Måndag- jag utnyttjar tränaren:)!

Så här stod Archies boxgranne Della ofta och vilade sig på honom :). Medan hon var på en utbildnings-sejour på Flyinge hann Kreon ta Archies plats men det spelar ingen roll för detta vänliga sto- bak som bak...bra att ha som huvudstöd :)!


Eftersom jag nu haft några väldigt trevliga ridpass på egen hand den sista tiden har jag bestämt mig för att försöka höja ribban lite för Kreon och detta genom att ”utnyttja” min tränare NN och hennes kompetens.

Även om jag tycker att jag sitter mer korrekt nu än tidigare osv så sitter hon ÄNNU BÄTTRE (och rider bättre) och jag vill gärna att Kreon ska få in ”den rätta känslan” för olika saker så fort och smärtfritt som det bara går- han blir ju trots allt 7 år inom kort och behöver inte behandlas som en unghäst hur länge som helst.

Planen är därför att låta NN rida på Kreon en del framöver då jag som sagt tror att det kommer att gå fortare och lättare att lära honom olika saker med henne på ryggen.

Det finns också ett annat skäl till att jag fn vill att NN rider så mycket som det ges tillfälle till- jag kommer att berätta mer om detta i ett separat inlägg imorgon (nej…jag är inte gravid ha ha ha).

Annars ligger jag lågt med våra framtidsplaner- erfarenheten har lärt mig att ”allt kan hända” och det blir bara dumt om man har basunerat ut för mycket.

Speciella annonser del 376, skål!

Mycket har jag sett säljas genom Kronofogden men faktiskt aldrig detta..........

Veckan som gått

Då har ännu en höstvecka avverkats och sammanfattningsvis har det varit en bra sådan.

Som jag redan har berättat har jag ju numera semester en dag i veckan och jag är övertygad om att denna mini-ledighet främjar mitt välbefinnande mycket:)!

Kreon jobbar på bra och det känns som att våra problem med galoppfattningarna har ebbat ut.

När jag blev noggrannare blev också fattningarna mycket bättre och detta är något jag noterat redan tidigare- Kreon är inte en häst som accepterar vad som helst :)!

Vi har förutom en del dressyrande varit ute några gånger, jag har både tömkört och ridit ut- med varierande resultat.

Att kunna rida ut mer....ska vi säga..."lättsamt" utan en häst som ständigt ställer frågan "ska vi verkligen gå DÄR" är ett projekt som jag tror att jag kommer att få lägga lite tid på men det känns helt ok i dagsläget- så mycket annat fungerar bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

I veckan blev det en ny helklippning av gossen och precis som jag hoppades och faktiskt också trodde gick det jättebra.

Inte en droppe lugnande och ändå en häst som accepterade klippningen- ännu en sak att glädjas över.

Vaccination har också hunnits med och jag fick då tillfälle att prata lite med Kreons fd ägare (som också är veterinär)- alltid lika roligt!

Även om man kan välja av avsluta en kontakt med fd ägaren så fort man genomfört ett hästköp så är jag glad att jag och Kreons förra ägare inte har "klippt banden"- det känns både tryggt och bra att kunna fråga henne om olika saker kring Kreon som hon dock ägt i 6 år.

Soya slutade löpa i veckan och kan nu börja träffa diverse kavaljerer igen:).

Jag noterar att det inte bara är jag som har utsett värmefilten till "årets köp"- även Soya älskar den och ligger gärna och njuter under hettan:)!

Söndag- skön mix

Undrar om det var den "extra timmen" man fick idag som så starkt bidrog till att jag tycker att jag har hunnit med väldigt mycket och inte bara trista "måsten"?

Jag började dagen med ett dressyrpass i ridhuset och det kändes så bra att jag avslutade redan efter 20 minuter. Då hade Kreon gjort sååå fina galoppfattningar många gånger så jag ville visa min uppskattning och släppte ut honom i hagen i stället för att traggla vidare.

Tragglade gjorde vi däremot på eftermiddagen då jag ville skritta ut och Kreon....ska vi säga...inte lika gärna ville skritta ut.

Det trista med hans "idéer" är att det i mångt är rent trots à la "jag är inte rädd men jag KÄNNER INTE för att gå där du vill", det som är skönt är att jag nu inte blir rädd utan kan hantera dumheterna och i värsta fall hoppa av och sedan lugnt sitta upp igen och fortsätta ritten.

Jag är inte bekymrad- dels har jag inte primärt köpt en "uteridningshäst" och dels tror jag att detta kommer att gå över.

Och gör det inte det....tja...då vet jag som sagt hur jag kan komma förbi tramsandet även om det känns lite tröttsamt ibland.

Annars har jag haft stalljour idag, gjort en miljon saker hemma, tvättat, städat och till och med gjort lunchlådor för flera dagar samt ändå hunnit med att vila och läsa en hel del.

Om övergången till vintertid tycker jag INTE- att det blir ÄNNU mörkare på kvällarna ser jag inget positivt med men det är som det är så det är bara att gilla läget.

Myyyys!

Ovanstående bild påminde mig om mitt senaste samtal med Kreons fd ägare och tillika uppfödare.

Spindelpojken har ju 2 syskon, en 3 årig bror som heter Helios och en fölis-syster som jag för mitt liv inte kan komma på namnet på just nu (också en grekisk gudinna....Nike?).

Tydligen är Helios en riktig nallebjörn som kelar med tex både stallkatter och sin syster och jag kan tänka mig att det ser ut ungefär som ovan.

Ska försöka se om jag kan få några kort på sysksonen- det hade varit roligt att ha.

Så sant som det är sagt!

En internet-favorit i repris!

Murphys hästlagar:

1. Om du kollar släpet ordentligt, så kommer bilen att få något fel.

2. Det finns inget sådant som en steril stallkatt.

3. Ingen märker någonsin hur du rider, förrän du ramlar av.

4. Den häst som gör minst nytta och är minst användbar i ditt stall äter mest, behöver nya skor var fjärde vecka och veterinär åtminstone en gång i månaden.

5. En hästs olydighet står i direkt proportion till antalet personer som ser på.

6. Sadlar du hatar blir aldrig förstörda, täcken du hatar kan inte förstöras, hästar du hatar blir aldrig sålda och lever längre än du själv.

7. Klippmaskinsskären blir slöa enbart när hästen är halvklippt och klippmaskinsmotorer ger upp enbart då när du bara har hästens huvud kvar att klippa.

8. Om du funderar på om du glömde att stänga av vattenkranen i stallet så gjorde du det. Om du undrar om du band fast grinden till hagen, så gjorde du det inte. Men åker du och kollar, ja då gjorde du det.

9. En häst är inte tillräckligt, två är för många.

10. Om du rör dig 50 meter från stallet i dina finkläder så blir du smutsig.

11. Om en häst säljs för 5 000 €, då är det egentliga värdet inte mer än 3 000 €.

12. En okomplicerad häst kan förstöras med tillräckligt mycket skolning.

13. Man kan inte driva ett stall utan balband.

14. Hovkratsar emigrerar.

15. Vindstyrkan står i direkt proportion till hur bra din mössa är.

16. Det finns inget sådant som "den rätta fodergivan".

17. Om du ramlar av, så kommer du att falla precis på din senaste skada.

Lördag- jag överlevde

I morse ägnade jag mig åt något som jag ska försöka göra till en lördagsrutin- jag tvättade krubban, väggen den sitter på, gallret, vattenkoppen och fönsterkarmen i boxen.

Om jag gör detta en gång i veckan tar hela proceduren på sin höjd 10-15 minuter och boxen ser "fin" ut hela veckan, låter jag det gå många veckor mellan rengörningarna ser framför allt väggen som krubban sitter i för bedrövlig ut med intorkad mat- blä!

Bortsett från boxtvätt och lite stallsysslor hos NN har jag idag även ägnat mig åt ett nyupptaget projekt: uteridning!

Jag har ju valt att tömköra den lilla spindeln i några veckor eftersom jag känner mig säkrare när jag kan gå på honom från marken när han inte vill gå här och där men idag provade jag alltså samma sak från sadeln.

Kort kan jag säga att det gick riktigt bra, framför allt på hemvägen (helt naturligt) men att Kreon inte på långa vägar kommer i närheten av Archies status som "otroligt snäll häst att rida ut".

Fast i valet mellan otroligt snäll häst att rida ut och de "minus" Archie hade i ridhuset så vinner Kreon alla dagar i veckan och han ska nog också lära sig att tex får INTE finns på jorden för att äta hästar och att man därför bara kan ignorera dom.

Simma lugnt!

För klippning finns ingen lag!

När jag stod och klippte Kreon för ett tag sedan slog det mig, precis som rubriken säger,  att det är nästan omöjligt att på förhand veta vilka hästar som ska vara snälla respektive dumma att klippa.
 
Mycket annat tycker jag att man ganska säkert kan dra slutsatser ifrån om man tex studerar hur en häst är att hantera i stallet- om jag ska generalisera så brukar en snäll häst vara snäll med nästan ”allt” medan tex en ouppfostrad häst kan försöka ”ta pennor” i alla möjliga situationer, både när den ska göras i ordning, ledas och ridas tex.
 
Men när det gäller klippning har jag sett alla varianter; i övrigt godmodiga och till synes trygga och lugna hästar som håller på att spränga uppbindningarna så fort klippmaskinen slås på och motsatsen; ganska temperamentsfulla djur som stått som ljus vid klippning.
 
Sedan vidhåller jag att ”uppfostran” påverkar mest av allt, jag vägrar att tro att det är en ren slump att alla hästar jag ägt och hanterat mycket åt andra har varit supersnälla att klippa men så finns det också de hud och/ eller ljudkänsliga djuren som inte ”dummar sig” bara för att utan för att de finner ett genuint obehag av klippningen och de är inte lika lätta att fostra även om det kan gå.
 
Minns en mycket snäll häst jag red under vissa perioder för många år sedan. Första gången jag såg den klippt skakade jag bara på huvudet- hästen var så hackigt klippt och med stora partier lämnade oklippta att jag undrade vad ”man” sysslat med.
 
Nej, hästen hade inte gått att klippa bättre än så fick jag till svar och jag bara VÄGRADE att tro det- detta var ju världens snällaste och också ett mycket ”kuvat” djur.
 
Jag bad att få försöka vid nästa tillfälle och ”givetvis” blev hela hästen utomordentligt klippt MEN….stackaren stod och skakade som ett asplöv nästan hela tiden och det var nog bara hans respekt för mig som gjorde att han ”höll sig i skinnet” (en lite ordvits där).
 
För varje gång jag klippte denna häst gick det bättre och bättre och det tog inte många gånger förrän hästen slutade att darra men jag tror verkligen att den var genuint rädd i början och inte bara tramsig eller ouppfostrad.
 
Förr gav jag mig på allt på 4 ben och klippte oavsett hur besvärlig hästen var men det har jag slutat med.
 
Nu är det Domosedan som gäller eller så ska hästen vara SNÄLL- att riskera liv och lem (och man ÄR väldigt utsatt för hästsparkar i vissa lägen) finns inte längre på MIN karta…det överlåter jag till dom som vill syssla med DET!        

Fredag- mini-vila

Eftersom Kreon blev vaccinerad i veckan tar jag det lite lugnare i några dagar men en halv lektion för NN tyckte jag ändå att han kunde orka med.

Det blev mycket arbete i skritt; jag visade hur jag tränar bakdelsvändningar och slutor och fick godkänt på båda :).

Galoppfattningarna blev också en positiv överraskning för NN som skällde lite på mig sist för att jag inte var tillräckligt noggrann.

Och det var jag ju inte heller för det har blivit en skillnad på bara några dagar (läs: för att jag rider mer korrekt).

Efter jobbet har jag (nog....) slutfört min shopping inför stundande kyla genom att köpa 2 tjocka tröjor till och ska nu, efter promenad med Soyis tillbringa en stund med Camilla Läckbergs "Änglamakerskan"- precis den nivå på litteratur jag orkar med efter en tuff arbetsvecka:)!

Årets klippning!

Har ni någonsin sett en så avancerad klippning förut?

Jag är i alla fall mäkta imponerad!!!!

Överambitiöst eller bara dumt (om dressyrtävling)

Ser i proposition och anmälan till en dressyrtävling som ska äga rum hos en ridklubb inom kort att man begränsat antalet anmälningar till 80 per dag SAMTIDIGT som man planerar att köra 4 klasser en av dagarna.

Detta (enligt mig märkliga) upplägg har fått till följd att en klass med mindre än 5 anmälda är full redan innan anmälningstiden har gått ut och i en annan klass där 21 ryttare är anmälda står flera som reserver.

Är det verkligen rimligt att en klass kanske kommer att bestå av 4-5 startande fast fler egentligen ville rida?

Hade det inte varit rimligare att göra som nästan alla andra klubbar med begränsad tillgång på banor gör: ”bara” ha 2 klasser om dagen?

Mycket dumt tycker jag (reserven) och faktiskt inte bara med tanke på just mig själv utan för att (väl???) få gillar riktigt små klasser och att hamna som reserver.

Torsdag- dumma dimma

Oj så dimmigt det var i morse!

Jag var rädd för att det inte skulle bli tillräckligt ljust på morgonen för att jag skulle hinna tömköra innan ett planerat hovslagarbesök men det ordnade sig lyckligtvis.

Soya däremot fick sin morgonpromenad i mörker och dimma och jag var livrädd att hon skulle irra bort sig. Det kanske hon också var för hon höll sig nära mig hela tiden och när vår vandring var slut hade det hunnit bli ljust och dags för Kreons runda.

Idag tömkörde jag bara rakt fram i skritt och trav, tyckte att Kreon kunde få en "halv vilodag" men ville också passa på att vara utomhus eftersom jag var ledig och inte behövde hasta till jobbet.

Efter tömkörningen var det dags att träffa hovslagaren och vi kunde konstatera att 7 veckors intervall var ganska lagom, det ska inte gå längre tid mellan skoningarna i alla fall.

Det blev classic roller-skor fram och barfota bak även denna gången- det fungerar bra.

Eftersom jag alltså haft semester hela dagen har jag också passat på att cykla en längre runda med Soya- skönt att kunna ha henne lös och SE henne :).

Ett ofrivilligt självmord!

Mycket ska man se innan ögonen ramlar ur :)!

Titta på nedanstående bilder och förundras!

Det är alltså en mus som har fastnat med huvudet i ett hål i handtaget till vår halmkärra och på detta vis mött sin skapare!

En film till!

Här kommer ännu en film på Kreon och mig, givetvis filmad från söndagens tävling.
 
Jag både ryser och inser nyttan med att titta på den så kallade galoppfattningen 2,15 minuter in i filmen- vad är det min vänsterskänkel försöker att göra? Gräva hål i Kreons ljumske kanske? Om det är så jag BRUKAR fatta galopp är det inte konstigt att det kommer en del arga sparkar tillbaka!
 
Nu HAR jag faktiskt skärpt mig med detta (se föregående inlägg) men på filmen blir det så tydligt och det var ju också den missen som kostade oss en placering så det var ju rätt åt mig kan man kanske säga ha ha.  
 
Det domaren ”klagade” på var en tidvis för låg form och det instämmer jag så klart i och ska försöka att korrigera vid kommande tävlingar.
 
Hemma gör jag det givetvis men inne på banan hade jag dels så mycket annat att tänka på/ oroa mig över och dels så VILL jag inte korrigeringsrida för mycket nu i början, precis som jag har berättat tidigare, utan i stället fokusera på att berömma hästen för att han över huvud taget GÅR inne på banan utan att hitta på hyss.     

Tisdag- vi repeterar

Redan medan jag stod och pratade med NN efter gårdagens lektion tänkte jag ivrigt: " det här ska jag fortsätta att träna på imorgon".

Det jag ville träna var galoppfattningar för endast säte och väldigt "diskret" skänkel och oj så fina fattningar vi fick till de flesta gångerna!

NN gav mig igår bl.a. rådet att inte fatta galopp lite "hej svejs" som jag gör ibland, dvs när jag låter Kreon springa iväg i stället för att bli kvar i den form och det tempo han hade INNAN fattningen påbörjades.

För i det hänseendet är Kreon ingen unghäst, han KAN samla sig så som man ska för att få korrekta galoppfattningar och vill han dra iväg så ska jag hellre avbryta försöket än att göra en slarvig fattning.

Och när jag skärpte mig idag och verkligen fokuserade på hur jag sitter och vad jag gör i fattningarna blev de flesta som sagt jättefina.

Att det ska vara så svårt att begripa....ibland blir jag så trött på mig själv....

Och ännu mera naturens under

Dagens (ord)fråga

Satt och läste nedanstående underhållande blogginlägg skrivet av www.showjumper.se och jag måste säga att jag håller med om i princip ALLT.

Dock gör jag mig skyldig till att använda orden paddock om ridbana, breda hinder och fölisar- det ska erkännas.

Men alla de i övrigt uppräknade orden är också sådana som jag får mer eller mindre rysningar av och också några fler som jag givetvis inte kan komma på så här rak arm.

Jo...ut och träcka en häst (leda den) gillar jag inte, besikta (jag säger BESIKTIGA), trimma (motionera). Tollar (dialektalt?) om hästbajs.

Vad säger ni kära läsare? Är både showjumper och jag överkänsliga eller stör ni er också på dessa eller andra ord och uttryck?

"Hästfinka om hästtransport/släp/lastbil. Det är låter bara så otroligt töntigt och fult haha.
Snokrem om aachenrem. Det är verkligen ett ord jag får rysningar av, okej att säga nosrem men SNOKrem? Jag skulle aldrig kalla en söt hästmule för snok, det förknippar jag med en röd gammal alkisnäsa eller en orm haha.
Märr om alla ston. Blä på det.
Skotta boxar istället för att mocka boxar. Möjligtvis att man skottar snö men hur skitigt är det inte om man måste skotta hela boxen?
När folk säger hovis, tandis, fölis osv när de pratar om hovslagare, hästtandläkare (eller vanlig för den delen) och föl. Det är gräsligt!
Ordet totto om häst.
Stavningen pollen istället för pållen. Pollen är ju frömjöl som finns i luften under vår och sommar.
När folk skriver eller uttalar sadeln som sadlen.
Att hoppa över slutet på ord, tex har du mycket häst hemma nu eller hur många brodd har du i. För mig heter det hästar och broddar när man syftar på flera. Men det är förmodligen dialektalt.
Bettfor om Betfor.
Att många i Sverige (och särskilt i skåne där jag kommer ifrån) säger paddock om ridbana.
Paddock är egentligen en rasthage (a small enclosure or field of grassland, especially for horses) även om det är rätt att säga det om ridbana på svenska. I mina öron låter det i alla fall jättefel hur okej det än är.
Att folk säger att en oxer eller trippelbarr är bred när de syftar på avståndet mellan främre och bakre bommen. Det finns väl en anledning till att det heter längdhinder…
Heter det inte kapacitet längre? Alla ridsportkommentatorer har sedan ett par år tillbaka börjat säga att hästen har mycket kapacité. Måste även lägga till att jag tycker det är jättefult när någon säger att de ska raka sin häst istället för klippa (med klippmaskin då alltså).
Ordet passhäst som används inom travet. Superfult! Det låter som en passgångare. "

Tisdag- sitskänning

Efter gårdagens vilodag var det idag åter dags för ett ridhuspass, denna gången under ledning av NN.
 
Vi hade redan i förra veckan bestämt att hon skulle rida lite vilket inte hänt sedan jag köpte Kreon och det var både roligt och nyttigt att se någon annan i sadeln.
 
Både NN och jag tränade på framför allt slutor men det blev också lite galoppfattningsträning och jag fick några viktiga tips gällande sitsen, både i själva fattningarna men även i ridningen för övrigt.
 
Hemläxan blev att sitta på en pall/ stol hemma och både känna skillnaden mellan när jag sitter rätt och ”faller ihop” och att verkligen känna sittbenen och kunna variera deras respektive tryck.
 
Kreon är ju så känslig att han kommer att kunna läras att gå för väldigt lätta hjälper men då gäller det också att sitta rätt och ge rätt hjälper annars blir det helt naturligt FEL.

Sett på stan

Bra när folk förklarar sig :)!

Hästkrafter

Jag har en pipande GPS-hund- har ni?

Att man kan lära hundar att snoka upp allt från tryffel till försvunna personer är ju ett välkänt faktum liksom att det finns hundar som har sprungit många mil och ändå lyckats hitta hem, även efter väldigt lång tid.

Denna ”inbyggda GPS” måste vara otroligt praktisk att ha (sa hon som kan köra samma väg 3000 gånger och sedan ändå inte kan förklara vägen ens halvbra för någon annan) men ska jag vara ärlig så kan jag bli liiiite (läs: ganska mycket) störd på Soyas otroliga förmåga att orientera sig.

Efter några år med Snabbspringaren har det nu börjat ”samlas” en hel del platser dit vi åker mer eller mindre frekvent för hundträffar/ långpromenader och det tar banne mig inte många gånger innan Soya redan några kilometer före ankomst visar tecken på att hon vet preciiiis vart vi är på väg.

Kör man på motorvägen till Järavallen eller hundkappbanan i Landskrona börjar doggy att gnälla och gny väldigt ivrigt (extremt irriterande ljud om ni frågar mig) flera minuter innan ankomst, samma sak på väg till Ribban eller Dalby.

Att säga till henne hjälper inte ens en sekund utan det är bara att sitta och lyssna på pipandet tills djuret har skuttat ut ur bilen på plats.

Hur gör era doggys? Är de lika vakna för vart ni kör dom eller verkar de strunta i vilket?

Kan ju som en parentes berätta att min schäfer Ketty blev stel som en pinne varje gång vi körde förbi djursjukhuset i Malmö eftersom hon hade varit med om en del trista upplevelser där och körde man förbi utan att stanna kunde man nästan höra hur hon drog en djup suck av lättnad.

Måndag- Kreon mötte skördetröskan (igen)

Åhhh vad nöjd jag är med Kreon idag!

Jag hade föresatt mig att FÖRSÖKA klippa honom utan Domosedan och se hur detta skulle utveckla sig och med facit i hand gick det näst intill perfekt.

Detta är ju bara andra gången han klipps och förra gången var han så drogad att han knappt kunde stå på benen men det fick också precis den effekt jag hade hoppats på; DÅ stod han som en staty och lärde sig uppenbarligen också till denna gången att det är så man ska uppföra sig.

Lite krafsningar med frambenen blev det visserligen och en stallkamrat höll upp ett framben när jag skulle klippa det ena bakbenet och en plätt under magen men hade hon inte varit i stallet så hade jag klarat det ensam också i värsta fall.

Så nu är gossen helklippt; jag tog även huvudet och benen denna gången, i alla fall ner till framknäna och haserna och så får vi se om det kommer att behövas en tredje klippning eller det räcker så här.

För er som kräver BEVIS kommer som så ofta en högintressant film och ni förstår nog varför jag kallar klippmaskinen för skördetröska; den hörs en hel del!

Speciella annonser del 375, gör det själv?

Fiffig men tror ni inte att man ganska lätt hade kunnat göra en långt billigare variant på egen hand?

1000 kronor för denna känns lite väl häftigt tycker jag.

Veckan som gått

Veckans väder:
Mestadels soligt, precis så där vackert som det kan vara på hösten om man har tur.

Veckans shopping:
Årets 3:e (eller 4:e?) shoppingresa till Gekås med några arbetskamrater. På mindre än 4 timmar hann jag fylla kundvagnen och länsa VISA-kortet höll jag på att säga. Skämt å sido men jag tyckte att jag fick mycket för mina 3000 och mina arbetskamrater handlade för ännu mer (rekordet var 6000).

Veckans fynd:
Utan tvekan min värmefilt som jag (och Soya) redan är kär i!

Veckans löpare:
Är min doggy i dubbel bemärkelse men nu är det nog färdiglöpt om någon dag.

Veckans semester:
Hade jag i torsdags och den var så bra! Otroligt vad mycket man hinner på en ledig dag mitt i veckan!

Veckans kommentar:
"Det enda som skiljer Kreon och Archie åt är färgen". Den bloggkommentaten har jag haft mycket roligt åt- tänk att man vill skriva sånt strunt på nätet?!?!

Veckans diskussion:
När jag la ut film på Kreon på bloggen. Det är tydligen så man ska göra för att engagera sina läsare men tyvärr (?) har jag sällan tillgång till filmare på en daglig basis.

Veckans missbedömning:
Att jag trodde att jag kunde tömköra i dagsljus klockan 7 på morgonen. Det var feeel!

Veckans träning:
Var i fredags och lika rolig som vanligt. Jag ser verkligen fram emot varje tillfälle; roligare kan man nog inte ha det klockan 7 på morgonen.

Veckans tävling:
Ägde rum i dag och jag är sååå nöjd med min lille häst!

Söndag- tack för reprisen Kreon!

Hade jag haft bråttom hade jag i princip kunnat kopiera förra söndagens inlägg och hävda att det hade utspelat sig idag.

För även denna dag har vi varit och tävlat, jag och Kreon med god hjälp av hästskötar-Lina, fast idag var det faktiskt en "riktig" (lokal) tävling, inte en pay and ride som förra veckan.

Att jag valt att tävla så pass tidigt i vårt gemensamma ridliv beror delvis på att tävlingen var här i Staffanstorp, dvs det tog knappt 10 minuter att köra dit.

Och det är så jag vill introducera tävlandet för mina hästar; de ska tycka att det är en baggis och nästan se det som en vilodag hellre än något jobbigt, trist och drygt.

Precis som förra veckan skänkte jag en tacksamhetens tanke åt Kreons förra ägare(uppfödare) som lärt honom att stå ensam i stallet utan den minsta dramatik, jag kunde fläta och göra alla andra förberedelser med en häst som bara stod stilla i uppbindningarna.

Lastningen gick också bra, Kreon vill gärna stå och kontemplera lite framför lastluckan eller när han har frambenen på den men det får han GÄRNA göra eftersom han gör det stilla och därefter kliver på utan tvekan.

Framme på tävlingsplatsen var det en något bättre framridning än förra veckan, nackdelen var att man här som på 90 % av alla tävlingsplatser red ensam i ridhuset.

Förra söndagen fick man ju rida fram på ena halvan och tävla på den andra vilket gav mig god tid att presentera ridhuset för Kreon så nu var jag något mer nervös inför vad Kreon skulle tycka om att plötsligt stega in i ett vilt främmande ridhuset och bara "göra sin grej" dvs gå programmet.

När jag såg en annan unghäst hoppa till för solkatter, stirra som besatt på ena hörnet av ridhuset, gnägga åt andra hästar, vägra att fatta galopp förrän lååångt efter det borde varit gjort osv tänkte jag "det där kan vara Kreon om en stund" för egentligen är det ju inget konstigt om orutinerade hästar gör så i början.

Men jag hade inte behövt att vara orolig.

Medan även denna framridning bestod av lite "bakutare" i galoppfattningarna och en mer spänd häst än han är hemma så gick min lilla spindel in på banan och verkligen bara gjorde det han skulle- hela programmet igenom.

Nej, en miss blev det...en av galoppfattningarna blev ingen galopp förrän en bra bit efter rätt bokstav och detta kostade oss sistaplaceringen i klassen eftersom vi på detta moment fick betyget 4 (helt korrekt) och tappade de 2 poängen vi hade behövt för att få vår rosett.

Men med ett slutresultat på 65 % och kommentarer som "mkt trevlig häst som rör sig mjukt (ibland alltför för låg form)" och "härlig skritt" vore jag en otacksam och knäpp idiot om jag var annat än mycket glad över hur Kreon har skött sig hittills.

Även lastningen på tävlingen gick jättebra- jag avstår medvetet från hjälp av Lina med tanken att jag ju snart kanske inte kan förlita mig på att hon ska "offra sig" varje gång jag ska ut och tävla på denna högintressanta nivå :).

Eftersom vi var hemma efter 10 minuter blev det också tid till några timmar i gräshage och Kreon gick rakt ut och ställde sig och började äta så jag tror inte att tävlandet beredde honom några större bekymmer.

Mycket beröm har han fått i alla fall och många klappar- jag vill VERKLIGEN att han förstår att jag uppskattar hans insatser :)!

Nu får vi se när nästa tävling blir, kyla och eventuellt dåligt väder tror jag inte är så bra variabler när Kreon är så pass orutinerad som han är, att tex rida fram utomhus i ösregn eller full storm tror jag inte att varken hans eller mina nerver pallar för än så länge :)!






Första flätorna i min ägo i alla fall.



89-kronors strykkapporna från Horze är faktiskt helt ok med tanke på priset.



Snart är det dags att åka.


Kreon tar sig en funderare framför lastluckan.



Hej matte!

Välorganiserat

Var sak på sin plats :)!

Vad heter DU?

Idag har jag ett litet önskemål som jag hoppas att ni kan (dvs VILL) uppfylla och det är att ni som skriver kommentarer anonymt kallar er för NÅGOT, precis vad som helst.
 
För min del får ni gärna heta Petter-Nicklas, Dressyrvärldsmästaren eller ”I dont like Birgitta” men som sagt; skriv något namn som avsändare.
 
Jag har full förståelse för att ”man” ibland kan tycka att det av olika anledningar kan vara skönt att iklä sig anonymitetens kappa, ingen vet vem man är och man vågar därför skriva sådant man inte hade drömt om att göra under sitt egna namn men för mig som ska svara (för jag antar att de flesta vill ha någon form av feed-back på det som de skriver?) är det lättare att veta om jag svarar en och samma Anonym eller 3 olika.
 
Till och med jag som är så oteknisk att det är pinsamt vet hur man fyller i vilket jäkla namn som helst när man vill skicka en kommentar till min blogg och om man inte förstår hur kan man också göra som så att man avslutar själva inläggstexten med att skriva tex ”Hej då från Miss Know It all”.

Lördag- mörkerkörning

I morse får jag nog tillstå att jag missbedömde hur dags det blir ljust :)!

Jag gav mig ut på en tömkörningsrunda med Kreon 06.30 och låt mig säga så här: det var MÖRKT!

Förvisso hade jag hjälp av lite belysning utmed en av vägarna som jag tömkörde
på men jag hann ändå tänka typ tusen gånger "ska det aldrig bli ljust" innan det de facto blev det.

Kreon såg spöken både här och där i skuggorna men vi kom ändå helskinnade fram till NN där jag tömkörde i trav och galopp på utebanan.

Även då var det inte precis daylight om man säger så men Kreon traskade på och efter en liten stund styrde vi kosan hemåt igen.

DÅ var det i alla fall hjälpligt ljust och Kreon skrittade på mycket bättre och efter 1 timme var denna tur över.

Efter hagutsläpp och lite tvätt av boxen (Kreon kastar inte omkring sin betfor med riktigt samma frenesi som Archie gjorde men nästan....) åkte jag till NN för att jobba och tillbringade sedan även lunchen med lite hästsnack och videofilmstitt där.

Kreon fick ett kort besök på eftermiddagen då jag också passade på att rasta Soya och hyra en film till kvällen och nu återstår bara att njuta av månadens om inte årets bästa köp: värmefilten!

Veckans sötnosar!

Visst är de underbara?

Julklappstips?

Funderar ni på vad ni ska önska er i julklapp eller köpa i julklapp till någon hästmänniska?

Nedanstående bilder, tagna på Gekås i torsdags kanske kan ge er lite inspiration?

Fredag- det går framåt

Idag var det äntligen dags för en NN-lektion igen!

Jag visade hur vi har tränat på bakdelsvändningarna som nu börjar kännas riktigt fina ibland.

Någon gång översamlar sig Kreon, någon gång går det väl långsamt men på det stora hela verkar poletten ha ramlat ner.

Jag visade också linjer ur LC- programmet, lite skolor (på bebis-nivå) och så provade vi att göra några travökningar under lättridning.

Fortfarande är det som det ofta är med unghästar tycker jag, väldigt lite "häng" och mycket mer snabb-trummande med benen i ökningarna men liiite bättre går det i alla fall än för några veckor sedan.

NN och jag pratade också om mina tankar och upplägg kring galoppfattningarna (att ha lite mer fart och inte dra bak ytterskänkel för mycket) samt tömkörningstragglandet utomhus innan jag börjar rida ut själv och hon höll med om att detta var bra strategier.

Veckans tips: "I-phone-vantar"

Nu har ni fått flera tips på hur ni kan rusta er inför höst och vinter och här kommer ett till:

Om ni som jag brukar kolla på olika saker (facebook, inkomna mail osv) via I-phonen eller liknande telefoner medan ni tex går, väntar på bussen eller gör något annat utomhus har ni säkert märkt att det börjar bli kallt om händerna.

Vill man slippa frysa och samtidigt kunna använda telefonen rekommenderas vantar av denna typ:



Som ni nog har märkt funkar det inte att trycka på skärmen med "traditionella" vantar medan dessa är avsedda just för detta ändamål.

Själv köpte jag mina i Ullared för 25 kronor men de finns ju även på andra ställen och kommer säkert att förgylla er telefonidag :)!

Vill folk läsa bloggar?

Ja, denna fråga ställde jag och några vänner oss häromdagen då vi kom att diskutera den lilla "debatt" som uppstod när jag publicerade film från Kreons första tävling.

Mina vänner var både chockade och förundrade över vad de ansåg vara folks oförskämdhet medan jag är mer luttrad och tar eventuella "taskiga" kommentarer med ro.

Minns då jag för några år sedan skrev att jag hade råkat göra ett sporrsår/skav på Archie. Jag kunde lika gärna ha skrivit att jag hade försökt att DÖDA honom och de kommentarer jag fick var i vissa fall inte nådiga.

Det verkade i dessa kretsar vara en dödsynd jag utsatt hästen för, själv tog jag även detta med ro då jag för det första inte gjort det medvetet och för det andra sett massor av hästar, även sådana ridna av så kallade proffs men märken i sidorna.

Förstå mig rätt; jag tyckte så klart inte att det var BRA det jag gjort men inte heller världens undergång.

Kanske är det för att jag är äldre (?) än många bloggskrivare som jag inte tar vilt främmande människors kritik särskilt allvarligt?

Hade tex NN "klagat på" Kreon hade jag blivit lååååångt mer påverkad särskilt om jag tyckte att kritiken var obefogad men anonyma människor vars kunskaper man inte vet ett dugg om? Näää.....

När någon skriver som häromdagen "det enda som skiljer Archie och Kreon åt är färgen" kan jag bara skratta åt hur man kan vilja göra bort sig själv (tro f..n att man gör det anonymt) genom att skriva något så korkat.

Om man på fullt allvar MENAR en sådan kommentar avslöjar man bara en enorm okunnighet alternativt uttalar sig om något man inte har ens den blekaste aning om då det i princip inte finns NÅGRA likheter mellan Kreon och Archie....tja det skulle vara deras kön i så fall :).

De har helt olika kroppsbyggnad, storlek, benställning, hovar, öron, svans, man, rygg, hals, buk, gångarter, framåtbjudning, känslighet för skänkel och spö....ja, jag skulle kunna fortsätta i en evighet.

Hur som helst och för att återgår till rubrikens fråga så konstaterade jag och mina vänner att det inte är konstigt att varken bloggar läggs ner eller att "folk i gemen" knappt vågar visa bilder där de sitter stilla till häst.

Jag vet inte hur många elakheter jag läst på andras bloggar (själv tycker jag ändå att jag varit förskonad) och jag undrar ju om syftet är att få bloggägaren att bli så "fed up" att bloggen slutligen läggs ner.

Eller njuter man bara i största allmänhet av att göra ner andra för att man själv mår så kasst att det som skänker tillfredsställelse är att göra andra ledsna?

Ja, inte vet jag och JAG kommer i alla fall varken att lägga ner bloggen eller gå hem och gråta så ni kan känna er lugna- det kommer inlägg även framöver ha ha!

Torsdag- semester igen

Om ni inte visste det kan man faktiskt bli mördad om man går förbi en sådan här- i alla fall om man heter Kreon!

Då var det dags för ännu en semesterdag för mig, den har bara gått allt för fort.

Soya och jag har varit i Malmö, dels för att hon skulle rastas på gamla domäner, fälten kring Jägersro där hon sprungit med Archie så många gånger och dels för att jag skulle shoppa lite i närheten vilket ni kunde läsa om i föregående inlägg.

Kreon skulle, om jag följer min planering slaviskt, ha haft en vilodag idag men eftersom jag ju varit ledig ville jag passa på att motionera honom utomhus i dagsljus.

Det blev nästan 1 timmes tömkörning i skritt och vi hade våra diskussioner om huruvida man verkligen ska gå fram överallt eller om man i stället ska tvärvända och försöka gå hemåt i stället.

Nu är ju mitt motto att det är den som betalar som också bestämmer och det gäller även den gode Kreon om han nu trodde något annat så han fick ju ge sig även om det blev väl tröttsamt ibland, i alla fall för mig som inte riktigt kan förstå varför tex en stubbe är att betrakta som en hästmördare som man inte ska närma sig.

Även om min uppfattning är att Kreon är ganska tittig utomhus så tycker jag att han i alla fall hittills har visat sig väldigt resonabel NÄSTA gång han har gått förbi samma sak som var livsfarlig gången innan.

Idag skrittade vi tex förbi FÅREN med stort F och Kreon skänkte dom knappt en blick.

Men jag kommer nog att fortsätta att traggla tömkörning mycket och länge innan jag vågar rida ut ensam; jag känner mig tusen gånger säkrare på marken för där kan jag inte ramla av (bara bli nersprungen.....) i alla fall.

Hemma har jag klippt ner mina hallonbuskar; de bär som fanns kvar var så ynkliga att det inte är något att spara.

Försökte också kratta upp några ton löv lite halvhjärtat men gav rätt snabbt upp; det är inte på så trista sysslor jag vill slösa en semesterdag :)!

Mera shopping!

Eftersom jag inte hittade allt jag ville ha i Ullared igår var jag "tvungen" (harkel....) att kompletteringsshoppa lite idag:




Denna värmefilt spetsade jag in mig på redan för ca 10 dagar sedan; den såldes då på City Gross för 349:--.

Snål-Birgitta tänkte dock då "jag väntar och ser om de säljs ÄNNU billigare i Ullared".

Medan jag väntade på min resa hann City Gross sänka priset på sina filtar till 299:-- och eftersom de förvisso kostade lika mycket i Ullared men endast fanns i VITT (inte så smart när man har en svart hund som också vill ligga under filten) så köpte jag den bruna varianten på City Gross idag.

Fördelen är ju också att jag har närmare till City Gross OM det skulle vara något fel på filten; jag blir lite misstänksam över den inte alls rykande åtgången.



Vad hände med den Birgitta som för något år sedan inte skulle drömma om att rida i annat än VITA schabrak?

Ja, inte vet jag men nu är det hur som helst andra kulörer som gäller och de vita schabraken används endast på tävling.

Ovanstående tygstycke inköptes på Horze i Malmö för 259 kronor, i Ullared är det inga problem att hitta schabrak för omkring hundralappen men de brukar oftast inte falla mig i smaken.



Tror ni att det fanns några Catago-skydd i Ullared? GIVETVIS INTE!!! De var så slutsålda som en vara kunde bli men ärligt talat gjorde det inte så mycket- jag tyckte inte de var helt optimala.

Och i väntan på skydden med stort S har jag köpt dessa urbilliga dito på Horze där ett par (2 stycken) kostar 79 kronor.

Jag kan ju tänka mig hur bra de kommer att hålla/ gå att få rena för detta pris men som sagt; de är köpta som en temporär lösning.

De skydd jag sett för ca 650 kronor i samma affär var inte tillräckligt snygga för att jag skulle lägga 1300 för ett set så jag avstod.



Nya senskydd blev det också- bra att ha vid hoppning eller uteritt och de jag har (exakt likadana men vita) är vid det här laget ca 10 år gamla och börjar se för trista ut. Dessa kostade 179 kronor, också på Horze.

Tillbakablickar: Birgitta tappar humöret och vinner sin klass

Funderandes över gårdagens inlägg om ”high-lights i hästlivet” kom jag att tänka på precis raka motsatsen skulle man kanske kunna säga- den gång jag tycker att jag gjorde bort mig som mest i hästsammanhang.
 
Nu har jag förvisso gjort bort mig många gånger genom åren, sagt klumpiga saker, gjort ännu dummare ting osv men den händelse jag tänker på får mig alltid att rysa inombord och jag skäms verkligen än idag.
 
Händelsen utspelade sig när Archie precis hade börjat tävlat LA, jag tror att det var hans 2: eller 3:e start på denna nivå (han var 5 år gammal).
 
Jag minns inte alls VARFÖR men jag var otroligt missnöjd efter vår ritt inne på banan och var för en gångs skull riktigt rasande när jag hoppade av hästen.
 
Jag som för många år sedan slutade att tappa fattningen på ett så omoget vis SLET in Archie i transporten och när han inte genast ville skena in i densamma så ryckte jag tag i honom rejält och sa också några väl valda ord.
 
Nu vet jag inte hur många som bevittnade detta raseriutbrott (förhoppningsvis inte så många för detta var dagens sista klass och jag red typ sist) men det är ju ändå ett helt oacceptabelt beteende.
 
Fortfarande arg som en furie gick jag bort till sekretariatet för att ta min kritik innan jag kunde åka hem bara för att konstatera att jag hade VUNNIT klassen?!?!?!
 
Jag fattade ingenting, domaren var mycket positiv i sin kritik och det var bara att svälja ilskan och gå ut på prisutdelningen.
 
Jag kände mig sååå dum och tänkte att de som eventuellt hade sett mitt utbrott tidigare måste ha tänkt att jag antingen var världens diva eller idiot (eller båda delarna).
 
Stå och slita och dra i en häst som precis har vunnit sin klass….gapa och skrika…nä…usch…

Har ni några pinsamma minnen ni vill/vågar dela med er av?    
    

Onsdag- Ullared tur och retur

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och jag fortsatte att träna på samma saker som igår- galoppfattningar ur trav framför allt.

När passet var över hastade jag till jobbet och efter några timmar där begav jag och 3 arbetskamrater oss av till Gekås/ Ullared.

Som vanligt blev det en blandad kompott av nödvändigheter (hygienartiklar och liknande), godis till doggy, lite hästsaker (ridhandskar, strumpor), några julklappar, kläder till mig själv (jacka, sjal, bh, varma strumpor) och grejer till hemmet (en dörrmatta bl.a.).

Slutnotan landade på ca 3000:- dvs ungefär vad jag brukar handla för och det känns alltid som att det blir billigare än förväntat.

Nu har jag fyllt mina lager för i alla fram 3 månader framöver då det förhoppningsvis blir en ny resa.

Nu är vi på väg hem, trött är jag men imorgon hägrar en semesterdag!

Höstförberedelse

Det gäller att vara redo för regn och rusk!

Dagens (lycko)fråga

Som man kanske kan förstå var jag väldigt glad efter helgens ”tävlingsdebut” och denna glädje fick mig att fundera över när jag varit som ALLRA gladast i hästsammanhang.
 
Så klart tycker jag att de flesta hästdagar är mer eller mindre roliga, annars hade jag inte lagt så mycket tid och pengar på mitt intresse men det finns (väl?) alltid några särskilda höjdpunkter i ens ridliv tänker jag och idag skulle jag vilja veta vilka dessa varit/ är för er del?
 
Om jag bara får välja en enda händelse för egen del så tror jag nästan att det måste bli dagen då Heron tog sin första placering i medeslvår (130) hoppning.
 
Jag minns att jag var nästan HYSTERISKT glad över detta i några dagar, inte så att jag gick omkring och skröt och ”bar mig åt” men INOMBORDS var jag så glad, så glad.
 
För mig var det verkligen ”stort”- jag som bara några år tidigare knappt vågade ta mig över en på marken liggande bom och som fick många av de lektionshästar jag red innan jag köpte egen häst att tvärnita flera meter framför hinderna- så osäker var jag, och det kände ju hästarna så klart.
 
Redan när jag köpte Heron som 4 åring förstod jag att han var en jäkel på att hoppa, han var om inte annat alltid en halv meter över alla hinder så man behövde aldrig fundera över hans kapacitet ha ha.
 
Vi började tävla ganska snabbt och jag minns att jag tyckte att LC (1 meter) var JÄTTEHÖGT, jag dog nästan när jag gick banorna.
 
Efter ett tag började denna höjd kännas helt ok men då var det LB som kändes jätteläskigt.
 
Och när LB gick som en dans så var det dags att vara livrädd i LA (man kan ju undra varför jag ens tävlade hoppning om jag var så höjdrädd men det VAR roligt när det gick bra ha ha).
 
Ja, så fortsatte det tills vi alltså började tävla medelsvår och det är nog därför jag räknar den första placeringen på denna nivå som mitt lyckligaste hästminne. Knäppt kanske men så är det.
 
Slutklämmen på historien är dock inte lika rolig- 3-4 dagar efter min hysteriska lycka blev Heron halt, jag har ingen aning om varför och minns inte heller hur länge han var det men det jag minns är att jag verkligen kände att man aldrig får vara riktigt glad några längre stunder och det är en erfarenhet jag tyvärr gjort även längre fram i livet.
 
Så numera är jag sällan så där riktigt, riktigt glad utan snarare lite halvrädd för när bakslaget ska komma om jag tycker att något är så där super-duperbra. Tyvärr.
 
Men vad säger ni andra, kanske inte lika neggiga människor? Vad är era high-lights inom hästeriet? Finns det inga ha ha? Händer det ständigt?      

Tisdag- galoppanalys

Vad bra det är att prata om eller skriva om specifika ridproblem man har!
 
Igår hade jag en mailkonversation med en god vän (tillika c-tränare) om helgens tävling med Kreon där jag skrev att jag givetvis var mer än nöjd med allt han presterade UTOM de jäkla ”bakutarna” vid vissa galoppfattningar på framridningen.
 
Och när vännen gav mig rådet att prova några nya strategier, tex bara fatta galopp för inner skänkel så insåg jag ”från ingenstans” vad problemet egentligen är.
 
För hade någon frågat mig tidigare hade jag svarat ”problemet är att Kreon någon gång sparkar bakut när man fattar galopp” men det är mer specifikt än så: problemet är att Kreon SLÅR MOT YTTER SKÄNKEL i galoppfattningen.
 
Jag har alltså tidigare inte reflekterat över VAD i min ridning som gör att han ibland sparkar bakut utan bara konstaterat ATT han gör det men när jag skulle sätta det på pränt så insåg jag som sagt att han aldrig någonsin sparkar med inner bak utan alltid ytter.
 
Jag har så klart inte känslan av att jag drar bak ytterskänkeln speciellt långt men dels så kanske Kreon är så himla känslig för just detta i galoppen att bara några centimeters skillnad stör honom och dels så kanske jag drar bak skänkeln mer än vad jag tror.
 
Här måste jag göra en utvikning och berätta om första gången jag tävlade Décima.
 
Min dåvarande sambo hade filmat ritten och när jag tittade på filmen i efterhand så kunde jag just konstatera att min ytterskänkel i den ena galoppfattningen var så långt tillbakadragen att det såg ut som att jag försökte klia hästen i ljumsken!
 
Så…nu är det ännu mer eftertanke i galoppfattningarna som gäller och i morse gav detta resultat direkt.
 
Jag gjorde hur många fattningar som helst med hjälp av endast inner skänkel och av ”bakutarna” syntes inte ett spår!   

Mer naturens under

Är det inte fascinerade att ett så litet träd kan bära så mycket frukt?

Och den här bilden är i alla fall inte foto-shoppad :) för det är jag själv som har tagit den på en promenad med Soya och Spindlis.

Ingen nötallergiker hos oss i alla fall (hundinlägg)

Att man ibland säger ”sådan ägare sådan hund” kan jag mycket väl förstå- jag tycker att Soya är väldigt lik mig och maken i mångt, eller så är det så att jag ”läser in” ett önskat beteende hos henne ha ha.
 
Att tycka om att slappa och sova har vi absolut gemensamt även om jag ofta disciplinerar mig till att stiga upp i ottan- men det är mer för att mitt liv ser ut som det gör och för att jag ska hinna med det jag vill- inte för att jag inte skulle KUNNA sova vidare.
 
God mat tycker vi också båda om fast här har Soya en egenskap jag gärna skulle vilja besitta; hon slutar att äta när hon är mätt och fortsätter inte ”bara för att det är gott”- ett misstag jag begått många gånger med en känsla av att jag knappt kan röra mig efteråt som följd.
 
Och när det gäller just mat har vi många gemensamma favoriter för även om jag inte skulle drömma om att äta de råa grisknorrar Soya älskar eller torkade grisöron för den delen så finns det mycket annat vi båda vurmar efter.
 
Har man ätit glass är Soya den perfekta diskmaskinen efteråt- tallriken skiner- och blir det några brända popcorn över så är hon genast framme och ska hjälpa till att städa.
 
Häromdagen hörde maken något prasslande ljud i vardagsrummet mitt i natten och kort därefter hur Soya gick vidare till köket för att dricka.
 
Ja, tacka sjutton för att hon blev törstig ha ha…när maken steg upp på morgonen kunde han konstatera att den halvfulla skål med saltade cashew-nötter han lämnat kvar på vardagsrumsbordet inte längre var halvfull utan snarare TOM.
 
Dessa nötter äter snabbspringaren också med förtjusning så frestelsen blev väl för svår när hon ville ha lite ”natta-mat”.    

Måndag- dagen efter

Tidigare lät jag alltid mina hästar vila dagen efter tävling men det är något jag har reviderat en del de senaste åren.

Ibland får hästen vila, ibland inte- det är ju verkligen inte alltid en tävling har inneburit någon större ansträngning för den, framför allt inte fysiskt.

Och mina hästar, som alltid varit lugna att tävla har nog inte ansträngt psyket allt för hårt heller- alltså inget skäl att vila av den anledningen.

För Kreon som dock gick sin första tävling igår fick det bli en vilodag även om jag inte märkte att han verkade "tagen" varken igår eller idag.

Jag nöjde mig med lite borstning och kel på eftermiddagen- imorgon är det nya tag and don't I just know vad vi ska träna på :)))!

Som utlovats; film från igår

http://www.youtube.com/watch?v=otMOxV8fj5g

Som vanligt stort tack till Lina som filmade!

Veckan som gått

Brrrr skulle man kunna säga om veckans väder; det har varit nollgradigt flera morgnar i rad.

Solen har också strålat under många timmar- underbart promenadväder vilket jag och Bodil konstaterade när vi gick jacklösa med våra hundar i Dalby i lördags.

Solen till trots är det numera termobyxor som gäller för min del- synd att detta inte är ett accepterat plagg inom mitt yrke :)))!

Kreon har jobbat på bra i veckan, jag har tränat för NN 2 ggr, gått på några promenader, tömkört ute och till och med tävlat!

Det är bra att gossens hjärna stimuleras tycker jag- ridmässigt blir han knappast FYSISKT trött och det är inte mitt mål heller.

Eftersom han har så lätt för sig gäller det "bara" att hålla honom på gott humör och inte locka fram hans tjuriga sida (för det finns en sådan vilken jag tror både hade kunnat plockas fram om man är obetänksam och som hade kunnat vara förödande).

Lilla Pippi löper fortfarande och lär väl göra så i minst en vecka till.

Tack och lov verkar löpen inte påverka henne direkt och jag kan ändå motionera henne som jag brukar.

Söndag- vi har tävlat!

Idag blev det en tidig morgon i stallet; jag hade lovat att fodra det andra stallets 17 hästar och släppa ut dom.

När jag ändå var på plats fick även "mitt" stalls 7 hästar mat och Kreon fick lufta sig i hagen en timme innan det var dags för veckans mest spännande hästevent: en träningstävling i Lomma där Kreon var anmäld till en LC:2.

Eftersom det "bara" var en pay and ride avstod jag från den tråkiga sysslan att fläta och var själv klädd i vanliga ridkläder.

Till skillnad från Archie kunde jag göra i ordning Kreon hur lugnt som helst i det tomma stallet (de andra hästarna var ju i sina hagar)- detta var en av de få saker Archie var besvärlig med: att lämnas ensam.

Han brukade vrål-gnägga, springa omkring nervöst i boxen osv men Kreon var som sagt lugn som en filbunke och detta fick mig också att drista mig till att försöka att lasta honom ensam.

Så medan jag väntade på "hästskötar-Lina", min trogna medhjälpare genom åren så ställde jag Kreon vid lastluckan och hoppades på det bästa:).

Och visst; efter en stunds stillsamt funderande klev Kreon in i släpet och det var bara att stänga och köra!

Väl på tävlingsplatsen stod Kreon lugnt under de kanske 45 minuterna vi lämnade honom och tittade på andra ekipage och även påklädning och uppsittning gick bra.

Framridningen var en liten grusbana bakom ridhuset och tyvärr var delar av den rejält gropiga/ upptrampade så ytan som man faktiskt kunde utnyttja var någon begränsad.

Kreon skötte sig bra nästan hela tiden, visade fina bakdelsvändningar :) och gjorde bara 2-3 små "bakutare" (hans bakbenssparkar när man vidrör honom vad han själv tycker det minsta för mycket med skänklarna).

Ridhuset där tävlingen avhölls var avdelat så att 2 ekipage kunde vara där samtidigt som ekipaget inne på banan- perfekt om man vill visa en orutinerad häst "vad det är frågan om".

Även här blev det någon bakutare och en spark i sargen när jag ville galoppera- i princip Kreons enda olydnadsgrej som blivit bättre sedan jag köpte honom men som blossade upp lite extra i den ovanliga miljön.

Inne på banan gick Kreon som om han aldrig gjort annat- mina farhågor att han skulle titta på domarbordet eller en skylt på sargen kom helt på skam.

Jag "braaaa-ade" oss genom hela ritten för även om jag egentligen tycker att man ska vara tyst när man tävlar :) så tror jag att Kreon blev trygg av att höra min (förhoppningsvis ganska tysta) röst.

Efter avslutad ritt och många klappar lastade jag Kreon utan hjälp igen (kändes mycket skönt) och när Lina hade hämtat kritiken (67%) körde vi hem.

Hemma blev det ytterligare några timmar i hage och imorgon väntar en välförtjänt vila.

Imorgon kan ni få se en film på ritten, vill ni det?

Spindeln har tävlingsdebuterat!!!!

Nåja, tävling och tävling....det var en pay and ride hos Lomma Ridklubb men bortsett från min egen något ledigare klädsel var det som vilken tävling som helst.

Jag hade faktiskt en liten "gråtklump" i halsen under delar av ritten- så duktigt skötte sig den lilla hästen och det kändes lite overkligt alltihop.

Det var ju inte så länge sedan jag satt på en annan häst och också nästan grät inne på banan- fast tyvärr inte av glädje.

Mer om "tävlingen" i eftermiddag- nu ska jag lasta ur alla grejer osv- Kreon står redan i hagen (igen, han gick även ut en timme i morse) och undrar säkert vad han varit med om :))))!

(H)underbar hund!

Vad säger ni om detta filmklipp ?

Mera lördag- i Dalby

Efter morgonens lyckade tömkörning kunde jag på mycket gott humör köra till NN för mina sedvanliga sysslor; fodring, mockning och utsläpp av diverse hästar.

När detta var avklarat och jag hade vilat mig lite var det dags att bege sig till Dalby där jag hade stämt träff med Bodil och Salli.

Vädret var strålande, 11 grader och solsken så jag fann det för gott att ta av tjocka vinterjackan och gå i långärmad sweatshirt- ett klokt beslut skulle det visa sig.

Efter över 1½ timmes vandring i varierad terräng var i alla fall jag ordentligt uppvärmd och då var det dags att köra och säga hej till Kreon.

När han hade fått mockat, hovarna kratsade och lite gott i krubban så åkte jag och hyrde en film åt maken och mig och det är så planen för ikväll ser ut!

Lördag- lyckad morgonpromenad

I morse var det dags för tömkörningspass nummer 2 på våra vägar (däremot har jag tömkört en del i både ridhuset och på NN:s utebana när Kreon stod hos henne).

Premiären var ju i söndags och även om det gick bra så vill jag inte påstå att "Kreon marscherade på utan den minsta tvekan" utan han hade tvärtom en del synpunkter som jag dock ignorerade och fick honom att gå i alla fall.

Idag var det faktiskt stor skillnad, om det sedan berodde på "vanans makt", att det var ganska mörkt ute eller att gossen var morgontrött (vilket jag betvivlar) låter jag vara osagt.

Kreon gick mycket mindre tveksamt, stannade inte upp en enda gång och när vi nådde NN:s utebana travade och galopperade han hur bra som helst på denna.

På hemvägen gjordes denna högintressanta film och ni instämmer nog i att den lilla spindeln inte ser särskilt tvekande ut :).

Ställ dig sist i kön!

En affärsidé?

Jag tror nog att det redan finns fast jag aldrig hört någon som utnyttjat sig av denna tjänst:

Varför inte köpa in en REJÄL lövsug och sedan åka hem till folk och städa upp deras trädgårdar när det sista lövet har singlat ner?

Så tråkig som lövkrattning är så hade jag gladeligen betalat för att någon snabbt skulle befria mig från plågan, i alla fall om det var relativt billigt.

Så alla arbetslösa: här har ni en enkel syssla som ni kan ta betalt för.

TROR jag i alla fall....vad tror ni?

Fredag- halt!

Idag blev det en halv träning för NN- det är fullt tillräckligt ibland känns det som eftersom vi ändå tränar 2 gånger i veckan och så länge vi befinner oss på denna nivå och så länge det inte uppstår några större bekymmer.
 
Planen är att fortsätta på detta vis med 2 träningar i veckan till början av december, därefter blir det nog bara träning en gång i veckan av olika anledningar som jag kan berätta om längre fram.
 
Det vi fokuserade på idag var att få till bra halter ur trav då Kreon gärna ”kränger” lite precis innan han stannar vilket ofta får till följd att frambenen nästan krockar med varandra och att han kan stå med det ena frambenet framför det andra!
 
Idag ställde han upp sig hyfsat flera gånger och inte så ihoptryckt med fram och enormt brett isär med bak.
 
Kallt som attan var det förresten på morgonen, nollgradigt och väldigt frostigt.
 
Det blev både hängslen och livrem höll jag på att säga eller i vart fall både termobyxor, vinterjacka och mössa!     

Mera godnatt!

Om JAG fick bestämma skulle livet vara rättvist!

Det finns en hel del "sanningar" som jag lever efter; en är att man kan råka ut för de mest märkliga tillfälligheter och en annan att världen många gånger är otroligt liten (och ibland förenas dessa två faktum på de mest fantastiska sätt).

Jag brukar också tvärsäkert hävda att LIVET ÄR ORÄTTVIST och sedan kan man tycka vad man vill om DET men så ÄR det- eller?

Hur förklarar man annars att en del par, som man anar skulle bli de bästa föräldrar förgäves försöker att få barn år ut och år in medan andra verkar bli gravida bara av att titta på ett par kalsonger?

En person som dör i lungcancer utan att ha hållit en cigarett i sin hand medan hans vän bolmar på som en skorsten men är frisk som en nötkärna- är det rättvist?

Och han som vanligtvis aldrig köper lotter men ändå vinner flera miljoner medan grannen storspelar varje vecka sedan år tillbaka utan att vinna ett nickel- rättvist?

Så klart kan man, tycker jag, inte bara luta sig tillbaka och hävda livets orättvisa, det finns trots allt mycket man kan göra för att påverka oddsen för ett bättre utfall vad gäller det mesta, till och med hälsa och rikedom :) men som sagt: HELT rättvist tycker i varje fall jag aldrig att livet blir, inte heller "hästlivet".

Om JAG fick bestämma (huka er....) så skulle det tex vara så att de som skötte sina hästar med mest omsorg även skulle ha de friskaste djuren.

Deras hästar skulle inte få oförklarliga koliker mitt i natten, råka trampa snett i hagen och bli halta eller få en pencillinchock och segna ner i boxen. Till exempel.

De som ALLTID skulle råka illa ut skulle vara de som överutfodrar sina hästar, som rider över stock och sten utan minsta eftertanke, har illa avpassad utrustning och alltid sätter sig själv framför hästens välbefinnande men jag har sett motsatsen allt för många gånger. Tyvärr.

Och vad gäller ridningen så skulle de som red mest ambitiöst, tränade idogt och klokt alltid vinna över de som bränner av ett dressyrpass då och då och däremellan mest verkar "flumma omkring" till häst men är det alltid så? Knappast.

Men om JAG fick bestämma skulle det alltså vara så! Hur många röstar på mig :)?

Torsdag- ledig inom citationstecken

Idag har jag haft semester och därmed varit i varje fall "jobb-ledig" men som vanligt har jag haft fullt upp ändå.

Började morgonen med ett ridpass på min spindel och konstaterade åter att medan han gör vissa LA/ MSV C-moment näst intill "tävlingsmässigt" så finns det annat som man knappt hade velat visa upp i LC: halterna :)!

Spindeltentaklarna hamnar verkligen både här och där i halterna- frambenen står ibland nästan på varandra medan bakbenen har 5 meter emellan sig men förhoppningsvis rättar detta till sig vad det lider :)!

De andra hästarna har jag faktiskt lärt/ hjälpt att få till bra halter genom att vid tömkörning handgripligen rätta deras ben till en korrekt position- har de ställt sig med benen lång isär har jag gått fram och "föst ihop" dom.

Huruvida detta är ett gångbart och vedertaget koncept för bra halter låter jag vara osagt men de har i alla fall ställt upp sig rätt på tävling när den dagen kommit.

Efter ridningen åkte Soya och jag till Dalby- vädret var som det ofta är när det är kallt (idag ca +4) väldigt vackert och vi fick oss en dryg timmes promenad innan jag körde hem doggy och mig själv till NN för lite hästklippning.

När 2 hästar hade fått smaka saxen åkte jag hem för lunch och powernap medan tvätt och diskmaskin fick jobba vidare- bra arbetsfördelning!

I eftermiddag har jag varit på ytterligare en promenad- denna gången med båda djuren i var sitt "koppel" även om Soya fick springa lös också. Huruvida Kreon också hade velat springa lös har jag inte undersökt; han gör nog säkrast i att gå vid min sida så som jag önskar.

Idag gick vi en halvtimme åt motsatta hållet från igår (omväxling förnöjer) och här fanns inte lika mycket att engagera ögonen i så promenaden avlöpte utan problem.

As we speak pågår hårfärgning- det går inte an att ha en massa gråa hår som 25-åring, eller hur?

Så här sover vi :)!

Tycker att denna bilden exakt åskådliggör hur vi sover hemma hos oss, maken och jag representerar den stora hunden och Soya den lilla...så förstår ni kanske vem som tar mest plats och vem som vaknar med nackspärr ibland :)))!

Godnatt!

Har jag låtit snålheten bedra visheten?

För ett tag sedan bestämde jag mig för att köpa nya strykkappor till Kreon då Archies avlagda, som HAN inte kunde ha eftersom de gav honom skav, visade sig ha samma effekt på Kreon samt då jag började tröttna på att ständigt tvätta och rulla upp lindor.

Gjorde en förfrågan på ett hästforum jag ofta besöker (www.ryttarfiket.se) och fick tips på olika snygga dressyrskydd av vilka jag fastnade för en sort av märket CATAGO.

Det föll sig så turligt att dessa CATAGO-skydd fanns att köpa i en butik i min närhet och jag inhandlade desamma i helgen, för 899 riksdaler.

Priset bedömde jag som relativt ”OK” eftersom det handlade om 4 skydd, inget ”klipp” precis men inte heller hutlöst.

Ja, så tyckte jag i alla fall initialt och ända tills min fd hästskötare Lina hade vänligheten (hmmm….) att via ett mail informera mig om att hon i en tråd på Bukefalos hade läst om en person som samma dag hade köpt exakt likadana skydd på Gekås i Ullared för…..429 ynkliga kronor.

Först tänkte jag bara ”förträng, förträng att du läst Linas mail” men sedan surnade jag till, ja, inte på Lina men på hela grejen med hur otroliga vinstmarginaler en del affärer gör på sina produkter.

För givetvis är det ju inte så att Gekås går med FÖRLUST på sina skydd!

Detta funderande gjorde mig faktiskt så ”pissed off” att jag beslutade mig för att lämna tillbaka skydden jag köpt, jag hade tack och lov inte hunnit packa upp dom ännu.

Och nu kan man ju lista ut med häcken vad som kommer att hända när jag kommer upp till Ullared i nästa vecka: GIVETVIS kommer skydden att vara slutsålda då men ärligt talat så bryr jag mig inte- då får det vara och då finns det ANDRA skydd jag kan köpa i stället.

Men att förlora nästan 500 spänn eller betala dubbelt så mycket för skydden som de går att köpa för någon annanstans- där går liksom MIN gräns.

Speciella annonser del 374, veckans annons!

*ASGARV*

Kan man göra annan efter att ha läst denna ?

Var får folk allt ifrån?

Onsdag- tur för retur

Idag var det åter dags för en vilodag för Kreons del fast huruvida han verkligen upplever våra 20-minuters promenader i grannskapet som vila eller ej låter jag vara osagt.

Förvisso vilar han säkert kroppen men KNOPPEN stimuleras nog fortfarande en del av alla intryck han får insupa, det finns mycket att titta på och begrunda längst vägen :).

På tal om kroppen har jag börjat att massera den lilla spindeln så smått, inte så mycket för att jag är säker på att en 60-kilos människas knådning av en 600-kilos hästs muskler ger så mycket FYSISK effekt (på hästen i alla fall ha ha) men jag tror i alla fall på en....ska vi kalla det "ökad kroppsmedvetenhet" hos hästen om den vänjs vid att man tar överallt på den, böjer och bänder på olika kroppsdelar åt alla håll och kanter osv.

Hästen lär sig att acceptera människans nycker och upptäcker förhoppningsvis också att det går att tänja och böja sig mer än den kanske trodde. Det är min teori i alla fall...skratta gärna.

Själv fick jag ingen vila eftersom jag var "tvungen" att åka iväg för att återlämna strykkapporna jag köpte i lördags men mer om detta i separat inlägg imorgon.

Idag har jag nog plockat den sista näven hallon misstänker jag- nu blir det inte mer förrän nästa sommar är jag rädd. Men det var roligt så länge det varade ....

Speciella annonser del 373, nu har även sadlar börjat tala

Eller skriva i alla fall :)!

Somliga går med trasiga skor....andra med trasiga strumpor :)!

Jag upphör aldrig att förvånas över dels allt konstigt folk kan få för sig att skriva inlägg om och dels hur de resonerar i olika frågor.

Gå med strumpor som har flera hål.....ehhhh??!?!

Ja, ja...alla är vi olika.

Och vill ni läsa svaren på det högintressanta inlägget nedan så kan ni läsa dessa här

"Går igenom strumplådan och det är inte många strumpor som får gå i pension. Jag använder strumporna tills det är antingen flera hål i tårna eller hål i hälen. En strumpa med ett hål i tån och genomskinlig häl kan användas ett par gånger till. Köper flera som är likadana så jag kan slänga de som går sönder efterhand och ändå ha hela par. När det bara finns en kvar används den ihop med en udda när jag ändå bara ska ha skor på mig eller går hemma.
Så när får era strumpor en hedersfylld begravning i sophinken?"

Tisdag- smiskträning och skunkrengöring

 
I morse var det NN-träning igen och det gick väl som det brukar; bra.
 
Vi gjorde några skänkelvikningar, serpentiner i galopp (riktigt bra i höger galopp, svårare i vänster) och lite ”slut-träning”.
 
Jag tränade också på att kunna använda spöt som en förstärkande hjälp vid tex sidvärtförflyttning då jag anser att man SKA kunna vidröra hästen lätt på baken utan att svaret blir tex en arg spark tillbaka.
 
Nu kan jag inte precis påstå att jag känner något större behov av att hjälpa till med spöet för det mesta men det ska som sagt ändå gå att göra det OM MAN VILL och är jag bara väldigt försiktig så tycker jag att Kreon svarar helt rätt på ”smiskan”.
 
Men i hans fall är det en låååångt mer hårfin gräns mellan att ta spöhjälpen och jobba på ÄNNU bättre eller bara bli arg/sur än vad det var med Archie vilket är positivt men också kräver att jag tänker mig för.   

Nu har jag precis kommit in från en blåsig cykeltur med kinesen som tackade för rastningen genom att rulla sig i något (?) invid den ena husväggen som stank skunk.

Tack och lov är hon relativt lätt-tvättad och torkar innan hon nästan är ute ur badkaret.

Annat var det när jag hade min långhåriga schäfer! Där var man själv och hela lägenheten minst lika blöt som själva hunden som dessutom inte torkade på flera timmar.

Veckans fynd: öronvärmare!

Min jakt på prisvärda och vettiga vinterattiraljer fortsätter och nu har turen kommit till öronen, dvs hur man kan hålla dessa varma.

Idag inköptes dessa

Observera priset: 15 fjuttiga kronor!

Tillbakablickar: när Archie mötte folkets jubel

Häromveckan följde NN:s sambo med till en av våra träningar och då han försökte filma Kreon lite när vi stod stilla så ville Kreon inte alls visa upp sig utan stod mest med öronen spretandes åt var sitt håll vilket NN:s sambo kommenterade med ”HAN BEHÖVER MEDIETRÄNAS”.

Och denna roliga (och sanna, ha ha ha) kommentar fick mig att tänka på när jag försökte medieträna en annan gosse, den gode Archie.

Precis som med mina tidigare unghästar löshoppade jag Archie ganska ofta i unga år och han var väldigt duktig på det och tyckte nog att det var ganska lätt och kul.

Här måste jag göra en utvikning och berätta att jag finner det smått komiskt att alla mina unghästar (Heron, Décima och Archie) blivit lovande HOPP-hästar på kvalitets trots att de köpts som DRESSYR-hästar.

För övrigt var detta något jag var mycket noga med att påpeka under de många åren som Heron hopptävlade; när folk sa ”Åh vilken fin hopphäst” så rättade jag dom alltid med ”Nej, det är ingen hopphäst, det är en DRESSYRHÄST SOM HOPPAR”.

Nåväl…för att återgå till Archies löshoppning så brukade jag ofta hoppa honom på morgnarna, i min ensamhet, med vid ett tillfälle skulle vi i stället träna en helgeftermiddag.

Det var en hel del barn på ridskolan just då och de ville så klart se hur söta Archie hoppade.

Jag tyckte att detta var ett bra tillfälle att vänja honom vid publik inför kommande tävlingskarriär (så mycket publik det nu finns på min nivå när man tävlar dressyr ha ha ha).

Hur som haver så bad jag barnen att de efter avslutad hoppning skulle APPLÅDERA- så att Archie ”SKULLE VÄNJA SIG VID FOLKETS JUBEL” som jag så putslustigt uttryckte mig (tror dock denna humor gick barnen förbi).

Och efter en lika fint genomförd hopp-omgång som alltid så gjorde barnen som jag bett om, de applåderade lite lagom högljutt och Archie det lilla livet….han blev så förskräckt över detta plötsliga ljud att han hoppade till och RAMLADE OMKULL!?!?!?

Inte riktigt den medieträning jag kanske tänkt mig eller önskat men men....han blev ju dock stensäker och iskall i alla lägen på tävlingar, lyckligt applådtränad eller ej!

Måndag- tillsammans och ensam

Alla eventuella planer på ridning någon annanstans än i ridhuset fick snabbt skrinläggas- det ösregnade och blåste när jag kom till stallet efter jobbet där jag redan hade dränkts av nederbörd under en oplanerad vandring till ett hembesök.

Så det fick bli ridhuset- i sällskap av halva "mitt" stall, både Optico, Tulle och Bobbo höll oss sällskap.

Jag red ungefär som jag brukade, tränade på stora bakdelsvändningar och galoppfattningar bland annat och i slutet av ridpasset fick vi också träna på något nytt; att fortsätta ridpasset trots att alla andra gick ut och lämnade oss ensamma kvar.

Detta brydde sig Kreon inte det minsta om så det var ju skönt!

Speciella annonser del 372, med en klackapark?

Någon som provat dessa?

Sitter de bra på foten? Verkar otroligt lätta att sätta på i alla fall :)!

Veckan som gått

Första veckan med frost på natten och nu är det bara att gilla läget- sommaren är definitivt över!

Jag, den snåla husägaren, har satt igång värmen i huset och det är bara att hoppas på en mildare vinter än den vi hade- vissa månaders elräkningar var inte att leka med!

Soya har börjat löpa vilket förklarade varför väldigt många hanhundägare hade väldigt stora bekymmer med sina hundar när vi var på Ribban i onsdags- dagen därpå började löpet.

Jag tolkade hanhundarnas svårigheter med att lämna Soyas sida som "tja..så är det när man möter en skönhet" för det BRUKAR faktiskt ofta vara så, löp eller ej men nu hade det alltså en annan förklaring :).

Kreon jobbar på med de uppgifter han får sig tilldelat och jag ska inte trötta er med hur roligt jag tycker det är att rida honom osv- det har ni nog förstått.

Vi fortsätter med våra vilodagar var 5:e dag ett tag till liksom med träningar för NN 2 gånger i veckan- än så länge fungerar detta konceptet bra.

Annars har det väl inte hänt så mycket spännande i veckan- jag fyllde år vilket jag tycker är mer deprimerande än något att fira, kan faktiskt inte hitta så jättemånga fördelar med att bli äldre.

Veckorna rusar förbi i en himla fart och från och med den som kommer ska jag vara ledig en vardag i veckan i 10 veckor.

Det konceptet började jag med förra året och tyckte att det föll så väl ut att jag upprepar det i år- arbetsveckan känns mer uthärdlig när man under en vardag kan se sina djur i dagsljus och hinna göra lite extra med dom tack vare detta.

Söndag- jag gick och jag gick och jag gick....

Ja, idag har det blivit en del gående, precis som rubriken antyder.

När jag steg upp kunde jag konstatera att det varit frost under natten så det är nog bara till att inse att de varma dagarna är över för i år.

Jag kan fortfarande plocka enstaka hallon från mina buskar medan äppelträdet nu börjar se lättare ut- tonvis med äpplen har sedan någon månad tillbaka lämnat det dag för dag och nu finns inte många kvar.

Jag började dagen med att fodra alla hästar på vår anläggning och därefter släppa ut 15-talet djur i sina respektive hagar innan jag begav mig hemåt igen.

Rejäl höstkyla brukar också innebära väldigt vackert väder och så också idag så strax innan lunch begav jag mig till Dalby med Soya för en längre promenad.

Naturreservatet var lika vackert som vanligt och jag är också alltid lika förvånad över hur få människor som faktiskt hittar dit.

Det är inte många man möter på vandringen och hundar är ännu mer sällsynta.

För mig som har en mycket lydig hund så länge inga kaniner hoppar rakt upp i fejset på henne är det ett perfekt ställe att gå på och även om hon skulle sticka iväg (vilket aldrig har hänt) är det hur långt som helst till trafikerade vägar- viktigt när man har en hund som kan förflytta sig flera kilometer på ingen tid alls.

Har på alla de gånger jag gått i Dalby endast sett en enda kanin och terrängen gör dessutom att de mycket snabbt kan försvinna ur ens åsyn- inte som hemma där vidsträckta åkrar lockar till låååånga race.

Efter vår promenad var det dags för mig och maken att bege oss till stora staden för ett restaurangbesök och när även detta var avklarat begav jag mig till stallet för ett nytt projekt; tömkörning av Kreon på vägarna.

Hur detta gick kan ni se här och även om den lilla spindelpojken tvekade här och var så lyckade jag övertyga honom om att GÅ och ingenting annat.

Vi var ute i nästan en hel timme och gick/ sprang bland annat förbi NN:s stall och nu tror jag Kreon sover mycket gott av alla nya intryck idag :).

Det vackra naturreservatet: