Tänk om jag vore en hund....

.....och så kunde jag FLYGA!!!!!!!!!!


...i allmänhet och Soya i synnerhet...så bra jag hade haft det då!

1. Jag hade sluppit arbeta men ändå haft någonstans att bo och mat på bordet

2. Jag kunde sova bort stora delar av dagen men ändå sovat gott om natten

3. Jag behövde inte handla mat utan kunde hitta allt möjligt gott på både väntade (matskålen) och oväntade (gödselstacken, åkern, ute i skogen) ställen

4. Jag kunde äta hur mycket som helst och ändå ha en smal, snygg figur

5. Jag hade alltid haft blankt, silkesmjukt hår utan att varken behöva kamma eller tvätta det

6. Jag skulle bara gå i mått och skräddarskydda kläder

7. Jag skulle komma överens med alla artfränder och aldrig bli arg eller ovän med någon

8. Jag skulle orkar springa hur långt och fort som helst utan att bli trött

9. Jag kunde ha flera killar som alla tyckte att jag var en toppentjej

och framför allt...

10. Så fick jag varje dag höra hur enormt älskad jag är, att jag är snyggast, klokast och helt enkelt BÄST i hela världen!

Lördag- i detalj

Solen fortsätter att stråla över Skåne och jag fortsätter att njuta av densamma!

När jag tänkte på mina planer inför morgondagen (läs: idag) igår kväll kände jag ett visst motstånd och lät tanken "tänk om jag skulle ta en lååång sovmorgon i stället" vissla förbi men så bannade jag mig själv med orden "var tacksam över att du har en häst som är frisk och som du kan rida på och var lika glad över att du är frisk nog att orka springa en mil".

För jag vet ju att jag ändå föredrar att ha både ridning och löpning avklarad direkt på morgonen, om inte annat för att slippa den värsta värmen och att trängas med andra.

Så det blev tidig uppstigning och ett trevligt dressyrpass i ridhuset som dels var vattnat (vattnet avger en viss kyla har jag märkt) och som dessutom inte hade hunnit värmas upp av solen.

Jag tjatar om det här att jag inte vågar rida så mycket utomhus nu när det inte har regnat på länge och marken är hård och jag avundas nästan de som utan minsta eftertanke och nästan bara för att slippa bli svettiga för egen del väljer bort ridhusets svikt mot hårda gräs och grusvägar.

Visst rider jag också ut, givetvis, men att just sitta och dressyrarbeta hästen på ett fullständigt ofjädrande underlag- nej...det kan jag bara inte förmå mig till, inte när jag inte behöver i alla fall.

Idag försökte jag verkligen att variera framför allt traven, att inte bara "åka omkring" utan att hela tiden göra halvhalter, samla upp, rida fram osv och det kändes hur bra som helst.

Det är egentligen inget svårt utan bara något man ska se till att göra och inte av lathet/ glömska strunta i.

Efter ridpasset fick Archie lite massage på sina bogar, benen (bak-knäna och skenor och kotor fram) fick liniment på sig och sedan stretchade jag frambenen.

Denna stretchning är något jag börjat med på inrådan av NN och i ett FÖRSÖK att arbeta upp mer smidighet hos Archie och jag märker efter kanske 6-7 gånger redan en enorm skillnad i vad gäller själva streching-momentet i alla fall.

Jag kan lyfta benen relativt högt, Archie är heeelt avslappnad och står stilla utan försök att dra till sig benen som han gjorde i början.

När även denna procedur var avklarad var klockan inte mer än 7 och då gick jag ner med Archie och Rocky till gräshagarna.

Där tillbringade Archie sedan 7½ timme ätandes medan jag och Soya till att börja med åkte till Skrylle för att springa.

När detta urtråkiga ok var bortlyft från mina axlar kunde jag äta frukost som maken hade förberett- äggröra och bacon, mums!

Efter power-nap åkte jag tillbaka till stallet i syfte att både njuta av det vackra vädret utomhus och att pyssla lite med min utrustning som fick både sadeltvål och olja på sig- stövlarna även skokräm.

Schabrak byttes, lite småsaker stuvades om och fixades till och sedan åkte jag för att handla lite mat inför resten av helgen.

2½ timme efter hagintag var jag på plats i stallet IGEN- nu skulle Archie och Rocky släppas ut ytterligare en gång efter att ha ätit lunch.

Även om det ibland blir ett "jäkla rännande" i stallet många gånger om dagen så har jag inte samvete nog att låta Archie stå i boxen från halv tre och till nästa dag, framför allt inte om det är fint väder.

Så nu återstår endast hagintag nummer 2 på dagens hästagenda- sedan kan jag hålla kväll.

Speciella annonser del 291, kolik-hjälp?

http://www.blocket.se/vasternorrland/Vibrationsgolv_till_hastar_33513109.htm?ca=23_11&w=3

Till att behandla kolik med???? Tja....alla sätt är bra utom de dåliga....

Att banta en häst kan vara farligt på många sätt

Jag har sedan länge, både på bloggen och IRL försökt att varna för att man är för restriktiv med grovfoder i syfte att banta hästar.

Jag anser att det fortfarande är en ganska utbredd och mind you FELAKTIG åsikt att hästar MÅSTE äta kraftfoder för att orka bli ridna på och om man tror detta följer ofta också idén att om hästen måste gå ner i vikt så är det stråfodret man drar ner på.

De okunniga tycks tro att havre och stråfoder är 2 foder som kommer från vitt skilda planeter och fattar inte att energi är energi oavsett var den kommer ifrån.

Ja, om detta skulle man kunna skriva mycket- exempelvis vad som händer när man stryper åt hästens föda väldigt hårt, dvs det blir som när människor försöker banta; kroppen ställer in sig på svältläge och när man sedan börjar äta det minsta lilla normalt igen så sväller man upp som en fotboll- ämnesomsättningen har rubbats totalt.

Hur som helst, det var inte just detta jag ville ta upp idag, det har jag gjort så många gånger förut utan även en annan aspekt av att man håller sin häst på en strikt diet som gör att den aldrig är riktig mätt.

Härom dagen berättade jag om en häst som åt på sin saltsten som om den vore godis och som jag skrev då är jag övertygad om att detta oönskade beteende hade sitt ursprung i att hästen inte fick så mycket annat att äta.

Jag vill alltså påstå att hungriga hästar, just drivna av hunger, kan äta sådant som de inte skulle ätit i mätt tillstånd och som kan vara rent skadligt för dom.

Och det är egentligen inget konstigt; det skulle ju vi människor också göra om vi var tvungna till det.

Hade man gått vilse i skogen, blivit strandsatt på en öde ö eller vad vet jag hade man till slut ätit sådant man tidigare aldrig skulle drömt om att stoppa i munnen; det handlar om ren överlevnad.

Jag kan ta 2 exempel för att belysa hur detta kan vara farligt för hästar, båda självupplevda.

När Heron levde fick han vid ett tillfälle ett lättare kolikanfall mer eller mindre direkt efter att han tagits in från hagen.

För att göra en lång historia kort är jag tämligen övertygad om att han den dagen hade ätit av några växter som var i princip det enda som växte i denna grushage- växterna visade sig dessutom vara översållade av några småkryp på undersidan.

Hade det funnits gräs i hagen hade dessa växter aldrig stoppats i munnen men nu fanns det inget annat så…..

Många år senare, när Archie stod på ridskolan visade det sig vid något tillfälle att vi hade fått rått-skit i vår havre.

Jag noterade inte detta utan fodrade Archie och hans ständigt hårdbantade och därför också otroligt glupska boxgranne.

Archie tog några tuggor i krubban för att sedan gå därifrån medan boxgrannen slök all sin mat utan minsta reflektion!

Att många hästar får gruskolik från dito hagar är inte heller så konstigt tycker jag; är de tillräckligt glupska/ hungriga så äter de inte bara det utlagda stråfodret utan får även med sig grus och/ eller jord.

Archie och Décima, som alltid hade/ har mer eller mindre fri tillgång på stråfoder skulle aldrig äta ”nersmutsad” mat- varken stråfoder som är nertrampat i gyttja eller sådant som ligger i kiss/ bajs- något som jag sett hungriga hästar äta utan minsta tvekan.

Samma hästar kommer givetvis också mer troligt att äta av möglig halm, dammigt hö, foder som blandats med damm och ”sop-rester” som hamnar i boxen osv.

Sedan förstår jag visst att det finns hästar som man måste försöka hålla igen fodret på men jag tycker ändå att man först ska börja med att:

Ta bort allt kraftfoder

Motionera hästen mer

Ge ett mindre energirikt stråfoder

innan man börjar skära ner på stråfodret för kraftigt och därmed riskerar en konstant hungrig häst som stoppar vad som helst i munnen.

Fredag- hej hopp!

I förra veckan lyckades jag inte klämma in någon hoppträning så idag kände jag verkligen att jag ville hoppa lite för att vi inte ska bli alltför ringrostiga.

Turen var på min sida och flera hinder stod uppställda i ridhuset så det var bara att sätta igång.

Jag red fram på hacket som jag brukar och Archie kändes fin och pigg och hoppningen som följde flöt på hur lätt och bra som helst.

Nu hoppar vi ju aldrig några jättehöjder men på vår nivå kan jag inte vara annat än nöjd.

Jag hoppade mest en serie om 4 hinder på rad- mycket hoppning för pengarna- men tog även några språng över ett kryss och en liten trippelbarr.

Avslutade passet med att trava och galoppera lite mer och Archie kändes ännu piggare och smidigare än när jag började vilket bara bekräftar min uppfattning om hoppning som en utmärkt lösgörande träning.

Vissa gör sig bättre på bild än andra

Tänk om man själv kunde drapera sig så där nonchalant i en soffa och se lite lagom likgiltig men ändå bedårande vacker ut?

Vad är tricket Soya?

Kanske att du inte anstränger dig som vi människor ofta gör när kort ska tas på oss och vi stramar upp oss, ler konstlat och ser allmänt tillgjorda ut?

Ja...inte vet jag.....

Dagens (helande) fråga

På havrepappans blogg (www.hippson.se/havrepappa) läste jag idag hur han förfasar sig över att det finns de som erbjuder hästhealing på distans.

Jag kan inte annat än instämma för egen del- det skulle inte falla mig i att göra något sådant, hur sjuk Archie (gud förbjude) än blev eller vad han än skulle kunna tänkas drabbas av.

Jag är med andra ord en tvivlare av stora mått vad gäller denna typ av….jag höll på att säga VETENSKAP…men det är ju heeeelt fel ord (enligt mig) så vad ska jag kalla det....TRO kanske?

Men en gång i tiden trodde man att jorden var platt och hånade dom som påstod något annat så kanske kan man visst hela hästar på distans även om just jag är en skeptiker.

Så kära läsare: vad TROR/ VET ni?

Har ni använt er av ”alternativa metoder” och blivit utskrattade och förlöjligade? Fick ni rent av effekt och kände er nöjda? Vad är era erfarenheter?

Skulle ni kunna anlita någon som utför healing på er häst på distans (i detta fallet för 300:--)?

Torsdag- omväxling förnöjer

I och med att det är ljust OCH behagligt ute till hur sent som helst numera har jag nästan tagit en tillfällig paus vad gäller mina ritter i ottan och ägnar mig inte åt dom så ofta.
 
Men i morse 06.30 var jag på plats hos NN för en träning och även denna gången blev det så att hon red merparten av passet vilket jag bara tycker är nyttigt och bra för Archie. Mig har han haft i sadeln i 5 år och kommer att ha de flesta av dagarna även framöver så lite omväxling gör honom säkert bara gott.
 
Själv fick jag rida på en häst som NN har för utbildning, ett 10-årigt sto och den 4:e  hästen jag får provsitta på hos NN- utmärkt!
 
Idag har jag också satt in annons på min Amerigo Alto och DET ska bli intressant att se vad som händer minsann.
 
Då jag köpte den hette det nämligen att denna modell är såååå eftertraktad och populär, läs: EXTREMT LÄTTSÅLD så det ska bli spännande att se om mailboxen sprängs av hugade spekulanter. Jag tillåter mig att tvivla men har gärna fel….    

En uppfinning...kanske ännu i sin linda?

http://www.cavallionline.se/product.html?product_id=181&category_id=55

Kanske kommer denna produkt att utvecklas ännu mer?

Bara man tänker till så...

Kanske kan man exempelvis göra något med lindan så att den utsöndrar något läkande medel vid skador eller dylikt?

Ja, inte vet jag men det ska bli intressant att se om det finns någon marknad för denna produkt.

Vådan av att ha (för) mycket saker

Händer det er också att ni ibland hajar till och tänker ”javisst ja….det där köpte jag ju för ett tag sedan” eller ”oj, den där saken hade jag nästan glömt att jag har”.

Även om jag tycker att jag har bra koll på det mesta så slås jag av ovanstående tankar ibland och i mitt fall tror jag att det handlar mycket om bristen på ordentliga förvaringsutrymmen.

Maken och jag bor förvisso i ett för 2 personer tillräckligt stort hus men vi har ganska små rum varav alla på ovanvåningen har snedtak varför det är väldligt svårt att ha tex rejäla garderober som rymmer mycket.

Vi har i stället mindre byråer, garderober och dylikt utplacerade både här och där och då är det svårt att tex samla alla kläder på ett ställe.

Lite samma sak är det i stallet med förvaringen, vi har småskåp i stallet och var sin hylla i sadelkammaren så inte heller där kan man ha en riktig överblick utan sakerna får delas upp och det som inte får plats har jag dessutom fått ta hem och sätta in i vårt förråd.

Alla dessa platser där jag alltså nu har saker har gjort att jag ibland inte ser en del grejer på flera månader eller till och med ÅR och häromdagen kom jag tex glatt överraskad PLÖTSLIGT på att jag ju faktiskt äger ett flugtäcke som jag inte använt på över 5 år (!).

Täcket köptes till Décima som gick ensam i hagen och var mycket rädd om sina saker men när jag sedan köpte Archie, 3 år och han gick med några olika valacker i hagen vågade jag inte använda täcket.

Jag tänkte att detta tunna lilla tyg skulle bli en lätt match för lekande gossar och sedan glömde jag helt enkelt bort täcket över huvudtaget?!?!?

Förra sensommaren hade vi en period OTROLIGT mycket insekter i hagen, jag minns att jag dränkte in Archie i flugspray tex men inte tusan mindes jag det nerpackade täcket då.

Mycket konstigt att man kan glömma en sak så totalt men häromdagen vaknade minnet trots allt så nu ser Archie ut så här:

Onsdag- hellre svettigt än stenhårt

Underbart och otroligt nog fortsätter solen att stråla dag efter dag- den enda nackdelen med DET när man vill rida dressyr är att i alla fall jag ser mig nödgad att gå in i ridhuset.

Så klart blir det både svettigt och varmt därinne med jag vågar helt enkelt inte rida på den stenhårda så kallade gräsbanan.

Dessutom vill jag inte göra det ÄNNU svårare för Archie genom att kräva att han ska sätta bakbenen mer in under sig, vara mer lösgjord osv samtidigt som jag ber honom göra det på en stenhård botten.

Idag försökte jag tänka på era kommentarer från igår så det tackar jag för:)!

Tillbakablickar: hästen som åt för mycket salt

Gårdagens diskussioner på bloggen om hästar som behöver extra salt eftersom de inte slickar på sin saltsten fick mig att minnas en ponny jag kände för en herrans massa år sedan.
 
För medan tex Archie kan låta sin saltsten helt ”damma igen” så hade detta djur motsatt problem- den åt salt som en galning!
 
Ponnyn brukade få ett sådant där stort ”salt-block” (fyrkantigt nästan i storlek med en fotboll, man brukar väl sätta ut dom på beten/ i hagar tror jag) och det käkades upp på ingen tid!
 
På den tiden var jag för oerfaren och brydde mig i ärlighetens namn inte heller- annars borde jag egentligen ha påtalat detta för ägarna, ja inte att hästen föråt sig på salt för det såg dom nog själva men att detta, lika lite som att få i sig för LITE salt inte är nyttigt.
 
Och jag kan mycket väl också tänka mig skälet till att hästen ”roade” sig med sin salt-diet; den hade helt enkelt inte mycket annat att äta.
 
Ponnyn hade någon form av luftvägsproblem vilket gjorde att den dels stod på pappers-strö och dels endast fick grönpellets att äta. Dessa tog ju inte många minuter för en glupsk ponny att äta så när dessa var nersköljda återstod endast saltblocket.
 
Ponnyn gick aldrig heller i gärshage utan endast i en gruspaddock så det skulle inte förvåna mig om den magra kosten (fast ponnyn var i gott hull förvisso) som gick så snabbt att äta upp gjorde den till en saltstensmarodör.   

Dagens bloggtips (till mig själv)

Ska man locka läsare ska man, vilket jag förvisso erfarit redan tidigare, lägga ut ridfilmer!

Antalet läsningar idag har varit högre än någonsin och mycket högre än de senaste dagarna och samma sak med kommentarerna.

Dessutom har folk som aldrig tidigare skrivit en enda kommentar yttrat sig.

Verkligen kul och jag hoppas att ni fortsätter att både läsa och kommentera!

Jag kan inte lova när nästa film kommer; min fd hästskötare Lina har lovat att filma om vi har träningar på lite mer "normala" ha ha ha tider och inte 06.30.

Sedan kan jag visst be NN att filma någon gång då och då men samtidigt vill jag att vi koncentrerar oss på att TRÄNA hellre än att göra sevärda filmer :).

Men någon gång så....ett bra sätt att följa utvecklingen tror jag.

Tisdag- mystisk sjukdom

I morse undrar jag verkligen vad som hände i och med min kropp?!?!?!
 
Jag vaknade och var HELT YR- kunde knappt gå utan att "halvragla" och även om det blev bättre efter en stund så kände jag mig illamående och var helt kallsvettig.
 
Åkte till stallet trots allt och kände nästan direkt att jag bara ville KRÄKAS- en känsla jag nästan aldrig har/ får.
 
Försökte göra just detta, dvs kräkas men det gick inte trots ett väldigt illamående och en ny kallsvettning som fullständigt sköljde över mig.
 
Ny yrselattack och ett nytt försök att kräkas resulterade i att jag fick upp typ 2 matskedar av maginnehållet och sedan VIPS- HELT ÅTERSTÄLLD?!?!?!?
 
Vad kan detta ha varit tro?
 
Själv gissar jag på någon form av matförgiftning för jag brukar aldrig känna mig yr eller vilja spy och kallsvettas gör jag nästan aldrig heller.  
 
Kanske var det något med gårdagens sallad eller med ryggbiffen som vi grillade i förrgår men som jag inte åt av förrän igår?
 
Ja, inte vet jag men det var verkligen hur obehagligt som helst. 

Nu mår jag hur som helst som vanligt igen; tack och lov!

Herr Archie mår nog också bra- han har haft en vilodag och om jag känner honom rätt inte gått många meter i hagen!

Halt! Du har väl inte glömt salt!

Du glömmer väl inte att salta lite extra på din häst nu när värmen (läs: häst som svettas mer) kommit :)?

Alla hästar får inte i sig tillräckligt med salt genom saltstenen så det säkraste är faktiskt att ge lös-salt, då vet du att hästen är på den säkra sidan!

Nu så: lite filmer!

Om ni är lika nyfikna av er som jag tycker ni säkert att det är kul att titta på dessa filmer.

Jag tyckte själv att det var roligt, i alla fall om jag blundar med ena ögat och försöker undvika att titta på den puckelryggade människan som sitter på Archies rygg.

Helt klart borde denna person sträcka på sig bättre även om jag vet att hon TRODDE att hon gjorde det.

Men hästen är vacker som en dag....tycker jag :)!

Tyvärr är det alltså de 5-6 sista minuterna som vi kom ihåg att filma så jag rider mest "runt runt".

Å andra sidan var syftet med att NN ville filma mig från första början "bara" att visa hur vi ser ut som ekipage nu för tiden.

Nästa gång lovar jag att vi ska filma mer "grejer" även om det tex är omöjligt att filma piruett-träningen; då sitter jag nästan i knät på NN :)

http://www.youtube.com/watch?v=lwrn7IXqJ3Q

http://www.youtube.com/watch?v=h4x1_HFbNxs

Måndag- äntligen filmad!

Ännu en underbar och ledig dag går snart mot sitt slut liksom min påskledighet.

"Givetvis" vaknade jag klockan 6 bara för att jag inte behövde (vi har inga rullgardiner och solen flödade in genom sovrumsfönstret) så jag steg upp, åkte till stallet för att fodra och släppa ut hästarna.

När detta och annat fix var avklarat körde jag hem för att hämta upp make och hund och sedan åkte vi till Dalby kalkbrott.

Naturen kring kalkbrottet visade sig från sin allra vackraste sida som ni kan se av bilderna ovan och jag måste än en gång fråga mig varför inte fler upptäckt detta paradis?

Även idag blev det grillning i solen; hemmagjorda hamburgare och lax i folie stod på menyn.

När jag var mätt och belåten var det dags för stallbesök nummer två, denna gång för att ta in hästarna och rida bort till NN för träning.

Otroligt nog kom jag ihåg att ta med makens digitalkamera som man också kan filma med och otroligt nog kom vi också ihåg att filma Archie- tyvärr kom vi dock inte på detta förrän de 5-10 sista minuterna av träningen och de kommer jag att visa er imorgon tänkte jag.

Jag tror inte att jag ska göra några redigeringar- dels för att jag inte vet hur man gör ha ha ha och faktiskt också delvis för att jag vill vara ärlig och visa sanningen- inte en tillrättalagd version där man bara får se det absolut mest lyckade.

För det är ju inte så någons dressyrpass ser ut för det mesta (tror jag i alla fall), dvs att man svingar sig upp i sadeln och sedan går hästen helt perfekt från första till sista steget.

Men som sagt; film kommer imorgon- måste ladda upp den först och detta tar sin lilla tid så det blir inte i kväll.

Dagens (bloggläsar)fråga

Eftersom jag har en "räknare" kopplad till bloggen är det lätt att följa mina läsares vanor vad gäller denna.

Helgdagar har ni annat att göra än att sitta framför nätet, möjligen tar ni igen detta på lördag och framför allt söndagkväll.

Måndagar används också till "catching up" och sedan är det en ganska jämn ström av läsningar till fredagkväll då ni åter lämnar datorn åt sitt öde.

Många läser på dagtid på vardagarna medan "röda dagar" och industrisemester brukar medföra mindre aktivitet på bloggen.

Nu under påsken har ovanstående varit ganska tydligt och fullt förståeligt; vem vill sitta inomhus framför en skärm när man kan njuta av årets första varma och soliga dagar?

Själv skriver jag ju det mesta via min i-phone så jag kan läsa och skriva när jag vill, när jag är ute och skrittar eller promenerar med hunden.

Idag tänkte jag fråga er lite om vad ni tycker om bloggen, dvs vad ni vill läsa om, om ni fick bestämma?

Vilka inlägg är roliga/ intressanta att läsa och vilka hoppar ni alltid över?

Finns det något ni vill läsa ÄNNU mer om?

Har ni förslag på ämnen som jag borde ta upp?

Nu gör jag ju till syvende och sist som jag vill och skriver om det jag tycker men det vore ändå intressant att få lite input!

Veckan som gått

Om jag måste sammanfatta den gångna veckan med ett enda ord skulle jag nog säga: sommarkänsla!

För det har verkligen varit sommarvärme nästan hela veckan och solen har mestadels strålat aldeles underbart.

Att grusvägarna nu börjar bli hårda, att vi inte har någon utebana som går att rida på och att flugorna har dykt upp "som ett brev på posten" är väl mindre kul men man får banne mig ta det onda med det goda och jag väljer alla gånger värme och sol framför kyla och snö.

Gräset har fullkomligt exploderat av all sol och Arche har tillbringat många sköna timmar i hagen nöjt ätandes.

2 träningar för NN har det blivit även denna veckan och dessa kan väl sammanfattas med orden "det går framåt".

I lördags var det tävling och jag red en LA:4 på 64 % vilket jag var nöjd med.

"Tyvärr" såg jag väldigt många otroligt rörliga hästar gå denna klass men jag inbillar mig att det delvis berodde på att klassen även var en del av "allsvenskan" och då brukar klubbarna plocka fram lite "överkvalificerade" ekipage för att ha så bra chanser som möjligt.

För ärligt talat; om alla LA:4-klasser på lokal tävling kommer att innehålla denna mängd "super-hästar"; då undrar jag verkligen var dressyren är på väg?

Visst har jag även tidigare noterat att hästmaterialet är bättre än för säg 20 år sedan men det känns ändå lite som att det får vara någon måtta.

För om man måste ha dessa "super-hästar" för att kunna hävda sig på till och med lokal nivå, då är det nog bye-bye med dressyr som en "folksport" inom kort.

Den gångna veckan har också inneburit ett litet "påsklov" också detta mycket uppskattat av undertecknad.

Jag njuter nog extra mycket eftersom vi snuvades på våren förra året, det var i princip vinter ända tills det blev sommar :).

Att kunna rida i t-shirt, låta Archie beta mycket gräs, grilla och sitta ute och sola är sådant som verkligen gjort veckan till en av årets bästa hitills!

Söndag- slappt...eller inte?

Spontant skulle jag nog säga att dagen idag har varit en "slappare-dag" men vid närmare eftertanke så har jag nog inte varit speciellt slapp alls....egentligen.

Började dagen med att gå en långpromenad på över 1 timme med Soya och när den var avklarad och frukost intagen så körde jag till stallet där Archie redan gick och mumsade gräs i solskenet.

Jag var sugen på att städa lite i stallet eftersom jag kände att jag hade tiden och jag började med att försöka skura rent de delar av Achies box som han så frikostigt målar med betfor varje gång han äter.

Jag fick gno ganska ihärdigt för att få bort alla matrester men det känns skönt att ha det gjort.

Jag städade också lite i vår foderkammare, jämnade till gödselstacken och slängde ner halm för hela nästa vecka så nu känner jag att min kvot av de gemensamma stallsysslorna är uppfylld med råge.

Tiden gick fort med alla dessa göromål och jag fick hasta iväg till City-Gross för inköp till dagens och morgondagens grillning.

Hemma blev det just grillade hamburgare och ryggbiff- jag tycker verkligen om det mesta från grillen- både kött och fisk.

Efter att ha vilat den dästa magen en stund åkte jag och Soya tillbaka till stallet, denna gången för att motionera oss alla med tömkörning.

Det var länge sedan vi var ute på just en tömkörningsrunda men eftersom jag bara tänkte skritta idag tyckte jag att det kunde passa bra att motionera även mig själv och låta Archie vila ryggen samtidigt.

Vi fick en härlig runda i strålande solsken men med precis lagom fläktande vindar fast det ska erkännas; sommarvärme är inte Soyas "cup of tea"- i alla fall inte om hon inte får ligga och sola eller möjligen sova i skuggan av ett träd.

Hon gick såååå sakta bakom oss och hamnade på efterkälken flera gånger eftersom Archie, undernas under, tvärtom skrittade på som en "raket" under delar av rundan.

Jag hade fullt sjå med att hänga med där bak och fick verkligen power-walka för allt vad jag var värd :).

Så som sagt; helt slappt har vi inte haft det idag, det är nog bara att det känns så med all denna sol för 3:e lediga dagen i rad.

Fördelen med att bo "på landet"; man kan gå på landsvägar med lös hund, i alla fall tidiga söndagmorgnar när alla sover och trafiken är obefintlig.

I väntan på att grillkolen ska få den rätta färgen....

På tur....

...i vacker natur!

Påsken i bilder, del 2

Glansen har äntligen återvänt till Archies hårrem och jag njuter verkligen av att titta på honom numera- något jag inte gjorde i vintras kan jag säga.



Ängelholms ryttarförenings anläggning.



Ridhuset som vi tävlade i.



Jag tyckte om det mesta- dock inte hur lite strö man hade till flertalet av sina privathästar. Jag antar att strö inte ingår i stallhyran och jag vet att spån är dyrt men liiiite mer kunde man verkligen lägga in i boxarna- tycker jag i alla fall.



Archie relaxar efter sin start. Säga vad man vill- han kan koppla av inom loppet av 5 sekunder och går utmärkt att ha stående lös vid transporten, med eller utan mat.

Jag hade tagit med en stor spann vatten så att jag kunde tvätta av honom och detta kan jag verkligen rekommendera.

Inte så kul att komma hem med en helt svett-intorkad häst tycker jag och när jag väl är tillbaka i stallet vill jag ställa in hästen i boxen direkt (=belöning), inte börja joxa med mockning, tvätt och annat.

Påsken i bilder, del 1

Morgonstund har guld i mun....eller nåt...

Hur som helst så har Soya och jag joggat färdigt i Skrylle och är på väg till bilen.



Ett ord jag använt ofta i helgen har varit GRÄSEXPLOSION- för så känns det verkligen.

Det var inte länge sedan man knappt kunde skymta ett strå på vår gräsutebana och titta så saftigt gräset ser ut nu!



Delar av gräsbanan ska förvandlas till ytterligare 4 rasthagar- här pågår bygget för fullt.



Soya njöt verkligen av det varma vädret....



....soldyrkare som hon är!



Det var även kul att leka med en levande golvmopp tyckte hon och så som de höll igång....



....tror jag att den lille krabaten sov gott på natten!

Lördag- tävlingsrapport

Idag har jag och Archie varit ända i Ängelholm och tävlat!

Jag brukar sällan åka så långt (ca 10 mil) och det var flera år sedan jag var hos just denna klubb men eftersom vägen dit är utmärkt (i princip motorväg från "dörr till dörr") och jag dessutom var nyfiken på deras nya anläggning anmälde jag mig till en klass, LA:4.

Anläggningen var verkligen mycket fin, det är ju ofta så med nybyggnation.

Man har helt andra möjligheter att ordna allt så praktiskt och enkelt för både ryttare och häst än på gamla slitna anläggningar som har ett halvsekel eller mer på nacken.

Här kunde man rida fram i ett ridhus och på 2 utebanor (varav en mycket stor) och som vanligt, höll jag på att säga, red jag i ensamt majestät på den stora utebanan medan alla andra red i ridhuset.

Vad är det med dressyrryttare och ridhus???? Vågar man inte rida fram utomhus?

Det ska ju sägas att solen gassade och att det var riktig sommarvärme så varför man vill trängas i ett ridhus övergår mitt förstånd.

Archie kändes mycket fin på framridningen och gjorde ett absolut godkänt program på banan tycker jag.

Vi fick lite drygt 64% och en 8:a på mellangaloppen!

Tyvärr missar vi ständigt bakdelsvändningarna som Archie KAN göra hur bra som helst om vi får till dom och på dessa fick vi de enda 5:orna i kritiken.

Klassen är långt ifrån slut när jag skriver detta (jag red som nr 3) så något slutresultat kan jag inte ge er.

Men jag är nöjd- det går framåt!

Och Anna- jag lydde ditt tips ang sporrar :)!

Tillbakablickar: hur jag stiftade närmare bekantskap med Björn Skifs

Året är 1975, jag är således 9 år gammal och poserar (till vänster i bild) stolt med min goda vän Paula.

Vad kan väl passa bättre som inlägg under påsken än ett av mina första minnen av just denna högtid?

Jag var 9 år gammal och en klasskamrat som bodde några hus från oss och jag bestämde oss för att agera "påskakärringar" i grannskapet.

Vi spökade ut oss som ni kan se på bilden ovan och begav oss sedan på vandring i trapphusen.

Hur mycket pengar vi fick ihop minns jag inte men däremot minns jag vad jag använde min andel till.

Jag promenerade iväg till Värnhemstorget där det på den tiden fanns 2 stora matvarubutiker; Tempo och Epa (som dagens City Gross ungefär).

Inne på Epa köpte jag mitt livs första skiva; en singel där Björn Skifs sjöng "Michelangelo".

...."kan du komma hit o ta med stafflit o måla av min vän...."

:)!

Fredag- fridag

Så skönt det är att vakna till solsken!

Jag och Soya begav oss tidigt till Skrylle för att springa, dels ville jag undvika köerna vid vägarbetet på vägen dit och dels föredrar jag att springa i så ensamt majestät som möjligt.

Det ÄR dock koppeltvång året runt i Skrylle så vill man trotsa detta är det bättre att göra det utan publik.

Archie har tillbringat dagen i gräshage och var nog inte helt överlycklig över att behöva motionera i ett soluppvärmt ridhus på eftermiddagen.

Men jag säger som jag brukar: "svett blir man inte halt av" och därför rider jag hellre på ridhusets utmärkta underlag i stället för på hård, jordstampad utomhusbana- jag vill ha svikt när jag tränar dressyr.

Idag blev det bara enklare lösgörande arbete- vill inte köra slut på Archie inför morgondagen.

Efter stallbesöket fick jag och Soya besök av min mor och en liten hund à la golvmopp som hon passar ibland.

Moppen, en 2-årig kastrerad herre vid namn Wille, och Soya lekte fint och jag kunde än en gång konstatera att Soya går bra ihop med alla hundar hon träffar. Skönt!

Ett matmysterium till.....

Eller....egentligen är det inte ett mysterium utan snarare ett OFOG skulle jag vilja säga för att återknyta till föregående inlägg och dess kommentarer.

Jag kan bli både förundrad och irriterad på de som avslutar en måltid genom att lämna kvar en MIKROSKOPISK mängd mat på tallriken, en halv potatis tex eller en köttbulle.

Jag VÄGRAR att tro att man är såååå proppmätt att man inte skulle lyckas få ner även denna munsbit utan problem och jag undrar varför man gör på detta vis?

Är det någon spelad återhållsamhet; "titta så liten jag är i maten- jag orkar inte ens äta upp" eller är det bara obetänksamhet, dvs ett ofog?

Jag, som säkert många i min generation, uppfostrades till att inte lämna och SLÄNGA mat och detta sitter verkligen djupt rotat i mig än idag.

Jag undviker in i det sista att slänga alla former av föda och kan/ vill jag inte själv ha maten tänker jag alltid efter om inte Soya eller till och med Archie kan äta det.

Jag har vid enstaka tillfällen också tagit med en del produkter till jobbet där de faktiskt tagits emot tacksamt, åter igen hellre än att bara lyfta på locket till soptunnan.

Archie äter äpplen från vårt enda träd så det står härliga till hela hösten och Soya diskar alla tallrikar och skålar- allt för att sådant som är ätbart inte bara ska öka sopberget utan eftertanke.

Och de som har mani på att slänga ALLT så fort bäst-före-datum infaller; de skulle också ha ett kokt stryk!

Var har förmågan att använda sunt förnuft och lukt och smaksinnet tagit vägen skulle jag vilja fråga även dessa obetänksamma människor?

Det finns massor av mat som går utmärkt att tillaga/ äta trots att datummärkningen indikerar något annat; denna är givetvis (!!!!) ingen absolut sanning utan snarare ett sätt för tillverkaren att gardera sig.

Så; ni som känner er träffade: tänk efter nästa gång!

Ni behöver inte tänka på "de svältande barnen i Afrika" om ni inte vill men tänk på miljön i allmänhet och er plånbok i synnerhet så kanske det går bättre!

Livets mysterier

Det finns mycket man kan förundras över i världen- smått som stort, och på bilden ovan ser ni ett av de mysterier jag funderar över ibland.

Kan någon tala om för mig varför man lämnar kvar denna lilla skvätt betfor när man som ”siste man” gör i ordning foder till sin häst?

Mängden i spannen skulle min 14-kilos hund kunna äta utan att det påverkade hennes mage så jag kan inte riktigt förstå varför man avstår från att tömma spannen HELT när man ska mata sin 600-kilos häst?

Jag kan inte heller tro att man sparar slatten i tron att det kanske är någon annan som behöver lite betfor för dels kan man lätt räkna våra totalt SJU spannar som står uppradade (och kan alltså lätt figga ut om alla har gjort i ordning sin spann eller ej ) och dels är som sagt mängden skrattretande liten men tillräcklig för att irritera den (läs: UNDERTECKNAD) som nästa morgon måste ägna tid åt att slänga den vid det laget surnade betforen innan jag kan blanda ny åt oss alla.

Har faktiskt både upplevt och läst att det är relativt vanligt att ”folk” gör på detta vis även i andra sammanhang där KYLSKÅPET verkar vara den vanligaste brottsplatsen.

Att lämna kvar 10 droppar mjölk i förpackningen kan i alla fall jag inte se som annat än ren och skär slöhet- man hoppas att näste man ska vara den som TVINGAS (huuu så jobbigt) att slänga paketet i soporna.

Torsdag- påsklov!!!!

Sådärja...då var det dags för 4 dagars "påsklov"!

Hur mycket jag än trivs med mitt arbete trivs jag ännu bättre med att vara ledig (vem gör inte det förresten...allt annat känns lite "osunt" nästan :)) och om vädret dessutom fortsätter i dagens stil kommer jag att vara överlycklig.

Jag är sedan urminnes tider övertygad om att min livskvalité hade ökat med många hundra procent om vi alltid hade vår eller sommarvärme med tillhörande ljusförhållande i Sverige-tänk så mycket skönare och enklare allting hade varit, insekter, svett, damm och stenhårda ridvägar oaktat.

Eftersom vi hade en 2-timmars arbetstidsförkortning valde jag att träna på eftermiddagen i stället och Archie och jag begav oss till NN i härlig sommarvärme.

Tro det eller ej men jag red i t-shirt och blev svettig; så varmt var det!

Men jag klagar verkligen inte- hellre svettig än frusen!

Archie skötte sig fint och jag, partisk men i alla fall, tyckte att det såg trevligt och lätt ut när NN red.

Även en åskådare som inte sett oss på länge påtalade Archies förbättrade tillstånd och sådant kan i alla fall jag inte höra för många gånger.

Efter träningen körde jag till Svedala Outlet och köpte nya jeans.

Jag är väldigt nöjd med att ha hittat denna närbelägna affär som säljer Lewis-jeans förmånligt och som gör att jag slipper prova trettioelva par byxor innan jag blir nöjd.

Ibland undrar jag efter vem jeans sys då jag oftast behöver lägga upp alla byxor trots att jag är normallång och varken tjock eller pinnsmal.

Brutna löften

Som jag misstänkte tog det inte så lång tid innan jag bröt mitt löfte till mig själv- löftet att endast ha (äga) 3 dressyrschabrak.

Jag kan inte påstå att jag är sååå förvånad- ser jag något jag tycker om och har råd med brukar jag köpa det och det var precis vad som hände igår.

När målet med min shopping på EKO egentligen var att köpa en säck betfor slutade det hela med att jag även fick med mig ett par blommiga träskor (!) och dessa 2 schabrak som jag tycker är snygga.

Priset, 159:--/ styck är ju mer än överkomligt så nu återstår bara att se hur tygstyckena klarar den första tvätten.

Det är här man brukar kunna skilja agnarna från vetet så att säga och jag vet inte hur många DRESSYR-schabrak jag har fått använda som HOPP-dito efter att de reducerats i storlek mer än lovligt.

Hade det bara varit så att priset så att säga avgjorde krympnigsgraden så hade allt varit gott och väl- då kunde man undvika bugdet-varianterna som de ovan men tyvär har jag någon gång köpt väldigt dyra schabrak som krympt jättemycket medan några jag fyndat för femtiolappen klarat tvätt-testen med bravur.

Nåja…skulle även dessa fynd visa sig mindre bra så får de gå samma öde till mötes som mina övriga schabrak- då hamnar de antingen på ridskolan eller så ger jag bort dom till någon ponnyryttare i stallet.

Tillfället gör tjuven eller bacon är gott sa Soya!

Jag undrar om inte de senaste dagarnas blodpuddings och hamburgar-ätning har skämt bort lilla Mimmi och förfinat hennes smaklökar?
 
Efter dessa goda skrovmål kan man ju förstå om inte det ”torra torrfodret” passar och häromdagen bevisade doggy än en gång flera saker:
 
1.En whippet kan bli väldigt lååååång
 
2.En avgudad whippet kan komma undan med vad som helst
 
3.Vissa hundägare borde kanske satsa på lite mer lydnadsträning med sin….hmm…whippet.
 
Det som hände var att maken hade stekt upp ett paket bacon som han ämnade äta lite längre fram men som han under tiden lät ligga på en tallrik på diskbänken.
 
Då han efter ett tag såg Soya slicka sig väldigt vällustigt om munnen insåg han att detta var ett BIG MISTAKE och att han skulle få göra om sin bacon-tillagning med ett NYTT paket för den ursprungliga förpackningen befann sig vid det laget tryggt inbäddad i Soyas mage.
 
Så klart kunde lilla ”pappa” inte skälla på sin stora kärlek Bacontjuven men jag klandrar honom inte- det hade inte jag heller kunnat göra utan vi skrattade gott som de oseriösa hundägare vi är och unnade tjuven hennes byte.
 
Dock kommer vi inte att ge detta kriminella element fler tillfällen (är det inte just det man brukar säga: ”Tillfället gör tjuven”) för även om mer drivna hundägare säkert tycker att man ska kunna lämna vad som helst framme utan att hunden käkar upp det så resonerar i alla fall jag mer i banorna ”som man känner sig själv känner man andra” och kan jag inte själv låta bli godsaker som vi har liggande hemma så ser jag inte varför jag skulle kräva detsamma av Soya.           

Onsdag- nästan sommar!

Oj så härligt väder vi har haft idag- riktig sommarvärme!

Och JAG, observera JAG.....red utan jacka utomhus och blev svettig! Vad sägs om det?

Red ett dressyrpass utomhus på "avskavda gräset" och det gick ganska bra.

Hade önskat mig en bättre utomhusarena eftersom denna gräsplätt börjar bli hård och ett spår har ridits upp ganska rejält men jag kunde bara inte förmå mig att gå in i ridhuset en så här solig och varm dag.

Har tänkt nämna det hur många dagar som helst nu men glömmer hela tiden bort det, ni ska se vad vacker Archie har blivit!!!!

Pälsen har återfått sin underbara lyster och alla de otäcka avskavda fläckarna från i vintras är borta.

Ett tag såg Archie verkligen för bedrövlig ut- som en avskavd heltäckningsmatta eller nåt- full av små märken av både sadel, skänklar, tyglar och täcke- ingen vacker syn!

Men nu blänker gossen som sig bör och är en fröjd att titta på- härligt!

Med 3 helklippningar in på bara skinnet får man tydligen betala priset att ha/ få en häst som ser så trist ut i hårremmet men vad ska man göra? Jag vägrar att rida på en jättehårboll!

Favorit i repris: att inte kunna stava

På tal om gårdagens annons med så taskig stavning så blir jag ibland riktigt beklämd när jag läser hur illa vissa människor stavar och jag tycker att det är så synd att de inte kan få hjälp.

Kanske VILL de inte ha hjälpen eller så förstår de inte själva hur illa de skriver och hur, vill i alla fall jag påstå, STIGMATISERANDE detta är i många sammanhang (jag gissar att 99 av 100 arbetsgivare skulle sortera bort en ansökan skriven på nedanstående vis DIREKT, i alla fall om det handlade om ett arbete där man behöver skriva minsta lilla text- och det innefattar väl de flesta arbetena idag.

"min unghäst åker på in körning i början på maj å då blir men gammle valak själv så han behöver sälskap i sin hage han går på lössdrift fri till gång på torr hö de finns stall med boxar vid behov jag behöver först och främst säldkap till han i två månader och eventuelt längre
hör av er om ni har nån häst som behöver vilal och ni tex inte vill stå och betala en dyr stall hyra för nån som ni inte rider på men skulle hästen vara snäll att rida eller köra så är de ett plus men inget måste för jag behöver den typ nu:)"

Dagens (tand och bett)fråga

Precis som jag härom dagen påstod att man för 20 år sedan och ännu längre tillbaka knappt kände till begreppet "sadelutprovare" så vill jag idag hävda samma sak om de så kallade HÄSTTANDLÄKARNA.
 
För 20 år sedan ringde man efter veterinären när det var dags att raspa tänderna (vilket de flesta ansåg att man skulle göra en gång om året) och då kom denne, körde in en jätterasp i truten på hästen och "körde runt" lite. Därefter var "behandlingen" avslutad och så var det med det.
 
Idag går det oftast inte riktigt till på detta vis, varken på kliniker eller hos de självutnämnda hästtandläkarna- utvecklingen har tack och lov gått framåt även på detta område även om det fortfarande finns en del klåpare som gör mer skada än nytta i hästens mun.
 
Min första fråga idag är:
 
Hur/ på vilket sätt tar du hand om din hästs tänder och varför har du valt detta alternativ?
 
Själv anlitar jag sedan många år tillbaka Torbjörn Lundström (http://www.djurtandvardskliniken.se/) och är mycket nöjd med allt utom priset som jag tycker är i högsta laget (en behandling kostar aldrig under 2.000:--).
 
Eftersom jag innan Archie hade en häst (Décima) med stora munproblem (en del skadade tänder och en tunga som gärna var ute och flög när man red) vill jag verkligen ge Archie det jag tror är "det bästa" och har alltså därför valt Torbjörn.
 
Om man går in på Torbjörns hemsida kan man bland annat läsa följande
 
Även om man har ett väl tillpassat betsel så finns alltid en risk att hästen får betselrelaterade skador. Det bästa sättet att minimera denna risk är att variera betslingen. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper: delade, odelade och bettlösa alternativ. Om man växlar mellan huvudgrupperna får man störst variation avseende tryckfördelning. Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i följd. Tänk även på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Prova gärna utan också. 
Oavsett vilken utrustning man använder är det alltid ryttarens/kuskens inverkan via tygel eller töm som avgör hur hästen uppfattar signalerna samt om den får betselrelaterade skador eller ej
 
och min nästa fråga relaterar till texten och lyder sålunda:
 
Brukar ni variera er ridning med olika betsling och/ eller nosgrimmor? Varför/ varför inte?
 
Jag FÖRSÖKER att tänka på ovanstående som jag tycker låter vettigt och sant och rider därför med 3 olika huvudlag; tränset, kandaret och hacket.
 
Hacket använder jag just för att skona/ vila hästens mun och då jag rider mer kravlöst- ska jag tex bara skritta ut ser jag ingen anledning att göra detta med bett i munnen och dragen nosgrimma.

Tisdag- framtidstankar

På väg till träningen!

Tjenare! Nu har jag varit och tränat och varit duktig!

Hejdå!

Precis som förra tisdagen skrittade jag i morse iväg till NN:s ridbana för en ny duvning och precis som då började passet med att NN red en stund innan jag svingade mig upp igen.
 
”Gå på bakbenen”-arbetet fortsatte och det blev en del slutor i galopp, byten (som vanligt bra från höger till vänster och mindre bra åt motsatt håll), piruett-träning och lite trampembryon.
 
Medan vi red förde vi också intressanta diskussioner om Archies utveckling, mina mål, framtiden osv  och det känns bra att ha någon kunnig människa att prata om mina funderingar med.
 
NN är fortsatt nöjd med hur vårt arbete med den vackra bruna forstskrider och vi fastställde att jag ska göra ca 10 starter till varefter vi ska utvärdera om jag ska träna på eller börja fundera på ett hästbyte.
 
Som det känns nu vill jag verkligen inte byta häst men samtidigt måste jag vara realist; om det inte går som jag vill på tävlingsfronten med just Archie så kanske det finns någon annan häst som passar mig bättre i det avseendet och som helt enkelt kommer att göra min hästtillvaro ännu behagligare på alla vis.
 
Jag har i alla år hävdat att ”ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom en (för) svår häst”- kanske är det dags att jag börja leva som jag lär?
 
Eller så är Archie inte alls ”för svår”/ för obegåvad för att ta mig dit jag vill- det får tiden utvisa!        

Speciella annonser del 290, skettisar?!?!

http://www.blocket.se/orebro/Hastar___Skettisar__33306428.htm?ca=23_11&w=3

Jaaa....jag veeeet att det finns folk som har dyslexi osv men varför kan man inte anstränga sig liiiiite mer om man vill få sålt så här många hästar (när marknaden är minst sagt mättad ändå).

Jag kan bara inte ta annonser på allvar där man inte ens kan stava rätt till den RAS man själv fött/ föder upp.

Tillbakablickar: att ha haft en kolikhäst har satt sina spår

Häromdagen hände det igen och trots att jag vet varför så blev jag ändå lite förvånad- det var nämligen ett tag sedan nu tack och lov och jag skulle gärna vilja att det försvann helt och hållet.
 
Min I-phone ringde och jag kunde på displayen se att det var en stallkamrat och genast började hjärtat att dunka.
 
Innan ärendet, fullständigt harmlöst, framförts hade jag hunnit arbeta upp en stegrande puls och jag hoppas att inte uppringaren hörde att jag kanske lät lite darrig på rösten.
 
Bakgrunden till denna snabbt uppflammande telefonrädsla härrör sig från tiden då jag ägde Décima, stoet jag hade i 8 år innan jag köpte Archie.
 
Som jag har berättat om tidigare lever hon inte numera, hon dog något år efter försäljningen i kolik hemma i sitt nya stall- man hann inte ens få dit en veterinär.
 
Och där har ni orsaken till min ibland galopperande puls- Décimas kolikanfall!
 
Något år efter att jag köpt Décima som 3-åring började hon då och då få oförklarliga kolikanfall.
 
Anfallen var oftast tämligen milda och gick att longera bort så för det mesta behövde jag inte ens tillkalla veterinär utan löste (observera ordvitsen) det själv så att säga.
 
Dessa förbannade kolikanfall inträffade alltid antingen på kvällen eller helgen- givetvis höll jag på att säga för det vet väl varenda hästägare att hästen aldrig blir dåligt på icke-jourtid.
 
Hur som helst blev jag alltid varse anfallen genom att TELEFONEN ringde och att vår ridskolechef meddelade mig att Décima var dålig- IGEN!
 
Då var det bara att flyga ut i bilen, köra som en idiot till stallet och sedan försöka avgöra hur kass hästen egentligen var.
 
För det mesta verkade Décima fullständigt OK om man gick ut och gick med henne- då skulle hon stanna och beta och gick helt utan problem men man hann inte mer än ställa in henne i boxen förrän hon började skrapa och lägga sig.
 
Longering var oftast räddaren i nöden även om jag ibland fick gå upp till ridhuset både 2 och 3 gånger men, som jag också har berättat om tidigare, vid ett tillfälle var det så illa att jag fick köra upp Décima till Helsingborgs djursjukhus där hon blev akut buköppnad.
 
Ingen hittade någonsin svaret på varför hästen fick dessa anfall- buköppningen visade inget onormalt mer än den grovtarmsomvridning som man rättade till och jag tycker nog att jag provade det mesta för att förhindra magont hos Dessan.
 
Jag provade att byta från halm till spån, jag hade en stor vattenspann hängande i boxen för att hon skulle dricka mer, hon fick mycket stråfoder, motion och så mycket hagvistelse som det bara gick att åstadkomma på ridskolan och jag tog bort allt kraftfoder och ersatte det med ett speciellt foder (”Mash”) som skulle vara bra för känsliga magar, jag gav matolja, betfor, linfrökaka- ja listan kan göras hur lång som helst.
 
Men anfallen kom med oregelbundna intervall- de gick aldrig att förutspå eller i efterhand ”vara efterklok” på.
 
Det enda som hände var att jag fick världens telefonskräck när jag såg att det ringde från stallet och dom gångerna kunde jag knappt lyfta luren och prata- så mycket bultade hjärtat och så rädd blev jag.
 
Nu var det ju inte så att ALLA samtal från stallet handlade om att min häst hade kolik men det kunde jag ju inte veta i förväg och till slut fick jag förklara för ridskolechefen (som oftast var den som ringde i olika ärenden) att jag mer eller mindre höll på att dö av skräck varje gång numret kom upp i displayen.
 
Den förstående ridskolechefen började därefter vid kommande samtal att säga en fullständigt ihoptryckt mening utan en sekunds paus mellan orden, allt för att jag inte skulle hinna elda upp mig och då lät det ungefär så här:
 
”HejBirgittadetärLottadetharintehäntdinhästnågot”.
 
Tyvärr hann jag ju bli rädd ÄNDÅ eftersom numret visades när hon ringde men tanken var god även om min rädsla aldrig gick över så länge jag ägde Décima.
 
Sedan jag köpte Archie, och det är nu snart 5 år sedan, har jag för det mesta lyckats arbeta bort den där skräcken för samtal från stallet och de kommer numera i princip aldrig heller eftersom nästan alla skickar sms.
 
Men ibland ringer någon och ibland slår mina primintiva mekanismer till och jag undrar om det någonsin kommer att sluta?                       

Måndag- zzzzzz

Idag har Archie fått en fullständigt kravlös vilodag- 2 pass i hagen är det enda han har behövt avverka och har således haft gott om tid att kontemplera.

Även om "motionen" i hagen är näst intill obefintlig resonerar jag ändå som en god vän som säger ungefär att varje extra steg i hagen är ett bonussteg som hästen inte hade tagit i boxen.

Och jag tror absolut på stillsam rörelse för blodcirkulationen och tarmarnas arbete om inte annat.

När jag åkte ifrån Archie stod han och Rocky och mös i solen, 18 grader visade bilens temperaturmätare.

Själv tvättade jag jobbvinterjackan i helgen men väntar ännu ett kort tag med Archies tunna termotäcke och de egna termobyxorna- man ska inte utmana vädergudarna hur mycket som helst :)!

Ena dagen blodpudding.....

...nästa dag hamburgare!

Jag hoppas verkligen att lilla Pippi inte klagar på sin kost, det bortskämda lilla livet.

Hittade dessa billiga hamburgare på City-Gross och eftersom vi själva skulle grilla en något "finare" variant så tänkte jag att även the Fastrunner kunde få sig en godbit.

Och köttet slöks utan tvekan så det var nog uppskattat :)!

Veckan som gått

Är det bara jag som ibland kan ha svårt att minnas vad man egentligen gjort den senaste veckan?

Ibland säger man ju skämtsamt "jag minns knappt vad jag åt till middag igår" och så ÄR det verkligen för mig, i alla fall när det gäller mat men alltså även annat då och då.

Men om jag anstränger hjärnan lite och tänker tillbaka så kan jag i alla fall redogöra för följande events i veckan:

I tisdags gick Petra och jag en mil i ibland väldigt kuperad terräng i Skrylle med våra doggys- en perfekt motionsform för oss alla enligt mig och så har man dessutom roligt under tiden.

På tal om roligt blev det även denna vecka 2 träningar för NN- i tisdags och i torsdags.

Önskar att jag hade tyckt att det är lika roligt att springa min mil-runda men det gör jag inte. Veckans plåga snarare!

Sedan har det varit årsmöte vilket jag kom ihåg i år- kan fortfarande inte smälta att jag förra året GLÖMDE bort det- jag som dels extremt sällan glömmer NÅGOT och som dessutom skulle hämta mitt pris som bästa ekipage i lätt klass även då.

Veckan avslutades med stalljour och nu är det 7 veckor till nästa gång.

Söndag- ingen vilodag för mig inte

Idag, liksom var 7:e söndag var det min tur att ha "stalljour", en inte alltför betungande syssla enligt mig och långt mindre krävande än de oftast måååånga fler stallpass man brukar ha i kollektivstall.

Vi behöver alltså bara "engagera" oss en dag var 7: vecka och då ska 7 hästar släppas ut på morgonen, tas in på eftermiddagen och fodras 3 gånger denna dag.

Eftersom "jobbet" är så snabbt gjort (tar inte ens 10 minuter att fodra) kan man oftast få hjälp av de andra så i kväll slipper jag tex sista fodringen eftersom en stallkamrat ska vara på plats och rida då och erbjöd sig att mata djuren.

Eftersom det pågår ett mycket omständligt vägarbete på vägen mot Skrylle (läs: risk för låååånga köer) beslutade jag mig för att idag springa milen "hemmavid".

Soya var duktig som trots att hon var lös ignorerade alla de djur (rena Noaks ark) vi mötte på vår runda; småfåglar, en fasan, kaniner, harar, en katt och 3 enorma rådjur.

Även om vädret mestadels varit mulet tittade solen fram när vi skulle grilla- idag blev det goda hamburgare!

Efter maten for jag till stallet för hagintag och en ritt på "avskavda gräset"- utebanan har fortfarande inte fått sitt nya underlag så den vågade jag inte rida på.

Även "gräsbanan" börjar bli lite hård nu så jag får se var jag ska förlägga de pass som jag inte tillbringar i ridhuset.

Dagens (sko)fråga

För att fortsätta på temat "förutfattade meningar" kastar jag här ut påståendet att det är vanligare att INTE rida i "traditionella" läderridstövlar än med.

Är det så? Vad har ni på fötterna när ni rider? Beror det på årstid och/ eller om ni rider ut/ hoppar/ rider dressyr? Vad är anledningen till ert val?

För egen del rider jag alltid dressyr i ett par Cavallo- stövlar, inköpa begagnade via nätet men då i nyskick.

Hoppar även i dessa men hoppade i vintras i Jacsons termostövlar.

Rider nästan alltid ut i ridskor.

Vad gäller stövlar eller ej tycker jag att jag behöver den stadgan när jag vill arbeta hästen mer än vad jag gör vid "vanlig" uteridning. Dessutom tycker jag ärligt talat att det ser snyggast och mest propert ut med stövlar :).

Har sporrar när jag rider dressyr men aldrig när jag hoppar/ rider ut.

Speciella annonser del 289, vad ska man säga?

Fick denna annons av en bloggläsare och ja... vad ska man säga?

http://mobil.blocket.se/vastmanland/Underbar_men_nagot_defekt_hund_omplaceras_33097619.htm?ca=8&w=109

Vad säger NI?

Lördag- welcome back bucklan!

Idag har varit en sådan dag då det känns som att jag har hunnit med hur mycket som helst.

Började med ett bra dressyrpass på Archie- veckans första i ridhus.

Även om jag älskar vårt ridhus är jag ändå glad att det nu går att variera träningen mer än i vintras- ibland kan det bli lite väl mycket inomhusridning av olika anledningar men jag tror mer på omväxling egentligen.

Dagens pass hade fokus på "bakbensridning", dvs det jag måste tänka mer aktivt på och arbeta mot- att Archie bär mer vikt på sina bakben och inte "håller sig" på framdelen.

Efter ridningen släppte jag ut alla hästar i hagen, putsade mina grejer, slängde ner 15 halmbalar, gav alla lunch och var ändå på City-Gross prick 8.00.

När ett jättelager blodpudding hade inhandlats åkte jag hem, duschade, tvättade håret, åt frukost och tog en låååång power-nap.

Efter skönhetssömnen följde städning av både hem och bil och jag åkte också och tvättade den sistnämnda.

Hagintag stod på eftermiddagsschemat och när detta var avklarat åkte jag till min klubbs årsmöte för att hämta tillbaka min kära gamla dressyrbuckla:). Av 16 gånger har bucklan bott hos mig i 8 år- ful och placerad undanskymt men lika välkommen varje gång.

Årsmötet gav mig tillfälle att träffa kära gamla vänner och bekanta och som så ofta numera avslöjades :) hemliga bloggläsare.

Givetvis jättekul att så många läser- tro inget annat.

Nu återstår hagintag nr 2- Arch och Rocks är enligt den sistnämndes ägare utsläppta ännu en vända.

Speciella annonser del 288, förvirrad säljare?

Vad vill denna annonsör sälja EGENTLIGEN?

En HÄST till underpris eller TRAVUTRUSTNING?

http://hastnet.se/begmarknad/sok/annons.php?aid=300139&kid=

Veckans fynd!

Inte undra på att Soyas torrfoder räcker i en evighet när matte hittar sådana här billiga läckerheter som hon nu har fyllt frysen med!

Jag tyckte att jag fyndade när jag köpte Scans köttbullar för 20 kronor kilot för ett tag sedan men detta var ju i stort sett GRATIS :)!

Även om Soyas basföda utgörs av ett energirikt torrfoder vill jag ändå gärna komplettera detta med något annat "färskare" så då passade ju detta bra tycker jag.

Dagens (hjälm)fråga

Det var när jag såg denna 5000-kronorshjälm med inbyggt solglasögonsvisir som jag började fundera:).

Jag har en del förutfattade meningar om bloggen och dess läsare- fördomar skulle man kanske kunna kalla det och det skulle vara intressant att få veta om jag har rätt eller fel.
 
Jag kastar här ut några påståenden och så får vi se vad ni anser om dessa och om jag har rätt:
 
1. De flesta som läser min blogg är kvinnor över 30.
 
2. Det är vanligare att dressyrryttare än hoppryttare rider utan hjälm och/ eller att de väljer en ”traditionell” ridhjälm.
 
3. Ryttare över 30 är inte lika intresserade av att lägga några större summor på något så trist som en hjälm som barn och ungdomar.
 
Utifrån dessa påståenden undrar jag vad ni använder för hjälm till vardags eller om ni rent av rider utan hjälm?
 
Jag märker att jag känner mig som ”tant Birgitta” när jag ser att det numera säljs hjälmar för flera tusen kronor (styck ha ha) och att det faktiskt finns folk som köper dom för det finns liksom inte i min värld.
 
Har själv alltid tyckt att jag ser lika ful ut i alla hjälmar så om hjälmen kostar 199:-- eller 4999:-- spelar liksom ingen roll ur DET hänseendet men däremot ur plånbokens.
 
Själv har jag således en enkel hjälm från Ullared/ Hööks (minns ej vilket faktiskt) som jag tävlar i och en typ GPA-kopia när jag rider till vardags- enbart för att denna också var otroligt billig (kostade i alla fall under 500:-- liksom alla mina hjälmar gjort) och jag inbillade mig att den var lite mer ”ventilerande” än traditionella hjälmar.

Fredag- flugor minsann!

Idag kan man tala om temperaturskillnader; 3 grader när jag körde till stallet i morse och 15 när jag körde dit efter jobbet.

Strålande sol har det dock varit hela dagen vilket var skönt eftersom jag hade en inplanerad skrittur med djuren på eftermiddagsagendan.

Vi var ute lite mer än 1 timme och hade bitvis sällskap av....flugor!

Ja, ja....alla årstider har sina för och nackdelar:)!

Favorit i repris- sadlar, utprovare osv

Ett ständigt återkommande diskussionsämne på olika hästforum, bloggar osv är sadelfrågor av alla de slag med slagsida åt temat ”sadlar som inte passar” eller om man hellre vill ”hästar som är svåra att hitta sadlar till- två sidor av samma mynt kan man väl säga.
 
Jag har raljerat om det förut; hur man för säg 20 år sedan åkte till en affär, hittade en sadel som man tyckte såg bekväm ut och som passade ens plånbok och så köpte man den, la den på hästens rygg och red lycklig i alla sina dagar.
 
Utsatte man genom detta (att inte vara mer noga) många hästar för sadellidande?
 
Har dagens hästar känsligare ryggar eftersom de avlats fram till att vara lättare i modellen, mer ”elektriska” och därmed också mer kinkiga?
 
Har det idag ibland gått lite hysteri i sadelutprovningens konst där någon med en snabb-kurs på ett fåtal dagar åker runt och kallar sig sadel-tekniker (jag bara MÅSTE skratta åt detta namn)- förkastar alla andra sadelmärken och kränger på okunniga folk sitt egna utan att egentligen HA så mycket kunskap?
 
Ja, dessa frågor och liknande är jag nog inte ensam om att ställa mig och jag GISSAR att svaren ligger någonstans ”mitt emellan” om ni förstår vad jag menar.
 
Jag tycker att man idag OFTA läser om/ känner folk vars hästar är jättesvåra att hitta passande sadel till och måste igen återknyta till ovanstående frågor:
 
Är det för att ryttare idag i gemen är mer insatta i hur en sadel ska ligga/ passa som de hävdar att ”inga” sadlar passar deras hästar eller har vi avlat fram fler och fler hästar som är ”felbyggda”?
 
Det ”komiska” i sammanhanget är att UTBUDET av sadlar aldrig har varit större- märkena och modellerna tycks nästan outsinliga och det kommer ständigt nya dessutom- ändå har folk sådana problem med att hitta sadlar till sina hästar.
 
Och i spåren av detta följer som så vanligt är mer eller mindre seriösa människor som försöker hjälpa, sko sig, utnyttja (väljs själv utifrån din erfarenhet) desperata hästägare.
 
Jag vet inte hur många sadelutprovare som har poppat upp som svampar ur jorden de senaste åren och en del tar rejält betalt för sina tjänster utan att- när det kommer till kritan (eller i detta fallet SADELN) kunna ”leverera”.
 
Att köpa sadel för 20-30.000 idag är inte något ovanligt och med så mycket pengar i ”risk-potten” är det lätt att folk känner sig lurade- de förväntar sig helt enkelt att något så dyrt också ska vara optimalt på alla vis vilket det inte alltid är.
 
Och en del sadelutprovare/ försäljare tycks inte heller förstå att även om man är ”villig” (nåja…allting är relativt….) att lägga uppemot 30.000 pix på en sadel så är det ändå i grund och botten otroligt mycket pengar och man vill få mer än en sadel för dessa, dvs även service på ren svenska om något skulle gå galet, om man har frågor, vill byta eller vad man nu kan vilja ha på hjärtat.
 
Och hur ska man som köpare VETA vem som är skicklig eller inte och vem som bakom en armada av marknadsföring inte begriper särskilt mycket?
 
Min egen första erfarenhet grundar sig på kontakten med en på den tiden oerhört välkänd profil med lååååång erfarenhet (säg 20 år i alla fall så har jag inte överdrivit) men inte tusan fick jag en passande sadel för det trots att väldigt många sadlar provades ut och att guld och gröna skogar utlovades.
 
Det jag själv kan rekommendera utifrån mina erfarenheter och det jag läst/ hört andra vara med om är:
 
Försök att ta reda på så mycket som möjligt om både den utprovare du vill anlita och den sadel du ska köpa.
 
Även om man får ta mycket som skrivs på nätet med stora nävar salt så brukar det ändå finnas folk som på ett vettigt sätt kan redogöra för sina erfarenheter och ju fler som bidrar desto bättre uppfattning kan man förhoppningsvis bilda sig.
 
Att prata med andra hästägare och kanske rent av få låna deras sadlar är också utmärkt- hur det än är så märker man inte om man gillar en sadel eller inte om man inte verkligen RIDER i den, helst flera gånger, och inte bara skrittar några varv när kanske både man själv och hästen är lite spända inför det nya.
 
Som avslutning vore det roligt att läsa om era egna erfarenheter vad gäller sadlar, utprovare osv.
 
Har ni bra/ dåliga erfarenheter? Har ni blivit lurade, är ni supernöjda, hur köpte ni er sadel osv! Fatta tangentbordet och dela med er!         

Ständigt dessa djurplågare!

När jag läser artiklar som den nedan så undrar jag var mänskligheten är på väg....

Och är det bara jag som reagerar på att det i artikeln nämns flera vittnen! Man kan ju undra varför dessa hållit tyst tills nu för alla fallen av plågeri kan ju knappast ha utspelat sig samtidigt?

Tyvärr låter det som att djurmisshandlaren är en mycket otäck person även "rent generellt" så kanske har hans omgivning helt enkelt inte vågat anmäla?

Fast en anonym anmälan eller två.....

http://gt.expressen.se/nyheter/1.2402590/slog-ihjal-sina-katter-forbjuds-att-ha-djur

Torsdag- med herr Coben

Även idag blev det träning för NN, jag tränar gärna mer än en gång i veckan om plånboken tillåter och tränaren har tid.
 
Idag fick jag rida på ett 6-årigt sto medan NN dresserade Archie, väldigt roligt att prova lite olika hästar tycker jag.
 
Skönt också att NN är nöjd med Archie och de framsteg som gjorts hittills; det är väl annars lätt att bli hemmablind tänker jag och kanske inbilla sig saker bara för att man VILL det och tycker om sin häst.
 
Idag bestämde jag mig också för att köpa en ny Equipe-sadel så nu är beställning gjord och det är bara att vänta i ca 6 veckor.
 
Jag sitter ju tack och lov inte i sjön under tiden utan tvärtom i en extremt bekväm sadel men det är ändå så att jag inte vill gå omkring och veta att det finns en sadel som passar mina skänklar ännu bättre.

Nu är jag hemma efter att ha jobbat klart, fixat allt i stallet och dumpat av Arch och Alfresco i var sin hage.

Planen är att tillbringa stora delar av kvällen med Harlan Cobens nya bok som jag hämtade på biblioteket igår.

Mr Coben är en av mina favoritförfattare; kanske för att jag inbillar mig att JAG hade skrivit som han om jag hade blivit författare i stället :)!

Speciella annonser del 287, all-inclusive!

http://www.blocket.se/orebro/Tredagars_ridlager_med_dressyren_i_focus_33209244.htm?ca=23_11&w=3

När vuxna reser på semester vill de gärna bo så flott som plånboken tillåter.

Barn föredrar tydligen höskulle eller tält?

Speciella annonser del 286, Birgitta smälter

Kan man annat än sucka hänfört över denna urgulliga lilla häst undrar Birgitta 12 år?

http://www.blocket.se/vi/32917291.htm?ca=23_11

Tillbakablickar: den glada hunden var inte alls glad- "bara" förtvivlad

Som ni säkert har förstått är min lilla Soya mer eller mindre ofelbar i mina ögon och det finns inte mycket hon kan ställa till med som jag ogillar.

Men en sak är vi inte överens om och det är vurmandet för att rulla sig i illaluktande saker, ibland SKIT på ren svenska.

Jag kan inte förstå att det ska vara så attraktivt och även om det inte händer så ofta så är det ju verkligen inte trevligt och det slutar alltid på samma vis: med en snabbspringare i badkaret, indränkt i schampo.

Man skulle tycka att Soya skulle ha lärt sig något av badkarsscenerna men tyvärr icke.

Senast i helgen, då vi red i skogen hände det igen.

När vi var nästan färdigridna och framme vid bilen stannade hon till och verkade nosa intresserat på något.

Jag skrittade vidare i förvissningen om att hon skulle komma efter och det gjorde hon också men hon såg då inte ut som hon gjorde 2 minuter tidigare.

Soyas lilla reflexväst var plötsligt inte så iögonfallande gul utan hade förmörkats av något jag från hästryggen trodde var LERA.

Och kanske var det någon form av gyttja men i så fall den mest stinkande ni kan tänka er och tyvärr var det inte bara västen som hade fått
sig en släng av ler-sleven utan Soyas hals var också vackert insmord.

Nåväl….denna stink-incident fick mig att tänka på en annan bajs-rullare som jag ägt tidigare, min schäfer Ketty vars preferens främst var
ank-skit (!).

Om ni inte vet det luktar ankskit….ja, just SKIT och jag vet inte hur många gånger jag fick försöka att få ren den LÅNGHÅRIGA Ketty från detta elände.

Ketty tyckte bäst om att rulla sidan av huvudet i ankskiten och just där hade hon extra mycket päls så det satte sig verkligen ordentligt.

Det värsta jag varit med om i äckel-rullning är jag säker på dock hände av misstag och det var inte bara äckligt utan riktigt obehagligt.

Jag hade varit ute och gått med Ketty vid en liten bäck som hon var nere och doppade sig i och när hon kom upp ur vattnet blev hon efter en stund otroligt sprallig och sprang runt som en tok.

Det ska sägas att Ketty vanligtvis var väldigt lugnt och verkligen inte en hund som rusade runt som skjuten ur en kanon och jag och mitt sällskap hade först väldigt roligt åt denna plötsliga glädjeyttring som vi inte kunde förstå varifrån den kom.

Men när vi hade slutat att skratta och tittade närmare på hunden insåg vi att hon var täckt av någon oljeliknande vätska och det var väl denna som SVED på huden och fick hunden att bete sig så märkligt.

Vid en titt ner i bäcken såg vi att det flöt just olja (eller i alla fall något snarlikt) och då fick vi väldigt brått hem för en ordentlig hundtvätt kan jag lova.

Tvätten hjälpte helt och hållet och Ketty fick inga men av händelsen, kanske för att hennes mycket tjocka päls ändå skyddade ganska mycket.

Men att hälla ut olja i en bäck där barn ofta leker och folk går med sina hundar är naturligtvis vansinne och kunde ha gått riktigt illa.

Onsdag- man ska aldrig säga aldrig

Jag kan inte förstå varför jag häromdagen påstod att jag inte kunde minnas när jag senast hade ett dåligt ridpass på Archie.

För det minns jag mycket väl; det hände för mindre än 2 timmar sedan :(.

Jag red ut med djuren och Archie blev tjurig och spänd när jag tyckte att han kunde gå i sluta för höger skänkel- det passade inte alls herrn.

Så sedan blev det bara tjafs av resten av ridturen- lika bra att genast lägga denna till handlingarna och glömma att den ägt rum.

Speciella annonser del 285, en vårstädad trädgård

http://www.blocket.se/eslov/Valborgsbal_33135040.htm?ca=23_11&w=3

Uppfinningsrikedomen är verkligen enorm när det gäller att annonsera ut saker.

Tillbakablickar: var tog taxen vägen?

http://www.blocket.se/varmland/Kortharig_Normaltax_32550081.htm?ca=23_11&w=3

Denna annons på de underbart söta taxarna fick mig att tänka tillbaka på min uppväxt då det var otroligt vanligt med taxar, framför allt de långhåriga.

Har ni tänkt på att man nästan aldrig ser dom nu för tiden?

De har väl blivit utkonkurrerade av exempelvis chihuahuor och amstaffar- 2 mycket vanliga raser i Malmö-regionen i alla fall varav den sistnämnda rasen var fullständigt okänd när jag var barn.

För egen del tycker jag att de korthåriga taxarna är otroligt fina men tyvärr har väl taxar över lag fått lite stämpeln "tant-hund" vilket egentligen är mycket konstigt eftersom de snarare är jakt-hundar än något annat.

Men eftersom det mest var äldre damer som gick och drog på dessa på stadens gator så var det kanske inte så konstigt ändå att man tänkte att detta var en knähund och inget annat?

Tisdag- vädertur (trots allt)

I morse klockan 06.00 skrittade Archie och jag iväg i gryningen och till NN:s utebana.
 
Även idag red NN en stund varefter jag avslutade ridpasset och jag tycker att det är både nyttigt och kul att NN VILL rida på min lille häst.
 
Idag ägnades tiden främst åt galopparbete och slutor i trav och galopp och jag passade också på att ”känna in” Equipe-sadeln som jag fick ett gott öga till sist lite mer.
 
Vi får se hur sadelhistorien slutar- å ena sidan vill jag rida i sadeln ännu lite mer innan jag bestämmer mig och å andra sidan tänker jag att det faktiskt går att byta sadel IGEN om jag inte skulle vara nöjd efter ett tag. Det står ju inte skrivet i sten att jag måste ha varken sadel x eller sadel y under x antal år utan man kan som sagt BYTA (sade den tidigare rigida Birgitta till den Birgitta som håller på att inskolas i att förändringar kan göras utan att världen rasar ha ha).     

När jag begav mig till träningen såg det ut som om ytterligare en strålande dag nalkades men jag hann knappt hoppa av hästen och börja köra till jobbet förrän det började regna.

Och sedan regnade det, regnade och regnade lite (läs: mycket) till.

Jag hade sedan ett bra tag tillbaka bestämt med Petra att vi skulle gå 10-kilometersrundan i Skrylle men ju längre tid regnet höll i sig desto mer undrade jag om vi skulle komma iväg.

Petra är tack och lov ingen mes och dessutom lika noga med sin hunds motion som jag så vi fattade beslutet att gå oavsett regn eller ej vilket visade sig vara klokt.

För det var faktiskt uppehåll under i princip hela rundan och vi var mycket nöjda med oss själva och hundarna när vi var färdig-gångna.

Våra tikar kommer väldigt fint överens och sprang mest sida vid sida och nosade på Gud vet vad- jätteskönt att bara kunna koncentrera sig på att gå OCH babbla och slippa hålla reda på djuren.

Skrylle-besöket avslutades som sist i den fina restaurangen innan jag körde hem i nytt regn.

Hiss eller diss (tycke och smak är som en hästbak :))

Vad tycker ni om detta "hästiga" bord?

Inget som faller mig i smaken om jag ska vara ärlig- känns lite makabert snarare.

Men smaken är ju bekant som baken- delad- och tur är väl det!

Fråga från en läsare om hästförsäkringar

Nyligen inkom denna fråga till bloggen:

Hejsan!
Jag har precis köpt min första häst och eftersom hon inte är värd så jätte mycket (hon är 10 årigt Arab/travare, men inte riden så mycket så hon behöver tränas) så kanske jag inte måste ha henne så högt försäkrad? Jag köpte henne väldigt billigt eftersom jag känner ägaren. Hon är inte alls mycket försäkrad just nu och jag vet inte hur mycket det är värt att ha henne högt försäkrad. Jag tänker hopp/dressyr träna henne samt tävla lite. Ge mig gärna tips :)
/Rebecka

Hej Rebecka och tack för din fråga som jag skulle vilja besvara så här:

När man ska försäkra en häst brukar försäkringsbolaget alltid fråga vad man själv betalat för hästen- detta för att man generellt inte får försäkra den för mer än inköpspriset.

Om du sedan själv vill försäkra hästen för ett lägre belopp än du betalat är upp till dig och det du ska fråga dig tycker jag är ungefär: "hur mycket har jag råd att förlora ekonomiskt om det skulle hända något" eller "hur mycket är det värt för mig att ha hästen försäkrad för xx kronor".

För det är ju så att ju dyrare försäkring man väljer desto mer kostar den så man måste väga för mot nackdelar.

Själv tycker jag att det är viktigast med en rejäl veterinärvårdsförsäkring som ersätter så mycket som möjligt om hästen blir sjuk/ skadad.

Veterinärvården tar inte hänsyn till hur fin/ dyr/ billig häst du har utan kan ofta kosta väldigt mycket pengar- pengar som man är väldigt glad om man kan få ut på försäkringen kan jag lova :).

Ja, så här tycker alltså jag. Ni läsare får gärna hålla med, säga emot, komplettera eller dementera:)!

Tillbakablickar: Birgitta sitter på sina höga hästar

http://www.blocket.se/eslov/Militara_filtar_30097446.htm?ca=23_11&w=3

Annonsen ovan fick mig att minnas mina första år på ridskolan i början av 80-talet.

I princip alla lektionshästar hade sådana här filtar under sadeln vilket ibland gjorde att det verkligen kändes som att man svävade en ganska bra bit ovanför hästen :).

Minns också att det var otroligt vanligt med en massa vita större eller mindre "öar" i sadelläget (efter sadeltryck)- något man tack och lov ser lång mer sällan idag (i princip ALDRIG på enskilt ägda hästar).

Speciella annonser del 284, välnärda?

http://www.blocket.se/halland/Campari___Darling_soker_medryttare_33157640.htm?ca=23_11&w=3

Är bilden tagen ur fel vinkel, inbillar jag mig eller är dessa hästar verkligen så tjocka som i alla fall jag tycker att de ser ut :)?

Måndag- mums!

Gårdagens härliga väder håller i sig, klockan är strax efter fem och solen både värmer och strålar för fullt.

Dagens i-lands problem är hur man ska klä sig själv och hästen- i morse var det bara 6 grader och nu nästan det tredubbla.

Själv har jag inte riktigt hängt med i värmeutvecklingen och gick och svettades i min vinterjacka under dagens hembesök.

Archie har haft vilodag och stod redan i hagen, omgång 2 när jag kom dit efter jobbet- Rockys ägare hade hunnit före och släppt ut våra djur.

Även intaget sköts av samma ägare så jag är klappad och klar vad gäller dagens stallgöromål!

Har man inget att skriva om....

...kan man välja att publicera högintressanta och kvalitativa bilder från söndagen :)!

Veckan som gått

Ännu en vecka som gått i rasande fart!

En ny kollega på jobbet konstaterade just detta; "oj vad dagarna går snabbt" och det tycker alla på min arbetsplats.

Kanske är det så för alla (?) eller så är det (min teori) för att vi har ett både roligt och omväxlande arbete som vi själva har möjlighet att påverka en hel del?

Mitt livs värsta arbete hade jag en sommar då jag packade bacon vid ett löpande band åt Samfood i ett fryshus och då var mina ögon nästan naglade vid den stora klockan på en av fabriksväggarna. Då gick tiden inte fort minsann.....

Med Archie har jag haft en rolig vecka, som vanligt höll jag på att säga.

Nej, jag ska inte utmana ödet och säga att jag inte kan minnas när vi hade ett dåligt ridpass senast utan jag konstaterar bara att jag är nöjd med vår gemensamma utveckling.

Om den sedan räcker för det ändamål jag en gång i tiden köpt Archie (att tävla medelsvår dressyr med placeringar) återstår ännu att se.

Kommande träningar ska syfta till som NN uttrycker det att Archie " bekänner färg" för även om han går mycket bättre sedan NN såg honom för första gången så är det inte säkert att vi kan få honom över den ribba som krävs för mina mål.

Konkurrensen vad gäller dressyrtävlande idag jämfört med då jag började med denna gren för över 20 år sedan går inte att jämföra- de hästar som vann klasserna då går det 13 på dussinet idag.

Nåja- jag tar inte ut några sorger i förskott utan har lovat både mig själv och andra att inte förhasta mig vad gäller en eventuell försäljning.

Men skulle jag exempelvis inte ens rida på 60 % de kommande 10 tävlingarna då MÅSTE jag inse att vi tillsammans som ekipage inte kan uppnå det jag vill. Därmed inte sagt att Archie är en "dålig" häst eller jag en usel ryttare utan att vi troligen lyckas bättre på var sitt håll.

Under veckan som gått fick jag rida på en av NN:s fina hästar medan hon red Archie och lika nyttigt som det är för honom att ha NN på ryggen lika nyttigt tror jag att det är för mig att rida andra hästar. Man blir lätt hemmablind på alla möjliga vis.

Jag har också provat 2 olika Equipe-sadlar och blev lite (läs: mycket9 sugen på den ena men jag vill prova den fler gånger innan jag eventuellt byter ut min snygga och sköna soffa...jag menar Amerigo :).

I lördags tävlade jag och tyckte att jag fick den bästa känslan på tävling på evigheter och nu måste, måste, måste jag försöka att rida på detta vis inte 99 minuter av 100 utan alltid, jämt och ständigt- i alla fall när jag rider dressyr om det så är hemma, ute, hos NN, på tävling eller var som helst. Inte såsa ihop!

Veckan avslutades med riktig vårvärme, strålande sol, grillning och en skön uteritt i skogen- en utmärkt avrundning på veckan tycker jag och säkert djuren också!