Naturens under

Hot dog

Bloggstöld om tåliga dressyrryttare

Jag har inte för vana att sno blogginlägg från andra men detta tyckte jag faktiskt var lite tänkvärt (taget från ungdomsbloggen www.catago.blogg.se).

Rubriken är: "Dressyrryttare = tåliga" och det måste vi väl hålla med om eller hur :), i alla fall när man läser inlägget som lyder som följer:

När det är hopptävling och det är varmt ute så brukar överdomaren ge tillåtelse till ryttarna att de får rida i skjorta/kortärmat skjorta. Det jag har funderat lite på är; hur jobbigt kan det vara att rida ca 2 minuter med kavaj?

Som dressyrryttare har man alltid kavaj på sig. Jag har i alla fall inte varit med om att man har fått rida utan kavaj på tävling, och det är heller ingen som förutsätter att man får rida utan. Man är dessutom inne på banan ganska mycket längre på dressyr än på hopp, ca 7-8 minuter brukar man räkna per start. Jag vet bara hur olidligt varmt det har blivit när man ridit, men ska man vara fin får man lida pin, eller? ;)

Fredag- Kreon tränar och Soya cyklar

Även denna morgon blev det en kortare träning för NN i ridhuset och om denna finns inte så mycket att säga mer än att vi tränar på enligt ungefär samma koncept som tidigare.

Efter träningen hastade jag ut med Kreon i en gräshage där han, gissar jag, har njutit i det otroligt för årstiden varma vädret.

Min bils temperaturmätare visade 22 grader när jag körde från jobbet och solen har gassat hela dagen.

Nu har jag precis kommit hem efter en cykeltur med snabbspringaren och inspirerad av gårdagens högkvalitativa och för att inte säga überintressanta film om Kreon kände jag att jag ville göra dess motstycke fast denna gången med kinesen i huvudrollen.

Om jag får säga det själv så lyckades jag absolut och förväntar mig en Oscar för bästa regi om inte annat eller vad säger ni om denna film ?

Fråga och svar om ridkläder

Fråga:
Varför är det bra att samla på sig en massa ”bra att ha”-ridkläder (läs: ut-tjänta jobb och fritidskläder) trots att man i princip bara använder en tiondel (favoriterna) medan resten samlar damm i en garderob?  
 
Svar:
För att man ska någonting att sätta på sig när ens tvättmaskin går sönder och reparatören tar en evighet på sig att komma!
 
(”Vanliga” kläder har jag också så att jag kan klara mig i evigheter utan att tvätta men säg inte det till reparatören…..)

Då var det dags igen: reflextjat!

Något som jag aldrig REFLEKTERADE över (guuud vilken ordvits jag fick till där!!!!) när jag bodde i stora staden och även hade hästen där men som är desto mer påtagligt när vi hela familjen är lokaliserade ute på landsbygden är folks sätt att förhålla sig till mörker.
 
Kanske tror de flesta att de är så goda att de är utrustade med en självlysande GLORIA som ska synliggöra dom för alla andra, framför allt bilisterna, nu när det börjar bli mörkt både när man ska till och från jobbet?
 
Eller finns det en överrepresentation av människor med DÖDSLÄNGTAN ute på landet, en längtan efter evig frid som någon annan (läs: någon i ett motorfordon) ska ombesörja åt dom?
 
Ja, jag vet inte vad jag ska tro men klart är att jag ser många…ursäkta uttrycket  IDIOTER som både promenerar, går med hund/ar och joggar utan den minsta reflex men däremot gärna SVART-KLÄDDA på de oupplysta 70-vägarna där jag bor!!!!
 
Här får jag faktiskt berömma RYTTARNA som föregår med gott exempel och ibland nästan ser ut som vandrande julgranar med så mycket reflexer att de lyser upp halva bygden- men hellre det!
 
Ni andra, och framför allt du som låter din kolsvarta hund gå närmast vägen medan du själv är i alla fall nååågot skyddad av vägrenen- KÖP EN REFLEXVÄST i alla fall.
 
Man kan köpa dom för inte ens en femtiolapp (har enstaka gånger sett västar för 19 ynkliga kronor)  en billig livförsäkring!   

Torsdag- miljöträning

Några bilder från idag och så en HÖGINTRESSANT film


Idag har jag slagit två flugor i en smäll- jag har både genomfört en superb miljöträning med Kreon och fått chansen att visa upp honom för min goda vän Susanne!

Jag har ett tag funderat på hur den långbente kommer att bete sig i främmande miljöer- uteridningarna har inte varit klockrena och min plan med Kreon är ju att han ska bli en tävlingshäst och då vill det till att det inte blir för stort "drama" så fort man lämnar välkänd mark.

Tanken att hälsa på Susanne väcktes då hon dels alltid varit en stöttande (och nu efter hästköpet nyfiken) vän och dessutom har hon en egen jättefin utebana bara ca 15 minuters körning från mitt stall.

Lastningen dit och urlastningen hos Susanne gick mycket bra, inte så att Kreon rusade in i transporten men han gick på hur fint som helst efter att en stallkamrat hade tryckt en longeringslina lätt runt baken på honom.

Väl hos Susanne blev det en kort promenad runt banan till fots och longering i några varv och sedan hoppade jag upp och red lite lagom kravlöst i 15-20 minuter.

Kreon skötte sig faktiskt exemplariskt tyckte både jag och Susanne, han tvekade inte utan gick ganska exakt likadant som hemma, var varken piggare eller slöare och visade heller inga konster = betyg 5 om jag får döma (på en 5-gradig skala givetvis :))).

Lastningen hem gick ännu lättare och urlastningen klarade jag helt ensam så allt som allt kan jag verkligen inte klaga på något.

Mycket bajs i transporten var det så helt obekymrad tror jag inte att Kreon var men det är heller inget konstigt tycker jag.

Mamma vet bäst

Nu är det bestämt; Soya är Snabbspringaren och Kreon är....

Nu har jag i alla fall fastställt Kerons "skrift-smeknamn", dvs vad han ska kallas i skrift om än inte tilltalas som.
 
Jag gillar ju att vara lite ordvitsig och eftersom jag redan kallar Kreon för Pojken och han till viss del ser ut som en spindel (rund kropp och långa smala ben) så är ju namnet givet:  SPINDELPOJKEN. Huruvida han någonsin blir Spindelmannen återstår att se :)))!

Kan 10 personer ha fel medan en har rätt?

En lustig fråga kanske och så klart kan det vara så men jag tänkte utveckla resonemanget lite så förstår ni kanske vad jag EGENTLIGEN menar.
 
För många år sedan flyttade en ny inackordering in på ridskolan och nyfiken som jag alltid varit frågade jag personen var dennas häst hade stått uppstallad tidigare.
 
”Ja…sist stod vi i stall X men där var ju folk inte kloka…..” blev svaret och på min följdfråga i vilka stall personen MER hade stått följde en aldrig sinande tirad om jag vet inte hur många stall som hade haft äran att ha personen som inackordering och hör och häpna: det hade varit olika fel på ALLA stallen.
 
Det tog inte lång tid för i alla fall mig att konstatera att det största felet nog var denna hästägare som hade många besynnerliga idéer om människor i allmänhet och hästhållning i synnerhet så för mig var de många flyttarna inget konstigt (och personen flyttade sedermera även från vårt stall).
 
Ett annat exempel jag tänker på är hämtat från ett stall där jag var för att fråga efter stallplats för några år sedan.
 
Jag hade ryktesvägen hört att i princip ALLA inackorderingarna (typ 10 av 15) hade sagt upp sina boxar och jag ville med egna ögon se stallet och höra vad ägaren var för en filur.
 
Och det var samma med denna människa som med personen i exemplet ovan: helt omedveten om eventuella brister hos sig själv och bara en massa negativt snack om de som hade stått i hans stall.
 
Dessa 2 exempel och några till kan jag säga i alla fall DELVIS bidrog till att jag valde att sälja Archie.
 
I min guldskimrande värld och sett genom mina rosafärgade glasögon var ju Archie super-fin och många gånger då vi tävlade tyckte jag att han hade gått bättre än vad poäng och domarsiffror visade.
 
Till slut fick jag ju inse fakta: det kan inte vara så att 20 domare har ”fel” och att jag är den som vet bäst utan jag kanske måste inse fakta och inte leva kvar i en drömvärld.
 
Och det är ett råd jag skulle vilja ge andra också; tro inte alltid att DU har rätt och att alla andra har fel utan försök att se mer objektivt på saken, fråga folk du litar på och som du vet är ärliga om deras åsikt och framför allt; var inte rädd för att möta dina egna brister och tillkortakommanden- ingen är perfekt, inte heller du :)!         

Onsdag- var är fåren när man behöver dom?

Enligt mitt nya 4+1+4-schema skulle Kreon ha vilodag idag och då fick det räcka med en halvtimmes promenad med undertecknad.

Trots att Kreon skötte sig exemplariskt på vår vandring blev den ändå en besvikelse; min plan att låta honom stifta närmare bekantskap med de häst-slukande (enligt Kreon i alla fall) FÅREN gick nämligen helt om intet.

De jäkla ullisarna höll sig retligt nog så långt bort i sin stora hage att jag inte ens tror att Kreon anade dom och det var som sagt inte så jag hade tänkt mig det hela.

I min djävulska plan ingick att fåren skulle drälla fram som en enda nyfiken skock, att Kreon därpå skulle bli livrädd och försöka sticka iväg/ kasta sig eller göra något annat dumt men att han därefter skulle lugna sig direkt av att känna trygga matte i andra änden av grimskaftet.

Tja...drömma går ju så vi får göra ett nytt försök någon annan dag i stället!

Lite om min sits

Angående sitskommentarerna i inlägget från igår där jag visar film på Kreon och mig vill jag ge ett litet förtydligande och min syn på saken:
 
Jag har för länge sedan förstått att min sits inte tillhör de mest eleganta och ska inte skylla på något utan bara hoppas på att jag kan FORTSÄTTA att försöka förbättra den, framför allt nu när jag har en häst som hittills i alla fall är väldigt lättriden och går med egen bjudning.

Då är det lättare att koncentrera sig på hur man sitter- när man inte har fullt sjå med flera andra saker.

Men visst; jag är VÄL medveten om att sitsen påverkar hur hästen går, i alla fall till en viss del och också beroende på hur "förlåtande" hästen är.

Och om någon tror att jag menar att ALLT med min sits är "Archies fel" så är det givetvis inte så även om jag är övertygad om att man precis som när det gäller tex personkemi mellan vissa människor har lättare för att "trigga igång" REDAN dåliga ovanor/ svårigheter/ svagheter osv hos vissa individer.

Så medan jag kanske hade kunnat fortsätta att sitta som jag gör på någon annan häst så hade den INTE tappat bjudningen som Archie gjorde-om det nu var pga min sits (det låter JAG vara osagt) som detta hände.

Men givetvis vill jag inte få en "segis" till och vill ju även i ÖVRIGT sitta snyggt och effektivt så jag lovar: jag ska kämpa på!        

Jag klippte lätt- men var det rätt?

 
Nyligen har det varit en debatt i Ridsport (tror jag det var) om att man inte slentrianmässigt bör bremsa hästar, tex ”bara” för att rycka manen på dom.
 
Jag håller givetvis med; många, många gånger är det mesta som handlar om hästhantering och hästskötsel en ren uppfostringsfråga och jag anser att alla hästar ska kunna stå uppbundna på stallgången och bli borstade, få utrustning på sig osv.
 
Vad gäller just manryckning får jag av egen erfarenhet säga att det finns hästar som finner detta extremt obehagligt; min egen Décima var en sådan häst.
 
Började man dra i hennes man blev hon jätteirriterad och dansade rejäla rundor på stallgången och jag insåg snabbt en sak:
 
Om man har en häst som är GUDASNÄLL med ALLT, ALLT, ALLT utom en så banal sak som manryckning då är det inte ett tecken på att hästen är fjantig eller dum utan på att den faktiskt har ett genuint obehag och varför ska man utsätta hästen för detta om man absolut inte måste?
 
Jag löste detta genom att KLIPPA hennes man och det gick hur bra som helst och såg för den delen inte det minsta konstigt ut.
 
För att återgå till ”brems-debatten” så började jag fundera på den i samband med klippningen av Kreon eftersom jag ju gjorde den med en rejäl dos Domonsedan i hans kropp.
 
Tanken slog mig att det säkert finns de som tycker att även detta var fel, dvs att bedöva bort hästen i stället för att antingen ta fighten eller med andra metoder ”lära” hästen att en klippmaskin inte är farlig.
 
Och låt mig säga så här:
 
I SAK förstår jag resonemanget, man kan och ska inte ta genvägar till vad som helst vad gäller hästhantering men har man en gång blivit rejält nersparkad vid hästklippning så är man väldigt tacksam över att det finns mycket säkra sätt för att undvika detta där jag anser att Domosedan (om hästen ”svarar” rätt på medlet) är det bästa.
 
Jag räknar mig själv som oerhört rutinerad vad gäller hästklippning och jag har tagit många fighter i mina dagar, lockat och pockat, bremsat, lyft upp ben, stått med hästar uppträngda i väggar, haft hjälp av andra personer osv men numera känner jag bara: VARFÖR om det inte behövs?
 
Varför utsätta hästen för ovanstående om man på ett långt enklare, ”bråkfriare” sätt kan få jobbet gjort snabbt och effektivt och utan att stressa hästen men förhoppningsvis LÄRA den till nästa gång?
 
Själv har jag haft turen att faktiskt ALLA mina hästar har varit gudasnälla att klippa (är det en tillfällighet eller har det med övrig hantering att göra- you tell me?) och förhoppningsvis blir även Kreon en ”staty” i raden men jag är så tacksam att jag slapp tjafsa med honom första gången och det ska bli mycket spännande att se vad som händer gång nummer 2, kommer han att klara sig utan ”god natt-medel” eller inte? Jag vet ju vad jag tror men vi får väl se….

Tisdag- 3+1+3 ska bli 4+1+4

Från och med nu har jag bestämt mig för att öka Kreons träningsdos från vilodag var 4:e dag till vilodag var 5:e dag i stället.
 
Givetvis kommer jag att anpassar arbetet så att det inte blir för jobbigt för honom men jag tycker ändå att han bör klara av att gå så pass ”mycket” eftersom han trots allt är 6 år gammal.
 
Mina andra hästar har fått gå i vart fall 5 eller 6 dagar i veckan i den åldern men då har de varit mer ridna än Kreon så honom tar jag det lite lugnare med.
 
Men jag är som ni vet av åsikten att folk i gemen rider för lite och för sällan på sina hästar, för mig är tex inte att rida ut i 20-30 minuter ens att betrakta som att man har motionerat hästen- det räknar jag snarare som en vilodag.
 
Man ska ju också ha i åtanke att Kreon går ensam i hagen, ibland i väldigt små hagar och endast 6-7 timmar om dagen (det är helt enkelt så det är organiserat i vårt stall och inget jag kan bestämma över) så någon ”motion” mer än den som JAG ger honom får han ju knappast till skillnad från hästar som kanske går i stora flockar över enorma ytor och är ute från tidig morgon till sen kväll. Det är stor skillnad menar jag.
 
Ridningen idag blev en morgonritt och träning för NN och med risk för att låta tjatig så var det lika roligt som alltid.
 
Vi lekte lite med både stora bakdelsvändningar, skänkelvikning på diagonalen, skolor utmed långsidorna, galoppfattning från skritt och förvänd galopp.
 
Surmupps-Birgitta har faktiskt blivit myyyyycket bättre på att GE BERÖM och det gör jag ofta vilket jag märker att Kreon uppskattar.
 
Som jag har nämnt är detta en mycket känslig häst som jag tror hade varit helt galet att försöka tvinga till olika saker med hårda metoder och det är inte heller varken min eller NN:s ”grej” att pyssla med.         

Speciella annonser del 370, långöra!

Häftigt med ett djur vars öron är lika stora som resten av kroppen!

Tur att inte hästar är skapta så :), tänk vad högt i tak stallarna hade behövt att vara!

Som utlovats: en liten film

Jag gav ju er ett halvt löfte om en film i lördags och eftersom snälla Lina både filmade och därefter redigerade ihop innehållet så kan jag hålla det jag lovat.

Eftersom träningen för NN bara pågick i kanske 15 minuter så gjorde vi inga "konster" :) utan koncentrerade oss på rakriktning och självbärighet vilket minsann inte är så "bara".

Själv noterar jag med tacksamhet att mina tidigare otroligt flaxande skänklar är lååååångt mer stilla nu UTAN att jag ens behöver anstränga mig medan de tidigare som sagt for omkring som lärkvingar hur jag än försökte att sitta stilla.

Än har jag en bit kvar till en snygg sits men jag ser redan att den blivit bättre och det var faktiskt en sak som "skrämde" mig lite de sista åren med Archie- jag tyckte att min sits nästan blev sämre och sämre, troligen orsakad av en inte så självgående häst.

Kreon

Måndag- en lite för händelserik ridtur

Idag hade jag egentligen planerat att först tömköra och sedan ta en promenad vid hand med Kreon men när jag kom till stallet visade det sig att en av hans boxgrannar precis skulle ridas ut och då kände jag att jag fick passa på att hänga på- det händer så sällan att jag rider samtidigt som de andra så jag ville ta chansen.

Innan vi red ut red jag lite på vår utebana och passade även på att hoppa ett jättehinder (se nedan) och sedan bar det av på vår uteritt.

Vi red samma runda som jag hade ridit igår men idag mötte vi fåren på närmare håll och se det passade inte Kreon!

Trots lång övertalning vägrade han att gå framåt (däremot gärna bakåt....) och eftersom även vår sällskapshäst började krångla smittad av Kreons konster fann jag ingen annan råd än att hoppa av och leda den får-rädde gossen och det gick däremot utan problem.

Otroligt nog lyckades klumpeduns-Birgitta därefter hoppa upp i HOPP-sadeln igen (jag som ALDRIG någonsin sitter upp utan pall) och sedan förflöt turen utan vidare incidenter tills vi red förbi en trädgård där en rottweiler kom rusande mot oss under fullt skällande.

Tack och lov hann jag se den på håll och ett staket skilde ju oss åt men Kreon befann sig ändå plötsligt inte på stigen bredvid trädgården utan på en gigantiskt och nyplöjd åker intill.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag lyckades få stopp på Kreon direkt för hade han skenat ut över åkern hade jag antingen dråsat av pga obalans eller av hjärtstillestånd!

Resterande 5 minuter av ritten var i alla fall lugna och jag kunde hoppa av helskinnad utanför stallet.

Dock märker jag att det tar på mitt i sådana här fall ovana sinne- jag fick en blixtrande huvudvärk i samma sekund som vi stod ute på åkern och nu sitter jag med bultande huvud i soffan och tycker synd om mig själv.

Hoppning på hög nivå!

Dagens (slump)fråga

Är det inte himla konstigt hur det ibland kan gå månader, ibland till och med ÅR som man inte träffar en viss person och sedan kan man plötsligt se honom/ henne 2 gånger med bara dagars intervall?
 
Det har i alla fall hänt mig flera gånger, senast för några dagar sedan.
 
Då hade jag inte träffat en fd arbetskamrat på säkert 2 år och så plötsligt såg jag henne 2 dagar i rad, på 2 helt olika platser i stan.

Veckan som gått

Nu har jag avverkat gott och väl 3 veckor som Kreon-ägare och än så länge känns det bara bättre och bättre.

Kreon har hittills visat sig vara den känsligaste och mest lättlärda häst jag haft och jag kan bara hoppas att jag kan bibehålla detta och dra nytta av dessa utmärkta egenskaper på ett positivt sätt.

2 träningar för NN har avverkats och jag är tacksam över den hjälp jag får, just med tanke på ovanstående.

NN:s "mjuka" ridfilosofi passar oss båda och är det något jag tror är dömt att misslyckas med just Kreon så är det hårda tag och allmänt burdusa hjälper.

Idag blev Kreon klippt och det var otroligt skönt att både bli av med hans päls och se att det gick utmärkt att klippa honom även om han var rejält sederad.

Roligt också att träffa hans fd ägare och tillika uppfödare, inte bara för att hon är veterinär ha ha utan framför allt för att höra lite mer om Kreons uppväxt, hans fullblodsmamma och syskon (han har 2 stycken, en 3 årig bror och en föl-syster).

Soya det lilla livet fortsätter att framleva sina dagar som härskarinna i Casa Karlsson- maken och jag är hennes dyrkande tjänare som roar och motionerar henne allt vad vi orkar :).

Det har blivit både långpromenader, cykelturer och ett besök på Ribban i veckan och det är väl ungefär så hennes veckor förflyter.

Vädermässigt har helgen varit helt underbar med härlig sommarvärme medan andra dagar har varit ruggiga och aviserat vad som komma skall inom kort: hösten!

Mera söndag- vi red ut- and lived to tell :)!

Idag tyckte jag att det verkligen fick vara nog med ridhusridning så jag hade bokat en date med en annan hästägare med garanterat pålitlig häst.

Anna och Optico lotsade oss runt lite alla möjliga vägar och vi var ut i alla fall 45minuter och mötte både traktorer, motorcyklar och annat som Kreon säkerligen hade funnit skrämmande om han hade varit ensam.

Jag tar det säkra före det osäkra och rider ut med sällskap ett tag framöver- nu när jag inte längre har min stensäkre Archie att förlita mig till har jag verkligen insett hur mycket det finns att se upp med i våra omgivningar- väldigt trist men inte mycket att göra åt.

En annan stallkamrat föreslog att jag och Kreon ska följa med dom nästa gång de åker transport till en närliggande skog och det tror jag kan bli både trevligt och nyttigt (och förhoppningsvis mer säkert än våra trafikerade omgivningar).




Håll dig bara till mig polarn så ska du se att allt ordnar sig!



Okej!

Söndag- godnatt Kreon!

Söndagen har så här långt (jag har inte ridit ännu) i mångt gått i samma spår som lördagen med stallbesök för mockning och utsläpp på morgonen följt av jobb hos NN fram till lunch.

Fast idag tog jag och Soya en entimmes cykeltur efteråt och körde bland annat förbi Kreon som vi matade med morötter i hagen (jag matade, Soya åt små bitar själv).

På eftermiddagen var det dags för det som jag både längtat efter och fruktat- klippning av Kreon som trots att han inte är såååå långhårig blir svettig eftersom han mest rids i ridhus och det dessutom varit riktig sommarvärme av och till, denna helgen tex.

Att jag fruktat klippningen beror på att Kreon aldrig varit klippt och att både hans fd ägare och jag misstänkte att han inte skulle vara så rolig att tas med.

Men eftersom inte bara hans fd ägare dök upp idag utan även en härlig Domosedan-spruta så försattes Kreon snabbt i ett behagligt natti-natti-tillstånd och sedan var det bara att köra igång.

Jag kan inte minnas när jag helklippte en häst så snabbt senast men dels stod ju Kreon som en staty och dels ville jag bli färdig innan Domosedanet hade slutat att verka.

Kreon får härmed HÖGSTA betyg vad gäller snällhet, koma-försatt eller ej och jag hoppas att denna nya erfarenhet bara var positiv för honom.

Kan ju som en parentes nämna att jag för många år sedan klippte en häst i tvångsspilta på veterinärklinik, med Domosedan, en brems i örat och en brems i näsan och den lyckades ÄNDÅ sparka omkull mig så är de riktigt djävliga så hjälper banne mig i princip ingenting!

Speciella annonser del 369, se upp!

Den här annonsen påminner mig om en "lustigt" köp min moder gjorde åt mig för många herrans år sedan.

Modern hade varit i Polen på resa och där hittat ett stackel som hon köpte och gav mig i present till min gudasnälla schäfer Ketty.

På min mycket förundrade fråga vad i hela fridens namn jag skulle ha ett stackel till världens snällaste hund, som dessutom alltid gick lös, svarade modern att stacklet skulle SKYDDA henne.

Det visade sig att modern trodde att stacklets piggar skulle vara vända UTÅT, inte inåt, och således skydda hunden från andra, i värsta fall attackerande, hundar!

Vi har det bra....vi här bak i bilen....

Kom att tänka på Siw Malmqvists gamla slagdänga när jag såg den här filmen:

bilåkare

Lördag- film!

Ibland är man glad när väderleksprognosen stämmer- som idag då det stundtals var riktigt sommarvarmt och soligt.

Själv tog jag mig en rejäl sovmorgon ända till 06.30 (undrar när DET hände senast...) varefter jag begav mig till stallet för att mocka och släppa ut Kreon i hagen.

Även denna lördag blev det jobb hos NN och när detta var avklarat vid lunchtid åkte jag hem till lite jobb i den egna trädgården.

Jag kan bara beklaga att min hallonskörd inte når upp till äpplenas mängd, de sistnämnda rasar ner från trädet långt fortare än vad vårt stalls 7 hästar hinner äta upp dom.

På eftermiddagen var det dags för en ny NN-träning och denna gången hade jag sådan tur att både makens kamera och Lina var på plats så med lite tur kanske ni får se en film om några dagar.

Själva träningen blev kort men jag hade hunnit rida en del på egen hand dessförinnan så Kreon var rejält svettig i sin oklippta päls i det sommarvarma ridhuset.

Förhoppningsvis blir han klippt inom kort, jag inväntar bara hans fd ägare som ska hjälpa mig att hålla gossen på mattan så här inför den första klippningen.

Speciella annonser del 368, inridningshjälp eller stjälp?

Ganska ofta tycker jag att man ser annonser som denna där folk vill sälja jätteslitna och obekväma sadlar som så att säga "sjunger på sista versen" åberopandes att de är lämpliga när man ska rida in hästar.

Och jag förstår absolut tanken; jag hade kanske inte heller börjat med att lägga på värsta sprillans nya 30.000-kronorssadeln på en häst som aldrig har haft något på ryggen men jag undrar ändå:

Hur smart är det egentligen att börja ridningen i en sadel som är väldigt obekväm FÖR RYTTAREN?

För i min värld rider man bättre eller sitter i vart fall mer korrekt i en sadel som passar en och skulle jag själv tvingas rida omkring i tex sadeln ovan så undrar jag hur pass bra jag hade inverkat på hästen?

Och det är väl i början av inridningen man vill att allting ska bli så bra som möjligt för hästen så att den får en POSITIV känsla för ridning, inte tvingas balansera upp en ryttare som kasar runt i en nersutten gammal sadel?

Eller?

VVVV= Värsta Vägra Vara Vuxen-attributet?

Igår såg jag det som jag nog skulle låta toppa en VVVV-lista: en karl som åkte SKATEBOARD mitt bland en massa bilar på en av Malmös hårdast trafikerade gator.   
 
Någon som har andra VVVV-förslag på lut?
 
Gå med gymnastikskor på jobbet året runt (dvs även vintertid)?
 
Piercad tunga?
 
Grönt/ Rosa hår?
 
Enorma maskor på strumpbyxorna?
 
Svart läppstift till vardags?
 
Keps inomhus?
 
Använda platspåse/ systembolagskasse som ”handväska”?

Fredag- bra start på helgen

Morgonen inleddes med ett tandläkarbesök (den årliga kontrollen) i ottan och när detta var avklarat efter 10 minuter (!!!!) var det bara att bege sig till jobbet.

Eftersom det var Kreons vilodag ägnade jag lite extra tid åt Soya och vi åkte till Ribban för att sammanstråla med Bodil och Salli.

Idag träffade vi otroligt nog på 3 whippets, bl.a. den gamla bekantskapen Ernst, annars tycker jag att jag sällan ser just vinthundar på Ribban.

Soya och Salli jagade varandra över sanddynerna och efter lite mer än 1,5 timme var vi rätt så färdigmotionerade.

Efter en kort visit hos Kreon ligger vi nu i soffan och håller helg, myyyyyys!

Ibland är killar bara såååå jobbiga (hundinlägg)

Idag var jag ute på en cykeltur med lilla Pippi och som så ofta då vi tar tvåhjulingen körde vi förbi en av hennes killar, Enzo.

Enzo ÄLSKAR att leka med Soya och vanligtvis är det ömsesidigt men ni vet hur vi kvinnor kan vara någon gång....ibland PASSAR det bara inte :).

Och idag var en sådan dag!

Hur Enzo än krumbuktade sig så gjorde Soya allt för att ignorera honom, hon rullade i gräset, tittade åt alla håll utom på Enzo osv.

Jag misstänker att den stackars gossen slutligen tänkte "Dessa kvinnor...vem kan förstå sig på dom?!?!?"

Mysteriet med Ewa Olssons väg?

För någon månad sedan dök det upp ett litet mysterium på vägen till mitt stall.

Jag kör ju denna väg minst 2 gånger varje dag sedan 2 år tillbaka så jag är väl förtrogen med den och hajade därför till när det plötsligt dök upp en skylt jag aldrig sett förut.

Skylten, som ni kan se på bild nedan, påstår ju att den pekar på Ewa Olssons väg och det kanske inte vore sååå konstigt om det de facto FANNS en väg i skyltens riktning.

Men någon väg finns alltså inte utan endast en villatomt med tillhörande fastighet och det är det som gör mig så förundrad.

Tomten och huset har dessutom stått där ”i evigheter” så det är ingen nybyggnation på något vis.

Jag har så klart inte kunnat behärska min nyfikenhet utan har frågat "lokalbefolkningen” vad som menas med skylten och det svar jag fått hittills har varit att det bor en ”spågumma” (?!?!?) i huset och att skylten har tillkommit för att hennes kunder ska hitta lättare.

Tydligen FÅR man sätta upp sådana här skyltar vilket jag finner ytterst märkligt (då det som sagt inte är en VÄG skylten visar utan en TOMT) men vem är jag att döma?

Men vad tror ni? Kan det verkligen vara på detta viset eller finns det någon läsare som säkert VET gåtans svar?



Skylten pekar på.....

...den här trädgården?!?!?

Torsdag- Glad-Birgitta bytte plats med surmuppen

I morse hade sur-Birgitta tack och lov gett sig av och trots att samma hinder fortfarande stod kvar i ridhuset, precis som igår, så gjorde inte detta något utan vi koncentrerade oss på att RIDA i stället för att TJURA.

Även Soyis var med och hon blev överlycklig när först NN dök upp och och ännu gladare när NN:s sambo och medföljande doggy, Soyas pojkvän (en av dom….) Charles (MITT smeknamn på denna hund, han heter Charlie Brown ha ha) äntrade ridhuset.

Hundarna lekte väldigt intensivt medan Kreon fick jobba på nästan lika intensivt han och vi hade en väldigt trevlig stund i ridhuset alla.

Jag dristade mig till och med till att SKOJA (näää…inte SKRYTA) med NN:s sambo och ropade till honom:

”Vill du se en 10-mässig galopp” och det ville han ju så klart så då var det bara ”upp till bevis” ha ha.

Nu blev det väl inte riktigt en 10-mässig galopp (nääää????) men hyfsad i alla fall och vi visade också upp lite skol-embryon i trav och förvänd galopp.

Passet avslutades med att jag försökte göra lite travlängningar under lättridning och medan mina försök till ökning under nedsittning än så länge bara resulterar i att Kreon pinnar på fortare och fortare med korta otäcka steg så fick jag till riktigt härlig ”swing” när jag red lätt.

Inridningshjälp?

Läste om denna docka i senaste numret av Ridsport och jag måste säga att den är väldigt människolik för ändamålet eller vad tycker ni?

Inte för att jag tycker att den ska användas slentrianmässigt- de flesta hästar går dock att rida in på det traditionella sättet och utan problem men sen så finns det ju alltid de djur som är MYCKET svåra och initialt rent utav farliga för ryttaren och då kanske en docka inte vore helt fel, eller?

http://www.youtube.com/watch?v=X8WyOXhJ3uk

Smeknamnstävlingen är INTE avgjord!

Jag vill börja med att tacka för era mer eller mindre vitsiga förslag, de fick mig att tänka efter lite och det jag kunde konstatera är följande:
 
Precis som Lina skrev i kommentarerna till inlägget är smeknamn något som oftast kommer efter ett tag, när man lärt känna djuret, så vida det inte är väldigt ”självklara” smeknamn som att man kanske kallar en häst som heter Karl för Kalle.
Håller också med Görel som skrev att det är svårt att hitta på smeknamn som passar om man inte har träffat djuret, i alla fall om namnet inte associerar till någon egenskap som djuret har, ”Fulis”, ”Pricken”, ”Lillen” eller vad det nu kan vara.
 
Jag insåg också, på tal om flera förslag, att jag i sak inte tycker om när man ger djur ”människo-namn”; Sigrid, Svea, Jörgen, Karlsson eller Olle tex.
 
Detta har ju blivit otroligt vanligt bland hundägare och jag kan på rak arm konstatera att säkert hälften av de hundar jag känner har just människonamn men själv föredrar jag alltså sådant som man vanligtvis inte kallar homo sapiens, typ Mishi, Peaches, Poppy…ja, den typen av smeknamn. Däremot får det officiella namnet gärna (helst faktiskt) vara lite mer ”ordentligt” som exempelvis Soyas ”Per-Mobile Zingy Beauty”.
 
Så Kreons smeknamn får nog anstå tills vi känner varandra bättre och så är det bara att hoppas att han inte lockar mig till att kalla honom för ”Brallis”, ”Avkastarkungen”, ”Skyggo” eller något i den stilen:))))))          

Onsdag- Gnäll-Birgitta är på besök

Usch....just nu känner jag mig riktigt gnällig men det kan man väl få vara ibland?

Har precis konstaterat att vår tvättmaskin gått sönder FEM dagar efter att garantin har gått ut och även om det finns en 3-årig fabrikationsfelsgaranti också som BORDE gälla så blir jag bara så trött....

Saker som en tvättmaskin ska i min värld bara se till att fungera, i alla fall om man skött den minutiöst i ett sketet års tid!

Ridningen var inte heller en höjdare idag :(.

Försökte skritta ut lite men hann inte långt innan jag blev attackerad av världens svärm av några äckliga små flygfän som troligen också bidrog till att Kreon började konstra som aldrig förr och skulle inte gå fram.

Gick in i ridhuset i stället men där var det ÅTER trettioelva miljoner hinder som, tyckte jag, stod i vägen överallt.

Det är lite komiskt, eller INTE, att jag pratade med en person om vårt ridhus nyligen och denna sa:

"Är det inte det (ridhuset) där det alltid står en massa hinder?"

"Näää så ofta är det inte" sa jag förvånat men nu känns det precis som att det är exakt så det är.

Och medan jag uppskattade de gånger det fanns hinder i ridhuset när jag hopptränare med Archie eller i vart fall tämligen lätt red dressyr
ändå så börjar jag nu störa mig när jag sitter på en inte lika lättmanövrerad häst som skulle behöva stora fria ytor för att kunna ridas mer framåt än vad jag nu kan göra.

Så... då var det färdiggnällt för idag, jag tror att gnäll-Birgitta ger sig av redan idag och ersätts av sin i vart fall något mer positiva kamrat, den "vanliga" Birgitta.

Speciella annonser del 367, benvärmare

Snart är det dags igen vare sig vill vill det eller ej:

KYLAN anfaller!

Och vad tror ni: kan inte dessa lårvärmare vara något att ha?

http://www.thermotic.se/produkter/hast/thermotic-warm-and-rain-legs/

Köptips: KLIPP TILL

Höstens antågande innebär i alla fall för mig flera tråkiga händelser, det blir tex både mörkare och kallare utomhus- det hade jag gjort mycket för att slippa.

En annan sak jag gärna hade sluppit är att hästarna sätter päls som "måste" klippas- det finns inte i min sinnevärld att jag skulle rida ens en unghäst som har lång, otäck vinterpäls kan jag säga.

Nej... jag rakar skoningslöst bort allt som går och får därmed en lättskött häst som kan arbeta optimalt utan en massa gräsliga hår som överhettar den och som jag sedan ska behöva borsta bort från all utustning och även mig själv.

Tycker man som jag skulle jag vilja ge ett köptips som man snabbt tjänar in och det är att köpa sig en egen klippmaskin!

Så mycket dyrt "skit" (läs: exempelvis "bling-blingad" utrustning som kostar fem gånger så mycket som den borde bara för att det sitter något "inne-märke" på den) som folk slänger ut pengar på förstår jag inte att man inte investerar i en klippmaskin i stället.

En del tror kanske att det är SVÅRT att klippa hästar men det är faktiskt hur enkelt som helst; kan man raka benen på sig själv fattar man absolut hur man gör detsamma på hästen också :)!

Det "enda" (och det kan vara nog så jobbigt) man egentligen behöver är tid och tålamod....tja...och så givetvis en häst som ACCEPTERAR att bli klippt ha ha.

Men om man betänker att en helklippning i alla fall i Skåne kan kosta uppemot 500:-- och att de flesta "måste" klippa sin häst i varje fall 2 gånger om året så inser man snabbt att det finns pengar att tjäna på en egen maskin.

Om man går in på Blocket och tittar så ser man att det går att köpa rätt så robusta (läs: som det inte tar en halv evighet att klippa med) saxar för under 3000:-- nya eller för kanske 1000-2000:-- begagnade.

Är man lite om sig och kring sig kan man således spara in kostnaden på mindre än 2 år och är man ÄNNU driftigare kan man klippa även ANDRAS hästar och då har man ju tjänat in saxen på nolltid!

Klippmaskiner har dessutom en låååång hållbarhet, i alla fall om man "bara" klipper 5-10 hästar om året och inte låter saxen ligga slängd bland fukt och smuts- jag skulle gissa att min egen maskin är långt över 10 år vid det här laget tex.

En annan fördel med att ha en egen maskin är ju givetvis att man kan klippa precis när man själv känner för det- inte när någon anlitad klippare har tid och man kan också "putsa till" eventuella missar väldigt enkelt om man nu är en sådan person (vinkar till mig själv) som stör sig på detta.

Det är väl den största anledningen till att jag kommer att klippa Kreon själv trots att jag misstänker att ett 3:e världskrig kommer att utbryta när han hör och känner saxen mot kroppen- jag är så petig med klippningen och tycker att många som åtar sig detta mot betalning är så slarviga att jag hade gått och stört mig på "ränder" och bortglömda hårtestar till förbannelse.

Ja, ja.... hur det än kommer att gå med just Kreon....det finns ju något som heter Domosedan min gosse...sade hon med ett "evil grin" så vidhåller jag: köp en egen sax och klipp till!

Tisdag- variation sökes!

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och om detta finns inte så mycket att förtälja- jag tränade vidare på galoppfattningarna och idag blev det flera stycken jättefina, direkt ur skritt!
 
Ridhuset var fullt av hinder vilket jag måste säga lite ordvitsigt var ett hinder- det är inte helt lätt att rida så "påhittigt" med en unghäst då tycker jag.
 
Över huvud taget längtar jag till en tid (undrar när....) då jag kan rida lite mer "Archie-like", dvs mycket mer omväxlande än vad jag gör nu.
 
Tyvärr vill i alla fall jag påstå att våra uteridningsmöjligheter inte är så bra om man inte har en häst som går fram precis överallt och jag hör heller aldrig folk i stallet ge sig ut på några längre turer med sina hästar.
 
Kreon verkade ju mycket rädd för får sist jag var ute och dessa pälsbollar riskerar man att möta nästan var man än rider = inte läge att utmana ödet själv anser jag. Detta får anstå tills jag har någon trygg häst som sällskap och det är inte heller helt lätt att få ihop då folk rider på så olika tider och det börjar bli mörkt tidigare och tidigare nu.
 
Inte heller har vi något bra ställe att klättra på NÄRA och det saknar jag också liksom att bara lasta och köra iväg till skogen.
 
Även om jag älskar ridhusridning så vill jag ju inte att Kreon ska bli helt less på vårt "malande" där så jag får försöka fundera ut sådant som både ger omväxling MEN är hyfsat säkert- i alla fall tills jag känner mig säkrare på hur Kreon reagerar i olika situationer.
 
Hittills har han ju varit snäll men dock visat att han verkligen inte är en häst som såsar sig genom livet och otittigt vandrar fram precis överallt så jag kan inte påstå att jag känner mig till 100 % säker på honom, långt därifrån.  

Soya goes GI

Som jag nog har nämnt äter min man enbart GI-kost sedan månader tillbaka vilket har medfört att han fullständigt rasat i vikt.

Sett i alla fall till honom en ypperlig bantingsmetod således och han äter dessutom gott och går aldrig hungrig.

Varje morgon inleds med äggröra och stekt bacon och det är nog inte svårt att lista ut vem som gärna gör honom sällskap vid frukostbordet.

Tycker bilden trots kass kvalité är rolig med lilla Mimmi som slickar sig så vällustigt om munnen….jag kan faktiskt förstå henne….

Smeknamnstävling för kvicktänkta :)!

Sedan jag köpte Kreon har jag av och till funderat på en mycket viktig fråga i vårt gemensamma liv: vad skulle man kunna ge djuret för ett smeknamn?

Detta högintressanta och prioriterade spörsmål grundar sig i att jag, som jag har berättat om tidigare och som ni i annat fall troligen har förstått av HUNDENS smeknamn att döma, har en förkärlek till att INTE kalla djuren för deras rätta namn utan i princip allt möjligt annat.

Faktiskt gav Herons namn ingen "spontan association" till ett ska vi säga "naturligt smeknamn", som exempelvis att man kan kallas Agge om man heter Agneta eller Hasse om man heter Hans och jag kan idag inte på rak arm minnas vad jag brukade kalla honom men Décima blev och förblev snabbt Dessan eftersom det, vid tidpunkten då hon köptes redan fanns en häst i stallet som kallades Dessi (Miss Decibel).

Arcimboldo var ju redan "omdöpt" till Archie när jag köpte honom (och vem tusan skulle gå omkring och SÄGA Arcimboldo om sin häst undrar jag.....) och sedan var det, om jag inte minns fel hästsköta-Lina som kortade ner detta till Arch som vi också kallade honom.

Buse och Monster var också epitet som jag ibland använde när jag pratade TILL Archie men dock inget jag använde i samtal med andra typ "idag har jag ridit på Monstret".

Soya, det lilla livet är väl den som har råkat mest illa ut i namngivningslotteriet, hade det utlysts en tävling i hur många smeknamn en hund har är jag övertygad om att jag hade vunnit den överlägset.

En del av namnen är mer "officiella" och används i dagligt tal medan andra är vår egen lilla hemlighet :).

Således har de flesta bloggläsarna vid det här laget förstått att jag INTE har en hel kennel utan att Mimmi, Pippi, Mishi, Kinesen, Snabbspringaren, Fastrunner och Vesslan är en och samma hund trots att namnen inte det minsta går att härleda till SOYA eller för all del ZINGY BEAUTY som doggy egentligen heter.

Nu återstår alltså att hitta ett lämpligt namn till Kreon vars korta namn inte "inbjuder" till några ordlekar.

Pojken, Gossen och Spindelmannen (han har riktiga låååånga spindelben) tycker jag inte riktigt går att använda i dagligt tal men kanske ni läsare har andra fiffiga förslag?

Måndag- killträff

Efter 3 dagars "jobb" var det sedvanlig vilodag för Kreon- jag försöker hålla det arbetsschemat ytterligare ett tag: 3 dagars ridning, sedan vilodag osv.

Soya den lilla kineses vilar däremot nästan aldrig och idag tog jag en cykeltur med henne efter stallbesöket på eftermiddagen.

Lättare hund att cykla kopplad med finns nog inte, man känner knappt att det är något som sitter fast i andra änden av kopplet och Soya travar lätt som en fjäder bredvid mig.

Idag cyklade vi förbi en av hennes killar, bordercollien Enzo och eftersom de inte hade träffats på länge blev det ett kärt återseende i hans enorma trädgård.

Hundarna sprang i full fart och i stora cirklar och båda såg väldigt glada ut.

Nu pustar lilla fröken ut i soffan liksom ägaren med den skillnaden att jag inte är trött av att LEKA :)!

Filmklipp: man tager vad man haver........

....sa hoppryttaren :)))!

http://www.youtube.com/watch?v=BNSEBhiR2s8

Speciella annonser del 366, billig ridning

Huruvida de är lättridna får jag låta vara osagt men stallhyran lär ligga på ett minimum i alla fall :)!

http://www.blocket.se/goteborg/Tunnhastar_med_sadlar_for_den_hasttokiga_36116786.htm?ca=23_11&w=3

Veckan som gått

Suck, suck....trots att det är förhållandevis varmt ännu går det inte att bortse från fakta; hösten (läs MÖRKRET) är absolut i antågande.

Numera är det mörkt när jag åker till stallet på morgonen och när jag släpper ut Soya i trädgården för den sista "kvälls-kissen" kan jag inte längre se vart hon tar vägen.

Nåja... det är bara att bita ihop....snart är det sommar igen sa min man tröstande och det har han rätt i. Så fort som veckorna rusar iväg så.....

Mitt "lära-känna-varandra"-arbete med Kreon pågår för fullt och går bra- jag försöker att tänka efter hela tiden och inte ha den slappa och ibland potentiellt "farliga" inställningen till hanteringen av den egna hästen som jag kunde ha med tex snälla Archie (eller Décima...eller Heron...).

För det blir ju så tycker jag att har man en extremt snäll häst så är det lätt att glömma att detta inte är riktigt "normalt" och agera därefter vilket då alltså kan försätta en i riskfyllda situationer.

Jag är ju en riktig fegisryttare egentligen och vill ABSOLUT inte ramla av och att då tex rida ut med lös hund, på ponnyhack i en stökig miljö när det blåser halv storm, som jag mycket väl kunde göra med Archie utan att ens reflektera över det finns liksom inte på världskartan att jag skulle göra med Kreon- inte i dagsläget i alla fall :)!

2 träningar har det blivit även denna veckan och jag tycker nog att vi har kunnat vässa kraven och höja ribban mer än vad jag trodde när jag köpte Kreon.

Antingen kan han mer än vad jag de facto upplevde när jag började rida honom eller så är han väldigt lättlärd (eller en kombination av båda kanske....) men jag behöver verkligen inte bara sitta och rida "runt runt" vilket ju oftast är det som står till buds med helt "gröna" hästar innan de kan NÅGOT :).

Vi har nosat på både skolor, skänkelvikningar och förvänd galopp där de 2 sistnämnda går riktigt bra faktiskt men givetvis är det inte så att detta är "uppvisningsbart" ännu men dock så att Kreon ändå förstår "the hang of it".

Hemma har vi haft hantverkare som har hjälpt oss att byta ut lite murken panel på huset och det känns skönt att ha fått detta gjort liksom ett mindre murningsarbete under vår semester.

Tyvärr är både maken och jag rätt så ohändiga men har i alla fall kunnat bidra med lite målning och framöver blir det mest arbete med sådant som inte alls kräver några "skills" förutom en livstidsdömds tålamod: lövkrattning!

Detta hatade trädgårdsmoment har nu börjat visa sitt fula tryne, en del löv ligger redan och retas på gräsmattorna och fler kommer att följa i deras fotspår- var så säker!

Hade det inte sett så ovårdat ut hade jag låtit skiten ligga tills ALLA löv hade lämnat respektive träd men där går min estetiska gräns- det skulle som sagt se för GRÄS-ligt (kunde inte låta bli en ordvits) ut!

Söndag- vi tvättar och skurar

Suck....trots att jag var hemma från en liten stallfest ganska sent igår vaknade jag klockan 4 i morse och kunde inte somna om- typiskt när jag kunde ha sovit i vart fall några timmar till.

Idag hade jag lovat att ha morgonjouren i stora stallet vilket innebar fodring och utsläpp och när detta var avklarat och även Kreon gick i en gräshage hade tiden för vår årliga stalltvätt kommit.

Alla som har häst i "mitt" stall var på plats vid utsatt tid 09.00 och vi körde igång direkt.

Boxarna tömdes och sedan var det dags att skura, skura och skura lite till.

Efter våra insatser med borstarna kom stallägaren och körde över allting med högtryckstvätten och sedan återstod bara att sätta tillbaka allting på sina platser samt strö upp boxarna igen.

Jag försöker att hålla efter boxen i alla fall lite mellan tvättarna men Archie, som åt så det stänkte åt alla håll och kanter, var inte precis en exemplarisk hyresgäst. Vi får se om Kreon är bättre....

Sent på eftermiddagen var det dags att rida och eftersom det regnade valde jag ridhuset framför gräsbanan där jag egentligen hade tänkt vara.

Invigningen av mina nya stövlar utföll till 100 %-ig belåtenhet, de var otroligt sköna att både gå och rida i till skillnad från "klassiska läderridstövlar" som ju är hur obekväma som helst innan man går in dom.

Idag tränade jag vidare på galoppfattningarna, gjorde lite slutor i skritt och skänkelvikning i trav och det gick lika fint som igår så jag var väldigt nöjd efteråt.

Idag har vi tänt upp braskaminen för första gången för säsongen så helt klart är hösten i antågande- ruggig och regnig just nu.

Har det inte gått liiite för långt (hundinlägg)?

Idag, när jag besökte My One var jag faktiskt tvungen att hala fram I-phonen och ta nedanstående kort samtidigt som jag skakade lite förundrat på huvudet.

Visst; jag är helt med på att VISSA, observera VISSA hundraser kan behöva någon form av täcke vid utevistelse i regn och/eller kyla, framför allt om ägaren håller hunden i kort koppel så att den därigenom inte har möjlighet att springa sig varm men därifrån till att man har börjat sälja BADROCKAR till småhundar....nääää....

Och jag vet att det tex i USA finns tusen gånger värre exempel på hur man spökar ut hundar med alla möjliga attiraljer men ändå...

Om man tittar på bilden längst ner skulle man ju lätt kunna tro att den är taget på en BARN-avdelning på tex Kapp Ahl men så är det alltså INTE :(!

Lördag- fullt upp som vanligt och mina nya stövlar

Som vanligt denna lördag har jag haft fullt upp med tusen järn i elden.

Började morgonen med att åka till stallet och rida Kreon, till en början i ridhuset.

Idag tränade jag honom på att fatta galopp från skritt och det börjar arta sig tycker jag.

Över huvudet så "sitter" fattningarna bättre nu än för bara några veckor sedan då det ibland kunde vara "fifty-fifty" om en galopphjälp skulle uppfattas och om det i så fall skulle bli RÄTT galopp, framför allt när jag ville ha vänster galopp.

Nu kan vi alltså nosa på fattningar ur skritt- inte så att det kommer ett galoppsprång pang direkt efter att jag lagt till galoppskänkeln men det blir banne mig inte heller många minitravsteg innan galoppen kommer och med detta nöjer jag mig så här långt.

När jag tyckte att våra övningar hade gett önskat resultat bestämde jag mig lite övermodigt för att prova att skritta ut en sväng- inte riktigt ända till NN (dit det tar nästan 20 minuter) men i alla fall halvvägs.

Vägen genom en "by-gata" gick aldeles utmärkt och nästan utan något tittande alls men när vi sedan kom ut på en grusväg omgiven av en åker på ena sidan och en fårhage på den andra sidan så tyckte Kreon att det var mycket läskigare, i alla fall när han såg FÅREN.

Trots att de höll sig på ganska behörigt avstånd (de kan mycket väl trava fram som en enda jätteklunga rakt mot en) så var han mycket misstänksam och plötsligt var vi inte längre på grusvägen utan ute på åkern i stället.

Här började fegis-Birgittas hjärta att dunka MYCKET hårt- ett så enormt öppet fält och en skärrad häst kan mycket väl tillsammans utgöra den perfekta kombinationen för "full sken och hejdå hästägare" men jag lyckades återbörda Kreon till grusvägen och sedan skrittade vi i ärlighetens namn inte så himla mycket längre innan jag vände tillbaka just av rädsla att de jäkla fåren skulle få för sig att syna oss närmare.

Även Archie kunde faktiskt titta på fåren och till och med bli rädd och försöka sprina iväg men honom visste jag ju var jag hade så att säga- Kreon är än så länge ett för okänt kort i min kortlek.

Efter hagutsläpp och diverse pyssel åkte jag till City- Gross för att bunkra upp med ännu mer morötter och begav mig sedan till NN för sedvanlig stalltjänst.

När denna var avklarad styrde jag kosan mot My One där jag några dagar tidigare hade lagt undan 2 par stövlar medan jag planerade att sondera andra affärers stövelutbud.

Och efter att ha tittat runt lite igår så ansåg jag att dessa stövlar ändå var de jag helst ville ha för närvarande, både sett till pris och till behov.

Det lär ju dröja innan jag ska ut på några större tävlingar minst sagt och tills dess tror jag att de 2 paren jag valt ut kommer att fungera bra till både vardagsridning, träningar och eventuella småtävlingar.

Hemma har jag ägnat mig åt att städa, dammsuga och tvätta min bil, plocka enorma mängder fallfrukt för vidare transport till stallet samt städat en del inomhus.

Ikväll väntar lite grillning med folk från stallet men huruvida det verkligen blir grillat eller vi äter något annat återstår att se- idag är det kallt och höstruggigt!


Så här beskrivs stövlarna jag köpte på My Ones hemsida:


Mountain Horse Victoria High rider: Elegant och klassisk ridstövel i läder och nappa på insidan. Stark YKK dragkedja på sidan gör att du enkelt kan ta på och av stöveln. Ergonomiskt designad EVA innersula ger dig bekvämlighet genom hela dagen. Inbyggd stålskena ger dig stabilitet när du går och rider. 2499:--




Equi-Theme Verona longboot: Ridstövlar i läder med YKK dragkedja. Elstisk på benet för bra passform. 1889:--

Dagens (autogiro)fråga

Jag har många gånger förundrats över att det är så vanligt att både folk jag umgås med privat och massor av mina klienter är så skeptiska till att betala räkningar via autogiro.
 
De förklaringar jag brukar höra är att ”man vill ha koll” och/ eller att man är rädd att något ska strula till sig och jag fattar fortfarande ingenting.
 
Koll kan man ju ha ändå- det är bara att kolla sina transaktioner via Internetbanken eller till och med genom att dra ut ett kontoutdrag ur Minuten/ Bankomaten och att något skulle strula har jag då aldrig varit med om trots att jag har använt mig av denna förträffliga tjänst i över 10 år.
 
Som häst, hund och husägare har jag ”massor” (nåja….allt är relativt) räkningar som ska betalas varje månad och jag tycker att det är hur smidigt som helst att detta sker per automatik, utan att jag behöver göra något annat än att se till att det finns pengar på kontot vilket också det är lätt eftersom lönen sätts in där några dagar innan alla räkningar betalas.
 
Att betala räkningar på banken eller hos Kassaservice (heter det så….gamla Posten alltså?) kostar multum och det billigaste torde vara att gå till något växlingskontor à la Western Union där det tydligen kostar ca 30 kronor per räkning (vilket i mitt fall skulle kosta typ 300 kronor i månaden eller över 3000 kronor om året- bara för nöjet att få betala sina räkningar liksom….
 
De som betalar via sådana där betal-ordrar kommer långt billigare undan men det är också en blankett som måste fyllas i och hållas koll på så att allt blir ordentligt nertecknat annars blir inte räkningarna betalda.
 
En klient hade glömt att underteckna sin betalorder och innan denna skickades tillbaka till honom och han fick betalat som han skulle var flera räkningar för sent betalda= påminnelseavgift.
 
Själv lyckades jag en gång för tusen år sedan och innan autogirots inträde i mitt liv glömma 2 räkningar från CSN (jag hade 2 olika studielån och fick således alltid 2 separata räkningar).
 
Jag skulle ha gäster hemma, slängde i hastigheten in räkningarna i ett skåp och glömde sedan bort dom helt och hållet tills 2 påminnelseavgifter på vardera 140 kronor dök upp i posten- det var ganska mycket pengar för typ 15 år sen och framför allt kändes det så surt att betala en så onödig kostnad.
 
Numera har jag alltså inte sådan bekymmer och skulle rekommendera alla att betala allt som går via autogiro- det absolut smidigaste sättet enligt mig!
 
Och ni läsare, hur resonerar ni?
 
Är ni misstänksamma mot autogiro? Hur betalar ni era räkningar och varför betalar ni som ni gör?  

Fredag- I'm on- with Kreon!

Vad gillar ni min nya slogan: "I'm on-with Kreon", snitsig va :)))?

Morgonen inleddes med att NN kvistade förbi vårt ridhus och gav mig "en halv lektion"- mer tyckte hon inte behövdes för dagen :)!

Redan när hon dök upp erbjöd jag henne att sätta sig lite på Kreon, det var ju några veckor sedan hon red honom.

Och NN hoppade glatt upp men hoppade lika snabbt och glatt av- hon tyckte glädjande nog att Kreon kändes mycket fin och "förbättrad" så hon tyckte att jag kunde rida vidare själv.

Och det är detta som jag tycker är så roligt med "unghästridning"- man får ofta väldigt snabba resultat och märker klara förbättringar ibland nästan dag för dag medan det på den mer utbildade hästen sker mer sällan och ibland knappt märkbart för en oinvigd betraktare.

På eftermiddagen efter jobbet blev det en dryg timme i hagen med Rocky och en stor gul sol som sällskap, min bil visade 18 grader klockan sex på kvällen. Härligt!

Filmklipp: hoppa är kul?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=sl2ZUp5-9bs

Ren reflex från hästens sida eller tycker den att det är såååå roligt att hoppa?!?!?!

Dagens (ärlighets)fråga

Eftersom det är mer än jag som hållit/ håller på att sälja häst i stallet kom vi härom dagen att prata om hur pass ÄRLIG man ska vara/ är när man själv åker och tittar på hästar.
 
Jag ska vara ÄRLIG (observera ordvitsen) och erkänna att jag vid tidigare "häst-tittar" ibland inte varit ärlig alls utan snarare...tja FEG får man väl kanske kalla det?
 
Även om hästen jag provridit absolut inte föll mig i smaken och jag VISSTE till 1000 % att jag absolut inte ville köpa den kunde jag mycket väl säga "ja...det här får jag FUNDERA PÅ och eventuellt återkomma", detta trots att jag alltså redan visste att jag verkligen INTE skulle återkomma.
 
Nu när man själv har varit i hästsäljar-sitsen och dessutom kanske växt upp lite och mognat :) skulle jag inte säga så utan vara mer "rak" och säga som det är "nej tyvärr...det här tycker jag inte känns som rätt häst för mig" eller något i den stilen.
 
Sedan behöver man ju inte "göra ner" hästen OAVSETT vad man tycker men att ge säljaren falska förhoppningar om att man kanske ska återkomma känns inte juste utan rent utav taskigt.
 
Så dagens fråga är:
 
Hur ärliga har ni varit när ni letade/ köpte häst? Sa ni vad ni tyckte eller försökte ni linda in sanningen? LJÖG ni rent av? Varför/ varför inte?

Torsdag- we walked the walk and talked the talk

Eftersom mina läderridstövlar gick sönder för några veckor sedan och jag har ridit i mina termo-dito sedan dess (vaaaarmt!!!!) åkte jag till My One efter jobbet och ägnade en god stund åt stövelprovning bland det digra utbudet.

Jag hittade några helt ok stövlar som tur var (mer om detta i separat inlägg längre fram) och kunde nöjd bege mig till stallet.

Idag stod det VILODAG på Kreons schema och jag bestämde mig för att passa på att vänja honom lite vid våra omgivningar genom att gå den så kallade "Madderundan".

Varför den kallas så är för mig okänt- får bara hoppas att det inte finns/ fanns någon Madde som brukar rida denna tur som enda motion då den endast tar 15-20 minuter att skritta :)!

När man skrittar Madderundan (som går på asfalt och grus) passerar man en hel del villafastigheter (läs: enorma brevlådor, cyklar, studsmattor, fladdrande pressenningar) så det finns en del att titta på.

Värst är en djä...la "prydnad" (???) i form av en vilt snurrande liten propeller i en trädgård och nej...jag tror inte alls att den finns där för att skrämma bort fåglar från gräsmattan utan för att den som bor där HATAR hästar (jodå...det finns sådant folk även på landsbygden).

Jag är övertygad om att propellerägaren sitter bakom en köksgardin och njuuuuter av alla hästar skrotet skrämmer tänkandes "hehe....dom får LÄRA sig"!

Till och med Archie (!!!) fick hjärtstillestånd första gången han såg eländet men visst LÄRDE han sig och det kommer väl Kreon också att göra om inte jag besöker trädgården en mörk kväll och gör slut på hästfasan:)!

När promenaden var över och jag hade överlevt densamma utan att få 600 kilo häst på fötterna (min medhavda smiska var bra att ha) åkte jag till City Gross och köpte morötter för 2 kronor kilot- det tyckte jag att den fina pojken var värd!

Ett litet livstecken från Archie

För er som är nyfikna och undrar så har jag redan fått 2 rapporter från Archies nya ryttare, en redan dagen efter att han flyttat och en för någon dag sedan.
 
Och utan att gå närmare in på några detaljer så tycker jag att de 2 citaten "han verkar stormtrivas" och "han är en toppenkille" gör att jag känner mig lugn och trygg i att försäljningen var "rätt" och mer än så kan jag inte begära.
 
Archie är ju inte längre min att ha åsikter och synpunkter på och jag kan bara hoppas att han får ett fortsatt bra liv, precis som jag tycker att han hade hos mig.

Don't overdo it!

När jag köpte Archie så var han ju otroligt snäll och hade ganska lätt för sig vilket flera människor ”varande” mig för- alltså varnade för att det är lätt att man rider för länge och kräver för mycket av en häst som ”bara går och går” utan problem.
 
Nu när jag upplever samma sak med Kreon, dvs att han tex har otroligt lätt för att galoppera trots att han inte kan så mycket annat ha ha får jag åter höra samma varningar.
 
”Rid nu inte för länge”, ”ta det nu lugnt med hästen” osv.
 
Jag måste säga att jag inte riktigt kan ta till mig dessa varningar för egen del även om jag vet att det finns de som absolut frestas att rida för mycket.
 
Själv är jag nämligen nästan tvärtom- jag ”vågar” knappt rida ens så länge som man ”ska”- för om allting fungerar jättebra så ser jag dels ingen anledning att nöta vidare och framför allt är jag livrädd för att få ett bakslag om jag pressar för mycket vilket då alltså snarare får till följd att jag sitter och ”mesar”.
 
Det är när det INTE går som jag vill/ tycker som jag riskerar att rida för länge- det har jag tyvärr gjort allt för många gånger i mina dagar.
 
I förhoppningen att ”det SKA gå” har jag suttit och ridit både mig själv och hästen så trötta att det hade varit bättre att sluta långt tidigare.
 

Onsdag- vi kör på!

Uteservering! Kreon äter, liksom Archie gjorde, delar av sin frukost på stallgången medan jag mockar.

Idag hade jag planerat att tömköra- dumt nog tänkte jag, morgonryttaren, inte på att det brukar vara hoppträning på onsdagkvällarna= massa hinder i ridhuset.

Så det var bara till att ignorera de hårda vindarna och duggregnet och ställa sig på den nyharvade utebanan och "köra igång".

Att Archie accepterade all sorts väderlek är jag ju van vid men att även Kreon fann sig i vinden var en trevlig överraskning!

Även Soya traskade på så fint när det var hennes tur att rastas- vi cyklade i 40 minuter, stundom i full fart, i alla fall full fart för undertecknad:).

När jag trampar på för allt vad tygen håller galopperar Kinesen i vad vi hästfolk snarast skulle kalla samlad galopp :).

Speciella annonser del 365, gör det själv (NOT)

Spontant känns det inte så "lämpligt" med sådana här annonser, det kan alltid finnas någon snåljåp som tänker sig att tjäna en hacka på att typ "fixa till" det egna stallets hästar (ja..jag vet...jag har ingen tilltro till mänskligheten....)

tänder

Är jag en skrytmåns?

Häromdagen fick jag en kommentar som, det måste jag erkänna, fick mig att höja på mer än ett ögonbryn.

En person sa till mig ”jag vet ingen som skryter så mycket om sina hästar som du”- detta efter att jag i SKÄMTSAM ton hade sagt något om att Kreon är så snygg.

Kommentaren gjorde mig inte bara fundersam utan faktiskt också lite ledsen eftersom den bara förstärkte de ”vibbar” jag redan tycker mig ha känt från en del andra håll i samband med mitt nya hästköp, en form av missunnsamhet eller avundsjuka eller "jantelag"…ja…jag kan inte riktigt sätta fingret på det till 100 % men det känns väldigt trist.

Är det kanske för att vi bor i ”landet Lagom” som man inte ska få vara riktigt glad?

Det verkar som att i alla fall vissa människor tycker att man ska få vara glad bara man inte är FÖR glad för då måste man tryckas ner med små ”stick”.

Exempel:

JAG: ”Åhh..jag gillar verkligen modellen på den här hästen”

Missunnsam kommentator: Absolut, MEN (alltid detta MEN) han har väldigt tunn svans får jag säga.

Eller:

JAG: ”Så roligt att Kreon har så lätt för att gå i förvänd galopp”

Missunnsam kommentator: ”Ja, men då kanske han får svårt att lära sig byten i stället”.

Efter kommentaren om att jag SKRYTER så mycket om mina hästar försökte jag verkligen att rannsaka mig och tänka efter om jag är en skrytmåns men jag tycker faktiskt inte det.

Eftersom jag själv finner ANDRAS skryt ganska tröttsamt så brukar jag inte ägna mig åt evighetsutläggningar om hur det gått på träningar och tävlingar, inte ens när jag själv varit supernöjd men om det är att betrakta som skryt att man tycker att ens egna djur är fina, snygga och bra- tja…då är jag kanske en skrytis i alla fall?

Fast ligger det inte lite i sakens natur så att säga; att man är väldigt förtjust i sina djur?

Det är väl därför man har köpt dom och därefter valt att behålla dom?

Och varför ses det automatiskt som SKYTSAMT om man berömmer det som tillhör en själv, varför ska man alltid hålla så himla "låg profil" och inte förhäva sig?

För mig är det ytterst märkligt om man har en hund eller en häst som man själv tycker är värdelös, dålig, trist, dum, ful men det är kanske mitt sätt att tänka som det är fel på?

Tisdag- mängdträning

Idag fick Kreon träna på att gå med flera andra hästar i ridhuset, 4 till för att vara exakt.

Det är förvisso mycket möjligt att han är hur van som helst vid detta sedan tidigare men hos mig har han bara ridits ensam i ridhuset och inte heller hos NN brukar det vara någon större "kommers" när man rider.

Kreon var väldigt duktig idag, gjorde i princip allt jag ville jättefint i 30 minuter - sedan fick det vara bra tyckte jag:).

Ute har det stormat rejält men det bekom honom inte när vi gick till och från ridhuset och det tror jag till viss del beror på att han trots allt är 6 år även om han är så lite riden och inte kan så mycket.

Ännu en rolig skylt!

Denna skylt såg jag i en trappuppgång i förra veckan:)!

Mina försäkringar...eller rättare sagt DINA försäkringar!

Idag tänkte jag skriva lite om ett nytt försäkringsbolag som jag har kommit i kontakt med: DINA FÖRSÄKRINGAR.
 
Jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om detta bolag förrän en god vän rekommenderade det i samband med en diskussion om hästförsäkringar och när jag stod i begrepp att köpa Kreon ringde jag dit för att förhöra mig närmare om villkoren.
 
Av all information jag fått, både över telefon och i skriftlig form kan jag inte annat än att tro att jag har gjort en mycket bra affär då jag bytte från Kreons ursprungsbolag IF till Dina försäkringar- sedan får jag bara hoppas att jag inte förbisett någon ”fälla” eller dylikt.
 
Jag kan knappt tro att det kan skilja så mycket mellan olika bolag men Kreons försäkring blev…tro det eller ej…över 10.000 kronor (!!!!) billigare per år genom att jag valde Dina försäkringar.
 
Jag har valt en kombination av A1 och A2 samt utökad veterinärvård och hos Dina försäkringar kan man bara välja en självrisk, 1800:-- och därefter ersätts 80 % av ens kostnader. Medicin ersätts med upp till 3.000 per försäkringsperiod.
 
Eftersom Kreon inte utnyttjat sin försäkring hos IF fick jag inte heller någon karens vid bytet av bolag- det är ju annars det som avskräcker en del från att byta.  
 
Summa summarum skulle jag verkligen rekommendera er att dels se över era försäkringar i allmänhet och hästförsäkringen i synnerhet- det kan finnas ganska många tusenlappar att spara.
 
Jag minns då jag och maken skulle köpa vårt hus och jag kollade hem och villaförsäkringar. Även där skilde det för snart 10 år sedan flera tusen mellan den billigaste (Länsförsäkringar, ca 3000) och den dyraste (Skandia, ca 6000) försäkringen så det lönar sig helt klart att vara lite om sig och kring sig.

Måndag- fiiiin galopp

Dagen började med en NN-träning, jätteroligt som vanligt!
 
Eftersom jag fortfarande befinner mig i nyförälskelsestadiet med Kreon blev det många klappar och lika många  ”braaaa pojken”- hoppas känslan håller i sig länge!
 
Dagens höjdpunkt var den förvända högra galoppen- jag bara satt och gapade till en början och ropade sedan till NN ”Ser du!!!!”
 
Det såg hon ju så klart men känslan var så underbar att jag inte kunde hålla tyst. Vilken bärighet!!!
 
Vänstergaloppen är inte fullt lika bärig men jag tror också att det till viss del beror på att jag sitter lite sämre i vänster varv. Jag har svårt att skjuta fram höften tillräckligt i fattningarna- sitter jag 100 % korrekt blir det jättebra fattningar, sitter jag sämre blir det ibland inte ens någon fattning utan Kreon bara travar vidare- än är han inte lika förlåtande som tex Archie var utan är tvärtom väldigt känslig för att man verkligen rider som man ska- jättebra tycker jag.
 
I våra lekar med skolorna märker jag samma sak- jag har själv svårt att sitta korrekt i slutan för höger skänkel som ju var min och Archies stora akilleshäl och det måste jag träna att bli bättre på så att inte Kreon får samma svårigheter pga MIG.    
 
NN:s förslag att jag ska rida lite ”sluta-träningar” på någon av hennes välutbildade djur är så klart en ypperlig idé och det hoppas jag att vi kan få till snart.    

Efter jobbet blev det bara ett kort stallbesök, Kreon fick lufta sig i hagen medan jag gjorde i ordning hans mat och mockade och sedan var det dags för lite borstning och hovkratsning innan det var "godnatt vi ses imorgon" och hemfärd för undertecknad.

Avdelningen konstiga skyltar/ märkliga namn

Veckan som gått

Soya kontemplerar :)!

Jaha...då har första veckan som "ny hästägare" gått och det känns väldigt trevligt än så länge :).

Jag märker hur Kreon kommer mer och mer in i mina rutiner och hur vi lär känna varandra bättre och bättre.

Jag bestämde mig ju ganska snabbt för att jag ville köpa honom under tiden han stod hos NN men när beslutet väl var fattat vågade jag knappt pyssla med honom, av rädsla för att han kanske inte skulle bli min trots allt och att jag i så fall skulle ha hunnit fästa mig vid honom i onödan.

Hittills tycker jag att min uppfattning om Kreon verkar stämma väl; det är en tillgiven häst som är lätt att tycka om MEN; man måste vara bestämd mot honom och varje gång han "ställer frågor" svara konsekvent annars är nog risken att man blir näst intill bokstavligt överkörd.

Ett NEJ måste alltid vara just ett NEJ, inte ett "kanske", "vi får se" eller rent utav ett "JA" helt plötsligt.

Fasta ramar, konsekvens och mycket kärlek- det är konceptet tror jag och det gäller banne mig de flesta djur.

Sedan kan en del djur tillåtas gå mer eller mindre utanför ramarna (Soya tex, Archie också till en viss del) utan att det GÖR så jätte-jättemycket men det får ändå aldrig gå FÖR långt- djuret måste till syvende och sist alltid veta vem som är chefen :).

2 ridpass för NN har det hunnit bli och det är väldigt roligt att hon är minst lika förtjust i Kreon som jag- det vill nog till om hon ska behöva dras med oss flera gånger i veckan ha ha.

Även Kreons fd ägare har varit och hälsat på oss och jag hoppas att hon tycker att Kreon har det bra och har hamnat hos någon som kommer att ta väl hand om honom.

Hovslagarbesöket i fredags gick också det bra- vi bestämde oss för att behålla skoningen så som den varit, dvs classic roller-skor fram och oskott bak så får vi se hur länge det upplägget håller.

Helgen har tillbringats med en mängd stallsysslor, jag har jobbat hos NN båda dagarna och haft stalljour i båda stallen på vår anläggning i söndags.

Soya har motionerat på som vanligt, härjat på stubbåkrarna och tagit långa koppelpromenader med maken.

Ett besök i Dalby med Salli-saluki hanns också med och det var lika trevligt som alltid.

Vädret har också varit lika omväxlande som alltid höll jag på att säga, både regn och sol omvartannat men VÄRMEN håller i alla fall i sig hyfsat och så får det gärna fortsätta- en nåd att stilla bedja om som husägare som vill hålla nere värmekostnaderna :)!

Söndag- Birgitta sliter och Kreon vilar

Idag har jag verkligen haft fullt upp med mina häståtaganden, det är tur att inte alla helgdagar är lika intensiva.

Å andra sidan får jag skylla mig själv; nästan allt självpåtaget så det är ju inte så att någon har tvingat mig precis.

Fick stiga upp redan klockan 5 för att vara i stallet en halvtimme senare, idag skulle alla anläggningens hästar fodras och släppas ut av undertecknad.

När jag hade matat alla, satt på trettioelva täcken och gått ut med vad som kändes som minst hundra hästar (fast det var i själva verket 25) hade det hunnit gå några timmar och då var det hög tid att åka till NN och släppa ut ytterligare ett gäng hästar och mocka till 10 stycken.

På eftermiddagen var det samma procedur i det egna stallet, alla hästarna skulle ha mat och tas in och nu återstår bara kvällsfodringen klockan 19.00 innan stallsysslorna är över för denna gången.

Allt extrajobb gör att jag kan träna för NN så ofta jag vill nästan och som jag har nämnt så är min plan att göra detta 2 gånger i veckan ett bra tag framöver.

Idag blev det dock vila för Kreon, han har nu gått flera dagar i rad och kan behöva en kort paus innan vi kör igång imorgon igen.

Han är ju inte van att ridas dagligen och jag ser ingen anledning att börja med detta ännu- 7-8 timmar i hagen får räcka för idag tex så att han inte får ont i kroppen eller får en "mental chock" av alla nya saker som händer i hans liv :).

Dagens (ryttarkropps)fråga

I samband med att Archie skulle säljas kom jag och en vän att prata om hur det hade gått till när hon skulle sälja sin häst för något år sedan.

Vännen hade ett normalbyggt halvblod i sina bästa år och hästen var tillika en mycket välutbildad tävlingshäst i dressyr.

Till en av provridningarna infann sig en kvinna som visade sig vara, i alla fall enligt vännen, extremt överviktig.

Vännen kunde inte med att neka kvinnan en provritt men kunde också dagen därpå bedrövat konstatera att hästen var tjock i båda frambenen- något den vanligtvis aldrig var.

Som "lök på laxen" i denna historia ville "tjocka tjejen" köpa vännens häst och denna såg ingen annan råd än att på ett så diplomatiskt sätt som det bara gick (jag undrar än idag HUR) förklara att kvinnan var för tjock för hästen.

Min vän såg bara till hästens bästa vid sitt beslut vilket jag tycker hedrar henne, kanske hade inte alla varit lika nogräknade?

Jag ryser av obehag över hela storyn och satt och spånade lite med vännen.

Hur hade man kunnat undvika att en dylik situation ens uppstod?

Ska man fråga presumtiva köpare om deras längd och vikt?

Ska de få maila över en dagsfärsk bild på sig själva innan man godkänner en provritt?

Ja, nu raljerar jag friskt men tycker faktiskt att saken tål att tänkas på.

Hästar man tittar på inför köp vill man ofta veta så mycket som möjligt om men är det så ofta vi bryr oss om köparens "kvalitéer" eller eventuella brister i utseende, både inför eventuell provridning och sedermera köp?

Dagens (tv)fråga

Är det någon som kan förklara logiken i att man idag, en lördag, sänder långfilmerna "Notting Hill", "Rosa Panterns hämnd" och "Die Hard-hämningslöst"?

Personligen gissar jag att dessa filmer sänts vardera minst 10 gånger genom åren (filmerna är 12, 16 respektive 33 år gamla).

Är det så att hela Sveriges befolkning har annat än att glo på tv för sig en lördagkväll?

JAAAAAA.......sååååå måste det givetvis vara!!!! Eller.....

Lördag- Bra-pojken gör skäl för namnet

Idag hade jag sovmorgon ända till kvart i sex :), sedan bar det av till stallet för fodring och mockning.

När detta lilla bestyr var avklarat åkte jag till NN för att jobba lite och när även det var avklarat var det dags att handla mat, duscha och tvätta håret samt ägna sig åt den Karlssonska fruktodlingen.

Hallon skulle plockas, päron likaså och givetvis de 4587 äpplena som ramlat ner från trädet på bara några dagar.

Päronen och äpplena hamnar i stallet och hallonen i frysen, dom micrar jag och äter med vaniljglass.

På eftermiddagen var det dags för en repris av gårdagens ridpass, först skritt runt ett stort gräsfält och sedan lite dressyr på gräsbanan.

Idag red jag ut själv och det blev en del stopp på vägen men vi kom dit vi skulle, dvs till utebanan.

Där följde 25 minuters jobb i trav och galopp, lite skänkelvikningar och lite träning på att fatta galopp.

Jag var väldigt nöjd med allt, Kreon sköter sig bra utifrån sin nivå och jag berömmer honom mycket.

I stallet blev det en liten dusch och om han tycker bättre om vårt vatten än NN:s :) eller han bara har lärt sig ett och annat men nu står han som ett ljus i uppbindningarna.

Snabbspringaren har nog sprungit motsvarande 10 lure coursing-lopp på stubbåkrarna hemmavid så hon lär dels sova gott i natt och dels vakna med träningsvärk. Eller inte....har faktiskt aldrig sett någon stelhet hos den raketen. Synd att man inte kan säga detsamma om sig själv.....

Dagens (depp)fråga

Idag frågar jag mig hur många skåningar som kommer att deppa ihop totalt i januari/ februari nästa år?
 
Sommaren som väl så gott som har passerat har ju inte tillhört de minst regnfattiga om man säger så och det är frågan om hur mycket sol folk har hunnit lapa i sig trots allt.
 
Själv packade jag undan min solstol förra helgen konstaterandes att jag inte kan minnas när jag nyttjat den så lite som i år (typ EN ENDA GÅNG!!!).
 
Och när jag nu sitter och titta på hur jul och nyår ”ligger” i år och inser att den som önskar en rejäl julledighet får ta ganska så många semesterdagar så får jag alltså dessa funderingar om en ”allmän folk-deppighet”.
 
För har man inte fått njuta av solens strålar under sommaren och har man inte sparat några semesterdagar så att man kan vara ledig vid jul och nyår så finns kanske risken att man kort därefter deppar ihop lite…eller vad tror ni?
 
Själv ska jag vara ledig 1 dag i veckan från den 13 oktober och 10 veckor framöver så förhoppningsvis kommer i alla fall jag att klara mig.

Mera fredag- första "uteritten"

Hihi...tja...uteritt och uteritt...det är kanske till att ta i men idag har Kreon och jag ridit utomhus i alla fall:).

Jag började med att skritta runt ett stort fält som ligger nära stallet, det tog väl 15 minuter under vilka jag höll i tyglar och graman lite lätt krampaktigt samtidigt som jag pladdrade nervöst med mitt sällskap Julia som ledde sin ponny Tulle.

Kreon skötte sig fint och vi kom helskinnade tillbaka till vår gräsbana där jag tog några varv i trav och galopp.

Även detta gick bra men det hade jag inte så mycket betänkligheter kring eftersom Kreon mest ridits på NN:s utebana när han stod där.

Efter vårt jättepass på säkert 25-30 minuter fick Kreon pusta ut :) i boxen och jag kunde bege mig hemåt för att motionera djur nummer 2.

Medan jag cyklade flög Soya över stubbåkrarna som en målsökande missil, hon verkade verkligen njuta av att sträcka ut den lilla vesslan :).

Fredag- inte varannan damernas

Idag har Kreon fått nya skor, eller som den ”bebis” han fortfarande är; bara 2 nya skor.

Bakhovarna är än så länge oskodda och jag tycker att det är bra om de kan förbli så, i alla fall över vintern då det ju är lättare att gå skolös än med en massa snöklumpar under skorna.

Just för att gemensamt med hovslagaren diskutera detta och skoningen över huvud taget samt då min hovslagare fullt förståeligt inte vill sko en främmande häst ensam första gången var jag med i stallet, vanligtvis sker detta helt utan min inblandning då mina hästar alltid varit vettiga att hantera även utan min närvaro.

Kreon hade ”Classic roller”-skor sedan innan (se bild) och om man läser om folks åsikter om dessa på nätet så kan man väl sammanfatta det så här:

Vissa sjunger skornas lov och tycker att deras häst har fått bättre rörelser, någon tycker att hästen rör sig sämre med dessa skor och en del märker ingen skillnad.

Själv får jag väl sälla mig till de sistnämndas skara, jag är varken pro eller säger NO.

Både Décima och Archie har i perioder haft dessa skor, Décima minns jag inte riktigt varför och Archie fick dom direkt efter sin fång men jag kan som sagt inte påstå att jag märkte någon som helst skillnad.

Nu bytte jag inte till vanliga skor på Kreon denna gången även om det är något dyrare att sko med de andra- helt enkelt därför att jag inte vill gå in och peta i något som fungerar och framför allt när det ÄNDÅ är så mycket nytt för hästen nu.

Det är ju ett känt faktum att hästar är mer skadebenägna när de byter ryttare och/ eller stall och då tycker jag inte att man behöver gå in och ändra för mycket på sådant som man inte måste- bara för att spara någon hundralapp tex.

Undrar förresten när jag kommer att sluta att säga Archie om Kreon när jag pratar OM honom?

Med de andra hästarna har övergången från ett namn till ett annat gått väldigt lätt, troligen för att jag hela tiden skiftat kön på hästarna.

Först sto, sedan valack, därefter sto och sedan valack igen. Men nu kommer valacken Kreon direkt efter valacken Archie och då hänger inte hjärnan med ha ha.

I USA tänker man på allt (hundinlägg)

Vad säger ni; Sveriges samlade hundägarkår? Något för oss? Tror INTE det va´?

http://www.youtube.com/watch?v=-IrlhLF1c3k

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 4

Mitt sista råd/ tips till de som ska köpa/ sälja häst är framför allt riktat till KÖPAREN och jag vill minnas att jag har tagit upp det vid något tidigare tillfälle även om det tål att upprepas.
 
När det gäller provridningen; försök verkligen att rida mer än en gång.
 
Jag vet att det är svårt/ ”omöjligt” om man kanske har åkt från Norrland till Skåne men man kanske faktiskt kan komma överens med säljaren om att man tar in på ett billigt vandrarhem om inte annat och försöker rida 2 dagar i rad?
 
Är man väldigt rutinerad och vet exakt vad man söker kan man absolut göra bra köp efter bara en kort stund i sadeln men hur många av oss är det?
 
Att jag tycker att man ska prova flera gånger beror bland annat på det jag var inne på i ett tidigare inlägg när jag berättade om hur det gick till när jag själv såg Kreon första gången; jag tyckte att han hade en URUSEL trav vilket jag verkligen inte tycker idag.
 
Samma sak med Heron; han var så otroligt ”oriden” när jag kom första gången att han bar sig väldigt istadigt åt- ett beteende han slutade med i princip DIREKT, bara han fick några ridpass i kroppen (han var bara 4 år vid inköpet och knappt riden).
 
Så man kan verkligen inte alltid lita på första intrycket- det vill jag mena i alla fall!
 
Mer än en provridning gör också att man har möjlighet att prova hästen på lite olika sätt, det är ju oftast inte så då man endast rider en gång att man både rider ett dressyrpass, hoppar x antal språng och rider ut- allt samtidigt och det är det väl få hästar som orkar göra BRA med en ny ryttare på ryggen.
 
Om man också får möjlighet att studera hästen i sin ”närmiljö” är detta långt bättre än att man möter upp säljaren i ett ridhus där hästen skrittar runt, sadlad och klar.
 
Att se hästen i boxen, på stallgången, hur den är att sadla och tränsa, borsta och lyfta ben på, spola av, gå med till och från hagen osv kan vara nog så intressant- särskilt om man inte är en så van ryttare/ hästmänniska.
 
Jag tyckte i alla fall själv att det kändes tryggare att ha sett Kreon i stallet, longerad och tömkörd flera gånger liksom riden och att jag själv släppte in och ut honom i hagen vid massvis av tillfällen.
 
En häst som är över 170 cm, fullvuxen och stark vill i alla fall JAG veta så mycket som möjligt om- jag som dels är en fegisryttare och som dels har haft så otroligt snälla hästar själv.  

Fråga från en läsare om dressyrtränare i Skåne

Fick en fråga från en bloggläsare (se nedan) och undrar om någon kan drista sig till att svara?

Det låter kanske konstigt men själv kan jag inte precis rekommendera någon tränare annat än min egen (de uppgifterna har jag redan mailat läsaren) då de tränare jag vet antingen inte tar fler elever, är mycket dyra och/ eller jag saknar vetskap om hur de är att träna för.

Som nybliven Skåne & Malmö bo har jag googlat runt efter både stallplats och tränare. Hamnat på din blogg och tänkte rådfråga lite :)
Vilka tränare finns, som inte tar hutlösa priser och som funkar som "vardagstränare" dvs inte 800 kr för 30min. (dressyr snackar vi då :))

Torsdag- en halv lektion :)

Även idag blev det lite dressyr i ridhuset- NN tittade förbi och gav mig ”en halv lektion”.

Jag rider ju inte så långa pass än så länge, kanske 30 minuter på sin höjd men är hittills väldigt nöjd med det vi ”producerar”.

Och är man bara nöjd finns det ingen anledning att sitta och nöta på en häst som inte är i full kondition.

En som verkligen är i full kondition är den lilla kinesen Soya som just nu står på huvudet i den andra soffan lekandes med någon fårskinnsleksak.

Henne rastade jag efter jobbet, Kreon före- djuren håller en verkligen sysselsatt :).

Igår träffade Soyis och jag Bodil-bloggläsare och Salli-saluki i Dalby och gick en långrunda men idag höll jag mig i närområdet- omväxling förnöjer :)!

Dagens (bilbesiktnings)fråga

Idag undrar jag om det inte är så att jag utan att veta om det känner någon på bilprovningen eller om någon där sitter och läser de blogginlägg där jag beskriver hur jag rider i gryningen?
 
Anledningen till denna konspirationsteori är att jag precis har fått hem en kallelse med en förbokad tid till besiktning av min bil och vet ni hur dags man föreslår att jag ska komma?!?!?!
 
Klockan 6 (S E X) på morgonen ?!?!?!?
 
Vad ger ni mig för det?
 
Och visst…Jag har inga problem med en så tidig tid men undrar i mitt stilla sinne hur många som FRIVILLIGT hade bokat den?
 
För även om man ska till jobbet därefter så brukar ju inte en besiktning ta mer än på sin höjd en halvtimme och få människor börjar väl jobba så tidigt?

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 3

Innan jag sålde Archie hade jag bara 2 spekulanter som de facto kom för att provrida medan det var säkert sammanlagt 20-25 stycken som ringde och/ eller mailade och förhörde sig om det fanns någon video att se osv.
 
Bortsett från att det ÄR svårt att sälja häst idag så tror jag faktiskt att min 100%-iga ärlighet bidrog till att inte fler ville titta IRL och en presumtiv köpare tackade mig särskilt översvallande för just min ÄRLIGHET.
 
När spekulanter ringde hymlade jag inte med att Archie haft fång och att han därmed också fått livstids reservation på fång och fångliknande sjukdomar vilket begränsar möjligheterna att försäkra honom ganska mycket (han får bara A1-försäkras för max 40.000 tex).
 
Även den video jag hänvisade till (samma som ni fått se här på bloggen i april och som en del ”sågade”) tycker jag är MER ärlig än om jag hade lagt mig vinn om att filma tretusen sekvenser och sedan klippt ihop 10 där Archie ”råkade” visa sig okarakteristiskt flott eller dylikt.
 
Kan som ett sidospår berätta att de gånger jag ser videoklipp på saluhästar från tex auktionen i Verden (i Tyskland) undrar jag alltid hur många gånger man PROVAT att få till den där MEGA-travökningen som slutligen blir det som visas och hur mycket hästen jagats av någon som inte syns i bild.
 
Både vad gällde Archies fång och ”kassa videon” förklarade jag förvisso HUR fången uppstått, läkt ut osv och VARFÖR filmen ser ut som den gör (den filmades i slutet av ett ganska ansträngande dressyrpass då hästen redan var trött och var ej gjort i något försäljningssyfte) men jag tror absolut att detta också var orsaken till att merparten av de som hörde av sig ”backade ur”.
 
Och det var precis det jag ville!
 
Jag ville inte bygga upp en massa luftslott och falska jätteförväntningar hos någon som ska slösa sin tid och sina pengar på att därefter slösa min tid och mina förhoppningar och komma och titta på en häst som inte alls motsvarar det köparen vill ha.
 
För givetvis kommer sanningen ifatt en och biter en i svansen, även OM jag skulle ha försökt att ”mörka” tex fången så finns det ju svart på vitt i Archies försäkringspapper.
 
Och även om jag skulle ha påstått att Archie hade superbjudning, hade jättelätt för skolor eller vad jag nu skulle ha fantiserat ihop så skulle ju den som kom för att provrida upptäcka motsatsen inom några minuter.
 
Så ordstävet att ”ärlighet varar längst” tycker jag absolut stämmer - det är både mest juste mot eventuella köpare och besparar en själv otroligt mycket onödigt arbete (och att bli idiotförklarad).