En bekant funderar på att sälja sitt ung-sto och vi kom att prata om huruvida KÖNET är av godo eller ondo vid en försäljning, dvs om det påverkar antalet köpare, intresse för hästen som sådan osv.
Trots att jag redan för över 20 år sedan myntade uttrycket ”ett bra sto är bättre än en bra valack men ett dåligt sto är sämre än en dålig valack” och trots att jag dessutom själv ägt 2 ston med underbart temperament (brunst-vad är det???) så vill jag i alla fall för egen del påstå att det skulle mycket till för att jag skulle köpa ett sto igen.
Någon annan har sagt att ”ett sto säger man inte till- ett sto BER man” och det är väl lite här skon klämmer för min del, jag som också myntat uttrycket ”den som betalar bestämmer”.
Det ligger inte riktigt för mig att truga och be en häst eller att till och med ”ge mig” tänkandes ”nåja…det går säkert bättre en ANNAN gång…när hästen är på bättre humör”.
Ridning är svårt nog ändå utan en häst med en massa egna idéer och framför allt ett lynnigt humör och tyvärr har jag sett mer än ett sto som uppvisat det där tjuriga när det inte passat.
Att stanna, backa, stegra är förvisso inte egenskaper som bara ston han visa upp, tvärtom, men jag har alltså sett det lite oftare hos ston som har någon ”issue” med ryttaren och jag gillar det INTE.
Men vad säger ni andra?
Har jag bara haft otur och träffat på vad vi i Skåne ibland kallar ”pissemärrar”?
Är ett sto rent av att föredra framför en valack som man ju tex inte kan avla på?
Erfarenheter, tankar, åsikter!
onsdagen den 31:e augusti 2011
Onsdag- vi chillar
Om dagen idag har jag icke mycket att förtälja.
Inget mer spännande har hänt än att Archie sprang runt lite i sitt snöre (blev longerad heter det visst) på sin vilodag och det tyckte han nog var roligt....eller inte :).
Soya ligger i köket och tjurar- hon och maken drabbades av världens skyfall under sin eftermiddagsrunda och det var ju en världskatastrof enligt den förstnämnda!
Inget mer spännande har hänt än att Archie sprang runt lite i sitt snöre (blev longerad heter det visst) på sin vilodag och det tyckte han nog var roligt....eller inte :).
Soya ligger i köket och tjurar- hon och maken drabbades av världens skyfall under sin eftermiddagsrunda och det var ju en världskatastrof enligt den förstnämnda!
Dagens (kvitto)fråga
Väldigt nära mitt arbete har en NETTO-affär öppnat för inte så länge sedan.
Förödande för godis-galningen Birgitta, frestelsen blir ofta för svår och priserna är ju väldigt modesta.
Om det är just det sistnämnda, dvs att priserna lockar till sig ett väldigt ”kostnadsmedvetet” klientel, vågar jag inte svara på men jag har aldrig varit med om maken till ”kvitto-kollare”!
Och om sedan personalen är ovanligt klantiga eller ej låter jag också vara osagt men jag kan inte räkna de gånger jag hamnat i en kassakö där någon påpekat att den eller den varan debiterats ett för högt pris eller någon annan ”fadäs”.
Och visst är det bra att folk är om sig och kring sig- rätt ska givetvis vara rätt men nu kommer dagens fråga: har ni för vana att kontrollera era kassakvitton?
Själv gör jag det ytterst sällan men däremot tycks jag ha något slags inbyggt räkneverk i skallen så jag har ofta väldigt bra koll på vad slutsumman kommer att bli.
En enda gång tyckte jag att matkassen blev väl dyr och vid kontroll visade det sig mycket riktigt att kassörskan slagit in mineralvatten för mer än 100 kronor för mycket.
Annars är det väl bara Gekås-kvittot jag kollar noga i efterhand- mest för att jag brukar handla till även andra personer än mig själv.
Och där har jag också bara upptäckt ett enda fel och det var när jag redan satt i bilen på väg hem.
En jacka jag trodde kostade 79:-- tog man 29:--(!!!!) betalt för och det har jag givetvis inte klagat på- och….jackan används än…flera år senare :)!
Förödande för godis-galningen Birgitta, frestelsen blir ofta för svår och priserna är ju väldigt modesta.
Om det är just det sistnämnda, dvs att priserna lockar till sig ett väldigt ”kostnadsmedvetet” klientel, vågar jag inte svara på men jag har aldrig varit med om maken till ”kvitto-kollare”!
Och om sedan personalen är ovanligt klantiga eller ej låter jag också vara osagt men jag kan inte räkna de gånger jag hamnat i en kassakö där någon påpekat att den eller den varan debiterats ett för högt pris eller någon annan ”fadäs”.
Och visst är det bra att folk är om sig och kring sig- rätt ska givetvis vara rätt men nu kommer dagens fråga: har ni för vana att kontrollera era kassakvitton?
Själv gör jag det ytterst sällan men däremot tycks jag ha något slags inbyggt räkneverk i skallen så jag har ofta väldigt bra koll på vad slutsumman kommer att bli.
En enda gång tyckte jag att matkassen blev väl dyr och vid kontroll visade det sig mycket riktigt att kassörskan slagit in mineralvatten för mer än 100 kronor för mycket.
Annars är det väl bara Gekås-kvittot jag kollar noga i efterhand- mest för att jag brukar handla till även andra personer än mig själv.
Och där har jag också bara upptäckt ett enda fel och det var när jag redan satt i bilen på väg hem.
En jacka jag trodde kostade 79:-- tog man 29:--(!!!!) betalt för och det har jag givetvis inte klagat på- och….jackan används än…flera år senare :)!
tisdagen den 30:e augusti 2011
Och så motsatsen: USLA produkter vi köpt!
Jag vet inte riktigt vad det beror på men det händer faktiskt ytterst sällan att jag köper något som jag är direkt missnöjd med och rent av slänger i soporna direkt.
Kanske är mina krav inte så höga eller så har jag en förmåga att på förhand gissa mig till om en vara är något att ha eller inte.
Så för egen del kan jag inte rada upp en mängd produkter som jag vill varna er för och avråda från att köpa, på rak arm kan jag nog endast komma på ett enda riktigt uselt köp och det var en glansspray av märket Emin.
I just det fallet var det det klassiska ”snålheten bedrar visheten” som blev mitt fall- jag stod och valde mellan flera olika märken, köpte det billigaste och fick en flaska som jag än idag undrar om den trots allt inte innehöll enbart VATTEN.
Annars brukar jag som sagt vara allt från hyfsat nöjd till sprudlande entusiastisk över saker jag köper men ni har kanske gjort andra erfarenheter?
Finns det något som fått syna soptunnans insida så fort det kommit innanför era dörrar och vad och varför i så fall? Berätta, berätta!
Kanske är mina krav inte så höga eller så har jag en förmåga att på förhand gissa mig till om en vara är något att ha eller inte.
Så för egen del kan jag inte rada upp en mängd produkter som jag vill varna er för och avråda från att köpa, på rak arm kan jag nog endast komma på ett enda riktigt uselt köp och det var en glansspray av märket Emin.
I just det fallet var det det klassiska ”snålheten bedrar visheten” som blev mitt fall- jag stod och valde mellan flera olika märken, köpte det billigaste och fick en flaska som jag än idag undrar om den trots allt inte innehöll enbart VATTEN.
Annars brukar jag som sagt vara allt från hyfsat nöjd till sprudlande entusiastisk över saker jag köper men ni har kanske gjort andra erfarenheter?
Finns det något som fått syna soptunnans insida så fort det kommit innanför era dörrar och vad och varför i så fall? Berätta, berätta!
Tisdag- med tända ljus
Även om jag avskyr när sommaren övergår till höst och inte gillar den sistnämnda årstiden speciellt (fast vintern är sju resor värre...) så finns det några bokstavliga ljuspunkter och det är att man kan börja tända levande ljus på kvällarna igen.
Det kan man ju förvisso göra året runt om man känner för DET men det "passar" inte riktigt när det är strålande solsken ute även kvällstid tycker jag:).
Nu med regnet smattrande mot rutan och med mörkret som redan börjar sänka sig trots att klockan inte ens är sju känns det helt ok med lite stearin-upplysning.
Inspirerad av söndagens tömkörning återupptog jag densamma idag och det gick lika bra och var lika roligt.
Dagen då det är dags att plocka fram klippmaskinen närmar sig med stormsteg såg jag i morse och trots att jag har världens snällaste häst att klippa bävar jag redan. Det är sååå tråkigt!
Tänk när jag åkte runt och klippte andras galna hästar och nu ids jag knappt klippa min egen staty! 25-åringen börjar nog bli gammal.....
Det kan man ju förvisso göra året runt om man känner för DET men det "passar" inte riktigt när det är strålande solsken ute även kvällstid tycker jag:).
Nu med regnet smattrande mot rutan och med mörkret som redan börjar sänka sig trots att klockan inte ens är sju känns det helt ok med lite stearin-upplysning.
Inspirerad av söndagens tömkörning återupptog jag densamma idag och det gick lika bra och var lika roligt.
Dagen då det är dags att plocka fram klippmaskinen närmar sig med stormsteg såg jag i morse och trots att jag har världens snällaste häst att klippa bävar jag redan. Det är sååå tråkigt!
Tänk när jag åkte runt och klippte andras galna hästar och nu ids jag knappt klippa min egen staty! 25-åringen börjar nog bli gammal.....
Speciella annonser del 361, skörden som slog fel?
Som vanligt undrar jag varför vissa djur anses lämpade att äta dammigt foder?
http://www.blocket.se/uppsala/Ho_till_tjurar_bortskankes_omgaende_35761491.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/uppsala/Ho_till_tjurar_bortskankes_omgaende_35761491.htm?ca=23_11&w=3
Favorit i repris- våra bästa hästprodukter
En super flugmössa och...
....en lika utmärkt drickanordning!
Det är faktiskt ofta som jag skänker en tacksamhetens tanke till en del saker som jag använder relativt frekvent i stallet- jag älskar produkter som underlättar min vardag eller på annat sätt fungerar i mitt tycke ypperligt.
Jag har nämnt dom förut men de tål att nämnas igen, utan inbördes rangordning:
1. Glansspray till svansen! En produkt som jag bara använder på sin höjd en gång i veckan, för det mesta inte ens så frekvent men som håller svansen i perfekt skick.
Tänk när man var ung och stod och slet loss stora stycken tagel från lektionshästarnas intrasslade svansar med piggborste- inte undra på att många knappt hade några hår kvar i baken.
2. Back on track stallbandage: alltså; jag kommer nog aldrig mer att använda fleecelindor och vaddstycken- tänk vilket slöseri med tid! Back on tracken sätter man på i ett nafs och skulle de mot förmodan lossna (vilket jag förvisso aldrig varit med om ens när folk använt dom i hagen) så ramlar de ju bara till marken och riskerar inte som en lös linda att trassla in sig i hästen. Priset är väl tilltaget förstås men dels lär stallbandagen hålla i evigheter och dels så kan man ju köpa dom begagnade vilket jag själv gjort med ett par.
3. Självpåfyllande vattenhoar: ännu en underbar uppfinning som gör vattenspanns-kånkande fullständigt onödigt.
Och medan vanliga vattenkoppar kan vara svåra för hästen att trycka fram tillräckligt mycket vatten ur tillräckligt snabbt så fylls dessa små kar på snabbt så att de alltid har en viss mängd vatten i sig.
Tyvärr är det ju oftast inget man som inackordering kan påverka en installation av men har man eget stall skulle jag verkligen rekommendera det.
4. Magic Brush: borstarna som jag initialt var lite halvskeptisk till men som jag nu är helsåld på. De fungerar bättre än en ryktborste, rengör hästen hur bra som helst och är lättvättade för egen del. Priset kan också kännas väl i överkant för lite plast men å andra sidan kostar en BRA ryktborste ännu mer.
5. Flug/insektsskyddande mössa som den på bilden ovan: jättebra passform, lätt att sätta på hästen och otroligt prisvärd (kostade 60 eller 70 kronor i Ullared).
Har ni produkter, häst och/ eller hundrelaterade eller andra som ni kan och vill rekommendera? Fatta tangentbordet och dela med er!
måndagen den 29:e augusti 2011
Måndag- sol, vind och vatten....
Jadå...alla väderlekar har upplevts även idag men nu börjar man bli van.
Fast det känns som ett lotteri varje morgon: regn eller insektstäcke, det är frågan?
Blir det varmt skyddar insektstäcket bäst mot myggen men regnar det är det ju inte så skönt att stå med ett vått skynke runt sig tänker jag.
Och regntäcket blir aldeles för varmt om solen börjar gassa så det är som sagt inte lätt att veta hur man ska göra.
Dagens ridtur förlades till gräsbanan där det blåste rejält men faktiskt utan att det störde.
Jag övade lite på galoppombytena- ett länge eftersatt kapitel i vår träning men nu har jag återupptagit dom och det fungerar ganska bra tycker jag.
Under min lunchrast passade jag förresten på att kapa av stora delar av håret- mina frisörbesök är också eftersatta men nu kände jag att det var hög tid att bli av med många centimeter hår.
Fast det känns som ett lotteri varje morgon: regn eller insektstäcke, det är frågan?
Blir det varmt skyddar insektstäcket bäst mot myggen men regnar det är det ju inte så skönt att stå med ett vått skynke runt sig tänker jag.
Och regntäcket blir aldeles för varmt om solen börjar gassa så det är som sagt inte lätt att veta hur man ska göra.
Dagens ridtur förlades till gräsbanan där det blåste rejält men faktiskt utan att det störde.
Jag övade lite på galoppombytena- ett länge eftersatt kapitel i vår träning men nu har jag återupptagit dom och det fungerar ganska bra tycker jag.
Under min lunchrast passade jag förresten på att kapa av stora delar av håret- mina frisörbesök är också eftersatta men nu kände jag att det var hög tid att bli av med många centimeter hår.
Speciella annonser del 360, Soya i miniatyr
Även om jag tycker att whippet är den näst intill ultimata rasen (för mig och maken i alla fall) så blir jag alltid lika barnsligt förtjust när jag träffar deras mindre "släktningar"- de italienska vinthundarna.
Jag tycker att de är sååå söta och så har de alltid en så käck uppsyn!
Tyvärr tror jag inte att de lämpar sig som stallhundar med sina små blyertspennben- jag har svårt att se en italienare hålla jämn takt med Archie i 1½ timme utomhus :).
http://www.blocket.se/alvsborg/Italiensk_Vinthund_Tik_34916354.htm?ca=23_11&w=3
Jag tycker att de är sååå söta och så har de alltid en så käck uppsyn!
Tyvärr tror jag inte att de lämpar sig som stallhundar med sina små blyertspennben- jag har svårt att se en italienare hålla jämn takt med Archie i 1½ timme utomhus :).
http://www.blocket.se/alvsborg/Italiensk_Vinthund_Tik_34916354.htm?ca=23_11&w=3
söndagen den 28:e augusti 2011
Veckan som gått
Målning pågår!
Den gångna veckan har verkligen bjudit på omväxlande väder- ena stunden har man tänkt "åhhh vad härligt, sommarvärmen är tillbaka" och i nästa stund har regnet piskat mot rutan.
Att det regnat så pass frekvent har dels gynnat myggtillväxten och dels gjort stubbåkrarna för sumpiga att rida på- väldigt, väldigt trist tycker jag.
Jag, ridhusälskaren nummer 1, skulle gärna passa på att rida mycket mer ute medan det fortfarande är relativt varmt och ljust men framför allt myggen har begränsat detta en hel del.
Både Archie och jag störs jättemycket fast faktiskt har den förstnämnde inte en prick på kroppen av dom medan jag är full av kliande bulor.
Det omväxlande vädret har också stört makens och mitt senaste projekt- vi har målat en massa brädor som ska ersätta de som nu sitter halvmurkna på delar av huset.
Det ska bli skönt när detta är klart men det är som sagt inte helt lätt att måla utomhus när regnet kan dyka upp "från ingenstans".
Soya ska nog löpa snart- hennes hörsel har varit lite väl selektiv den senaste tiden ("say what....talkin' to me?!?!?") vilket vid något tidigare tillfälle förebådat just löpningen.
Snabbspringaren och jag var gräsänkor i några dagar och passade då bland annat på att besöka "Ribban" i Malmö där Soya fick snusa omkring allt vad hon orkade.
Helgen har innehållit en hel del hästjobb, som vanligt höll jag på att säga, men jag har även hunnit med lite annat pyssel som exempelvis att skörda lite hösthallon och plocka mängder med äpplen.
Hallonen fick högsta betyg vid provsmakningen, jag brukar micra dom och äta med vaniljglass medan äpplena till största delen hamnar i stallet.
En hårfärgning fick det också bli, en tråkig syssla men om man ständigt hävdar att man är 25 går det inte an att visa upp gråa hårstrån, eller hur :)!
Söndag- som i lördags
Dagen har i mångt liknat gårdagen fast inleddes med tömkörning och inte ridning för ovanlighetens skull.
Nu var det flera veckor sedan jag tömkörde men man skulle kunna tro att jag övar på detta hur ofta som helst.
Archie galopperade sååå fint på riktiga minivolter runt mig, det var nästan jättepiruetter på töm :).
Jag ÄR ju väldigt förtjust i att tömköra egentligen men tycker ofta att det finns så mycket annat vi "borde" träna på.
Även idag hjälpte jag en stallkompis med mockning och matsättning åt hennes häst och när detta var gjort styrde jag kosan till NN för sedvanliga stallsysslor.
På eftermiddagen återvände jag för att tömköra en av hästarna- ett sant nöje då den gick som ett urverk.
Ännu gladare blev jag då jag fortsatte min duschspilte- terapi av detta djur.
För några veckor sedan trodde jag att hästen skulle dö av skräck alternativt skena ut från spolspiltan men sedan dess har både jag och NN tvättat den några gånger och idag stod den som ett ljus.
Det är alltid lika roligt när nerlagt arbete ger så fint resultat.
Nu var det flera veckor sedan jag tömkörde men man skulle kunna tro att jag övar på detta hur ofta som helst.
Archie galopperade sååå fint på riktiga minivolter runt mig, det var nästan jättepiruetter på töm :).
Jag ÄR ju väldigt förtjust i att tömköra egentligen men tycker ofta att det finns så mycket annat vi "borde" träna på.
Även idag hjälpte jag en stallkompis med mockning och matsättning åt hennes häst och när detta var gjort styrde jag kosan till NN för sedvanliga stallsysslor.
På eftermiddagen återvände jag för att tömköra en av hästarna- ett sant nöje då den gick som ett urverk.
Ännu gladare blev jag då jag fortsatte min duschspilte- terapi av detta djur.
För några veckor sedan trodde jag att hästen skulle dö av skräck alternativt skena ut från spolspiltan men sedan dess har både jag och NN tvättat den några gånger och idag stod den som ett ljus.
Det är alltid lika roligt när nerlagt arbete ger så fint resultat.
lördagen den 27:e augusti 2011
Speciella annonser del 359, less is more
Ett tips till de som ska sälja sina bostäder men inte vill använda sig av professionell homestyling är att tänka på rubriken ovan- "less is more".
Det som känns hemtrevligt och mysigt IRL kan se väldigt "plottrigt" ut på bild och man bör tänka efter om man verkligen behöver ha med alla sina saker i bild eller om man inte skulle kunna rensa lite.
Titta på bilderna i länken nedan; en upprensning tror jag absolut hade varit av godo:
http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=3TAQ8B9EA50PK6KA
Det som känns hemtrevligt och mysigt IRL kan se väldigt "plottrigt" ut på bild och man bör tänka efter om man verkligen behöver ha med alla sina saker i bild eller om man inte skulle kunna rensa lite.
Titta på bilderna i länken nedan; en upprensning tror jag absolut hade varit av godo:
http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=3TAQ8B9EA50PK6KA
Birgitta-djurplågaren!
En rolig diskussion på jobbet påminde mig om när jag var i de yngre tonåren och medlem i en djurrättsorganisation.
Numera heter organisationen Djurens Rätt men det tidigare namnet var väldigt långt och jag råkade flera gånger säga att jag var medlem i Nordiska Samfundet FÖR plågsamma djurförsök trots att det givetvis skulle vara MOT :)))!
Numera heter organisationen Djurens Rätt men det tidigare namnet var väldigt långt och jag råkade flera gånger säga att jag var medlem i Nordiska Samfundet FÖR plågsamma djurförsök trots att det givetvis skulle vara MOT :)))!
Lördag- the return of Black Beauty
I morse kunde jag konstatera en positiv och en negativ sak:
Archie är snart i det närmaste sitt rätta jag, dvs Black Beauty och hans gula fjordinglika alter ego är snart ett minne blott- till nästa sommar i alla fall.
Tyvärr var Archie också ganska "ofräsch"- dels på grund av all insektsspray som jag dränkt in honom i den senaste tiden men också på grund av en massa "lös päls" som han håller på att fälla av.
Efter ett mycket trevligt dressyrpass i ridhuset fann jag därför ingen annan råd än att tvätta av honom ordentligt i varmvatten och skillnaden blev påtaglig- han är sååå fin nu :)!
Så fort ridning, hagutsläpp och lite fix med en stallkamrats häst var avklarade hastade jag iväg till NN där hästar skulle släppas ut, boxar mockas osv.
Vid lunchtid var allt klart och jag kunde åka och veckohandla för att därefter ägna mig åt städning av det egna huset samt annat nödvändigt ont höll jag på att säga.
Archie fick ett besök till under seneftermiddagen- jag borstade den nu rena pälsen och pysslade lite innan jag avslutade hästdagen.
Nu hämtmiddag- får bli wienersnitzel tror jag.
Archie är snart i det närmaste sitt rätta jag, dvs Black Beauty och hans gula fjordinglika alter ego är snart ett minne blott- till nästa sommar i alla fall.
Tyvärr var Archie också ganska "ofräsch"- dels på grund av all insektsspray som jag dränkt in honom i den senaste tiden men också på grund av en massa "lös päls" som han håller på att fälla av.
Efter ett mycket trevligt dressyrpass i ridhuset fann jag därför ingen annan råd än att tvätta av honom ordentligt i varmvatten och skillnaden blev påtaglig- han är sååå fin nu :)!
Så fort ridning, hagutsläpp och lite fix med en stallkamrats häst var avklarade hastade jag iväg till NN där hästar skulle släppas ut, boxar mockas osv.
Vid lunchtid var allt klart och jag kunde åka och veckohandla för att därefter ägna mig åt städning av det egna huset samt annat nödvändigt ont höll jag på att säga.
Archie fick ett besök till under seneftermiddagen- jag borstade den nu rena pälsen och pysslade lite innan jag avslutade hästdagen.
Nu hämtmiddag- får bli wienersnitzel tror jag.
fredagen den 26:e augusti 2011
Tillbakablickar: när jag såg världens kortaste dressyrritt
Fick nyligen ett mail från en vän som berättade om en av hennes vänner som hade dråsat av en stegrande häst på asfalt!
Som tur var hade ryttaren inte alls blivit skadad men det gjorde ju inte upplevelsen något annat än fruktansvärt obehaglig ändå.
Och detta med stegrande hästar fick mig att minnas en incident som jag blev vittne till på en dressyrtävling för många år sedan även om just DEN ryttaren stannade kvar i sadeln.
Dressyrtävlingen hölls utomhus och inte alls långt ifrån själva tävlingsbanan fanns en enorm parabol uppställd till de flesta hästars mer eller mindre stora fasa.
Det tittades och hoppades till både här och där men den som verkligen utmärkte sig var hästen jag tänker berätta om.
Hästkraken kom in på banan, dvs ryttaren red in på medellinjen och gjorde halt, hästen sirrade med skräck bort mot parabolen och så pang bom stod den så högt på bakbenen att det ena stiglädret lossnade från sadeln och så var den ritten slut.
Ryttaren fick lämna banan med bara en fot i stigbygeln och jag undrar än idag vad som for genom huvudet på människan.
Var hon lättad att hästen inte hade gått över, förbannad över stegringen, undrande till hur stiglädret kunde lossna eller vad tänkte hon?
Ja…det får jag aldrig veta men jag fick i alla fall se hur snabbt man ibland kan behöva lämna en dressyrbana.
Som tur var hade ryttaren inte alls blivit skadad men det gjorde ju inte upplevelsen något annat än fruktansvärt obehaglig ändå.
Och detta med stegrande hästar fick mig att minnas en incident som jag blev vittne till på en dressyrtävling för många år sedan även om just DEN ryttaren stannade kvar i sadeln.
Dressyrtävlingen hölls utomhus och inte alls långt ifrån själva tävlingsbanan fanns en enorm parabol uppställd till de flesta hästars mer eller mindre stora fasa.
Det tittades och hoppades till både här och där men den som verkligen utmärkte sig var hästen jag tänker berätta om.
Hästkraken kom in på banan, dvs ryttaren red in på medellinjen och gjorde halt, hästen sirrade med skräck bort mot parabolen och så pang bom stod den så högt på bakbenen att det ena stiglädret lossnade från sadeln och så var den ritten slut.
Ryttaren fick lämna banan med bara en fot i stigbygeln och jag undrar än idag vad som for genom huvudet på människan.
Var hon lättad att hästen inte hade gått över, förbannad över stegringen, undrande till hur stiglädret kunde lossna eller vad tänkte hon?
Ja…det får jag aldrig veta men jag fick i alla fall se hur snabbt man ibland kan behöva lämna en dressyrbana.
Fredag-äntligen uteritt
Denna morgon besökte jag och Soya gamla domäner- vi gick på promenad vid Jägersro där vi ridit så många gånger när Archie stod på ridskolan.
Efter att ha slutat lite tidigare på jobbet kunde jag äntligen rida ut med djuren, det blåste så pass mycket att vi fick vara ifred från myggen och kunde ha det mysigt i solen.
Jag avslutade med att hoppa några språng på gräsbanan och då la sig Soya i skuggan av ett hinder och pustade ut.
Nu pustar JAG ut- arbetsveckan har som vanligt försvunnit med blixtens hastighet och även helgen kommer att innehålla en hel del jobb.
Efter att ha slutat lite tidigare på jobbet kunde jag äntligen rida ut med djuren, det blåste så pass mycket att vi fick vara ifred från myggen och kunde ha det mysigt i solen.
Jag avslutade med att hoppa några språng på gräsbanan och då la sig Soya i skuggan av ett hinder och pustade ut.
Nu pustar JAG ut- arbetsveckan har som vanligt försvunnit med blixtens hastighet och även helgen kommer att innehålla en hel del jobb.
torsdagen den 25:e augusti 2011
När ungdomliga Birgitta kände sig gammal
Tonåringar har ibland ett omedevetet och kanske också rättframt sätt att få en att känna sig gammal (jag tror ju oftast att jag är 25 typ...) och härom dagen var det just så jag kände mig, enbart på grund av en helt oskyldig fråga från en ungdom.
Vi diskuterade e-mailadresser och jag sa att jag "alltid" har haft samma namn på min adress; bm6610 (mina initialer och början på mitt personnummer).
Ungdomen frågade då "hade du även det namnet på e-mailen när du var liten" på vilket jag fick tillstå att INTERNET INTE VAR UPPFUNNET DÅ!!!!
Jaha...sa ungdomen..."ni fck alltså SKRIVA BREV till varandra om ni ville något".
"Ja...eller skicka en BREVDUVA" sa jag lite sarkastiskt för då kände jag mig verkligen som Birgitta, 90 år *SKRATT*!!!!
Vi diskuterade e-mailadresser och jag sa att jag "alltid" har haft samma namn på min adress; bm6610 (mina initialer och början på mitt personnummer).
Ungdomen frågade då "hade du även det namnet på e-mailen när du var liten" på vilket jag fick tillstå att INTERNET INTE VAR UPPFUNNET DÅ!!!!
Jaha...sa ungdomen..."ni fck alltså SKRIVA BREV till varandra om ni ville något".
"Ja...eller skicka en BREVDUVA" sa jag lite sarkastiskt för då kände jag mig verkligen som Birgitta, 90 år *SKRATT*!!!!
Är det lönt att vara hjälpsam?
I förra veckan tog jag upp ett, som jag tycker vanligt förekommande fenomen, detta att det är mycket lättare och vanligare att ”man” fokuserar på sådant som är negativt, sådant man inte har eller sådant man är missnöjd med.
En trogen bloggläsare påminde mig i anslutning till detta om ett också relativt vanligt fenomen (enligt henne i alla fall) och det är det här med att HJÄLPA TILL eller att inte göra det.
Läsaren hade i sitt stall råkat ut för att det blev väldigt sura miner då hon vid ett tillfälle avböjde från att hjälpa till med vad det nu var och det intressanta med detta var att läsaren påstår att hon innan denna ”ohjälpsamhet” hade ställt upp, tja…om inte hundratals gånger så näst intill!
Läsarens konklusion var att det är väldigt lätt att glömma de otaliga gånger man hjälpt till men säger man sedan NEJ en endaste gång- då minsann är det världens undergång ungefär och man ses som sååå ogin osv.
Jag måste tyvärr säga att jag gjort liknande erfarenheter för många år sedan och att dessa erfarenheter också lärt mig en del.
Jag lovar tex aldrig mer än jag säkert vet att jag kan hålla och jag är också alltid väldigt tydlig med vad jag kan ställa upp med och vad det i förekommande fall KOSTAR.
För min tid är dyrbar för mig liksom min bil inte körs på vatten.
Jag lånar inte heller ut exempelvis släpet hur som helst och vill folk ha hjälp med mockning och andra trista stallsysslor så vill jag ha betalt för detta.
Passar det inte- tja…då får man fråga någon annan.
Annat är det i relationer där man känner att det är ”ge och ta”- där man kan hjälpas åt ÖMSESIDIGT.
Men som sagt- visst är det intressant hur lätt det är att tidigare ”insatser” man gjort åt någon så lätt glöms bort så fort man inte längre kan/ vill ställa upp och då är det kanske inte så konstigt heller om en del har en lite ogin inställning till att just hjälpa andra?
En trogen bloggläsare påminde mig i anslutning till detta om ett också relativt vanligt fenomen (enligt henne i alla fall) och det är det här med att HJÄLPA TILL eller att inte göra det.
Läsaren hade i sitt stall råkat ut för att det blev väldigt sura miner då hon vid ett tillfälle avböjde från att hjälpa till med vad det nu var och det intressanta med detta var att läsaren påstår att hon innan denna ”ohjälpsamhet” hade ställt upp, tja…om inte hundratals gånger så näst intill!
Läsarens konklusion var att det är väldigt lätt att glömma de otaliga gånger man hjälpt till men säger man sedan NEJ en endaste gång- då minsann är det världens undergång ungefär och man ses som sååå ogin osv.
Jag måste tyvärr säga att jag gjort liknande erfarenheter för många år sedan och att dessa erfarenheter också lärt mig en del.
Jag lovar tex aldrig mer än jag säkert vet att jag kan hålla och jag är också alltid väldigt tydlig med vad jag kan ställa upp med och vad det i förekommande fall KOSTAR.
För min tid är dyrbar för mig liksom min bil inte körs på vatten.
Jag lånar inte heller ut exempelvis släpet hur som helst och vill folk ha hjälp med mockning och andra trista stallsysslor så vill jag ha betalt för detta.
Passar det inte- tja…då får man fråga någon annan.
Annat är det i relationer där man känner att det är ”ge och ta”- där man kan hjälpas åt ÖMSESIDIGT.
Men som sagt- visst är det intressant hur lätt det är att tidigare ”insatser” man gjort åt någon så lätt glöms bort så fort man inte längre kan/ vill ställa upp och då är det kanske inte så konstigt heller om en del har en lite ogin inställning till att just hjälpa andra?
Torsdag- i ur och skur
Morgonen började mindre bra- regnet vräkte ner och det mullrade dessutom en del.
Varken Soya eller jag kände för någon längre promenad utan hastade in i ridhuset för lite rastning medelst boll i stället.
För att kompensera den klena utevistelsen åkte vi till Ribersborg efter jobbet- där finns ju en av Malmös största hundrastplatser och där avhölls också EM i fälttävlan nyligen.
Soya är ju inte sååå mycket för att socialisera med andra hundar så det blev väl inte så jättemycket spring med artfränderna men däremot fanns det många nya lukter att insupa och otaliga platser att markera revir på (Soya är precis som en hanhund i det avseendet).
Archie fick en vilodag och stod och viftade bort mygg och flugor även på stallgången så han sprutades med insektsspray och fick back on tracks stallbandage på alla benen.
Onödigt att kanske stå och sparka till sig själv i stället för en äckel-mygga tänkte hans ägare överbeskyddande- därav skydden :)!
Varken Soya eller jag kände för någon längre promenad utan hastade in i ridhuset för lite rastning medelst boll i stället.
För att kompensera den klena utevistelsen åkte vi till Ribersborg efter jobbet- där finns ju en av Malmös största hundrastplatser och där avhölls också EM i fälttävlan nyligen.
Soya är ju inte sååå mycket för att socialisera med andra hundar så det blev väl inte så jättemycket spring med artfränderna men däremot fanns det många nya lukter att insupa och otaliga platser att markera revir på (Soya är precis som en hanhund i det avseendet).
Archie fick en vilodag och stod och viftade bort mygg och flugor även på stallgången så han sprutades med insektsspray och fick back on tracks stallbandage på alla benen.
Onödigt att kanske stå och sparka till sig själv i stället för en äckel-mygga tänkte hans ägare överbeskyddande- därav skydden :)!
Är man en klen bollkastare (vinkar till mig själv) är denna leksak ett perfekt hjälpmedel :):
På "Ribban" kan man möta alla möjliga hundraser- här en Grand Danoise.
De flesta av fälttävlanshinderna hade jag inte hoppat om mitt liv så "depended on it"- här ett sådant och....
....här ett till!
Detta kunde jag väl hoppa under pistolhot i alla fall tänker jag :)!
onsdagen den 24:e augusti 2011
Mer om sängsovande hundar
I morse när vi steg upp sa maken till mig att han hade sovit jättedåligt och avslutade ”och när jag väl lyckades somna fick jag Soyas tass rakt i ögat”.
Riktigt så våldsamt brukar det inte gå till i vår sänghalm, snarare brukar jag faschineras över hur ”samspelta” vi ändå är- 3 varelser i en 160 säng.
Visst får man ”fälla ihop sig” ibland för att snabbspringaren sträcker ut sig i SIN fulla längd (och för att väga 14 kilo är hon lååååång) men jag tycker att det borde vara lätt hänt att man både sparkar till henne, lägger sig på henne och allt möjligt annat eftersom hon alltid ligger under täcket.
Men precis som maken och jag aldrig sparkar på varandra eller som småbarn kan sova i föräldrarnas säng utan att skadas så klarar sig fastrunner också för det mesta.
Någon enstaka gång har jag hört att hon ramlat ur sängen men om det har berott på maken eller mig eller varit självförvållat vet jag faktiskt inte.
Och oftast sover hon vid våra fötter- inte i ansiktshöjd så att man riskerar att få ögonen utpetade även om hon vid något enstaka tillfälle kan hasa sig uppåt i sängen, lägga huvudet på någons kudde och se så människolik ut att maken och jag givetvis inte kan göra annat än sucka hänfört över vår ”bebis”.
Onsdag- herregud...25 års jubileum och en FILM!
Idag blev det dressyrträning på vår gräsbana som Archie verkar så förtjust i- vet inte om det är ytan eller att han slipper ridhusets väggar som gör att han nästan alltid går väldigt bra där.
En del bytesträning blev det och jag tränade också på att variera formen, från tävlingsform till lång och låg- det sistnämnda Archies specialitet :).
En del bytesträning blev det och jag tränade också på att variera formen, från tävlingsform till lång och låg- det sistnämnda Archies specialitet :).
Efter ritten kom jag och en stallkamrat att prata om hur länge jag hade haft mina olika hästar och efter en sammaräkning fick jag en smärre chock- jag firar strax 25-års jubileum som hästägare! Hur är det ens möjligt- jag som bara är *harkel* 25 år gammal (nåja...i sinnet i alla fall....)!
Sprayterapin med ponnyn Rocky fortsatte idag- det gick ännu bättre än igår och nu tror jag snart att han är helt botad.
Tricket är att inte ge upp när han börjar dansa på stallgången utan bara att fortsätta att spruta och prata lugnande ända tills han står stilla vilken han ändå gör relativt snabbt.
Den högintressanta filmen vi spelade in igår finns att beskåda här:
http://www.youtube.com/watch?v=mPPVg5MHDiU
Sprayterapin med ponnyn Rocky fortsatte idag- det gick ännu bättre än igår och nu tror jag snart att han är helt botad.
Tricket är att inte ge upp när han börjar dansa på stallgången utan bara att fortsätta att spruta och prata lugnande ända tills han står stilla vilken han ändå gör relativt snabbt.
Den högintressanta filmen vi spelade in igår finns att beskåda här:
http://www.youtube.com/watch?v=mPPVg5MHDiU
Speciella annonser del 357, fruktbar försäljning?
Måste nog instämma med den läsare som skickat länken och som skriver: "tar home styling till nya, fruktbara nivåer... ".
Mycket frukt har det gått åt i alla fall :)))!!!
tisdagen den 23:e augusti 2011
Speciella annonser del 356, gissa vem!
Även kändisar säljer givetvis sina bostäder ibland.
Kan ni gissa vem som bor här (liten ledtråd är kanske the walk-in-closet:)):
http://w4.objektdata.se/pregen/703/OBJ21411_1113918703/wp.htm?SID=dbh0x13jxblhef55evmocafq
Kan ni gissa vem som bor här (liten ledtråd är kanske the walk-in-closet:)):
http://w4.objektdata.se/pregen/703/OBJ21411_1113918703/wp.htm?SID=dbh0x13jxblhef55evmocafq
Du vet att du älskar din häst när....
Du vet att du älskar din häst (alternativt är knäpp i bollen, välj själv) när du inte kan ta en sovmorgon ens på semestern för du vaknar och tänker "åhhh....nu står Archie och väntar på att få komma ut i hagen".
I nuvarande stallet BEHÖVER jag dock inte sköta utsläppet om jag inte VILL men på ridskolan pysslade jag med detta morgonnöje 365 dagar om året i måååånga år.
Tisdag- mer terapi
I morse red jag i ett nästan iskallt ridhus- ute var det bara 10 grader och ridhuset hade inte hunnit värmas upp av de solstrålar som senare skulle rama in dagen.
Jag är verkligen trött på myggen- morgonens bidrag, 2 bett på min hals och ett bett på kinden gjorde att jag inte ens övervägde att rida ut och i stället blev det alltså ett lättare ridhuspass.
Tyvärr är hela vägen till NN, dit man nästan bara kan skritta vilket tar nästan 20 minuter, den värsta biten vad gäller mygg så jag undrar när jag ska "våga" mig dit?
Trist som tusan att inte kunna rida som jag vill nu när det är både ljust och varmt men jag orkar bara inte med fler bulor och även Archie är hur irriterad som helst om man vill rida med myggsällskap.
Hur fasen rider folk i Norrland undrar jag?!?!?
På eftermiddagen bad en stallkamrat åter om min hjälp med att frälsa hennes häst från spray-skräcken och det gjorde jag såååå gärna.
Ett tips: det enklaste/ bästa sättet att få mig att göra något som har med hästhantering att göra är att säga "DET GÅR INTE" :)!
För jag må inte vara någon superryttare men när det gäller att visa hästar var skåpet ska stå misslyckas jag sällan och mina metoder är både lugna och icke-våldsamma.
Jag har klippt hästar som andra inte kommit i närheten av, lastat ännu värre galningar och övertalat djur till både det ena och det andra :).
Idag gjorde jag som sist med spray-hatande hästen, jag band upp honom i uppbindningarna, höll dessutom i ett kedjegrimskaft om han skulle få för sig att slita sig och sedan körde jag igång med flaskan allt medan jag pratade lugnande och oavbrutet.
Precis som sist började en fram och tillbaka-dans i uppbindningarna men jag stod bara lugnt kvar vid hästens hals, babblade en massa meningslösa men uppmuntrande ord och se på f..n:
När gossen hade dansat sig trött, vilket faktiskt gick väldigt snabbt, stod han i princip blickstilla och jag föreslog skrattande att vi skulle föreviga detta genom att filma eftersom det fanns andra vi ville visa detta fantastiska resultat :).
Kanske hamnar lilla spray-pojken på Youtube med sadistiska Birgitta vid sin sida, i så fall ska ni absolut få en länk, jag lovar:)!
Jag är verkligen trött på myggen- morgonens bidrag, 2 bett på min hals och ett bett på kinden gjorde att jag inte ens övervägde att rida ut och i stället blev det alltså ett lättare ridhuspass.
Tyvärr är hela vägen till NN, dit man nästan bara kan skritta vilket tar nästan 20 minuter, den värsta biten vad gäller mygg så jag undrar när jag ska "våga" mig dit?
Trist som tusan att inte kunna rida som jag vill nu när det är både ljust och varmt men jag orkar bara inte med fler bulor och även Archie är hur irriterad som helst om man vill rida med myggsällskap.
Hur fasen rider folk i Norrland undrar jag?!?!?
På eftermiddagen bad en stallkamrat åter om min hjälp med att frälsa hennes häst från spray-skräcken och det gjorde jag såååå gärna.
Ett tips: det enklaste/ bästa sättet att få mig att göra något som har med hästhantering att göra är att säga "DET GÅR INTE" :)!
För jag må inte vara någon superryttare men när det gäller att visa hästar var skåpet ska stå misslyckas jag sällan och mina metoder är både lugna och icke-våldsamma.
Jag har klippt hästar som andra inte kommit i närheten av, lastat ännu värre galningar och övertalat djur till både det ena och det andra :).
Idag gjorde jag som sist med spray-hatande hästen, jag band upp honom i uppbindningarna, höll dessutom i ett kedjegrimskaft om han skulle få för sig att slita sig och sedan körde jag igång med flaskan allt medan jag pratade lugnande och oavbrutet.
Precis som sist började en fram och tillbaka-dans i uppbindningarna men jag stod bara lugnt kvar vid hästens hals, babblade en massa meningslösa men uppmuntrande ord och se på f..n:
När gossen hade dansat sig trött, vilket faktiskt gick väldigt snabbt, stod han i princip blickstilla och jag föreslog skrattande att vi skulle föreviga detta genom att filma eftersom det fanns andra vi ville visa detta fantastiska resultat :).
Kanske hamnar lilla spray-pojken på Youtube med sadistiska Birgitta vid sin sida, i så fall ska ni absolut få en länk, jag lovar:)!
måndagen den 22:e augusti 2011
Du vet att du älskar din hund när....
Vissa sover gott om natten
Du vet att du älskar din hund (eller är knäpp i bollen- välj själv) när du hellre ligger ihopfälld som en jäkla armékniv medan hunden vräker sig bredvid dig i sängen än att du lägger hunden i någon soffa, fåtölj eller någon av de 2 gästsängarna du har i ditt hus (om den nu inte kan ligga i sina 2 korgar eller rent av på golvet)!
Njut av livet Soya!
Bättre en stallplats i handen än tio i skogen....
...men ibland är det bra att ha en plan B eller till och med C.
För ett tag sedan blev jag en kväll uppringd av en bekant som ville fråga om jag visste om vi hade lediga stallplatser hos oss.
Denna fråga får jag lite då och då, det verkar som att exempelvis mitt bloggande fått folk att förstå att jag trivs väldigt bra i mitt stall och att det finns många fördelar med detta.
Hur som helst- uppringaren kände att hon ville flytta från det stall hon hade hästen i av olika, för mig fullt förståeliga anledningar, men jag gav henne ändå rådet att besinna sig och inte agera i affekt.
Just "affekt-reaktioner" kan vara förödande- man tänker inte alltid klart utan kan låta andra känslor ta överhanden (en barnslig önskan om "hämnd" är tex inte ovanlig) men vad jag alltid brukar be den arge att reflektera över är vem man EGENTLIGEN straffar!
Kommer stallägaren att gråta blod och ångra sig bittert när man säger upp stallplatsen eller kommer denna genast att fyllas utan att någon skänker dig ens en tanke så fort du packat dina saker?
Kommer du själv att få det BÄTTRE i ett nytt stall eller blir det i själva verket "sju resor värre" med ännu sämre villkor och förhållanden bara för att du kastat dig iväg, hals över huvud?
Viktiga saker att tänka på men något annat som man också kan ha i åtanke är att ha en plan B OM något skulle "skita sig" där man står.
Det är inte fel att ha/ känna till alternativa uppstallningsmöjligheter även om det inte är säkert att man kan flytta dit på studs och det betyder inte att man inte trivs där man står utan bara att man försöker vara förutseende.
Stallet man står i ska kanske hastigt och lustigt säljas, stallhyrorna kanske plötsligt höjs så att man inte har råd att ha kvar hästen där eller så kanske stallägaren plötsligt vill ha alla boxarna för någon egen verksamhet. Jag har hört allt detta och många andra skäl för en flytt så det behöver inte vara något så
"enkelt" som att man blir osams- ett annat mycket vanligt skäl att man flyttar.
För ett tag sedan blev jag en kväll uppringd av en bekant som ville fråga om jag visste om vi hade lediga stallplatser hos oss.
Denna fråga får jag lite då och då, det verkar som att exempelvis mitt bloggande fått folk att förstå att jag trivs väldigt bra i mitt stall och att det finns många fördelar med detta.
Hur som helst- uppringaren kände att hon ville flytta från det stall hon hade hästen i av olika, för mig fullt förståeliga anledningar, men jag gav henne ändå rådet att besinna sig och inte agera i affekt.
Just "affekt-reaktioner" kan vara förödande- man tänker inte alltid klart utan kan låta andra känslor ta överhanden (en barnslig önskan om "hämnd" är tex inte ovanlig) men vad jag alltid brukar be den arge att reflektera över är vem man EGENTLIGEN straffar!
Kommer stallägaren att gråta blod och ångra sig bittert när man säger upp stallplatsen eller kommer denna genast att fyllas utan att någon skänker dig ens en tanke så fort du packat dina saker?
Kommer du själv att få det BÄTTRE i ett nytt stall eller blir det i själva verket "sju resor värre" med ännu sämre villkor och förhållanden bara för att du kastat dig iväg, hals över huvud?
Viktiga saker att tänka på men något annat som man också kan ha i åtanke är att ha en plan B OM något skulle "skita sig" där man står.
Det är inte fel att ha/ känna till alternativa uppstallningsmöjligheter även om det inte är säkert att man kan flytta dit på studs och det betyder inte att man inte trivs där man står utan bara att man försöker vara förutseende.
Stallet man står i ska kanske hastigt och lustigt säljas, stallhyrorna kanske plötsligt höjs så att man inte har råd att ha kvar hästen där eller så kanske stallägaren plötsligt vill ha alla boxarna för någon egen verksamhet. Jag har hört allt detta och många andra skäl för en flytt så det behöver inte vara något så
"enkelt" som att man blir osams- ett annat mycket vanligt skäl att man flyttar.
Måndag- mygglurad (igen!)
Idag tänkte jag åter, för vilken gång i ordningen vet jag inte, rida ut på en längre tur.
Och det började bra- det fläktade friskt vid stallet och det höll myggen borta.
Men jag hann inte så långt förrän vinden valde att lämna oss och då fick vi genast annat sällskap i stället :(.
Så inte heller idag blev det en ordentlig tur i det fina vädret utan en förkortad version som i alla fall flöt på bra.
Jag avslutade med en check på vår gräsbana, ville se om helgens dressyrarbete hade gett resultat och det hade det minsann.
Archie kändes jättefin direkt, om det sedan VERKLIGEN berodde på den skickliga ryttaren :) eller att han ville in i stallet låter jag vara osagt.
Hörde från en stallkamrat att hästarna sprungit så mycket pga myggen under morgonen att man fick flytta dom till andra hagar så helt klart tycker de ju att det är jobbigt med dessa eländiga kryp.
Och det började bra- det fläktade friskt vid stallet och det höll myggen borta.
Men jag hann inte så långt förrän vinden valde att lämna oss och då fick vi genast annat sällskap i stället :(.
Så inte heller idag blev det en ordentlig tur i det fina vädret utan en förkortad version som i alla fall flöt på bra.
Jag avslutade med en check på vår gräsbana, ville se om helgens dressyrarbete hade gett resultat och det hade det minsann.
Archie kändes jättefin direkt, om det sedan VERKLIGEN berodde på den skickliga ryttaren :) eller att han ville in i stallet låter jag vara osagt.
Hörde från en stallkamrat att hästarna sprungit så mycket pga myggen under morgonen att man fick flytta dom till andra hagar så helt klart tycker de ju att det är jobbigt med dessa eländiga kryp.
söndagen den 21:e augusti 2011
Birgitta -äppelodlaren
När maken och jag flyttade in i vårt hus för 9 somrar sedan (hjääääälp vad fort tiden går) fick vi ett gammalt äppelträd på köpet.
Någon, jag minns inte vem, påstod att äppelträd bara ger rejäla skördar vartannat år och låt mig säga så här:
Antingen visste inte den människan vad den talade om eller så är vårt träd ovanligt för grenar likt dessa dignar av frukt VARJE år.
Min frys brukar vara proppfull av skalade och i småbitar skurna äpplen (perfekt till äppelkakor) och Archie får hjälpa till att äta så det nästan sprutar ur öronen (så vi kan avliva myten om att fånghästar inte bör äta äpplen).
Som synes går vi samma fruktrika öde till möte i år och Archie serverades den första fallfrukten till kvällsmat.
Han är så blasé att han sparar äpplena till sist men till slut slinker de ner.
Veckan som gått
Veckans ovanligaste ridsällskap
"Höst-ig" skulle jag vilja beteckna den gångna veckan. Dock avslutades den på bästa, somrigaste vis så förhoppningsvis dröjer det lite innan sommaren är definitivt över för i år.
På hund och hästfronten inget nytt- jag rider ungefär som jag brukar men har undvikit uteritter pga att det varit fullt av mygg nästan överallt.
Det sägs att mygg "föredrar" vissa människor framför andra och jag är definitivt mycket omtyckt vilket otaliga bulor överallt på kroppen vittnar om.
Någon träning för NN har vi inte fått till av olika anledningar men just nu jobbar jag mycket med lite mer "basic stuff" som det känns som att jag kan sitta och fila på på egen hand.
Söndag- annorlunda ridsällskap
En lite ovanlig syn mötte mig i ridhuset i morse- pga halmkörning stod en stor traktor med ett släp fyllt av halm mitt i ridhuset!
Som den snälla häst Archie är hade han inga invändningar mot att dela manegen med ytterligare någon med hästkrafter och inte Soya heller :).
Vi fortsatte vårt arbete från igår och jag var mer än nöjd efter trekvarts trav och galopp.
Efter ridningen följde några intensiva timmar; 25 hästar skulle fodras och släppas ut så det blev till att springa i skytteltrafik till och från hagarna.
Egentligen skulle jag "bara" ha stalljour i stora stallet men när en förfrågan om jag även kunde ta det egna, lilla stallet, kom medan jag höll på att fodra kunde (läs: ville) jag inte säga nej.
När allt var färdigt var även jag lite färdig och eftersom klockan bara var 8.30 kunde jag köra hem och äta frukost och sova lite.
På eftermiddagen hann jag hjälpa till att få upp några lass halm på loftet innan det var dags att ta in alla hästarna (pust...) för att därefter köra till en liten släktmiddag.
Nu återstår bara kvällsfodringen innan jag kan pusta ut- att sommaren återvände med full värme idag har också tagit på krafterna men jag hoppas inget hellre än på fler sådana här soliga dagar.
Som den snälla häst Archie är hade han inga invändningar mot att dela manegen med ytterligare någon med hästkrafter och inte Soya heller :).
Vi fortsatte vårt arbete från igår och jag var mer än nöjd efter trekvarts trav och galopp.
Efter ridningen följde några intensiva timmar; 25 hästar skulle fodras och släppas ut så det blev till att springa i skytteltrafik till och från hagarna.
Egentligen skulle jag "bara" ha stalljour i stora stallet men när en förfrågan om jag även kunde ta det egna, lilla stallet, kom medan jag höll på att fodra kunde (läs: ville) jag inte säga nej.
När allt var färdigt var även jag lite färdig och eftersom klockan bara var 8.30 kunde jag köra hem och äta frukost och sova lite.
På eftermiddagen hann jag hjälpa till att få upp några lass halm på loftet innan det var dags att ta in alla hästarna (pust...) för att därefter köra till en liten släktmiddag.
Nu återstår bara kvällsfodringen innan jag kan pusta ut- att sommaren återvände med full värme idag har också tagit på krafterna men jag hoppas inget hellre än på fler sådana här soliga dagar.
Dagens (kirskåls)fråga
Varför finns kirskål?
Det enda rimliga svaret torde vara "för att plåga trädgårdsägare".
Och kom nu inte dragande med att kirskål kan användas i sallader osv för vill man tvunget äta kaninmat så finns det annat grönt man kan stoppa i munnen!
Det enda rimliga svaret torde vara "för att plåga trädgårdsägare".
Och kom nu inte dragande med att kirskål kan användas i sallader osv för vill man tvunget äta kaninmat så finns det annat grönt man kan stoppa i munnen!
lördagen den 20:e augusti 2011
One of those mornings!
What's wrong with this picture?
Ledtråd: kolla noga på strumporna :)))!
Det borde jag också ha gjort innan jag lämnade hemmet men i stället såg jag inte den in och utvända strumpan förrän jag stod inne på en bensinstation, full av folk.
Förhoppningsvis gjorde den tidiga timmen att de inte heller var så vakna att de upptäckte min fadäs:)!
Men så kan det bli vissa morgnar!
Jag har i alla fall aldrig dykt upp ridklädd på jobbet eller glömt jobb-outfiten hemma när jag mellanlandat i stallet på morgonen men vem vet...någon gång blir kanske den första :)!
Löööööördag- lååååång dag
Tycker ni också att vissa dagar segar sig fram medan andra bara swischar förbi?
Dagen idag tycker jag faller inom den första kategorin fast på ett positivt sätt- jag har hunnit med hur mycket som helst och än återstår hela kvällen.
Började med att rida ett dressyrpass i ridhuset och fokuserade på lite mer basic saker i stället för att gnata med sådant som vi har svårare för.
Tror det är bra att ta ett steg tillbaka någon gång och bara göra det lätt för hästen och sig själv- alla behöver känna sig duktiga ibland:).
Efter sedvanligt fix och hagutsläpp åkte jag till NN och gjorde samma i hennes stall dvs släppte ut hästar och mockade.
Hemma blev det sen frukost, dusch och powernap och sedan "det nödvändiga onda"- trädgårdsarbete med maken.
Än så länge är det mest gräsklippning, ogräsrensning och fallfrukt som behöver våra insatser men snart nog kommer de vidriga löven!
Klockan 15.00 var det intag av en stycken slumrande häst i hagen, borstning av densamme och sedan fick det vara bra med hästaktiviteter för idag.
Dagen idag tycker jag faller inom den första kategorin fast på ett positivt sätt- jag har hunnit med hur mycket som helst och än återstår hela kvällen.
Började med att rida ett dressyrpass i ridhuset och fokuserade på lite mer basic saker i stället för att gnata med sådant som vi har svårare för.
Tror det är bra att ta ett steg tillbaka någon gång och bara göra det lätt för hästen och sig själv- alla behöver känna sig duktiga ibland:).
Efter sedvanligt fix och hagutsläpp åkte jag till NN och gjorde samma i hennes stall dvs släppte ut hästar och mockade.
Hemma blev det sen frukost, dusch och powernap och sedan "det nödvändiga onda"- trädgårdsarbete med maken.
Än så länge är det mest gräsklippning, ogräsrensning och fallfrukt som behöver våra insatser men snart nog kommer de vidriga löven!
Klockan 15.00 var det intag av en stycken slumrande häst i hagen, borstning av densamme och sedan fick det vara bra med hästaktiviteter för idag.
Tips på en hästblogg
Bloggar kommer och bloggar går men det är få som BESTÅR- så tycker jag att det varit med de bloggar jag en gång i tiden började följa.
Inte många finns kvar och en del har jag också slutat att läsa för att de nästan aldrig uppdateras.
Nyligen startade en fd tävlingskonkurrent en blogg, jag skriver fd eftersom tanken är att denna person ska arbeta i Tyskland som beridarelev ett tag.
Han har precis rest ner och förhoppningsvis blir det intressanta skildringar från ett annat hästland, vi får väl se!
stalltva.blogg.se
Inte många finns kvar och en del har jag också slutat att läsa för att de nästan aldrig uppdateras.
Nyligen startade en fd tävlingskonkurrent en blogg, jag skriver fd eftersom tanken är att denna person ska arbeta i Tyskland som beridarelev ett tag.
Han har precis rest ner och förhoppningsvis blir det intressanta skildringar från ett annat hästland, vi får väl se!
stalltva.blogg.se
fredagen den 19:e augusti 2011
Dubbelhundsfunderingar
Hörde nyligen att ytterligare en whippetägare jag känner har köpt sig en hund till (har nu två) och detta fick mig än en gång att fundera över varför det är så vanligt att just whippetägare (eller snarare sagt de flesta med VINTHUNDAR) har två eller flera hundar.
När jag i huvudet gick igenom de jag känner som har vinthundar var det banne mig inte många med bara en hund utan de flesta har som sagt inte bara två hundar utan ibland både 3 och 4 och i förekommande fall faktiskt också ännu fler!
Nu ska jag inte påstå att jag känner massor av hundägare som har andra raser än vinthundar men man har ju dock träffat en del genom åren (att hästmänniskor även har hund är inte helt ovanligt) och där tycker jag att det är ganska ovanligt att man har 2 pudlar, dalmatinrar, golden retrievrar eller vad det nu må vara.
Mina egna teorier kring detta ”fenomen” är flera.
Personligen anser jag att en whippet är otroligt lättskött vad gäller exempelvis PÄLSVÅRD- den är i mitt eget fall faktiskt obefintlig om man bortser från de enstaka badkarstvättar föranledda av att Soya rullat sig i någon bokstavlig skit.
När hon inte ägnar sig åt denna faiblesse luktar hon aldrig illa eller ens ”hund”- inte alls så som en del framför allt långpälsade hundar kan lukta/ stinka (välj själv) när de tex blir våta.
En whippet ÄTER heller inte speciellt mycket (säg 3-4 dl torrfoder om dagen beroende på sort och hundens aptit) = billiga i drift.
Whippeten tar också liten plats och är väldigt lugn hemma vilket ytterligare skulle kunna bidra till att man skulle kunna tänka sig att ha mer än en av denna sort och avslutningsvis är det ganska vanligt att ”whippetfolk” vill tävla med sina hundar och/ eller ställa ut dom och då är det kanske också roligare om man har ”mer än en chans” så att säga.
De som har anda raser än vinthundar och som har mer än en hund har enligt min erfarenhet oftast mindre hundar eller så bor de i hus/ på landsbygden där man lättare härbärgerar tex 2 stora schäfrar än i en liten innerstadslägenhet.
I storstäderna är det också vanligare att man betalar ganska dyrt för hundpassning och givetvis blir kostnaden för 2 hundar avsevärt högre än om man bara har en fyrfoting att sörja för.
Tja…detta var mina tankar i frågan….någon annan som har något att tillägga, kritisera, instämma i eller vill vädra?
När jag i huvudet gick igenom de jag känner som har vinthundar var det banne mig inte många med bara en hund utan de flesta har som sagt inte bara två hundar utan ibland både 3 och 4 och i förekommande fall faktiskt också ännu fler!
Nu ska jag inte påstå att jag känner massor av hundägare som har andra raser än vinthundar men man har ju dock träffat en del genom åren (att hästmänniskor även har hund är inte helt ovanligt) och där tycker jag att det är ganska ovanligt att man har 2 pudlar, dalmatinrar, golden retrievrar eller vad det nu må vara.
Mina egna teorier kring detta ”fenomen” är flera.
Personligen anser jag att en whippet är otroligt lättskött vad gäller exempelvis PÄLSVÅRD- den är i mitt eget fall faktiskt obefintlig om man bortser från de enstaka badkarstvättar föranledda av att Soya rullat sig i någon bokstavlig skit.
När hon inte ägnar sig åt denna faiblesse luktar hon aldrig illa eller ens ”hund”- inte alls så som en del framför allt långpälsade hundar kan lukta/ stinka (välj själv) när de tex blir våta.
En whippet ÄTER heller inte speciellt mycket (säg 3-4 dl torrfoder om dagen beroende på sort och hundens aptit) = billiga i drift.
Whippeten tar också liten plats och är väldigt lugn hemma vilket ytterligare skulle kunna bidra till att man skulle kunna tänka sig att ha mer än en av denna sort och avslutningsvis är det ganska vanligt att ”whippetfolk” vill tävla med sina hundar och/ eller ställa ut dom och då är det kanske också roligare om man har ”mer än en chans” så att säga.
De som har anda raser än vinthundar och som har mer än en hund har enligt min erfarenhet oftast mindre hundar eller så bor de i hus/ på landsbygden där man lättare härbärgerar tex 2 stora schäfrar än i en liten innerstadslägenhet.
I storstäderna är det också vanligare att man betalar ganska dyrt för hundpassning och givetvis blir kostnaden för 2 hundar avsevärt högre än om man bara har en fyrfoting att sörja för.
Tja…detta var mina tankar i frågan….någon annan som har något att tillägga, kritisera, instämma i eller vill vädra?
Fredag- mer höst
Usch....efter några dagars återhämtning med lite sol och värme har dagen idag åter "bjudit på" (hmmmm) riktigt höstrusk. Regn och blåst om vartannat och nu pratar allt fler om att hösten är här.
Känns ju hur deprimerande som helst....augusti är inte ens slut och man får packa ner sommarkläderna.
Undrar hur många som kommer att vara helt deppiga om några månader efter för lite sol på kroppen?
Studerade Archies päls idag- hans solspår på kroppen håller allt mer på att försvunna och ersättas av vinterpälsen.
En häst i stallet är redan klippt och även om det skulle vara i tidigaste laget för Archie så kommer det nog inte att dröja jättemånga veckor innan det är hans tur.
Idag stod det VILODAG i vår imaginära kalender och eftersom i alla fall jag redan har myggbett så det räcker skrittade vi inte ut utan det fick bli endast lite lätt jogg i lina några varv kombinerat med den sedvanliga hagvistelsen.
Känns ju hur deprimerande som helst....augusti är inte ens slut och man får packa ner sommarkläderna.
Undrar hur många som kommer att vara helt deppiga om några månader efter för lite sol på kroppen?
Studerade Archies päls idag- hans solspår på kroppen håller allt mer på att försvunna och ersättas av vinterpälsen.
En häst i stallet är redan klippt och även om det skulle vara i tidigaste laget för Archie så kommer det nog inte att dröja jättemånga veckor innan det är hans tur.
Idag stod det VILODAG i vår imaginära kalender och eftersom i alla fall jag redan har myggbett så det räcker skrittade vi inte ut utan det fick bli endast lite lätt jogg i lina några varv kombinerat med den sedvanliga hagvistelsen.
torsdagen den 18:e augusti 2011
En inte lika snäll panda (filmklipp)
Alla pandor är inte lika harmlösa som gullisarna vi såg i filmklippen igår:
http://www.youtube.com/watch?v=ubZimS4E3F0&NR=1&feature=fvwp
http://www.youtube.com/watch?v=ubZimS4E3F0&NR=1&feature=fvwp
Häst som löneförmån :)!
Om jag hade bett alla läsare som är nöjda med sin lön att räcka upp en hand dristar jag mig till att påstå att det hade varit en minoritet.
Jag undrar om det inte i alla fall DELVIS ligger i sakens natur att man aldrig ska vara riktigt nöjd, att ”mycket vill ha mer” osv?
Sedan jag började arbeta som socialarbetare har jag inte hört annat än klagovisor om hur otroligt underbetalda vi är- vi med vår långa (3,5 år) utbildning och vårt stora ansvar osv.
Och det är klart….allting är relativt.
Exempelvis min man som arbetar som säljare har en myyyyyycket bättre/ högre lön än jag och dessutom varken högskolestudier eller därmed följande dryga studielån men jag brukar tänka så här att om jag vill tjäna de pengar han gör så kan ju jag också bli säljare!
Visst…riktigt så enkelt är det så klart inte men vad jag vill ha sagt är att man ju faktiskt (oftast) har valt att utbilda sig till ett visst yrke och att sedan i alla sina dagar gnälla över att man är underbetald känns liiiite konstigt för mig.
Hur som helst…idag på jobbet kom vi i alla fall att prata om att det är så lätt att bara/ mest fokusera på sådant man tycker är dåligt eller som man saknar, inte på det som faktiskt är bra på olika sätt.
Och då tog jag upp att jag alltid har uppskattat att alla kollegor och chefer jag haft har varit så otroligt förstående vad det gällt mitt hästintresse.
Att ”hålla på med hästar” i min ålder är ju trots allt inte lika socialt accepterat som att exempelvis ha barn så medan den som har egna avkommor alltid kan vara borta från jobbet om barnet är sjukt tex så är det nog inte alla arbetsgivare som ser lika generöst på en arbetstagare som vill/ behöver vara ledig för diverse djurrelaterade saker som exempelvis veterinär och hovslagarbesök, träningar och tävlingar, meetings, clinics eller vad det nu skulle kunna vara.
Själv har jag som sagt alltid mötts av en stor generositet och har alltid fått vara ledig för allt enligt ovan och säkert mer därtill som jag glömt.
Och faktiskt är ju detta ingen SJÄLVKLARHET på alla arbetsplatser, varken att ha flextid eller att kunna ta en hel dag ledigt med kort varsel och något jag brukar tänka på när diskussioner om andra arbeten förs.
För mig är lönen, dvs PENGARNA, verkligen inte det viktigaste utan jag väger in så mycket annat när jag funderar över andra arbeten och däribland också det här med förståelsen för mina djur.
Skulle det krisa kan jag alltid ta med Soya till jobbet- jag försöker verkligen att inte missbruka detta hur som helst men vet att doggy är väldigt populär hos de flesta och behöver jag vara ledig för något som har med Archie att göra vet jag också att kollegor skulle hjälpa mig till 100 % med redan bokade besök eller dylikt.
Och sådant är för mig otroligt mycket värt även om det som sagt är sällan jag brukar tänka på det och skänka arbetsgivaren en tacksamhetens tanke!
Jag undrar om det inte i alla fall DELVIS ligger i sakens natur att man aldrig ska vara riktigt nöjd, att ”mycket vill ha mer” osv?
Sedan jag började arbeta som socialarbetare har jag inte hört annat än klagovisor om hur otroligt underbetalda vi är- vi med vår långa (3,5 år) utbildning och vårt stora ansvar osv.
Och det är klart….allting är relativt.
Exempelvis min man som arbetar som säljare har en myyyyyycket bättre/ högre lön än jag och dessutom varken högskolestudier eller därmed följande dryga studielån men jag brukar tänka så här att om jag vill tjäna de pengar han gör så kan ju jag också bli säljare!
Visst…riktigt så enkelt är det så klart inte men vad jag vill ha sagt är att man ju faktiskt (oftast) har valt att utbilda sig till ett visst yrke och att sedan i alla sina dagar gnälla över att man är underbetald känns liiiite konstigt för mig.
Hur som helst…idag på jobbet kom vi i alla fall att prata om att det är så lätt att bara/ mest fokusera på sådant man tycker är dåligt eller som man saknar, inte på det som faktiskt är bra på olika sätt.
Och då tog jag upp att jag alltid har uppskattat att alla kollegor och chefer jag haft har varit så otroligt förstående vad det gällt mitt hästintresse.
Att ”hålla på med hästar” i min ålder är ju trots allt inte lika socialt accepterat som att exempelvis ha barn så medan den som har egna avkommor alltid kan vara borta från jobbet om barnet är sjukt tex så är det nog inte alla arbetsgivare som ser lika generöst på en arbetstagare som vill/ behöver vara ledig för diverse djurrelaterade saker som exempelvis veterinär och hovslagarbesök, träningar och tävlingar, meetings, clinics eller vad det nu skulle kunna vara.
Själv har jag som sagt alltid mötts av en stor generositet och har alltid fått vara ledig för allt enligt ovan och säkert mer därtill som jag glömt.
Och faktiskt är ju detta ingen SJÄLVKLARHET på alla arbetsplatser, varken att ha flextid eller att kunna ta en hel dag ledigt med kort varsel och något jag brukar tänka på när diskussioner om andra arbeten förs.
För mig är lönen, dvs PENGARNA, verkligen inte det viktigaste utan jag väger in så mycket annat när jag funderar över andra arbeten och däribland också det här med förståelsen för mina djur.
Skulle det krisa kan jag alltid ta med Soya till jobbet- jag försöker verkligen att inte missbruka detta hur som helst men vet att doggy är väldigt populär hos de flesta och behöver jag vara ledig för något som har med Archie att göra vet jag också att kollegor skulle hjälpa mig till 100 % med redan bokade besök eller dylikt.
Och sådant är för mig otroligt mycket värt även om det som sagt är sällan jag brukar tänka på det och skänka arbetsgivaren en tacksamhetens tanke!
Fråga från en läsare: låna sadlar inför köp?
En läsare, Lena, undrar om det finns affärer i Skåne som lånar ut sadlar inför köp!
Jag har tipsat om Böckmann Center i Höllviken som jag vet har denna service, eventuellt tror jag att Bengts hästsport i Veberöd också har den.
Någon annan som vet något?
Jag har tipsat om Böckmann Center i Höllviken som jag vet har denna service, eventuellt tror jag att Bengts hästsport i Veberöd också har den.
Någon annan som vet något?
Torsdag: myggdjävlar, stick i benen och lite sprayterapi
Planen idag var att rida ut men som vid några tidigare tillfällen fick denna revideras något pga en enda sak, de förbannade myggen!
Jag spyr snart på Renons-doften som så ofta omger både mig och Archie men tyvärr helt utan resultat- flyfäna låter oss inte vara ändå.
Båda har vi nog levt i den skyddade storstan för länge för att uthärda dessa envisa blodtörstare så uteritten blev ganska mycket förkortad, det ska sägas.
I stället styrde vi kosan till en av stubbåkrarna där jag hade kunnat galoppera hur länge som helst- så mysigt var det.
Kände mig som "Birgitta 12 år på nya äventyr med sin ponny Filur" ungefär men även idag besinnade jag mig eftersom åkern var lite för "o-fast" pga tidigare regn och jag inte ville riskera Archies ben.
Men lite stick i benen av stubben fick han i alla fall och det var som sagt väldigt roligt att kunna galoppera över dessa vidder.
Tillbaka i stallet hjälpte jag en stallkamrat att förbereda hennes fåle för deras planerade uteritt- den gossen har "spray-skräck", en utmaning som jag givetvis var tvungen att anta.
Sprayskräcken yttrar sig i att den kära hästen hoppar omkring och kastar sig om man försöker spraya honom med exempelvis Renons och det verkar inte vara ljudet han reagerar så mycket på som för själva sättet som Renonsen träffar hans kropp- dvs sprayas på.
Eftersom jag anser att hälften av "skräcken" är rent trams så stegade jag fram med flaskan i högsta hugg och lät gossen dansa omkring på stallgången- han kom ändå ingen vart eftersom han satt fast i uppbindningarna och efter en kort stund gick det riktigt bra att spraya.
Tror nog att jag kommer att bota detta djur snabbt och lätt- hästar brukar känna på sig att jag ändå inte kommer att ge mig så de finner oftast för gott att slippa mitt tjat genom att göra som jag vill :).
Min nya utebana 1000 x 1000 meter :)!
Jag spyr snart på Renons-doften som så ofta omger både mig och Archie men tyvärr helt utan resultat- flyfäna låter oss inte vara ändå.
Båda har vi nog levt i den skyddade storstan för länge för att uthärda dessa envisa blodtörstare så uteritten blev ganska mycket förkortad, det ska sägas.
I stället styrde vi kosan till en av stubbåkrarna där jag hade kunnat galoppera hur länge som helst- så mysigt var det.
Kände mig som "Birgitta 12 år på nya äventyr med sin ponny Filur" ungefär men även idag besinnade jag mig eftersom åkern var lite för "o-fast" pga tidigare regn och jag inte ville riskera Archies ben.
Men lite stick i benen av stubben fick han i alla fall och det var som sagt väldigt roligt att kunna galoppera över dessa vidder.
Tillbaka i stallet hjälpte jag en stallkamrat att förbereda hennes fåle för deras planerade uteritt- den gossen har "spray-skräck", en utmaning som jag givetvis var tvungen att anta.
Sprayskräcken yttrar sig i att den kära hästen hoppar omkring och kastar sig om man försöker spraya honom med exempelvis Renons och det verkar inte vara ljudet han reagerar så mycket på som för själva sättet som Renonsen träffar hans kropp- dvs sprayas på.
Eftersom jag anser att hälften av "skräcken" är rent trams så stegade jag fram med flaskan i högsta hugg och lät gossen dansa omkring på stallgången- han kom ändå ingen vart eftersom han satt fast i uppbindningarna och efter en kort stund gick det riktigt bra att spraya.
Tror nog att jag kommer att bota detta djur snabbt och lätt- hästar brukar känna på sig att jag ändå inte kommer att ge mig så de finner oftast för gott att slippa mitt tjat genom att göra som jag vill :).
Min nya utebana 1000 x 1000 meter :)!
onsdagen den 17:e augusti 2011
Filmklipp: gullighetsfaktor tusen!
Tro det eller ej men nu har jag faktiskt hittat några småttingar som otroligt nog kan konkurrera med Soya om titeln "gulligast i hela världen". Titta och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=cPi1LSi7WYw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=cPi1LSi7WYw&feature=related
Tillbakablickar: världens kortaste hästspekulantbesök
Gårdagens inlägg och Pricks kommentar till detta fick mig att minnas en av de få gånger jag haft med hästspekulanter att göra för egen del.
Händelsen utspelade sig i slutet av mitt ägande av Heron (som sedermera blev utdömd men det anade jag givetvis inte DÅ) när jag hade bestämt mig för att försöka sälja honom.
För att göra en mycket lång historia något kortare var det en dressyrdomare som på den tiden även ägnade sig åt hästförmedling som fick veta att Heron var till salu och eftersom hon var ganska förtjust i hästen ringde hon upp mig och sa att hon visste en tjej som ville komma och provrida.
Jag hade ingen erfarenhet av detta sedan tidigare, detta var första spekulanten men jag minns att jag ”gjorde mig till” och ryktade och flätade hästen så det stod härliga till.
Vita lindor virades på och sedan stod jag och väntade förväntansfullt.
På utsatt tid SVASSAR en ”Paris Hilton-kopia” in i stallet, kastar ETT ÖGA på Heron (det kan inte ha tagit 10 sekunder) och säger med snäsig och ”överklassig” röst:
”HAN ÄR FÖR STOR”.
Och jag, som redan då inte tog vilken skit som helst och definitivt inte vad gäller mina djur sa med istappar droppande runt orden:
”DÅ BEHÖVER DU KANSKE INTE RIDA HELLER”.
Och Paris Hilton vände på klacken och gick.
Jag var så arg så jag kokade- hur kan 173 cm bli något annat än 173 cm liksom?
Hade hon sagt att han var ful (han var mycket vacker), hade dåliga gångarter eller vad fan som helst som är SUBJEKTIVT hade jag inte sagt något men att klaga på mankhöjden- nä…där gick banne mig gränsen!
Händelsen utspelade sig i slutet av mitt ägande av Heron (som sedermera blev utdömd men det anade jag givetvis inte DÅ) när jag hade bestämt mig för att försöka sälja honom.
För att göra en mycket lång historia något kortare var det en dressyrdomare som på den tiden även ägnade sig åt hästförmedling som fick veta att Heron var till salu och eftersom hon var ganska förtjust i hästen ringde hon upp mig och sa att hon visste en tjej som ville komma och provrida.
Jag hade ingen erfarenhet av detta sedan tidigare, detta var första spekulanten men jag minns att jag ”gjorde mig till” och ryktade och flätade hästen så det stod härliga till.
Vita lindor virades på och sedan stod jag och väntade förväntansfullt.
På utsatt tid SVASSAR en ”Paris Hilton-kopia” in i stallet, kastar ETT ÖGA på Heron (det kan inte ha tagit 10 sekunder) och säger med snäsig och ”överklassig” röst:
”HAN ÄR FÖR STOR”.
Och jag, som redan då inte tog vilken skit som helst och definitivt inte vad gäller mina djur sa med istappar droppande runt orden:
”DÅ BEHÖVER DU KANSKE INTE RIDA HELLER”.
Och Paris Hilton vände på klacken och gick.
Jag var så arg så jag kokade- hur kan 173 cm bli något annat än 173 cm liksom?
Hade hon sagt att han var ful (han var mycket vacker), hade dåliga gångarter eller vad fan som helst som är SUBJEKTIVT hade jag inte sagt något men att klaga på mankhöjden- nä…där gick banne mig gränsen!
Onsdag- repris i bris
Även idag valde jag att rida på gräsbanan och blåsten höll alla otäcka kryp på behörigt avstånd så att jag och Archie kunde förbli ostörda.
Förresten: har ni också dagar då ni aldrig vill sluta att rida?
En sådan dag hade jag idag och det var så klart jättehärligt.
Jag fick till många fina byten och annat smått och gott, slutor i galopp och förvänd galopp tex.
Och även om jag som sagt hade kunnat rida i timmar så besinnade jag mig givetvis och red inte ens en hel timme utan hann avsluta innan den uppåtgående kurvan började dala vilket jag minsann inte alltid lyckas lika bra med.
Förresten: har ni också dagar då ni aldrig vill sluta att rida?
En sådan dag hade jag idag och det var så klart jättehärligt.
Jag fick till många fina byten och annat smått och gott, slutor i galopp och förvänd galopp tex.
Och även om jag som sagt hade kunnat rida i timmar så besinnade jag mig givetvis och red inte ens en hel timme utan hann avsluta innan den uppåtgående kurvan började dala vilket jag minsann inte alltid lyckas lika bra med.
tisdagen den 16:e augusti 2011
Dagens (ekonomiska)fråga
Jag tycker att man i vart fall hela detta året har pratat om tuffare ekonomiska tider, man har varnat för räntehöjningar (som ju också har blivit av) och över lag så tycker jag att snacket går både här och där om att det ÄR en mer ansträngd ekonomi hos ”folket”.
Själv har jag noterat att de som försöker sälja sina hästar ofta får ”hålla på” i flera månader med dessa projekt och om man går in och tittar på salu-annonser så fullkomligt översköljs man av en otrolig mängd nya ”objekt” varje dag.
Och nu vet jag ju förvisso att så som en vara beskrivs i en annons och hur det sedan ÄR i verkligheten kan vara två vitt skilda ting men jag får ändå känslan av att väldigt fina hästar många gånger slumpas bort- just kanske för att det är sämre tider ekonomiskt.
Föl och unghästar verkar mer än någonsin vara en fullständig förlustaffär för sina uppfödare- väldigt tråkigt att de inte får någon ekonomisk lön för sin möda tycker jag.
En vän letar häst sedan några månader tillbaka och hon är väl medveten om att det nu är köparens marknad och agerar därefter. Hon har is i magen och prutar- passar det inte finns det så otroligt många andra hästar.
På bostadsmarknaden verkar det också har blivit tuffare.
En annan vän ville sälja sitt hus till några bekanta men där satte banken stopp- man bedömde helt enkelt inte paret som kreditvärdiga nog trots att båda hade inkomst och huset inte var särskilt dyrt.
Ett annat hus vet jag har varit till salu i ungefär 1 år nu- medan både jag och säkert husägarna också trodde att en försäljning skulle komma till stånd ganska snabbt och lätt har man nu valt att sänka priset- något som i princip inte förekom för något år sedan då budgivningar där priset i stället kunde trissas upp rejält snarare var regel än undantag.
Maken och jag har ju själva letat annat boende mer eller mindre aktivt under ganska lång tid men i skrivande stund är jag faktiskt väldigt tveksam till om vi alls ska flytta så som läget är idag- då ska det vara något otroligt och nästan överjordiskt som säljs!
Vi bor idag både bra och väldigt billigt framför allt och skulle vi vara tvungna att sälja av vilken orsak det än må vara så lär ett så billigt boende inte vara svårsålt.
Sätter vi oss däremot i ett dubbelt så dyrt boende och blir tvungna att sälja DET- tja…då kanske VI sitter där och inte blir av med ”eländet”.
Och det tänker jag måste vara fruktansvärt- att kanske behöva sälja sitt hem med en förlust på flera hundra tusen kronor- det är ju knappast något man avbetalar på några år utan i min ålder hade man väl varit förföljd av denna skuld resten av livet.
Så till dagens fråga:
Har NI märkt något av den ”ekonomiska krisen”? Hur då? Har ni haft fördel eller nackdel av den i så fall?
Själv har jag noterat att de som försöker sälja sina hästar ofta får ”hålla på” i flera månader med dessa projekt och om man går in och tittar på salu-annonser så fullkomligt översköljs man av en otrolig mängd nya ”objekt” varje dag.
Och nu vet jag ju förvisso att så som en vara beskrivs i en annons och hur det sedan ÄR i verkligheten kan vara två vitt skilda ting men jag får ändå känslan av att väldigt fina hästar många gånger slumpas bort- just kanske för att det är sämre tider ekonomiskt.
Föl och unghästar verkar mer än någonsin vara en fullständig förlustaffär för sina uppfödare- väldigt tråkigt att de inte får någon ekonomisk lön för sin möda tycker jag.
En vän letar häst sedan några månader tillbaka och hon är väl medveten om att det nu är köparens marknad och agerar därefter. Hon har is i magen och prutar- passar det inte finns det så otroligt många andra hästar.
På bostadsmarknaden verkar det också har blivit tuffare.
En annan vän ville sälja sitt hus till några bekanta men där satte banken stopp- man bedömde helt enkelt inte paret som kreditvärdiga nog trots att båda hade inkomst och huset inte var särskilt dyrt.
Ett annat hus vet jag har varit till salu i ungefär 1 år nu- medan både jag och säkert husägarna också trodde att en försäljning skulle komma till stånd ganska snabbt och lätt har man nu valt att sänka priset- något som i princip inte förekom för något år sedan då budgivningar där priset i stället kunde trissas upp rejält snarare var regel än undantag.
Maken och jag har ju själva letat annat boende mer eller mindre aktivt under ganska lång tid men i skrivande stund är jag faktiskt väldigt tveksam till om vi alls ska flytta så som läget är idag- då ska det vara något otroligt och nästan överjordiskt som säljs!
Vi bor idag både bra och väldigt billigt framför allt och skulle vi vara tvungna att sälja av vilken orsak det än må vara så lär ett så billigt boende inte vara svårsålt.
Sätter vi oss däremot i ett dubbelt så dyrt boende och blir tvungna att sälja DET- tja…då kanske VI sitter där och inte blir av med ”eländet”.
Och det tänker jag måste vara fruktansvärt- att kanske behöva sälja sitt hem med en förlust på flera hundra tusen kronor- det är ju knappast något man avbetalar på några år utan i min ålder hade man väl varit förföljd av denna skuld resten av livet.
Så till dagens fråga:
Har NI märkt något av den ”ekonomiska krisen”? Hur då? Har ni haft fördel eller nackdel av den i så fall?
Tisdag- brustna illusioner
Det var länge sedan sist men idag var det än en gång dags för mig att bege mig på en gårdsvisning och rubriken förtäljer väl utfallet:).
Jag misstänkte redan på förhand att det skulle vara för mycket som inte dög åt halvkräsna Birgitta och helkräsne maken men ville ändå försäkra mig om att vi inte skulle gå miste om ett fynd.
Läget var en riktig "tiopoängare" (mer eller mindre granne med nuvarande stallet) men det fanns för mycket annat som inte passade.
Som läget är idag ska det mycket till för att vi ska flytta; mer om detta i separat inlägg imorgon.
Även vid dagens ridpass krossades en illusion, den om att galoppera fram på stubbåkern vid stallet.
Där var för mycket mygg för att varken jag eller Archie skulle stå ut så i stället blev det galopp på gräsbanan där det fläktade mer och därmed skyddade lite bättre mot de kliande flygfäna.
Archie kändes i alla fall fin vilket fick uppväga de 2 myggbetten jag trots allt hann få :).
Jag misstänkte redan på förhand att det skulle vara för mycket som inte dög åt halvkräsna Birgitta och helkräsne maken men ville ändå försäkra mig om att vi inte skulle gå miste om ett fynd.
Läget var en riktig "tiopoängare" (mer eller mindre granne med nuvarande stallet) men det fanns för mycket annat som inte passade.
Som läget är idag ska det mycket till för att vi ska flytta; mer om detta i separat inlägg imorgon.
Även vid dagens ridpass krossades en illusion, den om att galoppera fram på stubbåkern vid stallet.
Där var för mycket mygg för att varken jag eller Archie skulle stå ut så i stället blev det galopp på gräsbanan där det fläktade mer och därmed skyddade lite bättre mot de kliande flygfäna.
Archie kändes i alla fall fin vilket fick uppväga de 2 myggbetten jag trots allt hann få :).
Filmklipp- den pojken ångrar sig säkert!
På youtube finns en hel del klipp föreställande hästar som sparkar människor- i vissa fall till och med med dödlig utgång om man ska tro titlarna.
Att man ibland råkar få med något så hemsk på film kan så klart hända men varför filmar man tex sådant här:
Annorlunda helgnöje?
Att det skulle finnas folk som åker runt och provrider hästar som de inte har en tanke på att köpa är ett rykte som har florerat så länge jag kan minnas och ärligt talat trodde jag att det var lite av en vandringssägen eller liknande för själv skulle jag aldrig i livet få för mig att ens tänka tanken.
Men….jag har ju haft vänner som då vi ”gått på stan” stannat till i tex skoaffärer och börjat prova skor och sedan på min fråga ”ska du ha skor” helt frankt svarat ”näää….men DET ÄR KUL ATT PROVA”?!?!?!
Inte heller är detta något jag har den minsta förståelse för; vad är vitsen med att prova något som man ändå inte kan/ har råd att köpa?!?!? Då blir man ju bara frestad och kanske till och med köper TROTS att man egentligen inte har råd- inte alls vettigt enligt mitt sätt att se det.
Och nyligen hörde jag från en person som bedriver lite handel med hästar att det tydligen visst förekommer att folk tycker att de som ett söndagsnöje kan åka och titta på stallets tämligen dyra hästar trots att deras budget inte alls är i paritet med vad hästarna kostar.
Just detta stall har börjat ta lite kreditupplysningar och referenser på tilltänka köpare och det är banne mig ”time well spent” för det tar inte ens en tiondel av den tid man sedan hade fått ägna helt i onödan.
Visst förstår jag att folk tänker ”nu är det köparens marknad” och ”man kan alltid pruta” men att provrida en häst för 300.000 när man har 50.000 i plånboken- det tycker jag bara är rent ut sagt oförskämt mot en säljare som har tagit sig tiden att visa sin häst och faktiskt ”slösa på” hästen helt i onödan.
Så roligt kan det inte vara att ha kreti och pleti klängandes på ens hästar tänker jag och dessa försäljningsstall har säkert annat att göra än att lägga fullständigt bortkastad tid på gratisridare.
Ja, man upphör aldrig att förvånas över mänskligheten, det är en sak som är säker.
Men….jag har ju haft vänner som då vi ”gått på stan” stannat till i tex skoaffärer och börjat prova skor och sedan på min fråga ”ska du ha skor” helt frankt svarat ”näää….men DET ÄR KUL ATT PROVA”?!?!?!
Inte heller är detta något jag har den minsta förståelse för; vad är vitsen med att prova något som man ändå inte kan/ har råd att köpa?!?!? Då blir man ju bara frestad och kanske till och med köper TROTS att man egentligen inte har råd- inte alls vettigt enligt mitt sätt att se det.
Och nyligen hörde jag från en person som bedriver lite handel med hästar att det tydligen visst förekommer att folk tycker att de som ett söndagsnöje kan åka och titta på stallets tämligen dyra hästar trots att deras budget inte alls är i paritet med vad hästarna kostar.
Just detta stall har börjat ta lite kreditupplysningar och referenser på tilltänka köpare och det är banne mig ”time well spent” för det tar inte ens en tiondel av den tid man sedan hade fått ägna helt i onödan.
Visst förstår jag att folk tänker ”nu är det köparens marknad” och ”man kan alltid pruta” men att provrida en häst för 300.000 när man har 50.000 i plånboken- det tycker jag bara är rent ut sagt oförskämt mot en säljare som har tagit sig tiden att visa sin häst och faktiskt ”slösa på” hästen helt i onödan.
Så roligt kan det inte vara att ha kreti och pleti klängandes på ens hästar tänker jag och dessa försäljningsstall har säkert annat att göra än att lägga fullständigt bortkastad tid på gratisridare.
Ja, man upphör aldrig att förvånas över mänskligheten, det är en sak som är säker.
måndagen den 15:e augusti 2011
Måndag- långlinad
Idag blir det bara en kort rapport; inget av intresse har hänt!
Archie har blivit longerad, därav rubriken, och han sprang som vanligt så lydigt och fint i sitt långsnöre.
Det var faktiskt allt för idag- lovar ett längre inlägg imorgon bitti!
Archie har blivit longerad, därav rubriken, och han sprang som vanligt så lydigt och fint i sitt långsnöre.
Det var faktiskt allt för idag- lovar ett längre inlägg imorgon bitti!
söndagen den 14:e augusti 2011
Speciella annonser del 355, Prick nu vet vi
För ett tag sedan undrade bla Prick och jag över bärselar till hundar, skulle man ha dom till att BÄRA hunden i eller skulle hunden bära något själv?
Här har vi svaret:
http://www.blocket.se/stockholm/Frontburen_vaska_till_liten_hund_17642774.htm?ca=23_11&w=3
Här har vi svaret:
http://www.blocket.se/stockholm/Frontburen_vaska_till_liten_hund_17642774.htm?ca=23_11&w=3
Veckan som gått
Första veckan efter semestern flög som många andra sin kos i överljudsfart.
Duktiga kollegor hade tack och lov lyckats hålla ställningarna aldeles utmärkt under min frånvaro och det var skönt att komma tillbaka till ett nästan "tomt skrivbord".
Själv hade jag hållit jobbmailen stången genom att kolla den dagligen under semestern så jag slapp även att lägga tid på detta.
Personligen läser jag hellre 0-5 mail om dagen än 100 stycken första arbetsdagen men jag har full förståelse för de som vill glömma jobbet helt när de är lediga.
Själv tycker jag inte att det är det minsta betungande att läsa de få mailen men som sagt- man är olika.
Till skillnad från då jag jobbade med försörjningsstöd "vågar" jag numera också vara ledig i 4 veckor, gjorde jag likadant på förra jobbet hade jag så mycket att ta igen efteråt att det faktiskt knappast kändes värt det.
Då brukade jag ägna hela första veckan efter semestern med att vråljobba, fullständigt okontaktbar för omvärlden eller i alla fall mina kollegor. Tragiskt....
Annars har denna vecka innehållit de sedvanliga ingredienserna, läs mest hästaktiviteter av olika slag.
En släktträff blev det i lördags då jag bland annat träffade två fastrar som jag inte sett på ca 10 år.
Det har onekligen sina nackdelar att vara andra generationens invandrare och ha hela släkten i ett annat land- något jag funderat en hel del på efter fastrarnas besök men sådant man i vanliga fall, fast i "ekorrhjulet" sällan ens hinner reflektera över, då har man oftast fullt upp med sitt.
Duktiga kollegor hade tack och lov lyckats hålla ställningarna aldeles utmärkt under min frånvaro och det var skönt att komma tillbaka till ett nästan "tomt skrivbord".
Själv hade jag hållit jobbmailen stången genom att kolla den dagligen under semestern så jag slapp även att lägga tid på detta.
Personligen läser jag hellre 0-5 mail om dagen än 100 stycken första arbetsdagen men jag har full förståelse för de som vill glömma jobbet helt när de är lediga.
Själv tycker jag inte att det är det minsta betungande att läsa de få mailen men som sagt- man är olika.
Till skillnad från då jag jobbade med försörjningsstöd "vågar" jag numera också vara ledig i 4 veckor, gjorde jag likadant på förra jobbet hade jag så mycket att ta igen efteråt att det faktiskt knappast kändes värt det.
Då brukade jag ägna hela första veckan efter semestern med att vråljobba, fullständigt okontaktbar för omvärlden eller i alla fall mina kollegor. Tragiskt....
Annars har denna vecka innehållit de sedvanliga ingredienserna, läs mest hästaktiviteter av olika slag.
En släktträff blev det i lördags då jag bland annat träffade två fastrar som jag inte sett på ca 10 år.
Det har onekligen sina nackdelar att vara andra generationens invandrare och ha hela släkten i ett annat land- något jag funderat en hel del på efter fastrarnas besök men sådant man i vanliga fall, fast i "ekorrhjulet" sällan ens hinner reflektera över, då har man oftast fullt upp med sitt.
Söndag- häst till 100%
Precis som rubriken förtäljer har jag inte hunnit med något annat än hästaktiviteter idag - men jag klagar inte- bara konstaterar fakta.
Åkte till stallet vid 6 för att fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen och därefter begav jag mig hem för lite frukost.
Veckans tiotusenkronorsfråga nr 2: vad åt jag till frukost?
Ledtråd: vilken efterrätt blev det turligt nog lite kvar av sedan gårdagen:)?
Efter denna goda start på matdagen åkte jag till NN för lite stallarbete och när detta var avklarat åkte jag hem för att duscha och hämta upp Pippi innan det var dags att rida ut på brunfålen.
Brunfålen håller förresten sakta men säkert på att transformeras från gulfåle till svartfåle via just brunfåle- med andra ord är vinterpälssättningen inledd.
Mina tidigare så även efter ridning ganska rena schabrak är nu ganska håriga och otäcka och även de superba Magic Brush-borstarna innehåller en hel del hår.
Efter vår uteritt, nästan helt myggfri otroligt och tacknämligt nog, återvände jag till NN för en kort ridlektion och sedan blev det dusch nr 2 för mig.
Nu ska jag åka och hämta lite mat åt make och mig själv och sedan får det banne mig bli soffan resten av dagen (läs kvällen).
Åkte till stallet vid 6 för att fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen och därefter begav jag mig hem för lite frukost.
Veckans tiotusenkronorsfråga nr 2: vad åt jag till frukost?
Ledtråd: vilken efterrätt blev det turligt nog lite kvar av sedan gårdagen:)?
Efter denna goda start på matdagen åkte jag till NN för lite stallarbete och när detta var avklarat åkte jag hem för att duscha och hämta upp Pippi innan det var dags att rida ut på brunfålen.
Brunfålen håller förresten sakta men säkert på att transformeras från gulfåle till svartfåle via just brunfåle- med andra ord är vinterpälssättningen inledd.
Mina tidigare så även efter ridning ganska rena schabrak är nu ganska håriga och otäcka och även de superba Magic Brush-borstarna innehåller en hel del hår.
Efter vår uteritt, nästan helt myggfri otroligt och tacknämligt nog, återvände jag till NN för en kort ridlektion och sedan blev det dusch nr 2 för mig.
Nu ska jag åka och hämta lite mat åt make och mig själv och sedan får det banne mig bli soffan resten av dagen (läs kvällen).
lördagen den 13:e augusti 2011
Film på hästvanvård- känsliga varnas
I nedanstående filmlänk visas de mest vanvårdade hovar jag, och säkert alla andra någonsin sett.
Hästen fick tas bort och djurägaren fick sitt straff men givetvis är detta så bedrövligt så det finns inte ord.
Som alltid i sådana här fall "tröstar" jag mig med att jag inte kan tro att denna människa gjort detta av annat än OFÖRSTÅND och inte ILLVILJA. Inte för att det hjälper det stackars djuret förvisso men det känns ändå lättare att ta in än att någon medvetet tänkt: "Nä nu djävlar ska jag plåga detta djur tills det inte kan gå".
Notera hur välnärd hästen är och det är det som får mig att tänka som jag gör för hade man varit ute efter att med berått mod skada/ plåga hästen hade man nog inte sett till att hålla den i så här bra hull heller, eller vad tror ni?
http://www.youtube.com/watch?v=YZxJnPZvz-8
Hästen fick tas bort och djurägaren fick sitt straff men givetvis är detta så bedrövligt så det finns inte ord.
Som alltid i sådana här fall "tröstar" jag mig med att jag inte kan tro att denna människa gjort detta av annat än OFÖRSTÅND och inte ILLVILJA. Inte för att det hjälper det stackars djuret förvisso men det känns ändå lättare att ta in än att någon medvetet tänkt: "Nä nu djävlar ska jag plåga detta djur tills det inte kan gå".
Notera hur välnärd hästen är och det är det som får mig att tänka som jag gör för hade man varit ute efter att med berått mod skada/ plåga hästen hade man nog inte sett till att hålla den i så här bra hull heller, eller vad tror ni?
http://www.youtube.com/watch?v=YZxJnPZvz-8
Lördag- hej höst!
Ja, rubriken hade jag kunnat ha på nästan hela veckans inlägg- det har verkligen varit " höstigt" i flera dagar nu.
Bortsett från reget och den smygande kylan har även mörkret börjat tillta- det är inte lika ljust vare sig på morgnarna eller kvällarna.
Personligen tycker jag att det är trist, hur det än är har ju inte ens halva augusti passerat.
Tycker också synd om de bönder som har grödor på åkrarna som de inte ens kan ta sig ut till eftersom maskinerna sjunker i det våta- med det som jämförelse är att tex rida i regn ett i-landsproblem minst sagt.
Eftersom jag hade släktbesök under dagen passade jag på att rida redan på morgonen och jag fortsatte gårdagens ridhusarbete.
Något hagutsläpp nummer 2 blev det inte- vädret är fortsatt ostadigt och sååå kul är det inte att stå i en lerig hage med regnet strilande över sig gissar jag :).
Bortsett från reget och den smygande kylan har även mörkret börjat tillta- det är inte lika ljust vare sig på morgnarna eller kvällarna.
Personligen tycker jag att det är trist, hur det än är har ju inte ens halva augusti passerat.
Tycker också synd om de bönder som har grödor på åkrarna som de inte ens kan ta sig ut till eftersom maskinerna sjunker i det våta- med det som jämförelse är att tex rida i regn ett i-landsproblem minst sagt.
Eftersom jag hade släktbesök under dagen passade jag på att rida redan på morgonen och jag fortsatte gårdagens ridhusarbete.
Något hagutsläpp nummer 2 blev det inte- vädret är fortsatt ostadigt och sååå kul är det inte att stå i en lerig hage med regnet strilande över sig gissar jag :).
Daim-cheesecake!
Som utlovats kommer här receptet på en god efterrätt som varken kräver jäsning, utkavling, ugn eller något annat trist och tidsödande.
Förvisso är vispningen ingen hit men med en elvisp ändå uthärdlig :).
Dagens (hästerfarenhets)fråga
Häromdagen tog jag ju upp att jag inte tyckte att man skulle köpa en för ung häst som ”förstahäst” men sedan slog det mig att jag då nästan förutsatte att man dessförinnan bara hade ridit på ridskola en gång i veckan i några år eller på annat sätt hade väldigt liten häst och riderfarenhet.
Men så behöver det ju så klart inte vara.
Bara för att man inte tidigare ÄGT en häst behöver det inte betyda att man inte kan ha hur lång och gedigen hästkunskap som helst och den kan man ju ha fått på många olika vis.
Man har kanske hjälpt till som hästskötare i något stall väldigt länge, varit fodervärd i flera år eller på annat sätt ”haft tillgång” till hästar på annan basis än en gång i veckan.
Det var ju faktiskt så det var för mig när jag köpte MIN första häst.
När jag räknar efter hade jag faktiskt bara ridit i 5-6 år (jag började rida som 14-15 åring) när den första egna hästen Menelli inköptes och hon var väl inte så superrutinerad och bara 6 år gammal.
Men i mitt fall var det bara det första året som jag ägnade mig åt ”traditionell ridskoleridning” (läs: rida en gång i veckan och sedan åka hem), därefter började jag sköta en lektionshäst, sedan en privathäst och rätt snabbt fick jag också möjlighet att rida extra på både lektionshästar som behövde motioneras och en privathäst som jag ganska länge red flera gånger i veckan.
Jag började också jobba i stallet och fick på det viset lära mig att mocka, fodra och allt annat som hör den biten till och jag följde med på en del hopptävlingar med min dåvarande instruktör och fick inblick i den världen.
2 år innan den första hästen köptes var jag även mycket i olika travstall på Jägersro där dåvarande sambon höll till- där både körde och red jag en mängd travare flera gånger i veckan och hjälpte givetvis även till med skötseln av dessa.
Så sammantaget tvekade jag inte det minsta när jag bestämde mig för att köpa egen häst- jag hade inga tvivel kring huruvida jag skulle ”klara av det” eller inte och det får mig att minnas en diskussion jag och min dåvarande ”bästis” hade några år tidigare.
Hon frågade mig om jag trodde att vi någonsin skulle skaffa egna hästar (hon kan väl ha varit 15 och jag 17 vid den tidpunkten) och jag minns att jag mycket tvärsäkert svarade att JA, jag skulle skaffa egen häst.
Själv var bästisen mer tveksam trots ett lika stort intresse och intressant nog blev det precis så några år senare; jag var den som först köpte häst och har haft häst sedan dess, bästisen köpte några år senare en besvärlig unghäst som såldes efter något år och sedan blev det så vitt jag vet inga fler hästar för väninnan (vi tappade kontakten efter några år).
Ja, detta var alltså min erfarenhet av hästar innan jag köpte mig ett eget djur och nu kommer dagens fråga:
Hur många år red ni innan NI köpte egen häst? Anser ni att ni var erfarna nog? HUR fick ni erfarenheten? Annat ni reflekterat över i efterhand?
Men så behöver det ju så klart inte vara.
Bara för att man inte tidigare ÄGT en häst behöver det inte betyda att man inte kan ha hur lång och gedigen hästkunskap som helst och den kan man ju ha fått på många olika vis.
Man har kanske hjälpt till som hästskötare i något stall väldigt länge, varit fodervärd i flera år eller på annat sätt ”haft tillgång” till hästar på annan basis än en gång i veckan.
Det var ju faktiskt så det var för mig när jag köpte MIN första häst.
När jag räknar efter hade jag faktiskt bara ridit i 5-6 år (jag började rida som 14-15 åring) när den första egna hästen Menelli inköptes och hon var väl inte så superrutinerad och bara 6 år gammal.
Men i mitt fall var det bara det första året som jag ägnade mig åt ”traditionell ridskoleridning” (läs: rida en gång i veckan och sedan åka hem), därefter började jag sköta en lektionshäst, sedan en privathäst och rätt snabbt fick jag också möjlighet att rida extra på både lektionshästar som behövde motioneras och en privathäst som jag ganska länge red flera gånger i veckan.
Jag började också jobba i stallet och fick på det viset lära mig att mocka, fodra och allt annat som hör den biten till och jag följde med på en del hopptävlingar med min dåvarande instruktör och fick inblick i den världen.
2 år innan den första hästen köptes var jag även mycket i olika travstall på Jägersro där dåvarande sambon höll till- där både körde och red jag en mängd travare flera gånger i veckan och hjälpte givetvis även till med skötseln av dessa.
Så sammantaget tvekade jag inte det minsta när jag bestämde mig för att köpa egen häst- jag hade inga tvivel kring huruvida jag skulle ”klara av det” eller inte och det får mig att minnas en diskussion jag och min dåvarande ”bästis” hade några år tidigare.
Hon frågade mig om jag trodde att vi någonsin skulle skaffa egna hästar (hon kan väl ha varit 15 och jag 17 vid den tidpunkten) och jag minns att jag mycket tvärsäkert svarade att JA, jag skulle skaffa egen häst.
Själv var bästisen mer tveksam trots ett lika stort intresse och intressant nog blev det precis så några år senare; jag var den som först köpte häst och har haft häst sedan dess, bästisen köpte några år senare en besvärlig unghäst som såldes efter något år och sedan blev det så vitt jag vet inga fler hästar för väninnan (vi tappade kontakten efter några år).
Ja, detta var alltså min erfarenhet av hästar innan jag köpte mig ett eget djur och nu kommer dagens fråga:
Hur många år red ni innan NI köpte egen häst? Anser ni att ni var erfarna nog? HUR fick ni erfarenheten? Annat ni reflekterat över i efterhand?
fredagen den 12:e augusti 2011
Fredag- baka, baka liten kaka
Sådär ja, så fort gick första arbetsveckan efter semestern!
På ridfronten tog jag det säkra före det osäkra och stängde in mig i ridhuset varpå regnet givetvis lös med sin frånvaro.
Tränade på lite allt möjligt som alltid behöver hållas "färskt", slutor, övergångar skritt-galopp-skritt, bjudning, jämnt stöd på tyglarna, formen osv osv.
Har precis avslutat ett litet köksprojekt; imorgon väntas gäster och de tänkte jag bjuda på en både lättgjord och god dajm-cheesecake.
Receptet kan ni få imorgon, nu orkar jag inte skriva mer för idag.
På ridfronten tog jag det säkra före det osäkra och stängde in mig i ridhuset varpå regnet givetvis lös med sin frånvaro.
Tränade på lite allt möjligt som alltid behöver hållas "färskt", slutor, övergångar skritt-galopp-skritt, bjudning, jämnt stöd på tyglarna, formen osv osv.
Har precis avslutat ett litet köksprojekt; imorgon väntas gäster och de tänkte jag bjuda på en både lättgjord och god dajm-cheesecake.
Receptet kan ni få imorgon, nu orkar jag inte skriva mer för idag.
torsdagen den 11:e augusti 2011
Speciella annonser del 354, ovanlig teckning
Var bara tvungen att visa denna häftigt tecknade ponny! Söt va?
Dagens (tävlings)fråga
Inspirerad av en diskussion startad på ett vinthundsforum funderar jag på det här med varför ”man” tävlar.
I just vinthundskretsar tycker jag att jag har stött på något ganska ovanligt om jag jämför med tävlande inom ridsporten; många är villiga att åka ”hur långt som helst” (30 mil är inget ovanligt) för att tävla med mediokra hundar som har liten chans att vinna/ placera sig och där dessutom vinsterna/ priserna är skrattretande, till och med med ridsportens mått mätt (och då är hästfolket långt ifrån bortskämda).
Vinthundsfolket verkar ofta ha en väldigt stark gemenskap som överväger hundarnas prestationer- det är så att säga viktigare att umgås med likasinnade än vilka resultat den egna hunden egentligen uppnår.
Man tillbringar gladeligen en eller flera nätter i husbilar, tält och andra enklare logier bara för att hunden ska få springa i inte ens MINUTER ibland och för till och med mig som offrar så mycket för min häst är detta näst intill obegripligt.
Jag slutade ju också väldigt snabbt att tävla med Soya på rundbana eftersom hon alltid kom outstanding sist- jag kunde inte uppbringa någon glädje över detta trots att HUNDEN verkade ha hur kul som helst.
Själv var jag nog för smittad av mitt ridsporttävlade och kände att jag varken ville lägga tid eller pengar på något så utsiktslöst som en framgångsrik rundbanekarriär för Soyas del och därför la jag ner det projektet.
Men alla är vi olika och finner nöje i olika ting och det är här dagens fråga kommer in:
Ni som tävlar, i vad det än må vara; hundsport, hoppning eller dressyr: hur viktigt är det för er att vinna/ placera er?
Tillhör ni kategorin som tävlar mot er själva och struntar i om ni ALDRIG kommer hem med en rosett?
Skulle ni kunna tänka er att byta ut (läs: sälja) en hund/ häst som inte motsvarade era tävlingsförväntningar?
Ser fram emot en intressant diskussion så sätt igång och skriv!
I just vinthundskretsar tycker jag att jag har stött på något ganska ovanligt om jag jämför med tävlande inom ridsporten; många är villiga att åka ”hur långt som helst” (30 mil är inget ovanligt) för att tävla med mediokra hundar som har liten chans att vinna/ placera sig och där dessutom vinsterna/ priserna är skrattretande, till och med med ridsportens mått mätt (och då är hästfolket långt ifrån bortskämda).
Vinthundsfolket verkar ofta ha en väldigt stark gemenskap som överväger hundarnas prestationer- det är så att säga viktigare att umgås med likasinnade än vilka resultat den egna hunden egentligen uppnår.
Man tillbringar gladeligen en eller flera nätter i husbilar, tält och andra enklare logier bara för att hunden ska få springa i inte ens MINUTER ibland och för till och med mig som offrar så mycket för min häst är detta näst intill obegripligt.
Jag slutade ju också väldigt snabbt att tävla med Soya på rundbana eftersom hon alltid kom outstanding sist- jag kunde inte uppbringa någon glädje över detta trots att HUNDEN verkade ha hur kul som helst.
Själv var jag nog för smittad av mitt ridsporttävlade och kände att jag varken ville lägga tid eller pengar på något så utsiktslöst som en framgångsrik rundbanekarriär för Soyas del och därför la jag ner det projektet.
Men alla är vi olika och finner nöje i olika ting och det är här dagens fråga kommer in:
Ni som tävlar, i vad det än må vara; hundsport, hoppning eller dressyr: hur viktigt är det för er att vinna/ placera er?
Tillhör ni kategorin som tävlar mot er själva och struntar i om ni ALDRIG kommer hem med en rosett?
Skulle ni kunna tänka er att byta ut (läs: sälja) en hund/ häst som inte motsvarade era tävlingsförväntningar?
Ser fram emot en intressant diskussion så sätt igång och skriv!
Torsdag- tiotusenkronorsfrågan
Vem vågar sig på dagens tiotusenkronorsfråga: gissa dagens väder!
När jag kom till stallet i morse såg vädret ganska ok ut och jag stod och funderade "flugtäcke eller regntäcke, flugtäcke eller regntäcke....".
Med tanke på de senaste veckornas statistik till fördel för regnet blev valet slutligen regntäcket och låt mig ge er en ledtråd till pengafrågan ovan och säga att det var RÄTT val:(.
Även när jag kom till stallet på eftermiddagen strilade det och i ett ögonblick av sur beslutsamhet (dårskap?) valde jag att rida ut med djuren.
Med facit i hand kan jag inte påstå att någon av oss fann turen som en av de mer behagliga- vi var nog alla lika glada när vi åter stod utanför stallet, dyngsura givetvis!
Undra sa flundra vad det blir för väder imorgon?
När jag kom till stallet i morse såg vädret ganska ok ut och jag stod och funderade "flugtäcke eller regntäcke, flugtäcke eller regntäcke....".
Med tanke på de senaste veckornas statistik till fördel för regnet blev valet slutligen regntäcket och låt mig ge er en ledtråd till pengafrågan ovan och säga att det var RÄTT val:(.
Även när jag kom till stallet på eftermiddagen strilade det och i ett ögonblick av sur beslutsamhet (dårskap?) valde jag att rida ut med djuren.
Med facit i hand kan jag inte påstå att någon av oss fann turen som en av de mer behagliga- vi var nog alla lika glada när vi åter stod utanför stallet, dyngsura givetvis!
Undra sa flundra vad det blir för väder imorgon?
onsdagen den 10:e augusti 2011
Speciella annonser del 353, kanonkul!
Jag upphör aldrig att förvånas över allt som folk säljer via Blocket, som denna KANON-trevliga (?) tingest tex:
http://www.blocket.se/stockholm/Kanon_35372469.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/stockholm/Kanon_35372469.htm?ca=23_11&w=3
Riktiga vardagshjältar (hundinlägg)
Ibland talar man ju om "vardagshjältar" och härom dagen såg jag, vad jag skulle vilja utse till just en hjälte, på stan.
Jag tänker på alla LEDAR-hundar; de är väl värda detta epitet menar jag!
Tänk så mycket ansvar de har! Hur de sköter sitt jobb stora delar av dygnet utan att klaga eller kräva varken semester eller övertidsersättning :)!
Och vilken glädje och hjälp de måste utgöra för sina ägare!
Vilken tur att vissa hundar är så läraktiga att de kan jobba på detta förtjänstfulla vis och inte bara jaga bollar och leka med sina "pipisar"- HEJ SOYA :)!
Onsdag- i djurens värld
I morse var det verkligen full rulle på djurfronten när jag gick ut med Soya.
Att de sedvanliga kaninerna gäckade snabbspringaren är inget ovanligt så det reagerade jag inte på men när vi hade gått en bit så dök plötsligt ett rådjur upp bara kanske 20 meter ifrån oss.
Jag vet inte om Soya trodde att det var en jättehund, en liten häst eller faktiskt ett rådjur men oavsett vilket så löd hon mitt kommando "NEJ" och sprang inte efter medan rådjuret själv hoppade över ett fårstängsel precis i närheten och försvann ur vår åsyn.
Vi hade inte mer än klarat av detta encounter förrän Soya fick syn på en rovfågel som satt en bit framför oss.
Hon sprang dit så som hon gärna gör och jag tänkte inte mer på det eftersom jag förutsatte att fågeln skulle flyga sin väg- så som fåglarna alltid gör- men denna stackare måste ha skadat vingen/ vingarna på något vis för den flaxade bara helt hjälplöst och kom ingen vart.
Soya visade åter prov på lite lydnad och lät fågeln vara när jag skrek åt henne och sedan fick vi tyvärr lämna det lilla flygfät åt sitt öde.
Det kändes verkligen inte kul att bara gå ifrån en skadad fågel men jag visste ärligt talat inte vad annars att göra.
Att bära iväg med den hade nog inte gått och även om jag hade lyckats vet jag inte vart jag skulle ha gjort av den. Usch!
När vi vände hemåt mötte vi de allt annat än hundrädda fåren- de nästan förföljde Soya utmed staketet och jag undrar om de är lika kaxiga mot alla hundar eller om hon tycks dom så harmlös?
Efter alla dessa djurmöten återstod endast att möta HÄSTARNA som fick sin frukost och sedan bar det av till jobbet.
Eftermiddagen innehöll inte så mycket häst faktiskt eftersom Archie fick en av sina inte så ofta förekommande "hel-vilodagar"- han fick gå ut i hagen tillsammans med Dellis (i var sin hage ska jag kanske säga) och själv åkte jag hem för att hålla kväll!
Den fina men skadade fågeln :(.
Hade ingen aning om detta med salmonellan men eftersom Soya aldrig frivillig skulle ens doppa en tå i något vatten alls så behöver jag inte oroa mig.
De nyfikna förföljarna!
Att de sedvanliga kaninerna gäckade snabbspringaren är inget ovanligt så det reagerade jag inte på men när vi hade gått en bit så dök plötsligt ett rådjur upp bara kanske 20 meter ifrån oss.
Jag vet inte om Soya trodde att det var en jättehund, en liten häst eller faktiskt ett rådjur men oavsett vilket så löd hon mitt kommando "NEJ" och sprang inte efter medan rådjuret själv hoppade över ett fårstängsel precis i närheten och försvann ur vår åsyn.
Vi hade inte mer än klarat av detta encounter förrän Soya fick syn på en rovfågel som satt en bit framför oss.
Hon sprang dit så som hon gärna gör och jag tänkte inte mer på det eftersom jag förutsatte att fågeln skulle flyga sin väg- så som fåglarna alltid gör- men denna stackare måste ha skadat vingen/ vingarna på något vis för den flaxade bara helt hjälplöst och kom ingen vart.
Soya visade åter prov på lite lydnad och lät fågeln vara när jag skrek åt henne och sedan fick vi tyvärr lämna det lilla flygfät åt sitt öde.
Det kändes verkligen inte kul att bara gå ifrån en skadad fågel men jag visste ärligt talat inte vad annars att göra.
Att bära iväg med den hade nog inte gått och även om jag hade lyckats vet jag inte vart jag skulle ha gjort av den. Usch!
När vi vände hemåt mötte vi de allt annat än hundrädda fåren- de nästan förföljde Soya utmed staketet och jag undrar om de är lika kaxiga mot alla hundar eller om hon tycks dom så harmlös?
Efter alla dessa djurmöten återstod endast att möta HÄSTARNA som fick sin frukost och sedan bar det av till jobbet.
Eftermiddagen innehöll inte så mycket häst faktiskt eftersom Archie fick en av sina inte så ofta förekommande "hel-vilodagar"- han fick gå ut i hagen tillsammans med Dellis (i var sin hage ska jag kanske säga) och själv åkte jag hem för att hålla kväll!
Den fina men skadade fågeln :(.
Hade ingen aning om detta med salmonellan men eftersom Soya aldrig frivillig skulle ens doppa en tå i något vatten alls så behöver jag inte oroa mig.
De nyfikna förföljarna!
Speciella annonser del 352, åldern HAR betydelse (tycker jag)
Utan att känna ovanstående häst det minsta måste jag ändå säga att jag blir väldigt tveksam då man marknadsför en blott 5 årig häst som "passande förstahäst" och dessutom påstår att den är "väl grundriden".
Nu är förvisso allt relativt och det jag kallar väl grundriden kanske någon annan tycker något helt annat om men ändå....hur mycket/ länge hinner man utbilda en (om än superbegåvad) 5-åring?
Visst....Archie gick LA när han var 5 år men dels vill jag inte påstå att det är speciellt vanligt och dels skulle jag ändå inte anse att han DÅ var en lämplig första-häst för någon som aldrig haft häst förut.
Och det är väl där det går fel många gånger misstänker jag; orutinerade människor köper en ung (läs: oftast billig) häst som de hoppas/ tror att de ska kunna utbilda på egen hand och så går det som det går- dvs inte speciellt bra.
Är man inte så kunnig är det bättre att köpa en mer "förlåtande" häst, en "ringräv" som kan HJÄLPA ryttaren snarare än STJÄLPA den.
tisdagen den 9:e augusti 2011
Om hund och hästdjävlar eller mina barn och andras ungar
Härom dagen kom vi på jobbet att prata om vad man inte ska säga till en djurägare.
Jag delade med mig av ett exempel från i vintras då en man i min egen ålder, och tro det eller ej, SJÄLV HUNDÄGARE, inledde en "konversation" med mig genom att kalla Soya "hunddjävel".
Vi kom ridande på vägen utanför hans hus, Soya sprang helt stillsamt bredvid Archie men tydligen fick blotta åsynen av en LÖS hund honom att skrika något i stil med "måste du rida här med din hunddjävel".
Och låt mig säga så här:
Det var heeeelt fel sätt att tilltala mig och det finns inte den kommentaren som därefter hade kunnat rätta till vad han nyss hade kallat Soya.
Själv är jag inte den som skräder orden precis men att kalla mina djur för hund eller hästdjävel finns liksom inte på kartan.
Visst skulle jag i AFFEKT kunna säga om tex NÅGON ANNANS häst "tror du inte hästdjäveln slet sig och skenade ut från hagen" men dels skulle det som sagt rätt mycket till för att jag skulle häva ur mig något sådant och dels hade jag aldrig sagt det till hästens ägare utan möjligen till någon annan som jag beklagade mig för.
I förra stallet hade vi tidigare en, vad ska jag kalla det...."person med mycket bristande social kompetens" kanske...och hon kunde mycket väl skrika "hästdjävel" åt sitt kuvade djur.
Själv rös jag alltid inombords när jag hörde detta men bedömde också att personen var så pass opåverkbar att det inte hade varit lönt att säga till.
Tack och lov förstår i vart fall inte djuren själva skillnaden på "min världsmästare" (Archie:)) eller "djävla kräk"- i alla fall inte om man säger båda med en neutral eller vänlig röst.
Men som sagt; kalla inte mina djur för DJÄVLAR eller dylikt- då blir jag som en tigrinna och DET mina vänner....är inte roligt!
Jag delade med mig av ett exempel från i vintras då en man i min egen ålder, och tro det eller ej, SJÄLV HUNDÄGARE, inledde en "konversation" med mig genom att kalla Soya "hunddjävel".
Vi kom ridande på vägen utanför hans hus, Soya sprang helt stillsamt bredvid Archie men tydligen fick blotta åsynen av en LÖS hund honom att skrika något i stil med "måste du rida här med din hunddjävel".
Och låt mig säga så här:
Det var heeeelt fel sätt att tilltala mig och det finns inte den kommentaren som därefter hade kunnat rätta till vad han nyss hade kallat Soya.
Själv är jag inte den som skräder orden precis men att kalla mina djur för hund eller hästdjävel finns liksom inte på kartan.
Visst skulle jag i AFFEKT kunna säga om tex NÅGON ANNANS häst "tror du inte hästdjäveln slet sig och skenade ut från hagen" men dels skulle det som sagt rätt mycket till för att jag skulle häva ur mig något sådant och dels hade jag aldrig sagt det till hästens ägare utan möjligen till någon annan som jag beklagade mig för.
I förra stallet hade vi tidigare en, vad ska jag kalla det...."person med mycket bristande social kompetens" kanske...och hon kunde mycket väl skrika "hästdjävel" åt sitt kuvade djur.
Själv rös jag alltid inombords när jag hörde detta men bedömde också att personen var så pass opåverkbar att det inte hade varit lönt att säga till.
Tack och lov förstår i vart fall inte djuren själva skillnaden på "min världsmästare" (Archie:)) eller "djävla kräk"- i alla fall inte om man säger båda med en neutral eller vänlig röst.
Men som sagt; kalla inte mina djur för DJÄVLAR eller dylikt- då blir jag som en tigrinna och DET mina vänner....är inte roligt!
Tisdag- som förgjort
Väderguden håller verkligen på och retar mig allt vad som går!
"Givetvis" regnade det i morse när jag steg upp men som tur är slutade det lagom till att jag skulle gå ut med Soya- det var ju snällt!
Men sedan var det dags för nästa spratt!
Min ursprungsplan var att sluta tidigare och rida ut med djuren men jag hann knappt byta om till stallkläderna förrän regnet började vräka ner.
Jaha...."över till plan B" tänkte jag- "jag kan hoppa i ridhuset".
Medan jag bar in lite av regn dyngsura hinder i ridhuset fick jag veta att en dressyrträning som egentligen skulle ha hållits utomhus var flyttad in i vårt ridhus just pga regnet!
Nu kunde jag rida i alla fall men man vet ju själv hur kul det är att bli "störd" av andra när man har betalat dyra pengar för sin träning så det kändes inte direkt som läge för att genomföra en hoppträning big size.
Några språng blev det dock innan Archie fick gå hem till sig igen och jag kunde fara hemåt efter ännu en dag förbannandes regnet!
"Givetvis" regnade det i morse när jag steg upp men som tur är slutade det lagom till att jag skulle gå ut med Soya- det var ju snällt!
Men sedan var det dags för nästa spratt!
Min ursprungsplan var att sluta tidigare och rida ut med djuren men jag hann knappt byta om till stallkläderna förrän regnet började vräka ner.
Jaha...."över till plan B" tänkte jag- "jag kan hoppa i ridhuset".
Medan jag bar in lite av regn dyngsura hinder i ridhuset fick jag veta att en dressyrträning som egentligen skulle ha hållits utomhus var flyttad in i vårt ridhus just pga regnet!
Nu kunde jag rida i alla fall men man vet ju själv hur kul det är att bli "störd" av andra när man har betalat dyra pengar för sin träning så det kändes inte direkt som läge för att genomföra en hoppträning big size.
Några språng blev det dock innan Archie fick gå hem till sig igen och jag kunde fara hemåt efter ännu en dag förbannandes regnet!
måndagen den 8:e augusti 2011
Speciella annonser del 351, ridskolealternativ?
Som synes marknadsför sig detta företag som "steget efter ridskolan" och jag tror absolut på idén.
Jag har sett alltför många lektionsryttare som trots uppemot 5 år eller mer på "vanlig" ridskola nästan inte utvecklas alls utan är på en ytterst "basic" nivå medan de troligen hade förbättrat sig hur mycket som helst om de red mer än den där gången i veckan och dessutom nästan alltid fick rida på en och samma, välutbildade häst.
Min egen erfarenhet från när jag red på ridskola var att man ibland men inte alltid (tyvärr) hann "känna in känslan" de kanske 10-15 sista minuterna på lektionen men sedan dröjde det ju en hel vecka tills man fick "chansen" igen och då hade så klart aha-upplevelsen sedan länge försvunnit.
Mitt "genombrott" vill jag påstå kom då jag fick rida en privathäst som på inget sätt var "lätt" eller speciellt välutbildad men jag fick i alla fall NÖTA på det stackars djuret mer eller mindre varje dag :).
Att rida en gång i veckan är helt enkelt aldeles för lite och att dessutom, som på många ridskolor, ständigt tvingas byta häst gör ridningen till en ÄNNU svårare sport än vad det behöver vara (som ni vet anser jag att det är svårt nog ÄNDÅ).
Nu är det slutjoggat (tror jag)
Nu har jag efter väldigt moget övervägande beslutat mig för att sluta med de alltid hatade och aldrig efterlängtade mil-löpningarna i Skrylle.
Jag tycker verkligen att jag har gett detta projekt en ärlig chans i nästan ett års tid men jag kan bara inte känna annat än motstånd och tvång varje gång det är dags att bege sig ut i löparspåret.
Det är tråkigt och jobbigt helt enkelt och nu har jag bestämt mig för att sluta att plåga mig både mentalt och fysiskt.
Om ni kommer ihåg så började jag ju med denna motionsform för att öka min kondition när Archie hade en riktig seg-dipp förra hösten och då för att lättare orka rida honom.
Nu är denna seghet borta sedan länge och även om det är roligt att ha kondis nog att springa en mil så får jag inse: det är inte för mig!
Livet är för kort och innehåller ÄNDÅ för många måsten för att jag frivilligt ska lägga mer tid på något som jag ogillar så pass mycket och både Soya och jag får ju motion även utan detta springande.
Vi går ju nu dessutom mot tristare tider och att jag ska uthärda en vinter till pulsande i snö bara för att ha löpningen avklarad- tack men nej tack!
Jag tycker verkligen att jag har gett detta projekt en ärlig chans i nästan ett års tid men jag kan bara inte känna annat än motstånd och tvång varje gång det är dags att bege sig ut i löparspåret.
Det är tråkigt och jobbigt helt enkelt och nu har jag bestämt mig för att sluta att plåga mig både mentalt och fysiskt.
Om ni kommer ihåg så började jag ju med denna motionsform för att öka min kondition när Archie hade en riktig seg-dipp förra hösten och då för att lättare orka rida honom.
Nu är denna seghet borta sedan länge och även om det är roligt att ha kondis nog att springa en mil så får jag inse: det är inte för mig!
Livet är för kort och innehåller ÄNDÅ för många måsten för att jag frivilligt ska lägga mer tid på något som jag ogillar så pass mycket och både Soya och jag får ju motion även utan detta springande.
Vi går ju nu dessutom mot tristare tider och att jag ska uthärda en vinter till pulsande i snö bara för att ha löpningen avklarad- tack men nej tack!
Måndag- som vanligt igen
Jaha, då var första arbetsdagen efter semestern avklarad och det var som om jag aldrig varit ledig.
Allt var precis som vanligt och det var roligt att återse de kära kollegorna.
"Givetvis" har det regnat även idag och då var det otroligt skönt att ha vårt fina ridhus att "krypa in" i.
Archie fick ett längre men mycket bra dressyrpass- verkligen kul!
Just idag blev det eftermiddagsridning och eftersom det regnade var vi nog som mest 10 ekipage i ridhuset.
Jag gillar ju inte trängsel men Archie är tack och lov inte lika kinkig som ägaren :).
Allt var precis som vanligt och det var roligt att återse de kära kollegorna.
"Givetvis" har det regnat även idag och då var det otroligt skönt att ha vårt fina ridhus att "krypa in" i.
Archie fick ett längre men mycket bra dressyrpass- verkligen kul!
Just idag blev det eftermiddagsridning och eftersom det regnade var vi nog som mest 10 ekipage i ridhuset.
Jag gillar ju inte trängsel men Archie är tack och lov inte lika kinkig som ägaren :).
söndagen den 7:e augusti 2011
Veckan som gått
Med risk för att verka tjatig så måste jag skriva att ännu en vecka har förflutit i raketfart och utan att jag knappt kan komma ihåg vad jag har gjort.
Mycket tid har så klart spenderats med hund och hästaktiviteter, jag har tillbringat ganska många timmar både i det egna stallet och hos NN.
Det har varit varit väldigt skönt att kunna ta sig tid att bara gå runt och snacka med folk utan någon tid att passa- i vanliga fall far jag ibland fram som ett jehu och träffar vanligtvis inte heller någon när jag rider på morgonen.
Under den gångna veckan har jag också passat på att "göra vid" min bil- den har både blivit tvättad, rengjord invändigt och fått utbytt lite saker som "sjöng på sista versen".
Det har varit skönt att slippa fixa med detta när jag jobbar- då finns inte riktigt tiden till att vara utan bil eller att sitta och vänta på att den ska bli färdig.
Om jag ska sammanfatta inte bara veckan utan hela semestern som nu tar de sista flämtande andetagen så har det verkligen varit skönt att vara ledig även om tex vädret inte riktigt motsvarat mina förväntningar.
Jag har inte solat en enda dag och det kan jag inte minnas när det senast hände på en sommarsemester.
Alla mygg och hästflugebett hade jag också gärna sluppit- jag är översållad av kliande bulor av varierande storlek och det ser varken roligt ut eller känns behagligt.
Nåja...ni läsare har i alla fall varit flitiga med att läsa och kommentera och det är så klart roligt och gör att man vill fortsätta sitt dravel.
Förhoppningsvis kommer det många nya roliga (?) inlägg även framöver- kom gärna med tips på vad ni vill läsa om!
Mycket tid har så klart spenderats med hund och hästaktiviteter, jag har tillbringat ganska många timmar både i det egna stallet och hos NN.
Det har varit varit väldigt skönt att kunna ta sig tid att bara gå runt och snacka med folk utan någon tid att passa- i vanliga fall far jag ibland fram som ett jehu och träffar vanligtvis inte heller någon när jag rider på morgonen.
Under den gångna veckan har jag också passat på att "göra vid" min bil- den har både blivit tvättad, rengjord invändigt och fått utbytt lite saker som "sjöng på sista versen".
Det har varit skönt att slippa fixa med detta när jag jobbar- då finns inte riktigt tiden till att vara utan bil eller att sitta och vänta på att den ska bli färdig.
Om jag ska sammanfatta inte bara veckan utan hela semestern som nu tar de sista flämtande andetagen så har det verkligen varit skönt att vara ledig även om tex vädret inte riktigt motsvarat mina förväntningar.
Jag har inte solat en enda dag och det kan jag inte minnas när det senast hände på en sommarsemester.
Alla mygg och hästflugebett hade jag också gärna sluppit- jag är översållad av kliande bulor av varierande storlek och det ser varken roligt ut eller känns behagligt.
Nåja...ni läsare har i alla fall varit flitiga med att läsa och kommentera och det är så klart roligt och gör att man vill fortsätta sitt dravel.
Förhoppningsvis kommer det många nya roliga (?) inlägg även framöver- kom gärna med tips på vad ni vill läsa om!
Söndag- mygg en masse!
Jag måste tyvärr ge de väder-siare som i slutet av juni påstod att juli skulle bli regnig alltför rätt även om jag inte trodde det från början.
Visst har vi haft soliga dagar men det har banne mig också varit flera veckor då det kommit mer eller mindre regn varenda dag.
Igår beklagade jag ju mig över att det var så varmt att rida i sol och hetta men jag hann knappt komma hem från tävlingen förrän regnet "körde igång" och sedan fortsatte det nästan oavbrutet ända tills lunchtid idag.
Om det beror på den myckna nederbörden, skördetider eller en kombination av båda men idag möttes jag av samma fruktansvärda fenomen som vid något tillfälle förra året vid denna tid: MYGGINVASIONEN!
Tack och lov är stallet relativt förskonat men redan innan Archie hade nått sin hage hade han utan att överdriva minst 40 mygg på halsen och under magen.
Givetvis fick jag mig också en släng av mygg-sleven och blev biten i ansiktet- jätteroligt!
Jag fick springa tillbaka till stallet efter Renons-flaskan och sedan fullständigt dränkte jag in Archie med detta medel så att han kunde få vara ifred för de hemska djuren.
Och här har ni en utmärkt idé till något som hade kunnat göra er till mångmiljonär: uppfinn ett 100 % effektivt medel mot myggor för både människor och djur!
Själv är jag tydligen älskad av myggen för medan Archie inte ett enda synligt bett på kroppen så är jag översållad av dom.
Myggen gjorde också att min planerade uteritt på eftermiddagen hölls väldigt kort och sedan red jag bara lite lösgörande arbete på vår gräsbana innan jag ansåg att dagens motion fick vara avklarad.
Lite jobb hos NN har jag också hunnit med liksom att tömköra en häst där vilket jag även gjorde igår.
Nu återstår bara timmar av den 4 veckor långa semestern- imorgon är det business as usual!
Visst har vi haft soliga dagar men det har banne mig också varit flera veckor då det kommit mer eller mindre regn varenda dag.
Igår beklagade jag ju mig över att det var så varmt att rida i sol och hetta men jag hann knappt komma hem från tävlingen förrän regnet "körde igång" och sedan fortsatte det nästan oavbrutet ända tills lunchtid idag.
Om det beror på den myckna nederbörden, skördetider eller en kombination av båda men idag möttes jag av samma fruktansvärda fenomen som vid något tillfälle förra året vid denna tid: MYGGINVASIONEN!
Tack och lov är stallet relativt förskonat men redan innan Archie hade nått sin hage hade han utan att överdriva minst 40 mygg på halsen och under magen.
Givetvis fick jag mig också en släng av mygg-sleven och blev biten i ansiktet- jätteroligt!
Jag fick springa tillbaka till stallet efter Renons-flaskan och sedan fullständigt dränkte jag in Archie med detta medel så att han kunde få vara ifred för de hemska djuren.
Och här har ni en utmärkt idé till något som hade kunnat göra er till mångmiljonär: uppfinn ett 100 % effektivt medel mot myggor för både människor och djur!
Själv är jag tydligen älskad av myggen för medan Archie inte ett enda synligt bett på kroppen så är jag översållad av dom.
Myggen gjorde också att min planerade uteritt på eftermiddagen hölls väldigt kort och sedan red jag bara lite lösgörande arbete på vår gräsbana innan jag ansåg att dagens motion fick vara avklarad.
Lite jobb hos NN har jag också hunnit med liksom att tömköra en häst där vilket jag även gjorde igår.
Nu återstår bara timmar av den 4 veckor långa semestern- imorgon är det business as usual!
Lite mer om gårdagens drama
Som synes var det framför allt "mellanväggen", eller delar av den som blev demolerad och så här trasig var det en skrämmande syn tycker jag.
Man kan se att "väggen" består av flera olika material varav PLÅTEN var knivskarp när jag drog fingrarna utmed den.
Otroligt att hästen inte skar sönder sig fullständigt menar jag.
Kanske är det säkraste att ha den där formen av "skynke" som vissa mellanväggar utgörs av?
Eller att köra utan mellanvägg, alternativt med mellanväggen skjuten åt sidan (så har jag alltid gjort).
Jag förstår inte riktigt vitsen med att klämma ihop hästen på en plats om den åker ensam och det är väl så de flesta hästarna åker, alltså ensamma.
En del hästar kanske åker bättre "ihopklämda", det är svaret jag hört från deras ägare i alla fall men själv har jag som sagt alltid mellanväggen åt sidan.
Nu använder jag ju aldrig heller mina bommar bak men vill man ha dessa går det att köpa "trekvartsbom" och ersätta de smalare standardbommarna så kan man låta hästen stå lite bredare.
lördagen den 6:e augusti 2011
Dagens (dokumentations)fråga
På tv går nu någon amerikansk serie som handlar om sjukliga samlare- människor som bokstavligen håller på att drunkna i skräp hemma och som pga detta så klart lever ett för oss andra väldigt märkliga liv.
Jag tycker personligen att jag är ganska långt ifrån att vara en samlare av NÅGOT, jag försöker slänga allt som slits ut, blir inaktuellt eller vad det nu kan handla om.
Härom dagen gjorde jag en rensning av diverse papper, kvitton, räkningar och dylikt och det slog mig hur mycket man aldrig kastar ett öga på mer trots att man sparat det i åratal i tron att det "kan vara bra att ha" eller att det är "viktiga papper".
Vid närmare eftertanke finns ju så mycket på nätet så frågan är hur mycket man egentligen sparar/ lagrar helt i onödan.
Funderande på detta slog det mig att jag exempelvis även har säkert 10 videoband föreställande olika träningar och en del tävlingar med Decima.
Jag var vid tidpunkten då hon inköptes nyförälskad i en man som, eftersom HAN också var nyförälskad, gärna (?) följde med på lite hästevenemang och dessutom hade jag en hästskötare som också följde med och filmade mycket.
Hur som helst...vad som också slog mig, förutom att jag HAR alla dessa band, är att jag nog aldrig någonsin tittat på något av dom efter själva inspelningen.
Det handlar alltså om träningar av en 4- årig häst, dvs den mest "basic" träning man kan tänka sig, inga seriebyten i galopp eller piruetträning med andra ord :) och varför skulle jag vilja titta på det idag, mer än 10 år senare?
Men ändå näns jag inte slänga banden trots att jag innerst inne tror att de kommer att förbli otittade på.
Ja, ibland är man kanske en ologisk samlare ändå?
Och så till dagens fråga:
Brukar ni filma era träningar, tävlingar eller annat i hästsammanhang?
Ni som filmar: tittar ni ofta/ enstaka gånger/ aldrig på resultatet? Varför/ varför inte?
Jag tycker personligen att jag är ganska långt ifrån att vara en samlare av NÅGOT, jag försöker slänga allt som slits ut, blir inaktuellt eller vad det nu kan handla om.
Härom dagen gjorde jag en rensning av diverse papper, kvitton, räkningar och dylikt och det slog mig hur mycket man aldrig kastar ett öga på mer trots att man sparat det i åratal i tron att det "kan vara bra att ha" eller att det är "viktiga papper".
Vid närmare eftertanke finns ju så mycket på nätet så frågan är hur mycket man egentligen sparar/ lagrar helt i onödan.
Funderande på detta slog det mig att jag exempelvis även har säkert 10 videoband föreställande olika träningar och en del tävlingar med Decima.
Jag var vid tidpunkten då hon inköptes nyförälskad i en man som, eftersom HAN också var nyförälskad, gärna (?) följde med på lite hästevenemang och dessutom hade jag en hästskötare som också följde med och filmade mycket.
Hur som helst...vad som också slog mig, förutom att jag HAR alla dessa band, är att jag nog aldrig någonsin tittat på något av dom efter själva inspelningen.
Det handlar alltså om träningar av en 4- årig häst, dvs den mest "basic" träning man kan tänka sig, inga seriebyten i galopp eller piruetträning med andra ord :) och varför skulle jag vilja titta på det idag, mer än 10 år senare?
Men ändå näns jag inte slänga banden trots att jag innerst inne tror att de kommer att förbli otittade på.
Ja, ibland är man kanske en ologisk samlare ändå?
Och så till dagens fråga:
Brukar ni filma era träningar, tävlingar eller annat i hästsammanhang?
Ni som filmar: tittar ni ofta/ enstaka gånger/ aldrig på resultatet? Varför/ varför inte?
Lördag- dramatik!
Idag åkte jag till Dagstorportens Ryttarförening för att rida en MSV C:1 i tron att det skulle bli regnigt och mulet (det hade väderleksprognosen "lovat").
I stället blev hela dagen solig, varm och kvav och det har jag nu fått bekräftat för sista gången: det funkar inte för Archie.
Han kändes seeeeg inne på banan och jag har nu bestämt mig för att inte tävla mer så länge det är så varmt ute.
Om ni undrar över rubriken så syftar den inte på Archie utan på något som hände typ 2 minuter efter att jag kom fram till tävlingsplatsen.
Nästan precis bredvid mitt släp hördes ett jättebrak och det visade sig att en häst hade "fått" frambenen över bommen på ett Ifor-släp.
Medan ägare och tillskyndande människor försökte skruva loss några skruvar som skulle lossa bommen utifrån kastade sig hästen så att den i stället fick bommen i ljumskarna och ett tu tre så vräkte den sig framåt med sådan kraft att den ramlade ur släpet GENOM SKÖTARDÖRREN?!?!
Turligt nog var hästen tämligen liten (kanske 160-164 cm) och smäcker; annars vet jag inte hur det hela hade slutat.
Nu blev den "bara" rejält sönderskrapad både här och där men verkade faktiskt oskadd för övrigt.
Usch ja, det var verkligen synd om både ägare och häst.
Och i sådana lägen inser man att det nog är bättre om saker går sönder/ ger vika relativt lätt än att de inte ger med sig och att skadorna då faktiskt kan bli mycket större.
Det var väl inte länge sedan Dressyrtant (tror jag det var) berättade om en otäck olycka där bommen just inte gav vika och detta påminde faktiskt lite om den berättelsen.
Tog några kort så ni får se vad jag menar imorgon.
I stället blev hela dagen solig, varm och kvav och det har jag nu fått bekräftat för sista gången: det funkar inte för Archie.
Han kändes seeeeg inne på banan och jag har nu bestämt mig för att inte tävla mer så länge det är så varmt ute.
Om ni undrar över rubriken så syftar den inte på Archie utan på något som hände typ 2 minuter efter att jag kom fram till tävlingsplatsen.
Nästan precis bredvid mitt släp hördes ett jättebrak och det visade sig att en häst hade "fått" frambenen över bommen på ett Ifor-släp.
Medan ägare och tillskyndande människor försökte skruva loss några skruvar som skulle lossa bommen utifrån kastade sig hästen så att den i stället fick bommen i ljumskarna och ett tu tre så vräkte den sig framåt med sådan kraft att den ramlade ur släpet GENOM SKÖTARDÖRREN?!?!
Turligt nog var hästen tämligen liten (kanske 160-164 cm) och smäcker; annars vet jag inte hur det hela hade slutat.
Nu blev den "bara" rejält sönderskrapad både här och där men verkade faktiskt oskadd för övrigt.
Usch ja, det var verkligen synd om både ägare och häst.
Och i sådana lägen inser man att det nog är bättre om saker går sönder/ ger vika relativt lätt än att de inte ger med sig och att skadorna då faktiskt kan bli mycket större.
Det var väl inte länge sedan Dressyrtant (tror jag det var) berättade om en otäck olycka där bommen just inte gav vika och detta påminde faktiskt lite om den berättelsen.
Tog några kort så ni får se vad jag menar imorgon.
Speciella annonser del 350, med hunden i släptåg
Bärselar för barn har jag ju hört talas om, men för hundar???
Har lite svårt för att tänka mig ett lämpligt användningsområde, varför skulle man vilja bära omkring på en hund liksom....men ni kanske har idéer?
http://www.blocket.se/sodermanland/Barsele_for_hund_35234223.htm?ca=23_11&w=3
Har lite svårt för att tänka mig ett lämpligt användningsområde, varför skulle man vilja bära omkring på en hund liksom....men ni kanske har idéer?
http://www.blocket.se/sodermanland/Barsele_for_hund_35234223.htm?ca=23_11&w=3
fredagen den 5:e augusti 2011
Är det vanligt med snälla hästar?
För några år sedan kände jag en familj som, då dottern skulle "gå över" från ponny köpte en, i alla fall enligt MIG, fullständigt gräslig häst.
Medan ponnyn var en lättriden rosettplockare i dressyr (flickan var tävlingsintresserad) var den stora hästen av en sådan modell (otroligt framstupa) att inte Gud fader hade kunnat rida den på tygeln och än mindre den ändå tämligen orutinerade flickan.
"Givetvis" flög ridintresset snabbt sin kos med en så omöjlig häst som sedermera såldes men jag minns att jag dessförinnan frågade förundrat VARFÖR man valt just denna häst.
Bortsett från dess "omöjliga" kroppskonstruktion hade hästen varit i avel i flera år så även det bidrog ju till ridsvårigheter.
Svaret på min fråga blev: "för att den är SNÄLL" och redan då började jag fundera på det här med "snälla hästar".
Vad jag redan då ansåg och vidhåller än idag är att hästars NORMALTILLSTÅND är att vara just snälla, det är liksom nästan något jag förutsätter och inget jag specifikt skulle söka efter om jag letade ny häst.
Jag tycker faktiskt att det är ytterst sällan som jag stöter på elaka hästar, möjligtvis ouppfostrade men det är ju ett "handhavandefel" och egentligen inte hästens utan ägarens fel.
Jag tycker ändå att jag har träffat väldigt många olika hästar, både på ridskolan där jag stod uppstallad i över 20 år och på nuvarande anläggning och jag kan knappt minnas att jag om någon häst tänkt "det var mig en ELAK jäkel".
Eller beror det på MIG att jag uppfattar hästar som snälla, dvs att jag är säker i min hantering av dom?
Fast å andra sidan så har många av de hästar jag mött även hanterats av andra utan problem så jag tror inte att svaret bara ligger där i så fall?
Vad säger ni läsare: har ni samma erfarenhet? ÄR de flesta hästar snälla eller är detta en egenskap som är så eftertraktad att man är villig att ge avkall på annat viktigt (ridbarhet tex) "bara" för att få en snäll häst vid exempelvis köp?
Medan ponnyn var en lättriden rosettplockare i dressyr (flickan var tävlingsintresserad) var den stora hästen av en sådan modell (otroligt framstupa) att inte Gud fader hade kunnat rida den på tygeln och än mindre den ändå tämligen orutinerade flickan.
"Givetvis" flög ridintresset snabbt sin kos med en så omöjlig häst som sedermera såldes men jag minns att jag dessförinnan frågade förundrat VARFÖR man valt just denna häst.
Bortsett från dess "omöjliga" kroppskonstruktion hade hästen varit i avel i flera år så även det bidrog ju till ridsvårigheter.
Svaret på min fråga blev: "för att den är SNÄLL" och redan då började jag fundera på det här med "snälla hästar".
Vad jag redan då ansåg och vidhåller än idag är att hästars NORMALTILLSTÅND är att vara just snälla, det är liksom nästan något jag förutsätter och inget jag specifikt skulle söka efter om jag letade ny häst.
Jag tycker faktiskt att det är ytterst sällan som jag stöter på elaka hästar, möjligtvis ouppfostrade men det är ju ett "handhavandefel" och egentligen inte hästens utan ägarens fel.
Jag tycker ändå att jag har träffat väldigt många olika hästar, både på ridskolan där jag stod uppstallad i över 20 år och på nuvarande anläggning och jag kan knappt minnas att jag om någon häst tänkt "det var mig en ELAK jäkel".
Eller beror det på MIG att jag uppfattar hästar som snälla, dvs att jag är säker i min hantering av dom?
Fast å andra sidan så har många av de hästar jag mött även hanterats av andra utan problem så jag tror inte att svaret bara ligger där i så fall?
Vad säger ni läsare: har ni samma erfarenhet? ÄR de flesta hästar snälla eller är detta en egenskap som är så eftertraktad att man är villig att ge avkall på annat viktigt (ridbarhet tex) "bara" för att få en snäll häst vid exempelvis köp?
Fredag- bil med stil
I morse valde jag att rida dressyr i ridhuset- dels är det väldigt svalt där tidigt på dagen och dels vill jag ha det fina underlaget till hjälp när jag kräver lite mer arbete av Archie.
Klockan 9 hade jag avtalat tid med "min" bilfirma- både bromsarna fram, däcken fram och torkarbladen var helt slut och i akut behov av byte.
Medan detta ordnades gick jag en promenad med Soya på Spillepengens rekreationsområde som ligger hundratalet meter från bilfirman och vi passade också på att besöka moderns hunds grav, se bild nedan.
När nu bilen hade blivit så fint fixad tyckte jag att den även hade gjort sig förtjänt av en rejäl dammsugning och tvätt- ni kan inte ana hur mycket grus och "annat" man drar in av att köra till stallet 2-3 gånger om dagen.
Ibland undrar jag verkligen över "slumpen" eller vad man ska kalla det för vad sägs om detta:
PRECIS när jag ska köra till biltvätten hemifrån så tänds varningslampan i bilen som indikerar att någon glödlampa gått sönder- jag som nästan PRECIS hade kommit hem från bilfirman.
Åhhhh....ilska....det var bara att köra tillbaka till de supergulliga killarna på firman och få åtgärdat även detta.
Så nu är bilen så fin....i alla fall tills typ imorgon då jag ska köra till både det egna stallet och NN.
Grusvägen till NN är rena döden för en bils estetik- kanske tar jag cykeln vid närmare eftertanke :)?
På Spillepengen finns en liten djurkyrkogård.
Många gravar är fint smyckade- som denna tex.
Här ligger moderns hund begravd.
Idag har det jobbats mer med halmen.
Packad och klar!
Klockan 9 hade jag avtalat tid med "min" bilfirma- både bromsarna fram, däcken fram och torkarbladen var helt slut och i akut behov av byte.
Medan detta ordnades gick jag en promenad med Soya på Spillepengens rekreationsområde som ligger hundratalet meter från bilfirman och vi passade också på att besöka moderns hunds grav, se bild nedan.
När nu bilen hade blivit så fint fixad tyckte jag att den även hade gjort sig förtjänt av en rejäl dammsugning och tvätt- ni kan inte ana hur mycket grus och "annat" man drar in av att köra till stallet 2-3 gånger om dagen.
Ibland undrar jag verkligen över "slumpen" eller vad man ska kalla det för vad sägs om detta:
PRECIS när jag ska köra till biltvätten hemifrån så tänds varningslampan i bilen som indikerar att någon glödlampa gått sönder- jag som nästan PRECIS hade kommit hem från bilfirman.
Åhhhh....ilska....det var bara att köra tillbaka till de supergulliga killarna på firman och få åtgärdat även detta.
Så nu är bilen så fin....i alla fall tills typ imorgon då jag ska köra till både det egna stallet och NN.
Grusvägen till NN är rena döden för en bils estetik- kanske tar jag cykeln vid närmare eftertanke :)?
På Spillepengen finns en liten djurkyrkogård.
Många gravar är fint smyckade- som denna tex.
Här ligger moderns hund begravd.
Idag har det jobbats mer med halmen.
Packad och klar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
