onsdagen den 29:e februari 2012
Ett bloggtips!
Det är faktiskt inte ofta jag hittar hästbloggar skrivna av ungdomar som jag tycker är värda att följa, dels kan jag irritera mig på det erbarmerliga språket med tusen stavfel och dels känner jag helt enkelt att ämnena (ofta hästmode i olika former) inte intresserar mig särdeles mycket.
Jag är tämligen ointresserad av den hord av märkessaker som väller ut från Whitaker, Kingsland och compani och tycker inte heller att det är det minsta intressant att läsa vad bloggägaren haft på sig (så kallade ”dagens outfit”) när de besökt stallet.
Jag är tämligen ointresserad av den hord av märkessaker som väller ut från Whitaker, Kingsland och compani och tycker inte heller att det är det minsta intressant att läsa vad bloggägaren haft på sig (så kallade ”dagens outfit”) när de besökt stallet.
Och precis som ungdomars bloggar (gissar jag i alla fall) främst är skrivna för läsare i den egna åldern så tror jag inte att många under 20 läser MIN blogg- de är troligen lika ointresserade av en "tants" åsikter i många frågor.
En tjejs blogg har dock fångat mitt intresse så här långt och hon heter Frida Hallgren och har en fin dressyrhäst som hon bara ägt i några veckor.
Frida känns ibland som en ”ung Birgitta” och skriver emellanåt så som jag nog hade skrivit för 20 år sedan- hon är ganska säker på sina åsikter och drar sig inte för att lufta dom även om mothuggen ibland haglar in i form av elaka kommentarer.
Just kommentarerna (som hon inte förhandsgranskar…inte så bra tycker jag personligen…) hoppas jag inte får henne att tröttna för de kan som sagt vara ganska bitska och rent utav elaka.
Själv tycker jag att det ska bli kul att följa Frida och hennes häst, känner som sagt delvis igen mig och hennes häst påminner en del om Kreon (fin men ganska orutinerad för sin ålder och aldrig tävlad) så det är spännande att läsa.
www.fridahallgren.se
Onsdag- vårvandring
Nu känns det som om våren snart inte går att hejda- igår eftermiddag var det 13 plusgrader och jag red ut utan täcke och jag har också utmanat ödet och både tvättat och packat ner Kreons tjockaste vintertäcke.
Idag fick Muppe stå i hagen i endast ett ofodrat regntäcke (må ingen "övertäckare" anmäla mig)- det var 6 plusgrader redan tidigt i morse.
Eftersom det var Kreons vilodag fick han följa med på en liten promenad med mig och Soya- det fick bli dagens motion för hans del.
Idag fick Muppe stå i hagen i endast ett ofodrat regntäcke (må ingen "övertäckare" anmäla mig)- det var 6 plusgrader redan tidigt i morse.
Eftersom det var Kreons vilodag fick han följa med på en liten promenad med mig och Soya- det fick bli dagens motion för hans del.
tisdagen den 28:e februari 2012
Speciella annonser del 428, elväggar
Såg en annons som vänder sig till dom som har hästar som sparkar i väggen.
Nu kan jag inte påstå att hag tycker mig ha detta problem med Kreon men jag blev ändå nyfiken och kollade på bifogad länk:
http://www.paxhorse.se/egensida/kick-stop/509
Nu kan jag inte påstå att hag tycker mig ha detta problem med Kreon men jag blev ändå nyfiken och kollade på bifogad länk:
http://www.paxhorse.se/egensida/kick-stop/509
Nattligt drama i för många akter (hundinlägg)
Huuu…vet inte ens om jag ska berätta detta för er…kanske vore det klokaste att bara förtränga händelsen så fort som möjligt?
Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.
Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.
Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.
Minuterna gick…ingen Soya dök upp.
Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.
På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!
Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.
Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.
Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.
Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.
Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.
Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj...velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.
Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.
Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.
Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!
Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!
Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.
Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.
Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.
Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.
Minuterna gick…ingen Soya dök upp.
Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.
På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!
Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.
Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.
Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.
Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.
Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.
Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj...velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.
Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.
Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.
Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!
Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!
Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.
Tisdag- jag funderar och analyserar
Så bra det är att ha er bloggläsare att bolla tankar och funderingar med!
Jag får ibland riktiga tankeställare och känner att jag måste tänka efter och inte bara göra...och det är bra!
Efter de senaste dagarnas diskussioner huruvida Kreon är för olydig för skänklarna, om jag har gått för fort fram med honom osv har jag verkligen tänkt till och insett att vissa saker ska jag fortsätta med, andra inte och en del ska jag bli ÄNNU mer vaken på hur det egentligen "går till".
För att börja med det sistnämnda ska jag absolut försöka få Kreon ännu mer på hjälperna I ALLA SITUATIONER- inte bara i det ensamma ridhuset. Detta har jag förvisso varit inne på sedan många veckor tillbaka men eftersom Kreon har varit så fin att rida länge så har jag slappat till mig och inte tränat tillräckligt på detta-fast det behövs, det bevisades ju i söndags.
Sedan vidhåller jag att Kreon inte generellt "gör som han vill" eller "lyssnar när han känner för det", både passet dagen innan tävling och passet dagen efter var med mina mått mätt underbart fina och jag hade verkligen inget att klaga på- men då red jag också under lugnare former än på tävlingen.
Det jag ska sluta med temporärt är trampträningen- dels tycker jag nu att jag har fått lite av den styrka jag eftersträvade med denna träning och dels vill jag se om att sluta med trampträningen lugnar ner Kreon på bortaplan och när vårt eget ridhus är fullt av hästar.
Det jag däremot ska fortsätta med är den övriga träningen med skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och lite bytesträning med Mini i sadeln- allt detta fungerar fint PÅ VÅR NIVÅ.
Ja, dessa tankar sysselsatte mig under dagens uteritt- ännu något som måste förbättras genom "vanans makt". Nu var det ett tag sedan jag red ut regelbundet och genast vill Kreon testa "ska jag verkligen...".
Tack och lov går utomhustestningen inte ut på att kasta sig iväg i galoppen utan är mer av typen "jag tvärstannar och vägrar att gå".
Idag galopperade jag mer än jag någonsin gjort förut ute- gjorde säkert 10 galoppfattningar utan ett enda "missöde" så det var ju kul.
Red också lite slutor i trav utmed en grusväg och njöt som alltid över hur otroligt lätt Kreon flyttar sig i sidled- från vänster sluta till höger sluta fram och tillbaka som den enklaste sak i världen och med extremt små hjälper från mig.
Denna övning gjorde jag ju mycket med Archie som hade så svårt för slutan för höger skänkel och trots många, många träningstillfällen så fick han nog aldrig till slutorna lika lätt som Kreon får hela, hela tiden.
Ja, olika falla livets lotter :), ska bli roligt att se om slutorna blir lika fina den dagen de ska visas på tävling men under tiden kan jag ju ha dom att glädja mig över eftersom jag i så många år kämpat mer eller mindre förgäves för att "få till" dom.
Jag får ibland riktiga tankeställare och känner att jag måste tänka efter och inte bara göra...och det är bra!
Efter de senaste dagarnas diskussioner huruvida Kreon är för olydig för skänklarna, om jag har gått för fort fram med honom osv har jag verkligen tänkt till och insett att vissa saker ska jag fortsätta med, andra inte och en del ska jag bli ÄNNU mer vaken på hur det egentligen "går till".
För att börja med det sistnämnda ska jag absolut försöka få Kreon ännu mer på hjälperna I ALLA SITUATIONER- inte bara i det ensamma ridhuset. Detta har jag förvisso varit inne på sedan många veckor tillbaka men eftersom Kreon har varit så fin att rida länge så har jag slappat till mig och inte tränat tillräckligt på detta-fast det behövs, det bevisades ju i söndags.
Sedan vidhåller jag att Kreon inte generellt "gör som han vill" eller "lyssnar när han känner för det", både passet dagen innan tävling och passet dagen efter var med mina mått mätt underbart fina och jag hade verkligen inget att klaga på- men då red jag också under lugnare former än på tävlingen.
Det jag ska sluta med temporärt är trampträningen- dels tycker jag nu att jag har fått lite av den styrka jag eftersträvade med denna träning och dels vill jag se om att sluta med trampträningen lugnar ner Kreon på bortaplan och när vårt eget ridhus är fullt av hästar.
Det jag däremot ska fortsätta med är den övriga träningen med skolor, skänkelvikningar, förvänd galopp och lite bytesträning med Mini i sadeln- allt detta fungerar fint PÅ VÅR NIVÅ.
Ja, dessa tankar sysselsatte mig under dagens uteritt- ännu något som måste förbättras genom "vanans makt". Nu var det ett tag sedan jag red ut regelbundet och genast vill Kreon testa "ska jag verkligen...".
Tack och lov går utomhustestningen inte ut på att kasta sig iväg i galoppen utan är mer av typen "jag tvärstannar och vägrar att gå".
Idag galopperade jag mer än jag någonsin gjort förut ute- gjorde säkert 10 galoppfattningar utan ett enda "missöde" så det var ju kul.
Red också lite slutor i trav utmed en grusväg och njöt som alltid över hur otroligt lätt Kreon flyttar sig i sidled- från vänster sluta till höger sluta fram och tillbaka som den enklaste sak i världen och med extremt små hjälper från mig.
Denna övning gjorde jag ju mycket med Archie som hade så svårt för slutan för höger skänkel och trots många, många träningstillfällen så fick han nog aldrig till slutorna lika lätt som Kreon får hela, hela tiden.
Ja, olika falla livets lotter :), ska bli roligt att se om slutorna blir lika fina den dagen de ska visas på tävling men under tiden kan jag ju ha dom att glädja mig över eftersom jag i så många år kämpat mer eller mindre förgäves för att "få till" dom.
måndagen den 27:e februari 2012
Hästägare måste vara masochister!
Pratade med en hästägare i helgen som berättade om ÄNNU en skada på sin häst och det var då inläggets rubrik slog mig, för visst tusan är vi självplågare av stora mått?
Handen på hjärtat: när var ni i egenskap av HÄSTÄGARE till 100 % nöjda, lugna, glada och heeelt utan det minsta bekymmer när det gäller er häst?
Ja, just det.
Och ni som mot förmodan ofta känner ovanstående 100 %-iga avslappning är bara att gratulera eller så äger ni en uppstoppad häst alternativt saknar omdöme eller känsla för när något är fel.
Ja, lite skämt och lite allvar men visst är det väl så att man oftast kan hitta något att oroa sig över vad gäller hästen (och säg nu inte att ”den som söker han finner….”)? Och är man inte orolig så är man missnöjd eller rädd eller fundersam eller arg eller….ja…ni fattar.
Dessa jäkla fyrfotingar verkar ibland kunna bli sjuka, halta och lytta bara man tittar på dom och är de friska så är det något med ridningen som orsakar en huvudbry.
Ja, detta är i alla fall min erfarenhet av hur det är att ha häst, både för egen del och vad gäller andra.
Och ibland är så klart ”det som inte stämmer/ känns bra” självförvållat så att säga; man har inte tagit hand om hästen på bästa sätt, man har gjort eller tänkt fel, ridit för lite eller för mycket eller vad tusan som helst men ibland verkar en del saker ”komma över en” oavsett vad man gör nästan.
Jag kan ju bara se för min egen del, nu när jag har ägt Kreon i snart ett halvår.
Visst är jag jättenöjd med mitt köp och så glad för min häst men har det varit bekymmersfritt trots det? KNAPPAST!
Först har jag oroat mig över den jäkla hostan som höll i sig i flera månader (typ 4) och när detta problemet tycktes vara ett minne blott, ja då började ju Kreon att klia sig som besatt och som jag kan se det, helt utan förklaring.
När jag inte har oroat mig över dessa fysiska åkommor så har jag kunnat ägna tid åt att oroa mig över djurets attityd till uteridningar eller hans faiblesse för att sparka i sargen vid galoppfattningarna …för att bara ta några exempel.
Ibland undrar jag varför man utsätter sig för allt detta; allt huvudbry, alla tårar, pengar, all tid och allt man försakar men när man möts av en glad gnäggning, hoppar av efter ett superpass eller står på en prisutdelning…tja..då vet i alla fall jag svaret!
Handen på hjärtat: när var ni i egenskap av HÄSTÄGARE till 100 % nöjda, lugna, glada och heeelt utan det minsta bekymmer när det gäller er häst?
Ja, just det.
Och ni som mot förmodan ofta känner ovanstående 100 %-iga avslappning är bara att gratulera eller så äger ni en uppstoppad häst alternativt saknar omdöme eller känsla för när något är fel.
Ja, lite skämt och lite allvar men visst är det väl så att man oftast kan hitta något att oroa sig över vad gäller hästen (och säg nu inte att ”den som söker han finner….”)? Och är man inte orolig så är man missnöjd eller rädd eller fundersam eller arg eller….ja…ni fattar.
Dessa jäkla fyrfotingar verkar ibland kunna bli sjuka, halta och lytta bara man tittar på dom och är de friska så är det något med ridningen som orsakar en huvudbry.
Ja, detta är i alla fall min erfarenhet av hur det är att ha häst, både för egen del och vad gäller andra.
Och ibland är så klart ”det som inte stämmer/ känns bra” självförvållat så att säga; man har inte tagit hand om hästen på bästa sätt, man har gjort eller tänkt fel, ridit för lite eller för mycket eller vad tusan som helst men ibland verkar en del saker ”komma över en” oavsett vad man gör nästan.
Jag kan ju bara se för min egen del, nu när jag har ägt Kreon i snart ett halvår.
Visst är jag jättenöjd med mitt köp och så glad för min häst men har det varit bekymmersfritt trots det? KNAPPAST!
Först har jag oroat mig över den jäkla hostan som höll i sig i flera månader (typ 4) och när detta problemet tycktes vara ett minne blott, ja då började ju Kreon att klia sig som besatt och som jag kan se det, helt utan förklaring.
När jag inte har oroat mig över dessa fysiska åkommor så har jag kunnat ägna tid åt att oroa mig över djurets attityd till uteridningar eller hans faiblesse för att sparka i sargen vid galoppfattningarna …för att bara ta några exempel.
Ibland undrar jag varför man utsätter sig för allt detta; allt huvudbry, alla tårar, pengar, all tid och allt man försakar men när man möts av en glad gnäggning, hoppar av efter ett superpass eller står på en prisutdelning…tja..då vet i alla fall jag svaret!
Måndag- världsrekord i galoppfattningar?
Idag både regnade och snöade det ganska rejält när jag kom till stallet- en utmärkt ursäkt för att krypa in i ridhuset i förhoppning att locka fram lite av gårdagens kosparkande och hoppande i galoppen.
Utan att vara för kaxig var jag redan i förväg tämligen säker på utgången och visst fick jag rätt; hur många galoppfattningar jag än gjorde så "vägrade" Kreon att dumma sig.
Nejdå, trots säkert uppemot 40 galoppfattningar satte han dom mer eller mindre superfint i en aldrig sinande ström och även när jag gasade på lite och till och med klämde till lite med sporrarna gjorde han bara det jag ville- galopperade fint.
Efter 30 minuters ridning svingade han med sina mått mätt riktigt bra i traven, alla fattningarna fungerade väldigt väl som lösgörande arbete.
"Idag är han dyr IGEN" ropade jag till Mini som instämde i att detta var en helt annan häst än den hon såg igår och som vanligt efter en sådan här ritt kände jag att den verkligen "gjorde min dag".
Jag har sedan vi köpte Soya hävdat att hon kostar 100 milijoner och banne mig om inte också Kreons prislapp ligger just där- JUST NU...he he....
Utan att vara för kaxig var jag redan i förväg tämligen säker på utgången och visst fick jag rätt; hur många galoppfattningar jag än gjorde så "vägrade" Kreon att dumma sig.
Nejdå, trots säkert uppemot 40 galoppfattningar satte han dom mer eller mindre superfint i en aldrig sinande ström och även när jag gasade på lite och till och med klämde till lite med sporrarna gjorde han bara det jag ville- galopperade fint.
Efter 30 minuters ridning svingade han med sina mått mätt riktigt bra i traven, alla fattningarna fungerade väldigt väl som lösgörande arbete.
"Idag är han dyr IGEN" ropade jag till Mini som instämde i att detta var en helt annan häst än den hon såg igår och som vanligt efter en sådan här ritt kände jag att den verkligen "gjorde min dag".
Jag har sedan vi köpte Soya hävdat att hon kostar 100 milijoner och banne mig om inte också Kreons prislapp ligger just där- JUST NU...he he....
Pep-talk!
Sådär ja…då har jag fått min dos av pep-talk från häst-kloka medhjälpare- det känns skönt!
Efter gårdagens debacle på tävlingen kände jag mig ganska deppig (typiskt mig att genast se de värsta framtidsscenariona framför mig) och har nu konfererat med både Mini (som såg eländet och förresten själv vann klassen överlägset) och med NN.
Frågade Mini om hon tyckte att jag kunde ha gjort något annorlunda och vad HON hade gjort om hon hade suttit på hästen och svaren jag fick tröstade mig- hon resonerade precis som jag.
Både Mini och jag tror att Kreon behöver träna sig på tävlingsmiljön och att man inte ska göra något stort drama av HANS drama- visst, jag kunde ha gått på honom med skänklarna lite mer i vissa lägen, kanske försökt att rida på mer framåt men annars är nog att bibehålla det egna lugnet melodin.
Att jag inte skulle ha något för att böla hos NN visste jag på förhand:)))- hon kontrar vid sådana diskussioner alltid med att berätta om sin numera stadiga svårklasshäst som i sin ungdoms dagar var trettioelva resor värre än Kreon.
NN sa också det jag själv innerst inne vet; vi har jobbat Kreon med lite svårare och ”lätt-upphetsande” saker på sista tiden (bytena och tramp-träningen) och då är det inte konstigt om det just nu och i en ovan miljö slår över.
Sedan får det så klart inte bli en vana att Kreon lär sig att ”på tävling kan jag göra så här och så här” och då får man kanske göra ett tävlingsuppehåll om han inte lugnar ner sig om några tävlingar och tills han är ännu mer stabil hemma.
söndagen den 26:e februari 2012
Veckan som gått
Om den gångna veckan skulle man kunna säga "upp som en sol och ner som en pannkaka".
Jag har under en längre tid nu varit mycket nöjd med Kreons utveckling och att han dessutom helt slutat med sina väggpressar och arga-bakbens-lekar.
Medan väggpressandet bara har förekommit ytterst sporadiskt (bara i trav) och inte känts obehagligt, bara "ouppfostrat" så gjorde de arga bakbenen att jag under långa perioder inte fattade galopp på spåret för att inte riskera märken i sargen.
De arga bakbenen kändes också obehagliga då de rubbade min balans= risk att ramla av så när beteendet plötsligt upphörde utan förklaring sörjde jag inte ett dugg.
Sedan dess har ridlivet alltså förflutit tämligen harmoniskt och i torsdags vågade jag mig på att hoppa ganska många språng uppsuttet vilket också gick problemfritt.
Även Minis ritter har flutit på utan större drama- nu är ju hon en lugn och sadelfast ryttare som inte har störts lika mycket av Kreons hopp och skutt men så klart föredrar vi alla harmoni i ridningen.
I lördags hade jag ett av de bästa passen någonsin- Kreon var så avspänd och med på allt och jag kunde inte varit nöjdare.
Därför var det både extra tråkigt och lite förvånande när han på dagens tävling i Ystad (LB:1) introducerade ett nytt trick- ett i mitt tycke oprovocerat sparkande mot skänklarna, gärna med efterföljande hopp och skutt i både galoppfattningarna och under pågående galopp.
Kan inte minnas när jag fick så många 1:or till 3:or i ett galopprogram (ska jag vara ärlig har det ALDRIG någonsin inträffat förut) och det var ju inte så roligt (sade hon sammanbitet).
Nåja...det är bara att åka ut på så många tävlingar som möjligt och hoppas på att djuret coolar ner sig.
En som alltid är cool är min finaste Soya- världens bästa helt enkelt :).
Hon har varit i både Dalby och på Järavallen i veckan och haft sååå roligt med sina killar.
Hade man säkert vetat att hon bara fick 2 valpar och dessutom kunnat bestämma deras kön (Birgitta 12 år fantiserar) hade Åsa och jag nog utökat vårt hundbestånd med var sin doggy till- Trillik hade passat utmärkt som barnafader i både färg och temperament tycker vi :).
Jag har under en längre tid nu varit mycket nöjd med Kreons utveckling och att han dessutom helt slutat med sina väggpressar och arga-bakbens-lekar.
Medan väggpressandet bara har förekommit ytterst sporadiskt (bara i trav) och inte känts obehagligt, bara "ouppfostrat" så gjorde de arga bakbenen att jag under långa perioder inte fattade galopp på spåret för att inte riskera märken i sargen.
De arga bakbenen kändes också obehagliga då de rubbade min balans= risk att ramla av så när beteendet plötsligt upphörde utan förklaring sörjde jag inte ett dugg.
Sedan dess har ridlivet alltså förflutit tämligen harmoniskt och i torsdags vågade jag mig på att hoppa ganska många språng uppsuttet vilket också gick problemfritt.
Även Minis ritter har flutit på utan större drama- nu är ju hon en lugn och sadelfast ryttare som inte har störts lika mycket av Kreons hopp och skutt men så klart föredrar vi alla harmoni i ridningen.
I lördags hade jag ett av de bästa passen någonsin- Kreon var så avspänd och med på allt och jag kunde inte varit nöjdare.
Därför var det både extra tråkigt och lite förvånande när han på dagens tävling i Ystad (LB:1) introducerade ett nytt trick- ett i mitt tycke oprovocerat sparkande mot skänklarna, gärna med efterföljande hopp och skutt i både galoppfattningarna och under pågående galopp.
Kan inte minnas när jag fick så många 1:or till 3:or i ett galopprogram (ska jag vara ärlig har det ALDRIG någonsin inträffat förut) och det var ju inte så roligt (sade hon sammanbitet).
Nåja...det är bara att åka ut på så många tävlingar som möjligt och hoppas på att djuret coolar ner sig.
En som alltid är cool är min finaste Soya- världens bästa helt enkelt :).
Hon har varit i både Dalby och på Järavallen i veckan och haft sååå roligt med sina killar.
Hade man säkert vetat att hon bara fick 2 valpar och dessutom kunnat bestämma deras kön (Birgitta 12 år fantiserar) hade Åsa och jag nog utökat vårt hundbestånd med var sin doggy till- Trillik hade passat utmärkt som barnafader i både färg och temperament tycker vi :).
Mera söndag- en ny lek eller Dr Jekyll och Mr Hyde
Djup suck.....
Sedan jag köpte Kreon har han med varierande framgång försökt att leka vissa, av mig verkligen inte uppskattade lekar:
* Jag stannar och försöker pressa mig ut genom sargen (väggpressar-leken).
* Jag sparkar i sargen när DU vill fatta galopp (arga-bakbens-leken).
* Jag leker att jag frusit fast i marken när jag inte vill gå utomhus (staty-leken).
Dessa lekar som Kreon egenhändigt hittat på har tack och lov lämnat hans repetoar och jag kan bara hoppas att dagens nytillkomna amusement också sticker sin kos lika snabbt som den dök upp.
Idag har Kreon ägnat sig åt något som skulle kunna liknas vid "aj, du sticker sporrarna i mitt öppna köttsår och då måste jag protestera" eller "guuud...världens största geting stack mig precis under magen"- jag skriver "liknas vid" för givetvis fanns det varken några köttsår eller getingar men Kreon betedde sig precis så.
Man skulle också kunna säga att han "slog mot skänkeln" om inte mina ben hade befunnit sig 12 meter från hästen, just för att försöka att INTE uppröra honom.
Ja, fan vet vad som flög i det överladdade djuret för dagens beteende kände jag inte igen och tyckte inte om.
Kreon växlade mellan att trava och galoppera hur bra som helst, både på framridningen och inne på banan, med ovanstående beteende i både galoppfattningarna och någon gång tom under pågående galopp.
Hade det varit för 2 månader sedan hade jag DÖTT av skräck alternativt hoppat av, nu tyckte jag "bara" att det var både tråkigt och obehagligt.
Tråkigt just för att Kreon däremellan gick som en klocka och tex inte visade en tendens till att vilja smågaloppera när jag ville trava, ett tidigare tecken på spändhet på tävling.
Jag är tveksam om detta "stanna upp och slå mot skänkeln"- beteende går att "locka fram" (missförstå mig rätt) hemma- en del av mig vill givetvis aldrig uppleva det igen men om det måste visas vill jag att Kreon gör det hemma- där jag förhoppningsvis reder ut det bättre än på en tävlingsplats.
Nu fanns det en hel del som absolut kunde ha bidragit till dagens upprördhet, att man sköt (jakt?) för fullt i närheten av tävlingsplatsen, en häst som nästan skenade runt på framridningen för att orka hålla galoppen och en annan som sparkade bakut högt i skyn men det kändes faktiskt inte som om det var något av detta som fick Kreon att få dessa temporära spännings-ryck för att sedan tex göra 4-5 SUPER- fattningar i rad.
Jag försökte rida Kreon trött och red en stund efter min ritt inne på banan men det blev inte bättre- han fortsatte att växla mellan jättefin och "ko-sparkig" och jag kände inte för att testa om detta skulle upphöra efter 2 timmar i sadeln.
Nej usch...nu är det bara att hoppas att detta beteende går över och inte ersätts av något ÄNNU värre!
Samtidigt så är jag ju inte helt förvånad....jag ville ha en känsligare häst, jag visste att jag köpte en känsligare häst MED ett inte alltid angenämnt humör och nu är det "bara" att se hur saker och ting kommer att utveckla sig.
Sedan jag köpte Kreon har han med varierande framgång försökt att leka vissa, av mig verkligen inte uppskattade lekar:
* Jag stannar och försöker pressa mig ut genom sargen (väggpressar-leken).
* Jag sparkar i sargen när DU vill fatta galopp (arga-bakbens-leken).
* Jag leker att jag frusit fast i marken när jag inte vill gå utomhus (staty-leken).
Dessa lekar som Kreon egenhändigt hittat på har tack och lov lämnat hans repetoar och jag kan bara hoppas att dagens nytillkomna amusement också sticker sin kos lika snabbt som den dök upp.
Idag har Kreon ägnat sig åt något som skulle kunna liknas vid "aj, du sticker sporrarna i mitt öppna köttsår och då måste jag protestera" eller "guuud...världens största geting stack mig precis under magen"- jag skriver "liknas vid" för givetvis fanns det varken några köttsår eller getingar men Kreon betedde sig precis så.
Man skulle också kunna säga att han "slog mot skänkeln" om inte mina ben hade befunnit sig 12 meter från hästen, just för att försöka att INTE uppröra honom.
Ja, fan vet vad som flög i det överladdade djuret för dagens beteende kände jag inte igen och tyckte inte om.
Kreon växlade mellan att trava och galoppera hur bra som helst, både på framridningen och inne på banan, med ovanstående beteende i både galoppfattningarna och någon gång tom under pågående galopp.
Hade det varit för 2 månader sedan hade jag DÖTT av skräck alternativt hoppat av, nu tyckte jag "bara" att det var både tråkigt och obehagligt.
Tråkigt just för att Kreon däremellan gick som en klocka och tex inte visade en tendens till att vilja smågaloppera när jag ville trava, ett tidigare tecken på spändhet på tävling.
Jag är tveksam om detta "stanna upp och slå mot skänkeln"- beteende går att "locka fram" (missförstå mig rätt) hemma- en del av mig vill givetvis aldrig uppleva det igen men om det måste visas vill jag att Kreon gör det hemma- där jag förhoppningsvis reder ut det bättre än på en tävlingsplats.
Nu fanns det en hel del som absolut kunde ha bidragit till dagens upprördhet, att man sköt (jakt?) för fullt i närheten av tävlingsplatsen, en häst som nästan skenade runt på framridningen för att orka hålla galoppen och en annan som sparkade bakut högt i skyn men det kändes faktiskt inte som om det var något av detta som fick Kreon att få dessa temporära spännings-ryck för att sedan tex göra 4-5 SUPER- fattningar i rad.
Jag försökte rida Kreon trött och red en stund efter min ritt inne på banan men det blev inte bättre- han fortsatte att växla mellan jättefin och "ko-sparkig" och jag kände inte för att testa om detta skulle upphöra efter 2 timmar i sadeln.
Nej usch...nu är det bara att hoppas att detta beteende går över och inte ersätts av något ÄNNU värre!
Samtidigt så är jag ju inte helt förvånad....jag ville ha en känsligare häst, jag visste att jag köpte en känsligare häst MED ett inte alltid angenämnt humör och nu är det "bara" att se hur saker och ting kommer att utveckla sig.
Söndag- häst säljes BILLIGT!
Om jag inte hade sålt Kreon för alla pengar i världen igår så är han desto billigare efter dagens tävling.
Skulle egentligen ha ridit 2 klasser men ville inte riskera en ännu större pannkaka i LA:n så jag körde faktiskt hem.
Kort sammanfattning: 7:or i travprogrammet och 1:or på galoppdelen. Typ....
Får nog försöka analysera lite innan ni får en rapport:(!
Skulle egentligen ha ridit 2 klasser men ville inte riskera en ännu större pannkaka i LA:n så jag körde faktiskt hem.
Kort sammanfattning: 7:or i travprogrammet och 1:or på galoppdelen. Typ....
Får nog försöka analysera lite innan ni får en rapport:(!
lördagen den 25:e februari 2012
Dagens (luv)fråga
Upplys en gammal och omodern stofil: vad är grejen med luvor?
De finns idag i var mans hand och säljs en masse och att ha flera olika luvor för att matcha schabraken verkar nästan vara ett måste.
När jag tävlade hoppning för tusen år sedan kunde ryttare IBLAND använda dessa på sommaren och då i syfte att hålla insekter borta.
Någon enstaka påstod också att luvan dämpade olika ljud = man fick en lugnare häst med luva.
Finns det andra användningsområden?
Är detta mest ett snyggt mode-attribut eller har det blivit så otroligt vanligt med överkänsliga hästar som måste ha dessa luvor året runt?
De finns idag i var mans hand och säljs en masse och att ha flera olika luvor för att matcha schabraken verkar nästan vara ett måste.
När jag tävlade hoppning för tusen år sedan kunde ryttare IBLAND använda dessa på sommaren och då i syfte att hålla insekter borta.
Någon enstaka påstod också att luvan dämpade olika ljud = man fick en lugnare häst med luva.
Finns det andra användningsområden?
Är detta mest ett snyggt mode-attribut eller har det blivit så otroligt vanligt med överkänsliga hästar som måste ha dessa luvor året runt?
Godnatt!
Nja....missa något på Facebook är i alla fall jag inte rädd för :).
Men med fullt program imorgon så är det nog lika bra att snart säga hej till Johan Blund!
Lördag- ont i handen och ont i halsen
Hur många dagar om året kan det egentligen blåsa? Många tydligen och idag var definitivt en av dom!
Åsa och jag hade bestämt träff på Järavallen och det var med tvekan vi begav oss dit i blåsten.
Om det var det trevliga sällskapet eller det trots allt fina och soliga vädret låter jag vara osagt men inte ens klenis-Soya verkade bry sig om vindarna utan sprang på så bra i 1,5 timme.
Huruvida även Kreon skulle springa på bra i blåsten kände jag att jag var mindre intresserad av att ta reda på så jag avbokade helt enkelt min planerade uteritt och valde det lugnare ridhuset i stället.
Och på tal om lugn....hästar är verkligen djur som man ibland inte förstår sig på?!?!?
Förra söndagen då jag också red i ridhuset, på ungefär samma tid och också direkt efter hagintag osv så var Kreon halvt hysterisk, både i stallet och när jag började rida och jag kunde inte förstå varför.
Idag blåste det som sagt trettioelva gånger mer vilket i min värld BORDE ha upprört honom mer men idag var hästen som förbytt och sitt allra, allra underbaraste jag.
Jag kan bara säga att om han någonsin går på tävling så som han gjorde hela passet i ridhuset idag så kommer jag inte att önska mig något mer av mitt ridliv- så otroligt härligt var det.
En fullständigt avslappnad häst som lydde min minsta vink och idag började det också äntligen svinga liiite i traven.
När det var dags för tramp-träningen gjorde Kreon den så bra att jag klappade honom och skrek BRA!!!! tills jag nästan fick ont i handen. Och även om JAG inte fick ont i halsen av allt gastande så skulle det inte förvåna mig om Kreon var lite öm i sin hals av alla klappar jag belönade honom med :)!
Åsa och jag hade bestämt träff på Järavallen och det var med tvekan vi begav oss dit i blåsten.
Om det var det trevliga sällskapet eller det trots allt fina och soliga vädret låter jag vara osagt men inte ens klenis-Soya verkade bry sig om vindarna utan sprang på så bra i 1,5 timme.
Huruvida även Kreon skulle springa på bra i blåsten kände jag att jag var mindre intresserad av att ta reda på så jag avbokade helt enkelt min planerade uteritt och valde det lugnare ridhuset i stället.
Och på tal om lugn....hästar är verkligen djur som man ibland inte förstår sig på?!?!?
Förra söndagen då jag också red i ridhuset, på ungefär samma tid och också direkt efter hagintag osv så var Kreon halvt hysterisk, både i stallet och när jag började rida och jag kunde inte förstå varför.
Idag blåste det som sagt trettioelva gånger mer vilket i min värld BORDE ha upprört honom mer men idag var hästen som förbytt och sitt allra, allra underbaraste jag.
Jag kan bara säga att om han någonsin går på tävling så som han gjorde hela passet i ridhuset idag så kommer jag inte att önska mig något mer av mitt ridliv- så otroligt härligt var det.
En fullständigt avslappnad häst som lydde min minsta vink och idag började det också äntligen svinga liiite i traven.
När det var dags för tramp-träningen gjorde Kreon den så bra att jag klappade honom och skrek BRA!!!! tills jag nästan fick ont i handen. Och även om JAG inte fick ont i halsen av allt gastande så skulle det inte förvåna mig om Kreon var lite öm i sin hals av alla klappar jag belönade honom med :)!
Lockis!
Någon som sett denna lockiga hästras IRL?
Jag har inte gjort det tyvärr men skulle gärna vilja göra det. I alla fall på bild ser de hur häftiga ut som helst.
Och så skulle man ju givetvis köpa en pudel att matcha med om man hade en sådan häst :)!
Tillbakablickar: saker jag (noooog) aldrig kommer att använda igen!
Härom dagen berättade jag ju om att jag ibland kan tycka att vissa saker är fula/ inget för mig men att jag senare ändå kan ändra uppfattning och plötsligt vilja ha den förkastade saken.
Nyligen slog det mig hur otroligt många av de saker jag hade som min/ min hästs första utrustning jag aldrig någonsin skulle vilja SE igen...men vem vet...kanske ändrar jag mig om några år?
Eftersom jag inbillar att merparten av mina läsare INTE är tonåringar (för de lär inte begripa hur hälften av de saker jag strax ska räkna upp såg ut) så tror jag att igenkänningsfaktorn kan vara ganska hög, eller vad säger ni?
Min egen lista kan göras hur lång som helst och då har jag ändå bara räknat med sådant jag själv har haft/ använt.
Så...here goes... :saker som jag aldrig mer vill se för att de är FULA eller opraktiska och där utvecklingen sedan stenåldern har gjort att det finns tusen gånger smartare produkter som ser mycket bättre ut:
1. Vojlock- fult, schabrak ska det vara!
2. "Medicinsk vojlock" (de som var gjorda av något plastmaterial)- samma som ovan.
3. Väv-ribbtyglar- ofräscht, många har det fortfarande, jag har enbart lädertyglar.
4. Gummityglar- stelt, hade ingen känsla för hur hårt jag höll i tyglarna.
5. Nylon-repssadelgjordar- sägs vara "bäst" men nej...fula.
6. Ridlindor med snöre- hallå...numera finns det kardborre.
7. Allroundsadel, ett mellanting mellan hopp och dressyrditon-nej, tacka vet jag min ursköna dressyrsadel!
8. New Zeeland-täcket, det styvaste och tyngsta man kunde lägga över sin häst, fula var de också..
9. Brynja-svettäcket- minns ni att man la halm under för att hästen skulle torka fortare?
10. Ko-cho-line-fettet som var hur "fettigt" som helst- tycker det finns mycket bättre produkter idag.
11. Ridbyxor i "nylonmaterial"- aldrig mer!
12. Jodphurs med remmar- omständliga att ta av och på.
13. Konstläderridstövlar- så obeskrivligt fula!
14.Remontnosgrimma- samma som ovan, skulle bara använda den idag vid verkligt behov.
15. "Piggborsten"- som har förstört miljoner hästsvansar- hårborste och glansspray is da shit!
16.Hellånga läderchaps- tacka vet jag mina lätta/nätta termobyxor. Cowboy är verkligen inte min stil!
Ja som sagt...listan skulle kunna pågå i evighet men jag stoppar där och undrar:
Känner ni igen er?
Vad vill ni aldrig mer se?
Finns det saker som BORDE återuppstå? Varför?
Nyligen slog det mig hur otroligt många av de saker jag hade som min/ min hästs första utrustning jag aldrig någonsin skulle vilja SE igen...men vem vet...kanske ändrar jag mig om några år?
Eftersom jag inbillar att merparten av mina läsare INTE är tonåringar (för de lär inte begripa hur hälften av de saker jag strax ska räkna upp såg ut) så tror jag att igenkänningsfaktorn kan vara ganska hög, eller vad säger ni?
Min egen lista kan göras hur lång som helst och då har jag ändå bara räknat med sådant jag själv har haft/ använt.
Så...here goes... :saker som jag aldrig mer vill se för att de är FULA eller opraktiska och där utvecklingen sedan stenåldern har gjort att det finns tusen gånger smartare produkter som ser mycket bättre ut:
1. Vojlock- fult, schabrak ska det vara!
2. "Medicinsk vojlock" (de som var gjorda av något plastmaterial)- samma som ovan.
3. Väv-ribbtyglar- ofräscht, många har det fortfarande, jag har enbart lädertyglar.
4. Gummityglar- stelt, hade ingen känsla för hur hårt jag höll i tyglarna.
5. Nylon-repssadelgjordar- sägs vara "bäst" men nej...fula.
6. Ridlindor med snöre- hallå...numera finns det kardborre.
7. Allroundsadel, ett mellanting mellan hopp och dressyrditon-nej, tacka vet jag min ursköna dressyrsadel!
8. New Zeeland-täcket, det styvaste och tyngsta man kunde lägga över sin häst, fula var de också..
9. Brynja-svettäcket- minns ni att man la halm under för att hästen skulle torka fortare?
10. Ko-cho-line-fettet som var hur "fettigt" som helst- tycker det finns mycket bättre produkter idag.
11. Ridbyxor i "nylonmaterial"- aldrig mer!
12. Jodphurs med remmar- omständliga att ta av och på.
13. Konstläderridstövlar- så obeskrivligt fula!
14.Remontnosgrimma- samma som ovan, skulle bara använda den idag vid verkligt behov.
15. "Piggborsten"- som har förstört miljoner hästsvansar- hårborste och glansspray is da shit!
16.Hellånga läderchaps- tacka vet jag mina lätta/nätta termobyxor. Cowboy är verkligen inte min stil!
Ja som sagt...listan skulle kunna pågå i evighet men jag stoppar där och undrar:
Känner ni igen er?
Vad vill ni aldrig mer se?
Finns det saker som BORDE återuppstå? Varför?
fredagen den 24:e februari 2012
Fredag- Birgitta skärper sig
I morse fortsatte jag att ”traggla” (hmm…det ordet har en negativ klang när jag tänker efter men det är inte så jag menar) det jag tränat på ett tag inför kommande tävlingar; 10-meters volter i trav och galopp, galoppfattningar från skritt och trav, trav och galoppökningar på diagonalen, ryggning…tja…det mesta som ingår i LB:1 och LA:1-programmen helt enkelt.
Varvade detta med lite tramp-försök och slutor i trav och galopp- väldigt ambitiöst:))).
Jag vet med mig att jag dels kan ha svårt att lämna den så kallade komfort-zonen och dels är slarvig med att träna på de linjer jag sedan ska visa på tävling, för att inte tala om att rida igenom olika program hemma- det gör jag nästan aldrig (fråga mig inte varför- jag ”glömmer bort det” ständigt och får sedan lite halvpanik när tävlingsdagen närmar sig och jag aldrig känner mig tillräckligt förberedd).
Med idag känner jag mig i alla fall något mer redo vad gäller ovanstående program och kommande träning för NN- vill ju gärna visa på lite framsteg i alla fall och det kan jag också- bara jag som sagt skärper mig lite:))).
Varvade detta med lite tramp-försök och slutor i trav och galopp- väldigt ambitiöst:))).
Jag vet med mig att jag dels kan ha svårt att lämna den så kallade komfort-zonen och dels är slarvig med att träna på de linjer jag sedan ska visa på tävling, för att inte tala om att rida igenom olika program hemma- det gör jag nästan aldrig (fråga mig inte varför- jag ”glömmer bort det” ständigt och får sedan lite halvpanik när tävlingsdagen närmar sig och jag aldrig känner mig tillräckligt förberedd).
Med idag känner jag mig i alla fall något mer redo vad gäller ovanstående program och kommande träning för NN- vill ju gärna visa på lite framsteg i alla fall och det kan jag också- bara jag som sagt skärper mig lite:))).
Speciella annonser del 427, vid vargattack?
På tal om diskussionen i föregående inlägg.
Om man nu skulle känna sig hotad av en varg under sin ridtur, med eller utan hund, kanske man kan spraya detta medel i fejan på vargen:
http://www.smartasaker.se/dog-defense-spray.html
Om man nu skulle känna sig hotad av en varg under sin ridtur, med eller utan hund, kanske man kan spraya detta medel i fejan på vargen:
http://www.smartasaker.se/dog-defense-spray.html
torsdagen den 23:e februari 2012
Rolig häst och hunddiskussion på nätet
För ett tag sedan läste jag att en kvinna på ett hundforum skrivit att hon hade lärt sin whippet att hoppa upp till henne när hon satt till häst och detta tyckte kvinnan var bra ”med tanke på vargsituationen”.
När jag nyfiket bad henne att utveckla resonemanget menade kvinnan att en häst lättare än en whippet skulle kunna springa ifrån en varg då kvinnan betraktade en whippet som en sprinter.
Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att än om jag kan hålla med om att en häst troligen ter sig som mer SKRÄMMANDE för en varg än vad en liten 15-kilos whippet skulle göra så finner jag det ändå extremt osannolikt att en ”normal-häst” (läs: inte en galoppör från Täby) lättare/ fortare hade undkommit en varg än en whippet.
Har man sett sin hund (läs: Kines-Soya) flyga fram över åkrarna hemmavid och lätt som en plätt tillryggalägga i vart fall några kilometer utan minsta ansträngning så vet jag inte om jag skulle köpa sprinter-resonemanget till förmån för ”ryttare-till-häst-lyckas-baxa-upp-sin whippet-i-sadeln-vid åsynen-av-en varg-som-hästen-därefter-lyckas-springa-ifrån”.
Nä…I en paniksituation tror jag inte att man hade haft den sinnesnärvaron och jag tvivlar också på hur många ryttare som hade lyckats behålla taget om en sprattlande whippet samtidigt som man uppmanar sin häst att springa det fortaste den kan?
Att TRÄNA på detta lilla trick i lugn och ro…absolut men vid ett vargmöte…..eh…NEJ.
Så tror jag. Vad tror ni?
Ps. Hur fort kan en varg egentligen springa förresten? Jag gissar på lika fort som en schäfer ungefär. Och är det så…ja, då kan jag GARANTERA att vargen är chanslös eftersom jag själv haft en schäfer som jag trodde var typ Sveriges snabbaste…tills jag köpte en vinthund…
När jag nyfiket bad henne att utveckla resonemanget menade kvinnan att en häst lättare än en whippet skulle kunna springa ifrån en varg då kvinnan betraktade en whippet som en sprinter.
Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att än om jag kan hålla med om att en häst troligen ter sig som mer SKRÄMMANDE för en varg än vad en liten 15-kilos whippet skulle göra så finner jag det ändå extremt osannolikt att en ”normal-häst” (läs: inte en galoppör från Täby) lättare/ fortare hade undkommit en varg än en whippet.
Har man sett sin hund (läs: Kines-Soya) flyga fram över åkrarna hemmavid och lätt som en plätt tillryggalägga i vart fall några kilometer utan minsta ansträngning så vet jag inte om jag skulle köpa sprinter-resonemanget till förmån för ”ryttare-till-häst-lyckas-baxa-upp-sin whippet-i-sadeln-vid åsynen-av-en varg-som-hästen-därefter-lyckas-springa-ifrån”.
Nä…I en paniksituation tror jag inte att man hade haft den sinnesnärvaron och jag tvivlar också på hur många ryttare som hade lyckats behålla taget om en sprattlande whippet samtidigt som man uppmanar sin häst att springa det fortaste den kan?
Att TRÄNA på detta lilla trick i lugn och ro…absolut men vid ett vargmöte…..eh…NEJ.
Så tror jag. Vad tror ni?
Ps. Hur fort kan en varg egentligen springa förresten? Jag gissar på lika fort som en schäfer ungefär. Och är det så…ja, då kan jag GARANTERA att vargen är chanslös eftersom jag själv haft en schäfer som jag trodde var typ Sveriges snabbaste…tills jag köpte en vinthund…
Torsdag- svindlande....eller snarare SPINDLANDE höjder!
I morse var det dags för mitt första renodlade hopp-pass med Kreon eller vad jag ska säga.
Jag har hoppat enstaka nergrävda hinder med honom sedan tidigare men idag tänkte jag, om inte hissa bommarna så i alla fall hoppa lite fler språng och någon bebis-serie.
Och som med det mesta jag provat med mitt spindel-djur så gick det utmärkt att hoppa vilket hans balanserade galopp troligen bidrog till.
Idag blev det verkligen inga svindlande höjder, tvärtom- jag är väldigt försiktig med hoppning över huvud taget eftersom jag ju är ensam i ridhuset men förhoppningsvis vågar jag hoppa liiite mer avancerat när vi har blivit lite varmare i kläderna tillsammans.
Jag har hoppat enstaka nergrävda hinder med honom sedan tidigare men idag tänkte jag, om inte hissa bommarna så i alla fall hoppa lite fler språng och någon bebis-serie.
Och som med det mesta jag provat med mitt spindel-djur så gick det utmärkt att hoppa vilket hans balanserade galopp troligen bidrog till.
Idag blev det verkligen inga svindlande höjder, tvärtom- jag är väldigt försiktig med hoppning över huvud taget eftersom jag ju är ensam i ridhuset men förhoppningsvis vågar jag hoppa liiite mer avancerat när vi har blivit lite varmare i kläderna tillsammans.
onsdagen den 22:e februari 2012
I den lilla häst-världen möter jag åter Archie
Ni vet ju att jag ofta tjatar om hur litet häst-Sverige är!
Exempel nummer 5398 på detta är att en av mina bloggläsare tipsade mig om att en tjej (ridskoleryttare) som tydligen ofta rider Archie numera har en blogg där man både kan läsa om honom och se honom på film.
JÄTTEROLIGT var det att gå in på denna blogg och läsa om hur uppskattad Arch är- det känns så klart hur bra som helst för även om jag valde att själv inte behålla hästen för att den inte passade MIG så betyder ju inte det att jag inte tyckte om honom eller att jag inte trodde att han kunde passa någon annan.
Jag vill inte avslöja vem bloggägaren är, vill hon kan hon själv ge sig till känna men som sagt; härlig läsning var det och bloggen ska jag absolut fortsätta att följa.
Till min egna, trogna bloggläsare säger jag än en gång ett stort TACK!
Exempel nummer 5398 på detta är att en av mina bloggläsare tipsade mig om att en tjej (ridskoleryttare) som tydligen ofta rider Archie numera har en blogg där man både kan läsa om honom och se honom på film.
JÄTTEROLIGT var det att gå in på denna blogg och läsa om hur uppskattad Arch är- det känns så klart hur bra som helst för även om jag valde att själv inte behålla hästen för att den inte passade MIG så betyder ju inte det att jag inte tyckte om honom eller att jag inte trodde att han kunde passa någon annan.
Jag vill inte avslöja vem bloggägaren är, vill hon kan hon själv ge sig till känna men som sagt; härlig läsning var det och bloggen ska jag absolut fortsätta att följa.
Till min egna, trogna bloggläsare säger jag än en gång ett stort TACK!
Vågar jag andas ut eller äntligen hostfri häst
Även om jag betraktar mig själv som en väldigt ärlig person som dessutom inte är speciellt hemlighetsfull av mig tror jag att ni förstår att jag av olika anledningar inte berättar om ALLT i mitt hästliv för er.
Idag känner jag mig redo att berätta om en sådan sak, något som jag nu hoppas att jag kan lägga till handlingarna även om det bekymrade mig länge.
Redan när jag stod i begrepp att köpa Kreon märkte jag att han hostade ibland.
Att jag var i princip den enda som hörde detta berodde på att han uteslutande hostade tidigt på morgonen, faktiskt aldrig någonsin någon annan tid på dygnet och som ni vet är jag den enda som besöker vårt stall i gryningen:))) liksom ingen hade för vana att göra det hos NN (där ju Kreon stod till försäljning dessförinnan) heller.
För att göra en extremt lång historia något kortare köpte jag hästen trots vetskapen om hostan men att jag inte berättar om det förrän nu beror på att jag vet vilket ståhej en ”hosthäst” kan väcka.
Så var det när jag köpte mitt sto Décima som visade sig vara dunderförkyld vid leveransen (jag hade besökt henne i försäljningsstallet flera gånger innan dess utan att märka det minsta). ”Folk” var vansinniga för att hon smittade ner flera hästar i stallet och en del ansåg också att jag hade blivit ”lurad” och borde lämna tillbaka hästen, någon jag själv inte övervägde ens en sekund trots att förkylningen höll i sig i exakt 2 månader (därav att en del trodde att jag blivit pålurad en "kroniker").
Vad gäller Kreon gjordes en endoskopi inför affären och denna visade inget oroväckande och han blev också undersökt av en av de mest rennomerade veterinärerna i Sverige som ställde diagnosen ”Lymfoid hyperplasi”en ganska ovanlig åkomma som Kreon delade med bla travaren Victory Tilly.
Och det sistnämnda var faktiskt en tröst för kunde den hästen springa in flera miljoner med sin halsåkomma så kände jag mig ganska säker på att även Kreon skulle orka prestera med sin.
Nu är ju jag inte speciellt bra på att förklara saker men om jag ska försöka så innebär Lymfoid hyperplasi att det i luftstrupens väggar sitter som små polyper (ser ut som nässelutslag ungefär). Detta är helt naturligt.
Hos Kreon hade vissa av dessa "polyper" antagit en större form, de var typ dubbelt så stora som de ska vara och detta var ett tecken på att hans luftvägar inte var tillräckligt utvecklade- än.
Den ”landslagsveterinär” som undersökte Kreon trodde att denna "underutveckling" högst sannolikt skulle växa bort men att det kunde ta upp till ett år- kanske skulle det vara borta till sommaren tröstade han mig.
Och en tröst var det absolut för ni ska betänka att Kreon under den period hostan höll i sig (fram tills för kanske 3 veckor sedan) hostade i princip VARJE morgon (tror han var helt tyst 2 eller 3 morgnar av typ 120) och när jag pratar om hosta menar jag att han kunde hosta upp till 10 gånger i stallet och sedan ytterligare kanske 10-15 gånger när jag började rida.
OK, nu hostade han inte lika mycket varje dag, någon gång kom det bara enstaka hostningar men det skar ändå genom kroppen varje gång jag hörde det.
Tack och lov tystnade Kreon efter kanske 5 minuters ridning och sedan hörde man inget förrän nästa morgon (red man på andra tider än tidig morgon var han som sagt knäpptyst) men det var ändå jättejobbigt.
Det var faktiskt skönt att ingen annan hörde eländet under tiden det pågick för jag vet hur snabba folk är på att kritisera ägaren till en hosthäst- man kan ha många synpunkter på hur denna ägare BÖR agera och även om det kan vara av välvilja så kan det ändå vara tröttsamt att behöva ”försvara” sig.
Jag minns att jag var livrädd att Kreon skulle börja hosta på sin första tävling- hur skulle det se ut? Och att rida omkring och förklara för ”alla” att ”nej, han är inte förkyld- hans hals är bara outvecklad”….nej….
Men nu råder alltså ÄNTLIGEN tystnaden- för gott får jag hoppas!
Precis som veterinären förutspådde så märkte jag bara en dag att ”oj…idag har det varit helt tyst” och numera tänker jag nästan inte ens på hur otroligt jobbig det var medan det höll på.
Idag känner jag mig redo att berätta om en sådan sak, något som jag nu hoppas att jag kan lägga till handlingarna även om det bekymrade mig länge.
Redan när jag stod i begrepp att köpa Kreon märkte jag att han hostade ibland.
Att jag var i princip den enda som hörde detta berodde på att han uteslutande hostade tidigt på morgonen, faktiskt aldrig någonsin någon annan tid på dygnet och som ni vet är jag den enda som besöker vårt stall i gryningen:))) liksom ingen hade för vana att göra det hos NN (där ju Kreon stod till försäljning dessförinnan) heller.
För att göra en extremt lång historia något kortare köpte jag hästen trots vetskapen om hostan men att jag inte berättar om det förrän nu beror på att jag vet vilket ståhej en ”hosthäst” kan väcka.
Så var det när jag köpte mitt sto Décima som visade sig vara dunderförkyld vid leveransen (jag hade besökt henne i försäljningsstallet flera gånger innan dess utan att märka det minsta). ”Folk” var vansinniga för att hon smittade ner flera hästar i stallet och en del ansåg också att jag hade blivit ”lurad” och borde lämna tillbaka hästen, någon jag själv inte övervägde ens en sekund trots att förkylningen höll i sig i exakt 2 månader (därav att en del trodde att jag blivit pålurad en "kroniker").
Vad gäller Kreon gjordes en endoskopi inför affären och denna visade inget oroväckande och han blev också undersökt av en av de mest rennomerade veterinärerna i Sverige som ställde diagnosen ”Lymfoid hyperplasi”en ganska ovanlig åkomma som Kreon delade med bla travaren Victory Tilly.
Och det sistnämnda var faktiskt en tröst för kunde den hästen springa in flera miljoner med sin halsåkomma så kände jag mig ganska säker på att även Kreon skulle orka prestera med sin.
Nu är ju jag inte speciellt bra på att förklara saker men om jag ska försöka så innebär Lymfoid hyperplasi att det i luftstrupens väggar sitter som små polyper (ser ut som nässelutslag ungefär). Detta är helt naturligt.
Hos Kreon hade vissa av dessa "polyper" antagit en större form, de var typ dubbelt så stora som de ska vara och detta var ett tecken på att hans luftvägar inte var tillräckligt utvecklade- än.
Den ”landslagsveterinär” som undersökte Kreon trodde att denna "underutveckling" högst sannolikt skulle växa bort men att det kunde ta upp till ett år- kanske skulle det vara borta till sommaren tröstade han mig.
Och en tröst var det absolut för ni ska betänka att Kreon under den period hostan höll i sig (fram tills för kanske 3 veckor sedan) hostade i princip VARJE morgon (tror han var helt tyst 2 eller 3 morgnar av typ 120) och när jag pratar om hosta menar jag att han kunde hosta upp till 10 gånger i stallet och sedan ytterligare kanske 10-15 gånger när jag började rida.
OK, nu hostade han inte lika mycket varje dag, någon gång kom det bara enstaka hostningar men det skar ändå genom kroppen varje gång jag hörde det.
Tack och lov tystnade Kreon efter kanske 5 minuters ridning och sedan hörde man inget förrän nästa morgon (red man på andra tider än tidig morgon var han som sagt knäpptyst) men det var ändå jättejobbigt.
Det var faktiskt skönt att ingen annan hörde eländet under tiden det pågick för jag vet hur snabba folk är på att kritisera ägaren till en hosthäst- man kan ha många synpunkter på hur denna ägare BÖR agera och även om det kan vara av välvilja så kan det ändå vara tröttsamt att behöva ”försvara” sig.
Jag minns att jag var livrädd att Kreon skulle börja hosta på sin första tävling- hur skulle det se ut? Och att rida omkring och förklara för ”alla” att ”nej, han är inte förkyld- hans hals är bara outvecklad”….nej….
Men nu råder alltså ÄNTLIGEN tystnaden- för gott får jag hoppas!
Precis som veterinären förutspådde så märkte jag bara en dag att ”oj…idag har det varit helt tyst” och numera tänker jag nästan inte ens på hur otroligt jobbig det var medan det höll på.
Mera onsdag- härlig hundpromenad
Idag valde jag faktiskt att sluta lite tidigare, inte för att som ibland RIDA utan för att hinna ta en härlig hundpromenad med semesterfirande Åsa.
Kreon fick finna sig i ett mycket kort eftermiddagsbesök och sedan styrde jag kosan mot Dalby med Soya.
Det var otroligt skönt att ta en sådan här långpromenad mitt i veckan; ska jag vara ärlig så är det inte långa vandringar jag vanligtvis längtar efter när jag kommer hem trött efter stall och heltidsjobb (vandringarna sköter maken men så har han ingen häst att ta hand om heller :)) men någon gång ibland är det inte helt fel.
Vädret var väl inte det bästa men hundarna hade lika roligt som vanligt gissar jag; Soya sprang i alla fall för allt vad tygen höll och jagade Åsas Trillik som aldrig förr- en syn jag inte kan se mig mätt på :)!
Kreon fick finna sig i ett mycket kort eftermiddagsbesök och sedan styrde jag kosan mot Dalby med Soya.
Det var otroligt skönt att ta en sådan här långpromenad mitt i veckan; ska jag vara ärlig så är det inte långa vandringar jag vanligtvis längtar efter när jag kommer hem trött efter stall och heltidsjobb (vandringarna sköter maken men så har han ingen häst att ta hand om heller :)) men någon gång ibland är det inte helt fel.
Vädret var väl inte det bästa men hundarna hade lika roligt som vanligt gissar jag; Soya sprang i alla fall för allt vad tygen höll och jagade Åsas Trillik som aldrig förr- en syn jag inte kan se mig mätt på :)!
Onsdag- business as usual
Idag stod ett delat ridpass på Kreons schema, först red jag lite mer basic-linjer och sedan red Mini så som hon brukar.
Som vanligt, höll jag på att säga, gick det mesta som det skulle- inga sensationer åt något håll utan det är bara att träna vidare.
Mycket av jobbet vi gör handlar ju om att göra Kreon starkare och att han ska klara av att göra det vi begär bättre och bättre och det händer ju inte över en weekend (tyvärr:))).
Tempoväxlingarna i trav hoppas jag ska förbättra både grundtraven och Kreons förmåga att öka utan att benen bara trummar på snabbare och snabbare.
I skolorna saknas fortfarande tillräcklig samling även om ”teknik-poletten” har ramlat ner ganska bra.
Bytena är också för osäkra så här lång- visst…med en pistol mot huvudet skulle jag kunna stappla mig igenom ett medelsvår B-program i alla fall hemma i ridhuset men då hade det varit ”på vinst och förlust” (läs: med största sannolikhet STOR förlust) så där återstår också en del arbete.
Trampträningen går hyfsat, ibland kommer det flera fina tramp-steg och ibland låser det sig i Kreons lilla hjärna och då kan han tvärstanna eller gå bakåt i stället för att tänka framåt, inget konstigt det heller.
Så summa summarum: vi har att göra :)))!
Som vanligt, höll jag på att säga, gick det mesta som det skulle- inga sensationer åt något håll utan det är bara att träna vidare.
Mycket av jobbet vi gör handlar ju om att göra Kreon starkare och att han ska klara av att göra det vi begär bättre och bättre och det händer ju inte över en weekend (tyvärr:))).
Tempoväxlingarna i trav hoppas jag ska förbättra både grundtraven och Kreons förmåga att öka utan att benen bara trummar på snabbare och snabbare.
I skolorna saknas fortfarande tillräcklig samling även om ”teknik-poletten” har ramlat ner ganska bra.
Bytena är också för osäkra så här lång- visst…med en pistol mot huvudet skulle jag kunna stappla mig igenom ett medelsvår B-program i alla fall hemma i ridhuset men då hade det varit ”på vinst och förlust” (läs: med största sannolikhet STOR förlust) så där återstår också en del arbete.
Trampträningen går hyfsat, ibland kommer det flera fina tramp-steg och ibland låser det sig i Kreons lilla hjärna och då kan han tvärstanna eller gå bakåt i stället för att tänka framåt, inget konstigt det heller.
Så summa summarum: vi har att göra :)))!
Kort affärskurs för nätaffärer
Om du har en affär där du säljer hästsaker över nätet skulle jag vilja ge dig ett tips för att få BEHÅLLA kunder och SÄLJA redan beställda varor (innan köparen tröttnar och drar tillbaka sin beställning).
Du bör när du läser detta ha i åtanke att det idag finns MASSOR av ANDRA affärer som säljer hästprylar över nätet och att man ibland, hos vissa affärer kan få sina saker dagen efter att man gjort beställningen. Detta kallas SERVICE.
Om du får en beställning på en vara som du för stunden inte har inne är det INTE service att låtsas som det regnar i avvaktan på att varan ska levereras till dig av den du köper dina grejer av.
Den som gjort beställningen vill inte leva i ovisshet utan tar hellre emot ett mail från dig, även om du i mailet skriver att du inte vet NÄR varan kan levereras. Detta kallas också SERVICE.
På så vis slipper beställaren undra om beställningen kommit fram, om det blivit något strul med betalningen, om beställningen kanske till och med skickats ut men kommit på villovägar osv. Beställaren slipper också att STÖRA dig via mail/ telefon för att efterfråga sina varor.
Bara ett tips i all välmening….från en bortskämd (?) internetköpare som gärna drar tillbaka sin beställning om du inte ids uppfylla ovanstående. Eller så har du så mycket kunder ÄNDÅ och är i så fall bara att gratulera…eller?
Du bör när du läser detta ha i åtanke att det idag finns MASSOR av ANDRA affärer som säljer hästprylar över nätet och att man ibland, hos vissa affärer kan få sina saker dagen efter att man gjort beställningen. Detta kallas SERVICE.
Om du får en beställning på en vara som du för stunden inte har inne är det INTE service att låtsas som det regnar i avvaktan på att varan ska levereras till dig av den du köper dina grejer av.
Den som gjort beställningen vill inte leva i ovisshet utan tar hellre emot ett mail från dig, även om du i mailet skriver att du inte vet NÄR varan kan levereras. Detta kallas också SERVICE.
På så vis slipper beställaren undra om beställningen kommit fram, om det blivit något strul med betalningen, om beställningen kanske till och med skickats ut men kommit på villovägar osv. Beställaren slipper också att STÖRA dig via mail/ telefon för att efterfråga sina varor.
Bara ett tips i all välmening….från en bortskämd (?) internetköpare som gärna drar tillbaka sin beställning om du inte ids uppfylla ovanstående. Eller så har du så mycket kunder ÄNDÅ och är i så fall bara att gratulera…eller?
tisdagen den 21:e februari 2012
Speciella annonser del 426, det ska vara en hästmänniska till...
...att sitta utomhus "omringad" av snö för att delta i en kurs :)! Kolla bilden (sade hon fruset....)!
http://www.blocket.se/vasterbotten/Kommunikation_i_Rundcorall_38752128.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/vasterbotten/Kommunikation_i_Rundcorall_38752128.htm?ca=23_11&w=3
Dagens (tilläggstjänst)fråga
Besökte för ett tag sedan ett stall där jag noterade att man tar extra betalt för ”allt”- för att sätta på täcken, ta av lindor, ta in hästen från hagen när hovslagare/ veterinär kommer osv.
Det känns som att det är mer eller mindre så det fungerar i många inackorderingsstall numera, eller har jag fel?
Och jag gissar att man som stallägare kan se på dessa extra-tjänster på 2 sätt; antingen som något som man har möjlighet att tjäna en extra slant på utan att behöva höja den faktiska stallhyran eller som något man helst vill slippa och därför ser till att ta så pass bra betalt för att folk helst ska dra sig för att efterfråga tjänsten. Idag finns det ju tex många täcken som kan användas både inne och ute och på exempelvis vår anläggning finns det numera inte många hästar som får extra täcken påsatta av personalen.
Hur fungerar det i era stall?
Tycker ni att det är bra att man tar betalt för allt extra eller vill ni hellre att det ingår i stallhyran som då rimligen riskerar att bli högre?
Själv föredrar jag absolut att var och en betalar för det som den utnyttjar- inte så konstigt eftersom jag bor så nära stallet och därför aldrig efterfrågar de extra tjänster som många av mina stallkamrater behöver för att slippa köra flera mil för att fixa själva.
Tisdag: the dreaming dog
I natt har min sömn blivit minst sagt störd- Soya måtte ha haft världens längsta och mest intensiva dröm för hon gläfste vad som kändes tusen gånger och i en evighet.
Eftersom doggy nästan alltid ligger vid våra fötter är det tämligen lätt att peta på henne om hon gläfser i sömnen och därmed bryta ”låtandet” men i natt var det som förgjort.
Hur jag än skakade henne med min fot så tystnade hon inte…tja möjligen temporärt men snart var hon igång igen.
Till slut och i halvdvala baxade jag upp henne, la henne i min famn och hoppades att hon därmed skulle hålla sig lugn. Och det hjälpte faktiskt:)))! Eller så var jag för utmattad för att höra fortsättningen?
Herr Kreon har också haft tid att drömma idag; det enda han behövde göra på sin vilodag var att gå (läs: stå) i hagen och gå en kortare promenad med mig på eftermiddagen.
Eftersom doggy nästan alltid ligger vid våra fötter är det tämligen lätt att peta på henne om hon gläfser i sömnen och därmed bryta ”låtandet” men i natt var det som förgjort.
Hur jag än skakade henne med min fot så tystnade hon inte…tja möjligen temporärt men snart var hon igång igen.
Till slut och i halvdvala baxade jag upp henne, la henne i min famn och hoppades att hon därmed skulle hålla sig lugn. Och det hjälpte faktiskt:)))! Eller så var jag för utmattad för att höra fortsättningen?
Herr Kreon har också haft tid att drömma idag; det enda han behövde göra på sin vilodag var att gå (läs: stå) i hagen och gå en kortare promenad med mig på eftermiddagen.
måndagen den 20:e februari 2012
Filmtips?
Har läst en del om en Steven Spielberg-film som nyligen hade premiär: "War Horse" och den låter väldigt intressant och något som skulle passa oss hästälskare.
En bloggläsare som sett filmen lovade mig dessutom att det var ett lyckligt slut; jag vägrar konsekvent att se annat på film (livet är fullt nog av elände utan att man ska behöva se det på film också).
En del gråtande "utlovade" läsaren också- DET vet jag inte om jag är så förtjust i (får huvudvärk direkt).
Men vad säger ni som sett filmen: var den något att ha?
Dagens (bajs)fråga
I samband med Kreons kliande som jag skrivit om tidigare beslutade jag mig för att utesluta att han inte hade mask och skickade därför in ett träckprov (som visade måttlig förekomst av blodmask- därav avmaskningen i fredags).
Jag har genom åren gjort detta då och då och därför också sluppit att avmaska (läs: mata min häst med gift för det är så jag ser det) och på nuvarande anläggning har stallägarna gjort detta en gång varje sommar sedan jag flyttade dit i alla fall och avmaskat alla hästar som behövt detta.
Men det ÄR ju näst intill omöjligt att mask-kolla alla hästar, i alla fall hos oss där hästar kommer för in/tillridning och där även övriga inackorderingar byts ut med ojämna mellanrum.
Vet att detta med avmaskning sköttes urdåligt på den ridskola där jag stod innan (vet dock inte hur det är nu), där avmaskade alla lite som de kände för, dvs någon avmaskade flera gånger om året, någon inte alls och så fanns det allt däremellan. Och givetvis var det aldrig någon som mockade sin avmaskade hästs hage speciellt pga detta.
Minns att en hästägare avmaskade sin häst samma dag som den åkte på bete- juste mot den betesägaren!
Mitt förslag på hur man kunde i vart fall FÖRSÖKA hålla koll på "maskläget" i alla stall är att man som nyinflyttad avkrävs ett träckprov senast veckan efter att man kommer till stallet och att ens häst under tiden får gå i en och samma hage som man sedan sanerar vid behov.
Ett träckprov kostar inte många kronor och går snabbt at få svar på så det torde inte vara en orimlighet som jag ser det i alla fall.
Dagens frågor är:
Tar du träckprov på din häst innan avmaskning? Om inte; varför? Hur ofta avmaskar du? Och om du står i annat än eget stall; hur sköts detta på din anläggning, kollektivt eller sköter var och en sin egen hästs avmaskning?
Jag har genom åren gjort detta då och då och därför också sluppit att avmaska (läs: mata min häst med gift för det är så jag ser det) och på nuvarande anläggning har stallägarna gjort detta en gång varje sommar sedan jag flyttade dit i alla fall och avmaskat alla hästar som behövt detta.
Men det ÄR ju näst intill omöjligt att mask-kolla alla hästar, i alla fall hos oss där hästar kommer för in/tillridning och där även övriga inackorderingar byts ut med ojämna mellanrum.
Vet att detta med avmaskning sköttes urdåligt på den ridskola där jag stod innan (vet dock inte hur det är nu), där avmaskade alla lite som de kände för, dvs någon avmaskade flera gånger om året, någon inte alls och så fanns det allt däremellan. Och givetvis var det aldrig någon som mockade sin avmaskade hästs hage speciellt pga detta.
Minns att en hästägare avmaskade sin häst samma dag som den åkte på bete- juste mot den betesägaren!
Mitt förslag på hur man kunde i vart fall FÖRSÖKA hålla koll på "maskläget" i alla stall är att man som nyinflyttad avkrävs ett träckprov senast veckan efter att man kommer till stallet och att ens häst under tiden får gå i en och samma hage som man sedan sanerar vid behov.
Ett träckprov kostar inte många kronor och går snabbt at få svar på så det torde inte vara en orimlighet som jag ser det i alla fall.
Dagens frågor är:
Tar du träckprov på din häst innan avmaskning? Om inte; varför? Hur ofta avmaskar du? Och om du står i annat än eget stall; hur sköts detta på din anläggning, kollektivt eller sköter var och en sin egen hästs avmaskning?
Måndag- humörsvängning
Idag var Muppe på ett helt annat (läs: sitt normala lugna jag) humör än igår och det tackade jag för.
Passet kunde förflyta utan drama, även när den person som longerade sin häst samtidigt som jag red lämnade ridhuset.
Idag tränade jag väldigt mycket på tempoväxlingar i trav och försökte få lite gung i stället för "spring-spring" och det går nog liiite framåt (ordvits) inbillar jag mig.
Slogs under passet åter av hur orättvist ridlivet kan vara.
Kreon flyttar sig som den enklaste sak i världen i skänkelvikning och man behöver knappt nudda honom med skänklarna medan Archie hade så svårt, så svårt att gå åt sidan vad man än gjorde nästan.
Hans bästa skänkelvikningar, efter år av träning var ändå inte, med mig på ryggen i alla fall, ens som Kreons sämsta...tja...sånt är som sagt ridlivet...orättvist..precis som mycket annat. Sedan är detta så klart ingen anledning att ge upp, sluta kämpa osv men nog tusan kan detta livets lotteri reta en ibland.
Passet kunde förflyta utan drama, även när den person som longerade sin häst samtidigt som jag red lämnade ridhuset.
Idag tränade jag väldigt mycket på tempoväxlingar i trav och försökte få lite gung i stället för "spring-spring" och det går nog liiite framåt (ordvits) inbillar jag mig.
Slogs under passet åter av hur orättvist ridlivet kan vara.
Kreon flyttar sig som den enklaste sak i världen i skänkelvikning och man behöver knappt nudda honom med skänklarna medan Archie hade så svårt, så svårt att gå åt sidan vad man än gjorde nästan.
Hans bästa skänkelvikningar, efter år av träning var ändå inte, med mig på ryggen i alla fall, ens som Kreons sämsta...tja...sånt är som sagt ridlivet...orättvist..precis som mycket annat. Sedan är detta så klart ingen anledning att ge upp, sluta kämpa osv men nog tusan kan detta livets lotteri reta en ibland.
söndagen den 19:e februari 2012
Zappare
Hihi...så här hade man aldrig kunnat hitta Soya i alla fall; hon är heeelt ointresserad av tv:n.
Det ska vara någon gång om någon hund skäller otroligt mycket från tv-rutan som hon hajar till men annars är hon verkligen ingen tv-tittare :)!
Veckan som gått
Under den gångna veckan har vi haft lite väder-bakslag i form av snö, känns lite som att "är det dags att komma nu?!?!?" men det börjar ändå märkas att våren ÄR på väg.
Nu är det ljust redan klockan 7 på morgonen och jag behöver inte heller längre sluta flera timmar tidigare för att hinna rida ut.
Kreon jobbar på som han ska tycker jag- det händer inte så mycket nytt på ridfronten just nu utan vi tränar mest vidare på sådant som vi övat på sedan länge- inget konstigt med det utan helt enligt plan.
Sett i ett längre perspektiv har det så klart hänt massor- betänk att det är först om någon vecka som jag ägt detta förtjusande djur i ett halvår :).
Veckan har bestått av sedvanlig dressyträning, någon uteritt, löshoppning och så har Mini ridit en av dagarna, också detta precis som vanligt.
Kreons tidigare frenetiska kliande som jag berättat om har klingat av men vad det har berott på står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Huruvida han inte tålt sojan som han innan dess ätit i flera veckor och som jag tog bort för ca 2 veckor sedan vet jag inte- kliandet slutade inte så fort jag slutade med sojan men det blev dock mycket mindre "häftigt" nästan direkt.
När det var som värst kliade Kreon hål på flera ställen på kroppen (!) och jag har sedan dess både tvättat honom med klådstillande schampo och smort på klådstillande salva 2 gånger om dagen.
Jag har även bytt ut ett tjockt vintertäcke till ett tunnare eftersom EN av mina (många) teorier har varit att Kreon även kanske blivit för varm och att detta i kombination med pälssätting utlöst klådan.
Ja, ja... vi får väl se om detta mysterium någonsin blir löst.
Kul att ni läsare fortsätter att titta in på bloggen så ofta som ni gör och även lämnar avtryck- själv har jag varit inne i ett flow med massor av färdigskrivna inlägg flera veckor i förväg- vi får väl se om inspirationen håller i sig :)!
Söndag: vårkänsla, spänd mupp och utmärkt träning
Tro det eller ej men detta är ingen sjö utan en åker vi passerade på vår Dalby-vandring. Det är gott om vattensjuka marker just nu...
Hoppas, hoppas....gårdagens halsonda har gett med sig och än känner jag mig inte förkyld så förhoppningsvis hjälpte min snabbinsatta Esberitox-kur från igår.
Inledde morgonen med tusen göromål; fodrade i båda stallen, släppte ut hästar från stora stallet, mockade och satte foder till en stallkamrat och gjorde sedan samma sak åt Kreon.
Ovanstående tog nästan 2½ timme och sedan körde jag raka vägen hem för att hämta en sömndrucken kines för promenad i Dalby med Åsa och gänget.
Det är lustigt...Dalby är fullt av springvänliga gräsfält men det är alltid när vi kommer det första av dom som alla hundarna får ett "ryck" och börjar lek-jaga varandra.
Det är så roligt att se att även min försiktiga springare vågar ta för sig och jaga de andra- det gör säkert gott för hennes självförtroende att inte alltid vara den som BLIR jagad :).
Innan jag körde hem var det dags att svänga inom stallet och släppa ut ytterligare några hästar och sedan kunde jag ta lite välförtjänt soff-vila innan det var dags att köra till stallet IGEN :).
Denna gången var det Kreon som skulle tas in från hagen och ridas och idag var det som om själva fan hade flugit i hästen.
Redan inne i stallet verkade han orolig trots att en annan häst höll honom sällskap och när jag ställde ut honom på stallgången började han att smådarra och det var INTE av köld.
Kreon har vid några få tillfällen blivit lite upprörd i stallet- mina stallkamrater säger sig ha sett honom småstegra (!) i boxen vid 2 olika tillfällen och det här med darrningen har jag själv upplevt 2 gånger innan- en gång i stallet (när han var ensam) och en gång på en tävlingsplats.
Vi hann knappt komma in i ridhuset förrän Kreon började dansa runt mig och det kändes ju så där lagom kul kan jag säga och jag valde också att sätta på gramanen som jag tagit med "just in case".
Idag var det 5-6 andra ekipage i ridhuset och Kreon inledde med att kännas väldigt spänd och hoppade tex högt i luften bara av att en människa knäppte upp något kardborre-aktigt som "lät".
Ja, ja...eftersom jag ändå har blivit lite tuffare på senare tid och dessutom hade gramanen som moraliskt stöd så vågade jag faktiskt rida enligt min plan, dvs träna på det som JAG ville och inte bara rida runt och mesa.
De första galoppfattningarna blev precis så upprörda som de kan bli på tävling och faktiskt var jag lite tacksam för det för nu såg jag min chans att fortsätta träna på dessa TROTS herr Upprörds eventuella synpunkter på saken.
När man är inne på en tävlingsbana finns det ju inte så mycket man kan göra men hemma kan jag lära Kreon att "det spelar ingen roll hur mycket du än hoppar omkring- du får ändå göra x antal fattningar tills JAG är nöjd".
Och se där...efter ett tag lugnade sig Mupp-djuret mycket bra och bortsett från formen så tycker jag nog att han gick väldigt bra.
Formen ja...när Kreon blir upprörd- graman eller ej- så är det precis som om han klickar i sitt huvud i en ställning från vilken skallen nästan inte går att rubba- han går alltså lite för djup och rund och det är otroligt svårt att påverka honom.
Visst försöker jag att variera tempot och även ta uppresande tygeltag men när han blir så avstängd så är det svårt...
Nåja...han LYDER i alla fall i övrigt och det där med formen tror jag kommer att "växa bort" med mer styrka och en ökad tolerans för saker som nu eldar det lilla djuret.
Jag märker ju bara hur viljan att sparka i sargen- en tidigare klassiker vid minsta lilla upprördhet- helt har förvunnit och jag tänkte flera gånger under passet att "hade detta varit för 2 månader sedan hade jag inte kunnat rida på spåret för att inte riskera hål/ märken i sargen".
Så summa summarum blev det en mycket bra träning för Kreon- att gå med flera andra hästar och tvingas arbeta fast han var upprörd- det är precis det han behöver öva på inför kommande tävlingar!
Under tiden jag red hade tydligen solen passar på att titta fram och när vi gick ut ur ridhuset var det med en käsla av att våren faktiskt är på väg...även om det kanske kommer ytterligare något bakslag framöver. Härligt är det hur som helst och även fåglarna kvittade väldigt nöjt lät det som :).
Efter stallbesöket åkte jag och hämtade mat till maken och mig och vet ni vad? När jag öppnar min kartong med "bakad potatis med kyckling och mild sås" inser jag att det enda som ligger där är potatisen! Stön!!!!
Eftersom jag faktiskt ska köra till stallet ytterligare en gång idag (!), denna gång för att kvällsfodra, ringde jag till matstället och klagade och fick löfte om en ny potatis, denna gången MED kyckling senare i kväll!
lördagen den 18:e februari 2012
Det var ju för väl....(om Boj-släpen)
Läste för någon månad sedan att Boj gått i konkurs och blev lite fundersam....hur skulle det gå nu?
Jag är själv extremt nöjd Boj-ägare sedan flera år tilbaka och har uppskattat deras fina service.
Att fabriken ligger här i Skåne har också varit ett plus.
Men jag behöver inte oroa mig verkar det som- läser på hemsidan att nya ägare har tagit över och att det är "business as usual". SKÖNT!
Jag är själv extremt nöjd Boj-ägare sedan flera år tilbaka och har uppskattat deras fina service.
Att fabriken ligger här i Skåne har också varit ett plus.
Men jag behöver inte oroa mig verkar det som- läser på hemsidan att nya ägare har tagit över och att det är "business as usual". SKÖNT!
Man blir aldrig för gammal för att ändra sig (tränsfråga)
Har ni också upplevt att ni från början har tyckt att något varit fult/ inte i er smak och så plötsligt…vips…så tycker ni att samma grej är hur fin som helst och hastar iväg och köper den?
Detta har hänt mig flera gånger, både vad gäller kläder och annat.
Redan när jag skötte min första privathäst på ridskolan på bronsåldern (läs: för över 25 år år sedan) hade denna häst ett rundsytt träns. Jag tyckte inte det var snyggt DÅ och har inte tyckt det senare heller men plötsligt så….
Troligen påverkad av att jag i flera bloggar läst om Hööks nya rundsydda träns (säljs för 649:-- tror jag) har jag plötsligt ändrat uppfattning.
Hmm hmm…ett sådant skulle man kanske köpa…så har tankegångarna gått.
Nyligen var jag och ”kollade läget” på plats så att säga och det visade sig då att det fanns 2 typer av rundsydda träns, ett där spännena sitter i nacken och ett där spännena sitter ”traditionellt”. Det sistnämnda var lite väl mörkbrunt i färgen kanske medan det med spännena i nacken hade den färg jag egentligen ville ha men så blev jag dels tveksam och dels så fanns det inte (just nu) tyglar till det med spännena i nacken.
Medan jag funderar undrar jag: har ni några åsikter i frågan? Spännen i nacken eller traditionellt? WHY?
Detta har hänt mig flera gånger, både vad gäller kläder och annat.
Redan när jag skötte min första privathäst på ridskolan på bronsåldern (läs: för över 25 år år sedan) hade denna häst ett rundsytt träns. Jag tyckte inte det var snyggt DÅ och har inte tyckt det senare heller men plötsligt så….
Troligen påverkad av att jag i flera bloggar läst om Hööks nya rundsydda träns (säljs för 649:-- tror jag) har jag plötsligt ändrat uppfattning.
Hmm hmm…ett sådant skulle man kanske köpa…så har tankegångarna gått.
Nyligen var jag och ”kollade läget” på plats så att säga och det visade sig då att det fanns 2 typer av rundsydda träns, ett där spännena sitter i nacken och ett där spännena sitter ”traditionellt”. Det sistnämnda var lite väl mörkbrunt i färgen kanske medan det med spännena i nacken hade den färg jag egentligen ville ha men så blev jag dels tveksam och dels så fanns det inte (just nu) tyglar till det med spännena i nacken.
Medan jag funderar undrar jag: har ni några åsikter i frågan? Spännen i nacken eller traditionellt? WHY?
Detta....
..eller detta?
Lördag- regnställ och inställt
Vaknade till ett för mig misstänkt tecken på en begynnade förkylning- halsont- och skyndade mig att slänga i mig några Esberitox, ett naturmedel som jag rekommenderat här på bloggen och som, tro det eller ej, hjälpt mig att HÄVA (!!!) flera förkylningar. Detta sagt av en människa som när jag blir förkyld är det i minst 2-3 veckor så ni förstår kanske att jag gör allt för att undvika eländet.
Nu är det det eftermiddag och än så länge känner jag mig inte förkyld och det halsonda har mildrats så vi får väl se vad som händer.
Väderleksprognosen hade utlovat regn och regn har det varit (och råder as we speak).
Hästarna kom in genomblöta en timme tidigare och jag som hade planerat en skritt-timme ute eftersom Kreon avmaskades igår (mer om detta i separat inlägg nästa vecka) "såg fram emot" (NOT) att bli genomblöt jag också.
Otroligt nog var vädergudarna (nästan) med mig, precis när jag gav mig ut slutade det att regna och höll upp i en hel timme. "Tyvärr" var jag ute i en timme och en kvart så de sista 15 minuterna blev jag blöt men det var ändå skönt att komma ut i friska luften och Kreon behöver ju denna form av träning tusen gånger mer än att skrittas i ett ridhus.
Så regnstället blev använt idag (därav rubriken), däremot blev den planerade långpromenaden på Järavallen nu i eftermiddag inställd.
Som ni kanske har förstått har en whippet bestämda åsikter om i vilket väder man ska vandra och ösregn finns inte med på listan över "promenadvänliga förhållanden"- TVÄRTOM.
Nu är det det eftermiddag och än så länge känner jag mig inte förkyld och det halsonda har mildrats så vi får väl se vad som händer.
Väderleksprognosen hade utlovat regn och regn har det varit (och råder as we speak).
Hästarna kom in genomblöta en timme tidigare och jag som hade planerat en skritt-timme ute eftersom Kreon avmaskades igår (mer om detta i separat inlägg nästa vecka) "såg fram emot" (NOT) att bli genomblöt jag också.
Otroligt nog var vädergudarna (nästan) med mig, precis när jag gav mig ut slutade det att regna och höll upp i en hel timme. "Tyvärr" var jag ute i en timme och en kvart så de sista 15 minuterna blev jag blöt men det var ändå skönt att komma ut i friska luften och Kreon behöver ju denna form av träning tusen gånger mer än att skrittas i ett ridhus.
Så regnstället blev använt idag (därav rubriken), däremot blev den planerade långpromenaden på Järavallen nu i eftermiddag inställd.
Som ni kanske har förstått har en whippet bestämda åsikter om i vilket väder man ska vandra och ösregn finns inte med på listan över "promenadvänliga förhållanden"- TVÄRTOM.
fredagen den 17:e februari 2012
Våtservetter is da shit?
Har på senare tid i flera bloggar läst att bloggägaren rekommenderar VÅTSERVETTER till mycket i den dagliga hästskötseln.
De ska tydligen vara bra till att torka hästen i huvudet, putsa av stövlarna med, torka av tränset med efter ridning osv.
Tja....inget jag själv reflekterat över eller provat men det låter ju inte helt galet, eller?
Jag brukar köpa på mig något paket i Ullared; där kostar ett storpack (ca 80 stycken) ungefär en tia så det är ju ingen större
investering men jag brukar mest ha dom i bilen.
Men kanska ska jag ta ut ett paket i stallet och börja torka?
De ska tydligen vara bra till att torka hästen i huvudet, putsa av stövlarna med, torka av tränset med efter ridning osv.
Tja....inget jag själv reflekterat över eller provat men det låter ju inte helt galet, eller?
Jag brukar köpa på mig något paket i Ullared; där kostar ett storpack (ca 80 stycken) ungefär en tia så det är ju ingen större
investering men jag brukar mest ha dom i bilen.
Men kanska ska jag ta ut ett paket i stallet och börja torka?
Fredag- färdigpressat?
Dressyr idag igen- både Mini och jag ”plågade” lille Kreon:)))!
Medan jag mest red runt och försökte mig på lite tempoväxlingar i trav precis som igår så ägnade sig Mini åt sitt specialuppdrag- slutorna i trav, galoppombytena och lite tramp-försök.
Slutorna flyter på väldigt lätt nu och även bytena blir mer och mer befästa.
Fortfarande råder lugnet i Kreons bakben, kanske också för att Mini numera försöker ”lura” honom lite och byta utan att han ska kunna förutse det på samma sätt som han kunde när hon gjorde dom på ”vänd snett igenom”.
Då kunde han ibland redan efter några galoppsprång in på diagonalen börja kasta sig i sidled i ett försök att nå sargen för när han väl pressar sig mot den är det inte precis läge att göra några bytesförsök och det skulle inte förvåna mig om listige Kreon hade figgat ut detta.
Över huvud taget har hans försvar tidigare alltid gått ut på att pressa sig mot olika saker när han inte vill gå; staket, sargar, vägskyltar, transporter, träd, buskar, diken, stup (!!!!) och så vidare. Gissa om jag är glad att DET beteendet har försvunnit!
Numera går det alltså hyfsat att byta på spåret och med lite mer krav så att säga och Kreon tar det utan att protestera. Fortfarande blir bytena ibland lite efter hjälpen eller så föregås de av något ”omtramp” så uppvisningbart är det inte men det behöver det inte vara i dagsläget heller:))). Jag har ingen panik med att bytena måste ”sitta” om x antal månader- herregud…vi har inte ens ridit någon LA så än funderar jag inte ens på kvalen i MSV C.
Medan jag mest red runt och försökte mig på lite tempoväxlingar i trav precis som igår så ägnade sig Mini åt sitt specialuppdrag- slutorna i trav, galoppombytena och lite tramp-försök.
Slutorna flyter på väldigt lätt nu och även bytena blir mer och mer befästa.
Fortfarande råder lugnet i Kreons bakben, kanske också för att Mini numera försöker ”lura” honom lite och byta utan att han ska kunna förutse det på samma sätt som han kunde när hon gjorde dom på ”vänd snett igenom”.
Då kunde han ibland redan efter några galoppsprång in på diagonalen börja kasta sig i sidled i ett försök att nå sargen för när han väl pressar sig mot den är det inte precis läge att göra några bytesförsök och det skulle inte förvåna mig om listige Kreon hade figgat ut detta.
Över huvud taget har hans försvar tidigare alltid gått ut på att pressa sig mot olika saker när han inte vill gå; staket, sargar, vägskyltar, transporter, träd, buskar, diken, stup (!!!!) och så vidare. Gissa om jag är glad att DET beteendet har försvunnit!
Numera går det alltså hyfsat att byta på spåret och med lite mer krav så att säga och Kreon tar det utan att protestera. Fortfarande blir bytena ibland lite efter hjälpen eller så föregås de av något ”omtramp” så uppvisningbart är det inte men det behöver det inte vara i dagsläget heller:))). Jag har ingen panik med att bytena måste ”sitta” om x antal månader- herregud…vi har inte ens ridit någon LA så än funderar jag inte ens på kvalen i MSV C.
Är det bara jag (om hästannonser)?
När jag läser hästannonser eller annonser där stallplatser hyrs ut i mitt närområde försöker jag alltid att kolla om det är en häst/ ett stall/ ett ridhus jag känner igen.
Är det bara jag som är ovanligt nyfiken eller känner ni igen er?
Är det bara jag som är ovanligt nyfiken eller känner ni igen er?
torsdagen den 16:e februari 2012
Dagens (puts)fråga
Häromdagen när jag plockade jag fram mitt minst sagt styva kandar (som hängt oanvänt i ett halvår) mindes jag nostalgiskt hur jag och mina hästskötarvänner smorde lektionshästarna träns på stenåldern.
Då var det inte tal om något annat än att plocka ner tränsen i alla sina beståndsdelar för att därefter fetta in alltihop med det där gräsliga Ko-Cho-line-fettet (minns ni det?).
Och jag insåg att det är åratal sedan jag ens plockade isär ett träns.
Dagens samvetsfråga: hur gör ni? Plockar ni isär träns och kandar? Tar ni loss stigläderna när ni putsar sadeln?
Birgitta som utger sig vara ganska pedantisk…harkel… måste här svara NEJ och NEJ.
Why?
Tja…tycker faktiskt inte att det behövs…och så är det TRÅKIGT:))).
Då var det inte tal om något annat än att plocka ner tränsen i alla sina beståndsdelar för att därefter fetta in alltihop med det där gräsliga Ko-Cho-line-fettet (minns ni det?).
Och jag insåg att det är åratal sedan jag ens plockade isär ett träns.
Dagens samvetsfråga: hur gör ni? Plockar ni isär träns och kandar? Tar ni loss stigläderna när ni putsar sadeln?
Birgitta som utger sig vara ganska pedantisk…harkel… måste här svara NEJ och NEJ.
Why?
Tja…tycker faktiskt inte att det behövs…och så är det TRÅKIGT:))).
Torsdag- termobyxan rules!
Åhhh vad jag tycker om mina termobyxor och åhhh vad jag ångrar att jag inte köpte fler par- nu är det för sent!
Nuvarande brallor inköptes på en out-let för ynka 150 kronor och de har visat sig vara hur bra som helst.
Dels har de dragkedjor i sidorna och kan således tas av från hästryggen och dels är de långt smidigare än ”rid-termobyxor”.
De sistnämna har jag haft några par av och de har alla varit styva och klumpiga och även om man har kunnat rida ut i dom så skulle de ha varit värdelösa vid dressyrträning då i alla fall jag tyckte att det kändes som att man satt både högt ovanför hästen och inte riktigt nådde runt den i dessa.
Nu har jag ridit flera ridhuspass i mina smidiga benkläder och sluppit komma som en istapp till jobbet.
Idag blev det ungefär samma jobb som i måndags och med nästan lika fin känsla.
Jag försöker nu att ännu mer aktivt arbeta med tempoväxlingar i traven i syfte att i förlängningen få lite bättre kadens och ”sitta-på-bakbenen-känsla”.
Jag märker att jag har nytta av Kreons känslighet som efter en stunds ridning kan kanaliseras i bättre och bättre tramp-försök men misstänker samtidigt att för mycket arbete med detta kan straffa sig på tävlingsbanan innan Kreon är helt avslappnad där- då finns risken att han börjar takta i skritten, smågaloppera i traven osv eftersom han där reagerar extra mycket på minsta lilla rörelse från min sida.
onsdagen den 15:e februari 2012
Long time no hear- om gnäggande hästar
Oj vad varm om hjärtat jag blev häromdagen.
När jag kom in i vårt pyttestall och närmade mig Kreons box möttes jag av en GNÄGGNING, den första någonsin!
Visst har spindel-Muppen gnäggat även tidigare men på ett sådant sätt att det inte räknas tycker jag :))), tex om det har ösregnat när han har stått i hagen och jag kommit för att ta in en dyngsur häst som VERKLIGEN har velat gå in eller när jag kommer med morgonhavren.
Denna gnäggning verkade mer komma från hjärtat och utan ”baktankar” så att säga och då slog det mig att det var flera år sedan jag möttes av detta välljud.
Archie, hur tillgiven jag än tyckte att han var gnäggade ALDRIG och då ägde jag ändå honom i lite drygt 5 år.
De 2 hästarna innan honom var däremot hans raka motsatser:
Bara Décima SÅG mig utstrålade hon en sådan lycka om jag ska förmänskliga henne- jag har faktiskt aldrig känt mig så älskad/ dyrkad av en häst som av henne.
Visst tyckte hon om ALLA människor (sina artfränder kunde hon både ha och mista, helst mista om man ska vara ärlig) men med mig var det verkligen något speciellt.
Det var som om allt annat upphörde att existera när jag var i hennes närhet- väldigt smickrande för mitt ego måste jag tillstå :))).
Även Heron tyckte om att höra ”his masters voice”, varje dag ”gnägg-skrek” han i högan sky när jag kom.
Det kunde till och med räcka att han bara HÖRDE min röst i andra delen av ridskolans MYCKET stora stall så skrek han efter mig och jag fick ibland viska med folk just för att han inte skulle höra mig och börja gapa.
Tack och lov gjorde han detta bara första gången han såg mig varje dag- sedan var han tyst vilket nog var skönt för allas våra öron.
Vi får väl se i vilken riktning Muppe utvecklar sig- jag ser inget självändamål i om/ att han gnäggar eller ej, Archie gjorde det som sagt aldrig och jag kände mig inte mindre omtyckt av honom för det.
Att stå och locka och pocka med godis som jag sett vissa göra för att försöka locka fram en gnäggning skulle aldrig falla mig in- det skulle inte kännas ärligt menat utan bara som någon form av inlärning och det är jag inte alls ute efter.
Men visst är det trevligt att mötas av en glädjegnäggning…det ska inte förnekas!
När jag kom in i vårt pyttestall och närmade mig Kreons box möttes jag av en GNÄGGNING, den första någonsin!
Visst har spindel-Muppen gnäggat även tidigare men på ett sådant sätt att det inte räknas tycker jag :))), tex om det har ösregnat när han har stått i hagen och jag kommit för att ta in en dyngsur häst som VERKLIGEN har velat gå in eller när jag kommer med morgonhavren.
Denna gnäggning verkade mer komma från hjärtat och utan ”baktankar” så att säga och då slog det mig att det var flera år sedan jag möttes av detta välljud.
Archie, hur tillgiven jag än tyckte att han var gnäggade ALDRIG och då ägde jag ändå honom i lite drygt 5 år.
De 2 hästarna innan honom var däremot hans raka motsatser:
Bara Décima SÅG mig utstrålade hon en sådan lycka om jag ska förmänskliga henne- jag har faktiskt aldrig känt mig så älskad/ dyrkad av en häst som av henne.
Visst tyckte hon om ALLA människor (sina artfränder kunde hon både ha och mista, helst mista om man ska vara ärlig) men med mig var det verkligen något speciellt.
Det var som om allt annat upphörde att existera när jag var i hennes närhet- väldigt smickrande för mitt ego måste jag tillstå :))).
Även Heron tyckte om att höra ”his masters voice”, varje dag ”gnägg-skrek” han i högan sky när jag kom.
Det kunde till och med räcka att han bara HÖRDE min röst i andra delen av ridskolans MYCKET stora stall så skrek han efter mig och jag fick ibland viska med folk just för att han inte skulle höra mig och börja gapa.
Tack och lov gjorde han detta bara första gången han såg mig varje dag- sedan var han tyst vilket nog var skönt för allas våra öron.
Vi får väl se i vilken riktning Muppe utvecklar sig- jag ser inget självändamål i om/ att han gnäggar eller ej, Archie gjorde det som sagt aldrig och jag kände mig inte mindre omtyckt av honom för det.
Att stå och locka och pocka med godis som jag sett vissa göra för att försöka locka fram en gnäggning skulle aldrig falla mig in- det skulle inte kännas ärligt menat utan bara som någon form av inlärning och det är jag inte alls ute efter.
Men visst är det trevligt att mötas av en glädjegnäggning…det ska inte förnekas!
Onsdag- långt om löshoppning
Längdhopp
När jag slog upp ögonen i morse var det till ett dånande ljud från häftiga vindar utomhus och jag insåg att jag skulle få revidera morgonens plan: ett dressyrpass i ridhuset.
Vis av vad som hände sist jag dumdristigt ville rida trots att ridhusväggarna skallrade (JAG RAMLADE AV!!!!!) ändrade jag om i schemat så att Kreon fick löshoppa idag i stället för imorgon- bättre att ta det säkra före det osäkra!
Hoppningen gick, som vanligt höll jag på att säga, utmärkt och jag kan nu följa det schema jag brukar försöka hålla mig till med löshoppningsvana hästar.
Jag börjar med att longera i trav för att mjuka upp hästen och tar eventuellt lite galopp på lina också.
När det sedan är dags att hoppa börjar jag med en vanlig oxer som jag höjer tills önskad höjd uppnåtts (brukar ta kanske 5-6 språng). På denna ”max-höjd” (någonstans mellan 120 och 140 beroende på hur skicklig hästen är) får hästen hoppa 2 språng och därefter sänker men breddar jag oxern ganska rejält.
Breddhindret hoppas kanske 3-4 språng med eventuellt ytterligare en breddning emellan och när detta hinder hoppats så är det dags att avsluta med ett räcke som också får hoppas 2-3 gången, sista språnget eventuellt ganska lågt så att hästen får känna att det är väldigt lätt.
Efter ca 10-12 språng (färre om hästen hoppat utan att riva och allt gått lätt) är löshoppningen avklarad.
Idag slog det mig förresten hur olika mina hästar hoppat trots att de alla haft väldigt lätt för löshoppningen.
Heron var den store spexaren! Han var alltid väldigt ”full of himself” med ett självförtroende på absolut topp.
Han rev i princip aldrig och de få gånger han gjorde det såg det ut som att han blev jättearg på sina egna ben typ ”jäkla ben….DET var inte bra gjort- gör inte om det”.
Han kunde också göra hoppningen svårare än vad den behövde vara genom att inte hoppa rakt mot hinderna utan liksom spexa innan och jag lovar….kunde han tala hade han säkert sagt något i stil med ”Hah…nu trodde du inte att jag skulle klara det…men du…du kan sätta en bindel för mina ögon…jag kommer att flyga över ändå”.
Det var rena showen att titta på honom….han tyckte verkligen att det var roligt även om jag hade hjärtat i halsgropen ibland vid hans värsta spex.
Décima var också ett välhoppande djur men till skillnad från då man red henne blev hon fullständigt SJÖVILD när hon skulle hoppa.
Hon rusade runt manegen som en furie och av rädsla för att hon skulle skada sig fick vi alltid leda henne och bara släppa ett fåtal galoppsprång innan själva hinderna.
Archie, som liksom sina föregångare även han blev lovande hopphäst på kvalitets (!) var mycket mer ”städad”- han gjorde det han skulle ”by the book” och utan något drama.
Och så Kreon då…hitills tycker jag att han hoppar lätt och bra men jag anar att han skulle kunna göra det ÄNNU bättre om han bara la manken (ordvits) till.
Kommer han fel på hinderna rättar han lätt till det och tar sig över men jag saknar det där 100%-iga engagemanget.
För honom är hoppningen ingen utmaning men inte heller något han vill visa upp sig i-gissar jag:))).
tisdagen den 14:e februari 2012
Uppssss....katter kan (tydligen) vara farliga djur!
En kollega blev nyligen under ett veterinärbesök med sin vanligtvis snälla katt biten i handen.
Tydligen har katter en massa otäcka bakterier i gapet för kollegans hand svullnade upp rejält och för att göra en lång historia kort blev det både någon dag på sjukhus, starka mediciner och sjukgymnast då handens senor och leder påverkats av infektionen. Sjukskrivning i flera veckor!
Fick mig en liten tankeställare; jag som kör fram nävarna till vilt främmande katter....borde kanske bli mer försiktig?
Tydligen har katter en massa otäcka bakterier i gapet för kollegans hand svullnade upp rejält och för att göra en lång historia kort blev det både någon dag på sjukhus, starka mediciner och sjukgymnast då handens senor och leder påverkats av infektionen. Sjukskrivning i flera veckor!
Fick mig en liten tankeställare; jag som kör fram nävarna till vilt främmande katter....borde kanske bli mer försiktig?
Tips: så får du hästen att äta längre och dricka mer
Idag skulle jag vilja dela med mig av ett tips som jag har anammat sedan flera år tillbaka och som jag tycker fungerar bra.
Jag gissar att vi är många som gärna vill förlänga hästens ÄT-TID utan att den för den sakens skull sväller upp till en ballong och ju längre tid hästen äter desto kortare tid är den om inte annat uttråkad utan håller sig tvärtom sysselsatt.
Jag gör som så att jag vattnar allt Kreons kraftfoder och 2 av de 3 målen ger jag med betfor utblandat i några liter vatten.
Betfor kan man ju spä ut nästan hur mycket man vill höll jag på att säga och dessutom är det i mina ögon inte ett ”godis-foder” utan faktiskt nyttigt även om många verkar rädda för att ge mer än någon deciliter (uppblött) per dag.
Så Kreon står och slabbar med sitt kraftfoder och lucern bra mycket längre än om jag hade gett det torrt trots att havremängden numera är obefintlig (ca 1 kg uppdelat på 3 givor) och samtidigt får han i sig VÄTSKA. De kanske 3-4 litrarna vatten han får extra på detta vis inbillar jag mig i alla fall kan göra skillnad om han av någon anledning skulle dricka dåligt i övrigt (pga en tillfälligt frusen vattenkopp tex) och jag ser ingen skada i att fodra på detta vis-tvärtom.
Jag gissar att vi är många som gärna vill förlänga hästens ÄT-TID utan att den för den sakens skull sväller upp till en ballong och ju längre tid hästen äter desto kortare tid är den om inte annat uttråkad utan håller sig tvärtom sysselsatt.
Jag gör som så att jag vattnar allt Kreons kraftfoder och 2 av de 3 målen ger jag med betfor utblandat i några liter vatten.
Betfor kan man ju spä ut nästan hur mycket man vill höll jag på att säga och dessutom är det i mina ögon inte ett ”godis-foder” utan faktiskt nyttigt även om många verkar rädda för att ge mer än någon deciliter (uppblött) per dag.
Så Kreon står och slabbar med sitt kraftfoder och lucern bra mycket längre än om jag hade gett det torrt trots att havremängden numera är obefintlig (ca 1 kg uppdelat på 3 givor) och samtidigt får han i sig VÄTSKA. De kanske 3-4 litrarna vatten han får extra på detta vis inbillar jag mig i alla fall kan göra skillnad om han av någon anledning skulle dricka dåligt i övrigt (pga en tillfälligt frusen vattenkopp tex) och jag ser ingen skada i att fodra på detta vis-tvärtom.
Tisdag- vilken skillnad!
Snacka om temperaturskillnad; igår morse minus 12, idag minus 1!
Men inte mig emot, på eftermiddagen var det till och med en ynka plusgrad och jag lät Soya springa utan täcke en kort stund, för första gången på många veckor.
Kreon slipper inte sitt täcke, vad han däremot "slapp" var att bli riden eftersom det var hans SLAPPA vilodag :).
Men inte mig emot, på eftermiddagen var det till och med en ynka plusgrad och jag lät Soya springa utan täcke en kort stund, för första gången på många veckor.
Kreon slipper inte sitt täcke, vad han däremot "slapp" var att bli riden eftersom det var hans SLAPPA vilodag :).
måndagen den 13:e februari 2012
Speciella annonser del 424, grabbar se upp!
Höll på att skratta ihjäl mig när jag såg denna spray i en djuraffär nyligen.
Undrar vad flaskan INNEHÅLLER :))))?!?!?!?
Ännu mer att tänka på vid hästköp
Att man ska tänka på att fråga om ALLT när man köper en häst för att gardera sig är verkligen ett råd även jag skulle vilja förmedla till er som går i hästköpartankar, här det senaste exemplet:
En bekant köpte för några månader sedan en ”hobbyhäst” tänkt att användas för hopp och dressyrtränande och tävlande i lätt klass.
Hästen är 10 år gammal, gick igenom veterinärbesiktning ua.
Efter endast 2 månader blev den halt- kotledsinflammation båda fram.
Utan att skriva för många avslöjande detaljer har det på olika sätt i efterhand framkommit att den som sålde hästen var vad jag brukar kalla en ”30-minuters-ryttare”, dvs människan hade i mina ögon knappt ridit hästen under de flera år som den ägde nämnda häst.
Lättare ridning i ca 30 minuter/ dag hade varvats med i vart fall 2 hela vilodagar per vecka samt även ”viloperioder” (från VAD undrar jag) om några veckor per gång flera gånger om året- hästen var med andra ord inte i någon bra kondition och framför allt inte VAN vid att ridas vad jag menar borde vara NORMALT.
Och ni vet ju hur det är när man köper en ny häst? Man är så klart överlycklig över att äntligen ha förverkligat sin dröm och man vill RIDA!
Även om jag tror att min bekant inte ”ridit ihjäl” hästen så blev den säkert riden 1 timme om dagen 6 dagar i veckan och det verkar den inte ha klarat av utifrån vad den var van vid.
Nu går det så klart inte att bevisa att det enbart var den förra ägarens/ ryttarens slappa inställning till ridning som bidrog till hältan men helt klart KAN det ha spelat roll.
Och därför ska man enligt mig i alla fall FÖRSÖKA att få ärliga svar på hur mycket den häst man vill köpa EGENTLIGEN har ridits de i vart fall 2-3 senaste månaderna.
För precis som den som nyss köpt en häst VILL rida så är det nog inte helt osannolikt att den som vill sälja sin häst för att den har tröttnat INTE gärna vill göra det.
Då finns risken att ridningen mer blir ett nödvändigt ont som man kan tänka sig att hoppa över- de tankarna hade i alla fall jag när jag skulle sälja Archie.
Nu höll ju mitt försäljningsprojekt inte på särskilt länge med dagens mått mätt men jag ska vara ärlig och säga att även om min disciplin gjorde att jag verkligen red lika ofta som alltid så var min motivation inte i närheten av vad den en gång varit vilket var synd för det är ju när hästen ska säljas som man vill visa den som bäst- inte helt oriden och ur kondition.
En bekant köpte för några månader sedan en ”hobbyhäst” tänkt att användas för hopp och dressyrtränande och tävlande i lätt klass.
Hästen är 10 år gammal, gick igenom veterinärbesiktning ua.
Efter endast 2 månader blev den halt- kotledsinflammation båda fram.
Utan att skriva för många avslöjande detaljer har det på olika sätt i efterhand framkommit att den som sålde hästen var vad jag brukar kalla en ”30-minuters-ryttare”, dvs människan hade i mina ögon knappt ridit hästen under de flera år som den ägde nämnda häst.
Lättare ridning i ca 30 minuter/ dag hade varvats med i vart fall 2 hela vilodagar per vecka samt även ”viloperioder” (från VAD undrar jag) om några veckor per gång flera gånger om året- hästen var med andra ord inte i någon bra kondition och framför allt inte VAN vid att ridas vad jag menar borde vara NORMALT.
Och ni vet ju hur det är när man köper en ny häst? Man är så klart överlycklig över att äntligen ha förverkligat sin dröm och man vill RIDA!
Även om jag tror att min bekant inte ”ridit ihjäl” hästen så blev den säkert riden 1 timme om dagen 6 dagar i veckan och det verkar den inte ha klarat av utifrån vad den var van vid.
Nu går det så klart inte att bevisa att det enbart var den förra ägarens/ ryttarens slappa inställning till ridning som bidrog till hältan men helt klart KAN det ha spelat roll.
Och därför ska man enligt mig i alla fall FÖRSÖKA att få ärliga svar på hur mycket den häst man vill köpa EGENTLIGEN har ridits de i vart fall 2-3 senaste månaderna.
För precis som den som nyss köpt en häst VILL rida så är det nog inte helt osannolikt att den som vill sälja sin häst för att den har tröttnat INTE gärna vill göra det.
Då finns risken att ridningen mer blir ett nödvändigt ont som man kan tänka sig att hoppa över- de tankarna hade i alla fall jag när jag skulle sälja Archie.
Nu höll ju mitt försäljningsprojekt inte på särskilt länge med dagens mått mätt men jag ska vara ärlig och säga att även om min disciplin gjorde att jag verkligen red lika ofta som alltid så var min motivation inte i närheten av vad den en gång varit vilket var synd för det är ju när hästen ska säljas som man vill visa den som bäst- inte helt oriden och ur kondition.
Måndag- tjat, tjat
Huuu vad kallt det var i morse….minus 12 grader när jag körde till stallet.
Idag stod ett dressyrpass på mitt ridschema och Keon kändes jättefin från första minuten.
Jag tränade på lite allt möjligt med (som vanligt) fokus på travslutor och skritt-galopp-skritt-övergångar.
Provade att försöka få till lite tramp och det går åt rätt håll i alla fall och jag märker framför allt att traven och allt jobb jag gör därefter känns ”ärtigare”- precis som jag önskar.
Märker att jag blir lite tjatig- det mesta ovan har jag skrivit om flera gånger innan och jag misstänker att ni börjar tröttna på att läsa om en snäll häst som lagt sparka-bakut-benen på hyllan och känns så fin, så fin så jag slutar skriva nu men hoppas på måååånga repriser av detta ridpass i framtiden.
Idag stod ett dressyrpass på mitt ridschema och Keon kändes jättefin från första minuten.
Jag tränade på lite allt möjligt med (som vanligt) fokus på travslutor och skritt-galopp-skritt-övergångar.
Provade att försöka få till lite tramp och det går åt rätt håll i alla fall och jag märker framför allt att traven och allt jobb jag gör därefter känns ”ärtigare”- precis som jag önskar.
Märker att jag blir lite tjatig- det mesta ovan har jag skrivit om flera gånger innan och jag misstänker att ni börjar tröttna på att läsa om en snäll häst som lagt sparka-bakut-benen på hyllan och känns så fin, så fin så jag slutar skriva nu men hoppas på måååånga repriser av detta ridpass i framtiden.
söndagen den 12:e februari 2012
Ny Kreon-film
Gissa om jag blev överraskad när det plingade till i inkorgen idag.
Lina, den lömska hästskötaren :)))), hade tydligen FILMAT förra helgens ritt och ni ska faktiskt få titta på den.
Denna gången UNDANBER jag mig uttryckligen negativa kommentarer, även jag ser tex att Kreons form kunde varit lite bättre.
Nej, denna gången tycker jag att om inte ni, så i alla fall JAG enbart ska fokusera på det POSITIVA, som att detta Mupp-djur, oaktat han är 7 år knappt visste fram och bak på sig själv för mindre än 6 månader sedan.
Spindelpojken har sedan dess utvecklats jättemycket, ibland under frenetiskt sparkande med sina arga bakben, ibland helt fastlimmad vid vägarna jag gjort försök att rida på men på det stora hela mer än jag vågat hoppas på så här långt.
Att ändå gå ett helt progam så pass städat som han gör här, 4:e gången han tävlar och med den brist på rutin att ridas på andra platser och ihop med andra hästar tycker jag renderar honom en eloge, faktiskt.
Tycker ni något annat behåller ni detta förslagsvis för er själv eller kräker av er någon annanstans än på bloggen, idag ska vi bara vara SNÄÄÄÄLLA, ok?
http://www.youtube.com/watch?v=uMjyNKLdDpY
Lina, den lömska hästskötaren :)))), hade tydligen FILMAT förra helgens ritt och ni ska faktiskt få titta på den.
Denna gången UNDANBER jag mig uttryckligen negativa kommentarer, även jag ser tex att Kreons form kunde varit lite bättre.
Nej, denna gången tycker jag att om inte ni, så i alla fall JAG enbart ska fokusera på det POSITIVA, som att detta Mupp-djur, oaktat han är 7 år knappt visste fram och bak på sig själv för mindre än 6 månader sedan.
Spindelpojken har sedan dess utvecklats jättemycket, ibland under frenetiskt sparkande med sina arga bakben, ibland helt fastlimmad vid vägarna jag gjort försök att rida på men på det stora hela mer än jag vågat hoppas på så här långt.
Att ändå gå ett helt progam så pass städat som han gör här, 4:e gången han tävlar och med den brist på rutin att ridas på andra platser och ihop med andra hästar tycker jag renderar honom en eloge, faktiskt.
Tycker ni något annat behåller ni detta förslagsvis för er själv eller kräker av er någon annanstans än på bloggen, idag ska vi bara vara SNÄÄÄÄLLA, ok?
http://www.youtube.com/watch?v=uMjyNKLdDpY
Veckan som gått
Som vanligt när det är dags att sammanfatta veckan kommer jag knappt ihåg vad som hänt- dagarna bara rusar förbi och jag kan inte avgöra om det är bra eller dåligt.
Bra är i alla fall att det nu är synbart ljusare både på morgnarna och på eftermiddagarna- det underlättar väldigt mycket för en häst och hundägare tycker jag.
Kreon befinner sig fortfarande i en behaglig bubbla av godhet och jag tackar och tar emot.
Som vanligt har Mini hjälpt mig 2 dagar i denna veckan och fredagens pass visade nog de lugnaste och mest harmoniska bytena någonsin.
Hela 3 uteritter har jag också hunnit med och även här har Kreon förbättrat sig mycket- jag har faktiskt inte behövt snurra honom en enda gång även om han stannar till enstaka gånger och då får ruskas igång.
Snö som har blivit liggande har vi haft för första gången idag och även om det inte är mycket hoppas jag att det inte kommer mer heller.
Under dagens långpromenad på Järavallen var det riktigt mysigt att gå i snö men nu kan vi det och vill ha vår i stället. Tycker jag.
Roligt att ni läser som aldrig förr :), nästa vecka kommer nya friska inlägg och en ny film på min lilla häst!
Söndag- snö!
Muppe traskar på i snön...
Vaknade till ett mycket lätt snöande och åkte snabbt inom stallet för mockning och fodring innan det var dags att träffa Åsa, Robban och alla (4) deras hundar på Järavallen.
På motorvägen dit körde jag förbi en bil med ett hyrsläp som låg i diket; föraren satt fortfarande i bilen och undrade säkert hur han hamnat där.
Vi fick nästan 2 timmars härlig promenad i lite snö, hundarna uppskattade nog underlaget och tog några ruscher innan de övergick till sitt sedvanliga snokande.
Efter promenaden fick jag åka på ett ovälkommet ärende- min värmefilt gick sönder igår IGEN och denna gången bytte jag märke och uppgraderade mig lite i förhoppningen att "kvalitet ska löna sig".
Den trasiga värmefilten får jag väl återlämna imorgon, kvittot ligger fortfarande på jobbet eftersom det ju inte var länge sedan jag reklamerade trasig filt nummer 1.
När Soya var återbördad till hemmet och jag hade inmundigat lite lunch var det dags för dagens goda (men dock betalda) gärning- intag av hästarna i stora stallet.
Vid det här laget snöade det ganska häftigt men jag lät mig inte stoppas utan tog ut Kreon för helgens andra uteritt- denna gången faktiskt på helt andra vägar än vår numera nästan upp- plöjda runda.
Muppe skötte sig fint i snöyran och en timme senare var vi hemma igen.
Nu håller jag som bäst på att inviga den nya filten- ett kärt nöje som ni förstår :)!
RIP Whitney!
Läste i morse att Whitney Houston har avlidit, föga förvånande skulle jag vilja säga men sorgligt ändå.
Whitney har sedan många, många år tillbaka varit en av mina favoritartister tillsammans med Michael Jackson och jag har haft förmånen att se båda uppträda IRL vilket jag har berättat om på bloggen tidigare.
2 minnen kommer för mig när jag tänker på denna begåvade kvinna varav jag redan har berättat om det ena förut men jag tycker själv att det är ganska roligt så ni får gott läsa det igen.
Det första minnet är från när jag åkte och tittade på Menelli, stoet som jag räknar som min första egna häst (jag köpte en häst innan henne men lämnade tillbaka den efter bara några dagar).
På vägen till säljaren spelade jag Whitney Houstons skiva "för fulla muggar" och jag kan merparten av texterna än idag trots att det är mer än 20 år sedan.
Det andra minnet är från när jag och dåvarande sambon var i Göteborg för att närvara vid en konsert med Whitney:
Denna skönsjungande människa framförde "I will always love you" utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:
"Wittniiii.....ajj laaaav joooo".
DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!
Whitney har sedan många, många år tillbaka varit en av mina favoritartister tillsammans med Michael Jackson och jag har haft förmånen att se båda uppträda IRL vilket jag har berättat om på bloggen tidigare.
2 minnen kommer för mig när jag tänker på denna begåvade kvinna varav jag redan har berättat om det ena förut men jag tycker själv att det är ganska roligt så ni får gott läsa det igen.
Det första minnet är från när jag åkte och tittade på Menelli, stoet som jag räknar som min första egna häst (jag köpte en häst innan henne men lämnade tillbaka den efter bara några dagar).
På vägen till säljaren spelade jag Whitney Houstons skiva "för fulla muggar" och jag kan merparten av texterna än idag trots att det är mer än 20 år sedan.
Det andra minnet är från när jag och dåvarande sambon var i Göteborg för att närvara vid en konsert med Whitney:
Denna skönsjungande människa framförde "I will always love you" utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:
"Wittniiii.....ajj laaaav joooo".
DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!
lördagen den 11:e februari 2012
Dagens så tycker jag (om kopplade vs lösa hundar)
Idag funderar jag på det här med att vissa hundar alltid hålls i koppel, det vill säga ALDRIG FÅR SPRINGA LÖSA.
Som ni vet är jag personligen "koppelhatare" så till vida att jag själv ytterst sällan använder mig av denna hundkontroll men det händer så klart och hur ofta/ sällan ANDRA hundägare har sina hundar kopplade är inget jag oftast bryr mig om.
Men...när koppelanvändandet går till överdrift kan jag reagera och tycka synd om en hund som aldrig får springa lös, som jag ser det är något "fel" på antingen hund eller ägare (eller båda) om lösspringande ALDRIG förekommer.
Och faktiskt kände jag själv tidigare en person som under hundens mer än 12 levnadsår aldrig NÅGONSIN vågade släppa den lös av rädsla för att "något skulle hända".
Exakt VAD som skulle kunna hända visste nog hundägaren inte ens själv- jo..så klart kunde hunden exempelvis springa bort men vi talar här om en liten knähund som min mormor hade kunnat springa ifatt. Snäll var hunden också....
Hur som helst...vad jag EGENTLIGEN funderar över är diskrepansen mellan den lag som kom förra året gällande hästars möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter bla bla bla och det faktum att det inte finns någon liknande lag vad gäller hundar.
VARFÖR ska hästar ges daglig möjlighet att röra sig fritt medan inte en hund måste ges samma möjlighet?
Borde det inte vara lättare att TYGLA (ordvits) en 5 kilos knähund än en 600 kilos häst?
Nu kan man för all del komma runt "häst-lagen" på alla möjliga vis och inte vet jag om det är någon som åker runt och verkligen kollar upp detta och "straffar" de som inte följer lagen men är det ändå inte lite konstigt att man inte bryr sig om hundarna på samma sätt?
Så tycker jag...VAD TYCKER NI?
Som ni vet är jag personligen "koppelhatare" så till vida att jag själv ytterst sällan använder mig av denna hundkontroll men det händer så klart och hur ofta/ sällan ANDRA hundägare har sina hundar kopplade är inget jag oftast bryr mig om.
Men...när koppelanvändandet går till överdrift kan jag reagera och tycka synd om en hund som aldrig får springa lös, som jag ser det är något "fel" på antingen hund eller ägare (eller båda) om lösspringande ALDRIG förekommer.
Och faktiskt kände jag själv tidigare en person som under hundens mer än 12 levnadsår aldrig NÅGONSIN vågade släppa den lös av rädsla för att "något skulle hända".
Exakt VAD som skulle kunna hända visste nog hundägaren inte ens själv- jo..så klart kunde hunden exempelvis springa bort men vi talar här om en liten knähund som min mormor hade kunnat springa ifatt. Snäll var hunden också....
Hur som helst...vad jag EGENTLIGEN funderar över är diskrepansen mellan den lag som kom förra året gällande hästars möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter bla bla bla och det faktum att det inte finns någon liknande lag vad gäller hundar.
VARFÖR ska hästar ges daglig möjlighet att röra sig fritt medan inte en hund måste ges samma möjlighet?
Borde det inte vara lättare att TYGLA (ordvits) en 5 kilos knähund än en 600 kilos häst?
Nu kan man för all del komma runt "häst-lagen" på alla möjliga vis och inte vet jag om det är någon som åker runt och verkligen kollar upp detta och "straffar" de som inte följer lagen men är det ändå inte lite konstigt att man inte bryr sig om hundarna på samma sätt?
Så tycker jag...VAD TYCKER NI?
Lördag- många vuxenpoäng för både Kreon och mig
Idag har jag äntligen tagit itu med en sak som har stört mig länge- jag har rensat ut bland mina täcken i stallet och således fått mer plats för de täcken och schabrak jag prioriterat att ha på "min" hylla i sadelkammaren.
Vi har inte så mycket plats per person och häst och jag har länge fått trycka in sakerna för att de inte skulle ramla ner från hyllan men nu ser det snyggt och prydligt ut igen.
Det som jag sorterade ut har hamnat i mitt stallskåp hemma i vårt förråd- tur att man har eget hus och kan unna sig att ha en del av sakerna i säkert förvar- hade jag bott i lägenhet hade jag inte vågat lägga ner mina hästprylar i källaren eller på vinden.
Gjorde en annan välbehövlig sak idag- smorde mitt kandar som av förklarliga skäl hängt oanvänt i snart ett halvårs tid och det var oroväckande styvt och stelt men inte så länge till!
Kreon den lilla muppen fick idag inviga det för egen del (Décima och Archie har ju använt det många gånger) och det var inga som helst problem.
Nu red jag bara ut och skrittade typ 60 minuter och travade i 10 så något "riktigt" dressyrpass med kandaret blev det inte men det brådskar inte heller även om det är bra att ha provat på även denna betsling lite lätt tycker jag.
Efter ridturen tog jag till en gammal beprövad metod som jag dock aldrig använt mig av för egen del, jag slängde in kandaret i en plastpåse fylld med olja och förhoppningsvis hjälper detta till att mjuka upp det styva lädret inom några dagar.
Vi har inte så mycket plats per person och häst och jag har länge fått trycka in sakerna för att de inte skulle ramla ner från hyllan men nu ser det snyggt och prydligt ut igen.
Det som jag sorterade ut har hamnat i mitt stallskåp hemma i vårt förråd- tur att man har eget hus och kan unna sig att ha en del av sakerna i säkert förvar- hade jag bott i lägenhet hade jag inte vågat lägga ner mina hästprylar i källaren eller på vinden.
Gjorde en annan välbehövlig sak idag- smorde mitt kandar som av förklarliga skäl hängt oanvänt i snart ett halvårs tid och det var oroväckande styvt och stelt men inte så länge till!
Kreon den lilla muppen fick idag inviga det för egen del (Décima och Archie har ju använt det många gånger) och det var inga som helst problem.
Nu red jag bara ut och skrittade typ 60 minuter och travade i 10 så något "riktigt" dressyrpass med kandaret blev det inte men det brådskar inte heller även om det är bra att ha provat på även denna betsling lite lätt tycker jag.
Efter ridturen tog jag till en gammal beprövad metod som jag dock aldrig använt mig av för egen del, jag slängde in kandaret i en plastpåse fylld med olja och förhoppningsvis hjälper detta till att mjuka upp det styva lädret inom några dagar.
Trångbodd kattägare :(
När man läser en sådan här artikel kan man få många tankar.
Exempelvis undrar jag hur det kan få gå så långt- hade mannen inga GRANNAR som reagerade på den skarpa stanken och slog larm tidigare?
Jag undrar också vad som kommer att hända med alla dess katter?
Trots att jag är djurvän ifrågasätter jag nästan varför man inte omedelbart avlivade allihop.
Visst; det låter hemskt men för det första är katterna väldigt skygga och lär därmed vara otroligt svårplacerade och för det andra är de så himla många. Vem i Norrland kan/ vill ta sig an alla dessa stackare när Blocket mm vimlar av enstaka katter som folk inte blir av med.
Och vad kostar det inte med över 70 katter på ett pensionat?!?!?! Vågar inte ens tänka tanken....och det är ju vi skattebetalare som på ett eller annat sätt får stå får kalaset.
fredagen den 10:e februari 2012
Inte bara hästmänniskor.....
För att ännu lite mer ta oss hästmänniskor i försvar efter gårdagens inlägg så måste jag säga att det verkar väldigt vanligt inom många olika "grupper" med tävlan, intriger, missunnsamhet, kritik osv.
Jag vet att någon vid något tillfälle påstod att det inte var så konstigt om det var en massa intriger i ett stall "eftersom det var fullt av kvinnor" (läs: kvinnor är mer benägna till sådant beteende) men jag undrar jag....
För att ta ett exempel som jag har fått i alla fall en liiiten inblick i sedan några år tillbaka tack vare inköpet av Soya så skulle jag vilja berätta lite om det jag lite förenklat kallar "whippet-världen".
Ni som inte har whippet ska betänka att detta är en förhållandevis liten ras i Sverige och att utövarna inte på långa vägar går att jämföra med tex hästfolket som det ju går 13 på dussinet av.
Trots (eller kan det vara TACK VARE????) denna lilla värld tillhör whippetfolket verkligen inte "klubben för inbördes beundran"- tvärtom.
Man är oeniga om en hel del och drar sig inte för att lufta sina åsikter på olika nät-forum där man kan få läsa både det ena och det andra, ibland rena personangrepp.
Jag deltar sällan och aldrig i dessa diskussioner, mycket för att mina kunskaper är allt för begränsade.
För mig är Soya tusen gånger snyggare än många av de champions som skördat stora framgångar så jag har liksom inte så mycket att komma med när det diskuteras rasstandard och dess utvecklig eller tillbakagång tex.
Eftersom man inte bara tävlar i skönhet med whippets utan även i olika grenar som har att göra med exmpelvis en hunds snabbhet och smidighet så finns det även åsikter kring både detta och hur hundarna bedöms, vilka hundar man ska avla på etc.
Som sagt ibland väldigt hätska åsikter och debatter och jag skrattar lite igenkännade och jämför med hästvärlden.
Men...frågan är om det inte är så "lite överallt" och vilka hobbys/ sporter/ intressen man än ägnar sig åt.
Eftersom det i alla fall i vissa människors natur verkar ligga att TÄVLA/ komma först är det kanske naturligt att inte vilja att andra ska "komma ifatt" en på olika vis och att det är därför dessa "små-krig" uppstår eller vad tror ni?
Jag vet att någon vid något tillfälle påstod att det inte var så konstigt om det var en massa intriger i ett stall "eftersom det var fullt av kvinnor" (läs: kvinnor är mer benägna till sådant beteende) men jag undrar jag....
För att ta ett exempel som jag har fått i alla fall en liiiten inblick i sedan några år tillbaka tack vare inköpet av Soya så skulle jag vilja berätta lite om det jag lite förenklat kallar "whippet-världen".
Ni som inte har whippet ska betänka att detta är en förhållandevis liten ras i Sverige och att utövarna inte på långa vägar går att jämföra med tex hästfolket som det ju går 13 på dussinet av.
Trots (eller kan det vara TACK VARE????) denna lilla värld tillhör whippetfolket verkligen inte "klubben för inbördes beundran"- tvärtom.
Man är oeniga om en hel del och drar sig inte för att lufta sina åsikter på olika nät-forum där man kan få läsa både det ena och det andra, ibland rena personangrepp.
Jag deltar sällan och aldrig i dessa diskussioner, mycket för att mina kunskaper är allt för begränsade.
För mig är Soya tusen gånger snyggare än många av de champions som skördat stora framgångar så jag har liksom inte så mycket att komma med när det diskuteras rasstandard och dess utvecklig eller tillbakagång tex.
Eftersom man inte bara tävlar i skönhet med whippets utan även i olika grenar som har att göra med exmpelvis en hunds snabbhet och smidighet så finns det även åsikter kring både detta och hur hundarna bedöms, vilka hundar man ska avla på etc.
Som sagt ibland väldigt hätska åsikter och debatter och jag skrattar lite igenkännade och jämför med hästvärlden.
Men...frågan är om det inte är så "lite överallt" och vilka hobbys/ sporter/ intressen man än ägnar sig åt.
Eftersom det i alla fall i vissa människors natur verkar ligga att TÄVLA/ komma först är det kanske naturligt att inte vilja att andra ska "komma ifatt" en på olika vis och att det är därför dessa "små-krig" uppstår eller vad tror ni?
Fredag- läskunnig häst och kodknäckning?
Då var det dags för det numera sedvanliga dubbelpasset på fredagarna och som vanligt började jag med att rida.
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….
torsdagen den 9:e februari 2012
Hästmänniskor är ett jäkla släkte
Insåg nyligen att man bör undvika att läsa för mycket på diskussionsforum som tex Bukefalos då man i så fall lätt kan få uppfattningen att hästfolk inte är riktigt kloka på många olika sätt.
Vi är både godtrogna, oärliga, okunniga, okamratliga och gud vet allt.
Jag vet inte hur många trådar jag läst genom åren som handlat om:
Folk som lånar ut sin häst till någon som missköter den, inte betalar den som överenskommits, vill lämna tillbaka den av konstiga anledningar etc.
Hästägare som stjäler andra hästägares utrustning och/ eller foder eller lånar saker utan att fråga.
Hästfolk som släpper ut andras hästar utan lov, i andra hagar än de överenskomna, med andra hästar än de överenskomna osv.
Folk som i god tro låter någon stalla upp sin häst hos dom varpå hästen inte sköts, stallhyran inte betalas, foder inte köps in och hästägaren slutligen försvinner utan att ha betalat en krona.
Inackorderingar som mobbar varandra, pratar illa om en bakom ryggen, skriver taskiga meddelanden på stalltavlan, intrigerar och har tretusen åsikter om ens häst som de framför, både ombedda och ombedda till gud och alla människor.
Ja…ni fattar….
Vad alla dessa inlägg står för kan man ju så klart spekulera i och själv får jag hoppas att vi inte är så hemska som det kan verka utan att det ju är AVARTERNA och UNDANTAGEN folk skriver om och beklagar sig över- när allt fungerar som det ska brukar folk inte vara lika snabba med att skriva om sådant.
Vad tror ni? Är vi hemska?
Vi är både godtrogna, oärliga, okunniga, okamratliga och gud vet allt.
Jag vet inte hur många trådar jag läst genom åren som handlat om:
Folk som lånar ut sin häst till någon som missköter den, inte betalar den som överenskommits, vill lämna tillbaka den av konstiga anledningar etc.
Hästägare som stjäler andra hästägares utrustning och/ eller foder eller lånar saker utan att fråga.
Hästfolk som släpper ut andras hästar utan lov, i andra hagar än de överenskomna, med andra hästar än de överenskomna osv.
Folk som i god tro låter någon stalla upp sin häst hos dom varpå hästen inte sköts, stallhyran inte betalas, foder inte köps in och hästägaren slutligen försvinner utan att ha betalat en krona.
Inackorderingar som mobbar varandra, pratar illa om en bakom ryggen, skriver taskiga meddelanden på stalltavlan, intrigerar och har tretusen åsikter om ens häst som de framför, både ombedda och ombedda till gud och alla människor.
Ja…ni fattar….
Vad alla dessa inlägg står för kan man ju så klart spekulera i och själv får jag hoppas att vi inte är så hemska som det kan verka utan att det ju är AVARTERNA och UNDANTAGEN folk skriver om och beklagar sig över- när allt fungerar som det ska brukar folk inte vara lika snabba med att skriva om sådant.
Vad tror ni? Är vi hemska?
Torsdag- on my own
De senaste torsdagarna har jag låtit Kreon löshoppa men eftersom vårt ridhus är något bottenfruset just nu och Kreon inte precis lösgalopperar samlat om man säger så samt även gillar att göra tvära inbromsningar så vågade jag faktiskt inte låta honom hoppa idag.
Dessutom känns det som att det var länge sedan jag red ett ”riktigt” dressyrpass på egen hand och tränade på mer än LB:1-linjerna typ så det var detta vi ägnade oss åt i morse.
Idag blev det en hel del slutor i trav samt galopp-linjer, dels så som de ser ut i LA:1-programmet och dels så som serpentinerna rids i MSV C-programmen.
Och tänk så mycket man behöver hålla koll på i dessa serpentiner!
I bästa fall har man en häst som mjukt bryter av från galopp till skritt, skrittar rakt, avspänt och taktmässigt några steg för att därefter ”falla in i ” en lika mjuk ny galopp.
I sämsta fall har man en häst som ramlar in på bogarna i avbrottet, som stannar till i stället för att skritta avspänt, som därefter gör några ålande skrittsteg och därefter fattar rätt eller fel galopp men ganska katapultartat.
Just nu befinner vi väl oss oftast någonstans mellan bästa och sämsta scenariot med lutning åt det bästa tack och lov- mycket handlar om hur avspänd jag lyckas rida Kreon och där tycker jag som sagt att jag märker en förbättring på det stora hela vilket jag så klart är jätteglad över.
Nu ska man ju inte ”ropa hej” men jag har ju haft funderingar på om Kreon skulle bli ännu mer full av egna idéer med ökad kondition, mer muskler, högre krav från min sida osv så det är ju bra att inte denna farhåga har besannats (än).
Dessutom känns det som att det var länge sedan jag red ett ”riktigt” dressyrpass på egen hand och tränade på mer än LB:1-linjerna typ så det var detta vi ägnade oss åt i morse.
Idag blev det en hel del slutor i trav samt galopp-linjer, dels så som de ser ut i LA:1-programmet och dels så som serpentinerna rids i MSV C-programmen.
Och tänk så mycket man behöver hålla koll på i dessa serpentiner!
I bästa fall har man en häst som mjukt bryter av från galopp till skritt, skrittar rakt, avspänt och taktmässigt några steg för att därefter ”falla in i ” en lika mjuk ny galopp.
I sämsta fall har man en häst som ramlar in på bogarna i avbrottet, som stannar till i stället för att skritta avspänt, som därefter gör några ålande skrittsteg och därefter fattar rätt eller fel galopp men ganska katapultartat.
Just nu befinner vi väl oss oftast någonstans mellan bästa och sämsta scenariot med lutning åt det bästa tack och lov- mycket handlar om hur avspänd jag lyckas rida Kreon och där tycker jag som sagt att jag märker en förbättring på det stora hela vilket jag så klart är jätteglad över.
Nu ska man ju inte ”ropa hej” men jag har ju haft funderingar på om Kreon skulle bli ännu mer full av egna idéer med ökad kondition, mer muskler, högre krav från min sida osv så det är ju bra att inte denna farhåga har besannats (än).
onsdagen den 8:e februari 2012
Speciella annonser del 423, foppa-stövlar?
Jag tillåter mig att tvivla på att dessa gummistövelliknande skodon verkligen klarar rejäl kyla men men....
http://www.blocket.se/goteborg/Varmestovlar_minus_30gr_JATTELATTA_38557777.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/goteborg/Varmestovlar_minus_30gr_JATTELATTA_38557777.htm?ca=23_11&w=3
Dagens (kritik)fråga
Idag tycker jag att det skulle vara intressant att veta hur ni föhåller er till begreppet KRITIK och då tänker jag främst på kritik som kan uppfattas negativt.
Kritik kan för all del vara positiv också men det är nog inte så de flesta ser på ordet utan hör man KRITIK så tänker man nog främst på motsatsen, eller har jag fel?
Hur som helst, mina frågor idag är följande:
Brukar du OOMBEDD kritisera din omgivning (ha ha ha ...undrar hur många som svarar JA på den frågan)?
Om någon ber dig om ett "utlåtande" och du känner att du inte är så positiv; hur framför du kritiken? Är du "brutalt ärlig", försöker du linda in kritiken eller LJUGER du rent av för att inte såra den andra parten?
Och om du FÅR kritik hur reagerar du? Försöker du att ta den till dig, blir du rasande eller skiter du i vilket?
Om jag ska svara på mina egna frågor så försöker jag att inte ge folk kritik oombedd.
Om jag däremot tillfrågas har jag mycket svårt för att ljuga, den som frågar får vara beredd på min ÄRLIGA uppfattning även om jag KAN försöka att linda in kritiken till viss del.
Men jag skulle aldrig säga/ påstå något som jag absolut inte tycker, typ "din häst är i lagom hull" om hästen var smal men däremot skulle jag kanske linda in smal-kommentaren genom att tex förklara att JAG oftast tycker att hästar som är NÅGOT för tjocka ser snyggare ut än "vinthundsvarianten".
De som känner mig väl vet också att om jag inte kommenterar något KAN detta betyda att jag inte gillar det och därför håller tyst för jag är INTE snål med beröm OM jag tycker om något och skulle inte låta bli att berömma bara för att "han/ hon ska inte tro att han/hon är något".
Även där är man ju olika; en del skulle inte säga något positivt om så himlen föll ner på dom medan andra kastar superlativen omkring sig, menade eller ej bara för att vara "snälla".
Vad gäller hur jag reagerar på kritik beror det mycket på vem som framför den men också delvis på i vilken sinnestämning jag befinner mig.
Är jag på bra humör har jag lättare för att skaka av mig i mina ögon orättvis kritik, är jag redan lite låg kan jag bli förbannad, sur eller rent av ledsen.
Kritik från de som står mig närmast (familj, vänner, tränare) eller från någon som jag är i någon form av beroendeställning till (stallägare, arbetsgivare) tar jag allvarligare på än om tex en vilt främmande bloggläsare skriver något men det är kanske inte så konstigt?
Kritik kan för all del vara positiv också men det är nog inte så de flesta ser på ordet utan hör man KRITIK så tänker man nog främst på motsatsen, eller har jag fel?
Hur som helst, mina frågor idag är följande:
Brukar du OOMBEDD kritisera din omgivning (ha ha ha ...undrar hur många som svarar JA på den frågan)?
Om någon ber dig om ett "utlåtande" och du känner att du inte är så positiv; hur framför du kritiken? Är du "brutalt ärlig", försöker du linda in kritiken eller LJUGER du rent av för att inte såra den andra parten?
Och om du FÅR kritik hur reagerar du? Försöker du att ta den till dig, blir du rasande eller skiter du i vilket?
Om jag ska svara på mina egna frågor så försöker jag att inte ge folk kritik oombedd.
Om jag däremot tillfrågas har jag mycket svårt för att ljuga, den som frågar får vara beredd på min ÄRLIGA uppfattning även om jag KAN försöka att linda in kritiken till viss del.
Men jag skulle aldrig säga/ påstå något som jag absolut inte tycker, typ "din häst är i lagom hull" om hästen var smal men däremot skulle jag kanske linda in smal-kommentaren genom att tex förklara att JAG oftast tycker att hästar som är NÅGOT för tjocka ser snyggare ut än "vinthundsvarianten".
De som känner mig väl vet också att om jag inte kommenterar något KAN detta betyda att jag inte gillar det och därför håller tyst för jag är INTE snål med beröm OM jag tycker om något och skulle inte låta bli att berömma bara för att "han/ hon ska inte tro att han/hon är något".
Även där är man ju olika; en del skulle inte säga något positivt om så himlen föll ner på dom medan andra kastar superlativen omkring sig, menade eller ej bara för att vara "snälla".
Vad gäller hur jag reagerar på kritik beror det mycket på vem som framför den men också delvis på i vilken sinnestämning jag befinner mig.
Är jag på bra humör har jag lättare för att skaka av mig i mina ögon orättvis kritik, är jag redan lite låg kan jag bli förbannad, sur eller rent av ledsen.
Kritik från de som står mig närmast (familj, vänner, tränare) eller från någon som jag är i någon form av beroendeställning till (stallägare, arbetsgivare) tar jag allvarligare på än om tex en vilt främmande bloggläsare skriver något men det är kanske inte så konstigt?
Mera onsdag- djupfryst har-stek anyone?
Den allt annat än oskyldiga dödgrävaren!
Om någon är sugen på att käka hare kan ni med fördel kontakta undertecknad som inget hellre vill än att vara behjälplig.
Den bokstavliga asätaren Soya AKA Äckel-Knapraren har lyckats hitta en stendöd och maläten hare och varje gång vi närmar oss platsen där den ligger har jag fullt sjå med att jaga bort henne därifrån.
Varje dag upprepas samma procedur- när vi närmar oss "harstället" får Soya fnatt och skenar dit i full karriär och sedan ägnar jag en god stund åt att försöka få henne att inte rusa tillbaka 15 gånger innan jag slutligen tröttnar och släpar bort henne, antingen genom att BÄRA henne eller dra henne i täcket.
Tyvärr ligger liket dessutom på en större äng utan någonstans där jag lätt hade kunnat dumpa det (urk....) och Soya har som sagt svårt att slita sig därifrån.
Så..är ni sugna...kom till Staffanstorp!
Onsdag- det rullar på
Om dagens ridning finns egentligen inte mycket nytt under solen att rapportera om- det går sin gilla gång skulle man kunna säga.
Liksom föregående onsdagar har Mini och jag delat på passet och det gick väl som det brukar- över lag bra.
Kreon är inne i en lugn "period" (vore trevligt om den varade livet ut om ni frågar mig) och har helt slutat med vissa av sina konster och inte mig emot som sagt.
Efter att ha begrundat alla tips ni försåg mig med igår och läst lite mer på nätet är min senaste teori att Kreon inte tål soja (jag vill hela tiden skriva Soya :))- det är tydligen inte helt ovanligt bland även människor och hundar också.
Archie fick konstiga utslag efter att ha ätit soja länge (när en 20- kilos säck var nästan slut) och även om jag inte kan svära på att det berodde på sojan försvann utslagen när jag tog bort sojan.
Måtte det vara samma sak med Kreon annars vet jag faktiskt inte vad jag ska göra (mer än låta veterinärundersöka honom).
Liksom föregående onsdagar har Mini och jag delat på passet och det gick väl som det brukar- över lag bra.
Kreon är inne i en lugn "period" (vore trevligt om den varade livet ut om ni frågar mig) och har helt slutat med vissa av sina konster och inte mig emot som sagt.
Efter att ha begrundat alla tips ni försåg mig med igår och läst lite mer på nätet är min senaste teori att Kreon inte tål soja (jag vill hela tiden skriva Soya :))- det är tydligen inte helt ovanligt bland även människor och hundar också.
Archie fick konstiga utslag efter att ha ätit soja länge (när en 20- kilos säck var nästan slut) och även om jag inte kan svära på att det berodde på sojan försvann utslagen när jag tog bort sojan.
Måtte det vara samma sak med Kreon annars vet jag faktiskt inte vad jag ska göra (mer än låta veterinärundersöka honom).
tisdagen den 7:e februari 2012
Speciella annonser del 422, kjol i stallet?
Har hört mer än en ryttare lovorda dessa kjolar- de ska tydligen vara jättevarma och praktiska att rida med/i.
Ja, jag vet inte jag...för MIG känns det konstigt med kjol i stallet men det är bara för att det är ovant, typ som om man hade haft en klänning i stallet eller nåt.
Men kan man bara vänja sig så är det som sagt säkert superbra :)!
Dagens så tycker jag (OT om pensionsålder)
På vägen in till jobbet i morse lyssnade jag på ett radioprogram som handlade om ett förslag om att man framöver ska kunna fortsätta jobba tills man fyller 75.
En nyligen pensionerad kvinna intervjuades, hon hade tidigare jobbat på en skola och tyckte nu att det var så förfäääärligt att ”stå utanför”- hon hade gääääärna jobbat till 75.
Själv får jag bara rysningar av sådana här diskussioner.
Herregud…ska man aldrig få lugn och ro?
Jobba till 75….NEJ TACK!!!!
Hur kan det vara så att man i ett samhälle som bara mer och mer fylls av olika ”aktiviteter” som man kan sysselsätta sig med förutom att lönearbeta definierar sig själv genom just sitt arbete?
Kan man verkligen inte hitta något annat i livet som skänker lust och glädje än att ”behöva” gå till ett jobb vid 70 plus?
Nu bygger ju tack och lov detta förslag på FRIVILLIGHET gudbevars men jag är bara så rädd att denna frivillighet BLIR EN NORM.
Jag är rädd för att folk dras med i jobbhysterin, känner att de inte ”har råd” att pensionera sig (vissa jag hört fälla det sistnämnda yttrandet har skapat sig en så dyr livsstil att jag kan förstår deras resonemang men det är helt självförvållat- de skulle mycket väl kunna klara sig på sin pension om de bara sänkte sina mycket höga krav på levnadsstandard) och sliter tills de trillar av pinnen av diverse sjukdomar.
Är de så man ska tillbringa de sista åren av sitt liv?
Själv har jag sorgligt nog alltför många exempel i min närhet på folk som drabbats av både mycket allvarliga och rent av dödliga sjukdomar innan de ens hunnit BLI pensionärer- hur mycket hann de njuta av ålderdomen?
Och hela den HORD av ungdomar som gått och går arbetslösa i åratal- när tusan ska de släppas fram?
Ska gamlingar blockera vägen för dom hur länge som helst?
Nä…fy tusan…måtte detta förslag aldrig slå igenom eller måtte jag i alla fall ha vett nog att ”sluta i tid” när min pensionsdag kommer.
Och detta sagt av en som faktiskt GILLAR sitt jobb- tro inget annat!
En nyligen pensionerad kvinna intervjuades, hon hade tidigare jobbat på en skola och tyckte nu att det var så förfäääärligt att ”stå utanför”- hon hade gääääärna jobbat till 75.
Själv får jag bara rysningar av sådana här diskussioner.
Herregud…ska man aldrig få lugn och ro?
Jobba till 75….NEJ TACK!!!!
Hur kan det vara så att man i ett samhälle som bara mer och mer fylls av olika ”aktiviteter” som man kan sysselsätta sig med förutom att lönearbeta definierar sig själv genom just sitt arbete?
Kan man verkligen inte hitta något annat i livet som skänker lust och glädje än att ”behöva” gå till ett jobb vid 70 plus?
Nu bygger ju tack och lov detta förslag på FRIVILLIGHET gudbevars men jag är bara så rädd att denna frivillighet BLIR EN NORM.
Jag är rädd för att folk dras med i jobbhysterin, känner att de inte ”har råd” att pensionera sig (vissa jag hört fälla det sistnämnda yttrandet har skapat sig en så dyr livsstil att jag kan förstår deras resonemang men det är helt självförvållat- de skulle mycket väl kunna klara sig på sin pension om de bara sänkte sina mycket höga krav på levnadsstandard) och sliter tills de trillar av pinnen av diverse sjukdomar.
Är de så man ska tillbringa de sista åren av sitt liv?
Själv har jag sorgligt nog alltför många exempel i min närhet på folk som drabbats av både mycket allvarliga och rent av dödliga sjukdomar innan de ens hunnit BLI pensionärer- hur mycket hann de njuta av ålderdomen?
Och hela den HORD av ungdomar som gått och går arbetslösa i åratal- när tusan ska de släppas fram?
Ska gamlingar blockera vägen för dom hur länge som helst?
Nä…fy tusan…måtte detta förslag aldrig slå igenom eller måtte jag i alla fall ha vett nog att ”sluta i tid” när min pensionsdag kommer.
Och detta sagt av en som faktiskt GILLAR sitt jobb- tro inget annat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
