söndagen den 31:e juli 2011

Veckan som gått

Ännu en semestervecka som bara har rusat förbi och att jag knappt kan komma ihåg vad jag har gjort torde betyda att det inte hände särskilt spännande saker under dessa 7 dagar.


Jag har mest ägnat mig åt min hobby om jag ska rannsaka mig själv- det har blivit mycket HÄST men inte så mycket annat.


Förutom att rida på Archie har jag även tillbringat flera dagar hos NN där jag både ridit och tittat på ridning- jag är överygad om att både delarna gagnar mig.


Stallarbete har det också blivit- faktiskt också nyttig fast ur ett annat perspektiv- man får både motion och tjänar pengar :).


Veckan avslutades med en tävling (LA:4) hos SSRF, en grannklubb och hade det inte just varit en klubb som låg så frestande nära vår anläggning hade jag nog avstått från att åka.


Tävling i ett varmt ridhus har visat sig INTE vara Archies melodi och även jag var så svettig efteråt att jag hade kunnat vrida ur kläderna.


Maken är även under semestern "förste-promenerare" med vår avgudade hund men även jag har tagit mina rundor med henne, både ensam och i sällskap med exempelvis stallkamrat Madde som har en dobbermann som Soya tycker om.


Vädret har varit ett kapitel för sig- forsatt regnigt och det har nog inte varit många dagar i veckan utan någon nederbörd alls.


Detta tycker i alla fall jag är ganska begränsande; man är inte lika sugen på att göra en mängd olika saker i ihållande regn.


Nu återstår en veckas ledighet för min del och vi får väl se om det blir lite mer variation på dagarna eller om jag fortsätter mina "Birgitta 12 år leker med sin häst"-sejourer.

Söndag- nu får jag bestämma mig!

Ja, hade det funnits en vädergud och hade denne kunnat prata med mig hade han eller hon säkerligen sagt just detta till mig: "Nu får du ta och bestämma dig".

Jag har ju hur länge som helst klagat över det regniga vädret men idag, när solens strålar tilltog mer och mer allt eftersom dagen gick så VILLE jag nästan att det skulle regna eller i varje fall bli kallt och blåsigt.

Anledningen till denna helomvändning kallas dressyrtävling i ridhus och det är något jag numera har förstått; det passar inte min icke-elektriska häst att gå från en framridning utomhus till ett kokande ridhus.

Förvisso var Archie idag inte lika seg och opåverkbar som för 14 dagar sedan men han går verkligen inte på topp under sådana här förutsättningar, det är bara att inse (och förlika sig med???).

Om jag hade varit en "fru OM"-människa hade jag kunnat underhålla (?) er med en lång utläggning om hur några missar (en bakdelsvändning, en skänkelvikning, ryggningen och något annat smått) kostade oss de poäng som behövdes för att bli placerad, hade jag fått en 7:a på ryggningen i stället för en 6:a...bla bla bla...men nu är det som det är och inget jag kommer att ens fundera vidare över.

Archie och jag fick i alla fall besök av min arbetskamrat med familj på tävlingen och det var roligt även om jag inte kände mig sååå social där jag stod genomdränkt av svett direkt efter ritten :).

Besök hade vi även av en miljon olika insekter som förpestade vår framridning och det är bara att konstatera; RENONS är INTE tillräckligt effektivt i dessa sammanhang.

Jag fick dels ett rejält bett av en hästfluga trots RENONS på armarna och dessutom kliade det precis överallt av alla kryp som flög omkring.

Hörde vid hemkomsten till stallet att en del hästar varit väldigt oroliga i hagarna så nu blir det "rymdtäcket" på Archie imorgon bitti så han kan koppla av.

lördagen den 30:e juli 2011

Sur betfor- sur Birgitta

För ett tag sedan diskuterade vi i stallet varför "folk" fortsätter att upprepa ett visst "icke önskvärt beteende" (i detta fallet: lämna skit i spolspiltan så att det blir stopp i avloppet) trots upprepade skriftliga uppmaningar/ böner/ hot på anslagastavlan och vi hade faktiskt ingen förklaring på detta.


Min enda och enkla teori är att "man" mycket väl vet vad som är tillåtet eller ej men att man helt enkelt, för att ordvitsa till det, SKITER i det.


Nu har vi ingen spolspilta i "mitt" lilla 7-hästars stall som är det mindre av två stall på anläggningen men det betyder inte att jag är förskonad från fenomenet "jag läser på tavlan men skiter i vad där står".


På vår tavla har jag vänligt bett att den som tar sista betforen ska se till att inget lämnas kvar- den spann som görs i ordning på morgonen för att alla ska portionera ut betfor i sina kvällsspannar under dagen hinner surna till nästa morgon.


Den sura betforen drar till sig insekter, den luktar illa och jag tycker att jag har annat att göra än att lägga tid på att slänga det som ingen annan orkat.


Vi har alltså 7 hästar i stallet = 7 kvällsspannar. Enkel matematik.


Om jag gör i ordning min spann och ser att det redan står 6 spannar färdiga borde jag således förstå att jag är den sista att behöva betfor och det jag inte vill använda ska jag således slänga.


Fortfarande jätteenkelt menar JAG men ändå finner jag (som fodrar 6-7 av veckans morgnfodringar) ofta några deciliter SUR betfor när jag kommer på morgonen.


Att någon lämnat kvar denna lilla mängd av VÄLVILJA (i tron att någon annan vill ha 2 deciliter betfor till sin häst) finner jag inte det minsta sannolikt- man kan som sagt räkna spannarna och på så vis konstatera om alla gjort i ordning sitt foder eller ej.


Nej, jag vågar påstå att detta är EXAKT samma beteende som det när "folk" lämnar kvar 2 matskedar mjölk i mjölkpaketet i kylen= REN SLÖHET och att man inte ids slänga betforen/ mjölkpaketet.


Har jag fel tror ni?

Lördag- ögonvittne

Inte heller idag har det blivit så mycket annat gjort än sådant som varit/ är helt hästrelaterat.

Jag har hjälpt några stallkamrater med mockning och fodersättning och givetvis även fixat med min egen fåle.

Otroligt nog fick vi idag ett ögonvittne till den "nya traven" och även om Archie då var trött eftersom det var i slutet av passet och jag inte fick till det lika bra som de senaste gångerna fick jag bekräftat att det SER mycket bättre ut med denna trav så det är inte bara en känsla.

Tyvärr går det än så länge inte att plocka fram nya traven på beställning och det brukar ta minst 30 minuter om inte mer innan den inträder så det lär dröja innan den är befäst.

Jag brukar inte rida fram så länge på tävling (max 30 minuter) så där hyser jag inga förhoppningar om att denna trav ska uppträda på ett tag men om/ när den gör det ska det bli extremt intressant att se hur det påverkar bedömningen.

Det är inte ofta det händer men idag har jag lagat mat (det gäller att bunkra upp med lite matlådor inför stundande arbete) och i kväll ska maken och jag betygsätta "The Adjustment Bureau" med Matt Damon.

Jag tycker att det finns allt färre filmer värda namnet men kanske blir jag överraskad?

fredagen den 29:e juli 2011

Bra köp: ridtrosor

Liksom jag tipsade om LIDL:s flexikoppel redan förra året gav jag er även rådet att köpa deras "maxi-trosor"- se länk nedan.

När jag köpte mina trosor förra sommaren ångrade jag mig nästan omedelbart att jag inte hade köpt fler med då fanns det inga kvar.

Jag har sedan dess väntat på att benkläderna skulle återvända, LIDL:s varor gör ofta det med ojämna mellanrum men just denna produkt tog alltså ungefär ett år på sig.

Men nu finns de åter i affären och denna gången har jag bunkrat upp:)!

http://www.lidl.se/cps/rde/xchg/lidl_se/hs.xsl/index_17313.htm


Bra köp: hundkoppel

Om jag har förstått saken rätt är det så med flexikoppel att man antingen tycker de är jättebra eller värdelösa.

Eftersom maken tillhör den förstnämnda kategorin och är en flitig användare passade jag på att handla 2 stycken när detta erbjudande dök upp på LIDL i veckan.

Vi har köpt koppel där tidigare och med tanke på hur ofta de används, ibland 3-4 gånger om dagen så är de helt OK sett till priset.

Inte ens Ullared säljer dom billigare- vad sägs om det :)!

http://www.lidl.se/cps/rde/xchg/lidl_se/hs.xsl/index_17288.htm


Fredag- snabbläsning



Lööööv (Archie och hans Dellis-Fjellis)


Idag tyckte jag att Archie kunde få en vilodag- det var länge sedan sist och även om JAG gärna hade dressyrtränat 8 dagar i veckan i ridhuset tror jag inte at HAN hade delat min åsikt :).

I stället red jag en häst hos NN medan Archie fick flumma runt i sin hage.

Just nu står han med fästmön i regnet "stackaren"- givetvis kunde det inte gå en hel dag utan nederbörd!

I morse kom jag att tänka på min fd sambo som efter ett tag slutade att ge mig böcker i present.

Han tyckte helt enkelt att jag läste ut dom för fort (!), det blev inte så mycket "valuta" av gåvan.

Att jag kom att tänka på honom berodde på att jag igår kväll började läsa Mari Jungstedts "Det fjärde offret" och att den över 300 sidor tjocka boken redan var utläst i morse. En bra och lättläst bok med andra ord.

torsdagen den 28:e juli 2011

Vem bryr sig? JET tydligen!




När jag är på mitt lättretliga humör kan jag förundras över sådana här idiotiska reklamskyltar!


"Vi tänker på dig"?!?!!?!?


Vem då? De anställda på JET? Varför då i så fall?


Näää...lägg ner....

Har ni också träffat herr.... eller är det fru OM?

Ni vet väl att man ibland säger "om inte om fanns...." och idag tänkte jag berätta OM en person som verkligen har dille på detta om.

Det handlar om en tävlingskonkurrent får jag väl kalla henne- vi träffas relativt ofta på olika tävlingar och eftersom vi rider samma klasser och eftersom vi har gjort detta i några år så blir det ofta så att vi kommer i samspråk.

Fast ska jag vara ärlig så har jag börjat undvika denna person och om vi väl träffas försöker jag med alla till buds stående medel att inte börja diskutera dagens eller föregående resultat.

För det slår aldrig fel! Som AMEN i kyrkan börjar denna person sin litania!

Hela programmet gås noga igenom och hela tiden kommer detta jäkla OM in i sammanhanget.

"Och så fick jag en 5:a på mellantraven fast OM inte XX (hästen) hade tagit ett galoppsteg mitt i alltihopa så hade det säkert blivit en 7:a" och "På bakdelsvändningen fick jag en 4:a men OM inte XX hade börjat stirra på en man med paraply så hade det nog blivit en 6:a" osv....

Summan av kardemumman blir alltid att personen glatt konstaterar att hon hade haft MINST 20 poäng mer OM bara inte OM hade inträffat och jag måste säga att det är sååå tröttsamt att lyssna på.

Mitt lite skämtsamma råd till de som inte är så nöjda med sina ritter är att "bryta ihop och komma igen"- visst ska man rannsaka sig själv, försöka hitta vad det var som gick snett osv men att börja med detta jäkla "om jag bara hade" och om bara hästen hade gjort si eller så eller inte hoppat till för ditten eller datten- det leder liksom ingen vart och känns bara som urtrista bortförklaringar att behöva lyssna till som åhörare.

Torsdag- ett kärt återseende

Vårt ridhus, som varit stängt i nästan en månad för målning, tvätt och diverse underhåll öppnade igår och idag blev det ett kärt återseende mellan oss.

Huruvida även Archie återsåg ridhuset med glädje låter jag vara osagt men med tanke på det ostadiga väder som fortfarande råder är det skönt att ha fyra väggar och ett tak som back-up tycker jag.

Även idag lyckads jag få till den swingiga traven efter ungefär halva ridpasset men jag vet fortfarande inte riktigt HUR jag ska få fram den- den liksom bara kommer efter ett tag.

Swing-traven är mycket behaglig och går tack och lov att reglera BÅDE framåt och bakåt så nu ska jag "bara" se till att alltid kunna plocka fram den.

Det lustiga är att när Archie väl börjar trava på detta nya vis så är det inga som helst problem att fortsätta- det är som en ny gångart för honom känns det som så DET är ju positivt i alla fall.

Även idag blev det ridning av en stycken häst hos NN- lika nyttigt och kul som alltid.

En snabbtur till Malmö har också avverkats- jag behövde dels hämta en beställd biblioteksbok och dels köpa lite saker- mer om detta i kommande blogginlägg.

Vissa av familjemedlemmarna unnade "sig" (läs: JAG BETALADE) nya skor för 1000 kronor idag- Archie...du har det bra du grabben....



Della vilar sig inför stundande dressyrpass. Archies bakdel är en skön avlastningshylla ser det ut som.



Idag tvingade jag två yngre inackorderingar i stallet att tävla om vems häst som har snyggaste svansen.

Har man en häst som har SLINGOR och VÅGOR i den megatjocka och mycket mjuka svansen vet man på förhand vem som går segrande ur en sådan tävling och det var bara för flickorna att krypa till korset och erkänna: Archie rules :)!

onsdagen den 27:e juli 2011

Ett riktigt EGO-inlägg:)!

Minns ni att jag för ett tag sedan berättade om bloggläsare som läser min blogg trots att de varken är intresserade av hundar eller hästar?

Som ni troligen inte vet, eftersom detta är en HÄST-blogg, har jag en 4 år yngre bror som är TOTALT ointresserad av hästar.

Jag kan inte minnas att han sett någon av mina hästar IRL- det skulle vara vid ett tillfälle för många år sedan i så fall.

Hur som helst, brodern bor utomlands och vi träffas inte så ofta och jag har aldrig berättat om bloggen för honom- helt enkelt därför att jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att HAN skulle finna något som helst av intresse i den.

Nu har brodern på något sätt själv hittat bloggen (vilket förvisso inte är så svårt) och idag fann jag följande i mailens inbox:

Alltså nu får du faaaaan ta och sluta skriva så bra på din blogg, jag är helt biten av den :o)))
Förstår inte en smack ( dom har fyra ben och äter hö/gräs det vet jag :o)) ) om hästar men du skriver så även jag tycker det är intressant :o)) Keep it up!!!!


Kan man få ett bättre betyg undrar jag partiskt? Näää...

Tack för dina värmande ord Alex och jag lovar att just keep it up!!!

Dagens (intresse)fråga



Bör vara tyst :)!


Idag kom vi i stallet att prata om knäppa saker som vi brukade säga när vi var "små".

Jag mindes tex något som jag idag finner mycket roligt:

När vi var kanske 9 år gamla och på väg till simundervisningen i buss frågade någon i min klass en annan:

"Du...vad är 3 plus 3?"

"SEX" svarade kamraten varpå frågställaren tjöt av skratt och ropade så alla kunde höra: "Du...jag frågade inte efter din HOBBY".

Vad visste vi om sex som 9-åringar? INGET- det kan jag lova er (det var andra tider på stenåldern).

En annan rolig grej man kunde säga till någon som la sig i ett samtal o-ombedd var:

"När jag pratar med huvet ska inte röven svara".

Gud så tuffa vi var då!!!!

Jag gick på en grundskola där de flesta var "arbetarklass"- kanske detta bidrog till den råa jargongen?

Det komiska med ovanstående kommentar om huvudet och baken var att jag måååånga år senare, då jag var i typ 25-30-års åldern kom i dispyt med en tjej i stallet som la sig i ett samtal jag hade med hennes pojkvän.

Från INGENSTANS dök denna "När jag pratar med huvet ska inte röven svara"-kommentar upp, jag hade inte sagt den eller hört någon annan säga den sedan vi var små men då flög orden ur min mun och jag måste säga att jag aldrig har sett en så arg eller tillplattad människa förut.

Låt mig säga så här....vår relation blev sig aldrig lik efter denna ordväxling :)!

När vi hade skrattat åt dessa dårskaper i ungdomen kom vi i stallet att prata om uttrycket: "Intresseklubben antecknar".

Den högintelligenta kommentaren visade sig vara känd både bland oss 45-åriga tanter och ungdomar i stallet så den har hängt med bra men däremot "AJ, jag fick en intressepil i ögat" var inte lika känd.

En av ungdomarna berättade att de också kunde säga "Intresseklubben HISSAR FLAGGAN"- ett uttryck som jag aldrig hört men genast kände att jag kunde lägga i minnesbanken för framtida behov.

Och nu kommer vi alltså till dagens fråga:

Har ni, gamla som unga, fler varianter på "Intresseklubben"-temat? Känner ni igen uttrycken ovan? Hade/ har ni egna dräpande/ galna kommentarer som ni använder?

Bring it on!!!!

Onsdag- swing it magistern...swing it!



Visst ser det mjukt och skönt ut- ett sädesfält jag gick förbi på min promenad med Soya idag.



Jag känner att jag börjar sjunka djupare och djupare ner i förslappningens träsk men ärligt talat; det är skönt och jag njuter :).

Dagen började förvisso i ottan; herr Brun skulle ridas ORDENTLIGT hade jag bestämt mig för.

Vi har haft lite väl många dagar de senaste veckorna där passen har varit liiiite för kravlösa.

Skönt för både ryttare och häst förvisso men det är för det första inte riktigt min grej och för det andra är tanken att vi ska tävla på söndag- då får man nog vara liiite mer förberedd känner jag.

Idag red jag nästan uteslutande linjer ur LA:4-programmet och efter ungefär halva ridapasset började Archie trava med sin "nya" trav- den där han swingar så härligt i ryggen och lyfter mig lite ur sadeln för varje steg.

Nu finns det ju hästar som travar på detta vis heeela tiden men då min pålle inte hör till denna kategori är jag mycket glad de stunder jag lyckas få till detta "swing" och jag arbetar aktivt på att dessa stunder ska bli längre och längre.

Då är det bara att "åka omkring" känns det som, allting blir mycket lättare och jag kan sitta stilla och bara njuta.

Så detta är ett framtidsprojekt: mer swing!

Dagen har i övrigt ägnats åt att PRATA, PRATA, PRATA, en favoritsyssla jag har och behärskar väl :).

Både stallkamrater och NN har plågats av min svada- undrar hur många som ser fram emot att min semester ska ta slut :)?

Idag fick jag också tillfälle att bevisa att det inte bara är "mycket snack och lite hockey" genom att provlasta en häst i stallet.

Jag utger ju mig för att vara lite av en lastningsexpert och nu var det upp till bevis vilket jag, även om eget beröm luktar illa, tycker att jag klarade galant- med god assistans av min ofta anlitade medhjälpare, hästskötare Lina.

Den tidigare så ovilliga hästen gick fint in i transporten och imorgon ska vi fortsätta detta arbete tänkte jag- det är viktigt med kontinuitet i början för bästa resultat.

Soya har fått sig några sköna promenader, först med maken som tog den långa, dagliga morgonrundan och sedan med mig vid två tillfällen, både ensam och i sällskap av Madde och hennes vovve Hjalmar.

Hade förresten en del mycket roliga diskussioner i stallet- mer om dessa i morgondagens blogginlägg som jag misstänker att även icke-hästintresserade kan roas av :)!

Speciella annonser del 348, ytterligare ridalternativ

http://www.blocket.se/hassleholm/Njut_pa_hastryggen_33500004.htm?ca=23_11&w=3

Påminner en del om den annons vi diskuterade igår, dock ett lägre pris.

tisdagen den 26:e juli 2011

Dagens (säkerhets)fråga

På tal om diskussionen om rädslor skulle jag idag vilja ställa en annan relaterad fråga:

Tycker ni att ni har ett "säkerhetstänkande" kring ert hästeri? Kan ni ge exempel på sådant som ni i så fall räknar in där och där ni mer eller mindre medvetet tänker på just säkerheten?

Själv tror jag att jag hörde begreppet "säkerhetstänkande" första gången för ca 25 år sedan och då av vår dåvarande ridskolechef Jana Wannius.

Detta var i samband med våra hoppträningar och Jana poängterade att vi tex skulle tänka på hur vi "red omkring" när vi inte hoppade- vi skulle inte rida för nära varandra- eller HONOM för den delen :)- och sådana saker.

Det kändes som om detta med säkerhetstänket då var något nytt, kanske något Jana hört om/ diskuterat på högre nivå för innan kan jag som sagt inte precis minnas att vi tänkte på eller pratade särskilt mycket om säkerhet trots att jag stod uppstallad på en stor ridskola.

Numera är man mycket mer säkerhetsmedveten vilket så klart är bra på alla sätt och vis även om jag märker på mig själv att det är svårare att lära gamla hundar att sitta- särskilt som den här gamla hunden alltid har omgett sig av otroligt snälla och lätthanterade hästar.

Blev påmind om detta av NN som, då jag skulle rida en hos hennes ny häst bad mig att ha ett "överdrivet säkerhetstänkande"- just in case.

Och det är ju så klart mycket klokt.

Har man alltså som jag varit van vid att kunna göra lite "hur som helst" med mina egna hästar under så många år är det lätt att glömma att olyckor faktiskt kan hända på en bråkdels sekund.

Sedan vill jag påstå att det, precis som det finns lite "halvnonchalanta" typer som jag själv som kanske inte alltid har det rätta tänket också finns de med ett faktiskt ÖVERDRIVET säkerhetstänkande.

Dessa personer har kanske råkat ut för någon form av trauma och tycker sig sedan se faror i alla buskar och det kan också vara lite väl jobbigt, både för dom själva och omgivningen.

Så lagom är nog bäst gissar jag- att tänka på säkerheten ja men inte att överdramaisera varenda liten situation och ALLTID tro det värsta. Fast det ÄR svår det där....

Tisdag- trevligt besök

För att känna oss lite "nyttiga" idag satte maken och jag igång med en städning av huset i morse men det är nog det enda vettiga jag fått gjort :).

Annars har jag mest "flummat runt" och pratat med diverse stallkompisar och småpysslat i stallet samt även besökt NN:s stall bara för att "kolla läget".

På eftermiddagen fick jag ett mycket trevligt besök av en bloggläsare med make och vi satt och pratade om allt möjligt roligt en god stund.

Archie fick ett lugnt pass idag med mest skritt på våra grusvägar samt några varv på NN:s utebana.

Det var både varmt och en del insekter efter oss så det var inte riktigt läge att sätta någon större press på fålen kände jag.

måndagen den 25:e juli 2011

Speciella annonser del 347, inte bara ridning

En ny nisch inom hästeriet?:

Dagens (skräck)fråga

Är ni ofta/ aldrig/ ibland rädda när ni rider?

Varför? I vilka situationer?

Anledningen till mina frågor är att det tycks mig som ett icke helt främmande fenomen- att man till och med som ägare då och då är rädd för sin egen häst i olika situationer- vanligtvis vid uteritter verkar det som.

Själv har jag mycket svårt att förstå detta- i min värld behåller man inte en häst som gör att man mer eller mindre ofta känner nervositet, oro, rädsla.

Läste härom dagen om en hästägare (vuxen kvinna) som satt och GRÄT i sadeln och det tycker jag är förfärligt- att frivilligt utsätta sig för något sådant.

För mig ska ridning vara KUL- kanske inte 365 dagar om året men i alla fall 300:).

Att lägga tid, engagemang och pengar på något som skulle få mig att må dåligt ofta finns inte.Då är det bye-bye hästen!

Om inte annat brukar djur känna på sig om man är rädd och tyvärr utnyttjar en del detta på ett sådant sätt att det inte "bara" blir obehagligt utan faktiskt rent av FARLIGT!

Sedan kan man säkert TEMPORÄRT känna en viss befogad eller obefogad oro i vissa situationer utan att jag skulle vråla "sälj, sälj" men om denna känsla inte går över så vet jag vad jag skulle göra i alla fall.

Måndag- liiiiten ljusning

Kors i taket- idag regnade det inte när jag steg upp och det har "bara" regnat några kortare stunder under dagen.

Men den "riktiga" sommaren känns ändå ganska långt borta- trist när man har semester.

En som INTE har semester är Archie- han fick börja dagen med att traska bort till NN:s relativt upptorkade utebana för lite träning under NN:s vakande öga.

Sedan har det bara varit hagvistelse för fålens del tills stallkamrat Madde tar in honom typ.....nu.

Själv har jag hunnit rida ytterligare en häst hos NN samt äta en god lunch med maken men mycket mer än så har det faktiskt inte blivit.

Känns som i liiite slöaste laget- får nog försöka aktivera mig lite mer imorgon :).

Om du är träsgårdslat

Jag beklagar ju mig ibland på bloggen kring det här med trädgårdsarbete som för mig snarare är ett nödvändigt ont än en avkoppling.

Tack och lov har vi en så kallad naturtomt utan direkta rabatter eller annat som MÅSTE skötas minutiöst för att inte se helt förfallet ut men ibland (läs: OFTA) skulle jag önska mig ännu mindre ogräsrensning och lövkrattning tex.

Ett sätt att lösa detta är som de som har "trädgården" nedan har gjort.

Det finns inte ett grässtrå någonstans utan bara växter som de på bilden och så singel.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är snyggt eller "tomt" och kalt- vad tycker ni?



söndagen den 24:e juli 2011

Veckan som gått

Hjäääälp...var tog veckan vägen?

Nyss var det måndag och jag väntade besök från Görel och Zahra och nu är det redan söndag kväll.

Zahra ja.... Soyas syster med ägare besökte oss även förra sommaren och i måndags blev det ett kärt återseende mellan oss alla.

Vi fick en trevlig dag tillsammans och förhoppningsvis träffas vi snart igen.

En annan hundträff ägde rum i onsdags då Bodil och jag trodde att vi skulle få en skön promenad i Dalby.

Det fick vi INTE- regnet började vräka ner i samma sekund som vi kom dit och vägrade ge sig.

I stället fick VI ge oss och köra till Staffanstorp där det tack och lov inte regnade, inte då i alla fall.

Nej, regnet valde att vänta lite men har sedan överöst oss kan man lugnt säga.

Två träningar för NN har det också blivit varav den ena var en av de bästa på länge. Kul!!!

På tal om ridning har jag inte bara ridit på Archie utan även på en del hästar hos NN vilket jag verkligen uppskattar.

Det är hur nyttigt som helst att rida på lite olika hästar och hantera deras inbördes egenheter, kvalitéer osv.

Lite stallarbete har det också blivit, både hos NN och i det egna stallet där jag haft jour idag.

Allt som allt en på många plan händelserik vecka även om jag inte kan (läs:VILL) delge er ALLT som händer i mitt liv:)!

Söndag- nu får det vara nog!

Nu är jag faktiskt mer än lovligt trött på det här evinnerliga regnandet!

Bara för att Archie accepterar att gå i alla väder utan probem betyder det verkligen inte att det är något som jag VILL utsätta varken honom eller mig för men vad ska man göra när det regnar i princip från morgon till kväll?

Idag är det jag som har stalljour i vårt stall och medan jag släppte ut hästarna i morse och faktiskt till och med under hela löprundan i Skrylle kom det inte en droppe regn men sedan har det "kört på" mer eller mindre oavbrutet.

Även idag var jag hos NN och red en häst och även idag fick Archie gå lite dressyr på vår gräsbana.

Om det var gårdagens lösgörande arbete eller bara det faktum att han ville in i stallet så fort som möjligt men han gick som ett urverk precis hela tiden och fick därför slippa några tuffare övningar och dessutom träffa boxen igen redan efter 30 minuter.

Jag börjar faktiskt misströsta vad gäller om vi över huvud taget får några riktigt varma OCH soliga sommardagar igen- tack och lov är det i alla fall inte kallt än så länge.

Men kommentarer som den en stallkamrat fällde nyss pekandes på sina GUMMISTÖVLAR: "detta är numera mina ridstövlar" önskar jag icke höra fler gånger, hellre då att hon nästa gång pekar på ett par foppatofflor eller nåt :)!

lördagen den 23:e juli 2011

Det finns hundar och så finns det Soya, del 2

För att fortsätta gårdagens berättelse om vårt hems encounter med den lilla labradoren insåg jag inte bara av de massakrerade leksakernas öde att Soya nog är ett stillsamt djur.

Nej, när jag någon timme efter att hunden hade åkt gick ut i trädgården för lite nödvändig ogräsrensning med mera möttes jag av nästa förödelse.

I 2 av våra 3 gräsmattor fanns stora upprivna gräs och mosstuvor- det såg INTE roligt ut!

Maken hade tidigare berättat att hundarna hade lekt i trädgården och detta var alltså frukten av det hela.

Det ska sägas att Soya själv kan leka ganska intensivt i trädgården- jag kan tex kasta en boll till henne som hon sedan rusar runt med men DÅ finns det minsann inte ett spår efter hennes tassar någonstans.

Det är bara att inse att det ÄR skillnad på större, tyngre och yngre lekfulla djur och min 14-kilos fjäder och jag ska i ärlighetens namn säga att jag är extremt glad över denna skillnad till snabbspringarens fördel.

Jag längtar inte efter varken söndertuggade leksaker eller hålor i gräsmattan eller annat som kommer med vissa andra raser (HÅÅÅÅR överallt tex, LUKT av våt hund osv).

Sedan kanske jag inte jublade såååå över en vinthunds otroliga snabbhet de gånger Soya tidigare försvann flera KILOMETER på någon minut- allt för att försöka få en kaninstek till middag- men det är historia...eller hur Soyis :)?

Lördag- mer regntjat tyvärr

Idag blev planerings-människan Birgitta utsatt för ett riktigt TRAUMA!

Jag kunde/ ville/ vågade inte rida på morgonen trots att jag infann mig i stallet redan innan 06.00 och det har väl aldrig någonsin inträffat i min rid-historia (att behöva ändra en uppgjord plan).

Men regnet hade åter börjat ösa ner och ridhuset är fortfarande stängt medan grusbanan står under vatten och gräsbanan inte långt därifrån.

Och att då rida i en 2-månader gammal (läs: NY) 30.000 kronors sadel, med en häst som ska skos om ungefär en vecka (risk för avtrampade skor i leran) och utomhus i hällande ösregn....nä...där gick gränsen till och med för rid-fanatikern Birgitta.

I stället åkte jag hem medan jag i bilen väste fram mantrat "det ÄR inte världens undergång- du KAN rida senare på dagen".

Senare på dagen blev det mycket riktigt ridning, först hos NN där jag red en av hennes hästar och sedan i "mitt" eget stall där jag red Archie.

Gräsbanan hade torkat upp en hel del trots flera skurar under dagen och var inte alls lika vattensjuk som igår så det var inga problem att "dressera" lite på den.

Tyvärr kom det ytterligare lite regn medan jag red så jag åkte tämligen blöt för att handla mat.

Det är inte ofta jag står vid spisen men idag blev det en god köttfärssås med en massa olika bönor och pasta till det.

fredagen den 22:e juli 2011

På tal om civilkurage-diskussonen nyligen

Minns ni att jag nyligen skrev om att jag upplever bristande civilkurage hos befolkningen?

Nedanstående artikel tycker jag passar bra in på det temat- inte nog med att folk inte vill hjälpa till- de vill hellre "sko sig" på andras olycka genom att göra sig märkvärdiga på tex Facebook.

Jag tycker det är skrämmande läsning:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/trafikanterna-stannade--for-att-filma


Det finns hundar och så finns det Soya, del 1

Som jag nämnde härom dagen så fick min man då besök av en vän med en 14-månaders labrador.

Jag var inte hemma vid tillfället men enligt maken hade allting gått bra och Soya och labben hade lekt så fint i trädgården.

Hunden hade också varit inne en vända i huset (och ätit upp allt i Soyas matskål...hmmm....) och inte heller där var det några problem sa min man.

En stund efter att hunden hade åkt hem hittar min man plötsligt en liten plastdel på matrumsgolvet som han inte kan lokalisera och han frågar mig vad jag tror att det kan vara.

Efter lite funderande och då mina ögon råkade falla på en av Soyas leksaker som också låg i närheten klarnade bilden fullständigt.

Soyas leksak, bestående av en hård boll och några reptampar var inte längre just en HÅRD BOLL utan snarare en mycket SÖNDERTUGGAD boll!

Och döm om min förvåning (eller inte....) när jag en stund senare hittar en liknande leksak i trädgården, SLAKTAD på exakt samma vis!

Ja, vad kan man säga......

Jag har tidigare hört flera hundägare berätta att de inte tycker att det är lönt att köpa några leksaker åt sina hundar- de blir tydligen förstörda på MINUTER- framför allt om de är i formen av "pip-leksaker".

Jag har aldrig riktigt förstått det där då Soya haft alla sina leksaker sedan vi köpte henne, dvs i 2½ år och det i princip inte finns ett märke på dom.

Jag kan ibland bli så sugen på att köpa någon ytterligare leksak åt henne när jag är i Ullared där utbudet är enormt och priserna pinsamt låga (många leksaker har jag betalat 9.90 för) men samtidigt har jag ju också insett att eftersom leksakerna aldrig "går åt" så samlas de bara på hög och det får ju ändå finnas en gräns för hur mycket sådant man kan ha liggande överallt.

Men nu förstår jag alltså att min hund är lite speciell.

Det förstod jag förvisso redan så smått när vi precis hade köpt henne och jag på ett vinthundsforum läste en diskussion som handlade om VAD ens vinthund hade förstört genom åren.

Det var ingen ände på historierna från de olika hundägarna och den mängd slaktade föremål som presenterades var outsinlig.

Glasögon, fjärrkontroller, mobiltelefoner, skor, soffbord, bilinredning (!)...ja... det var en hel del som mött en vinthunds käftar och gått förlorande ur striden och jag sände en tacksamhetens tanke till Soya som då precis hade dristat sig till att slita itu....en toarulle...i tusen delar.

Denna rulle är till dags datum det enda doggy förstört så det känns inte allt för betungande på förlustkontot kan jag säga.

Fredag- klafs, klafs

Gårdagens myckna regnande kunde givetvis inte passera obemärkt- både vår egen och framför allt NN:s utebana var fullständigt "dränkta".

Vår gräsbana var även den mer än lovligt bevattnad men jag valde ändå att klafsa runt på den eftersom jag ville hoppa lite.

Och jag misstänker att det var just det klafsiga underlaget som påverkade för Archie hoppade de mycket låga hinderna med extremt lyfta framben- som en riktig hopphäst :)!

Jag vågade inte höja mer och hoppades (ordvits!!!) också att skorna skulle sitta kvar så efter 30 minuter slutade jag men då hade Archie också både jobbat och hoppat väldigt fint- som vanligt i dessa sammanhang med sitt hack.

Jag klarade mig undan regnet under "hela halvtimmen" men sedan dröjde det inte länge förrän regnet körde igång igen.

När jag begav mig till NN för stallarbete kort därefter var jag tacksam över att Archie hade regntäcket på sig och det visade sig också att det skulle regna i flera timmar.

Lunchen avåts som så ofta på "Två kockar"- helstekt oxfilé - och sedan har jag faktiskt inte gjort något mer "nyttigt" utan har ägnat tiden åt internet, Ridsportläsning, stallbesök med snack med andra inackorderingar och andra trevliga saker man kan ägna sig åt när man är ledig:)!

torsdagen den 21:e juli 2011

Favorit i repris- underbar hund och hästfilm!



Denna film publicerade jag i januari och jag fick idag kontakt med ryttaren/ hundägaren genom bloggen. Jättekul så klart.

Ni som följt min blogg länge förstår nog varför jag tycker så otroligt mycket om klippet. Även om jag själv rider "traditionell" dressyr på en "traditionell" häst så tycker jag att det är fantastiskt att se hästen på videon jobba så samspelt med sin ägare.

Och när hunden hoppar upp i ägarens famn när hon sitter till häst, eller sedan upp på hästen själv- ja...då blir jag tårögd!

Något för mig och Soya att träna på? Fast hon är inte mycket för "höjdhopp" men är en ypperlig längdhoppare:)!

Jag hoppas vi får se fler härliga filmer från denna tjej som nu flyttat till Skåne (Klippan).


En hästborstares bekännelse!

Jag har alltid hävdat att man inte får vara sämre än att man kan erkänna när man har fel och därför kommer här en liten bekännelse:

Jag var nog för "hård" i min utvärdering av Magic Brush-borstarna för ett tag sedan.

Jag har sedan dess märkt att jag faktiskt tycker att det är "roligt" (nåja... allting är relativt) att borsta på Archie med denna borste och det i sig är ett mycket högt betyg från någon som inte precis är känd för att slita på hästens hårrem.

Och...det blir RENARE med denna borste än med en traditionell mankborste/ rotviska eller dylikt.

Jag vidhåller att det är fräckt att sälja borstarna i 3-pack men jag har å andra sidan kommit på att jag kan ha den ena borsten liggande i transporten, använda en till vardags och så har jag en i reserv. Inte sååå dumt ändå.

Så; jag måste ändå rekommendera er att köpa dessa "piggisar" och har man flera hästar att sköta och/ eller inte klipper på vintern- tja...då är man nästan DUM mot sig själv om man inte använder sig av denna tidsbesparande tingest!

Torsdag- stoppa tiden tack!

Nu tycker jag att dagarna skenar iväg aldeles för snabbt och snart har ju halva semestern gått! Inte kul!

Dagen inleddes med en jättebra lektion för NN- vi gjorde inget superavancerat (skolor, förvänd och rättvänd galopp på volt mest) men Archie kändes jättefin!

Jag inser (igen....suck...när ska man lära sig?) att det är mycket upp till mig om Archie ska tillåtas att "gå in i sig själv" och såsa ihop.

När han börjar gå långsammare sitter jag oftast bara och tänker "oj vad trött jag blir av att driva" i stället för att ge honom en-två rejäla hjälper varefter han faktiskt svarar och tuffar på jättefint.

Ja, jag VET att det låter så självklart i skrift men jag har så lätt för att bli för passiv när jag rider.

Idag tänkte jag i stället " nu får det inte gå ett enda steg där jag känner mig trött- då djävlar...." och fy tusan vad Archie svingade iväg. Så det bevisar bara att det går att påverka den lille rackaren och faktiskt ganska lätt också bara man GÖR något.

Sedermera blev det även ridning av 2 av NN:s hästar och jag är verkligen mycket tacksam över denna möjlighet att vidga mina vyer ridmässigt.

Hela eftermiddagen har bestått av regn, ösregn, hällregn och mera regn så jag hoppas verkligen på "bättre tider" snart och i alla fall tills imorgon.

onsdagen den 20:e juli 2011

Dagens (sömn)fråga

Nu när maken och jag har semester kan jag åter igen konstatera samma fenomen som flera gånger tidigare: vi vaknar väldigt tidigt- helt av oss själva.

Och det beror INTE på att vi gått och lagt oss tidigt- tvärtom!

När man MÅSTE stiga upp är det minsann inte lika lätt att studsa upp ur sängen men så fort man vet att man egentligen KAN ligga kvar...tja...då är det inga problem.

Sedan HAR jag otroligt mycket lättare för att stiga upp tidigt när det är ljust ute- det händer faktiskt även när jag inte har semester att jag är klarvaken klockan 5 på morgonen sommartid medan det under vinterhalvåret inte finns på världskartan.

Så att ljuset påverkar sömnen är jag helt på det klara med men VARFÖR VAKNAR MAN TIDIGT NÄR MAN KAN SOVA :)?

Tänkvärda ord om hästar som "krånglar"

Nu har vi i några dagar "pratat" om varför det kan bli problem med en del hästar och också vad man (ibland) kan göra åt det.

Jag skulle idag vilja avsluta denna lilla "serie" med ett inlägg från en god vän som jag tycker på ett ypperligt sätt illustrerar och bekräftar mycket av det som jag själv tror på och vill förmedla till andra.

Håll till godo med denna glädjande läsning:

Ofta ber jag mina elever kolla sina hästar när de inte beter sig helt bra eller på något annat vis är konstiga. Det kan ganska ofta bjuda till stort motstånd. Folk tar ut diverse alternativbehandlare och in i det längsta låter de bli att kolla hästen veterinärt. Många tror att halt häst = häst som linkar fram. Om det var så enkelt ändå ...

Själv har jag hela våren haft en känsla av att den svarta varit lite ovillig. På träning har han knotat på. Och halt har han då inte sett ut! Men på tävling har han mer tappat sugen. Blivit väldigt spänd. Även ridning i naturen har varit på en betydligt mer spänd häst än normalt. Bytena blev sämre och sämre insåg jag också. Enstaka funkade väl ok men serierna gick långsamt och o-spänstigt.
Givetvis testade jag mer motion vs mindre motion, mer mat vs mindre mat. Ingen direkt skillnad. Hästen saknade motor.

Efter en tävling då han visserligen placerat sig bra men ändå känts URTRIST så åkte jag till min veterinär på Mälarens Hästklinik.


C har inte haft några reaktioner alls i sitt liv, han är 9 nu.


Inget syntes rakt ut eller vid longering på volt men vid böjprov hade han en grad båda bakkotorna och dito bakknäna! För många ställen och för liten reaktion för att behandla direkt i lederna tyckte veterinären och gav cortison i blodet. Jag fick fylla på detta i muskeln efter 3 resp 6 dagar. Han vilade helt 2 veckor och sen lugnt ytterligare 2 veckor. Kollades därefter – reaktionerna borta.


Red som vanligt en vecka och med veterinärens goda minne så åkte vi till Mariefred och startade 3 klasser i helgen. Skulle ridit MsvA:1, Prix St:Georges och MsvB:4 men ändrade Georgen till MsvB:3 för att han skulle slippa göra piruetter mer än en dag. Kändes rätt med tanke på omständigheterna.


Jag red på en HELT ny häst! Framme till handen, lätt, lydig, avspänd och allmänt jättefin att visa upp. Kom 4a på 66,5% i MsvAn, vilket är jättebra för det är bara hans tredje start på MsvA-nivå. Vann B:3an på 72,5% och vann B:4an på 73,7%.


Så nu har jag fått ytterligare ett konkret bevis och argument till folk som månad efter månad bråkar med sina hästar för att de inte VILL (eller kan). De flesta hästar både vill och kan om de bara mår bra i kroppen!

Onsdag- vilken (usel) tajming!



Soya ligger och blickar ut mot regnet som forsar ner.



En glad trio- Soya, Salli och Sture


I morse red jag ut på en lite ovanlig runda- ovanlig eftersom Soya för första gången på så länge jag kan minnas inte var med.

Maken hade lovat en vän att de skulle gå på en långpromenad med sina hundar tidigt på morgonen och eftersom jag skulle rida samtidigt så fick det bli som det blev.

När Archie och jag nu var lämnade åt vårt öde utan snabbspringarens vakande öga passade jag på att välja en rid-runda som innehöll skritt på asfaltsvägar där det kör en hel del bilar- där har jag bara med mig Soya om hon är kopplad och ni vet ju alla vad jag tycker om koppel- INTE!

Eftersom alla hästarna hade avmaskats igår tog jag det ganska lugnt idag och det blev mest skritt och lite trav där jag övade mycket på att få Archie att gå i sluta- hans akilleshäl nr 1.

Men så här rakt fram på vägarna gick han efter en stund jätte, jätte-bra och det ska bli intressant att se och känna hur han kommer att göra IMORGON, på ridbanan.

Jag berömde honom mycket och hoppas att någon form av polett ramlade ner i hans skalle för jag tror att denna ovilja/ svårighet att gå i sluta sitter mycket i huvudet faktiskt.

Tillbaka i stallet släppte jag ut Archie och Della- hans fjälla (det rimmar till och med) i var sin hage och sedan var det bara att åka hem och trädgårdsarbeta lite.

Sååå kul (NOT) och bra blev det!

När klockan var strax innan 4 åkte jag tillbaka till stallet- denna gången för att släppa ut Archie med ärkefienden nr 1, Rocky och sedan hade jag och Bodil bestämt att vi skulle rasta våra hundar i Dalby.

Jag brukar skryta om att jag ofta har en otrolig tur med vädret men idag kom denna tur verkligen på skam på alla sätt och vis.

I exakt samma sekund som jag parkerade bilen i Dalby bröt ett fruktansvärt hällregn ut- ni vet ett sådant där regn som brukar försvinna lika snabbt som det kommer.

Och det var vad Bodil och jag hoppades på där vi tryckte i våra bilar men efter att ha häckat på detta vis i en halvtimme medan regnet inte minskade i styrka det minsta och vattnet på parkeringen började flyta lite väl mycket fick vi inse att denna promenad nog fick läggas till handlingarna.

Bodil tyckte dock att det såg ut som att regnmolnet bara precis låg över Dalby och pumpade och föreslog att vi skulle gå någon annanstans i stället och så fick det också bli.

Trots att det bara skiljer lite mer än en mil mellan Dalby och Staffanstorp såg man att det inte hade kommit en droppe regn där jag bor och vi kunde därför rasta hundarna i nästan 2 timmar utan problem.

Jag fick visa Bodil "mina" omgivningar- var jag bor, var Archie bor, var NN håller till och var jag vanligtvis rider med Archie och hundarna hade nog lika trevligt på Soyas kända domäner som i Dalby.

Så slutet gott allting gott kan man väl säga.....

Dagens (glödlamps)fråga

Hur länge kan en glödlampa som tänds dagligen hålla tror ni?

Mitt svar är: minst 8 år!

Lampan i vårt kylskåp gick nämligen sönder härom dagen och den är aldrig bytt så länge vi har bott i huset och hit flyttade vi för 8 år och 2 månader sedan!

tisdagen den 19:e juli 2011

Vad gör man när hästen börjar bråka?

Då och då stöter jag på hästägare som påstår att deras häst blivit istadig eller ”dum” på olika sätt och ska jag vara ärlig så är det enligt mitt sätt att se det väldigt ofta hästägarens eget ”fel” även om det väldigt sällan uppfattas så av ägaren själv.
 
Ofta är det i början av hästägandet som dessa problem uppstår- när hästen har blivit lite ”varm i kläderna” och kanske även den tidigare skickliga ryttarens utbildning börjat ”gå av” som hästen gör några ”testningar” som om den nya ägaren inte lyckas stävja kan göra att hästen snabbt uppfattas som just ”dum”.
 
Erfarenheter har många gånger visat att just ett ägar/ryttarbyte kan medföra en ganska utökad risk för att hästen blir sjuk/ skadad- man rider annorlunda, på annat underlag, med annan utrustning och med andra intervall än den som haft hästen tidigare och allt detta sammantaget eller var för sig kan göra att hästen tex blir halt väldigt kort tid efter inköpet.
 
Men inte bara finns risken för skador utan alltså även för att hästen vill testa den nya ryttaren och är man då inte påpasslig och kan reda ut detta så kan den nya hästen bli en tråkig erfarenhet för en.
 
Mitt råd till alla som har en, vad de tycker ”dum” häst- dvs en häst som plötsligt börjar bete sig oförklarligt ”icke-önskvärt” är att först rannasaka sig själv.
 
Rider man hästen tillräckligt ofta/ mycket så att den får den motion den behöver?
 
En konstig fråga kan tyckas men min erfarenhet är faktiskt att detta kan vara den enkla förklaringen till att hästen börjar bråka vid ridning- den är helt enkelt stallmodig, oriden och känner inte tillräcklig respekt för sin ryttare.
 
Om man med gott samvete kan bocka av ovanstående som en trolig anledning till hästens fjanterier så tycker jag att nästa steg är att kolla upp hästen veterinärt.
 
Jag skulle kunna rada upp hur många hästar som helst som ryttarna först tyckte var dumma på olika vis (vägrar på hinder, bockar vid ridning, vill inte gå fram, kör upp huvudet osv osv) där det sedan visat sig att hästarna haft olika skador av varierande grad där några till och med lett till utdömning!
 
Och när man anlitar veterinär så tycker jag verkligen att man i första hand ska tillfråga den som känner ens häst sedan tidigare och om man inte har någon sådan så kontakta en HÄST-veterinär, inte vilken allmänpraktiserande veterinär som helst.
 
Att diagnosticera en ”dum” häst kan vara svårt nog även för en skicklig hästveterinär så då är det bara dumt att börja med något annat- det är vad jag tycker i alla fall.
 
Om inte veterinären hittar något fel på ens häst är det all idé att ta hjälp av någon annan hästmänniska och kanske till och med lämna bort hästen för tillridning.
 
Väljer man det sistnämnda alternativet tycker jag att det är absolut att rekommendera att man själv också försöker komma ut till denna person och rida själv ibland- då har man möjlighet att få hjälp för egen del också för det kan mycket väl vara det som är det egentliga problemet- att det är något man själv gör som stör hästen.
 
Och får man inte den hjälpen så är ju risken jättestor att problemet återkommer ganska snart efter att utbildaren lämnat ifrån sig hästen och så börjar eländet om från början igen….

Tisdag- semesternjutning

Åh vad jag och maken njuter av vår semester!

Vissa dagar, som idag, har vi bara tagit "som den kommit" utan någon direkt planering och det kan vara nog så skönt.

Själv började jag morgonen med ett dressyrpass hos NN och det var så skönt att slippa stressa tillbaka till stallet för att därefter i sin tur stressa till jobbet.

Nu kunde jag i stället "dumpa av" Archie i en hage i lugn och ro, åka och handla mat och därefter åka tillbaka till NN för att titta på när lite fler hästar reds.

Hemma väntade maken med glödande grill och efter en god middag och lite slappande framför datorn kunde jag åka till stallet bara för att släppa ut Archie i hagen och snacka skit med en stallkamrat lääänge- något jag sällan tar mig tid till i vanliga fall.

Idag har alla hästar avmaskats efter ett kollektivt maskprov som visade att detta behövdes så imorgon blir det lite lugnare ridning tänkte jag.

måndagen den 18:e juli 2011

Lite hundbilder från syskonträffen!

På det här avståndet kan inte ens jag urskilja vilken hund som är min egen. Fast IRL ser man tydligt att Soyas syster Zahra är en bit större och grövre.
Kusligt lika är de på många vis!
Min snabbspringare undersöker något!
Samma mammas barn- det går inte att ta miste på :)!
Rara Zahra!

Finns det några kaniner här?
Vackra Järavallen.....
....visade sig från sin bästa sida.
Vi fann till och med en del vildhallon.
Tack Görel för dessa underbara bilder!

Sålt är sålt- kommer aldrig mer igen....eller?

Jag har nu på kort tid hört talas om 3 olika hästar som sålts men där köparen sedermera velat lämna tillbaka hästen för att man inte klarar av den.

Har detta blivit en trend undrar jag- att man tror att det bara är att returnera en häst likt en tröja som inte passar?

Jag misstänker att dessa "icke-passande" hästar i många fall köpts av orutinerade ryttare som rent ut sagt tagit sig vatten över huvudet och så står de där med en objektivt sett helt normal häst som DE dock inte klarar av.

Och visst har det förekommit rättsliga tvister där en säljare HAR fått ta tillbaka en häst men dessa är så ovanliga vill jag mena att man verkligen inte ska inbilla sig att det "bara" är att reklamera sin köpta häst och så har man köpesumman åter på sitt bankkonto lätt som en plätt.

Fast oavsett hur svårt det är att lämna tillbaka en köpt häst så är nog detta en av mina värsta fasor om jag skulle sälja tex Archie.

Han är anser jag, om inte annat genom denna blogg, dokumenterat super- snäll men tänk om någon köpte honom och efter en viss tid påstod att han var istadig, slängde av, inte gick att rida på osv.

Även om jag inte kunde/ ville ta tillbaka honom så skulle jag ju heller inte vilja att han var hos någon som inte ville ha honom!

Så var det till viss del när jag sålde Decima.

Hennes nya ägare ville ju sälja henne 5 månader efter köpet, dock av anledningen att hon hellre ville ha en islandshäst ( DET kommer jag aldrig att komma över men det är en annan historia....) och då kände jag bara "men se till och sälj så fort du kan- jag vill inte att "min" häst ska vara hos någon som inte vill ha henne".

Sedan undrar jag också om inte utvecklingen mot allt mer "elektriska" tävlingshästar bidrar till att de som köper dom därefter inte reder ut ridningen?

Man kanske inte förstår att ens kunskap och engagemang inte räcker till för att klara av en känslig individ som man har gjort upp stora tävlingsplaner för och så blir det som det blir- en ledsen och besviken ägare, en "dum" häst som bråkar och en fd ägare som inte fattar någonting?

Måndag- en riktig hunddag

I morse var det meningen att jag skulle rida för NN tidigt på morgonen så jag var minst sagt sur när jag vaknade till 03.30 och hörde att regnet vräkte ner.

Samma sak 04.30 och även 05.00 när jag steg upp och efter att ha kört bort till NN:s utebana för att kolla läget och insett att den låg under vatten liksom sedan även vår egen grusbana visade sig göra fann jag för gott att skjuta på träningen till imorgon i stället.

I stället red jag på vår gräsbana (det hade då slutat att regna tack och lov) och det var inga problem att träna där på egen hand men inget jag ville göra för NN eftersom den var full av hinder och jag dessutom var rädd att det skulle börja ösregna igen= inte så bra träningsförutsättningar.

Efter ritten och hagutsäpp åkte jag hem och inväntade dagens höjdpunkt- ett långväga besök av Görel och Soyas helsyster Zahra.

Flickorna hade inte träffats sedan förra sommaren men det var givetvis inga problem för dom att umgås- ingen av dom är sådär "på" utan de lekte lite mer stillsamt och sprang mest sida vid sida.

Efter en god lunch begav vi oss till Järavallen som bjöd på sin mest praktfulla natur och vackert, soligt väder och där vandrade vi omkring i goda 2 timmar.

Hemma blev det efterrätt, titt av bilder på vovvarna och allmänt hundsnack innan Görel och Zahra styrde kosan hemåt igen.

Jag gissar att vissa somliga kommer att sova gott i natt och själv ska jag redigera lite bilder som ni kan få njuta av imorgon:)!

Att läsa "ointressanta" bloggar

Jag vet att jag har en del bloggläsare som varken är det minsta intresserade av hästar eller hundar och det har tidigare varit en stor gåta för mig VARFÖR de läser just min blogg.

På direkt fråga har svaret varit:

"För att du skriver så bra/ roligt".

Och härom dagen insåg jag att det faktiskt kan vara så :), dvs att man läser något trots att ämnet inte är sååå intressant medan hur det avhandlas faktiskt är riktigt underhållande/ intressant/ spännande.

Själv läser jag tex regelbundet en blogg som handlar om en autistisk flicka.

Hennes mamma skriver så intressant att till och med jag, utan minsta barnlängtan för egen del eller direkt kännedom om eller intresse av autism fångats.

Känner ni igen det där och har ni bloggar ni följer trots att ni egentligen inte "borde"?

söndagen den 17:e juli 2011

Veckan som gått

Jaha...då var den första av 4 semesterveckor snart slut och den gick lika fort som befarat.

Jag hade sedan tidigare lovat mig själv att försöka göra något "vettigt" varje dag och inte bara försjunka i slapphetens träsk och jag tycker nog att jag hittills levt upp väl till föresatsen.

I måndags fick jag mitt släp både servat och tvättat och dessutom byttes en lite bucklig stänkskärm ut- något som småretat mig länge. Nu ser transporten i princip NY ut trots att den är 2,5 år gammal- Archie är verkligen en "försiktig" häst som trots exempelvis åkande med broddar inte har gjort det minsta märke invändigt.

I tisdags jobbade jag och maken i trädgården lite och i onsdags träffade jag Bodil och Salli på Ribban.

Hela torsdagen var vikt åt Ullared/Gekås- lika roligt som vanligt.

I fredags fick jag mycket gjort- besökte både tandhygienist, massör och bilverkstad och hann dessutom med en kortare träning för NN.

Under lördagen tävlade jag MSV C:2 i Helsingborg och idag har jag haft stalljour i stora stallet.

Förutom allt detta har jag givetvis ägnat tid åt min lilla familj och vårt hus och Archie har motionerats alla dagar utom idag då han fick en vilodag.

Jag hoppas att jag kan "hårdträna" honom lite extra nu hos NN under min semester men erfarenheten har lärt mig att man aldrig kan veta säkert hur det blir med just en sådan sak som ridningen.

Förhoppningsvis håller sig den bruna fålen frisk och på fötterna- men berätta inget för honom om "hårdträningen" är ni snälla!

Söndag- seeeg dag

Idag är jag verkligen glad att jag lovade en stallkamrat att ta hennes stalljour hela dagen för annars hade det nog inte blivit något vettigt gjort alls.

Det har varit en sådan där regnig dag då man bara vill ligga och sova eller möjligen slappa i soffan och det är ungefär vad jag har gjort också förutom varit i stallet.

Jag tycker egentligen inte om den seeeega känsla i alla fall jag får av att slöa på detta vis så det var som sagt bra att det kom avbrott när jag var tvungen att jobba lite.

Archie har haft vilodag idag- inte pga regnet dock utan det har varit inplanerat sedan flera dagar tillbaka.

Även Soya har segat sig, se inlägg nedan så allt som allt har det inte blivit många knop hos trio Karlsson.

Om hundars blåsor

Nu när maken och jag har semester har vi ypperliga tillfällen att studera Soyas...för att använda ett hästuttryck "utegångsbehov".

Och låt mig säga så här: det är LITET!

Hon springer dagtid aldrig bort till ytterdörren och ställer sig, något hon gör enstaka nätter om hon behöver gå ut och ligger för det mesta fullständigt avslappnad och sover i en soffa eller vår säng.

Och jag måste säga att detta är något som jag verkligen är glad över och inte tänker försöka ändra på!

På vissa hundforum tycker jag att skribenterna är nästan "rabiata" vad gäller att rasta sina skyddslingar- de ränner in och ut ur huset och verkar knappt ha något annat liv än att rasta hundar.

Har också läst om hundar som regelbundet kräver nattliga rastningar och det tycker jag låter hur jobbigt som helst.

En del tipsar om att man ska ta bort hundens vatten kvällstid för att slippa sådant ofog och så långt hade jag inte velat gå men däremot försökt att inte vänja min hund att springa ut titt som tätt.

Har man trädgård och/ eller är utan arbete må det väl vara ok att fara rundor stup i kvarten men bor man i storstan tex, utan bra rastningsställen nära så orkar man nog inte med hur mycket spring som helst- särskilt om man har ett jobb att ta hänsyn till.

Nu TROR jag att hundars blåsor är lika individuella som människors- en del springer på toa för jämnan och andra "aldrig" men jag tror också att man kan vänja en blåsa vid tätare eller längre intervall.

Idag regnar det och det tycker varken Soya eller hennes blåsa om, mina "ska vi gå ut" nonchaleras helt och då får det vara.

Jag tvingar ingen att kissa!

lördagen den 16:e juli 2011

Dagens (flugskydds)fråga

Upplys en okunnig:

VARFÖR väljer man denna typ av flygskydd till sin häst?

Är det inte i ÖRONEN flugor och andra kryp verkligen tycker om att irritera hästar?

Visst ska ögonen skyddas OCKSÅ men varför inte SLÅ TVÅ FLUGOR I EN SMÄLL (DET måste väl räknas som veckans ordvits) och skydda både öron och ögon?




Lördag- tävlingsdags igen

Så var det då åter dags att tävla- denna gången hos Helsingborgs fältrittklubb, en klubb jag aldrig besök "till häst" utan endast då Kyra hade clinic där förra året.

Anläggningen är relativt nybyggd och med alla faciliteter- det kändes otroligt lyxigt i jämförelse med exempelvis "min" egen ridskola som "sjunger på sista versen" och väntar på att börja bygga på annan mark inom kort.

Om själva tävlingen ordar jag inte så mycket mer- det gick tämligen uselt för mig och procenten landade på fruktansvärt dåliga 56.

Får man en ETTA (!!!!) på den ena slutan och en 4:a på den andra så kostar ju detta "lite" poäng tex och även i övrigt så kändes Archie ganska seg i det otroligt varma ridhuset.

Själv var jag också genomblöt av svett efteråt men jag vill ändå inte bortförklara allting med just värme.

Archie borde ha gått bättre ändå och varför han inte gjorde det får väl framtiden utvisa.

Jag hoppas att han inte vill tillbaka till den otroliga seghet han hade förra hösten utan att detta bara var ett "olycksfall i arbetet" men som sagt...vi får se...




Framridning

Stora ridhuset

Miljömedveten klubb

Ett digert prisbord

Segertäcken

Ryttargången

Longeringsvolt inomhus

Stall

fredagen den 15:e juli 2011

Mitt livs investering

Nä...idag ska det inte handla om varken Archie, Soya, bilen, släpet, mina smycken eller ens HUSET utan sett till KOSTNADEN något helt annat.

När vi flyttade ut "på landet" fick vi också ett något rikare djurliv på köpet.

När de första minusgraderna kom ville även mössen hälsa på- vi har ju åkrar som närmaste grannar och där blev det väl för kallt för de små otäckingarna.

På våren dök myrorna upp- även de ville hälsa på inomhus och sommartid ville en och annan fluga också dela bostad med oss.

I samband med flugornas ankomst första året besökte jag vid ett tillfälle en "10 kronors affär"- ni vet en sådan där butik där allt kostar just 10 kronor.

Och där fick jag se nedanstående tingest och för att använda det som jag tycker så mycket om, en ordvits, så SLOG JAG TILL direkt.

10 kronor för en flugsmälla tycktes mig otroligt prisvärt för en så nyttig produkt så döm om min förvåning när det visade sig att det var ett 4-pack flugsmällor jag fick för min guldpeng!

Flugsmällarna lever och har hälsan än efter 7 år i huset och de, eller är det JAG, håller VÄRLDSKLASS!

Ingen fluga undkommer min backhand och jag får nog säga att detta köp varit ett av mina bästa!




Fredag- fröken Flitig

Oj så mycket jag har hunnit med idag!

Började som vanligt med att åka till stallet, fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen och sedan bar det av mot Malmö för ett tandhygienistbesök.

Jag var nästan mol allena på vägen in till stan- det märks verkligen att det är semestertider.

Efter att alla tänderna hade fått sig en rejäl genomkörare var det dags för bilen att få lite omvårdnad, olja och oljefilter skulle bytas liksom en trasig glödlampa.

Bilbesöket tog inte många minuter och sedan var det tillbaka till stallet, intag av en säkert förvånad Archie och en kortare träning för NN.

Idag fanns inte tid för en "riktig" lektion men Archie fick ändå jobba på och var säkert glad när han sedermera återbördades till kära hagen.

Själv blev jag bjuden på lunch på Två Kockar av maken och därefter var det åter dags att hoppa in i bilen- denna gången för att köra och få 1 timmes massage.

Efter denna sköna stund tog jag en flukt inne på My One men fann inget som lockade utan åkte till stallet för att ge Archies hår lite välbehövlig ansning.

Nu känner jag att det får vara nog med projekt för idag- jag har ju trots allt semester :)!

Hemma har vi haft en hantverkare som har åtgärdat en del putssläpp vi haft på huset och när väl detta har torkat, dvs typ när vår semester tar slut får vi ge oss i kast med att måla.

Dagens (bilservice)fråga

Idag är min kära bil på verkstad- det började bli dags för ett olje och oljefilterbyte tyckte jag och dessutom hade den retliga servicelampan börjat lysa igen.

Denna lampa låter jag verkstaden släcka ner ca 2 gånger om året, utan att genomföra en regelrätt service märk väl.

Jag tycker helt enkelt inte att det är värt den hutlösa kostnad för att någon ska kolla om jag tex behöver fylla på spolarvätska (ok....lite raljerar jag nu...) utan låter hellre laga det som går sönder/ behöver bytas allt eftersom.

Nyss fick jag tex veta att bromsklotsar och däcken fram snart är "slut" så då kommer jag att beställa byte av detta om några veckor.

Men att lägga upp emot 10.000 för en service, som jag vet att många gör, det prioriterar jag alltså inte.

Inte med en 11 år gammal bil som kanske är värd 30.000 pix i bästa fall.

Hur resonerar ni?

Servar ni bilen "som man ska"? Varför/ varför inte?

torsdagen den 14:e juli 2011

Har alla världens smartaste och snyggaste hundar (och barn)?


The Fastrunner funderar ut nya klokskaper :)!!!



När man har många vänner på Facebook kan man snabbt bli varse (om man inte redan begrep det sedan tidigare vill säga) hur otroligt STOLTA föräldrar är över sina barn och hundägare över sina hundar.

Det finns föräldrar som publicerar flera bilder på sin avkomma VARJE DAG sedan månader tillbaka och hundägare som publicerar varje fis som hunden har släppt under lika lång tid.

Inget fel i det så klart- det är frivilligt att både läsa och titta även om ovanstående troligen inte är såååå högintressant för andra än möjligen den verkligen närmaste kretsen (läs: den som publicerar dessa alster).

Och precis som man vill visa ALLA att man har den finaste ungen eller hunden i hela världen så undrar jag om inte det också är ytterst vanligt att man ger avkomman eller dess substitut (läs: hunden) egenskaper som den egentligen inte besitter?

Jag och maken säger OFTA hänfört till varandra "är hon inte CLEVER"- syftande på snabbspringaren och olika beteenden som vi tycker oss kunna läsa in långt djupare mening i än vad som troligen är VERKLIGHETEN.

Vi tolkar in otroligt mycket klok-skap i vår 4-fotade älskling och det är ingen hejd på vilken intelligens hon besitter- i våra ögon i alla fall :)!

I mina mer sansade och objektiva stunder av klarhet inser jag att Soya nog är som hundar mest- ingen Einstein med andra ord men hyfsat duktig på att läsa oss människor och vad vi vill.

Vad säger ni med barn och hundar: känner ni igen er eller är jag ute och fantiserar och fabulerar?

Torsdag- Ullared!!!!

Otroligt!

Nu har väderleksprognosen TYVÄRR stämt 2 dagar i rad- läs: massor av regn i måååånga timmar.

Redan när jag kom till stallet i ottan duggregnade det och under tiden som jag longerade Archie tilltog dropparna i styrka så vi blev ganska blöta.

Bortsett från regnet var jag mycket nöjd med dagens pass- jag longerade Archie i grimma och inspänningstyglar och jag vet inte om det syns i bild men nosremmen fungerade som en form av hack och hjälpte till att visa gossen vägen till en mycket fin lång och låg form.

Idag fick det faktiskt bli regntäcke på- jag är sååå nöjd med det täcke jag köpte i Gekås för några månader sedan och som kostade typ 300:--.




Efter utsläppet begav jag mig till just Gekås- sammanstrålade med en väninna några mil hemifrån och sedan bar det iväg.

Vår resa var planerad sedan säkert 1 månad tillbaka och med facit i hand var det på sätt och vis tur att vi valde denna dag trots att Gekås invaderades av regntrötta shoppare under dagen och det blev ganska trångt på slutet men hade jag stannat hemma hade jag väl bara suttit och ugglat inomhus- inte mycket man kan göra när det hällregnar ute.

Idag köpte jag mest "nödvändigheter" till både hemmet (hygienartiklar framför allt), hunden och hästen (Radital, Renons, gummiband, ridstrumpor, en flugmössa i reserv osv)men det blev även en del fynd som exempelvis ett par "capril-korta" jeans för 49 kronor.

Kundvagnen blev som vanligt överfull men precis som alltid blev slutnotan läger än förväntat och när händer det i "vanliga" affärer? Aldrig....




onsdagen den 13:e juli 2011

Speciella annonser del 346, om du har flera hundar

Vad ska vi tro om detta?

Jag vet ju att Soyas uppfödare går med fler än 10 hundar i vanliga koppel men alla är kanske inte lika "fingerfärdiga" och då kanske detta är en lösning....eller inte?

http://www.blocket.se/sodermanland/Flerhundskoppel_34877767.htm?ca=23_11&w=3




Mer om civilkurage- denna gång vad gäller hästar

Som jag skrev häromdagen så är jag faktiskt inte förvånad över att människor i gemen kan vara ganska rädda för att ingripa om de ser något olagligt/ orätt osv.

Man vet inte vad för repressalie som kan drabba en tror jag att många tänker- sorgligt men sant.

Och idag tänkte jag ”prata” lite om civilkurage vad gäller hästar.

Jag undrar hur många som I VERKLIGHETEN skulle våga uppvisa samma civilkurage som de tex på nätet så lätt basunerar ut att de tycker att ANDRA ska ha.

Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att ha en massa åsikter- framför allt när man inte själv behöver gå i fronten för dessa IRL.

Jag vill nog påstå att jag genom åren blottat flera ”svagheter” hos mig själv på bloggen- jag tycker inte att jag utger mig för att vara ”miss Perfect” som vet och gör allt exakt som man ska (även om jag har MYCKET åsikter om MYCKET) och när det kommer till just civilkurage måste jag erkänna att jag många gånger agerat fegt.

Att jag VET att många är precis lika fega som jag själv är så klart ingen ursäkt- möjligen en förklaring till mitt usla beteende.

Jag har exempelvis vid upprepade tillfällen sett ett FÅTAL ryttare (över en period av många år ska sägas) slå sina hästar på ett sådant sätt och med sådan styrka att det inte kan ursäktas eller rättfärdigas på några villkors vis- ändå har jag inte ingripit.

Vissa av ryttarna har varit så kallade ”proffs” som man därmed tycker dels BORDE begripa bättre/ vara så skickliga att de inte behövde ta till våld och dels borde vara mer rädda om sitt rykte.

Att jag inte ingripit kan jag nog inte förklara med något annat ord än ren feghet vilket är sorgligt- det erkänner jag.

Dessutom vet jag hur svårt det är att bevisa något, hur ovilliga andra hade varit till att vittna och vilka mikroskopiska konsekvenser (om ens några) som sådant våldsamt agerande får i slutändan.

Tack och lov händer det ytterst sällan att jag ser någon bete sig illa mot sin häst men det HAR alltså hänt och jag har inte gjort något.

Är detta något ni som läsare känner igen eller är ni alltid ”sanna mot er själv” och ingriper? Hur gör ni det i så fall? Vad har hänt i de fall ni agerat?

Onsdag- SMHI hade rätt

Jodå- dagens väderleksprognos stämde bara alltför väl- det har regnat stora delar av dagen.

Men det har varit ett milt regn, det är ändå varmt ute och som hästägare så vill jag hellre rida på mjuka och odammiga grusvägar än på motsatsen.

Eftersom jag anade att regnet skulle dyka upp och då vårt ridhus är stängt pga målning och tvätt red jag tidigt på morgonen och slapp bli det minsta blöt.

Ett dressyrpass blev det och det kändes helt ok.

Dagens "vettighet" blev att jag putsade på mina huvudlag och sadeln samt tog hem lite lindor och ett schabrak för tvätt.

Putsade till och med lädergjorden nooooga, något jag tenderar att slarva med annars.

Vid tolvtiden bjöd jag maken på lunch, dock ingen egenhändigt komponerad utan i byns restaurang "Två kockar".

På eftermiddagen körde jag till stallet för att släppa ut Archie i hagen igen- regnet hade då lämnat oss och kvar var bara lite blåst som jag tyckte att han kunde stå ut med.

Själv åkte jag med Soya till Ribersborgs hundrastplats, i första hand för att träffa Bodil och saluki-Salli men även för lite allmänt hundsocialiserande som jag tror att Soya mår bra av.

Medan Bodil och jag avhandlade allt från kattuppfödning, priser i USA vs Ullared, arbetsrätt, skadegörelse av ungdomar och andra spännande ämnen lekte våra hundar med olika grader av frenesi.

Jag måste tillstå att Soya ibland framstår som en gammal pensionär i jämförelse med Duracell-Salli men emellanåt jagade de varandra så att sanden rök :).




Stor vs liten, smal vs kraftig, påpälsad vs tunnhårig :))))



Salli har en märklig egenhet för sig: när hon blir för varm så rusar hon ner i vattnet, lägger sig rakt ner och ligger sedan så i kanske en halv minut, helt stilla och tills hon känner sig avsvalnad.

Då far hon upp som en raket och fotsätter sina lekar som om ingenting har hänt.....



....som här tex!

tisdagen den 12:e juli 2011

Speciella annonser del 345, all info du behöver

Ibland tycker jag att en del annonser är otroligt knapphändiga.

Det tycker jag INTE om denna:

http://www.blocket.se/vasterbotten/Nh_drillat_snyggt_varmblod_med_lang_man_34879236.htm?ca=23_11&w=3


Bättre en linda i handen än tio stringtrosor i skogen!

 För några dagar sedan beklagade sig en arbetskamrat vars dotter tydligen hade invanderat huset med diverse hästprylar inköpta på mässan i Falsterbo.
 
Arbetskamraten kunde inte BEGRIPA vad tösen skulle ha alla dessa saker till- "Hon har ju inte ens en häst" suckade hon och sa dessutom mordiskt "du skulle bara våga" när jag dristade mig till att skämta om att jag skulle kontakta dottern och fråga om hon inte behövde något i Ullared också- nu när jag snart ska dit.
 
Jag försökte trösta kollegan med att det är en miljon gånger bättre att flickan köper lindor och borstar till ridskolehästarnas fromma än att hon börjar tjata om stringtrosor, piercing, hårförlängningar och annat som 15-åriga tjejer mycket väl kan fantisera om.
 
Och det tror jag att kollegan köpte :)!
 
Så länge ungdomarna är i stallet vet man i alla fall var dom är och vad de (förhoppningsvis...he he....) syssar med och jag tror faktiskt att ridskolor många gånger fungerat som en lite "förlängd fostrare" där barnen har fått lära sig att uppföra sig :).
 
Det är min erfarenhet från min egen ridskola i alla fall- jag vet inte vad ni tycker?

Tisdag- härlig uteritt....eller?

Efter en inte fullt lika tidig uppstigning som igår åkte jag till stallet för att mocka till Archie och släppa ut honom i hagen och därefter bar det av till Skrylle för lite plågsam löpning.

När den var avklarad åkte Soya och jag hem för att äta frukost och relaxa lite innan det var dags för dagens "vettighet" :).

Jag har sedan länge bestämt mig för att försöka göra i alla fall något litet vettigt även när jag har semester så att det inte bara blir att dagarna går utan att man får något gjort- för det finns alltid saker man kan göra när man har hus och djur.

Igår var släpservicen dagens vettighet och idag blev det 1 timmes trädgårdsjobb med maken.

Vid halv fyra var det dags att röra lite på Archie och trio Karlsson begav oss ut på en härlig uteritt i strålande solsken.

Jag hittade en lååååång ridsträcka med högt gräs- superbra för Archie att trava på men mindre kul för Soya som fick "vada" fram för att komma framåt.

Tungan hängde som en lång slips och hade jag inte varit förvissad om hennes superkondis hade jag aldrig vågat rida på detta vis.

Efter 1,5 timme var vi hemma och då upptäckte jag att Soya som tack för gräsplågan hade passat på att rulla sig i "något".

Nåja, det finns badkar och vatten och på tal om vatten var jag mest fascinerad över att hon inte ville dricka en droppe efter denna mastodontritt.

Archie verkade inte det minsta trött i alla fall utan kändes tvärtom pigg och fin- kul!

måndagen den 11:e juli 2011

Tips på en bra flugmössa




Ovan ser ni en flugmössa jag köpte i Ullared förra sommaren för någonstans mellan 60 och 80 kronor, dvs mycket prisvärd.


Mössan är mycket lätt att trä på och fästs lätt med endast ett brett kardborrband.


Ska man själv fixa med detta varje morgon kanske möss-modell inte spelar så stor roll men om man jobbar i stall med full-skötsel och ska trä på "trettioelva" mer eller mindre "villiga" hästar sina mössor medan de leker giraff så uppskattar man nog att det går snabbt och enkelt :).....sade hon luttrat....

Super-Släp-Service


För över 1 år sedan och då snön låg tjock överallt råkade jag köra emot en stenbumling som gjorde detta otroligt störande märke i min ena stötfångare.

Jag har retat mig på det sedan dess och då jag nu skulle lämna släpet på service och fick veta att en ny stötfångare bara kostar lite drygt 600:-- slog jag till.


Se så snyggt det blev!


Kliniskt ren transport!




As good as new!


Som den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg skrev jag redan den 9 februari förra året om "Rondellen i Trelleborg"- ett företag där jag lämnat min transport för service och tyckte att det var just det jag fick- SERVICE med stora bokstäver.

När det nu var dags att lämna transporten igen undrade jag om det YPPERLIGA bemötandet skulle upprepas- denna gången skulle transporten inte bara servas utan även tvättas och stötfångaren skulle alltså bytas.

Och jag måste säga att detta företag får högsta betyg än en gång- på alla punkter!

Mycket trevligt bemötande per telefon, möjlighet till snabb service, tjänsvillighet, humana priser och framför allt- ett verkligen utmärkt utfört arbete!

När jag kom för att hämta transporten fick jag nästan en chock- om jag så hade försökt att skura den själv med lupp och tandborste hade jag inte lyckats få den så ren, inte ens om jag hade tvättat den i timmar.

Och nu ska ni höra en rolig grej i sammanhanget och det jag alltid tjatar om- hur liten världen är osv:

När jag vid hämtingen stod och lovordade servicen och lovade ett litet reklaminlägg på bloggen säger en av delägarna att de redan förra året hade fått höra om mina lovord på bloggen.

Och hur då tro? Jo, genom en släkting som tydligen också var (är?) en flitig bloggläsare och som tipsade om att jag hade skrivit om "Rondellen i Trelleborg".

Ja, världen är liten som sagt och behöver ni släpservice hoppas jag att ni gynnar detta företag som ni lätt hittar på nätet och når per telefon.

Måndag- bebishoppning











Så härligt att vakna en måndagmorgon och veta att man är FRI, FRI, FRI!

Att klockan var 04.15 (harkel....) kanske vi inte behöver dröja oss kvar vid.

Archie och hans vänner stod som vanligt i givakt när jag kom för att fodra- de är bara alltför vana vid mina morgonrutiner och verkar aldrig förvånade när jag än dyker upp.

Numera har vi ju en gräsbana att tillgå och eftersom det dessutom står ganska många hinder på den passade jag på att ta några (ganska många om jag ska vara ärlig) språng.

Hinderna var verkligen bebis-låga men jag bestämde mig för att inte bry mig om detta idag (jag hoppar för den delen aldrig så jättemycket högre ändå) utan att bara "rulla på" och hoppa.

Archie kändes jättefin och pigg och han hoppade villigt allt jag styrde emot- jag vet sedan förra året att denna stora bana har en lite "tändande" effekt på honom eller så kan man i alla fall "gasa på" rejält i galoppen när man har en så stor yta att hålla sig på.

Efter hoppningen fick Archie gå ner till sin hage med Rocky som sällskap och själv begav jag mig raskt till Trelleborg där jag skulle lämna mitt släp på service 07.30 (mer om detta i separat inlägg).

Dagen har i övrigt spenderats med att köra modern med tillhörande resväskor till flygplatsen, åka och hämta släpet igen, släppa ut Archie i hagen ytterligare en gång samt grilla i regn (!).

Maken utsåg mig efter dagens middag (fläskfilé) till "GRILLMÄSTARE"- vet inte om det var tur eller skicklighet med i bilden dock.

Har ni också gånger då ni flätar hästen och alla flätorna blir så där supersnygga direkt och utan ansträngning medan de andra gånger vägrar att göra som ni vill?

Så tycker jag inte bara att det är med hästens hår utan även tex då man ska grilla- ibland tar det tusen år att få fyr på eländet medan det andra gånger går i ett nafs och blir helt perfekt.

Hur som helst....mat fick vi, gott var det och så var det med det :)!

Dagens (sits)fråga

Idag läste jag ett inlägg hos en bloggkollega som förvirrade mig mycket- ni får läsa nedan och kanske sprida lite förklaringens ljus över det hela.

Jag är ju stolsitsens okrönta drottning och det har då inte hjälpt mig ett enda dugg vill jag påstå- några svidande skavsår i häcken har jag förvisso fått genom åren men det hade jag gärna avstått.

Jag kämpar aktivt med att inte "stolsitsa"- gör jag fel???

Och om inte annat är ju stolsits såååå fuuuuult- eller???

Nå- stolsits: hiss eller diss? Läs nedan och fatta sedan tangentbordet!


Lördagens största aha-upplevelse får nog sägas vara att jag faktiskt mitt i allting insåg att den gamla lodräta sitsen kan slängas åt fanders - åt SKOGEN med allt som heter lodrät sits! Jag vet inte hur många gånger J har berättat för mig att den lodräta sitsen snart är ett minne blott och att stolsits tar över mer och mer. Jag vet att jag någonstans förkastat det han sagt och lite egensinnigt tänkt att "aldrig att jag kommer att ändra min sits - den är enligt skolboken och ska så förbli...". Men så studerade jag Ankys sits i fredags och så hörde jag min tränares ord om stolsitsen och det var alltså igår som jag plötsligt insåg att den där stolsitsen är inte så dum alls faktiskt :o)
Med lätt framskjuten underskänkel som reglerar framdelens position och hästens böjning blir man HUNDRA gånger med avslappnad i sadeln; man hamnar på mjukdelarna och sitter inte på skrevet - man öppnar upp i sitt bäcken och spänner inte i ljumsken. Ja allt blev ungefär 200 % bättre! Så jag säger till er - våga vägra lodrät sits!!!

söndagen den 10:e juli 2011

Veckan som gått

En hektisk jobbvecka har avslutats och så tycker jag ofta att det är precis när man ska vara ledig.

Precis DÅ lyckas alla möjliga konstigheter inträffa och man får en massa extra arbete som måste klaras av.

Men nu är allt klappat och klart och jag kan njuta av 4 veckors ledighet med bara lite frivillig jobb-mailsläsning för att hålla mig något så när à jour.

Archie har vilat fram tills i lördags och bara ätit gräs och kontemplerat så vitt jag kan bedöma.

Eftersom semestern för hans del var så kort körde jag igång ganska odramatiskt- på så få dagar (7) hinner ingen kondition försvinna.

Helgen har totalt spenderats i hästens tecken- jag har jobbat hos NN båda dagarna samt även hjälpt till på vår egen anläggning samtidigt som jag har ridit Archie och fixat med hans grejer.

Jag hoppas att den prognos jag hörde någonstans om att juli ska bli väldigt regnig inte ska stämma, hittills har vi haft härliga och soliga dagar och under de närmaste 4 veckorna får det gärna fortsätta så!

Söndag- den ointresserade instruktören

När jag kom körande till stallet vid 3-tiden idag såg jag att någon hade slängt in "Svarta Hingsten" (eller snarare den väldigt solblekta, ljusbruna hingsten) i Archies hage.

Denna hingst, som vid närmare kontroll visade sig vara Archie trots allt hade några bromsar på kroppen och kanske var det dessa som störde storstadshästen.

Eller så var det den inbyggda klockan som talade om för honom att hästarnas intag var försenat med några minuter- huuu så förfärligt!

Jag har märkt detta flera gånger förut- när klockan börjar närma sig intag står nästan alla hästar i givakt och väntar och dröjer man då kan det bli ett jäkla hallå på dom !

En stund efter intaget var det dags för samma jobb som igår och precis som under gårdagens pass var min instruktör mycket ointresserad av vad som försiggick på banan.

Medan jag koncentrerade mig på sitsen, formen, tempot och annat smått och gott låg Soya helt utsträckt och SOV?!?

Va?!?

Lite mer engagemang skulle jag nog önska att hon kunde uppbåda men det är som det är.....

Eftersom det var jättevarmt slääääpade hon sig efter oss på vägen hem och sedan somnade hon direkt i bilen medan Archie njöt av en svalkande dusch.

Nu har jag precis avnjutit en god hämtmiddag som maken hade med sig och resten av kvällen ska ägnas åt....INGENTING!