En läsare frågade häromdagen om jag hade sålt Archie till en ridskola och jag lovade att utveckla svaret i ett separat inlägg- detta.
Att jag inte har berättat mer detaljerat om affären förut beror på några olika saker- bland annat att jag vid försäljningen inte var helt säker på vem som egentligen skulle rida Archie även om han ”på pappret” är såld till en ridskola.
En av ridskolans ägare ville nämligen initialt rida Archie lite ”som sin egen” men om jag har förstått saken rätt så är han numera introducerad som lektionshäst och jag antar att det är så det kommer att bli framöver.
På ridskolans hemsida står det sen helt nyligt att ”en presentation av Archie kommer inom kort” och ni som är riktigt nyfikna får väl googla och leta om ni vill veta var han hamnat- eftersom han inte längre är min vill jag inte skriva mer om just detta.
Om jag ska förklara rubriken till inlägget lite närmare och också skälen till att JAG valde att sälja Archie till en ridskola skulle jag vilja säga så här:
Hade någon frågat mig om de skulle sälja sin häst till en ridskola för 20-30 år sedan hade jag, utifrån de erfarenheter jag hade DÅ (läs: den ridskola där jag själv haft häst i ca 20 års tid samt de flertalet ridskolor jag besökte då i olika sammanhang) avrått.
När jag började rida och en del år framåt stod tex i princip alla hästar på ”min” ridskola i spiltor- något jag än idag inte hade kunnat acceptera för min egen häst del.
Hästarna gick också väldigt lite i hagen (läs; en gruspaddock- vi hade inga hagar), en del bara någon dag i veckan och de som fick komma ut dagligen var kanske ute 1 timme per gång.
Om jag i stället blickar framåt och ser hur det fungerar på min ridskola nu så är spiltorna borta, alla hästar går i hage i alla fall 2-3 timmar om dagen, fodret håller en god kvalité, hästarna får all veterinärvård och skoning de behöver och sköts noga av både personal och de som rider. Utrustningen är anpassad efter den enskilda hästen liksom foderstaten.
Ska jag vara riktigt krass och utifrån även de många privatägda hästar jag mött de senaste åren så skulle jag vilja drista mig till att påstå att tex hästarna på vår ridskola har det bättre än många av dessa enskilt ägda djur som minsann inte alltid får den omvårdnad JAG anser behövs.
Jag vet en hel del hästar som får aldeles för lite motion (nej, att rida ut i 30 minuter varav 20 i skritt räcker inte tycker jag), för mycket foder sett till utfört arbete, som ägaren knappt hinner umgås med veckans flesta dagar osv och det är inte det liv jag tror att Archie hade mått bra av- särskilt inte med tanke på att han är en ”fång-häst”.
Han är ju en otroligt vacker och snäll häst om än lite ”långsam”- som jag ser det en perfekt häst på en ridskola där många elever uppskattar just ovanstående.
Där han är nu vet jag att han står i box, går i hage varje dag, får anpassat foder utifrån fånghistoriken och motioneras dagligen.
Jag vet också att han är en ”reklampelare” för ridskolan som de betalat en hyfsad slant för och de har således allt att förlora och inget att vinna på att inte sköta honom ordentligt.
Idag har folk så många aktiviteter att välja bland att man inte accepterar att som betalade kund (för det är ju faktiskt det man är på en ridskola) rida på misskötta hästar och jag tror också att medvetenheten bland de som rider idag är större- man skulle reagera på en box med en massa smutsigt strö tex.
Så ja, jag tyckte att jag gjorde rätt när jag sålde Archie till en ridskola.
Ska man vara riktigt krass var det dessutom inte så att jag hade en kö av hugade spekulanter som ville köpa honom, tvärtom så jag var i ärlighetens namn överlycklig att jag fick till en så här bra försäljning.
Jag hade inte tid (eller för den delen LUST) att vänta på den ULTIMATA köparen som i mitt/ Archies fall hade varit en välbeställd och välridande människa som hade accepterat hans brister, tagit hänsyn till hans tidigare fång-anfall och som GARANTERAT hade ridit honom dagligen, ordnat med en härlig gräshage där han hade kunnat gå hela dagarna osv.
Utifrån min senaste försäljning, där den som jag verkligen trodde var världens bästa köpare för Décima ville sälja henne efter 5 månader (utan att ens meddela mig) har jag blivit så pass luttrad och krass att jag knappt ville sälja till en privatperson- ytterligare ett skäl till att jag är mycket nöjd att ”det blev som det blev” med Archie.
onsdagen den 30:e november 2011
Onsdag- dansk darling och besiktigade bromsar
I morse var jag riktigt imponerad av mig själv- när jag stämplade in på jobbet 07.30 hade jag redan hunnit rida, åka och tvätta bilen samt besiktiga densamma.
Biltvätten hade jag planerat att klara av redan igår kväll men när jag kom till Statoilmacken i Staffanstorp visade det sig att deras biltvätt var ur funktion.
Besiktningstiden klockan 7 var betald sedan månader i förväg och ridningen ville jag klara av innan jobbet eftersom jag inte hade möjlighet att sluta tidigare så det var bara till att kavla upp ärmarna och ställa klockan på 04.15.
Ridningen gick bra- jag använde mig idag av lite bommar för att träna Kreon på att lyfta mer på benen och besiktningen får jag väl också vara nöjd med trots att bilen inte gick igenom med ”flying colours”.
Handbromen tog för dåligt, en bromsslang hade ett jack och bromsarna bak tog ojämnt men med tanke på att min bil är snart 12 år gammal och TA I TRÄ inte har orsakat mig några större reparationskostnader sedan jag köpte den för fyra år sedan så kan jag inte klaga.
Ringde min favvo-firma (som verkligen vet vad SERVICE vill säga i dubbel bemärkelse) och fick ett ungefärligt pris på jobbet- ca 2.000 och även detta känns helt ok efter omständigheterna.
Annars är besiktningen något av det mest ångestframkallande för min del; just för att man aldrig i förväg vet vad slutnotan kan landa på och jag har haft mycket ledsamma erfarenheter från ”förr i världen”- vådan av att köra med gamla bilar.
Biltvätten hade jag planerat att klara av redan igår kväll men när jag kom till Statoilmacken i Staffanstorp visade det sig att deras biltvätt var ur funktion.
Besiktningstiden klockan 7 var betald sedan månader i förväg och ridningen ville jag klara av innan jobbet eftersom jag inte hade möjlighet att sluta tidigare så det var bara till att kavla upp ärmarna och ställa klockan på 04.15.
Ridningen gick bra- jag använde mig idag av lite bommar för att träna Kreon på att lyfta mer på benen och besiktningen får jag väl också vara nöjd med trots att bilen inte gick igenom med ”flying colours”.
Handbromen tog för dåligt, en bromsslang hade ett jack och bromsarna bak tog ojämnt men med tanke på att min bil är snart 12 år gammal och TA I TRÄ inte har orsakat mig några större reparationskostnader sedan jag köpte den för fyra år sedan så kan jag inte klaga.
Ringde min favvo-firma (som verkligen vet vad SERVICE vill säga i dubbel bemärkelse) och fick ett ungefärligt pris på jobbet- ca 2.000 och även detta känns helt ok efter omständigheterna.
Annars är besiktningen något av det mest ångestframkallande för min del; just för att man aldrig i förväg vet vad slutnotan kan landa på och jag har haft mycket ledsamma erfarenheter från ”förr i världen”- vådan av att köra med gamla bilar.
Jag är noga med att Kreon inte glömmer sitt danska ursprung :)!
Till och med bommarna är "danska" :)!
tisdagen den 29:e november 2011
2011- ett mellanår för många tävlingsryttare?
Satt och kollade i tävlingskalendern om det inte finns någon lite tävling kvar som Kreon och jag skulle kunna bevista men nix- dessa är i alla fall i Skåne slut för i år.
Och funderandes kring årets tävlande för min egen del då det ju blev en hel del starter innan Archie såldes kan jag konstatera att det verkligen inte blev som jag hoppats på.
Visst vann vi en LA:4 men det var också årets enda rosett, vi var första ekipage utanför placering flera gånger men minst lika många gånger om inte fler var resultaten tämligen usla.
Och faktum är att när jag började gå igenom 10-talet dressyrtävlande vänner/ bekanta som först ”came to mind” så undrar jag om NÅGON av dom tycker att dom har haft ett bra/framgångsrikt tävlingsår?
Det har varit halta och på annat sätt sjuka hästar, omotiverade och olydiga hästar, sega och trötta, för vilda och busiga. En del ryttare har av olika anledningar inte velat eller kunnat träna som de ville, någon har uppenbarligen satt ribban för högt och ”misslyckats” på grund av detta.
Så det känns som att 2011 för många varit ett mellanår eller är det bara som jag inbillar mig utifrån mina egna inte speciellt lyckade prestationer?
Vad säger ni som tävlar? Är ni hyfsat nöjda, supernöjda eller rent av ganska besvikna?
Och funderandes kring årets tävlande för min egen del då det ju blev en hel del starter innan Archie såldes kan jag konstatera att det verkligen inte blev som jag hoppats på.
Visst vann vi en LA:4 men det var också årets enda rosett, vi var första ekipage utanför placering flera gånger men minst lika många gånger om inte fler var resultaten tämligen usla.
Och faktum är att när jag började gå igenom 10-talet dressyrtävlande vänner/ bekanta som först ”came to mind” så undrar jag om NÅGON av dom tycker att dom har haft ett bra/framgångsrikt tävlingsår?
Det har varit halta och på annat sätt sjuka hästar, omotiverade och olydiga hästar, sega och trötta, för vilda och busiga. En del ryttare har av olika anledningar inte velat eller kunnat träna som de ville, någon har uppenbarligen satt ribban för högt och ”misslyckats” på grund av detta.
Så det känns som att 2011 för många varit ett mellanår eller är det bara som jag inbillar mig utifrån mina egna inte speciellt lyckade prestationer?
Vad säger ni som tävlar? Är ni hyfsat nöjda, supernöjda eller rent av ganska besvikna?
Tisdag- dags att bli lite självständig kanske?
Buuuuhhuuuu…..idag var det sista träningen för NN innan hennes flytt imorgon (snacka om att jag har försökt att suga musten ur henne in i det sista ha ha…).
Nästa träning blir inte förrän den 12 december och hittills är 5 datum inbokade då NN kommer, 2 i december och 3 i januari och det känns SUPERBRA om det går att hålla (läs: om tillräckligt många ekipage anmäler sig för att det ska bli lönsamt).
Vi får väl se hur jag ska uthärda att inte längre träna 2 gånger i veckan- det har jag ju gjort nu i 2 års tid, först med Archie för att jag ansåg att han behövde det och jag trodde att det skulle göra tillräcklig skillnad (vilket det i slutändan inte gjorde) och därefter med Kreon, dels för att jag kunde unna mig det och det varit så roligt men också för att verkligen försöka göra så rätt som möjligt med en gång och med en så ”rå” häst som tillika inte är helt okomplicerad.
Nåja…helt ensam kommer jag inte att vara- planen är, som jag skrev häromdagen, att jag ska ta hjälp av en av NN:s fd anställda, Mini, som ska få både kasta ett vakande öga på mig vissa vardagsmorgnar och även själv sitta upp och ”trixa” med sådant jag själv har svårt för och/ eller som jag tror att hon reder ut bättre.
Mini har redan ridit Kreon 2 gånger och idag, gång 3 fortsatte hon att jobba med det som vi introducerat så smått sedan tidigare- galoppombyten.
Jag har i mitt stilla sinne undrat hur Kreon skulle reagera på just detta moment som ju många hästar har diverse ”issues” kring och misstänkt att han skulle kunna tänkas bli MYCKET upprörd- han som knappt kunde fatta rätt galopp för 2 månader sedan.
Men otroligt nog blir mitt lätt-upprörda djur inte särskilt upprörd av de bytesförsök Mini gjort hittills- kanske är detta lugnet före stormen?
Mini gör bytena på "vänd snett igenom" och idag tex så "bytte" han 2-3 gånger åt vardera hållet. "Bytena" går till som så att han byter bak först och därefter fram efter kanske 3 galoppsprång men 2 gånger så bytte han först bak, bytte sedan tillbaka och bytte sedan RENT (!!!) efter 2-3 språng. Vi var alla mycket positivt överraskade och som sagt- det är bara att hoppas att lilla pojken inte börjar elda upp sig och bli arg efter ett tag.
NN har en klok filosofi kring bytena anser jag. Hon menar att man MÅSTE lära hästen att byta för hjälperna och inget annat. Enligt henne försöker många att lära hästen att byta genom att sätta den ur balans (det rådet har jag själv fått av andra) och/ eller öka mer och mer tills ett byte kommer men hon vill i stället att galoppen ska vara lugn och att bytet som sagt ska komma FÖR HJÄLPERNA. Byter inte hästen för hjälpen ska man INTE göra kraftigare och kraftigare hjälper utan vänta tills "vanlig" hjälp förstås och accepteras.
NN:s teori är också att det är därför som Kreon inte blir upprörd- han rids lugnt hela tiden och "jagas" inte- dessutom har han en fantastisk balans (= hade varit svårt att sätta honom ur balans ens om man ville det) och blir därför inte upprörd efter bytena.
(NN:s teori om varför Archie bytte dåligt är att han förvisso var i mkt god balans men för "o-vaken" på hjälperna vilket jag också köper rakt av).
Nu ska Mini och jag alltså träna vidare på egen hand- hur mycket just bytesträning det blir får vara lite upp till Kreon känner jag. Fungerar det bra kan man träna mer- börjar han låsa sig får man ta ett eller flera steg tillbaka. Jag har verkligen ingen brådska med att han måste byta nu, nu nu- han ska ju knappast tävla medelsvår B till våren ha ha.
Nästa träning blir inte förrän den 12 december och hittills är 5 datum inbokade då NN kommer, 2 i december och 3 i januari och det känns SUPERBRA om det går att hålla (läs: om tillräckligt många ekipage anmäler sig för att det ska bli lönsamt).
Vi får väl se hur jag ska uthärda att inte längre träna 2 gånger i veckan- det har jag ju gjort nu i 2 års tid, först med Archie för att jag ansåg att han behövde det och jag trodde att det skulle göra tillräcklig skillnad (vilket det i slutändan inte gjorde) och därefter med Kreon, dels för att jag kunde unna mig det och det varit så roligt men också för att verkligen försöka göra så rätt som möjligt med en gång och med en så ”rå” häst som tillika inte är helt okomplicerad.
Nåja…helt ensam kommer jag inte att vara- planen är, som jag skrev häromdagen, att jag ska ta hjälp av en av NN:s fd anställda, Mini, som ska få både kasta ett vakande öga på mig vissa vardagsmorgnar och även själv sitta upp och ”trixa” med sådant jag själv har svårt för och/ eller som jag tror att hon reder ut bättre.
Mini har redan ridit Kreon 2 gånger och idag, gång 3 fortsatte hon att jobba med det som vi introducerat så smått sedan tidigare- galoppombyten.
Jag har i mitt stilla sinne undrat hur Kreon skulle reagera på just detta moment som ju många hästar har diverse ”issues” kring och misstänkt att han skulle kunna tänkas bli MYCKET upprörd- han som knappt kunde fatta rätt galopp för 2 månader sedan.
Men otroligt nog blir mitt lätt-upprörda djur inte särskilt upprörd av de bytesförsök Mini gjort hittills- kanske är detta lugnet före stormen?
Mini gör bytena på "vänd snett igenom" och idag tex så "bytte" han 2-3 gånger åt vardera hållet. "Bytena" går till som så att han byter bak först och därefter fram efter kanske 3 galoppsprång men 2 gånger så bytte han först bak, bytte sedan tillbaka och bytte sedan RENT (!!!) efter 2-3 språng. Vi var alla mycket positivt överraskade och som sagt- det är bara att hoppas att lilla pojken inte börjar elda upp sig och bli arg efter ett tag.
NN har en klok filosofi kring bytena anser jag. Hon menar att man MÅSTE lära hästen att byta för hjälperna och inget annat. Enligt henne försöker många att lära hästen att byta genom att sätta den ur balans (det rådet har jag själv fått av andra) och/ eller öka mer och mer tills ett byte kommer men hon vill i stället att galoppen ska vara lugn och att bytet som sagt ska komma FÖR HJÄLPERNA. Byter inte hästen för hjälpen ska man INTE göra kraftigare och kraftigare hjälper utan vänta tills "vanlig" hjälp förstås och accepteras.
NN:s teori är också att det är därför som Kreon inte blir upprörd- han rids lugnt hela tiden och "jagas" inte- dessutom har han en fantastisk balans (= hade varit svårt att sätta honom ur balans ens om man ville det) och blir därför inte upprörd efter bytena.
(NN:s teori om varför Archie bytte dåligt är att han förvisso var i mkt god balans men för "o-vaken" på hjälperna vilket jag också köper rakt av).
Nu ska Mini och jag alltså träna vidare på egen hand- hur mycket just bytesträning det blir får vara lite upp till Kreon känner jag. Fungerar det bra kan man träna mer- börjar han låsa sig får man ta ett eller flera steg tillbaka. Jag har verkligen ingen brådska med att han måste byta nu, nu nu- han ska ju knappast tävla medelsvår B till våren ha ha.
måndagen den 28:e november 2011
Dagens (häst och hundgodis)fråga
För att anknyta lite till frågan om pussar och kramar i ett inlägg i förra veckan undrar jag idag hur ni ställer er till att ge era djur godis.
Ger ni er häst/ hund godis? I vilka sammanhang? Ofta/ sällan/ aldrig? Bra/ dåligt?
Själv har jag inget direkt ”mönster” för godisutdelning- jo…när det gäller mig själv ha ha då jag äter sötsaker så GOTT (obs ordvits!!!!) som varje dag.
Djuren däremot får godis lite ”hipp som happ” och det beror på lite olika saker.
Om vi ska börja med hästen så räknar jag i hans fall morötter och äpplen som godis och detta får han om jag hittar dessa billigt i någon affär jag ändå besöker för att handla annat.
Jag åker således inte till affären enkom för dessa inköp och skulle inte få för mig att handla äpplen för 15 kronor kilot eller dylikt men hittar jag morötter eller äpplen för…säg max 5 kronor kilot så kan jag köpa på mig en del.
Några månader om året har jag ju också egna äpplen i massor och dessa får hästen äta allt vad han orkar.
Oftast lägger jag godiset i krubban eller i foderspannarna men jag kan också dela ut enstaka morötter efter ett ridpass men som sagt- det finns inget mönster för detta utan har jag morötter så får hästen en eller två, har jag inga….tja..då får hästen vara utan.
Jag vill inte ha ett tiggande djur som liksom FÖRUTSÄTTER att ”nu vankas det snart godis” och hästar som står och skrapar på stallgången efter något gott finner jag enbart irriterande.
Vad gäller doggy är hon listig som en räv och vet väl av vem (läs: maken) man alltid kan påräkna något att stoppa i gapet och vem som är mer restriktiv (läs: själviska matte som inte lika gärna delar med sig).
Ännu mer irriterande än tiggande hästar tycker jag att dito hundar är och hur mycket jag än avgudar Soya vill jag inte ha henne hängande över mina läppar vad JAG än stoppar i min mun.
Så har maken det och han får givetvis skylla sig själv- jag får i alla fall äta ostört men ger också Soya godis när det passar MIG.
Till godis för Soyas del räknar jag mest hennes grisöron som hon är väldigt förtjust i men hon kan också få slicka på lite glass eller annat hon gillar, rent ”hund-smågodis” typ leversnittar ger jag sällan även om vi har kilovis av det hemma.
Medan maken brukar ta med sig en näve vid deras gemensamma promenader och ge henne då och då (av ingen särskild orsak mer än att han gillar att ge henne godis helt enkelt):)) så gör jag det aldrig.
Dels ser jag ingen anledning att gå omkring och mata en hund medan man promenerar och dels skulle jag ärligt talat troligen GLÖMMA att ta med godiset även om jag tyckte att de behövdes.
Och där märker jag att skiljer mig mycket från många hundägare då i princip alla jag vet som har hund ALLTID verkar ha godis i fickorna.
En del ger detta flera gånger per promenad, oftast då hunden kommer på inkallning men för mig är detta så självklart (att hunden ska komma) att det inte skulle falla mig in att ”extra-belöna” just en sådan simpel sak.
Det skulle för MIG vara ungefär som att jag skulle stanna och ge Kreon en morot varje gång han fattade galopp på begäran eller nåt.
Hade jag tränat något med Soya hade jag absolut gett henne godis som belöning men nu gör jag aldrig det eftersom jag varken tycker att det behövs eller det roar mig det minsta.
Så summan av kardemumman är att mina, ändå tämligen bortskämda djur vill jag påstå, aldrig vet när/ om det kan vankas en godis eller ej men däremot tror jag att båda känner sig otroligt älskade och det är för MIG långt viktigare än slentrianmässig utfodring med ”gotter”- det kan vem som helst ge dom utan att det behöver betyda ett dugg.
Ger ni er häst/ hund godis? I vilka sammanhang? Ofta/ sällan/ aldrig? Bra/ dåligt?
Själv har jag inget direkt ”mönster” för godisutdelning- jo…när det gäller mig själv ha ha då jag äter sötsaker så GOTT (obs ordvits!!!!) som varje dag.
Djuren däremot får godis lite ”hipp som happ” och det beror på lite olika saker.
Om vi ska börja med hästen så räknar jag i hans fall morötter och äpplen som godis och detta får han om jag hittar dessa billigt i någon affär jag ändå besöker för att handla annat.
Jag åker således inte till affären enkom för dessa inköp och skulle inte få för mig att handla äpplen för 15 kronor kilot eller dylikt men hittar jag morötter eller äpplen för…säg max 5 kronor kilot så kan jag köpa på mig en del.
Några månader om året har jag ju också egna äpplen i massor och dessa får hästen äta allt vad han orkar.
Oftast lägger jag godiset i krubban eller i foderspannarna men jag kan också dela ut enstaka morötter efter ett ridpass men som sagt- det finns inget mönster för detta utan har jag morötter så får hästen en eller två, har jag inga….tja..då får hästen vara utan.
Jag vill inte ha ett tiggande djur som liksom FÖRUTSÄTTER att ”nu vankas det snart godis” och hästar som står och skrapar på stallgången efter något gott finner jag enbart irriterande.
Vad gäller doggy är hon listig som en räv och vet väl av vem (läs: maken) man alltid kan påräkna något att stoppa i gapet och vem som är mer restriktiv (läs: själviska matte som inte lika gärna delar med sig).
Ännu mer irriterande än tiggande hästar tycker jag att dito hundar är och hur mycket jag än avgudar Soya vill jag inte ha henne hängande över mina läppar vad JAG än stoppar i min mun.
Så har maken det och han får givetvis skylla sig själv- jag får i alla fall äta ostört men ger också Soya godis när det passar MIG.
Till godis för Soyas del räknar jag mest hennes grisöron som hon är väldigt förtjust i men hon kan också få slicka på lite glass eller annat hon gillar, rent ”hund-smågodis” typ leversnittar ger jag sällan även om vi har kilovis av det hemma.
Medan maken brukar ta med sig en näve vid deras gemensamma promenader och ge henne då och då (av ingen särskild orsak mer än att han gillar att ge henne godis helt enkelt):)) så gör jag det aldrig.
Dels ser jag ingen anledning att gå omkring och mata en hund medan man promenerar och dels skulle jag ärligt talat troligen GLÖMMA att ta med godiset även om jag tyckte att de behövdes.
Och där märker jag att skiljer mig mycket från många hundägare då i princip alla jag vet som har hund ALLTID verkar ha godis i fickorna.
En del ger detta flera gånger per promenad, oftast då hunden kommer på inkallning men för mig är detta så självklart (att hunden ska komma) att det inte skulle falla mig in att ”extra-belöna” just en sådan simpel sak.
Det skulle för MIG vara ungefär som att jag skulle stanna och ge Kreon en morot varje gång han fattade galopp på begäran eller nåt.
Hade jag tränat något med Soya hade jag absolut gett henne godis som belöning men nu gör jag aldrig det eftersom jag varken tycker att det behövs eller det roar mig det minsta.
Så summan av kardemumman är att mina, ändå tämligen bortskämda djur vill jag påstå, aldrig vet när/ om det kan vankas en godis eller ej men däremot tror jag att båda känner sig otroligt älskade och det är för MIG långt viktigare än slentrianmässig utfodring med ”gotter”- det kan vem som helst ge dom utan att det behöver betyda ett dugg.
Måndag- efter stormen
Gissa om det var en lättnad att vakna till ett icke-blåsigt Staffanstorp!
Igår kväll bad jag en stilla bön att tak och fönster skulle klara de hårda vindarna och Soya höll på att dö av förskräckelse när jag försökte få ut henne ur huset för en kisserunde. Hon kastade sig som en katapult mot dörren och något kisseri var det inte tal om! Tur att hon har en tålig blåsa för jag kunde bara inte tvinga ut henne igen.
Annars kom vi lindrigt undan- inget strömavbrott och inget annat än en jäkla massa löv som krupit fram från Gud vet var och förstört min så välkrattade gräsmatta och entré.
Kreon har haft vilodag och av den anledningen var det också extra skönt att solen har tittat fram och temperaturen har klättrat upp till 10 grader.
Att stå i ösregn en dag till hade inte varit roligt och jag tyckte synd om min lille gosse redan igår.
Igår kväll bad jag en stilla bön att tak och fönster skulle klara de hårda vindarna och Soya höll på att dö av förskräckelse när jag försökte få ut henne ur huset för en kisserunde. Hon kastade sig som en katapult mot dörren och något kisseri var det inte tal om! Tur att hon har en tålig blåsa för jag kunde bara inte tvinga ut henne igen.
Annars kom vi lindrigt undan- inget strömavbrott och inget annat än en jäkla massa löv som krupit fram från Gud vet var och förstört min så välkrattade gräsmatta och entré.
Kreon har haft vilodag och av den anledningen var det också extra skönt att solen har tittat fram och temperaturen har klättrat upp till 10 grader.
Att stå i ösregn en dag till hade inte varit roligt och jag tyckte synd om min lille gosse redan igår.
söndagen den 27:e november 2011
Veckan som gått
Ännu en "varm" vecka utan en snöflinga i sikte och det tackar jag för.
Idag var det faktiskt hela 11 grader innan klockan ens var 6 på morgonen- helt otroligt egentligen!
En del blåst blev det under veckans 3 sista dagar och den hade jag gärna varit utan.
Med Kreon har jag avverkat 2 träningar för NN, tömkört 2 gånger, ridit ut en dag och "dresserat" i ridhuset på egen hand en dag medan det i onsdags blev en vilodag.
Semesterdagen i fredags var lika skön som de föregående och jag var bland annat och vandrade med Soya i Dalby, precis som idag då även Åsa med sina whippets gjorde oss sällskap.
2 avsked närmar sig med stormsteg, NN flyttar på onsdag och min närmaste kollega har fått nytt jobb från 1 januari.
Jag, den förändringsobenägna som för det mesta vill att allt ska vara som det alltid har varit lider och våndas men ofta BRUKAR ju förändringar vara bra- om man väl genomför dom! Får hoppas på detta även i dessa fall även om jag just nu har svårt att se något positivt alls med dessa avsked.
Idag var det faktiskt hela 11 grader innan klockan ens var 6 på morgonen- helt otroligt egentligen!
En del blåst blev det under veckans 3 sista dagar och den hade jag gärna varit utan.
Med Kreon har jag avverkat 2 träningar för NN, tömkört 2 gånger, ridit ut en dag och "dresserat" i ridhuset på egen hand en dag medan det i onsdags blev en vilodag.
Semesterdagen i fredags var lika skön som de föregående och jag var bland annat och vandrade med Soya i Dalby, precis som idag då även Åsa med sina whippets gjorde oss sällskap.
2 avsked närmar sig med stormsteg, NN flyttar på onsdag och min närmaste kollega har fått nytt jobb från 1 januari.
Jag, den förändringsobenägna som för det mesta vill att allt ska vara som det alltid har varit lider och våndas men ofta BRUKAR ju förändringar vara bra- om man väl genomför dom! Får hoppas på detta även i dessa fall även om jag just nu har svårt att se något positivt alls med dessa avsked.
Söndag- vinande vind!
Jag antar att jag inte behöver berätta för er att det har blåst idag- det har det väl gjort i hela Sverige gissar jag?
Tack och lov gick det att släppa ut hästarna i morse- det var uppehåll och inte fullt så "windy" som det blev efter lunch.
Då hade det också regnat i omgångar om när det började blåsa upp mer rejält fann vi för gott att ta in hästarna någon timme innan deras egentliga intagstid- hellre det är att riskera olyckor med hästar som var både dyngsura och lite uppeldade av allt blåsande.
Idag var det jag som hade lovat att ta hand om både utsläpp och intag i stora stallet vilket innebar att 15-talet hästar stod på min lott- bra motion vill jag lova.
Mer motion blev det i Dalby där Soya och jag mötte upp Åsa, Gandy och Trillik och efter 1,5 timme i delvis regn, blåst och vandring i lite kuperad terräng var vi mer än nöjda.
Dagen har verkligen varit späckad; jag har även jobbat hos NN några timmar och som avslutning blev det tömkörning av Kreon i ridhuset.
Ursprungsplanen var att rida ut men det var innan detta hemska väder kom över oss- inte ens jag är så dumdristig att jag ger mig ut i så kraftig blåst.
I ridhuset var det strömavbrott liksom i stallet och intilliggande hus men turligt nog tittade solen fram mitt i alltihopa och det gick faktiskt att se hur bra som helst utan belysning (klockan var bara tre).
Idag fortsatte jag att träna på halvhalter i trav samt provade också att minska volterna i galopp tills de var kanske 5-6 meter i diameter. Gjorde också några ryggningar på töm- gick jättefint.
Nu är jag faktiskt ganska trött i kroppen- det tar på krafterna att hålla igång i mer än 10 timmar i sträck. Vem sa att söndagen är en vilodag :)?
Tack och lov gick det att släppa ut hästarna i morse- det var uppehåll och inte fullt så "windy" som det blev efter lunch.
Då hade det också regnat i omgångar om när det började blåsa upp mer rejält fann vi för gott att ta in hästarna någon timme innan deras egentliga intagstid- hellre det är att riskera olyckor med hästar som var både dyngsura och lite uppeldade av allt blåsande.
Idag var det jag som hade lovat att ta hand om både utsläpp och intag i stora stallet vilket innebar att 15-talet hästar stod på min lott- bra motion vill jag lova.
Mer motion blev det i Dalby där Soya och jag mötte upp Åsa, Gandy och Trillik och efter 1,5 timme i delvis regn, blåst och vandring i lite kuperad terräng var vi mer än nöjda.
Dagen har verkligen varit späckad; jag har även jobbat hos NN några timmar och som avslutning blev det tömkörning av Kreon i ridhuset.
Ursprungsplanen var att rida ut men det var innan detta hemska väder kom över oss- inte ens jag är så dumdristig att jag ger mig ut i så kraftig blåst.
I ridhuset var det strömavbrott liksom i stallet och intilliggande hus men turligt nog tittade solen fram mitt i alltihopa och det gick faktiskt att se hur bra som helst utan belysning (klockan var bara tre).
Idag fortsatte jag att träna på halvhalter i trav samt provade också att minska volterna i galopp tills de var kanske 5-6 meter i diameter. Gjorde också några ryggningar på töm- gick jättefint.
Nu är jag faktiskt ganska trött i kroppen- det tar på krafterna att hålla igång i mer än 10 timmar i sträck. Vem sa att söndagen är en vilodag :)?
lördagen den 26:e november 2011
Speciella annonser del 394, jul-Kreon
Kreon borde ju vara ett fan av rött och vitt- dansk som han är men jag vet inte....
Känns inte som att han skulle gilla detta ändå....
Känns inte som att han skulle gilla detta ändå....
Speciella annonser del 393, värmepåsar
Dessa vet jag att en del älskar- ska tydligen vara jättebra för frusna händer och fötter!
Lördag- mini-tränare
Även idag har det varit blåsigt men tydligen ska det värsta komma imorgon- hoppas INTE!
Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag känner någon julstämning eller dylikt men idag åkte alla trettioelva adventsljusstakarna fram i alla fall. Om inte annat sprider de ett mysigt ljus så här i mörkret.
Vad gäller bristen på snö bockar jag av varje dag utan den med tacksamhet- förhoppningsvis lär den vänta på sig och inte mig emot!
Jag får väl sätta fasta broddar på Kreon nästa gång han ska skos (om 3 veckor) men det är också allt. Snösulor har jag aldrig trott på här i min del av landet men däremot har jag valt att inte sätta bakskor på Kreon förrän det eventuellt behövs till våren/sommaren, delvis för att hjälpa honom att gå OM det blir snö och is.
Idag blev det för ovanlighetens skull NN-träning på eftermiddagen och något som inte heller hör till vanligheten var att en fd elev/ anställd till henne red Kreon.
Detta har bara hänt en gång tidigare och anledningen till detta ryttarbyte är att jag kommer att ta hjälp av denna tjej en del framöver.
Förhoppningsvis kommer NN att kunna komma ner till Skåne och ha träningar då och då men eftersom denna tjej även ska börja arbeta på vår anläggning är min plan att "utnyttja" henne som ett vakande öga framför allt på marken men även om jag tex skulle resa bort någon gång eller dylikt.
Denna tjej, som här på bloggen kommer att kallas Mini, är ju väl förtrogen med NN:s ridfilosofi och rider också Kreon bra, hon är mjuk men orädd- precis en sådan ryttare jag vill ha på hans rygg!
Det var hur som helst roligt att se Mini och Kreon idag- jag var väldigt nöjd med båda, så även NN :)))!
Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag känner någon julstämning eller dylikt men idag åkte alla trettioelva adventsljusstakarna fram i alla fall. Om inte annat sprider de ett mysigt ljus så här i mörkret.
Vad gäller bristen på snö bockar jag av varje dag utan den med tacksamhet- förhoppningsvis lär den vänta på sig och inte mig emot!
Jag får väl sätta fasta broddar på Kreon nästa gång han ska skos (om 3 veckor) men det är också allt. Snösulor har jag aldrig trott på här i min del av landet men däremot har jag valt att inte sätta bakskor på Kreon förrän det eventuellt behövs till våren/sommaren, delvis för att hjälpa honom att gå OM det blir snö och is.
Idag blev det för ovanlighetens skull NN-träning på eftermiddagen och något som inte heller hör till vanligheten var att en fd elev/ anställd till henne red Kreon.
Detta har bara hänt en gång tidigare och anledningen till detta ryttarbyte är att jag kommer att ta hjälp av denna tjej en del framöver.
Förhoppningsvis kommer NN att kunna komma ner till Skåne och ha träningar då och då men eftersom denna tjej även ska börja arbeta på vår anläggning är min plan att "utnyttja" henne som ett vakande öga framför allt på marken men även om jag tex skulle resa bort någon gång eller dylikt.
Denna tjej, som här på bloggen kommer att kallas Mini, är ju väl förtrogen med NN:s ridfilosofi och rider också Kreon bra, hon är mjuk men orädd- precis en sådan ryttare jag vill ha på hans rygg!
Det var hur som helst roligt att se Mini och Kreon idag- jag var väldigt nöjd med båda, så även NN :)))!
fredagen den 25:e november 2011
Må jag ångra dessa ord för evigt!
Härom dagen rensade jag bland gamla mail och hittade ett som jag fnissade gott åt.
Detta mail skickade jag till en god vän som också rider och det handlade om första gången jag såg Kreon riden.
Så här skriver jag:
Har precis kollat på 6-åringen. Trippig trav som bara den. Den tilltalade mig inte spontant. Helt rå. Inget speciellt utseende.
Som sagt; må jag ångra dessa ord om den numera dyrkade spindeln:)))!
Detta mail skickade jag till en god vän som också rider och det handlade om första gången jag såg Kreon riden.
Så här skriver jag:
Har precis kollat på 6-åringen. Trippig trav som bara den. Den tilltalade mig inte spontant. Helt rå. Inget speciellt utseende.
Som sagt; må jag ångra dessa ord om den numera dyrkade spindeln:)))!
Fredag- regn och vindtålig
När jag läste i tidningen i morse att man i stora delar av Sverige väntade mycket kraftig blåst suckade jag tungt- idag är liksom en av få dagar i veckan som jag har möjlighet att rida ut.
Väl i stallet kunde jag mycket riktigt konstatera att vinden hittat även till Staffanstorp och än om det inte var några orkanvindar att tala om så hann jag ändå börja gruva mig för eftermiddagens uteritt.
Soya var inte heller nöjd med vindarna- under vår timmeslånga promenad i Dalby satte hon sig ner flera gånger; hennes sätt att visa att vädret inte uppskattas, särskilt som dum-matte lät henne springa utan ett värmande täcke (det var + 8 grader).
Hemma passade jag på att vara lite flitig även om jag har lovat mig själv att inte BARA använda semesterdagarna till tråkiga "måsten"- jag gjorde lunchlådor till nästa vecka (lax med ris och torsk med ris- ingen större variation med andra ord).
När det så blev dags att rida ut suckade jag inte bara över att blåsten inte hade avtagit- till råga på allt elände började det regna typ 2 minuter innan jag skulle ge mig av! Vad är oddsen för det?
"Ska du inte rida i ridhuset" sa en genomblöt stallkamrat som lyckats bli så våt bara av att hämta sin häst från hagen men ni känner ju mig: har jag bestämt något så har jag bestämt det!
Och som sagt; med så få dagar i veckan (3) som jag kan rida ut över huvud taget så ska det mycket till innan jag ändrar mina planer.
Med facit i hand var det ett klokt beslut- Kreon uthärdade både blåst och regn helt ok.
"Givetvis" (suck....) var jag tvungen att snurra honom några gånger men faktiskt inte riktigt lika många gånger som sist och inte en enda gång på hemvägen.
I övrigt gick han lika fint som vanligt, lätt på tygeln och med spetsade öron.
Inget ont som inte har något gott med sig- eftersom alla saker var genomblöta när vi nådde stallet var jag tvungen att både tvätta och smörja dom ordentligt och passade även på att olja in sådant som numera inte används- hacket och kandaret. Får väl se när det kan bli dags att prova dessa huvudlag- tror att jag får ha gossen "snurrfri" först :).
Väl i stallet kunde jag mycket riktigt konstatera att vinden hittat även till Staffanstorp och än om det inte var några orkanvindar att tala om så hann jag ändå börja gruva mig för eftermiddagens uteritt.
Soya var inte heller nöjd med vindarna- under vår timmeslånga promenad i Dalby satte hon sig ner flera gånger; hennes sätt att visa att vädret inte uppskattas, särskilt som dum-matte lät henne springa utan ett värmande täcke (det var + 8 grader).
Hemma passade jag på att vara lite flitig även om jag har lovat mig själv att inte BARA använda semesterdagarna till tråkiga "måsten"- jag gjorde lunchlådor till nästa vecka (lax med ris och torsk med ris- ingen större variation med andra ord).
När det så blev dags att rida ut suckade jag inte bara över att blåsten inte hade avtagit- till råga på allt elände började det regna typ 2 minuter innan jag skulle ge mig av! Vad är oddsen för det?
"Ska du inte rida i ridhuset" sa en genomblöt stallkamrat som lyckats bli så våt bara av att hämta sin häst från hagen men ni känner ju mig: har jag bestämt något så har jag bestämt det!
Och som sagt; med så få dagar i veckan (3) som jag kan rida ut över huvud taget så ska det mycket till innan jag ändrar mina planer.
Med facit i hand var det ett klokt beslut- Kreon uthärdade både blåst och regn helt ok.
"Givetvis" (suck....) var jag tvungen att snurra honom några gånger men faktiskt inte riktigt lika många gånger som sist och inte en enda gång på hemvägen.
I övrigt gick han lika fint som vanligt, lätt på tygeln och med spetsade öron.
Inget ont som inte har något gott med sig- eftersom alla saker var genomblöta när vi nådde stallet var jag tvungen att både tvätta och smörja dom ordentligt och passade även på att olja in sådant som numera inte används- hacket och kandaret. Får väl se när det kan bli dags att prova dessa huvudlag- tror att jag får ha gossen "snurrfri" först :).
Och ännu en ny kompis!
För ett tag sedan berättade jag om att vi har fått en otroligt söt liten kattbebis i stallet- "GULLIS" tycker jag att han ska heta :).
Och för några dagar sedan dök ännu en nykomling upp- denna lilla svarta ludd-boll. Och nej...jag tycker inte att den ska heta "Svartis" :) (hur vanligt är DET....).
Även om ingen slår Gullis vad gäller "söthets-faktor"....
...så är det ändå roligt att ha 2 stycken kattungar att njuta av.
Och för några dagar sedan dök ännu en nykomling upp- denna lilla svarta ludd-boll. Och nej...jag tycker inte att den ska heta "Svartis" :) (hur vanligt är DET....).
Även om ingen slår Gullis vad gäller "söthets-faktor"....
...så är det ändå roligt att ha 2 stycken kattungar att njuta av.
torsdagen den 24:e november 2011
Kreon talar ut!
Hej alla bloggläsare- Spiderboy här!
För ett tag sedan fick jag veta att inte nog med att Birgitta har en blogg- både Archie (träffade honom som hastigast för ett tag sedan, snygg som f...n men verkade inte riktigt ha fattat det här med GASEN...) och den där vesselliknande saken hon har (Soya, Mimmi, Pippi....blir inte klok på vad djuret egentligen heter....)har fått skriva inlägg, helt på egen hand och osencurerat dessutom.
Jag har redan berättat för er om hur det går till när jag äter (hoppas ni fick några listiga tips där) och idag tänkte jag berätta lite mer om mig själv och hur jag framlever mina dagar- det är ni SÄKERT mycket intresserade av!
Ja, som ni har begripit heter jag alltså egentligen Kreon fast Spiderboy låter mycket coolare (mig kallar Birgitta bland annat för MUPPIS- vad tusan DET kan betyda....hoppas det är något bra...) och jag är 6 år gammal.
Fram tills för några månader sedan kände jag inte ens Birgitta men DET har ändrat sig kan jag lova.
Nu träffas vi flera gånger om dagen, varje dag (kan bli lite tjatigt ibland om jag ska vara ärlig) och det känns som att mitt tidigare relativt kravlösa liv fick ett abrupt slut i och med denna bekantskap.
Nu är det "Kreon gör si och Kreon gör så" i en aldrig sinande ström, jag får pyssla med sådant jag aldrig ens hört talas om förut (har hört ord som förvänd galopp, sluta...sluta med vad???, skänkelvikning och en massa annat) och det är tur att jag är så begåvad så att jag snabbt snappar upp vad den där människan på ryggen vill.
När vi först lärde känna varandra brukade jag faktiskt säga stopp och belägg ibland genom att sparka med mina ben men eftersom jag dels inte tjänade något på det och dels fick så mycket beröm när jag lät bli har jag slutat med det...temporärt i alla fall. Vi får väl se vad jag känner för framöver he he....den där Birgitta ska inte tro att hon bestämmer allt!
När vi rider ut har vi verkligen inte kommit överens om vem det är som bestämmer.
Jag tycker ju att det är den som ska GÅ som ska bestämma och inte den som sitter bekvämt på ryggen utan att röra en fena men Birgitta snackar något om att det är den som BETALAR som bestämmer.
Tja...jag hade gärna betalat men var ska jag få pengar ifrån liksom...har hört att jag mest KOSTAR pengar men det är ärligt talat inte mitt bekymmer. Det kostar att ligga på topp!
Annars ska jag faktiskt inte klaga.
Jag blir ompysslad som aldrig förr, äter gott och mycket, får nybäddat varje dag, har bra grannar och framför allt någon som hela tiden tjatar om hur DUUUUUKTIG jag är.
Det har jag så klart vetat lääääänge men ni vet hur det är: vissa saker kan man inte höra för många gånger, eller hur?
Nä..nu får det vara färdigpladdrat för idag- maten väntar och jag håller inte med om att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge- jag vill äta NU!
Vi hörs säkert fler gånger- det här att skriva var riktigt kul och jag kommer nog att ha mycket att rapportera om även framöver.
För ett tag sedan fick jag veta att inte nog med att Birgitta har en blogg- både Archie (träffade honom som hastigast för ett tag sedan, snygg som f...n men verkade inte riktigt ha fattat det här med GASEN...) och den där vesselliknande saken hon har (Soya, Mimmi, Pippi....blir inte klok på vad djuret egentligen heter....)har fått skriva inlägg, helt på egen hand och osencurerat dessutom.
Jag har redan berättat för er om hur det går till när jag äter (hoppas ni fick några listiga tips där) och idag tänkte jag berätta lite mer om mig själv och hur jag framlever mina dagar- det är ni SÄKERT mycket intresserade av!
Ja, som ni har begripit heter jag alltså egentligen Kreon fast Spiderboy låter mycket coolare (mig kallar Birgitta bland annat för MUPPIS- vad tusan DET kan betyda....hoppas det är något bra...) och jag är 6 år gammal.
Fram tills för några månader sedan kände jag inte ens Birgitta men DET har ändrat sig kan jag lova.
Nu träffas vi flera gånger om dagen, varje dag (kan bli lite tjatigt ibland om jag ska vara ärlig) och det känns som att mitt tidigare relativt kravlösa liv fick ett abrupt slut i och med denna bekantskap.
Nu är det "Kreon gör si och Kreon gör så" i en aldrig sinande ström, jag får pyssla med sådant jag aldrig ens hört talas om förut (har hört ord som förvänd galopp, sluta...sluta med vad???, skänkelvikning och en massa annat) och det är tur att jag är så begåvad så att jag snabbt snappar upp vad den där människan på ryggen vill.
När vi först lärde känna varandra brukade jag faktiskt säga stopp och belägg ibland genom att sparka med mina ben men eftersom jag dels inte tjänade något på det och dels fick så mycket beröm när jag lät bli har jag slutat med det...temporärt i alla fall. Vi får väl se vad jag känner för framöver he he....den där Birgitta ska inte tro att hon bestämmer allt!
När vi rider ut har vi verkligen inte kommit överens om vem det är som bestämmer.
Jag tycker ju att det är den som ska GÅ som ska bestämma och inte den som sitter bekvämt på ryggen utan att röra en fena men Birgitta snackar något om att det är den som BETALAR som bestämmer.
Tja...jag hade gärna betalat men var ska jag få pengar ifrån liksom...har hört att jag mest KOSTAR pengar men det är ärligt talat inte mitt bekymmer. Det kostar att ligga på topp!
Annars ska jag faktiskt inte klaga.
Jag blir ompysslad som aldrig förr, äter gott och mycket, får nybäddat varje dag, har bra grannar och framför allt någon som hela tiden tjatar om hur DUUUUUKTIG jag är.
Det har jag så klart vetat lääääänge men ni vet hur det är: vissa saker kan man inte höra för många gånger, eller hur?
Nä..nu får det vara färdigpladdrat för idag- maten väntar och jag håller inte med om att den som väntar på något gott inte kan vänta för länge- jag vill äta NU!
Vi hörs säkert fler gånger- det här att skriva var riktigt kul och jag kommer nog att ha mycket att rapportera om även framöver.
Torsdag- ointresserad kines och elektrisk dansk
I morse blev det en lektion för mig och Kreon i ridhuset- denna gången dock under överinseende av Soya kines.
Tyvärr är kinesen inte på långa vägar så engagerad som NN utan hon la sig tvärtom mer eller mindre att sova- så intressanta var vi tydligen att titta på!
Idag började jag med att rida över lite bommar och cavallettin som låg ”utslängda” lite här och var i ridhuset- bra för Kreon att få lyfta lite extra på sina ben och också få omväxling under framridningen.
När vi var varma i kläderna arbetade jag vidare i kort trav och slutligen en hel del galopp och provade denna gången att ganska ofta och snabbt växla mellan höger och vänster galopp.
Vanligtvis brukar jag ju förbereda fattningarna i gooood tid men nu ville jag testa Kreon och ”provocera” honom lite.
Förstå mig rätt; jag vill så klart inte ha tillbaka den arga bakutsparkande hästen men jag känner mig mycket modigare nu och vill försöka känna av var Kreons gränser är och anser att det är bättre att jag provar lite försiktigt hemma i lugn och ro för att förhoppningsvis veta hur jag ska dämpa honom om han framöver skulle bli upprörd på tex en framridning.
Bågen måste spännas lite med andra ord och jag tycker att jag lyckades bra idag.
Även om gossen blev lite elektrisk av alla fattningarna så lät jag mig inte rubbas utan jag bara fortsatte att galoppera lugnt i stället för att göra som jag hade gjort för 2 månader sedan då jag troligen hade låtit honom skritta eller trava lite som avledande manöver.
Kreon har ju hittills inte bockat eller brallat (då hade jag dött av skäck ha ha) utan förr pressade han sig mot sargen (gick emot skänklarna) och/ eller sparkade med bakbenen när han blev arg- nu blir det mest lite piaff-ansatser när det inte passar.
Tyvärr är kinesen inte på långa vägar så engagerad som NN utan hon la sig tvärtom mer eller mindre att sova- så intressanta var vi tydligen att titta på!
Idag började jag med att rida över lite bommar och cavallettin som låg ”utslängda” lite här och var i ridhuset- bra för Kreon att få lyfta lite extra på sina ben och också få omväxling under framridningen.
När vi var varma i kläderna arbetade jag vidare i kort trav och slutligen en hel del galopp och provade denna gången att ganska ofta och snabbt växla mellan höger och vänster galopp.
Vanligtvis brukar jag ju förbereda fattningarna i gooood tid men nu ville jag testa Kreon och ”provocera” honom lite.
Förstå mig rätt; jag vill så klart inte ha tillbaka den arga bakutsparkande hästen men jag känner mig mycket modigare nu och vill försöka känna av var Kreons gränser är och anser att det är bättre att jag provar lite försiktigt hemma i lugn och ro för att förhoppningsvis veta hur jag ska dämpa honom om han framöver skulle bli upprörd på tex en framridning.
Bågen måste spännas lite med andra ord och jag tycker att jag lyckades bra idag.
Även om gossen blev lite elektrisk av alla fattningarna så lät jag mig inte rubbas utan jag bara fortsatte att galoppera lugnt i stället för att göra som jag hade gjort för 2 månader sedan då jag troligen hade låtit honom skritta eller trava lite som avledande manöver.
Kreon har ju hittills inte bockat eller brallat (då hade jag dött av skäck ha ha) utan förr pressade han sig mot sargen (gick emot skänklarna) och/ eller sparkade med bakbenen när han blev arg- nu blir det mest lite piaff-ansatser när det inte passar.
Speciella annonser del 392, patriot
Skulle kanske köpa detta till Kreon så han inte glömmer sitt ursprung:
http://www.blocket.se/malmo/Fleecetacke_36642089.htm?ca=23_11&w=3
Ni med svenska halvblod kan ju köpa detta i stället:
http://www.blocket.se/stockholm/Popular_julklapp_sverigetacket_37233245.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/malmo/Fleecetacke_36642089.htm?ca=23_11&w=3
Ni med svenska halvblod kan ju köpa detta i stället:
http://www.blocket.se/stockholm/Popular_julklapp_sverigetacket_37233245.htm?ca=23_11&w=3
onsdagen den 23:e november 2011
Om att avliva djur....och att vänta för länge!
För ett tag sedan pratade jag med en person som hade fått avliva sitt djur och det var så klart förfärligt och hade gått väldigt snabbt.
Min tröst till ägaren var just att denna agerat snabbt och i mitt tycke helt korrekt, i stället för att tänka på sig själv och sin egen sorg hade det enda rätta beslutet fattats; för djurets skull.
Och jag måste säga att jag tyvärr inte alltid ser tecken på sådan klokhet och vad som det egentligen borde vara; en SJÄLVKLARHET.
Folk klamrar sig ibland fast vid sina sjuka djur allt för länge, "alla" andra ser vad som BORDE göras men ingen vågar säga något och det är verkligen hemskt.
Jag har nog tidigare berättat om hur jag för väldigt många år sedan dristade mig till att, väldigt försiktigt, föreslå att en person skulle avliva sin mycket aggressiva hund.
Summan av DEN kardemumman blev inget annat än att personen inte pratade med mig på typ ett halvår eller mer (vi träffades dagligen i stallet så det var inte så kul) och det ÄR ju verkligen mycket känsligt att ta upp sådana samtalsämnen även om man gör det i ett GOTT syfte.
Minns också att jag frågade den person som oftast ombesörjde slakten av ridskolans hästar förr "händer det aldrig att folk väntar för länge?" och fick svaret "jodå...en del får vi inte ens ut ur boxen" och de orden har verkligen etsat sig fast i mitt minne.
Efter att ha sett andra människor rent ut sagt PLÅGA sina djur genom att inte våga ta steget och avliva kan jag bara hoppas att jag själv inte blir lika blind och döv den dagen mina egna djur eventuellt blir lika sjuka.
Jag har sett exempel på mycket kloka och på alla vis logiska och förnuftiga människor som VÄGRAR att se hur det är fatt med det EGNA djuret medan jag är övertygad om att de hade sagt stopp och belägg för länge sedan om det hade handlat om någon annans djur.
Och bortsett från att hoppas att jag själv inte går i samma fälla så önskar jag bara att ANDRA har modet att säga till mig om de ser något som jag själv inte vill se.
Min tröst till ägaren var just att denna agerat snabbt och i mitt tycke helt korrekt, i stället för att tänka på sig själv och sin egen sorg hade det enda rätta beslutet fattats; för djurets skull.
Och jag måste säga att jag tyvärr inte alltid ser tecken på sådan klokhet och vad som det egentligen borde vara; en SJÄLVKLARHET.
Folk klamrar sig ibland fast vid sina sjuka djur allt för länge, "alla" andra ser vad som BORDE göras men ingen vågar säga något och det är verkligen hemskt.
Jag har nog tidigare berättat om hur jag för väldigt många år sedan dristade mig till att, väldigt försiktigt, föreslå att en person skulle avliva sin mycket aggressiva hund.
Summan av DEN kardemumman blev inget annat än att personen inte pratade med mig på typ ett halvår eller mer (vi träffades dagligen i stallet så det var inte så kul) och det ÄR ju verkligen mycket känsligt att ta upp sådana samtalsämnen även om man gör det i ett GOTT syfte.
Minns också att jag frågade den person som oftast ombesörjde slakten av ridskolans hästar förr "händer det aldrig att folk väntar för länge?" och fick svaret "jodå...en del får vi inte ens ut ur boxen" och de orden har verkligen etsat sig fast i mitt minne.
Efter att ha sett andra människor rent ut sagt PLÅGA sina djur genom att inte våga ta steget och avliva kan jag bara hoppas att jag själv inte blir lika blind och döv den dagen mina egna djur eventuellt blir lika sjuka.
Jag har sett exempel på mycket kloka och på alla vis logiska och förnuftiga människor som VÄGRAR att se hur det är fatt med det EGNA djuret medan jag är övertygad om att de hade sagt stopp och belägg för länge sedan om det hade handlat om någon annans djur.
Och bortsett från att hoppas att jag själv inte går i samma fälla så önskar jag bara att ANDRA har modet att säga till mig om de ser något som jag själv inte vill se.
Onsdag- vanlig vila
Liksom förra onsdagen fick Kreon vila idag vilket för hans del innebar sedvanlig hagvistelse samt borstning när jag kom på eftermiddagen.
Eftersom Lidl just nu säljer 2-kilos morotspåsar för 4:90 blev det även lite godis till den lilla pojken.
Efter stallsysslorna blev det en liten promenad med Soyis och för att anknyta till "mörker-inlägget" har jag hittat ett hyfsat ställe att rasta henne på utan att famla i mörkret.
Det finns ett grönområde invid en stor idrottsanläggning med jättestarka strålkastare där Soya vågar sträcka ut i full galopp- härligt!
Eftersom Lidl just nu säljer 2-kilos morotspåsar för 4:90 blev det även lite godis till den lilla pojken.
Efter stallsysslorna blev det en liten promenad med Soyis och för att anknyta till "mörker-inlägget" har jag hittat ett hyfsat ställe att rasta henne på utan att famla i mörkret.
Det finns ett grönområde invid en stor idrottsanläggning med jättestarka strålkastare där Soya vågar sträcka ut i full galopp- härligt!
tisdagen den 22:e november 2011
Dagens (mörker)fråga
Inte nog med att jag alltid har varit väldigt frusen och därför av naturliga skäl föredrar vår och sommar framför höst och vinter- även det MÖRKER som infaller snabbare och pågår längre under de sistnämna årstiderna finner jag extremt besvärande.
Även när jag själv bodde i lägenhet i Malmö och hade hästen på en stor ridskola mycket nära bostaden tyckte jag att mörkret var jobbigt och då var det ändå upplyst kring både boende och stall på ett helt annat (bättre) sätt än här ”på landet” där jag och hästen numera bor.
Rastning av en stycken kolsvart hund som aldrig ger ett ljud ifrån sig har jag löst genom att ha en liten lampa fäst i hennes halsband eller täcke, på sätt ser jag var hon befinner sig i stället för att behöva ha henne kopplad.
Med ridningen är det däremot värre.
Jag tycker att det är sååå tråkigt att begränsas av mörkret men vägrar samtidigt till 100 % att ge mig ut i det till häst.
Inte ens när jag hade de andra, stensäkra hästarna skulle jag drömma om att rida i mörker och detta av 2 anledningar:
1.Olycksrisken och då framför allt på nuvarande anläggning som ligger utmed en oupplyst 70-väg där folk kör fullständigt hänsynslöst.
Jag har själv upptäckt hur otroligt svårt det kan vara att i tid se ett hästekipage trots några reflexer här och där och då är jag ändå BEREDD eftersom jag vet att sannolikheten för att möta hästar på vägen är ganska stor.
2.”Det meningslösa”- jag ser helt enkelt ingen mening eller nytta med att rida i mörker och har svårt att förstå vad det ”ger” mer än ren rastning av hästen vilken man i så fall kan utföra tusen gånger säkrare i ett ridhus om man nu har ett sådant- vilket också är en bidragande faktor till att jag väljer en sådan uppstallning för egen del.
Jag har någon gång berättat att jag tycker att det kan vara bra att vänja hästen vid att bli riden i olika väder; både regn, blåst och snöfall, i alla fall om man har en tävlingshäst och detta helt enkelt för att det ju givetvis kan både regna, snöa och blåsa på en tävlingsplats= bra att veta hur hästen reagerar då och bra om den inte helt tappar koncepten pga några regndroppar i fejan.
Men på vilket sätt nyttan med att rida i mörker skulle överväga tex olycksrisken har jag svårt att se- när måste man någonsin tävla eller ens träna i mörker?
Ni som inte är lika principfasta vad gäller mörkerridning- hur resonerar ni?
MÅSTE ni rent av rida i mörker och har inget annat val (som jag som tex både kan sluta tidigare någon dag i veckan för att kunna rida ut i dagsljus och som har ett ridhus som alltid är disponibelt)?
Tycker ni att ni kan arbeta hästen i mörker och HUR gör ni detta?
Använder ni pannlampa? Tycker ni att den ger bra ”ridljus”?
Erfarenheter/ åsikter!!!!
Även när jag själv bodde i lägenhet i Malmö och hade hästen på en stor ridskola mycket nära bostaden tyckte jag att mörkret var jobbigt och då var det ändå upplyst kring både boende och stall på ett helt annat (bättre) sätt än här ”på landet” där jag och hästen numera bor.
Rastning av en stycken kolsvart hund som aldrig ger ett ljud ifrån sig har jag löst genom att ha en liten lampa fäst i hennes halsband eller täcke, på sätt ser jag var hon befinner sig i stället för att behöva ha henne kopplad.
Med ridningen är det däremot värre.
Jag tycker att det är sååå tråkigt att begränsas av mörkret men vägrar samtidigt till 100 % att ge mig ut i det till häst.
Inte ens när jag hade de andra, stensäkra hästarna skulle jag drömma om att rida i mörker och detta av 2 anledningar:
1.Olycksrisken och då framför allt på nuvarande anläggning som ligger utmed en oupplyst 70-väg där folk kör fullständigt hänsynslöst.
Jag har själv upptäckt hur otroligt svårt det kan vara att i tid se ett hästekipage trots några reflexer här och där och då är jag ändå BEREDD eftersom jag vet att sannolikheten för att möta hästar på vägen är ganska stor.
2.”Det meningslösa”- jag ser helt enkelt ingen mening eller nytta med att rida i mörker och har svårt att förstå vad det ”ger” mer än ren rastning av hästen vilken man i så fall kan utföra tusen gånger säkrare i ett ridhus om man nu har ett sådant- vilket också är en bidragande faktor till att jag väljer en sådan uppstallning för egen del.
Jag har någon gång berättat att jag tycker att det kan vara bra att vänja hästen vid att bli riden i olika väder; både regn, blåst och snöfall, i alla fall om man har en tävlingshäst och detta helt enkelt för att det ju givetvis kan både regna, snöa och blåsa på en tävlingsplats= bra att veta hur hästen reagerar då och bra om den inte helt tappar koncepten pga några regndroppar i fejan.
Men på vilket sätt nyttan med att rida i mörker skulle överväga tex olycksrisken har jag svårt att se- när måste man någonsin tävla eller ens träna i mörker?
Ni som inte är lika principfasta vad gäller mörkerridning- hur resonerar ni?
MÅSTE ni rent av rida i mörker och har inget annat val (som jag som tex både kan sluta tidigare någon dag i veckan för att kunna rida ut i dagsljus och som har ett ridhus som alltid är disponibelt)?
Tycker ni att ni kan arbeta hästen i mörker och HUR gör ni detta?
Använder ni pannlampa? Tycker ni att den ger bra ”ridljus”?
Erfarenheter/ åsikter!!!!
Tisdag- hoppas, hoppas!
Idag var det träning för NN och vi började med att diskutera ett upplägg som jag hade blivit sååå nöjd med om det går att realisera:
NN kommer att gå ut och erbjuda sina elever att hon kommer ner till Skåne ungefär en gång var 14:e dag för att hålla träningar- det som det ”hänger på” är att vi blir ett tillräckligt stort antal för att det ska löna sig för både henne och oss som ska dela på hennes flygbiljett ner.
Jag är mycket glad över detta förslag och hoppas nu bara att tillräckligt många nappar.
Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det är lätt att snacka och ”folk” är väldigt glada för att anmäla sig till allt möjligt för att därefter stryka sig dagar innan evenemanget.
På ridskolan var detta snarare regel än undantag- vad man än satte upp lapp om på anslagstavlan så skulle allt och alla kladda dit sina namn och sedan visste man hur det skulle bli- strykningar en masse.
Blir det inga träningar för NN framöver så har i alla fall HON gjort vad hon har kunnat känner jag, vi har fått flera datum att ta ställning till och detta med god varsel så vill man träna borde det gå att lösa, så tycker jag i alla fall.
För att återgå till dagens träning så fick jag med mig nyttiga tips som vanligt och fick visa upp lite skolor, vanlig och förvänd galopp innan passet var över.
Nu handlar det både om att stärka Kreon rent fysiskt så att han ORKAR genomföra det vi önskar och samtidigt teknik-träna oss båda så att rörelserna inte bara utförs OK utan BRA och slutligen MYCKET BRA:)!
NN kommer att gå ut och erbjuda sina elever att hon kommer ner till Skåne ungefär en gång var 14:e dag för att hålla träningar- det som det ”hänger på” är att vi blir ett tillräckligt stort antal för att det ska löna sig för både henne och oss som ska dela på hennes flygbiljett ner.
Jag är mycket glad över detta förslag och hoppas nu bara att tillräckligt många nappar.
Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det är lätt att snacka och ”folk” är väldigt glada för att anmäla sig till allt möjligt för att därefter stryka sig dagar innan evenemanget.
På ridskolan var detta snarare regel än undantag- vad man än satte upp lapp om på anslagstavlan så skulle allt och alla kladda dit sina namn och sedan visste man hur det skulle bli- strykningar en masse.
Blir det inga träningar för NN framöver så har i alla fall HON gjort vad hon har kunnat känner jag, vi har fått flera datum att ta ställning till och detta med god varsel så vill man träna borde det gå att lösa, så tycker jag i alla fall.
För att återgå till dagens träning så fick jag med mig nyttiga tips som vanligt och fick visa upp lite skolor, vanlig och förvänd galopp innan passet var över.
Nu handlar det både om att stärka Kreon rent fysiskt så att han ORKAR genomföra det vi önskar och samtidigt teknik-träna oss båda så att rörelserna inte bara utförs OK utan BRA och slutligen MYCKET BRA:)!
Speciella annonser del 391, glömde de inget?
Hmmm...den/ de som satte in denna väldigt informativa annons tycks trots allt ändå ha glömt det VIKTIGASTE (tycker jag i alla fall): RASEN på hunden.
Det är nog så gott att det i annonsen specificeras vilka raser som bla räknas som vinthundar men man vill ju veta rasen på hunden som de facto är till salu :)?!?!?!
Att hunden är STOR säger inget om det är en borzoi eller greyhound tex och det är trots allt en jäkla skillnad på dessa 2 raser, vinthundar eller ej :)!
http://www.blocket.se/malmo/Vinthund__tik___soker_familj_36832897.htm?ca=23_11&w=3
Det är nog så gott att det i annonsen specificeras vilka raser som bla räknas som vinthundar men man vill ju veta rasen på hunden som de facto är till salu :)?!?!?!
Att hunden är STOR säger inget om det är en borzoi eller greyhound tex och det är trots allt en jäkla skillnad på dessa 2 raser, vinthundar eller ej :)!
http://www.blocket.se/malmo/Vinthund__tik___soker_familj_36832897.htm?ca=23_11&w=3
måndagen den 21:e november 2011
Dagens (puss och kram)fråga
Häromdagen slog det mig att jag väldigt sällan ser män/ killar som pussar på sina hundar och ”gosar” med sina hästar och då började jag fundera på om det är ett typiskt kvinnligt fenomen?
Detta leder mig in på dagens fråga eller snarare frågor och det är:
Brukar ni pussa på era hundar?
Brukar ni pussa på era hästar eller hur visar ni att ni tycker om dom? Ger ni bara verbalt beröm?
För egen del både pratar jag en hel del med hästen och klappar honom mycket, både när jag rider och i den dagliga hanteringen (i boxen, på stallgången osv) men däremot PUSSAR jag honom aldrig.
Soya the dog får inte heller så ofta just pussar men däremot kelar jag ju otrolig mycket med henne och pratar bebis-språk à la Birgitta 4 år.
Doggy vill ofta gärna återgälda ömhetsbetygelserna genom att slicka på mig och ska jag vara ärlig så är jag inte så förtjust i det- i alla fall inte om det ska slickas i ansiktet.
Jag kanske tänker för mycket på var den lilla näsan och munnen varit och rotat för att uppskatta pussarna- vad vet jag :)))?
Kan som ett nostalgiskt OT berätta att det när jag gick i grundskolan (på stenåldern således) fanns ett jeansmärke som hette "Puss & kram". Om man var cool och "inne" så hade man antingen dessa jeans eller några som hette "Gul och Blå".
Måndag- full fart!
Eftersom det gick så bra att tömköra i förra veckan och jag dessutom inte galopperat en meter de 2 senaste dagarna (uteridningarna) tänkte jag idag fortsätta med "öka så mycket det går i galopp på töm"-projektet.
Och eftersom ridhuset var tomt på både hästar och hinder hade vi gott om plats för vår träning.
Kreon skötte sig jättebra- gjorde precis det han blev tillsagd och ökade väldigt fokuserat.
Traven är fortfarande lite "springig" och det ska bli intressant att se hur mycket den går att förbättra i sinom tid.
Idag gjorde jag många halvhalter för att försöka få lite mer bärighet och även om det inte blev någon större skillnad så var det roligt att Kreon i alla fall lyssnade så bra och GJORDE små upptagningar på begäran.
Och eftersom ridhuset var tomt på både hästar och hinder hade vi gott om plats för vår träning.
Kreon skötte sig jättebra- gjorde precis det han blev tillsagd och ökade väldigt fokuserat.
Traven är fortfarande lite "springig" och det ska bli intressant att se hur mycket den går att förbättra i sinom tid.
Idag gjorde jag många halvhalter för att försöka få lite mer bärighet och även om det inte blev någon större skillnad så var det roligt att Kreon i alla fall lyssnade så bra och GJORDE små upptagningar på begäran.
Speciella annonser del 390, jag hade slagit till!
Hade jag inte redan haft en i princip likadan klippmaskin själv hade jag köpt denna direkt.
Precis det jag menat när jag tidigare tipsat er om hur ni kan klippa er häst själv billigt.
Denna klippmaskin sparar man ju in inköpspriset på direkt och kan använda den i "hundra år".
http://www.blocket.se/lund/Aesculap_klippmaskin_Econom_plus_37341077.htm?ca=23_11&w=1
Precis det jag menat när jag tidigare tipsat er om hur ni kan klippa er häst själv billigt.
Denna klippmaskin sparar man ju in inköpspriset på direkt och kan använda den i "hundra år".
http://www.blocket.se/lund/Aesculap_klippmaskin_Econom_plus_37341077.htm?ca=23_11&w=1
söndagen den 20:e november 2011
Veckan som gått
Den gångna veckan har fortsatt att bjuda på temperaturer som snarare hör vår/ tidig höst till- många dagar har det varit uppemot 9-10 grader och det tackar man inte nej till, varken som djur eller husägare.
Soya kan springa utan täcke än så länge och Kreon behöver inget ländtäcke när jag rider ut.
Nedräkningen inför NN:s flytt pågår för fullt- om ca 10 dagar skiljs våra vägar men förhoppningsvis inte för gott.
Vi tränar på in i det sista och i veckan har det blivit 2 träningar, precis som vanligt.
2 uteridningar har det också blivit och jag tycker nog att det går framåt skulle man kunna säga lite ordvitsigt.
Kreon har mött får utan att falla ihop alternativt skena ut över bygden och numera behöver jag inte snurra honom fullt lika många gånger som från början så jag är nöjd.
Nöjd är jag också över att maken och jag nu vinter-preparerat trädgården, alla löv är uppkrattade efter en del möda (läs: 2 blåsor på mina händer).
Har sett att en del redan satt upp adventsljusstakar (!), jag tycker inte det var länge sedan jag packade ner våra!
Soya kan springa utan täcke än så länge och Kreon behöver inget ländtäcke när jag rider ut.
Nedräkningen inför NN:s flytt pågår för fullt- om ca 10 dagar skiljs våra vägar men förhoppningsvis inte för gott.
Vi tränar på in i det sista och i veckan har det blivit 2 träningar, precis som vanligt.
2 uteridningar har det också blivit och jag tycker nog att det går framåt skulle man kunna säga lite ordvitsigt.
Kreon har mött får utan att falla ihop alternativt skena ut över bygden och numera behöver jag inte snurra honom fullt lika många gånger som från början så jag är nöjd.
Nöjd är jag också över att maken och jag nu vinter-preparerat trädgården, alla löv är uppkrattade efter en del möda (läs: 2 blåsor på mina händer).
Har sett att en del redan satt upp adventsljusstakar (!), jag tycker inte det var länge sedan jag packade ner våra!
Söndag- och idag passage!
Här hade man kunnat kratta så att det räckte och blev över- Soya i Dalby!
I morse hade jag bråda tider- 25 hästar skulle utfodras och släppas ut och det tog sin lilla stund innan alla var på plats så att säga.
Medan jag släppte ut hästarna noterade jag hur Kreons sinnelag även i hagen återspeglar skillnaden mellan honom och Archie.
Medan Archie försvann helt in i sin egen värld så fort han fick gräs under hovarna så avbröt Kreon sitt ätande varje gång jag släppte in en ny häst i sin hage och det var ändå 6-7 hästar vi talar om. Intressant.
Soya och jag åkte till ett mycket dimmigt Dalby och när vi hade vandrat omkring i lite mer än en timme åkte vi hem för att jag och maken skulle kunna fullfölja årets "projekt lövkrattning".
Nu är krattorna undanstoppade till nästa år och det känns verkligen skönt då detta räfsande tillhör sådant i livet som jag lägger lika mycket tid på att ha ångest INFÖR som att de facto utföra.
Om Kreon trodde att gårdagens uteritt var veckans enda bedrog han sig stort- jag red EXAKT samma runda som igår, mycket för att kolla av om det blev någon skillnad.
Och det blev det minsann!
Antalet snurrningar kunde mer än halveras idag och det är givetvis mycket positivt.
Om jag igår fick känna på halva steg och piaff så bjöd dagens ritt på lite passage- i alla fall under de ca 2 steg det tog Kreon att trava över en vattenpöl.
Men de 2 stegen var härliga i alla fall, och skratta ni....om jag någon gång tävlar svår dressyr och får en 9:a på passagen få vi se vem som skrattar sist*!
Att passera mängder av får idag gick också utmärkt- tänk om denna fobi är helt botad (hurra i så fall!!!)?
Nu har jag precis ätit wokade grönsaker med cashewnötter (tack Staffanstorps enda Kina-restaurang) och tänker använda resten av dagen åt kontemplation!
* jag kan tydligen inte sluta att vara ironisk
Dagens "så tycker jag"
Bilförare som inte saktar in trots att man som ryttare tydligt markerar just "sakta ner" borde mista körkortet på plats!
Det finns liksom skäl till att man ber om det samarbetet i trafiken!
Håller ni med?
Det finns liksom skäl till att man ber om det samarbetet i trafiken!
Håller ni med?
lördagen den 19:e november 2011
Speciella annonser del 389, hästhotell
Har ni också noterat att det börjar bli vanligt med "häst-hotell" nu för tiden?
Själv vet jag i alla fall 3 stycken här i Skåne.
Detta såg verkligen fint ut!
Själv vet jag i alla fall 3 stycken här i Skåne.
Detta såg verkligen fint ut!
Även Soya vill ha ensamtid ibland:)
Ibland talar man ju om att man som förälder/ partner kan behöva ”ensamtid” och det är inget konstigt med det tycker jag, så kan jag själv känna ibland och gråter inte när maken då och då reser iväg i tjänsten tex.
Men att till och med Soya vill ha tid för sig själv tycker jag är lite roligt, hon som sover nätterna igenom i vår säng och som även i övrigt alltid är som ett frimärke på oss var vi än är. Ett riktigt flockdjur med andra ord.
Det är väl kanske just detta att vi alltid försöker att ha med Soya och att hon hemma alltid ligger i soffan och sängen som gör att behovet av ensamtid även för henne väcks då och då för det är väldigt tydligt; om vi umgås som vanligt med henne (framför allt på vardagarna) vill hon alltid vara med men om vi har haft mer ”intensiva” dagar (framför allt på helgerna) där vi tex har motionerat henne mycket och länge, DÅ går hon upp på övervåningen (där vi aldrig ”är” annat än att vi sover där) och lägger sig i en fåtölj lite markerandes ”nu vill jag var för mig själv” :)!
Lördag- piaff och halva steg
Precis som förra lördagen unnade jag mig att sova till halv sju (det tog måååånga år men nu "kan" jag i princip inte sova mycket längre och det är jag bara glad för)och åkte därefter till stallet för att hjälpa till med hagutsläppet.
Efter veckans "boxtvätt" (läs: skurning av krubba, vattenkopp och väggarna kring Kreons matplats) och annat fix gick jag en promenad med Soya och passade samtidigt på att reka var det numera går får (de flyttas lite då och då), läs: var jag INTE bör rida med den ull-rädde Kreon.
När det var dags för eftermiddagens uteritt hade jag tänkt ut en runda som jag hoppades skulle falla den gode spindeln hyfsat i smaken och bad en stilla bön att vi inte skulle möta några dundrande lastbilar eftersom rutten innebar ganska mycket ridning på en 70-väg.
Och idag hade vi tur- det kom bara kanske 10-talet bilar, och dessa bryr sig Kreon inte om men däremot blev det en hel del snurrande i alla fall vilket jag försökte att tänka är mycket bättre än andra långt värre dumheter som en häst av Kreons kaliber hade kunnat ägna sig åt men visst kändes det enerverande ÄNDÅ.
Men visst...om jag någonsin får 9:or på mina piruetter på tävling och får frågan hur jag lärt Kreon att vända så lätt så vet ni vad jag kommer att svara *!
En av mina stallkamrater verkade tycka att det var lite konstigt att jag ännu inte har galopperat med Kreon ute- själv tycker jag att det är fantastiskt bra att det ens GÅR att rida ut ensam under rådande omständigheter och känner ingen brådska med att pusha fram något jag kanske får ångra- att ramla av utomhus tror jag hade kunnat få hur förödande konsekvenser som helst och då tänker jag inte bara på risken att jag skulle slå/ skada mig.
På hemvägen behövde jag tack och lov inte snurra en enda gång, troligen meddelar Kreons inbyggda kompass/ GPS honom när det bär av hemåt trots att jag inte red samma väg hem som ut.
Jag hade redan igår sett att det tillkommit en ny fårskock i en hage utmed en av de vägar jag brukar rida på och idag tänkte jag att jag kunde hoppa av och leda Kreon förbi hästätarna om det kändes riktigt illa.
Jag började att skritta i ultrarapid förbi hagen och otroligt nog så lyckades vi ta oss förbi utan att jag behövde hoppa av.
Däremot så gick Kreon med både "halva steg" och piaff förbi fåren och jag kände verkligen varje steg han tog, väldigt distinkt och såååå koncentrerat.
Så...om jag någonsin tävlar svår dressyr och får frågan hur jag lärde Kreon att piaffera 9-mässigt så vet ni vad jag kommer att svara **!
*= ironi
**= mer ironi
Efter veckans "boxtvätt" (läs: skurning av krubba, vattenkopp och väggarna kring Kreons matplats) och annat fix gick jag en promenad med Soya och passade samtidigt på att reka var det numera går får (de flyttas lite då och då), läs: var jag INTE bör rida med den ull-rädde Kreon.
När det var dags för eftermiddagens uteritt hade jag tänkt ut en runda som jag hoppades skulle falla den gode spindeln hyfsat i smaken och bad en stilla bön att vi inte skulle möta några dundrande lastbilar eftersom rutten innebar ganska mycket ridning på en 70-väg.
Och idag hade vi tur- det kom bara kanske 10-talet bilar, och dessa bryr sig Kreon inte om men däremot blev det en hel del snurrande i alla fall vilket jag försökte att tänka är mycket bättre än andra långt värre dumheter som en häst av Kreons kaliber hade kunnat ägna sig åt men visst kändes det enerverande ÄNDÅ.
Men visst...om jag någonsin får 9:or på mina piruetter på tävling och får frågan hur jag lärt Kreon att vända så lätt så vet ni vad jag kommer att svara *!
En av mina stallkamrater verkade tycka att det var lite konstigt att jag ännu inte har galopperat med Kreon ute- själv tycker jag att det är fantastiskt bra att det ens GÅR att rida ut ensam under rådande omständigheter och känner ingen brådska med att pusha fram något jag kanske får ångra- att ramla av utomhus tror jag hade kunnat få hur förödande konsekvenser som helst och då tänker jag inte bara på risken att jag skulle slå/ skada mig.
På hemvägen behövde jag tack och lov inte snurra en enda gång, troligen meddelar Kreons inbyggda kompass/ GPS honom när det bär av hemåt trots att jag inte red samma väg hem som ut.
Jag hade redan igår sett att det tillkommit en ny fårskock i en hage utmed en av de vägar jag brukar rida på och idag tänkte jag att jag kunde hoppa av och leda Kreon förbi hästätarna om det kändes riktigt illa.
Jag började att skritta i ultrarapid förbi hagen och otroligt nog så lyckades vi ta oss förbi utan att jag behövde hoppa av.
Däremot så gick Kreon med både "halva steg" och piaff förbi fåren och jag kände verkligen varje steg han tog, väldigt distinkt och såååå koncentrerat.
Så...om jag någonsin tävlar svår dressyr och får frågan hur jag lärde Kreon att piaffera 9-mässigt så vet ni vad jag kommer att svara **!
*= ironi
**= mer ironi
fredagen den 18:e november 2011
Favorit (NOT) i repris (NOT)
När "man" pratar om att det kanske blir en "vargavinter" till minns jag med fasa exempelvis scener som de nedan från i vintras:
En tjej gick in i ridhuset för att rida och när hon hade ridit klart....
....tja...då kom hon inte ut ur ridhuset för egen maskin skulle man kunna säga :)!
Själv ville jag komma IN i ridhuset så jag var lika glad åt assistansen vi fick men som sagt; inget mer sådant här önskar jag!
Fredag- buuuhuuu....snart tar dom slut....
.....semesterdagarna för den här gången.
Men än återstår några lediga vardagar innan jul och idag har jag avverkat en av dom.
Knäpp som jag är (enligt de som tycker om att sova i alla fall) steg jag upp strax efter 5 då jag skulle träffa NN på morgonen.
Redan på väg upp till ridhuset kände jag att gårdagens "elektricitet"/ spändhet/ överskottsenergi eller vad det nu var var borta och Kreon var mer sitt vanliga pigga men inte "på tårna" jag.
Det enda som var lite trist var att den otroliga lätthet som blev en av gårdagens konsekvenser av elektriciteten var borta, även i detta sammanhang var Kreon sig mer lik och det räcker bra "for now".
För igår blev han ju också inte bara "lätt" i rörelserna, även kontakten med tyglarna blev stundtals för lätt (läs: gossen "knäppte av" och blev för ihopkurad i formen).
Hur som haver var jag nöjd efter dagens pass och Kreon verkade också nöjd med sig själv och de klappar han fick.
Väl hemma hade klockan nästan hunnit bli 9 men eftersom Soya inte vurmar för promenader i gryningen så låg hon fortfarande och sov och steg inte upp förrän jag ropade på henne.
Vi fick oss en nästan en timme lång cykeltur där vi utforskade mer eller mindre varenda grusväg i närområdet och det blev många stopp för lite revirmarkering:).
Lunch, wienersnitzel, avåts på "Två kockar" och därefter var det dags att handla lite människo och hästföda i respektive affär.
Efter hagintag bestämde jag mig för att besöka en ny-öppnad klädes-outlet i Staffanstorp, både för att "kolla läget" i största allmänhet och titta efter termobyxor (plagget jag inte kan leva utan vintertid) i synnerhet.
Turen stod mig bi, ett par byxor föll till belåtenhet och för 200:- fick de följa med hem.
Men än återstår några lediga vardagar innan jul och idag har jag avverkat en av dom.
Knäpp som jag är (enligt de som tycker om att sova i alla fall) steg jag upp strax efter 5 då jag skulle träffa NN på morgonen.
Redan på väg upp till ridhuset kände jag att gårdagens "elektricitet"/ spändhet/ överskottsenergi eller vad det nu var var borta och Kreon var mer sitt vanliga pigga men inte "på tårna" jag.
Det enda som var lite trist var att den otroliga lätthet som blev en av gårdagens konsekvenser av elektriciteten var borta, även i detta sammanhang var Kreon sig mer lik och det räcker bra "for now".
För igår blev han ju också inte bara "lätt" i rörelserna, även kontakten med tyglarna blev stundtals för lätt (läs: gossen "knäppte av" och blev för ihopkurad i formen).
Hur som haver var jag nöjd efter dagens pass och Kreon verkade också nöjd med sig själv och de klappar han fick.
Väl hemma hade klockan nästan hunnit bli 9 men eftersom Soya inte vurmar för promenader i gryningen så låg hon fortfarande och sov och steg inte upp förrän jag ropade på henne.
Vi fick oss en nästan en timme lång cykeltur där vi utforskade mer eller mindre varenda grusväg i närområdet och det blev många stopp för lite revirmarkering:).
Lunch, wienersnitzel, avåts på "Två kockar" och därefter var det dags att handla lite människo och hästföda i respektive affär.
Efter hagintag bestämde jag mig för att besöka en ny-öppnad klädes-outlet i Staffanstorp, både för att "kolla läget" i största allmänhet och titta efter termobyxor (plagget jag inte kan leva utan vintertid) i synnerhet.
Turen stod mig bi, ett par byxor föll till belåtenhet och för 200:- fick de följa med hem.
torsdagen den 17:e november 2011
Man glömmer så lätt!
För ett tag sedan när jag var ute och red med Kreon och vi (läs: jag) precis hade avslutat en liten snurr-procedur mötte jag en fd inackordering till häst och sa skämtsamt till henne: ”Archie var ÄR du” menandes att exempelvis det här snurrandet och annat trams inte ens fanns på Archies karta- han var så otroligt snäll att rida ut!
MEN…när jag rannsakade mig själv lite närmare och verkligen tänkte tillbaka så insåg jag hur lätt och snabbt man kan gömma saker som varit ett bekymmer, vållat en huvudbry eller rent utav rädsla- vips så är det borta ur ens medvetande väldigt snabbt efter att problemet lösts. Och det är kanske tur och bra att man inte ältar sådant som HAR VARIT men som sagt; det kan också lura en i tanken ibland.
Jag poängterar ju ofta, både IRL och på bloggen hur otroligt snäll Archie var och det VAR han, absolut, men faktiskt inte från dag 1, det ska sägas.
Nu vill jag inte gå så långt som att påstå att han en gång i tiden varit riktigt BESVÄRLIG, istadig eller jättedum att rida ut- inte alls- men inte tusan satt jag helt avslappnad och kände mig 100 % trygg på honom heller alla gånger när han var ung.
Jag minns tex att jag på den tiden Archie stod på ridskolan ofta brukade rida ut med en annan kvinna, Lena, som hade en D-ponny som var Archies hagkompis.
Vi var båda lite försiktiga av oss och dundrade aldrig iväg i full galopp eller dylikt utomhus och jag brukade varje gång vi närmade oss stallet på vägen hem fälla kommentaren ”Jaaa du Lena…vi ÖVERLEVDE den här gången också”.
Givetvis var det skämtsamt sagt men det fanns också en liten, liten underton av faktisk lättnad i konstaterandet eftersom Archie när han var…säg 4-5 år gammal…KUNDE bli rädd utomhus och då blev, som jag upplevde det, opåverkbar vilket fegis-Birgitta tyckte var jätteotäckt.
Det hände inte ofta och NÄR det hände hade förmodligen vilken normalt funtad häst som helst REAGERAT men det otäcka tyckte jag var att jag inte kunde lita på Archie i dessa situationer (också egentligen helt normalt på en så ung häst).
Om vi tex mötte ett trav-ekipage som kom körande bakom oss i fullt tävlingstempo kunde Archie kasta sig åt sidan oavsett om där råkande vara tex ett dike eller ej och jag var då givetvis livrädd att han skulle tappa balansen och ramla…med mig på ryggen.
Så…Lena och jag var alltid lite ”beredda” när vi red ut och spanade åt alla håll och kanter för att slippa möta just travekipage eller galoppörer i full fart (vår ridskola liggger ju vid Jägersros trav och galoppanläggning) och när vi hade klarat oss undan alla faror (vilket ändå var fallet 90 % av gångerna vi red ut) så fällde jag alltså de för oss klassiska orden om överlevnad.
Min förhoppning är att jag även om Kreon om en tid kommer att skriva på bloggen ”han är sååå stensäker” och ”snällare häst att rida ut finns inte” och om jag då blir för stor i orden så tänk på att påminna mig om hur det en gång var:)))))!
MEN…när jag rannsakade mig själv lite närmare och verkligen tänkte tillbaka så insåg jag hur lätt och snabbt man kan gömma saker som varit ett bekymmer, vållat en huvudbry eller rent utav rädsla- vips så är det borta ur ens medvetande väldigt snabbt efter att problemet lösts. Och det är kanske tur och bra att man inte ältar sådant som HAR VARIT men som sagt; det kan också lura en i tanken ibland.
Jag poängterar ju ofta, både IRL och på bloggen hur otroligt snäll Archie var och det VAR han, absolut, men faktiskt inte från dag 1, det ska sägas.
Nu vill jag inte gå så långt som att påstå att han en gång i tiden varit riktigt BESVÄRLIG, istadig eller jättedum att rida ut- inte alls- men inte tusan satt jag helt avslappnad och kände mig 100 % trygg på honom heller alla gånger när han var ung.
Jag minns tex att jag på den tiden Archie stod på ridskolan ofta brukade rida ut med en annan kvinna, Lena, som hade en D-ponny som var Archies hagkompis.
Vi var båda lite försiktiga av oss och dundrade aldrig iväg i full galopp eller dylikt utomhus och jag brukade varje gång vi närmade oss stallet på vägen hem fälla kommentaren ”Jaaa du Lena…vi ÖVERLEVDE den här gången också”.
Givetvis var det skämtsamt sagt men det fanns också en liten, liten underton av faktisk lättnad i konstaterandet eftersom Archie när han var…säg 4-5 år gammal…KUNDE bli rädd utomhus och då blev, som jag upplevde det, opåverkbar vilket fegis-Birgitta tyckte var jätteotäckt.
Det hände inte ofta och NÄR det hände hade förmodligen vilken normalt funtad häst som helst REAGERAT men det otäcka tyckte jag var att jag inte kunde lita på Archie i dessa situationer (också egentligen helt normalt på en så ung häst).
Om vi tex mötte ett trav-ekipage som kom körande bakom oss i fullt tävlingstempo kunde Archie kasta sig åt sidan oavsett om där råkande vara tex ett dike eller ej och jag var då givetvis livrädd att han skulle tappa balansen och ramla…med mig på ryggen.
Så…Lena och jag var alltid lite ”beredda” när vi red ut och spanade åt alla håll och kanter för att slippa möta just travekipage eller galoppörer i full fart (vår ridskola liggger ju vid Jägersros trav och galoppanläggning) och när vi hade klarat oss undan alla faror (vilket ändå var fallet 90 % av gångerna vi red ut) så fällde jag alltså de för oss klassiska orden om överlevnad.
Min förhoppning är att jag även om Kreon om en tid kommer att skriva på bloggen ”han är sååå stensäker” och ”snällare häst att rida ut finns inte” och om jag då blir för stor i orden så tänk på att påminna mig om hur det en gång var:)))))!
Torsdag- adrenalin eller styrka?
Idag red jag dressyr i ridhuset på eftermiddagen och inte som för det mesta på morgonen och om det var det, att Kreon hade en vilodag igår, att en tjej som smackade ganska mycket red samtidigt, om det var allt detta eller inget av det men den bruna springaren kändes mer laddad än någonsin.
Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.
Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.
Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera "det femte benet" och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.
Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.
Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.
Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera "det femte benet" och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.
Speciella annonser del 388, klipp till!
Riktigt dum häst eller en ägare som gav upp för lätt?
http://www.blocket.se/malmo/Klippmaskin_JULA_37247709.htm?ca=23_11&w=1
http://www.blocket.se/malmo/Klippmaskin_JULA_37247709.htm?ca=23_11&w=1
onsdagen den 16:e november 2011
Veckans äckelvarning!
Har man hund och/ eller häst tycker jag att man blir ganska härdad och tåler att se både det ena och det andra utan att börja ulka och må illa.
Själv har jag aldrig varit speciellt äckelmagad men något jag såg härom dagen fick mig faktiskt att känna ett lätt illamående:
När jag gick med Soya i närheten av en skola kom hon plötsligt med något i munnen och jag insåg till min fasa att det var.....en använd tampong!!!!! Uärk!!!!!
När jag berättade om detta på jobbet fick jag höra något nästan lika äckligt; en arbetskamrat har en vän som jobbar i klädbutik och även där hittas ibland använda bindor och tamponger i byxfickorna till kläder folk provat.
Ja....vad säger man?!?!?
Själv har jag aldrig varit speciellt äckelmagad men något jag såg härom dagen fick mig faktiskt att känna ett lätt illamående:
När jag gick med Soya i närheten av en skola kom hon plötsligt med något i munnen och jag insåg till min fasa att det var.....en använd tampong!!!!! Uärk!!!!!
När jag berättade om detta på jobbet fick jag höra något nästan lika äckligt; en arbetskamrat har en vän som jobbar i klädbutik och även där hittas ibland använda bindor och tamponger i byxfickorna till kläder folk provat.
Ja....vad säger man?!?!?
Onsdag- mini-massage
Idag var det dags för en av Kreons vilodagar som numera infaller ca en gång i veckan och i stället för att gå en promenad i mörkret valde jag att ge honom lite mini-massage och därigenom också checka av hur han känns i kroppen.
Jag ska inte påstå att jag varken är en skicklig massör eller att jag höll på särskilt länge och grundligt men jag knådade i alla fall över stora delar av kroppen med fokus på hals, rygg och rumpa och försökte identifiera eventuell ömhet och/ eller irritation men fann absolut ingenting trots ibland ganska hårdhänt massage.
Kreon fick ju ärva Archies sadel och har nu gått med den i över 2 månader och så vitt jag kan bedöma passar den honom utmärkt. Inte ett hårstrå är krökt på ryggen efter avslutade pass och de gånger jag har klämt på hans rygg så har han inte visat den minsta ömhet.
Jag tycker verkligen att Kreon har "tagit sig" sedan köpet- då såg han ut som en oriden 3-4 åring medan han nu ser ut som den 6-åring han är, rund och fin.
Tycker till och med att den tidigare såååå spensliga lilla halsen har ökat lite i omfång men det kanske bara är att jag har vant mig :). Svårt att säga då ALLA halsar i jämförelse med Archies hingsnacke (eller späckhals som veterinären sade rått när hon diagnosticerade honom för fång....) såg klena ut.
Bortsett från att dagens mini-massage gav mig det kvitto på att allt verkar stå bra till med Kreon som jag ville ha så blev det också en mysstund eftersom Kreon verkade uppskatta att bli klämd på.
Och för mig är det ett tecken på att hästen trivs med mig- jag vill kunna röra den över hela kroppen utan att mötas av misstänksamhet, sura miner eller till och med försök till bett och sparkar som man ibland ser och som skulle gjort mig personligen olycklig.
Jag ska inte påstå att jag varken är en skicklig massör eller att jag höll på särskilt länge och grundligt men jag knådade i alla fall över stora delar av kroppen med fokus på hals, rygg och rumpa och försökte identifiera eventuell ömhet och/ eller irritation men fann absolut ingenting trots ibland ganska hårdhänt massage.
Kreon fick ju ärva Archies sadel och har nu gått med den i över 2 månader och så vitt jag kan bedöma passar den honom utmärkt. Inte ett hårstrå är krökt på ryggen efter avslutade pass och de gånger jag har klämt på hans rygg så har han inte visat den minsta ömhet.
Jag tycker verkligen att Kreon har "tagit sig" sedan köpet- då såg han ut som en oriden 3-4 åring medan han nu ser ut som den 6-åring han är, rund och fin.
Tycker till och med att den tidigare såååå spensliga lilla halsen har ökat lite i omfång men det kanske bara är att jag har vant mig :). Svårt att säga då ALLA halsar i jämförelse med Archies hingsnacke (eller späckhals som veterinären sade rått när hon diagnosticerade honom för fång....) såg klena ut.
Bortsett från att dagens mini-massage gav mig det kvitto på att allt verkar stå bra till med Kreon som jag ville ha så blev det också en mysstund eftersom Kreon verkade uppskatta att bli klämd på.
Och för mig är det ett tecken på att hästen trivs med mig- jag vill kunna röra den över hela kroppen utan att mötas av misstänksamhet, sura miner eller till och med försök till bett och sparkar som man ibland ser och som skulle gjort mig personligen olycklig.
tisdagen den 15:e november 2011
Heliga hästämnen
För ett tag sedan träffade jag en vän som jag anser är ganska ”initierad” inom hästvärlden.
Vi träffas inte så ofta och jag serverades en hel del ”smaskigt skvaller” varpå vännen, väl medveten om ”Birgittas hästsida” sa skämtsamt ”MEN DET HÄR FÅR DU INTE SKRIVA OM PÅ BLOGGEN”.
Och givetvis hade jag inte en tanke på detta, tvärtom är det väldigt mycket roligt/ hemskt/ förvånansvärt som jag aldrig serverar er av olika anledningar.
Privat och IRL är jag nog att betrakta som en ganska frispråkig person med många och starka åsikter om mycket som jag inte drar mig för att avhandla men vad som hamnar i bloggen är mycket mer selekterat.
Kommentaren ”avdelningen sådant jag inte kan skriva om på bloggen” har mina vänner och bekanta både hört och läst i mina mail ganska många gånger vid det här laget.
Som ni kanske vet jobbar jag inom socialtjänsten där sekretessen många gånger är ganska stark och av den anledningen får ni i princip aldrig läsa om mitt arbete (och det är troligen inte så intressant heller på en hästblogg).
När jag tävlar kommenterar jag aldrig enskilda domare och vad jag anser om deras sätt att döma så vida det inte varit något POSITIVT som jag vill lyfta fram.
Ni får heller aldrig läsa negativa kommentarer om personal i de stall där jag stått/ står uppstallad eller tränare jag tränat för vilket jag hoppas ni förstår inte betyder att jag alltid och i alla lägen tycker precis som de i alla frågor eller aldrig någonsin är missnöjd med något de sagt eller gjort (eller inte gjort).
Skriver jag om enskilda personer eller hästar försöker jag att avidentifiera dessa om det är något som kan uppfattas som negativt- folk kan därför aldrig säkert hävda att jag skrivit om just dom eller deras djur eftersom jag då väljer att förvanska tex ålder, kön och när händelsen har utspelat sig även om ”sakfrågan” aldrig ändras.
Sedan har säkert jag också gjort klavertramp genom åren men det är så här jag försöker att resonera och skriva.
Jag har också en del ”issues” som retar mig mer än andra, exempelvis ”täckeshysterin” bland hästägare, hur folk fodrar sina hästar och hundägare sköter (eller inte sköter) sina hundar men där försöker jag att vara ännu mer försiktig och bara skriva om ovanstående i allmänna ordlag och inte ”idag höll jag på att smälla av när jag såg hästen xx foderstat, den får xx foder vilket jag tycker är rena vansinnet pga xx”.
I ovanstående fall har jag för det första ingen lust att i onödan bli ovän med folk jag träffar då och då/ ofta och för det andra så är det ju upp till var och en hur man vill sköta sina djur så länge det inte handlar om någon form av plågeri. Och jag är inget allsmäktigt orakel som vet allting bäst- det finns säkert de som undrar vad JAG sysslar med i olika frågor.
Sedan är ju saker och ting dessutom sällan exakt så som de ser ut så det kanske finns helt legitima skäl till att xx gör si eller så med sin hund eller häst och att jag då ska spy galla över detta på bloggen utan att ha alla fakta på bordet är inte varken juste eller smart.
Vi träffas inte så ofta och jag serverades en hel del ”smaskigt skvaller” varpå vännen, väl medveten om ”Birgittas hästsida” sa skämtsamt ”MEN DET HÄR FÅR DU INTE SKRIVA OM PÅ BLOGGEN”.
Och givetvis hade jag inte en tanke på detta, tvärtom är det väldigt mycket roligt/ hemskt/ förvånansvärt som jag aldrig serverar er av olika anledningar.
Privat och IRL är jag nog att betrakta som en ganska frispråkig person med många och starka åsikter om mycket som jag inte drar mig för att avhandla men vad som hamnar i bloggen är mycket mer selekterat.
Kommentaren ”avdelningen sådant jag inte kan skriva om på bloggen” har mina vänner och bekanta både hört och läst i mina mail ganska många gånger vid det här laget.
Som ni kanske vet jobbar jag inom socialtjänsten där sekretessen många gånger är ganska stark och av den anledningen får ni i princip aldrig läsa om mitt arbete (och det är troligen inte så intressant heller på en hästblogg).
När jag tävlar kommenterar jag aldrig enskilda domare och vad jag anser om deras sätt att döma så vida det inte varit något POSITIVT som jag vill lyfta fram.
Ni får heller aldrig läsa negativa kommentarer om personal i de stall där jag stått/ står uppstallad eller tränare jag tränat för vilket jag hoppas ni förstår inte betyder att jag alltid och i alla lägen tycker precis som de i alla frågor eller aldrig någonsin är missnöjd med något de sagt eller gjort (eller inte gjort).
Skriver jag om enskilda personer eller hästar försöker jag att avidentifiera dessa om det är något som kan uppfattas som negativt- folk kan därför aldrig säkert hävda att jag skrivit om just dom eller deras djur eftersom jag då väljer att förvanska tex ålder, kön och när händelsen har utspelat sig även om ”sakfrågan” aldrig ändras.
Sedan har säkert jag också gjort klavertramp genom åren men det är så här jag försöker att resonera och skriva.
Jag har också en del ”issues” som retar mig mer än andra, exempelvis ”täckeshysterin” bland hästägare, hur folk fodrar sina hästar och hundägare sköter (eller inte sköter) sina hundar men där försöker jag att vara ännu mer försiktig och bara skriva om ovanstående i allmänna ordlag och inte ”idag höll jag på att smälla av när jag såg hästen xx foderstat, den får xx foder vilket jag tycker är rena vansinnet pga xx”.
I ovanstående fall har jag för det första ingen lust att i onödan bli ovän med folk jag träffar då och då/ ofta och för det andra så är det ju upp till var och en hur man vill sköta sina djur så länge det inte handlar om någon form av plågeri. Och jag är inget allsmäktigt orakel som vet allting bäst- det finns säkert de som undrar vad JAG sysslar med i olika frågor.
Sedan är ju saker och ting dessutom sällan exakt så som de ser ut så det kanske finns helt legitima skäl till att xx gör si eller så med sin hund eller häst och att jag då ska spy galla över detta på bloggen utan att ha alla fakta på bordet är inte varken juste eller smart.
Tisdag- framåt
Morgonträning för NN och vi fick en hel del beröm idag :).
Jag för att jag rättar till de fel jag gör (förra träningen styrde jag med händerna i stället för med skänklarna i skolorna) och Kreon för att han kämpar på så bra.
Vi är inne i ett bra flow just nu, jag är väldigt nöjd och glad medan jag rider och det påverkar säkert den goda cirkeln; jag är glad för att Kreon verkar nöjd och Kreon blir säkert ännu nöjdare av att jag är glad osv....
Ja, ja...luttrade jag njuter så länge det varar...I'll say no more :)!
Jag för att jag rättar till de fel jag gör (förra träningen styrde jag med händerna i stället för med skänklarna i skolorna) och Kreon för att han kämpar på så bra.
Vi är inne i ett bra flow just nu, jag är väldigt nöjd och glad medan jag rider och det påverkar säkert den goda cirkeln; jag är glad för att Kreon verkar nöjd och Kreon blir säkert ännu nöjdare av att jag är glad osv....
Ja, ja...luttrade jag njuter så länge det varar...I'll say no more :)!
måndagen den 14:e november 2011
Speciella annonser del 385, bajskarusell!
Har ni provat en sådan här någon gång?
http://www.blocket.se/helsingborg/Mockmaskin_minskar_spill_70__36638006.htm?ca=23_11&w=1
http://www.blocket.se/helsingborg/Mockmaskin_minskar_spill_70__36638006.htm?ca=23_11&w=1
Dagens (grim)fråga
När ni har läst denna diskussion på nätet förstår ni kanske vad dagens fråga är:
Hur gör ni med grimmor i hagen och varför resonerar ni som ni gör?
På vår anläggning måste hästarna ha grimmor i hagen och jag har all förståelse för det, DÄR.
Dels vet jag att en del av de som tar in hästarna är ganska ”korta i rocken” och detta parat med en del uppspelta hästar på kanske 170 cm i mankhöjd gör att det kan vara nästan omöjligt att få på grimman snabbt och smidigt.
Stallet och hagarna ligger också utmed en 70-väg så skulle någon häst komma lös vill man, om inte annat på grund av trafiken, kunna fånga in den så snabbt det bara går.
På ridskolan där jag stod innan leddes hästarna ner till hagarna i träns och hade ingenting på medan de gick ute. Där gick många hästar en och en, var väldigt ”tama” och framför allt finns det ingen trafikerad väg de kan springa ut på.
Som ytterlighet till exemplena ovan vet jag även ett stall där hästarna MÅSTE ha grimmor även i boxarna, dvs dygnet runt!
Detta skulle jag personligen inte acceptera pga den skaderisk som JAG bedömer att det är oavsett om detta stall skulle hävda att det aaaaaldrig inträffat någon incident så länge de haft ”grim-kravet”.
Nu vet jag inte anledningen till denna idé med grimma dygnet runt och tänker inte forska i det heller…det är inte mitt bekymmer….men som sagt; själv skulle jag inte kunna stå i ett sådant stall.
Någon i den länkande diskussionen påpekade också att man egentligen borde ha lädergrimmor i hagen om man nu ska ha något på hästarna över huvud taget och det är något som jag själv inte funderat över men kan instämma i.
Även om jag har fått flera nylongrimmor förstörda sedan jag flyttade till nuvarande anläggning så ÄR det ju så att de håller bättre än läder och det ska man kanske inte UPPSKATTA utan i stället vara rädd för- OM olyckan skulle vara framme.
Jag får nog ta och köpa på mig ett gäng lädergrimmor på GEKÅS- där kostar de kanske en hundring eller så…känns inte riktigt som att jag vill ta grimmor som kostar 3-4 gånger så mycket och gegga ner i hagen faktiskt.
Men som sagt; hur tänker ni?
Hur gör ni med grimmor i hagen och varför resonerar ni som ni gör?
På vår anläggning måste hästarna ha grimmor i hagen och jag har all förståelse för det, DÄR.
Dels vet jag att en del av de som tar in hästarna är ganska ”korta i rocken” och detta parat med en del uppspelta hästar på kanske 170 cm i mankhöjd gör att det kan vara nästan omöjligt att få på grimman snabbt och smidigt.
Stallet och hagarna ligger också utmed en 70-väg så skulle någon häst komma lös vill man, om inte annat på grund av trafiken, kunna fånga in den så snabbt det bara går.
På ridskolan där jag stod innan leddes hästarna ner till hagarna i träns och hade ingenting på medan de gick ute. Där gick många hästar en och en, var väldigt ”tama” och framför allt finns det ingen trafikerad väg de kan springa ut på.
Som ytterlighet till exemplena ovan vet jag även ett stall där hästarna MÅSTE ha grimmor även i boxarna, dvs dygnet runt!
Detta skulle jag personligen inte acceptera pga den skaderisk som JAG bedömer att det är oavsett om detta stall skulle hävda att det aaaaaldrig inträffat någon incident så länge de haft ”grim-kravet”.
Nu vet jag inte anledningen till denna idé med grimma dygnet runt och tänker inte forska i det heller…det är inte mitt bekymmer….men som sagt; själv skulle jag inte kunna stå i ett sådant stall.
Någon i den länkande diskussionen påpekade också att man egentligen borde ha lädergrimmor i hagen om man nu ska ha något på hästarna över huvud taget och det är något som jag själv inte funderat över men kan instämma i.
Även om jag har fått flera nylongrimmor förstörda sedan jag flyttade till nuvarande anläggning så ÄR det ju så att de håller bättre än läder och det ska man kanske inte UPPSKATTA utan i stället vara rädd för- OM olyckan skulle vara framme.
Jag får nog ta och köpa på mig ett gäng lädergrimmor på GEKÅS- där kostar de kanske en hundring eller så…känns inte riktigt som att jag vill ta grimmor som kostar 3-4 gånger så mycket och gegga ner i hagen faktiskt.
Men som sagt; hur tänker ni?
Måndag- upp med flåset!
Idag har jag tömkört Kreon som liksom mina tidigare hästar är jättelätt och mycket fin att jobba på töm. Det har han varit från dag 1 så det är inget jag tar åt mig äran för men det icke desto mindre trevligt.
Eftersom jag inte vågat galoppera ute än och skulle jag göra det hade det snarare varit i ultrarapid :) och inte i något konditionsfrämjande tempo passade jag på att göra det sistnämnda på töm.
Kreon galopperade på bra och utan några cirkuskonster- bara fokuserat och som jag ville.
Bra för honom att få sträcka ut lite också- att han kan galoppera samlat visar han ständigt :).
Det blev också lite trav över några kvarlämnade bommar på marken och som avslutning liiiite liiiite introduktion till tramp-träning.
Eftersom detta är ett känsligt djur fick jag ungefär samma tramp-antydan som efter att ha tränat 95 gånger på samma vis med Archie så förhoppningsvis kommer jag att komma längre med denna pålle än med godmodige Archie som inte var så lätt att elektrifiera :).
Eftersom jag inte vågat galoppera ute än och skulle jag göra det hade det snarare varit i ultrarapid :) och inte i något konditionsfrämjande tempo passade jag på att göra det sistnämnda på töm.
Kreon galopperade på bra och utan några cirkuskonster- bara fokuserat och som jag ville.
Bra för honom att få sträcka ut lite också- att han kan galoppera samlat visar han ständigt :).
Det blev också lite trav över några kvarlämnade bommar på marken och som avslutning liiiite liiiite introduktion till tramp-träning.
Eftersom detta är ett känsligt djur fick jag ungefär samma tramp-antydan som efter att ha tränat 95 gånger på samma vis med Archie så förhoppningsvis kommer jag att komma längre med denna pålle än med godmodige Archie som inte var så lätt att elektrifiera :).
Dagens (minicykel)fråga
Vad finns det egentligen för FÖRDELAR med att cykla på en mini-cykel vs en "traditionell" dito?
Varför var de så populära när jag var liten? Var det bara att de var annorlunda?
söndagen den 13:e november 2011
Veckan som gått
Denna veckan har vintern skymtat genom ett fåtal minusgrader nattetid men som tack har solen visat sig på dagarna.
Vågar knappt skriva det men det var länge sedan det regnade och inte som hösten för 2 år sedan då det i princip regnade varje dag i säkert en månad och hagarna såg mer ut som sjöar.
Kreon fortsätter att glädja mig på alla möjliga vis- jag är verkligen förtjust i honom och det är såååå roligt med denna nya häst.
Jag var och hälsade på hans mamma och syskon i torsdags- jättekul!
Kul och bra så klart har det också varit att NN ridit Kreon 2 gånger denna veckan, jag kommer verkligen att sakna henne när hon flyttar om 3 veckor.
Uteridningarna känns inte längre som ett bekymmer, visst måste jag fortfarande snurra den fastfrusna hästen då och då men dels inte lika frekvent och dels så har bara det faktum att det finns en lösning (snurrandet) gjort mig mer avslappnad och obekymrad.
Jag är övertygad om att jag en dag kommer att skratta åt "snurr-tiden" och under tiden är jag glad att Kreon inte gör något värre än så utomhus och att han tex mycket odramatiskt kan möta och skiljas från andra hästar vi möter när vi rider ut. Annars skulle det inte förvånat mig om han med sitt humör parat med att andra hästar lugnar honom hade vägrat att lämna alla han möter.
Hade jag kunnat förlita mig på stallkamrater med hästar som är snälla att rida ut och vi dessutom hade ridit på samma tider är jag övertygad om att jag inte ens hade behövt använda mig av allt detta snurrande men nu är det som det är; merparten av hästarna på anläggningen är inte så stensäkra utomhus som jag vill att de ska vara för att jag ska vilja använda dom som en trygg draghjälp och de som har sådana hästar rider aldrig på "mina" tider.
Vågar knappt skriva det men det var länge sedan det regnade och inte som hösten för 2 år sedan då det i princip regnade varje dag i säkert en månad och hagarna såg mer ut som sjöar.
Kreon fortsätter att glädja mig på alla möjliga vis- jag är verkligen förtjust i honom och det är såååå roligt med denna nya häst.
Jag var och hälsade på hans mamma och syskon i torsdags- jättekul!
Kul och bra så klart har det också varit att NN ridit Kreon 2 gånger denna veckan, jag kommer verkligen att sakna henne när hon flyttar om 3 veckor.
Uteridningarna känns inte längre som ett bekymmer, visst måste jag fortfarande snurra den fastfrusna hästen då och då men dels inte lika frekvent och dels så har bara det faktum att det finns en lösning (snurrandet) gjort mig mer avslappnad och obekymrad.
Jag är övertygad om att jag en dag kommer att skratta åt "snurr-tiden" och under tiden är jag glad att Kreon inte gör något värre än så utomhus och att han tex mycket odramatiskt kan möta och skiljas från andra hästar vi möter när vi rider ut. Annars skulle det inte förvånat mig om han med sitt humör parat med att andra hästar lugnar honom hade vägrat att lämna alla han möter.
Hade jag kunnat förlita mig på stallkamrater med hästar som är snälla att rida ut och vi dessutom hade ridit på samma tider är jag övertygad om att jag inte ens hade behövt använda mig av allt detta snurrande men nu är det som det är; merparten av hästarna på anläggningen är inte så stensäkra utomhus som jag vill att de ska vara för att jag ska vilja använda dom som en trygg draghjälp och de som har sådana hästar rider aldrig på "mina" tider.
Söndag- kallare
Hoppla...i morse var det en hel minusgrad när jag körde till stallet och det kändes minsann.
Med hästen är jag inte pjoskig, han har varken tjockaste vintertäcket än eller ländtäcke när han rids trots helklippning (annars en vanlig syn i Skåne sedan veckor tillbaka) men själv (för att jag är en människa- INTE en häst :))) hade jag svårt att skiljas från termobyxorna innan jag hoppade upp i ridhuset.
Idag tränade jag på lite allt möjligt, att rygga några steg tex och att göra det rakt bakåt och inte ormlikt.
Provade som avslutning och under lättridning att göra lite travökningar och tycker nog att det börjar bli lite mer mellantravslikt nu och inte bara "spring-spring på trumpinneben".
Efter hagutsläpp putsade jag sadel, träns och stövlar och oljade även i de två förstnämnda lite, något jag slarvar med ibland.
Hemma blev det varma lussekatter i gapet och värmefilten runt benen- mina lår blir lätt som två istappar.
Innan det var dags för nästa måltid, lunchen (som maken åkte och hämtade...det fick vara nog med matlagning igår....) tillbringade jag och Soya en god timme i Dalby där Soya till sin förskräckelse såg en labrador som BADADE i kalkbrottet.
Det skulle hon inte ens få för sig att göra frivilligt den hetaste sommardagen och i sådant här väder...
Nej...hon skyndade raskt på stegen, rädd att knäpp-matte skulle få en av sina "idéer" (en idé var att simträna med Soya just i kalkbrotten förrförra sommaren- det gick inte så bra om vi säger så...därom vittnade en viss hundägares klo-rivna lår när hon försökte hålla fast hunden som INTE ville vattenträna...).
Eftermiddagen har ägnats åt hagintag en masse, jag hade lovat att ta in stora stallets hästar (17 stycken).
Efter att ha borstat Kreon och låtit honom lufta kroppen från täcket en stund åkte jag för att tvätta den minst sagt igendammade bilen och nu ska jag bara "finish off" en chipspåse från igår, det går ju inte an att ha sådant skräpande hemma he he....
Dalby....
...alltid lika vackert....
.....oavsett årstid!
Med hästen är jag inte pjoskig, han har varken tjockaste vintertäcket än eller ländtäcke när han rids trots helklippning (annars en vanlig syn i Skåne sedan veckor tillbaka) men själv (för att jag är en människa- INTE en häst :))) hade jag svårt att skiljas från termobyxorna innan jag hoppade upp i ridhuset.
Idag tränade jag på lite allt möjligt, att rygga några steg tex och att göra det rakt bakåt och inte ormlikt.
Provade som avslutning och under lättridning att göra lite travökningar och tycker nog att det börjar bli lite mer mellantravslikt nu och inte bara "spring-spring på trumpinneben".
Efter hagutsläpp putsade jag sadel, träns och stövlar och oljade även i de två förstnämnda lite, något jag slarvar med ibland.
Hemma blev det varma lussekatter i gapet och värmefilten runt benen- mina lår blir lätt som två istappar.
Innan det var dags för nästa måltid, lunchen (som maken åkte och hämtade...det fick vara nog med matlagning igår....) tillbringade jag och Soya en god timme i Dalby där Soya till sin förskräckelse såg en labrador som BADADE i kalkbrottet.
Det skulle hon inte ens få för sig att göra frivilligt den hetaste sommardagen och i sådant här väder...
Nej...hon skyndade raskt på stegen, rädd att knäpp-matte skulle få en av sina "idéer" (en idé var att simträna med Soya just i kalkbrotten förrförra sommaren- det gick inte så bra om vi säger så...därom vittnade en viss hundägares klo-rivna lår när hon försökte hålla fast hunden som INTE ville vattenträna...).
Eftermiddagen har ägnats åt hagintag en masse, jag hade lovat att ta in stora stallets hästar (17 stycken).
Efter att ha borstat Kreon och låtit honom lufta kroppen från täcket en stund åkte jag för att tvätta den minst sagt igendammade bilen och nu ska jag bara "finish off" en chipspåse från igår, det går ju inte an att ha sådant skräpande hemma he he....
Dalby....
...alltid lika vackert....
.....oavsett årstid!
När kommer snön?
Inte förrän nu har det börjat bli kallt (typ 5 grader mitt på dagen) i mina trakter och eftersom det varit runt 10-12 grader länge nu så tycker man nästan att det är lite konstigt med kylan.
Fast med bara lite mer än en månad till jul så "ska" det ju vara kallt och frågan jag ställer mig är när den första snön kommer och hur länge den håller i sig.
Jag har flera gånger läst att "man" förväntar sig en "vargavinter" i år igen och jag kan bara innerligt hoppas att det inte blir så.
Några stallkamrater ville sätta på snösulor på sina hästar i veckan, hovslagaren var väldigt tveksam men jag hejade på:
"Ja snälla, sätt på sulorna för du vet hur det är: sätter du inte på sulorna får vi säkert massor av snö direkt men gör du det kommer vi säkert att ha barmark hela vintern".
Så sulorna åkte på...ja inte på Kreon som inte ens har skor bak men jag hoppas att stallkamraternas sulor ska skona oss alla och ge oss en mild vinter!
Fast med bara lite mer än en månad till jul så "ska" det ju vara kallt och frågan jag ställer mig är när den första snön kommer och hur länge den håller i sig.
Jag har flera gånger läst att "man" förväntar sig en "vargavinter" i år igen och jag kan bara innerligt hoppas att det inte blir så.
Några stallkamrater ville sätta på snösulor på sina hästar i veckan, hovslagaren var väldigt tveksam men jag hejade på:
"Ja snälla, sätt på sulorna för du vet hur det är: sätter du inte på sulorna får vi säkert massor av snö direkt men gör du det kommer vi säkert att ha barmark hela vintern".
Så sulorna åkte på...ja inte på Kreon som inte ens har skor bak men jag hoppas att stallkamraternas sulor ska skona oss alla och ge oss en mild vinter!
lördagen den 12:e november 2011
Lördag- myyyyyys
Efter en sovmorgon till klockan 7 begav jag mig till stallet för att hjälpa till med hagutsläpp då en av stallägarna går på kryckor efter en avramling.
När alla djur var utsläppta, Kreons box mockad och tvättad och fodret iordninggjort åkte jag hem för att syssla med något lååååångt tråkigare- lövkrattning.
Nu när vårt äppelträd är helt naket ansåg jag det mödan värt att kratta, kratta och kratta lite till och det blev riktigt fint när jag var klar.
Får se när maken och jag orkar ta itu med resten av gräsmattorna- nu tog jag bara en av tre.
Efter trädgårdsjobbet fanns det ork kvar att göra spagghetti och köttfärssås en masse så nu är nästa veckas lunchlådor klara :).
När klockan var 2 var det dags för hagintag och efter att Kreon hade fått äta lite red vi ut.
Nu går det finemang att lämna stallplanen men fortfarande blir det snurrande både här och där därefter.
Jag är dock väldigt tacksam över att "bara" behöva ägna mig åt detta tröttsamma projekt hellre än att sitta på en häst som tex försöker sticka eller bockar och brallar- jämfört dessa olater tar jag snurrandet av min "jag-fryser-fast-och-vägrar-att-gå"-häst vilken dag som helst.
Idag var vi ute i över en timme och jag var på ett strålande humör när jag hoppade av.
Nu ligger jag som vanligt i soffan med den kära värmefilten (LOVE IT!!!) och älskade doggy samt lite chips och godis- häääärligt!
Måste förresten absolut rekommendera er att följa Downton Abbey som går på ettan på lördagkvällarna- en fantastiskt bra serie!
När alla djur var utsläppta, Kreons box mockad och tvättad och fodret iordninggjort åkte jag hem för att syssla med något lååååångt tråkigare- lövkrattning.
Nu när vårt äppelträd är helt naket ansåg jag det mödan värt att kratta, kratta och kratta lite till och det blev riktigt fint när jag var klar.
Får se när maken och jag orkar ta itu med resten av gräsmattorna- nu tog jag bara en av tre.
Efter trädgårdsjobbet fanns det ork kvar att göra spagghetti och köttfärssås en masse så nu är nästa veckas lunchlådor klara :).
När klockan var 2 var det dags för hagintag och efter att Kreon hade fått äta lite red vi ut.
Nu går det finemang att lämna stallplanen men fortfarande blir det snurrande både här och där därefter.
Jag är dock väldigt tacksam över att "bara" behöva ägna mig åt detta tröttsamma projekt hellre än att sitta på en häst som tex försöker sticka eller bockar och brallar- jämfört dessa olater tar jag snurrandet av min "jag-fryser-fast-och-vägrar-att-gå"-häst vilken dag som helst.
Idag var vi ute i över en timme och jag var på ett strålande humör när jag hoppade av.
Nu ligger jag som vanligt i soffan med den kära värmefilten (LOVE IT!!!) och älskade doggy samt lite chips och godis- häääärligt!
Måste förresten absolut rekommendera er att följa Downton Abbey som går på ettan på lördagkvällarna- en fantastiskt bra serie!
Speciella annonser del 384, något för mig?
Om man kan modifiera dessa DRICKS-kar till BAD-kar för människor och få upp temperaturen rejält så vore det väl något för frusna mig?
Vår varmvattenberedare är för liten för att man ska kunna få riktigt mycket varmvatten och fylla hela badkaret vilket också gjorde att den bubbelpool vi hade tidigare stod helt oanvänd- vem vill ligga i fis-ljummet vatten?
Vår varmvattenberedare är för liten för att man ska kunna få riktigt mycket varmvatten och fylla hela badkaret vilket också gjorde att den bubbelpool vi hade tidigare stod helt oanvänd- vem vill ligga i fis-ljummet vatten?
fredagen den 11:e november 2011
Fredag- i harmoni
Även i morse blev det ett dressyrpass i ottan, denna gången dock helt på egen hand vilket nästan kändes lite ovant efter att NN skämt bort mig med sin närvaro så pass ofta den sista tiden.
Jag försökte även i min ensamhet att tänka på allt viktigt, sitsen givetvis och att inte ”styra med händerna” utan med skänklarna i tex skolorna.
Fortfarande finns inte ens en tenens att sparka i galoppfattningarna och jag hoppas att det blir som jag sa förhoppningsfullt till NN för länge sedan: ”tänk när vi kommer att skratta åt hur Kreon KUNDE bära sig åt tidigare”.
Gossen är fortfarande känslig gudbevars och det hoppas jag att han FÖRBLIR men nu känner vi varandra bättre och jag blir inte heller lika förskräckt om han tex skulle hoppa till lite grann.
Jag vill ju att vårt jobb tillsammans ska bygga på GLÄDJE inte rädsla från någons håll eller tvång och motstånd och tycker nog att jag lyckas- än så länge.
Jag skrattar och pratar uppmuntrande med det lilla djuret och klappar honom mycket och det har säkert bidragit till att han jobbar på fint och har glömt sina bakbenskonster hi hi.
Jag försökte även i min ensamhet att tänka på allt viktigt, sitsen givetvis och att inte ”styra med händerna” utan med skänklarna i tex skolorna.
Fortfarande finns inte ens en tenens att sparka i galoppfattningarna och jag hoppas att det blir som jag sa förhoppningsfullt till NN för länge sedan: ”tänk när vi kommer att skratta åt hur Kreon KUNDE bära sig åt tidigare”.
Gossen är fortfarande känslig gudbevars och det hoppas jag att han FÖRBLIR men nu känner vi varandra bättre och jag blir inte heller lika förskräckt om han tex skulle hoppa till lite grann.
Jag vill ju att vårt jobb tillsammans ska bygga på GLÄDJE inte rädsla från någons håll eller tvång och motstånd och tycker nog att jag lyckas- än så länge.
Jag skrattar och pratar uppmuntrande med det lilla djuret och klappar honom mycket och det har säkert bidragit till att han jobbar på fint och har glömt sina bakbenskonster hi hi.
Släktträff!
Igår kväll gjorde jag något riktigt kul: jag var och hälsade på Kreons närmaste familj skulle man kunna säga :).
I själva verket var det bara pappa Don Romantic som fattades :) men annars fick jag träffa både mamma Medea (18) och samtliga syskon, fuxgossen Helios (3) och fölissyrran Nike.
Det var roligt att se att Medea, som är ett rent fullblod och brun som Kreon hade samma "look" som han, blicken var densamma även om morsan är mycket mindre (163) än sonen.
Både syster och bror var väldigt sociala och inte alls "fullblods-nätta" utan som Kreon, mer halvblodslika (alla har olika pappor).
Archie fick aldrig några syskon då hans mamma avlivades när han var liten och han var hennes första avkomma, Decima hade säkert 6-7 helsyskon om inte fler då hennes uppfödare även ägde hingsten Zephyr som var hennes pappa.
Något av syskonen var rena Dessan-kopian medan andra hade helt annan färg och utseende (en var skimmel tex minns jag) men det var himla roligt att se dom precis som att få träffa Kreons släkt!
I själva verket var det bara pappa Don Romantic som fattades :) men annars fick jag träffa både mamma Medea (18) och samtliga syskon, fuxgossen Helios (3) och fölissyrran Nike.
Det var roligt att se att Medea, som är ett rent fullblod och brun som Kreon hade samma "look" som han, blicken var densamma även om morsan är mycket mindre (163) än sonen.
Både syster och bror var väldigt sociala och inte alls "fullblods-nätta" utan som Kreon, mer halvblodslika (alla har olika pappor).
Archie fick aldrig några syskon då hans mamma avlivades när han var liten och han var hennes första avkomma, Decima hade säkert 6-7 helsyskon om inte fler då hennes uppfödare även ägde hingsten Zephyr som var hennes pappa.
Något av syskonen var rena Dessan-kopian medan andra hade helt annan färg och utseende (en var skimmel tex minns jag) men det var himla roligt att se dom precis som att få träffa Kreons släkt!
torsdagen den 10:e november 2011
Dagens (bet)fråga
Elller går ni BET på den:))?
För många herrans år sedan STAL jag och en vän till mig några sockerbetor som låg i ett jättelass på en åker.
Vår plan var att vi skulle ge dessa till min dåvarande häst Décima tänkandes att hon säkert skulle älska denna delikatess eftersom hon tyckte om betfor (som ju görs av just betor).
Men men...somliga straffar Gud meddetsamma höll jag på att säga....stölden "straffades" genom att Décima vägrade att ta ens en tugga av stöldgodset hur vi än försökte.
Jag har sedan dess aldrig mer försökt att mata någon häst med sockerbetor och den enda i vår familj som ibland knaprar på denna rotfrukt är Soya som då och då snappar åt sig en bit när vi går förbi bethögarna på hösten.
Nu är min fråga:
Var Décima "konstig" som inte ville äta sockerbetor (morötter åt hon "som en häst") eller är det inte särskilt poppis bland hästar?
Äter era hästar sockerbetor eller har ni aldrig ens provat?
För många herrans år sedan STAL jag och en vän till mig några sockerbetor som låg i ett jättelass på en åker.
Vår plan var att vi skulle ge dessa till min dåvarande häst Décima tänkandes att hon säkert skulle älska denna delikatess eftersom hon tyckte om betfor (som ju görs av just betor).
Men men...somliga straffar Gud meddetsamma höll jag på att säga....stölden "straffades" genom att Décima vägrade att ta ens en tugga av stöldgodset hur vi än försökte.
Jag har sedan dess aldrig mer försökt att mata någon häst med sockerbetor och den enda i vår familj som ibland knaprar på denna rotfrukt är Soya som då och då snappar åt sig en bit när vi går förbi bethögarna på hösten.
Nu är min fråga:
Var Décima "konstig" som inte ville äta sockerbetor (morötter åt hon "som en häst") eller är det inte särskilt poppis bland hästar?
Äter era hästar sockerbetor eller har ni aldrig ens provat?
Torsdag- härlig höstdag
Även denna dag har hösten visat sig från sin bästa sida; relativt varmt hela dagen och solsken.
Semesterdag till trots steg jag upp tidigt och mötte upp NN i vårt ridhus där hon hade lite teknikträning med den gode Kreon.
Fokus låg på slutorna och att Kreon ska mer än tvära med bakbenen- böjningen i bålen måste bli bättre och här har vi hittills inte ställt så stora krav.
När passet var över och Kreon förPASSAD till en gräshage åkte Soya och jag vidare för att handla mat och när även det var fixat har vi mest varit hemma och tagit det lugnt.
Senare på dagen åkte vi tillbaka för att ta in Kreon från hagen och för att Soya skulle få en långpromenad i det vackra vädret och nu återstår fortsatt slappande- perfekt semesterdag tycker jag!
Semesterdag till trots steg jag upp tidigt och mötte upp NN i vårt ridhus där hon hade lite teknikträning med den gode Kreon.
Fokus låg på slutorna och att Kreon ska mer än tvära med bakbenen- böjningen i bålen måste bli bättre och här har vi hittills inte ställt så stora krav.
När passet var över och Kreon förPASSAD till en gräshage åkte Soya och jag vidare för att handla mat och när även det var fixat har vi mest varit hemma och tagit det lugnt.
Senare på dagen åkte vi tillbaka för att ta in Kreon från hagen och för att Soya skulle få en långpromenad i det vackra vädret och nu återstår fortsatt slappande- perfekt semesterdag tycker jag!
En ny stallkamrat
Sedan några veckor tillbaka har vi fått en ny kompis i vårt stall- den gudomligt söta kattpojken som ni kan se på bilderna nedan.
Modern utnämnde jag redan när jag flyttade till stallet för 2 år sedan till "den fulaste katt jag någonsin sett" och jag döpte därför också raskt om den till FULKATTEN :).
Namnet till trots är Fulkatten otroligt snäll och tillgiven och sitt utseende kan den ju knappast rå för :).
Nu får vi bara hoppas att FINKATTEN blir lika tam som sin mamma (invänjning vid människor pågår- som ni också kan se på bilderna nedan)och att vi får behålla den.
Katter på landet tenderar ju att försvinna på olika vis, blir överkörda osv.
Tänk att något så här fult (bilden är tagen för länge sedan, därav julpyntet :))).....
....har kunnat producera något så här gulligt!
Visst är det en sötnos!
Modern utnämnde jag redan när jag flyttade till stallet för 2 år sedan till "den fulaste katt jag någonsin sett" och jag döpte därför också raskt om den till FULKATTEN :).
Namnet till trots är Fulkatten otroligt snäll och tillgiven och sitt utseende kan den ju knappast rå för :).
Nu får vi bara hoppas att FINKATTEN blir lika tam som sin mamma (invänjning vid människor pågår- som ni också kan se på bilderna nedan)och att vi får behålla den.
Katter på landet tenderar ju att försvinna på olika vis, blir överkörda osv.
Tänk att något så här fult (bilden är tagen för länge sedan, därav julpyntet :))).....
....har kunnat producera något så här gulligt!
Visst är det en sötnos!
onsdagen den 9:e november 2011
Vem är ni? Favorit i repris!
För några år sedan bad jag er läsare att presentera er och för mig som är en nyfiken person var det jättespännande läsning och ett sätt att lära känna er lite bättre.
Nu var det som sagt länge sedan så jag skulle faktiskt vilja be er att göra det igen- säkert har det tillkommit många nya häst/ djurfrälsta sedan dess.
Det skulle vara roligt om ni ville berätta lite om er ålder, var ni bor, om ni har häst/ andra djur, om ni tävlar och annat smått och gott.
Kanske vill ni stanna kvar i anonymitetens skugga men det går ju att göra även om man ”avslöjar” lite detaljer ur sitt liv, eller hur?
Så…kom igen nu…SKRIV!!!
Nu var det som sagt länge sedan så jag skulle faktiskt vilja be er att göra det igen- säkert har det tillkommit många nya häst/ djurfrälsta sedan dess.
Det skulle vara roligt om ni ville berätta lite om er ålder, var ni bor, om ni har häst/ andra djur, om ni tävlar och annat smått och gott.
Kanske vill ni stanna kvar i anonymitetens skugga men det går ju att göra även om man ”avslöjar” lite detaljer ur sitt liv, eller hur?
Så…kom igen nu…SKRIV!!!
Onsdag- vi simmar lugnt
Idag har Kreon haft en ”riktig” vilodag, dvs han har helt sluppit både mig, sadeln och tömkörningsgjorden:))) och bara ”behövt” gå i hagen.
Nu var det ett tag sedan han slapp ifrån allt vad ansträngning heter om det så bara har handlat om att vara tvungen att skritta ut med mig på ryggen vilket förvisso knappast har varit något fysiskt krävande men gissningsvis ändå en viss press på den lilla hjärnan.
Jag har sedan ett tag tillbaka gått ifrån mitt schema med vilodag var 5:e dag, dels för att jag tar de chanser till uteritter i dagsljus som ges och dels för att jag vill passa på att träna lite mer intensivt innan NN flyttar i månadsskiftet.
Därmed inte sagt att Kreon behöver jobba ihjäl sig precis- jag tycker tvärtom att han hittills har fört en rätt så behaglig tillvaro men så länge det funkar så bra som det gör så fortsätter vi på detta vis.
Nu var det ett tag sedan han slapp ifrån allt vad ansträngning heter om det så bara har handlat om att vara tvungen att skritta ut med mig på ryggen vilket förvisso knappast har varit något fysiskt krävande men gissningsvis ändå en viss press på den lilla hjärnan.
Jag har sedan ett tag tillbaka gått ifrån mitt schema med vilodag var 5:e dag, dels för att jag tar de chanser till uteritter i dagsljus som ges och dels för att jag vill passa på att träna lite mer intensivt innan NN flyttar i månadsskiftet.
Därmed inte sagt att Kreon behöver jobba ihjäl sig precis- jag tycker tvärtom att han hittills har fört en rätt så behaglig tillvaro men så länge det funkar så bra som det gör så fortsätter vi på detta vis.
tisdagen den 8:e november 2011
Hur du får maten att räcka lääääänge....
……….en evidensbaserad studie av Kreon Karlsson, aka Spiderboy:
När du får maten serverad bör du börja med att liksom använda huvudet som en stor SLEV och skopa ner i alla fall hälften av det som lagts i krubban på marken.
Har du tur så stänker en del också upp på väggarna som du sedan kan slicka på i brist på bättre sysselsättning.
Efter att du ätit upp det som återstår i krubban kan du så ägna en goooood stund åt att hitta resten som du slängt ut i HALMEN.
Det bästa är om du i förväg även har passat på att BAJSA i närheten av krubban för då tar sorteringen ännu längre tid eftersom du givetvis inte vill stoppa vad som helst i munnen.
En fördel med att bajsa lite överallt i boxen och inte på en enda given plats är dessutom att ägaren också får MOCKNINGEN att vara längre vilket säkert uppskattas eftersom detta är en så givande sysselsättning.
För den delen kan du även dra runt ditt stråfoder överallt i boxen- dels tar ju då även detta längre tid att äta upp eftersom du ska leta upp det bland halm och bajshögar och dels så får du ju nyttig motion under tiden eftersom du inte kan stå på samma fläck och äta hela tiden.
Skulle någon boxgranne TITTA lite för länge på dig medan du käkar kan du pausa i ätandet för att i mildaste fall visa upp din argaste min och om du verkligen vill visa dig cool så sparka lite lätt i väggen en gång- så att alla verkligen vet vem som bestämmer!
BRA TIPS VA…..så gör jag i alla fall….
När du får maten serverad bör du börja med att liksom använda huvudet som en stor SLEV och skopa ner i alla fall hälften av det som lagts i krubban på marken.
Har du tur så stänker en del också upp på väggarna som du sedan kan slicka på i brist på bättre sysselsättning.
Efter att du ätit upp det som återstår i krubban kan du så ägna en goooood stund åt att hitta resten som du slängt ut i HALMEN.
Det bästa är om du i förväg även har passat på att BAJSA i närheten av krubban för då tar sorteringen ännu längre tid eftersom du givetvis inte vill stoppa vad som helst i munnen.
En fördel med att bajsa lite överallt i boxen och inte på en enda given plats är dessutom att ägaren också får MOCKNINGEN att vara längre vilket säkert uppskattas eftersom detta är en så givande sysselsättning.
För den delen kan du även dra runt ditt stråfoder överallt i boxen- dels tar ju då även detta längre tid att äta upp eftersom du ska leta upp det bland halm och bajshögar och dels så får du ju nyttig motion under tiden eftersom du inte kan stå på samma fläck och äta hela tiden.
Skulle någon boxgranne TITTA lite för länge på dig medan du käkar kan du pausa i ätandet för att i mildaste fall visa upp din argaste min och om du verkligen vill visa dig cool så sparka lite lätt i väggen en gång- så att alla verkligen vet vem som bestämmer!
BRA TIPS VA…..så gör jag i alla fall….
Tisdag- tränarritt
I morse var Soya tvungen att följa med mig till stallet eftersom maken var bortrest- INTE populärt att bli dragen ur sängen 04.30 kan jag säga.
De gånger jag måste gryningsväcka henne är hon banne mig som en människa- hon stretar emot med sina ben när man vill lyfta upp henne och kunde hon är jag övertygad om att hon hade dragit täcket över huvudet.
På dagens schema stod NN-ridning och jag värmde bara upp Kreon åt henne en liten stund innan hon kom.
Passet blev inte så långt men både NN och jag tycker att Kreon har förändrats/ förbättrats, vänstergaloppen är bärigare och mer lik den underbara högergaloppen som varit ”vuxen” från dag 1 och vi ser fortfarande inte röken av några ”arga bakben”.
Jag ska inte älta hur tråkigt det kommer att bli att förlora en så engagerad tränare men det ÄR väldigt ledsamt.
De gånger jag måste gryningsväcka henne är hon banne mig som en människa- hon stretar emot med sina ben när man vill lyfta upp henne och kunde hon är jag övertygad om att hon hade dragit täcket över huvudet.
På dagens schema stod NN-ridning och jag värmde bara upp Kreon åt henne en liten stund innan hon kom.
Passet blev inte så långt men både NN och jag tycker att Kreon har förändrats/ förbättrats, vänstergaloppen är bärigare och mer lik den underbara högergaloppen som varit ”vuxen” från dag 1 och vi ser fortfarande inte röken av några ”arga bakben”.
Jag ska inte älta hur tråkigt det kommer att bli att förlora en så engagerad tränare men det ÄR väldigt ledsamt.
måndagen den 7:e november 2011
Dagens (hästpris)fråga
På tal om en diskussion jag deltog i för några dagar sedan tycker jag att det hade varit intressant att ta del av er läsares tankar och åsikter i en specifik hästprisfråga.
Jag undrar helt enkelt vad ni TROR att Kreon kostade när jag köpte honom? Motivera gärna ert svar så utförligt som möjligt. Om ni vill kan ni också skriva vad ni anser att han BORDE ha kostat vilket ju inte behöver vara samma sak som den faktiska prislappen.
Ni ska alltså utgå från att det handlar om en 6 årig halvblodsvalack, ca 170 cm e Don Romantic, utbildningsståndpunkt ”inriden”, dvs ungefär som en 4 åring. Hästen var aldrig tävlad och är ej heller visad på 3-års test, kvalitets eller dylikt. Stod hos NN för försäljning när jag köpte honom. Fullt frisk och utan olater.
Så..kära vänner…vad gissar ni och varför? Vem vågar börja?
Jag undrar helt enkelt vad ni TROR att Kreon kostade när jag köpte honom? Motivera gärna ert svar så utförligt som möjligt. Om ni vill kan ni också skriva vad ni anser att han BORDE ha kostat vilket ju inte behöver vara samma sak som den faktiska prislappen.
Ni ska alltså utgå från att det handlar om en 6 årig halvblodsvalack, ca 170 cm e Don Romantic, utbildningsståndpunkt ”inriden”, dvs ungefär som en 4 åring. Hästen var aldrig tävlad och är ej heller visad på 3-års test, kvalitets eller dylikt. Stod hos NN för försäljning när jag köpte honom. Fullt frisk och utan olater.
Så..kära vänner…vad gissar ni och varför? Vem vågar börja?
Måndag- uteritt minsann!
Hoppla, hoppla...idag har jag lyckats rida ut "på riktigt" dvs ridit en ganska lång runda (50 minuter) där jag har travat så mycket jag vågade med tanke på Kreons oskodda bakhovar.
Att lämna stallplanen idag gick ypperligt men sedan blev det många snurrstopp på vägen vid ridhuset och Husarvägen dvs där vi haft problem även innan.
Ska jag ursäkta Kreon liiiiite så finns det en hel del att glo på om man känner för det men det ÄR ändå mer testning än rädsla, så känns det i alla fall.
För när jag väl hade kommit förbi Husarvägen och förbi alla hus, brevlådor, trädgårdar osv osv så var det bara att "köra på"- Kreon gick som en klocka och travade i jättefin form.
På hemvägen behövdes inte en enda snurr någonstans så jag tror att "låsningen" är ganska så förknippad med den sträcka där Kreon en gång i tiden började krångla.
Det känns skönt att ha kommit så här långt på så kort tid, nu kanske jag inte behöver träna på uteritterna flera gånger i veckan- att det blir mörkt klockan fem är onekligen en mycket försvårande omständighet i detta fallet och jag kan inte sluta flera timmar tidigare på jobbet var och varannan dag.
Att lämna stallplanen idag gick ypperligt men sedan blev det många snurrstopp på vägen vid ridhuset och Husarvägen dvs där vi haft problem även innan.
Ska jag ursäkta Kreon liiiiite så finns det en hel del att glo på om man känner för det men det ÄR ändå mer testning än rädsla, så känns det i alla fall.
För när jag väl hade kommit förbi Husarvägen och förbi alla hus, brevlådor, trädgårdar osv osv så var det bara att "köra på"- Kreon gick som en klocka och travade i jättefin form.
På hemvägen behövdes inte en enda snurr någonstans så jag tror att "låsningen" är ganska så förknippad med den sträcka där Kreon en gång i tiden började krångla.
Det känns skönt att ha kommit så här långt på så kort tid, nu kanske jag inte behöver träna på uteritterna flera gånger i veckan- att det blir mörkt klockan fem är onekligen en mycket försvårande omständighet i detta fallet och jag kan inte sluta flera timmar tidigare på jobbet var och varannan dag.
Plötsligt händer det!
Då och då säger jag liksom säkert många andra ”tänk om man vann en miljon/hundratusen/ femtio trilijoner” eller whatever.
Och drömma går ju men steg 1 för att ens kunna ha chansen att vinna något torde väl vara att man till att börja med spelar/ köper en lott.
Själv gör jag nästan aldrig detta, inte bara för att jag inte tycker att jag har råd utan också för att jag så ofta glömmer bort det.
Men vid ett tillfälle när jag var på hembesök hos en klient berättade denne att han vunnit 100.000 kronor på Postkodlotteriet.
Detta imponerade så stort på mig att jag faktiskt beställde en prenumeration på en lott så sedan dess dras det automatiskt 150:-- från mitt och makens huskonto för detta ändamål.
Och se där…..undernas under! Efter mer än 1 års gambling kom det ett mail idag som förkunnade att maken och jag hade vunnit: HELA 150 kronor!!!!!
Nu gäller det bara att fundera länge och väl på vad vi ska göra med denna hisnande summa!
Och drömma går ju men steg 1 för att ens kunna ha chansen att vinna något torde väl vara att man till att börja med spelar/ köper en lott.
Själv gör jag nästan aldrig detta, inte bara för att jag inte tycker att jag har råd utan också för att jag så ofta glömmer bort det.
Men vid ett tillfälle när jag var på hembesök hos en klient berättade denne att han vunnit 100.000 kronor på Postkodlotteriet.
Detta imponerade så stort på mig att jag faktiskt beställde en prenumeration på en lott så sedan dess dras det automatiskt 150:-- från mitt och makens huskonto för detta ändamål.
Och se där…..undernas under! Efter mer än 1 års gambling kom det ett mail idag som förkunnade att maken och jag hade vunnit: HELA 150 kronor!!!!!
Nu gäller det bara att fundera länge och väl på vad vi ska göra med denna hisnande summa!
söndagen den 6:e november 2011
Speciella annonser del 383, utdöende bandage?
Håller de gamla hederliga stallbandagen à la padd och fleece-linda på att dö ut?
Tja...inte mig emot eftersom jag länge tyckt att tex back-on-track är långt smidigare att hantera, dvs ta på och av.
Priset har ju dock avskräckt en del men nu har jag sett flera andra stallbandage som ser i princip exakt likadana ut som BoT men till ett mycket, mycket lägre pris- som här tex!
Tja...inte mig emot eftersom jag länge tyckt att tex back-on-track är långt smidigare att hantera, dvs ta på och av.
Priset har ju dock avskräckt en del men nu har jag sett flera andra stallbandage som ser i princip exakt likadana ut som BoT men till ett mycket, mycket lägre pris- som här tex!
Veckan som gått
Som vanligt tycker jag att det är svårt att på rak arm sammanfatta den gångna veckan- dagarna flyger förbi och jag minns inte alltid "vad jag sysslat med" så att säga.
Men 2 NN-träningar har det blivit i alla fall och NN har också ridit på Kreon vilket vi båda tror är bra om hon gör lite nu framöver- innan hon ger sig av den dumma människan :).
Ja, som jag berättade i förra veckan så har NN bestämt sig för att flytta till Stockholm och det är så klart jättetråkigt för mig ur många aspekter men inte så mycket att göra åt.
Tills dess ska vi försöka höja ribban lite för Kreon, nu har han ju haft lite tid på sig att få upp kondis och vana vid att bli riden på en nästan daglig basis och han är trots allt 6 år och ingen bebis FYSISKT i alla fall.
Det som var bekymmersamt för några veckor sedan- galoppfattningarna- tycker jag har förbättrats många hundra procent och nu hoppas jag bara på samma fina resultat vad gäller våra uteridningar.
De gånger jag ridit ut i veckan har inte gått 100 % smärtfritt men dock blir det bättre och bättre tack vare "snurr-metoden" som en läsare tipsade om.
Helgen har varit lika trevlig som mina helger oftast är, jag har gjort roliga saker med både make och hund och Soya och jag har bland annat varit i både Skrylle och Dalby.
I Dalby träffade vi Åsa och hennes doggys, jättetrevligt med detta sällskap då jag annars ofta går ensam vilket inte alls är lika roligt.
Soya med vänner
Helgen avslutades med att jag och ett gäng hästgalningar åkte till Helsingborg för att titta på SM i dressyr där Tinne tog en överlägsen seger.
"Givetvis" blev jag väldigt ridsugen efter att ha bevittnat ritter på så hög nivå och förhoppningsvis kan jag träna vidare med min egen lilla spindel under veckan som kommer och så som jag tänkt.
Prisutdelning, SM
Men 2 NN-träningar har det blivit i alla fall och NN har också ridit på Kreon vilket vi båda tror är bra om hon gör lite nu framöver- innan hon ger sig av den dumma människan :).
Ja, som jag berättade i förra veckan så har NN bestämt sig för att flytta till Stockholm och det är så klart jättetråkigt för mig ur många aspekter men inte så mycket att göra åt.
Tills dess ska vi försöka höja ribban lite för Kreon, nu har han ju haft lite tid på sig att få upp kondis och vana vid att bli riden på en nästan daglig basis och han är trots allt 6 år och ingen bebis FYSISKT i alla fall.
Det som var bekymmersamt för några veckor sedan- galoppfattningarna- tycker jag har förbättrats många hundra procent och nu hoppas jag bara på samma fina resultat vad gäller våra uteridningar.
De gånger jag ridit ut i veckan har inte gått 100 % smärtfritt men dock blir det bättre och bättre tack vare "snurr-metoden" som en läsare tipsade om.
Helgen har varit lika trevlig som mina helger oftast är, jag har gjort roliga saker med både make och hund och Soya och jag har bland annat varit i både Skrylle och Dalby.
I Dalby träffade vi Åsa och hennes doggys, jättetrevligt med detta sällskap då jag annars ofta går ensam vilket inte alls är lika roligt.
Soya med vänner
Helgen avslutades med att jag och ett gäng hästgalningar åkte till Helsingborg för att titta på SM i dressyr där Tinne tog en överlägsen seger.
"Givetvis" blev jag väldigt ridsugen efter att ha bevittnat ritter på så hög nivå och förhoppningsvis kan jag träna vidare med min egen lilla spindel under veckan som kommer och så som jag tänkt.
Prisutdelning, SM
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
