Året som gått

Jaaa....ett omväxlande år har det varit på sitt sätt...kanske inte så som jag initialt hoppades på men bra ändå.

Året började med att jag lärde känna NN och började träna för henne.

Mitt syfte var från början att få en "second opinion" huruvida jag skulle behålla Archie eller ej, detta efter att ha velat fram och tillbaka nästan hela förra året och också eftersom min dåvarande tränare tyckte "sälj".

När jag började träna för NN tändes hoppet, Archie gick för det mesta mycket bra på träningarna men när tävlingssäsongen satte igång blev inte resultaten de förväntade.

Hade det "bara" varit de uteblivna rosetterna som störde hade jag kanske behållit Archie ett tag till men jag började också tröttna på att han de senaste åren blivit så otroligt....ja, rent ut sagt TRÖG att rida, framför allt inne på tävlingsbanorna.

Jag blev vråltrött efter endast en kort tid i sadeln, det var ett ständigt drivande, långa sporrar som inte hjälpte särskilt mycket och ett evigt "jagande"- så fort man inte var "på" honom la Archie av. Hans förmåga att gå från on till off på en sekund blev för jobbig för mig och jag ville inte heller känna att jag fick tvinga fram varje steg på en häst som hellre hade föredragit att stå stilla.

Jag minns exakt när jag fattade beslutet att sälja honom; det var direkt efter att jag hade kommit ut från banan på Helsingborgs fältrittklubb i somras.

Visst var det varmt i ridhuset men när Archie på en tiondels sekund vid inträdet på banan förvandlades från en väldresserad, normalgående häst till en ovillig klump som jag gjorde fruktlösa försök att bära runt inne på banan: då fick jag nog för sista gången.

Efter några annonser på Hästnet och Bukefalos som inte gav något (många backade så fort jag bara andades att Archie haft fång för 3 år sedan) fick jag genom NN kontakt med en ridskola som köpte Archie, inte till det pris jag tänkte mig men på sådana villkor att jag genomförde försäljningen utan att tveka.

Medan jag höll på att försöka sälja Archie, vilket tog ca 2 månader och förstörde hela min semester, hade NN fått in en häst till försäljning, en häst hon blev mycket förtjust i och tyckte att jag skulle köpa.

Först var jag inte det minsta intresserad av det outbildade djuret som var Kreon men det tog inte lång tid innan jag inget hellre ville än att köpa honom och detta bidrog absolut till att jag kunde skiljas från Archie utan vånda.

Mycket snart efter att jag köpt Kreon tävlade vi för första gången och om kommande tävlingar går lika bra som de 2 vi hunnit avverka under hösten kommer jag inte att vara annat än otroligt nöjd.

Kreon har under de månader jag ägt honom utvecklats jättemycket, han har fått ett mer "adekvat" utseende för sin ålder (när jag köpte honom hade man kunnat missta honom för en 4-åring) och befinner sig också utbildningsmässigt mer i nivå med jämnåriga dressyrhästar än när han vid köpet knappt kunde fatta rätt galopp.

Än så länge passar mig Kreon mycket, mycket bättre än vad Archie gjorde, i alla fall om man ska se till hans potential som dressyrhäst.

Han är otroligt lättlärd, har bättre fysiska förutsättningar och sist men inte minst: en egen motor.

Jag blir aldrig trött av att rida honom, jag använder de kortaste sporrarna som säljs och spöt kan lämnas kvar i stallet.

Att denna egna motor även innburit en egen vilja som inte alltid går att kuva exakt som jag vill är priset jag får betala- i alla fall nu.

Jag har också insett att många av de bekymmerslösa saker jag gjorde med Archie är ett minne blott- att lasta Kreon och köra iväg med honom och Soya till vilt främmande platser finns inte på kartan- än.

Hur tävlingsindividen Kreon kommer att bete sig vid kommande tävlingar är också osäkert- jag är inte helt övertygad om att han alltid kommer att vara så iskall som han var i höstas och helt klart kommer man inte bara att kunna åka iväg med honom som en behändig liten handväska- så som jag gjorde med Archie.

I slutet av året meddelade NN att hon skulle flytta tillbaka till Stockholm och efter att både ha tränat mycket intensivt för henne och hjälpt till på hennes anläggning en hel del kunde jag inte känna annat än en stor sorg över att inte längre ha en så engagerad tränare lätt tillgänglig.

NN var, medan hon bodde här mer eller mindre en av mina närmaste grannar och även våra stall låg på 5 minuters körväg från varandra.

Och bortsett från själva "bekvämlighetsaspekten" måste jag säga att jag aldrig haft en så generös tränare förut, en tränare som ställt upp som inte bara just tränare av mig och min häst utan som fungerat som ett enormt stöd när Archie skulle säljas och Kreon köpas, som inte tvekat att låta mig rida på sina hästar för att få in den rätta känslan osv.

Nu är planen att NN ska komma ner och hålla träningar ca 2 gånger i månaden och jag hoppas innerligt att det blir så.

På Soya-fronten har det inte hänt så mycket, skillnaden från förra året är väl att jag helt slutade att tävla med henne.

Även om hennes "driv" alltid varit en miljon gånger större än Archies så var resultaten ännu sämre än hans och det var bara att inse att enkom VILJA inte alltid räcker.

Jag tror inte att doggy saknar tävlandet och jag gör det inte för en sekund.

För mig räcker det att ha Soya som det bästa sällskapet man kan ha- för Kreon gäller som ni förstår helt andra kriterier!

Som vanligt skriver jag inte vad jag önskar av nästa år- det kan man nog lätt lista ut ändå.

Gott nytt år!

Tänkte avsluta året på bloggen med lite bilder- imorgon kommer det mer text under den sedvanliga rubriken "Året som gått":



I början av året stiftade jag bekantskap med min nuvarande tränare som jag här på bloggen har valt att kalla NN.

Är man extremt nyfiken av sig kan man säkert lätt figga ut vem hon är och bryr man sig inte- tja...då duger det bra med NN tycker jag.

Här Archie och NN:s hund och Soyas boyfriend "Charles" som i verkligheten heter något liknande :).



Våren var vacker i Dalby där jag gått många härliga promenader med Soya under året, både ensam, med maken, Bodil med Salli-saluki och Åsa med Soyas andra killar Gandi och Trillik.



Även sommaren bjöd på vackra vyer- här ett rapsfält som Soya och jag fotograferade under en cykeltur.



Detta var det första kortet jag tog på Mupp-Kreon, han stod då fortfarande hos NN till försäljning och jag insåg att jag gärna ville köpa honom. Skickade både denna bild och några...harkel...högkvalitativa filmer till en av mina goda vänner för att få höra hennes åsikt om djuret som jag initialt definitivt inte var det minsta intresserad av.

Man kan väl säga att Kreon inte visade upp sin bästa sida första gången jag såg honom riden och jag undrade i mitt stilla sinne vad NN egentligen tänkte när hon tyckte att detta var en häst för mig vilket bara bevisar att man inte ska tvivla på ett proffs :).



Tyvärr gick det inte så lätt att sälja Archie utan det blev precis som jag befarat en längre process.

Ett naturbruksgymnasium i Norrland backade ur i sista minuten vilket var otroligt synd då de lärare från skolan som kom för att provrida red Archie FANTASTISKT bra och jag även i övrigt tror att han hade passat deras verksamhet ypperligt.

Medan jag bad många böner att Kreon inte skulle hinna bli såld innan jag fann en köpare åt Archie tröstade jag mig med ovanstående bild (som jag har som skärmsläckare på min I-phone) mååååånga gånger.



Som vi alla vet blev Muppe-Duppe slutligen min och här ses han på väg till sin andra tävling i höstas.

De 2 gånger vi har varit iväg har överraskat mig extremt positivt och nu hoppas jag bara att gossen minns att det är så man ska sköta sig när det blir dags att ge sig iväg till våren igen.



Kreon är på vissa sätt lik Archie vilket denna bild speglar- han är lika leksugen och tillgiven men där tar nog också likheterna slut- på gott och ont höll jag på att säga.

Medan Archie gick över eld och vatten utan att bekymra sig en sekund är Kreon långt mer ifrågasättande och jag måste numera rida på ett hel annat, bättre sätt.

Jag hoppas och tror att jag kan få större framgångar med denna häst om jag spelar mina kort rätt men det kommer som sagt an mycket på mig själv hur det kommer att bli. Kreons mycket större känslighet än tex Archies kan säkert ta oss till helt andra höjder så att säga men det kommer inte att komma av sig själv utan kräva att jag verkligen rider "som man ska", klokt och konsekvent dessutom.

Lördag- slutet gott, allting gott

Hoppsan...i morse var det minsann någon minusgrad och genast var allting täckt av vacker, vit frost som glimmade i solskenet som ganska snabbt bröt fram.

Efter hagutsläpp gick jag en långpromenad med Soya i det vackra vädret, ni ser ju själv på bilderna ovan.

När klockan var två var det dags att ta in Muppe från hagen och strax därpå begav jag mig ut på ännu en promenad, denna gången med både honom och Mimmi i sällskap.

När jag hade gått exakt samma runda som jag ibland rider konstaterade jag lite sorgset att medan man ganska lätt kan se var jag och Kreon har ridit genom att följa de många (minst 5) lösa bajshögarna utmed vår ridsträcka så bajsade han inte en enda gång när han fick ha mig som trygghet på marken idag. Och givetvis var det inte tal om några snurrningar heller.

Ja, ja...det är bara att hoppas att gossen snart vänjer sig till fullo vid att vara helt avslappnad när vi rider ut- jag vill ju att han ska NJUTA, inte gå och ha ont i magen.

Om några timmar är detta året slut- det blev kanske inte som jag tänkt mig men rubriken säger allt ändå.

Fråga från en läsare om vintervila

Idag har jag fått en fråga från en läsare och den lyder kort och gott: "hur lång vintervila tycker du att man ska ge sin häst"

Ja du ”Nyfiken”…vad ska jag svara på det :)))?

Om jag ska GENERALISERA så får jag väl säga att jag kan tycka att 2-4 veckor kan vara lagom om vi talar om

a) unghästar upp till säg 4-6 års ålder (beror lite på vid vilken ålder de ridits in)

b) hästar som tränas lite hårdare (säg medelsvår dressyr och uppåt)

Har man BRA hagar (stora där hästarna kan röra sig ledigt och gärna med sällskap av andra hästar) kan man låta hästen vila i 4 veckor- har man den mindre varianten (liten grushage där hästen går ensam) så tycker jag att det blir för länge med 4 veckors stående på sådana premisser- framföra allt om man inte dagligen aktiverar hästen på andra vis och det är väl därför många gånger man GER hästen vila; för att även vila själv. Ska man ”tvingas” longera/ leda hästen varje dag blir det inte precis någon vila för egen del.

Min erfarenhet är att många som vilar sina hästar gör detta MINST lika mycket för sin egen skull som för hästens men det LÅTER bättre att säga att man bara tänker på sin häst.

Personligen anser jag att vuxna, normalpresterande hästar (säg hästar som tränar upp till LA) inte BEHÖVER någon vintervila över huvud taget, i alla fall inte i flera veckor.

Vintern brukar ÄNDÅ medföra att man pga vädret, julledighet som man vill ägna åt annat osv inte rider för fullt så att säga och att dessutom låta hästen bli stående i veckovis ser jag ingen vinst med, i alla fall inte för hästen, framför allt, åter igen, om den ska stå och trycka i en liten hage dagarna i ända och inte få så mycket mer motion än så.

Man får här även väga in risken för kolik och till och med fång- överutfodrade hästar kan faktiskt drabbas av båda delarna även utan att gå och beta gräs.

Även skadrisken ökar med en orastad häst och är det dessutom isigt och knöligt i hagen- tja då är risken för olyckor givetvis ännu större.

Fredag- gruppträning pågår

Ska jag komma till dig eller du till mig?


Okej då...du har väl nå´t jag kan äta hoppas jag?

Även idag blev det ett litet ridhusbesök- ni kan tro att jag hastade upp när jag såg att det lös därinne och jag förstod att jag inte skulle vara ensam.

Planen är att ta tillfället i akt och träna Kreon på att vara med andra hästar i ridhuset nu när han ändå ska vila och bli longerad, läs: ingen Birgitta som riskera att ramla av om gossen skulle få tuppjuck.

Idag blev det lite trav och galopp när de hästar som var i ridhuset när vi kom dit lämnade oss men det var ändå ganska oupprört så att säga.

Vi fortsatte även vår cirkusträning och Kreon kommer så glatt travandes emot mig för att tigga godis men i ärlighetens namn tror jag faktiskt inte bara att det är gotterna som lockar.

De gånger jag släppt honom lös tidigare för att tex lägga ut lite bommar på marken har han också följt efter mig väldigt intresserat.

På tal om något heeeelt annat är jag väldigt trött idag- delvis beroende på att jag sovit ganska dåligt vilket i sin tur beror på att Soya drabbats av "skendräktighet light".

När jag googlade på SKENDRÄKTIG HUND var det som att läsa om Soyas nyupptäckta intresse för att bära omkring på vissa leksaker och att krafsa hårt i sin fåtölj och vår säng i natt- det sistnämnda var inte optimalt för min sömn kan jag säga.

Måste förresten delge er utdraget jag läste- jag fascineras än en gång av hur otroligt snillrik naturen är. Läs stycket om vildhundar, detta var något jag inte hade en aning om men är verkligen fantastiskt- människan hade inte kunnat tänka ut det bättre!

Skendräktighet har sitt ursprung från hundarnas tidigare vilda flockliv. I en vild flock är det bara alfatiken som paras och får valpar samtidigt som alla tikar i flocken löper och blir skendräktiga. På så sätt kan övriga tikar ta hand om valparna och föda upp dem även om alfatiken skulle avliva under förlossning eller digivning. Skendräktighet har alltså en biologisk förklaring även om vi kan tycka att det är en besvärlig period.

En tik blir skendräktig efter ca 2 månader från löpet, dvs under den tid då hon skulle ha valpat om hon blivit dräktig. En skendräktig tik kan få förstorade juver som avger mjölk men oftast får de mer psykiska symptom. Man räknar med att ca 40% av tikarna uppvisar symptom på skendräktighet. Hon kommer att förbereda sig för sina "valpar" genom att bädda och bygga bo åt sig. Därför är det inte ovanligt att en skendräktig tik bär runt på kuddar och gosedjur. Tiken kan också adoptera leksaker, skor eller något annat som surrogatvalpar. Hon kommer kort sagt att bete sig som om hon skulle ta hand om sina valpar på bästa sätt. Motverka symptomen genom att plocka bort hennes "valpar" och aktivera henne istället. Öka motionen och sysselsätt dig med henne mer än vanligt. Hon behöver något annat att tänka på, men att försöka lära henne något nytt brukar vara svårt. Även om hon är motsträvig, ge inte upp det är nu hon behöver dig, din omtanke och din aktivering mer än någonsin.

Hårligt....jag menar HÄRLIGT!

Inte för att jag skulle vilja vara tvungen att ta hand om allt detta hår men onekligen ser det häftigt ut, eller hur?

Dagens (hjälpsamhets)fråga

Idag funderar jag på det här med att hjälpa till oavlönat i stallet och vad era upplevelser kring detta är.

Är det svårt att få folk att hjälpa till? Finns det de som alltid ställer upp och de som aldrig gör det? Vad beror detta på tror ni?

Själv har jag länge varit sorgligt förundrad över hur svårt det verkar för många att hjälpa till och mina erfarenheter baserar jag på både sådant jag upplevt på ridskolan och sedan jag flyttade till nuvarande anläggning för lite mer än 2 år sedan.

Jag har sett folk stå och titta på medan personalen går för att ta in personens häst från hagen eller folk som FLUGIT in i sina bilar och kört hem så fort tiden för hagintag kommit.

Om man åtminstone hade gjort detta lite diskret....men nej.

Själv hade jag skämts ögonen ur mig av att stå och snacka skit medan någon annan befattar sig med MIN häst, oavsett om det är den personens jourhelg eller den får betalt för att ta in hästarna i största allmänhet. Så GÖR man bara inte i min värld men uppenbarligen i många andras...

Varje gång man på nuvarande anläggning skriver ett vädjande meddelande med förfrågan om någon kan hjälpa till med utsläpp/ intag de röda dagar som inte infaller på en södang (de enda dagarna vi inackorderingar har jour) lyser svaren med sin frånvaro- ingen kan...eller vill?

Den förklaring jag oftast fått när jag frågat varför "folk" inte vill hjälpa till är att man tycker att man redan betalar en så dyr stallhyra för "all inclusive"-service och att man därför inte anser att man BEHÖVER hjälpa till.

Och visst...jag förstår resonemanget I SAK, jag hade inte heller velat betala för fullservice och sedan springa och hjälpa till med trettioelva hästar var och varannan dag men detta handlar om kanske en handfull dagar PER ÅR, företrädelsevis kring jul.

Och om man är 2-3 stycken som hjälps åt tar "jobbet" man ska göra (släppa ut eller ta in hästar från hagen) på sin absoluta höjd 20-30 minuter.

Detta är bara ett exempel av flera som jag fascinerat skakar på huvudet åt, ser även hur man i "mitt" kollektivskötta stall hellre låter en del saker totalt gro igen än att man tar ett tag själv- kanske skiter man i vilket eller så hoppas man att NÅGON ANNAN ska göra jobbet.

Själv har jag resignerat och både slutat att säga till OCH själv gå och tvätta av foderbordet, jämna till gödselstacken och annat som egentligen stör mig oerhört.

Om jag ständigt gör det bekräftas tesen "vi skiter i det för Birgitta gör det om vi bara väntar tillräckligt länge" och eftersom det inte heller är MITT stall är det inte min plats att tillrättavisa andra bara för att JAG tycker att saker ska skötas på ett visst sätt.

Men hur har ni det? Känner ni igen ovanstående eller är det helt "andra bullar" som gäller i era stall?

Torsdag- Kreon cirkustränar

Som jag nämnde i ett inlägg i förra veckan kommer jag att ge Kreon en liten paus nu- inte en sådan som jag skulle ÖNSKA, där han skulle tillbringa dagarna lullandes i en torr gräshage, utan en som jag bedömer som den VETTIGASTE under rådande omständigheter (läs: utevistelse i liten, fullständigt dyig grushage).

Så det får bli lättare longering, promenader ute till helgen (dvs i dagsljus) och lösgalopp i ridhuset.

Eftersom "man" redan har börjat avfyra raketer/ smälla med smällare anser jag det dumdristigt att ge mig ut ridandes på en häst som inte gillar detta och också av denna anledning passar det att ta/ha vilan nu- inför nyåret och någon dag därefter.

Tanken är alltså att bara ta det riktigt lugnt i en vecka, sedan kan vi öka på motionen så sakteliga igen.

Har förvisso inte märkt någon trötthet hos Kreon, tvärtom, men det är nog inte fel att slippa sadeln en vecka och vila hjärnan från alla krav som kommit efter ett så långt drönarliv som han hade innan han kom till mig.

Idag blev det lösgaloppspremiär, jag blev ju tipsad om detta igår av en läsare.

Får nog säga att det gick mycket bra, Kreon förstod nog till en början inte ens ATT han var lös för han sprang bara på en volt runt mig :).

Efter ett tag vågade han sig ut på lite längre äventyr och dumt nog plockade jag inte fram telefonen för att filma direkt utan först när han nästan hade tröttnat på sin lek "springa fram till matte och få godis".

Denna leken var han annars mycket duktig på- han travade glatt fram till mig flera gånger, på filmen nedan ser man tyvärr bara honom lufsa fram i skritt.

Gissar att gossen skulle göra sig som cirkushäst eller så är det bara godiset som lockar? Näää...det är nog ÄGAREN han så gärna vill till, eller vad tror ni?

Håll tillgodo med en som vanligt högintressant och ohyggligt spännande film, mitt signum skulle man kunna säga :))))!

http://www.youtube.com/watch?v=icCkSp7L25w&feature=youtube_gdata_player

Tillbakablickar: Birgitta 12 år går på bio

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/article1596014/Tarzans-schimpans-ar-dod.html

Ovanstående artikel fick mig faktiskt att bli lite lätt nostalgisk och minnas när jag var just runt 12 år eller till och med lite yngre och gick på "matiné" som det hette på den tiden (herregud....det känns verkligen som att jag pratar om bronsåldern).

Jag och en kompis brukade alltså gå på bio på helgerna och då kunde man se dessa "barnfilmer" för 5 kronor!

Förutom en del Tarzan-filmer såg vi även tex Tintin-filmer....och...mer kan jag faktiskt inte komma på just nu...får väl skylla på att det var tretusen år sedan....

Om känsliga hästar

Något en läsare skrev häromdagen fick mig att fundera på det här med ”känsliga hästar” och jag vill gärna delge er mina tankar och höra om ni håller med eller tycker att jag resonerar helt tokigt.

Läsaren menade enkelt uttryckt att ”om ryttaren gör rätt så gör hästen rätt” och tänk så bra det hade varit om det ÄR så för det menar i alla fall jag, och vill jag påstå alla ”seriösa” ryttare, att det INTE är.

Det enda som möjligen (?) hade varit bättre än ovanstående hade varit ”hästen gör rätt OAVSETT om ryttaren gör rätt eller fel”- tänk…då hade vi inte behövt anstränga oss det minsta för att lära oss att rida.

Som jag ser det så finns det flera variabler som påverkar om vi ryttare i allmänhet ska uppfatta en häst som bra eller dålig och hädanefter pratar jag om ”bra eller dålig sett till vilka framgångar man röner när man TÄVLAR DRESSYR”.

Jag skulle vilja dela in de egenskaper som värderas i 2 huvudgrupper där den första huvudgruppen dessutom kan delas in i 2 underkategorier och det ser enligt mig ut så här:

1. Känslig

a) för ryttaren

b) för omgivningen


2. Begåvad/ lättlärd

Den häst jag gissar att de flesta dressyrtävlingsryttare önskar sig är den som både är känslig för ryttaren och begåvad medan man helst inte vill ha en häst som låter sig påverkas av omgivningen (väder, ljud, andra hästar, publik, reklamskyltar, you name it).

Tyvärr går känslighet för ryttaren OCH omgivningen ofta hand i hand- framför allt hos den oskolade hästen och det blir här ryttarens uppgift att så gott det går bibehålla hästens känslighet för ryttaren medan känsligheten för omgivningen avtrubbas.

Jag har med Heron och Menelli själv vid ett flertal tillfällen genom åren tävlat mot godkända hingstar och/ eller blivande svårklasshästar i början av deras tävlingskarriärer och till och med lyckats ”slå” dom och förklaringen till detta har varit just ovanstående.

Medan mina hästar har gått sina program lydigt och som urverk men utan känsligheten för omgivningen så har tex de godkända hingstarna ”flippat ut” inne på banan på grund av just SIN känslighet och då har det inte hjälpt att de EGENTLIGEN varit många gånger mer begåvande än mina hästar.

Så fort dessa hästars ryttare lyckades dämpa känsligheten för omgivningen så var det ”bye-bye Birgitta” och hästarna seglade resultatmässigt förbi mig och mina hästar lätt som en plätt.

Ett annat exempel:

Titta på många hästar som tävlar de högsta klasserna i dressyr.

Varför lyckas deras otroligt skickliga ryttare i många fall knappt få hästarna att stå STILLA i halterna trots att detta är något av det första man lär en häst?

Åter igen- känsligheten!

Av ovanstående följer ganska naturligt att precis som med det mesta i livet så finns det för och nackdelar med allt.

Att ha en häst som är totalt opåverkad av sin omgivning tyckte i alla fall jag var underbart medan jag ägde sådana djur men som jag redan har nämnt så går denna okänslighet ofta hand i hand med att hästen inte heller tillräckligt mycket/ snabbt/ ofta är känslig för det som ryttaren vill i sadeln och det är verkligen inte lika roligt kan jag lova.

Hur mycket man sedan kan träna den för omgivningen okänsliga hästen att bli känslig för ryttaren och den för ryttaren känsliga hästen att bli okänslig för omgivningen är givetvis individuellt och tur är väl det höll jag på att säga.

Hade det varit lika lätt med alla hästar kunde vi alla köpa oss en känslig häst och sedan snabbt röna stora framgångar på tävlingsbanan där ju sådana hästar premieras så länge de ”håller sig på mattan” men så är det ju inte- det har ”man” ju sett hur många gånger som helst.

Även om ni inte själva äger en känslig häst har ni nog mer än en gång sett hur både så kallade ”proffs” och kanske folk i er omgivning har misslyckats kapitalt på tävlingsbanan- inte för att hästen varit obegåvad eller egentligen inte klarade av sin uppgift rent FYSISKT/ kunskapsmässigt utan för att nerverna spelade den ett spratt om vi ska uttrycka det lite förenklat.

Sedan spelar ju också hästens BEGÅVNING ofta in på hur mycket känslighet man som ryttare tolererar/ accepterar, det är också min erfarenhet.

Jag tänker här på en svårklasshäst som stod uppstallad på ridskolan i många år (ryttaren var vår dåvarande ridskolechef) och som i nästan lika många år tillhörde den absoluta toppen av Sveriges hopphästar.

Hästen hade, om uttrycket ursäktas, ett djävla humör, ständigt öronen bakåt och gav ett hotfullt intryck, man fick vara försiktig när man hanterade den och det var verkligen inte en häst som vem som helst kunde svinga sig upp på MEN: den hoppade som en GUD!

Jag minns att vi redan då sa att det var en jäkla tur för hästen att den hade denna begåvning annars hade nog ingen stått ut med allt det andra som också följde, gränsen mellan genialitet och galenskap var verkligen hårfin i detta fallet.

Väljer man att köpa/ rida/tävla en känslig häst tror jag att man får vara införstådd med att man, i alla fall medan man skolar hästen och i värsta fall under hela dess liv får räkna med ”himmel och helvete” höll jag på att säga eller för att uttrycka det i tävlingstermer ”allt mellan 50 och 70 procent”.

De dagar man lyckas managera hästen så som man vill blir det det sistnämnda (70%) medan hästen också kan sänka sina resultat rejält om ”det inte passar”.

Så tror jag att mitt tävlingsliv med Kreon kan komma att se ut i alla fall och även om det inte kommer att bli kul att rida på 50 % så var det inte heller roligt att alltför ofta befinna sig i ”mellanmjölkslandet 60 %" med Archie.

Hellre en chans på 70 % än att alltid rida på 60 % skulle man kanske kunna förenkla det resonemang som gjorde att jag bytte häst.

Fråga till mina läsare om hur man lugnar ner hästar

Som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg fick jag några tips av min tränare hur jag kunde FÖRSÖKA att lugna ner Kreon när han eldar upp sig i ridhuset, tex av att det "låter" utanför (av smällare, hårda vindar etc) och/ eller av andra hästars närvaro (ryttare som sitter och smackar konstant, när han lämnas ensam i ridhuset och alla andra hästar går ut) osv.

De 3 konkreta tips (såvida man inte väljer att alltid rida ensam i ridhuset 5 på morgonen vilket inte lär lösa problemen- bara dölja dom) var:

1. Rida med graman (sätta den i sidorna, inte under magen). KAN hjälpa till att rama in hästen och man kanske också lättare kan få stopp på den om den far iväg. Så klart ska man inte alltid rida med gramanen men om man känner på sig att "idag lär det nog bli livat..." så är det bättre att prova med graman (inte säkert att det hjälper på alla hästar) än att bråka med hästen och riskera att ramla av.

2. Prata med hästen, sjunga, vissla whatever som får den att lyssna på DIG- inte på allt runtomkring. Kan också hjälpa dig att lugna dig själv och ju lugnare du är desto bättre lugnar du hästen. Jag HATAR ju folk som sitter och babblar med sig själva i sadeln "bara sådär" men ibland har nöden ingen lag :).

3. Sätta på radion för att utestänga för mycket andra ljud som stör hästen.

Min fråga är nu:

Har ni ytterligare tips värda att prova? Hur gör ni?

Onsdag- nöjd, glad, duktig, kul, bra!

Åhhh så nöjd jag är efter dagens träning!

Det var så kul att träffa NN igen (även om det bara var en vecka sedan sist ha ha) och att kunna visa upp Kreon på ett bra sätt.

Idag tyckte jag faktiskt att det mest handlade om att "uppvisningsrida" vilket ju egentligen inte är syftet med träningar generellt tycker jag; på träning "ska" man visa sina brister och få hjälp med att rätta till /förbättra dom- det är ju till det man har tränaren.

Men någon gång kan man också få "visa upp sig"- visa det man har tränat på och som man tycker fungerar och få feedback på om det verkligen ÄR så bra som man tror eller om man är ute på villovägar.

Och idag var alltså en sådan dag- allt som NN ville titta på; skänkelvikningar, skolor, förvänd galopp, bakdelsvändningar och galoppfattningar tyckte både jag och NN att Kreon visade väldigt fint och det fanns inte så mycket annat för NN att säga än "BRA" ha ha.

Vi är således "på rätt väg" så här långt och NN tyckte att det bara är att fortsätta så som jag ridit hittills.

Bortsett från allt bra som Kreon visade upp fick NN även se hans "upprörda" sida vilken hon förvisso redan stiftat bekantskap med sedan tidigare.

När den enda häst som var tillsammans med mig i ridhuset skulle lämna detsamma blev Kreon tex väldigt upprörd och började piaffera på stället- inte alls trevligt utan bara enormt obehagligt tycker jag eftersom jag har känslan av att han när som helst kan kasta sig vettlöst åt något håll = Birgittas obefintliga balans kommer att bokstavligen störta henne i fördärvet.

Även de raket-smällar som hördes svagt in i ridhuset vid säkert 10 tillfällen (faaan säger jag IGEN åt detta ofog) fick gossen att smågaloppera när jag ville trava och det tog en liten stund innan jag fick den gångart jag ville ha.

På sätt och vis var det bra att NN fick påminnas om dessa sidor hos Kreon och hon gav mig också en del tips på hur jag kan försöka att lugna ner honom.

NN:s egen svårklasshäst var i ungdomen minst sagt ELDIG så hon har både en bra erfarenhet att dela med sig av OCH lite samma "approach" som jag- den försiktiga dressyrryttaren som inte söker fighter som hon inte kan vinna utan som hellre väljer mjuka och "listiga" metoder för att uppnå önskat resultat.

Så dagens träning bekräftade inte bara att jag har en fin och lättlärd häst som jag avgudar utan också att jag måste träna honom mer tillsammans med andra hästar och inte sitta och "mys-pysa" med ensam på morgnarna.

Kan som avslutning berätta att ridpasset inleddes med att en av de 2 ponnyer som befann sig i ridhuset när jag kom dit dängde av sin ryttare efter en otrevlig rodeouppvisning och då kände jag verkligen hur mycket JAG inte vill ramla av.

Kreon hoppade också iväg när ponnyn visade sina cirkuskonster men jag lyckades tack och lov stanna honom mer eller mindre på en nano-sekund (hej självbevarelsedrift!) och tur var kanske det?

Nu är helvetet igång igen!

Ser på Facebook och läser många uppskattande kommentarer kring att Ica Maxi i Häggvik tagit beslutet att inte sälja några fyrverkerier i år under sloganen ”Vi står på djurens sida”.  
 
Ett fantastiskt bra beslut tycker jag och det är bara att hoppas att fler hänger på och att det lönar sig.
 
För ”givetvis” säljer ju butikerna det vi vill köpa- så här får vi så att säga skylla oss själva, butikerna är ju inte dummare än att de utnyttjar vår iver att tömma plånboken på att bokstavligen elda upp pengarna.
 
Själv ondgör jag mig på bloggen över det i många dagar pågående smällandet varje år och det ska bli ”spännande” (suck….) att se vad Kreon anser om detta ofog.
 
Archie brydde sig inte, Soya är likadan men jag misstänker att Kreon inte är lika förlåtande om han hör en massa ”brakande” när vi är ute och rider tex.
 
Det känns otroligt tråkigt att ens behöva oroa sig för detta och i värsta fall kanske bli begränsad i sin ridning i flera dagar pga idioter som inte fattar att NYÅRSMÄLLARE smälls vid midnatt vid det nya årets inträde, inte 2 veckor före och 2 veckor efter, på dygnets alla timmar.
 
Måtte denna ”tradition” dö ut så fort som möjligt men det betvivlar jag starkt!    

Vad ni är duktiga kära läsare!

När jag satt och läste kommentarerna till ett av förra veckans inlägg (det som handlade om unghästköp eller ej) slogs jag åter av hur otrolig roligt det är att läsa det ni skriver- tycker JAG i alla fall och hoppas att andra känner likadant.

För mig känns bloggen som mest optimal eller vad jag ska säga om man både vill läsa den för det jag skriver OCH för kommentarerna av andra.

Jag tycker i alla fall att jag har lärt mig mycket av det ni tillfört och ibland är det bara kul att läsa hur andra har det och resonerar i olika frågor.

Eftersom jag tycker väldigt mycket om att läsa men har färre och färre bloggar att följa för egen del, framför allt för att de läggs ner i en aldrig sinande ström, så får jag extra mycket ut av det som skrivs på min egen sida så att säga.

Och det är bra att ni både ifrågasätter, kritiserar och berömmer- jag slutade faktiskt att följa en blogg just för att det BARA var ”klubben för inbördes beundran” och bloggägaren hymlade inte heller med att negativa kommentarer sorterades bort vilket blev för enkelspårigt för min smak.

Tisdag- som förgjort

Eftersom jag misslyckades i mina försök att få sällskap i ridhuset igår blev jag väldigt glad när jag idag räknade till 4 hela ekipage när jag äntrade ridhuset.

Men tro det eller ej....redan medan jag var i färd med att sitta upp gav sig allihopa av, samtidigt, och kvar blev bara Muppe och jag, lika förvånade båda två tror jag.

Ja, så gick det med den gruppträningen :)!

I stället fortsatte jag mitt arbete med övergångar mellan galopp och skritt och nu har Kreon börjat variera sig genom att antingen göra dom mycket bra eller mycket dåligt. Dåligt = hoppar iväg, kanske i fel galopp lite lagom ouppfostrat och som om han var full av överskottsenergi,
bra= sätter sig mjukt på bakbenen och fattar en "ljudlös" galopp.

Vi får väl se vad det blir av detta, förhoppningsvis förstår Kreon skillnaden mellan en "medgående" ryttare som berömmer mycket och en som ger honom arga skänklar när han försöker att hoppa iväg i cirkusgalopp.

Och med lagen om alltings djävlighet sätter jag mååånga pengar på att ridhuset kommer att vimla av folk imorgon för då VILL jag ha lugn och ro- mer om detta tomorrow!

Mycket väsen för ingenting?!?!

Jaha...vad var det jag sa höll jag på att säga :)))?

Läs länken och fundera över hur det kunde bli så fel.

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2011/12/IngenTR-andring/

Dagens (uteridnings)fråga

Ni som följt mina vedermödor med att rida ut Kreon undrar säkert (det hade i alla fall jag gjort) varför jag inte oftare rider ut med andra i stället för ensam när det förstnämnda går så mycket bättre.

Detta beror på flera olika faktorer; att få/ ingen rider på samma tider som jag, att det finns få "stensäkra" hästar på anläggningen (och det är bara sådana jag vill ha som sällskap) men faktiskt också på att de flesta här rider så himla korta rundor.

Jag är van att vara ute i vart fall 45-50 minuter, oftast 60-70 och skulle också mycket väl kunna vara ute i 1,5-2 timmar.

Här är det inget konstigt att rida ut i 25-30 minuter vilket jag inte anser det lönt att sadla för:), det skulle vara om jag red på en 3-åring.

Så för egen del tycker jag det blir för lite motion särskilt som det här inte precis är så att man kan galoppera 20 minuter av 30, långt därifrån (mycket asfalt).

Sedan mina 20 år på ridskolan är jag också van att "man" rider ut i minst 1 timme men där hade vi bättre uteridningsmöjligheter än här.

Dagens fråga till er är: hur länge brukar NI rida ut och vad känns "lagom" för er?

Måndag- typiskt!

Idag känns det verkligen som om det är söndag och dagen har också fördrivits så som denna dag ofta fördrivs.

Morgonen inleddes med att jag åkte till stallet för att tillsammans med en annan tjej och stallägarna ta hand om hagutsläppet- intresset för att hjälpa till på vår anläggning är minst sagt obefintligt- mer om detta i separat inlägg i veckan.

Hemma blev det storstädning- det behöver ju göras ibland men tar tack och lov inte så lång tid eftersom ingen i vår familj är speciellt stökig av sig.

På eftermiddagen var det dags för ett pass i ridhuset och bara för att jag VILLE ha sällskap fick jag givetvis rida där mol allena.

Med Archie slog det aldrig fel; de gånger jag slutade tidigare på jobbet för att få rida i ridhuset i lugn och ro så dök det som ett brev på posten upp alla möjliga ryttare som ville rida, tömköra, hoppa och longera- helst allt på en och samma gång.

Men idag fick jag alltså rida solo- synd eftersom Kreon behöver träna på att gå med andra hästar innan han börjar tävla på allvar.

Annars gick passet ungefär så som det brukar- tjatar inte mer om det idag.

Nu väntar hämtning av lite restaurangmat och sedan ska jag nog ägna lite tid åt en ny bok- hann läsa ut 2 andra sedan i fredag men har en kvar att sätta tänderna i.

För övrigt var det + 9 grader klockan 7 i morse- helt otroligt tycker jag!

Mail från en läsare

Idag har jag fått ett mail från en läsare som jag vill delge er:

Jag läser ofta din blogg och undrar om du inte skulle kunna uppmärksamma organisationen http://www.thebrooke.org/ i din blogg? eller kanske någon annan hästhjälpsorganisation? Tidningen ridsport har skrivit om den idag.Blir ibland smått upprörd över hur mycket "skräp" vi köper till våra hästar, när det finns andra som inte ens har det mest basala.

Ja kära läsare, jag gör gärna lite gratisreklam för denna organisation och instämmer helt i läsarens åsikt att vi ibland överkonsumerar lite väl mycket.

Veckan som gått

Första veckan på läääänge som jag inte varit ledig en vardag men det tar jag igen imorgon då ju "alla" är lediga.

Annars har veckan förflutit utan större dramatik, det mesta har gått sin gilla gång.

Fortfarande inte en snöflinga i sikte, gegga och regn så gott som varje dag men otroligt nog har jag lyckats få till uteridning i fint väder båda helgdagarna, kan inte minnas när DET hände.

Kreon blev vuxen i veckan :) då han fick bakskor på sig för första gången, vet inte vad HAN tyckte men själv märker jag inte någon skillnad.

Veckans hightlight var träningen för NN som jag sett så fram emot och jag hoppas bara att hon kan och vill fortsätta att komma och hjälpa oss.

Mini är i skrivande stund på semester men den sista ritten innan dess, i måndags, var hur fin som helst med till och med ett helt rent byte för hjälpen åt det "svåra" hållet.

Så just nu ligger Kreon "på plus"- vi får väl se hur jag kommer att betygsätta honom kommande vecka :).

En som ALLTID får högsta betyg är Soya Kines- den lilla flickan kan aldrig göra några fel :).

I går firade hon jul genom att träffa sina pojkvänner Gandi och Trillik- det var mycket uppskattat.

Veckans sorg är så klart att lilla Kitty blev överkörd och har lämnat oss- även om ingen blev direkt förvånad är det nog mer än jag som känner en saknad efter det lilla livet.

Söndag- återfall

Nu när lilla Kitty inte längre finns ska jag ägna mina omsorger åt Fulkattens unge som jag sedan tidigare döpt till Gullis. Idag slog det mig att den i logikens namn borde heta GULKATTEN....Gulkatten och Fulkatten...ni fattar va´? Skämt å sido...det får nog bli Gullis även framöver.

Och en bra sak förde Kitty med sig; eftersom hon var så otroligt tillgiven så har även Gullis slutligen fattat att människor inte är farliga- han såg att det lönade sig för Kitty att vara snäll- hon fick mer godsaker än han. Från början sprang han iväg helt hysteriskt bara man närmade sig men nu kan man bära omkring på honom, klappa honom och kela med honom, EXAKT som med Kitty.



På tal om inlägget om märken på utrustningen passade jag idag också på att verkligen TITTA på mina saker :). Tränset har bara ett pyttemärke så det är absolut godkänt och sadeln har ovanstående prägling som ärligt talat hade kunnat misstas för några rispor på håll- om man ens ser märket när man sitter i sadeln. Oavsett vilket går det ju lätt att tejpa över.


Eftersom jag hade en så härlig uteritt med Kreon igår och eftersom vädret blev nästan lika fint efter lunch idag tänkte jag mig en repris av gårdagen.

Men det var JAG det....Kreon var av en avvikande åsikt och tyckte inte ens att vi skulle lämna stallplanen?!?!

Kanske saknade han de säkerligen lösgörande snurrningarna men dom fick han snabbt återuppleva bekantskapen med kan jag säga.

Låt mig även säga att Mupp-mannen kan vara mycket tacksam över sin o-ömma bak; hade han valt att pröva mitt tålamod på detta vis för 20 år sedan så kan jag garantera att han hade fått smaka på spöet rejält- vare sig det hade hjälpt eller inte.

Nu rider jag inte ens med spö och nöjer mig med att KOKA inombords- jag "vet" ju vad som komma skall efter dessa konster; när vi väl är förbi allt som Kreon ska ifrågasätta så går han som ett underbart urverk, lätt på tygeln, tuggar fint på bettet och man vill aldrig sluta rida.

Så blev det även idag och jag vågade mig på att rida längre bort än jag någonsin varit hittills (för er som känner till området; till bron vid Torreberga gods som man måste över för att komma till lite klätterbackar) och det gick hur bra som helst.

Tränade även på att rida IGENOM stora vattenpölar; Kreon, liksom mina andra tidigare hästar gör allt för att rida förbi dom men jag fick honom att förstå at man även kan rida i vatten utan att världen rasar.

Pratade med en stallkamrat som så att säga följt oss "hela vägen", ända sedan Kreon kom till NN (där stallkamraten precis gjorde sin sommarpraktik och också fick rida på Kreon som hon tyckte om) och berättade hur otroligt mycket jag tycker om den ibland tålamodsprövande muppen. Först då avslöjade kamraten att hon vid ett tillfälle faktiskt ramlade av Kreon och även om det inte var det minsta dramatiskt och hon varken slog sig eller tvekade att rida igen så kände jag mig väldigt glad att hon inte berättade detta förrän nu- många månader senare. DÅ hade jag nog dött av skräck och tänkt "Nej usch, en sådan otäck häst vågar jag inte köpa" ha ha!

Till Luciatåget?

När jag ser den här bilden tänker jag på en lustigkurre vi hade på ridskolan för tusen år sedan.

Om Heron sa han: "Han har så lång rygg att du kan ha hela luciatåget på honom".

Ramaskri kring TR-ändring, vad tycker DU?

Har precis läst MASSOR av indignerade inlägg på Bukefalos gällande en ändring i det för 2012 uppdaterade TR (1) som enkelt uttryckt handlar om synliga märken på hästens och den egna utrustningen.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1131884

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1131800

Man har till och med bildat en grupp på Facebook:

http://www.facebook.com/profile.php?id=746313058&ref=tn_tnmn#!/pages/Alla-vi-som-%C3%A4r-emot-ridsportsf%C3%B6rbundets-nya-regel-om-loggor-p%C3%A5-utrustning/313938485306610

Så här står det i TR:

"2. Identifiering av ickesponsortillverkare
På tävlingsområdet och under prisutdelningar får namn eller logotyper som identifierar
tillverkaren av icke-sponsrade kläder, utrustning och/eller fordon endast förekomma
en gång per klädesplagg, utrustning och/eller fordon och endast på en area
som inte överstiger:
2.1 Kläder och utrustning
3 cm² (1 cm hög och 3 cm bred) för kläder och utrustning med undantag för selar
under körning.
2.2 Fordon
50 cm² (5 cm hög och högst 10 cm bred) på varje sida av fordon under dressyrmomentet
i körning och i precisionsmomentet.
2.3 Remmar i körning
Storleken av remmen som identifierar tillverkaren, får inte vara längre än tio centimeter
(10 cm), och får visas endast en gång på varje sele under körning.
3 Övrigt
3.1. Arrangörer får visa namn eller logga på tävlingssponsor på tävlingsfunktionärer
på tävlingsområdet och på de tävlandes startnummerlappars fram och baksida
under uthållighetsprovet i fälttävlan och distans. Storleken på namn och/eller
logga på de tävlandes nummerlappar får inte överskrida 100 cm².
3.2. På fritidskläder/överdragskläder är det tillåtet med reklam.
3.3 All reklam på hästtäcken inne på tävlingsbanan är förbjudet på alla tävlingar
inom eller utom Sverige. Undantaget är överlämnande av sponsortäcke vid prisutdelning."

Det som merparten av kommentarerna på Bukefalos handlar om är att ”man” nu tydligen måste byta ut i princip all sin utrustning eftersom framför allt allting som hoppryttarna använder är täckt av stora ”blaffor” som visar att saken är en Kingsland, Horseware eller whatever-pryl.

Själv känner jag att jag sitter lugnt i båten, dels för att jag aldrig varit en ”märkesbög” om uttrycket ursäktas och dels för att jag i princip bara använder schabrak, sadel och träns när jag tävlar.

Jag använder sällan benskydd/lindor, ländtäcken eller ridtäcken och de jag har är inte ”taggade”.

Inte heller står det på mina ridbyxor eller ridjacka vem som tillverkat dom, i alla fall inte på utsidan:))).

Vad säger ni läsare? Kommer ovanstående regler att påverka ert tävlande? Måste ni ut och storshoppa eller går allt sin gilla gång?

Lördag- som vilken lördag som helst

Julafton eller ej- jag har haft en underbar lördag, dvs ungefär lika bra som denna helgdag brukar vara.

Inledde med att åka till stallet och släppa ut Kreon i regn och + 5 grader- ingen julstämning där inte :).

När stallfixet var avklarat körde Soyis och jag vidare till Dalby där Åsa, Robban och Soyas boyfriends mötte upp.

Visst blev vi alla tämligen blöta efter 1,5 timmes vandringar upp och ner i den kuperande naturen men hundarna måste ju rastas oavsett och att då ha trevligt sällskap underlättar ungefär en miljon gånger tycker både jag och Åsa.

Inte långt efter att jag kommit hem och stoppat allt det våta i tvättmaskinen kom solen fram och lyser än trots att klockan är över tre.

Även Kreon och jag har haft en härlig tur i naturen och den lilla muppen bestämde sig nog för att ge sin ägare en trevlig julklapp: jag har inte behövt att snurra honom en enda gång under den 65 minuter långa ritten. Det blev till och med lite galopp (de´ni!) och om jag någon gång får frågan hur jag lärde Kreon att galoppera i den mest samlade galopp ni någonsin kan tänka er så vet jag vad jag ska svara: "det var när jag var en fegis-ryttare och inte VÅGADE galoppera fortare än så utomhus".

Trots att det är julafton var det massor av bilar som var ute och körde på landsbygden, väldigt förvånande och jag är glad att just bilar verkar vara det som Kreon är minst rädd för av allt. Tvärtom kan han mycket väl ta rygg på och "följa efter" bilar förbi saker han tvekar att passera, rolig gosse...

Efter ännu en promenad med Soya är min plan nu att bara ta det lugnt resten av dagen och hoppas att solen gör oss sällskap även imorgon.

God (?) jul!

Ja, en god jul önskar jag, Soya och Kreon er (JAG tycker bilden är rolig he he).

Som alla andra år håller bloggen inte jul-stängt så det är bara att titta in som vanligt!

Hjäääälp...jag har blivit internetkapad!

För någon vecka sedan upptäckte jag att någon hade skickat konstiga mail på engelska som såg ut att komma från min mailadress- ren skräppost typ.
 
Mailet var skickat till 3-4 facebookvänner jag har, folk jag INTE mailar med.
 
Jag tog ingen större notis om detta men häromdagen hände samma sak igen, både någon facebook-vän och exempelvis min pappa och bror (som inte har facebook någon av  dom) hade åter fått dessa skräpmail.
 
Bara en stund efter detta kunde jag inte längre läsa nya mail från min I-phone och ytterligare någon timme senare kunde jag över huvud taget inte komma in på min mail, varken från I-phonen eller hemmets dator.
 
För att göra en omständlig historia (som involverar support via Halebop över nätet och besök i en Telia-butik) något kortare visade det sig att mitt konto spärrats av Hotmail för att man upptäckt "tvivelaktig verksamhet" (Hotmails egna ord) och jag behövde därför bevisa att kontot var mitt och byta lösenord för att jag skulle kunna återfå det. 
 
Ni som har Hotmail vet säkert att man, om man vill byta lösenord måste svara på en ”säkerhetsfråga” och dum som jag var, fast det tänkte jag givetvis inte på DÅ, formulerade jag min fråga som ”vad är de 8 sista siffrorna på mitt VISA-kort”.
 
Denna fråga tyckte jag var listig för typ 10 år sedan men har sedan dess inte reflekterat över att jag bytt ut kortet vid minst 2 tillfällen. Och inte sjutton skrev jag ner det ursprungliga kortets siffor någonstans.
 
Ja, ja…man kan ”komma runt” även detta genom att svara på trettioelva andra frågor som Hotmail ställer kring ens konto, typ ”nämn några av de adresser du senast mailade till, nämn några rubriker på de mail du skickat, nämn några mappar du själv skapat till ditt konto" osv.
 
Och låt mig säga så här....det är banne mig inte lätt att minnas exakt vem man mailat till och vilka rubriker man använt, i alla fall inte för mig som inte använder hotmailen så ofta.
 
Nåväl...till slut lyckades jag vässa hjärnan så pass att jag kunde svara på Hotmails frågor och få tillbaka mitt konto- tills vidare ska jag väl tillägga.
 
För när jag frågade min närmaste kollega om hon hade hört talas om att sådant här händer så berättade hon att det hade hänt både henne och hennes sambo så risken är väl som sagt att det kommer att hända IGEN :(.
 
Inte för att jag har några statshemligheter som är värda att dö för eller ens kämpa sig blodig för att återfå men man vill ju ändå slippa sådant här mycket onödigt extraarbete.
 
Vad säger ni läsare: har ni varit med om något liknande?

Fredag-ojuligt lugn

Ni som följt bloggen länge vet att jag inte är någon julfirare och därför ska jag (förhoppningsvis) bara njuta av den extra lediga dag (måndagen) som detta "jippo" medför i år (nästa år är man ledig hela 3 dagar...ännu bättre).

Jag har inte behövt stirra omkring med varken julbak, presentinköp eller tillagning av det jag kallar "smörgåsmat" ( det ni svenskar kallar julmat) och planen är att bara koppla av, läsa och umgås med make och djur.

Red på morgonen idag för att ha kvällen ledig och det blev ett lugnt och bra pass.

Idag fokuserade jag på övergångar mellan skritt och galopp och att kunna göra dessa utan att Muppe blev uppeldad vilken han lätt blir.

Medan JAG vill ha galopp, avbrott utan mellanliggande travsteg och/ eller hela hästens vikt i handen, därefter normal skritt på ett RAKT spår innan nästa fattning kommer LUGNT så kan Kreon mycket väl tycka att det är ok att han efter avbrottet piafferar lite i sidled, ignorerar mina framåtdrivande skänklar och sedan försöker att kasta sig in i galopp.

Idag följdes min linje nästan hela tiden, även efter ganska många fattningar, säkert också för att JAG verkligen skärpte mig och red otroligt noggrant.

Jag har många gånger tacksamt noterat att Kreon är otroligt "bright"- jag har aldrig haft en så lättlärd häst!

Fortfarande är det styrkan att utföra det jag vill optimalt som saknas och det kan man absolut träna upp.

Vad som också saknas är en "alltid rätt inställning till arbete" vilket tex kan yttra sig i det jag kallar "upprörda känslor" och det får man ju se hur mycket av DET som går att förändra över tid och i olika sammanhang.

Just nu blir det ju mer upprört om vi inte är ensamma, när vi har varit iväg på tävling, om det stormar ute osv.

Inget konstigt i sig, VERKLIGEN inte, snarare tvärtom just NU men målet för mig är att bibehålla Kreons känslighet men att den ska kanaliseras mer rätt så att säga och inte tex innebära piaff när jag vill skritta eller en kospark när jag vill galoppera :)!

Hejdå Kitty!

Kitty rider på Kreon


Usch så ledsen jag är:(((((!

Medan jag fortfarande var på jobbet fick jag ett SMS från en stallkamrat om att lilla Kitty har blivit överkörd.

”Tack och lov” bevittnades detta på håll så vi behöver inte spekulera i hur det har gått till, 2 av mina stallkamrater såg hur en man klev ur en skåpbil utmed vägen vid stallet och slängde Kitty i åkern.

Ja, vad ska man säga………hon var liten och hade inte förstånd nog att hålla sig borta från vägen och mannen som körde på henne gjorde det säkert inte med vett och vilja.

Ibland är det bara så sorgligt att ha RÄTT för bland det sista jag sa till en av stallägarna igår kväll var att jag trodde att Kitty snart skulle råka ut för att just antingen bli överkörd av någon av våra bilar eller ihjältrampad av en häst.

Att jag trodde detta berodde på att jag aldrig har varit med om maken till tillgiven katt, den trodde liksom gott om alla och hade inte vett att vara försiktig.

Vi har ju även en annan kattunge i stallet och man såg en enorm skillnad för medan den andra ungen är mycket, mycket skyggare trots att Fulkatten, Sveriges inte bara fulaste utan också tillgivnaste katt som vem som helst kan bära omkring på är dess mamma så var Kitty, vars mamma är ohyggligt skygg (INGEN kan klappa henne) så otroligt tillgiven.

Nåja…skönt att ingen av oss i stallet blev skyldig till Kittys död, hon var ”för bra för att vara sann” om uttrycket ursäktas och vi får minnas henne som den underbara lilla kise hon var.

Speciella annonser del 404, per automatik

http://www.blocket.se/stockholm/Katt_hundmatskal_med_timer_37846367.htm?ca=23_11&w=3

För de smarta eller de lata?

Vila men ingen vila

Idag har Kreon vilodag men annars har jag faktiskt bestämt mig för att inte låta honom vila annat än enstaka dagar just nu.

Min plan var initialt att ge honom i vart fall 2 veckor helledigt runt denna tiden men av olika anledningar har jag alltså fått revidera detta.

Som väder och hagsituationen ser ut hos oss just nu kan jag inte tycka att det är varken klokt eller försvarbart att låta Kreon bara gå (läs: STÅ) i en liten grushage överfylld av lera och vatten- dels finns risken att han skulle få kolik av så lite motion och dels misstänker jag att han efter ett tag och pga överskottsenergi hade blivit odräglig att hantera vid exempelvis intag- en olycksrisk jag inte vill utsätta varken honom eller stallpersonalen för.

Eftersom jag jobbar heltid och det är mörkt både innan och efter jobbet är skritt/uteridningsturer inget viloalternativ och måste jag ändå röra på hästen tycker jag att det är lika bra att rida ”ordentligt” i stället för att leda runt honom i ridhuset i 14 dagar.

Sedan kan den ”ordentliga” ridningen ändå varieras och ibland ersättas av just skritturer, tömkörning, longering och löshoppning (dvs ungefär så som jag redan gör) under lite mer kravlösa former (läs: inte lika långa pass och höga krav som vanligt) men som sagt; den rena vilan får nog anstå tills det är lite ljusare ute och hästarna också kan börja gå i gräshagarna igen.

Ännu en skillnad sedan min Archie-tid förresten; medan han hade kunnat stå hur länge som helst utan att bli det minsta odräglig känner jag inte alls samma förtroende för att Kreon ska uppföra sig efter ens några dagars vila.

Minns då Archie hade vilat (gått i hage hela dagarna men stått inne på nätterna) i 4 veckor. Efter dessa 4 veckor sadlade jag på, satt upp ute på utebanan och red som om ingenting hade hänt- detta på en häst som var 4 år gammal!

Inte helt normalt om jag ska säga min åsikt:))) men tusan så underbart!

Honom longerade jag aldrig någonsin innan ett ridpass för att ”kolla läget” men det kan jag lugnt säga att jag hade gjort med Kreon om han hade vilat i mer än 2 dagar på rad.

Jag såg några fina rodeo/ sadeltvångs-serier han visade hos NN i somras och med dessa fortfarande i färskt minne så skulle jag som sagt inte sitta upp hur som helst även om han, sedan jag köpte honom, inte har visat sådana cirkuskonster.

Torsdag- gyttjevila

Vilodag för Kreon idag och jag gissar att han har tillbringat den med att sjunka djupare och djupare ner i hagleran.

De första snöflingorna föll igår men eftersom det var några plusgrader försvann de så fort de hade landat och vi har därmed fortsatt våt/ gyttjig barmark överallt.

Efter att ha borstat och masserat på Kreon samt lekt lite med Kitty the cat efter jobbet är jag klar med stallet för idag- ny dag och nya möjligheter imorgon!

Räddarna i nöden (rörande filmklipp)

http://www.youtube.com/watch?v=yRc3Ev05QiM

Man kan väl inte annat än att bli rörd efter att ha sett detta filmklipp?

Och vilken mäktig och passande musik!

Varför har man häst?

Hade en intressant diskussion men en häst-vän som handlade om huruvida vi skulle fortsätta att ha häst om alla former av tävling togs bort.

Jag är tveksam till om jag då hade fortsatt att ha egen häst- för mig är det tävlingsbiten som i mångt är "driven" även om jag givetvis tycker att det är roligt att rida (läs träna) till vardags. Men det gör jag ju för att KUNNA tävla.

Annars har jag sett alla varianter höll jag på att säga, från den ena ytterligheten till den andra.

Det finns de som alltid rider ensamma, som bara är intresserade av att "skogsmulla" för sig själva och älskar det- de har inte en tanke på att varken träna eller tävla och skiter högaktningsfullt i vad andra anser om dom och deras häst.

Den andra ytterligheten är tjejen som blir jättbesviken om ridhuset är tomt när hon kommer dit med sin häst- tänk då finns det ingen som kan "ooooha och aaaaha" hänfört över hur bra hon rider och hur fin hennes häst är. För denna person är det viktigt att spegla sig i andra, bli beundrad och förutom en "classy" häst åtföljs denna person gärna av tip-top utrustning av senaste snitt.

Sedan finns det som sagt allt däremellan och också de som egentligen inte är speciellt intresserade av själva RIDNINGEN utan kanske annat runt hästen.

Här tänker jag på barnet/ ungdomen som har stallet lite som sin fritidsgård där man träffar kompisar och umgås och där ridningen gärna prioriteras bort till förmån för just umgänget med likasinnade. Dessa ungdomar säljer ofelbart hästen då föräldrarnas ekonomiska stöd dras in- när man själv ska betala inser man att pengarna behövs till roligare saker som att fika, handla nya kläder, resa osv.

En annan grupp som jag stött på ibland är de som har hästen som någon form av statussymbol- det låter väl coolt att säga till sina lika fina/ rika väner "nu ska jag åka till MIN HÄST" typ.

Att man nästan aldrig rider på denna egna häst utan lejer bort detta till andra spelar liksom mindre roll bara man man SÄGA att man är en hästägare, gärna köpa mängder av utrustning för att det är roligt att skämma bort sin bebis (dessa människor brukar vara barnlösa) och få vara med i snacket i stallet även om man som sagt själv nästan aldrig sitter i sadeln.

Själv är jag som sagt tveksam till om jag hade fortsatt att ha egen häst om jag inte kunde tävla- då hade jag möjligen hjälpt någon annan med sin/a häst/ar utan att känna att jag MÅSTE träna på ett visst sätt eller rida x antal dagar i veckan för att uppnå mina mål.

Annars har jag inget behov av att utomstående ska smeka mig medhårs och tala om vilken fin häst jag har- jag är inte med i någon klubb för inbördes beundran utan för mig räcker det om min tränare och de domare som dömer mig tycker att "det ser bra ut" så att säga.

Sedan tror jag inte att jag hade trivts att stå i ett stall helt ensam och aldrig träffa andra ryttare/ hästägare men då hade det varit den sociala biten EFTER ridpasset som jag hade saknat.

Rider gör jag gärna ensam men sedan är det trevligt att ha någon att prata med, utbyta erfarenheter och träningstips osv.

Vad säger ni läsare? Vilken sorts hästägare/ ryttare är ni?

Onsdag- äntligen!

Idag var det äntligen dags för NN-träning efter 3 veckors paus- mycket efterlängtad!

Nog för att jag och Mini har jobbat på bra och inte stött på något vi inte kunnat reda ut men det var ändå roligt att få "visa upp" oss.

Som det lätt kan bli lyckades jag initialt inte visa upp vänsterslutan så bra som den faktiskt kan vara numera- jag blev väl för ivrig och Kreon lite sur men när vi fick lugnat ner oss blev det bra :).

Summa summarum kändes Kreon jättefin när jag avslutade och jag längtar redan till nästa träning!

Dra nå´t gammalt över dig! (Rolig filmsnutt)

http://www.youtube.com/watch?v=9H_xEn2NK6c

Är det ett trick man hade kunnat lära Soya hade det nog varit detta :)!

Hjäääälp.....jag är en täckoman!!!!

Som ni väl har förstått vid det här laget är jag verkligen inte för täckesanvändning hur som helst och bara för att det är snyggt/coolt eller för att man lever efter devisen "JAG fryser...alltså måste min häst också frysa".

Detta till trots kunde jag nyligen förfärat konstatera att jag har hur många täcken som helst...när jag väl började gå igenom dom.

Det som lurat mig lite har varit att jag har en del täcken hemma i förrådet och en del i sadelkammaren i stallet men när jag nu la ihop 2 + 2 så blev det...tja...inte fyra utan snarare en jäkla massa tyg!

Det mesta skyller jag på det jäkla Ullared....varför måste de sälja så billiga täcken?

De senaste gångerna jag har varit där har jag bara smugit förbi täckesavdelningen utan att ens våga kasta ett öga på något för jag vet hur det kan sluta:

"Åhhh....bara 199 kronor för ett såååå snyggt täcke...inte för att jag BEHÖVER det...men vad f..n....jag KÖPER det".

Detta har nu fått till följd att jag har täcken så att jag kan täcka hela anläggningens hästar i princip eller vad sägs om följande:

1. Archies första vintertäcke- egentligen ett utetäcke men jag använder det både inne och ute. Kostade väl typ 350:-- på Gekås för 5 år sedan.

2. Archies termotäcke som jag köpte bara för att det var så billigt, 199:-- på Gekås.

3. Archies andra termotäcke, också köpt på Gekås för kanske 250:--.

4. Décimas första (!) vintertäcke köpt på EKO för typ 400:-- för...kanske 13 år sedan...vägrar att ge sig! Har använts som tävlingstäcke vintertid av både henne och Archie.

5. Archies regntäcke med hals där kardborrknäppningen till halsen har gett sig- detta täcke kostade kanske 500:-- på Gekås.

6. Archies ofodrade regntäcke, köpt på Gekås för kanske 200:-- och det enda täcket med dålig passform (för "urringat") och som jag därför aldrig använder men tänker att det är bra att ha i "reserv" (har aldrig hänt).

7. Archies regntäcke med fleecefoder som det inte är något alls fel på, kostade väl ca 300:-- på Gekås.

8. Archies ofodrade regntäcke som jag enbart köpte just för att det är ofodrat till skillnad från de andra som går att använda. Kostade ca 250:-- på Gekås och används av Kreon just nu.

9. Archies rutiga sommartäcke som jag ENBART köpte för att det var så himla snyggt och bara kostade 179:--, används aldrig (vem använder sommartäcken...inte jag...).

10. Decimas fleecetäcke som hon blev sponsrad med av ett täckesföretag.

11. Décimas fleecetäcke med hals som ligger i släpet som "back-up täcke" om detta någonsin skulle behövas på en regnig tävling (har aldrig hänt). Fått av samma sponsor som ovan.

12. Herons (!!!!) tävlingstäcke med broderat klubbmärke- väldigt snyggt men används aldrig. Måste vara långt över 15 år vid det här laget!!!

13. Archies tunna täcke "att ha över sadeln om det regnar på väg upp till ridhuset" som enbart köptes för att det kostade 50:-- på Granngården.

14. Archies segertäcke i fleece (aldrig använt, ganska fult).

15. Ytterligare ett fleecetäcke som Archie vunnit och som Kreon använt ganska mycket som stalltäcke.

16. Décimas ländtäcke som hon sponsrats med av täckesföretaget ovan.

17. Archies ridtäcke som jag aldrig använder eftersom det var ett nödköp (fult men kostade 99:--på Gekås) och eftersom jag numera har

18. Archies ridtäcke (snyggt)som också kostade 99:-- på Gekås och köptes efter att täcke nummer 17 hade nödinhandlats gången innan (då fanns inga snyggare täcken kvar och jag behövde verkligen ett ridtäcke).

19. Archies back-on-track-täcke (nät), det absolut dyraste täcket jag någonsin köpt (kostade 1800:-- på Hööks).

PUST...nu tror jag att jag har fått med allt tyg och ni ser...det blev en jäkla massa.

Att jag inte har ÄNNU fler än dessa nästan 20 täcken beror faktiskt på att jag sålde och gav bort flera täcken när Heron, 173 cm byttes ut mot Décima 163 cm.

Herons 155-täcken såg mest ut som tält på den lilla flickan och det var bara snålhet som gjorde att jag lät henne gå i vissa av dom ändå men tänk; det tog inte lång tid innan hon växte i kläderna (hon blev ju sedermera 170 cm).

Saken är väl den att förutom att jag ibland köpt täcken bara för att de varit billiga så HÅLLER de jäkla täckena hur länge som helst så de täcken jag SLÄNGT under mina mer än 20 år som hästägare kan verkligen räknas på ena handens fingrar, läs: det händer nästan aldrig.

En del "sjaviga" täcken har jag skänkt bort till ridskolan genom åren men som sagt...de som tror att billigt = slit och släng har aldrig sett mina täcken.

Och då ska det sägas att jag AVSKYR när folk "klipper och klistrar" i sina täcken och lagar dom med silvertejp, balband och en massa lappar hit och dit- det gör jag ALDRIG utan slänger det hellre så tro inte att Kreon går omkring och ser ut som en luffare för det gör han INTE :)!

Tisdag- vuxen!

Idag har lilla pojken blivit stora gossen- han har fått skor på bakhovarna :)!

Kan inte påstå att jag märkte någon skillnad under dagens ridpass, ett lätt 30- minuters joggingpass, men det hade jag inte förväntat mig heller. Märkte i alla fall ingen skillnad när Heron och Decima fick på sina bakskor.

Förhoppningsvis kommer broddarna inte till användning, de är så pass korta att de inte stör gående och stående på barmark men hjälper lite i alla fall om det skulle frysa på.

Knip igen!

Dagens (unghäst)fråga

"Varje gång" (låter som att det är hur ofta som helst) jag planerat att köpa ny häst har jag insett att pengarna inte räcker till något annat än en unghäst (3-4 åring- om den ska vara "något att ha" enligt mina kriterier).
 
Denna gången hade jag ju tur eller vad man ska kalla det- Kreon var förvisso utbildad som en 4-åring och såg också ut som en men det har ju gått snabbt att ändra på- väldigt skönt!
 
Fast efter detta köp och efter att ha följt några andra personer med unghästar känner jag verkligen "ALDRIG MER EN UNGHÄST".
 
Om jag så måste ta ett banklån eller köpa en inte så bra äldre häst så känns det just nu så och givetvis om det skulle hända något så att jag inte kan ha kvar Kreon.
 
Jag har ju haft en sådan ofantlig "TUR" (valt ohyggligt snälla hästar vilket i slutändan "straffat" sig på tävlingsbanorna) och därför haft väldigt behagliga unghästår tidigare men har insett att det jag BEHÖVER på tävlingsbanan är något som jag varken hade ORKAT MED eller VÅGAT hålla på med som 3 eller 4 åring som det ser ut idag, både med tanke på min ålder och det uppstallningsalternativ jag valt.
 
När jag köpte den första unghästen, Heron (4 år) var jag ju strax över 20 och även om jag för det mesta tror att jag fortfarande befinner mig någonstans där i ålder så måste jag rent objektivt inse att så inte är fallet. Jag är ännu försiktigare idag än för 20 år sedan, mer rädd för att slå mig och hade troligen också skadat mig värre/ tagit längre tid på mig att tillfriskna om något hade hänt idag.
 
Jag rider ju också ensam 90 % av tiden och på tider då det skulle ta för långt tid innan någon hittade mig om något hände.
 
Även om jag skulle låta bli att beakta den ökade skadrisk som i alla fall jag bedömer föreligger med unghästar vs utbildade hästar så finns det annat också som jag inte skulle vilja hålla på med idag.
 
Ser ju hur andra med unghästar har mer eller mindre ”bry” med att hantera sina hästar även från marken, om det så gäller att stå still på stallgången, lyfta hovar, få täcket pålagt osv.
 
Nu är ju mycket av detta sådant som blir lite som man gör det- det anser jag i alla fall- men ändå….nu vill jag ha allting mer ”serverat”, klappat och klart och inte behöva göra allt jobbet själv.
 
Någon annan får gärna slösa sin tid och sina pengar på de 1-2 första åren efter att en häst ridits in för även om unghästtiden verkligen även har sin tjusning så är det den mer ”ordentliga” ridningen jag numera är intresserad av- unghästar har jag haft och njutit av men nu räcker det liksom.
 
Sedan är det ju också så som en vän mycket klokt påpekade- när man köper en unghäst köper man i mångt ett oskrivet blad- på gott och ont.
 
Visserligen har ingen hunnit ”förstöra” det stackars djuret men man vet inte heller om det man ser och upplever vid köpet kommer att vara detsamma 1-2 år senare.
 
En vild 3-åring kan bli slö som 5-åring, en vaken 4 åring kan tappa intresset inne på tävlingsbanan som 5-åring och en unghäst kan också, efter lite ridning i kroppen visa sig sakna tillräcklig HÅLLBARHET för sina tänkta arbetsuppgifter.
 
Ja, mycket kan hända…bra och dåligt…men själv kommer jag som sagt att försöka välja lite säkrare kort (läs: en äldre häst) om jag måste göra ett nytt köp i framtiden.
 
Men vad säger ni läsare- kan ni tänka er att köpa en unghäst? Varför/ varför inte? Har ni gjort det och ångrat er? Verkar det kul/ trist?

Måndag- bytesvila

Idag var det åter dags för mig och Mini att samsas om Kreon, sista gången på några veckor faktiskt.
 
Mini red som vanligt slutor och byten och min plan är att jag ska visa upp de förstnämnda för NN i veckan när hon kommer för en efterlängtad träning. Jag har ju så klart även själv tränat på slutorna och tycker att de har förbättrats liksom jag SER att de ser bättre ut nu än då Mini började rida. Nu flyter det på bättre och Kreon försöker inte bromsa eller rent av bryta av till skritt mitt i alltihopa.
 
Bytena idag blev riktigt bra- vanligtvis byter gossen gärna med bak först men idag blev det ett SUPER-byte direkt på hjälpen åt det svåra hållet och 2-3 rena byten några galoppsprång efter hjälpen åt det lätta hållet.
 
Det känns bra att ha detta i bagaget nu när det alltså blir en paus från bytesträningen och hjälpen från Mini- Muppe-duppe kan gott få smälta det han varit med om och så tar vi nya tag någon gång efter nyår.  

Dagens (hästlicens)fråga

Som redan diskuterats tidigare har man till och med 31 december möjlighet att lösa livstidslicens för sin häst, därefter kommer det att kosta 200 kronor om året.

För de som redan har licenser till sina hästar är det således "lugnt"- de behöver inte betala något mer men jag är nyfiken på hur ni med hästar som för närvarande saknar licens kommer att göra- för alla hästar MÅSTE ha licens för att få tävla från och med nästa år.

Kommer ni att lösa livstidslicens snarast eller nöja er med den årliga kostnaden?

Ska ni kanske inte tävla nästa år pga de nya reglerna?

Själv kommer jag, min skrockfullhet till trots, att lösa livstidslicens och hoppas att jag får tävla med min kära häst i mer än 5 år (det är först därefter som denna blir mer lönsam så att säga).

Orkar inte "tjafsa" för de 750 kronorna extra som livstidslicensens kommer att kosta, dessutom vet man ju aldrig om årlicensen plötsligt kommer att kosta mer än de 200. Känns som att det är lika bra att ha det ordnat en gång för alla men det kanske är dumt att resonera så?

Veckan som gått

Känns som att den gångna veckan varit en repris av den föregående, det mesta har varit sig likt.

Plusgrader, mycket regn, en del blåst och förstörda hagar.

Ingen snö men någon form av snöblandat skit-regn som attackerade oss idag.

Nu är jag mest rädd för minusgrader- med allt detta vatten som ligger överallt lär det bli otroligt halt och svårt att både köra, gå och rida obehindrat skulle det frysa på.

Mini har hjälpt mig 2 dagar denna veckan och jag är mycket glad och tacksam för detta välfungerande samarbete.

Både löshoppningen och den ena dagens planerade uteritt blev inställda så det har mest blivit ridhusridning- inte helt optimalt tycker jag.

Uteritten med Optico och hans ägare i fredags var lyckad- skönt för Kreon med lite avstressande sällskap.

Även Soya har haft lite sällskap i helgen, i lördags i Skrylle där maken tog en promenad med en vän och hans hund och idag i Dalby med sina killar när vi träffade Åsa, Ghandi och Trillik.

Det känns konstigt att det är julafton om mindre än en vecka- kan inte påstå att jag känner någon julstämning än och till detta har väl det konstiga vädret bidragit.

Mina 10 semesterdagar som jag har tagit ut en i veckan av är nu slut- sorgligt men sant.

Jag kommer absolut att köra samma koncept nästa höst och vinter och kan verkligen rekommendera det.

Söndag- skenet bedrar

Om man tittar på ovanstående bild som togs i Dalby i förmiddags så skulle man lätt avundsjukt kunna tänka "åh...så fint väder" men läser man rubriken så förstår man att så inte varit fallet.

Visst var det fint just då bilden togs och typ 1,5 timme till så Åsa, jag och hundarna hade en lika skön promenad som vanligt men resten av dagen har verkligen inte varit lika behaglig.

Redan på morgonen då jag begav mig till stallet i ottan eftersom jag hade jouren i båda stallen möttes jag av årets första snöblandade regn och medan jag höll på att släppa ut hästarna kom det dessutom hagel vid 2 tillfällen.

Sedan lugnade det alltså ner sig och jag kunde åka till Dalby med Soya men vi hann inte mer än hem förrän det körde igång igen.

Regn, snö, hagel och som lök på laxen lite hårda vindar avlöste varandra med minuters intervall och jag fann för gott att ta in hästarna i förtid vilket visade sig vara ett klokt beslut.

Tack och lov fick jag hjälp av stallägarna- det tar sin lilla tid att ta in 25-talet hästar och vi var genomblöta när den sista hästen traskade in i sin box.

Min plan var att skritta ut med Kreon men med tanke på vädret och att ridhuset lockade helt tomt så blev det lite lätt tömkörning i stället- otroligt retligt att inte få komma ut en dag till i denna veckan men vad skulle jag göra?

Tja...med facit i hand skulle jag ha VÄNTAT för "givetvis" slutade det att både regna och snöa när jag hade tömkört färdigt men då var det så dags.

Ja, ja...detta bekräftar bara min uppfattning om vintern som den uslaste av årstider.

Hagarna ser ut som bottenlös sumpmark, det har regnat mer eller mindre varje dag i flera veckor och stormat hur mycket som helst dessutom.

Och kom nu inte dragande med att det hade varit bättre med snö för så varmt som det har varit (inte en minusgrad i sikte) så hade givetvis det vita inte blivit liggande utan även det förvandlats till skitig sörja.

Nåväl...någon gång blir det vår och tills dess är det bara att stå ut.

Själv ska jag nu torka upp och vila mig till klockan sju då det är dags för det sista stallbesöket för idag, då för att fodra alla djuren och säga godnatt till min mupp.

Väntar gärna med att prova....

...denna spray som jag så förutseende köpte i Ullared för över 1 månad sedan.

Tanken är att man, om man är lat (?) ska spraya bort is från sin bils vindruta och vi får väl se vad jag tycker om denna produkt (kostade 30 kronor).

Förra året köpte jag en vätska i en genomskinlig plastflaska (minns ej namnet) som också skulle sprayas på- den var väl sådär effektiv tyckte jag.

Julklappstips med hästanknytning

Om du vill köpa en kalender med fina hästmotiv kan jag rekommendera Kalenderhjälpens dito.

Så här beskriver man sin verksamhet på Facebook:

Kalenderhjälpen är en ideell förening som har gjort en bildkalender till förmån för Fistulasjukhuset i Addis Abeba.Bilderna är tagna av vår proffsfotograf Kenneth Ekelöv och föreställer vuxna, snygga, stolta tjejer och våra hästar.

Då jag vet att minst en av mina läsare är mycket engagerad i försäljningen (och också med på bild :))tycker jag att det är extra kul att "spread the word" och framför allt för ett så vettigt ändamål.

Vill du beställa en kalender kan du göra detta via:

http://www.facebook.com/cia.andersson1?ref=name#!/kalenderhjalpen

Mer lördag- slappt

Lättlagad lunch/ middag: woka valfria grönsaker (här paprika, squash, lök och sockerärtor) i lite smör, tillsätt någon klyfta vitlök och krydda. Häll på vanlig eller lätt-creme fraiche och låt puttra en stund. Koka pasta separat och simsalabim....

....dinner is ready!

Efter att ha varit lite aktiv på morgonen har jag mest slappat resten av dagen.

Som ofta denna tiden på året känner jag mig ganska oinspirerad till att göra annat än det nödvändigaste. Tycker att det är kallt och ruggigt utomhus och om det regnar därtill är det inte ens kul att gå med Soya.

Efter att ha tillagat nästa veckas lunchlådor (nåja, en del av dom i alla fall) fick jag ut lill-Kinesen i vinden och sedan fick även Kreon ett kort besök för lite pyssel och borstning.

Nu ska sommarens hallon avnjutas (micrade och med vaniljglass) och sedan fortsätter jag nog med Denise Rudbergs "Två gånger är en vana".

Lördag-Kreon bommar aldrig

Ibland känns det som att jag nästan skulle kunna kopiera en del inlägg rakt av, det mesta är "same same and not different".

Således regnade det och blåste även denna morgon då Kreon och jag hastade upp i ridhuset och även idag hade någon haft godheten att lämna kvar "tretusen" bommar på marken så att jag kunde fortsätta våra övningar.

Huruvida Kreon tycker det är roligt eller inte att traska över dessa jättetändstickor kan jag inte bedöma men som rubriken säger är han väldigt "pricksäker" och går lätt över bommarna utan att bonka i dom och man känner att de hjälper honom till lite extra kandens, precis som jag vill.

Speciella annonser del 403, bara dumdristigt

Säkert vill man med denna bild visa hur otroligt PÅLITLIG denna 4-åriga ponny är men nej...jag vill inte se så små barn sitta hjälmlösa på en häst som ser ut att stå på ett cementgolv utan någon annan person i bild- uppbunden eller ej.

Speciella annonser del 402, också dressyr

Det gäller hur som helst att hålla tungan rätt i mun och ha bra balans!

Speciella annonser del 401, hur tänkte man här?

Bortskänkes pga svullen has?!?!?!

Som sällskap eller till avel?!?!?

Ehhh...söker man sällskapshäst väljer man nog inte en av de största raserna i världen, varken pga utrymmet eller foderkostnaden och vill man avla seriöst gör man det knappast på en korsningshäst!

Fredag- utrensning

Oj så förvånad (NOT) jag blev i morse och det regnade :(!

Otroligt nog upphörde regnet typ 5 minuter efter att jag kom till stallet och jag kunde genonföra en planerad uteritt med Kreon och en lika oplanerade dito med Anna och Otipco som sällskap.

Det var jätteskönt att få dessa uteridnings-ringrävar med sig för precis som jag misstänkte så gick Kreon mer eller mindre som ett ljus bredvid trygga "Mal".

Inte en enda "snurr" behövdes och vi kunde trava och skritta där vi ville utan avbrott- storartat!

Det är bara sådana här lugna ritter jag är intresserad av- medan de hjälper Kreon att bli modig och "o-tramsig" så skulle en eventuell ritt med "fel" sorts häst kunna bli förödande, inte bara för att jag hade kunnat ramla av och slå mig utan för att jag också tror att detta hade präglat KOMMANDE uteritter på ett negativt sätt- att ha en väldigt lättlärd och receptiv häst kan även vara till nackdel ibland.

Hemma fick jag ett ryck och rensade och städade i alla möjliga skrymslen och vrår och det slår aldrig fel- hur mycket jag än tycker att jag inte är en "samlare" så lyckas jag alltid hitta massor att slänga, denna gången mest kläder.

Insåg tex att jag knappast behöver 3 par vita ridbyxor- särskilt som det ena paret är helt brun-rött i baken av sadeln som färgat av sig- det ser ju inte så kul ut och går inte heller bort i tvätten.

Udda ridstrumpor, trista tröjor som inte använts på evigheter mm mötte samma öde och det känns bara skönt att bli av med "skiten".

Tjenare grabben...ska vi pussas lite?

Okey då!

Here goes!

And the winner is......

Anna & Anna, dvs både bloggläsar-Anna och Kreons fd ägare Anna!

Med mycket liten felmarginal var det de som kom närmast den rätta vikten 546 kilo.

Jag kan bara konstatera att de långa spindelbenen väger just så lite som de ser ut att göra medan Archies jättenacke säkert drog upp totalvikten för hans del ganska rejält :)))!

Om Birgitta 12 år skulle flippa ut lite?

När jag körde från stallet i mörkret härom dagen och som så ofta mötte en ”osynlig” människa som gick på 70-vägen fick jag en galen idé som jag nästan tyckte att det var synd att jag inte har förverkligat…ÄN ska jag kanske tillägga *EVIL GRIN*.
 
För ett tag sedan såg jag att man på Netto sålde reflexvästar för ynka 10 kronor (!!!) men eftersom jag har 2-3 stycken hemma så tänkte jag ”näää…man kan inte bara handla och handla….bara för att det är billigt…”.
 
Vad jag BORDE ha gjort är att jag borde ha offrat en hundring, fått 10 västar och kunnat ROA mig grundligt.
 
Hade jag haft västarna hade jag i fortsättningen och så fort jag såg någon stryka omkring utmed vägarna kunna genskjuta människan med bilen, stoppa dom, hoppa ur och ge dom världens utskällning för att de utsätter mig för att bli en potentiell fotgängar-mördare och som en sista ”lök på laxen/ grädde på moset” KASTA en reflexväst rakt i nyllet på dom!
 
Hah!!! Tror ni att det hade uppskattats? Jag tillåter mig att tvivla men nog hade det känts bra för Birgitta 12 år i alla fall.
 
Och vad skulle de eländiga människorna göra?
 
Polisanmäla mig för en PÅSTÅDD (utan vittnen he he…)  träff av en mjuk reflexväst för att de är korkade nog att inte själva begripa att de ska ha den på sig?
 
Hmmm…tål att tänkas på….tål att tänkas på……..
 

Torsdag- regn o rusk-träning

Hmmm...vad är detta för något...går det att äta? Jasså var det bara Kitty...dåså...

Precis när jag och Kreon skulle gå upp till ridhuset i morse utbröt världens regn OCH blåst och jag ska erkänna att jag blev smått nervös- sist jag försökte rida i sådant väder gick det inte så bra, Kreon var spänd som en fiolsträng, slängde sig och kändes allmänt obehaglig att sitta på.

Även nu dånade det en del i ridhuset och smattrade givetvis men konstigt nog verkade Kreon helt oberörd.

Inte ens den nytillkomna pyntade granen som stod i ena hörnet fick honom att ens kasta en blick på den- märkligt….

Jag börjar ana/ misstänka ett eventuellt mönster- Kreon är alltid mycket lugn(are) i ridhuset på morgonen än om man rider på eftermiddagen.

Så nu vet jag vad jag måste träna på- att rida oftare på eftermiddagarna och helst se till så att där är andra hästar för det behöver han också träning i- att umgås i grupp:))).

Hur som helst så kändes Kreon direkt väldigt trevlig att rida vilket jag meddelade Mini när hon dök på 25 minuter senare.

Även med Mini skötte sig gossen utmärkt och fick därför sluta lite tidigare- tänk vad bra om han kunde koppla ihop detta ”sköta sig extra bra= gå hem till stallet lite tidigare”!

Vågar ni gissa?

Idag har jag vägt Kreon på en riktig våg nyfiken som jag är :)!

Vad tror ni han vägde?

Själv tycker jag att han har ätit och musklat upp sig rejält så jag gissade på 630 kilo till hans ca 170 cm.

Hans X-ägare, tillika veterinär gissade på 550 kilo.

Archie, 167-168 cm vägde inklusive späckhals/ hingstnacke :))) 590 kilo.

200.000- wow!

Nu har bloggen haft över 200.000 läsningar sedan jag installerade en räknare (vilket jag gjorde några månader efter att jag hade startat den)- en piss i Nilen skulle "storbloggarna" tycka men jag är nöjd!

Kul att så många läser (minst 1700 läsningar per vecka) och jättekul med kommentarerna.

Har noterat att även de med tusentals läsare per dag kan ha få eller inga kommentarer på vissa inlägg så DET mäter egentligen inte så mycket.

Så; skit i julhysteri, att klappar ska handlas, granen huggas och toaletten skuras- fortsätt att läsa i samma stil och kommentera gärna!

Om jag också skulle hjälpa till att mota vintern i grind?

Som ni har läst är jag, allt enligt Murphys lag, övertygad om att det enbart är det faktum att flera i stallet har satt snösulor på sina hästar som har gjort att vi hittills inte skymtat en snöflinga.
 
I linje med detta och med förra vinterns ISGATOR under lång tid funderar jag på att också försöka dra mitt strå till ”våga vägra vinter”-temat genom att sätta broddar på Kreon.
 
Detta borde enligt mitt sätt att se det betyda BRODDAR PÅ = ingen is medan obroddat då betyder ”oj vad du kommer att ångra att du inte satte på några broddar”.
 
Eftersom jag ändå använder samma sorts broddar som polishästarna i Malmö har året runt (dvs ganska korta och sådana som hovslagaren bankar i och som inte går att skruva ur) så ser jag ingen direkt fara i att Kreon går i högklackat även om det skulle förbi isfritt, förhoppningsvis är han lika stadig på fötterna som Archie var och han fick aldrig en skråma av dessa upphöjningar.

Onsdag- plockepinn

Bra träning!



Kitty hälsar på Optico


Som synes på bilden ovan såg det ut som någon hade släppt ut en massa plockepinn i jätteformat i ridhuset- glad blev jag som gärna rider över dessa men inte lika gärna orkar släpa fram allt för egen maskin.

Så Kreon fick lyfta en hel del på fötterna idag, både under lättridning och nedsittning.

Det blev även en del övergångar mellan trav och galopp och skritt och galopp och några gånger var det riktigt mjuka avbrott från galopp till skritt medan det ibland blev alltför bryskt och inte så harmoniskt. Detta är något jag måste jobba mycket med i vinter- att rida galoppen så som den är i MSV C-programmen.

Vädret är fortsatt uselt- gick förbi hagarna igår efter jobbet och konstaterade dystert att de torra fläckarna är nästan obefintliga och att en del hagar är helt täckta med vatten. Det är bara att be en stilla bön om att mugg och strålröta håller sig borta samt att det inte heller fryser på med allt detta vatten.