Archies nye vän :)

-Vad duktig du var på träningen idag, Archie
-Jag VEEEET...ehhhh...jag menar TACK, Charlie

Visst är de bedårande, NN:s hund och min fina, snälla häst!

Jag har aldrig sett på maken till kärvänlig hund, vet inte hur många gånger den slickade på Archie, fullständigt oförskräckt.

Första gången det hände trodde jag att det berodde på att Archie hade fått en sockerbit och att skummet som därefter kom ur hans mun var "sockrat" och därför attraktivt för Charlie som hunden heter men idag var inte Archie i närheten av något sött och ändå blev han överöst av pussar.

Ja, det är ju tur att han är snäll Archie för annars hade nog Charlie legat illa till. Och att Soya skulle pussa så på Archie finns inte på kartan, hon är aldeles för försiktig så det kan inte vara henne han har vant sig vid.

Bra köp (till hästsvansen) och ett Ullaredstips

Ovan ser ni måhända inte en av de dyraste hästprodukterna men i alla fall enligt mig en av de mest användbara :)!

Hurra för denna spray som gör att man lätt kammar ut svansar som annars riskerar att reduceras långt mer än man önskar genom att diverse borstar sliter av de hoptvinnade håren.

Och ni vet väl hur många år det kan ta innan en söndersliten svans växer ut ordentligt igen :(.

Just detta märke, Foxfire, är inte det billigaste men här får man inte låta snålheten bedra visheten.

Detta misstag gjorde jag själv en gång och köpte en blå 1-litersflaska (tror att märket var Emin) som var mycket billigare men vad hjälpte det- det var som att hälla rent vatten på svansen, läs: noll effekt!

Och även om en del av er kanske börjar tröttna på mitt Ullareds/ Gekås-tjat måste jag bara berätta att medan denna spray kostar 199:-- på tex Hööks så kostar samma produkt halva priset på Gekås, dvs 99:--.

Som en parentes bevisar väl detta bara vilket prispåslag vissa butiker gör men som sagt; mycket prisvärt på Gekås!

Torsdag- inför söndag

Träning för NN i morse igen och idag tänkte vi lite extra på att det är tävling på söndag.

Så inga byten tex men däremot en hel del förvänd galopp och annat som ingår i de program som jag ska rida, Msv C:1 och Msv C:2.

Som jag sa till NN känns det som att vi än så länge mest agerar klassutfyllnad på denna nivå men jag hoppas att vi efter några fler starter i vår när vi blivit ”varmare i kläderna” och ridit in oss mer på programmen kan få till godkända ritter och i alla fall uppnå kvalgränsen för högre klasser.

Nu, i början på säsongen är Msv C-klasserna fyllda till brädden, även en del namnkunniga ryttare måste kvala några av sina hästar och det gör ju att konkurrensen känns minst sagt tuff men när de väl har kvalat så kommer det ju att lätta både vad gäller motstånd och möjlighet att komma med.

Som det är nu känner man nästan att man ”måste” anmäla sig till alla kvalklasser som går vare sig man säkert VET att man kommer att rida eller inte för väntar man för länge hinner klasserna bli fulla. Så har det inte varit tidigare år i Skåne, i alla fall inte vad gäller dessa klasser.

För att återgå till träningen var den fullt godkänd, Archie kändes riktigt fin emellanåt och jag var väldigt nöjd med honom.

Förvildade hundar

Som jag har berättat om tidigare har jag flera gånger de senaste månaderna läst om inte bara whippets utan även andra hundar som sprungit bort och ibland varit borta i flera dagar innan de slutligen hittats och fångats in.

Vad jag inte hade en aning om och som var väldigt intressant att läsa i bifogad länk var att det tydligen kan gå otroligt snabbt för även den tamaste hund att bli förvildad.

Det tror jag inte att man tänker på som varken gemene man eller hundägare men det förklarar också varför det ibland har tagit sådan TID innan hunden har kommit tillrätta.

http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Jakthundar/Artiklar-om-jakthundar/Hundar-blir-snabbt-forvildade-/

Tränare och svarta pengar

För ett tag sedan deltog jag i en intressant diskussion gällande ”tränare och svarta pengar”.

Detta ämne kommer ju upp på tapeten då och då och har så gjort under alla år jag haft häst och det är kanske inte så konstigt?

Pengar har alltid haft förmåga att röra upp känslor, vare sig man har dom eller inte och framför allt när man upplever orättvisor eller retar sig på någon som (enligt en själv i alla fall) har oförtjänt gott om stålar (kanske dessutom på bekostnad av andra).

Diskussionen nyligen handlade bland annat om att tränare idag inte konkurrerar på lika villkor.

För att ta ytterligheterna så har vissa lagt ner både tid och pengar på att utbilda (och fortlöpande vidareutbilda) sig samt ”köra vitt” dvs skatta för sina inkomster medan andra inte har någon som helst formell utbildning och dessutom stoppar alla pengar rakt ner i fickan ”svart”.

Gissa vilken kategori som sticker en del i ögonen?

Personligen tror jag att det alltid kommer att vara otroligt svårt att få bort de svarta pengarna från hästsporten (även i ”livet i allmänhet” men det är en annan diskussion)- frestelsen att tjäna mer på detta vis samtidigt som det kan vara oerhört svårt att få förtjänst på ärligt redovisade inkomster sätter helt enkelt för stora käppar i hjulen.

Ska man tjäna på att ge lektioner så att det motsvarar en normal heltidslön (och redovisa allt vitt) så får man antingen ha en sjuhelsikes massa lektioner och/ eller ta ut ett så högt lektionspris att risken är att man inte får några/ tillräckligt många elever.

Och ärligt talat; om man inte ser sin undervisning som ett litet hobbyprojekt; vem har lust att kanske köra någon mil, stå i ett oisolelerat ridhus och frysa en timme för att kanske tjäna 150:-- kronor? För det är nog på sin höjd det som i bästa fall hade blivit kvar av timpenningen om man hade dragit bort skatt, sociala avgifter och bensinkostnaden!

Vad gäller oss elever så är det ju till syvende och sist vi som gör att svarta-pengar-hjulet kan fortsätta att snurra för om vi alla hade krävt en redovisning (läs: kvitto) av de pengar vi ger ut så hade ju hjulet stannat, eller hur?

Men vi är i gemen helt ointresserade av kvitton- vad ska vi ha dessa till? Det man lärt sig sedan barnsben är att man ska spara sina kvitton för att kunna REKLAMERA något men vad ska du reklamera hos en dressyrtränare?

Att det inte gick lika bra som du förväntade dig på senaste dressyrtävlingen? Knappast!

Dessutom är många som tränar, om inte SNÅLA, så i alla fall och fullt förståeligt angelägna om att betala SÅ LITE SOM MÖJLIGT för sina träningar.

Så; jag ser inte hur vi ska få bort de svarta pengarna- gör ni?

Onsdag- utomhuspremiär

När jag körde från jobbet idag kändes det väldigt varmt i luften och jag fick lust att rida ett dressyrpass ute för första gången i år.

Tyvärr är vår ordinarie utebanas underlag sämsta möjliga, djupt och tungt och jag har faktiskt aldrig vågat rida där.

En person påtalade i vintras "jamen, du vågar ju longera i djupsnö" men för mig är det verkligen inte samma sak då snö dels inte är lika tungt som grus/ sand och jag dels inte satt på hästen under longeringen :).

Hur som helst är utebanan under iordningsställande så förhoppningsvis kommer jag att kunna rida där längre fram i vår och i alla fall idag gick det utmärkt att rida på en "avskavd gräsplätt" som vi har till vårt förfogande 20 meter från ridhuset (se bild ovan).

Denna gräsplätt var idag perfekt sviktande, på sommaren kan den bli stenhård, och jag genomförde ett bra pass med Archie där.

Dagens (lektionspris)fråga

Idag blir det inte ett ”traditionellt” inlägg från mig utan mer ett önskemål att ni ska svara på nedanstående frågor. Era, förhoppningsvis, många svar kommer däremot att resultera i ett, tycker jag själv i alla fall, intressant inlägg imorgon.
 
Så:
 
Vad betalar ni för era ridlektioner? Gäller det hoppning eller dressyr? Rider ni ensamma eller i grupp? Vet ni vad er tränare har för utbildning/ tävlingsmeriter? Vet ni hur länge tränaren har varit aktiv som tränare?

När hundägare lägger sig i

För några dagar sedan var det en Facebook-användare som gjorde sina vänner/ läsare uppmärksamma på att en Blocket-annonsör försökte sälja 2 whippet-tikar för 500 kronor.
 
Vi var många som fann detta ytterst märkligt om det nu inte var någon som hade satt in annonsen som ett dåligt skämt- märkligt eftersom det enligt annonsen inte verkade vara något ”fel” på hundarna och priset var så otroligt lågt (en valp brukar i alla fall kosta allt från 7000 kronor och uppåt).
 
Efter lite diskussioner på Facebook kunde 2 av oss inte hålla oss längre; vi ringde (visade det sig senare) oberoende av varandra till annonsören för att höra ”vad som stod på”.
 
Vårt engagemang kanske kan te sig konstigt för utomstående och ”varför lägga näsan i blöt kring sådant man inte har med att göra” men eftersom vi var ganska övertygade om att hundarna riskerade att hamna i ”orätta händer” pga det låga priset och eftersom vi dessutom hoppades och trodde att man inom ”whippetkretsen” kunde hitta vettiga köpare så ringde vi alltså.
 
För att göra en lång historia något kortare och utan att avslöja alltför många detaljer framkom det av samtalet med annonsören att denna inte förstått att ett för lågt pris kan locka folk som egentligen inte har råd att ha hund (att anlita veterinär vid behov tex)- hon ville bara att hundarna skulle få det bra.
 
Jag tyckte att i alla fall jag och annonsören hade ett bra samtal där jag förklarade varför jag ens ringde upp och det verkade hon faktiskt tacksam över och uppskatta. Hon lovade att verkligen vara noga i urvalet av köpare och lät vettig för övrigt.
 
Ska man vara krass kanske man kan invända att man egentligen borde/ hade kunnat göra VÄLDIGT många sådana samtal till olika Blocket-annonsörer men det är kanske så att den egna rasen oftast ligger en varmast om hjärtat och dessutom är det väl också så att man inom rasen känner folk som man tror kan hjälpa till med omplaceringar osv.
 
Hur som helst hoppas jag att historien får ett lyckligt slut- jag tycker att jag har gjort vad jag har kunnat i alla fall och mer kan jag inte göra.

Tisdag- en liten sadelprovning

Inspirerad av en god vän som nyligen bytte sadel, trots att hon absolut inte tänkt det från början men upplevde en metamorfos när hon provade den hon sedermera beställde, provade jag själv ett nytt sadelmärke (Equipe) idag.

Kan inte påstå att jag upplevde någon världsrevolution, sadeln var helt OK men min egen är faktiskt skönare:).

Men även om jag själv är ganska förändringsobenägen i grund och botten har jag insett att det inte är fel att vidga sina vyer ibland.

Och även om man är nöjd med något kan det finnas ÄNNU bättre produkter på marknaden, om man bara ids och vill utforska denna.

Tack och lov sitter jag verkligen inte i sjön med min egen sadel, den är både skön, ursnygg :) och ligger jättebra på Archie så den kommer bara att bytas ut om något MYCKET bättre dyker upp.

Archie, som troligen såg dagens planerade vilodag flyga sin kos, var nog nöjd när jag bara red 5 minuter och sedan återbördade honom till boxen :).

Mysig djurfilm

http://www.youtube.com/watch?v=J4WEkEAV1os

Underbara djur och vacker musik- en bra kombination.

Ett mysterium (eller fem)

Häromdagen, under en långpromenad med Soya gjorde jag en väldigt intressant observation.

Både framför och bakom skylten som ni ser på bilden ovan såg jag nämligen mängder med hovspår och dessa fortsatte säkert 300 meter efter skylten som oomtvistligt förbjuder ridning på den väg som följer efter skylten. Om man inte har annat, viktigare, att grunna på kan man ju fråga sig följande:

1. VARFÖR rider man just där en skylt uttryckligen förbjuder en att göra det och då det finns likvärdiga vägar som man FÅR rida på precis i anslutning?

2. Vad är det för mening att rida in på en väg som ca 300 meter längre fram slutar i en ”återvändssväng” så att man MÅSTE rida samma väg tillbaka?

3. Är det kanske så att man inte alls har RIDIT på vägen utan GÅTT med hästen och tolkat skylten som att det är ok att promenera till fots med hästen men inte att sitta på densamma?

4. Hur i hela fridens namn har man ens lyckats ta sig förbi avspärringarna? Hur jag än tittade kunde jag inte hitta något ”kryphål” tillräckligt ens för den smalaste lilla ponny så då måste jag helt enkelt fråga mig:

5. Använder man avspärringsbommen som någon form av fast hinder som man hopptränar över?

Måndag- vi går ut hårt :)

Ingen mjukstart på veckan utan jag inledde den snarare med ett stenhårt dressyrpass i ottan.
 
Skämt å sido- stenhårt var det inte men ett dressyrpass blev det och detta under NN:s överinseende.
 
Trevligt som vanligt och det skulle vara sååå kul om Archie kunde få talförmåga i alla fall för någon minut så att man kunde fråga honom vad HAN tycker, ha ha.
 
För jag inbillar mig att han också uppskattar träningarna och känner sig ganska duktig eller så är det bara ett önsketänkande från min sida? Förhoppningsvis INTE för vi har planerat in ytterligare ett pass under veckan.    

Nu står gossen och kontemplerar i hagen, i alla fall en stund till så vida Karin, Alfrescos ägare inte glömmer bort att ta in dom för då blir det en lååång natt misstänker jag :).

Speciella annonser del 281, ingenting är heligt

Om man tror att "fogden" inte befattar sig med gamla hästgrejer tror man fel: http://www.blocket.se/orebro/Exekutiv_auktion_pa_bl_a__hast_prylar_32781464.htm?ca=23_11&w=3

Veckan som gått

Veckans väder: var mestadels soligt med flera plusgrader och det tackar vi för. När maken skickade bilder från Åre (som fortfarande är så snötäckt som något bara kan bli) kändes det nästan lite overkligt och samtidigt verkligen inget som jag längtade efter.

Veckans hiss: träningarna för NN som jag ser fram emot som en liten barnunge. Jättekul så länge det varar och eftersom jag faktiskt upplever att det inte bara är "allmänt kul" utan faktiskt gör att det går framåt med mig och Archie som ekipage. Och roligt eller ej så är ju det det viktigaste- kul kan man ha på andra sätt också :).

Veckans diss: köpet av det värdelösa hackamoret på My One och det av flera olika anledningar. Dels givetvis för att det kunde ha hänt en olycka när jag red med det men också för att man fortsätter att sälja sådant smäck trots att inte bara jag reklamerat skiten. Sedan hatar jag att behöva lägga tid på att åka tillbaka och återlämna dåliga produkter- jag vill knappt lägga vardagstid på att handla över huvud taget och köper jag något vill jag kunna avsluta affären där och då.

Veckans klocka: övergången till sommartid. Och trots att det innebar att man fick sova en timme mindre och bara för att jag kunde ta en sovmorgon så vaknade jag givetvis i ottan som en jäkla tupp en nå´t. Suck.....

Veckans joggare: ja det skulle väl vara jag det då. Löprundorna i Skrylle avverkas pliktskyldigast för att bibehålla kondisen men när ska jag få uppleva den där euforin man tydligen kan känna av att springa omkring?

Veckans skog: ligger i och kring Skryllegården. Lika tråkigt som det är att jogga där lika härliga uteritter har jag och djuren haft där, både denna och förra helgen.

Veckans recept: fick ni på bloggen; den mycket lättlagade men inte desto mindre goda "kolasåsen" Dulce de leche. Själv föredrar jag just sådant som är lättlagat och kan göras snabbt, utan en massa "märkvärdiga" ingredienser. Jag har varken tid, lust eller ork att stå i köket och veva i grytor i evigheter och har dessutom en "enkel" smak- mina smaklökar kräver inte tryffel och kaviar för att njuta :).

Veckans utflyktsmål: kan jag svara annat är Gekås i Ullared? Givetvis inte :)! Det är alltid lika kul att åka dit och göra olika fynd och samtidigt passa på att umgås med goda vänner på resan upp och hem. Dessutom gör dessa resor att jag slipper lägga så mycket tid på "vardagshandling"- jag köper det mesta på Gekås och behöver nästan barar komplettera med matinköp på hemmaplan- det sparar sååå mycket pengar (och tid)- pengar som jag kan lägga på tex träningar och annat kul.

Veckans fynd: där måste jag återigen nämna Gekås för det var där jag köpte en sadelpad i fårskinn för skamligt billiga 299:--. Jag hade rekat efter en sådan pad ett bra tag och kan meddela att de av likvärdig kvalité kostade mer än det dubbla på exempelvis My One och Hööks medan de som inte var lika dyra men ändå kostade någon hundralapp mer inte alls kändes lika mjuka och sköna.

Veckans läsare: ja, det är ju ni det :)! Jag är mycket tacksam över insända bidrag, frågor och kommentarer- utan dom vore bloggen absolut i alla fall lite fattigare och det vill vi väl inte, eller hur?

Söndag- i skogen

Alltid öronen framåt.....

Det slår aldrig fel....när man kan sova ut vaknar man som ett spöke, nästan mitt i natten.

Så trots att sommartidsövergången gjorde att man egentligen fick en timme mindre så var jag i stallet långt tidigare än vad jag hade tänkt mig, pigg och "på G".

Förra helgens skogsridning var så trevlig att jag hade bestämt mig för en repris idag och så fick det bli.

Tyvärr var det ganska kallt och därmed också lite fruset i marken så jag skrittade faktiskt bara men var i gengäld ute i hela 2 timmar och klättrade en del.

Att ge sig ut i skogen kan verkligen rekommenderas vare sig man har en sömngångare eller raket- sömngångaren inser att det inte går att sova över stock och sten för då står man på näsan och raketen kan aldrig få upp samma fart på smala, slingrande skogsvägar som ute på öppna fält tex.

Jag måste förresten berömma min lilla snabbspringare som är så duktig på dessa utflykter.

Hon håller sig väldigt nära Archie så gott som hela tiden och om hon någon gång "fastnar" kring något som luktar extra gott springer hon snabbt ikapp oss igen.

Och att hon sköter sig så här är nästan en förutsättning- hade hon rusat in och försvunnit bland de täta granarna i stället för att hålla sig på vägarna hade jag inte haft en chans att varken hinna ikapp eller hitta henne.

Efter vår mysiga tur fick Archie tillbringa dagen i hagen medan jag åkte hem för att göra en björnbärspaj och invänta besök från en god vän och tillika dressyr-ryttare, Susanne.

När Susanne dök upp hade vi mycket att avhandla som vanligt, det blir så när man träffas allt för sällan- upptagna som vi är med våra 4-benta kompanjoner :).

Fy skäms My One!

Härom dagen ägde en "favorit i repris" rum, "favorit" sagt med ironi eftersom jag verkligen inte vill uppleva något liknande igen.

Jag skulle hoppa med Archie och efter 15-20 minuters framridning tänkte jag styra emot det första hindret.

Jag skriver "tänkte" eftersom jag var tvungen att tvärnita Archie kanske 2 galoppsprång innan hindret och detta av den "enkla" (hmmmm....) anledningen att han då hade hacket hängade löst över mulen.

Skiten (ja, något annat ord passar inte) hade helt enkelt gått sönder efter alltså ca 20 minuters användning- jag hade själv inhandlat det dagen innan.

Tack och lov låg det gamla, rostiga men fungerande (efter en provisorisk lagning efter att det hade gått sönder efter ca 7 års använding) hacket i soptunnan i stallet så det var "bara" att kasta sig av hästen, lämna densamme i ridhuset med Soya och rusa i väg för att hämta det och fortsätta lektionen.

Jag ska ju villigt erkänna att den första anridningen efter denna incident kändes lite tveksam från min sida men tack och lov har jag ju en stensäker häst och det har verkligen räddat mig flera gånger.

Som ni vet brukar jag inte bara hoppa utan även rida ut på hack och jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända om jag hade ridit i tex full galopp och på en inte lika cool häst som Archie.

Hur som helst så åkte jag givetvis till My One samma eftermiddag för att reklamera eländet och jag var redan innan dess mycket fundersam på hur jag skulle bli bemött.

Jag visste nämligen att det förutom det hack jag köpt för 115:- även fanns 2 andra modeller för 295:-- och 635:- och om JAG hade haft en affär och varit liiiite intresserad av goodwill efter en så här potentiellt farlig händelse så hade jag nog erbjudit kunden att köpa det dyrare hacket med ett litet prisavdrag som "plåster på såren".

Nåväl- att reklamera hacket var (naturligtvis- fattas bara annat) inga problem men det var också det hela.

Någon kompensation var det verkligen inte tal om TROTS att biträdet själv erkände att man haft detta problem med andra hack man sålt.

Då jag påpekade att det verkade mycket märkligt att man FORTSÄTTER att sälja potentiellt farliga varor trots att man vet att det brister i deras konstruktion så fick jag bara svaret att man skulle prata med om det var tillverkaren eller inköparna, jag minns inte vilket men det är egentligen ointressant.

Själv tycker jag att denna modell skulle plockas bort omedelbart och inte bara "vi får se vad som händer...." typ.

Eftersom jag själv inte vågade byta hacket mot ett likadant fick jag vackert betala fullpris för det näst dyraste hacket och ärligt talat så spelade pengarna långt mindre roll än bemötandet och resonemanget.

Som jag påpekade så är det inte så ofta man rider stillsam dressyr med hack utan det är snarare något som används vid hoppning (= större skaderisk anser jag) och jag skulle inte VÅGA fortsätta att sälja sådant som kunder kom in och reklamerade på detta vis.

Att saker kan gå sönder är inget konstigt och "en gång är ingen gång" men om flera klagat och den sista kunden säger att skiten gick sönder efter 20 minuters användning så hade jag röjt i hyllan eftersom det faktiskt finns andra modeller att sälja.

Men det är jag det....

Lördag- flitiga Birgitta + ett litet efterrättsrecept

Det kanske inte ser så gott ut men trust me....det är det!

Som rubriken säger känner jag mig faktiskt flitig idag. Jag har hunnit med massor utan att känna mig slutkörd- en bara kombination.

Började med ett dressyrpass tidigt på morgonen och det blev ett fullt godkänt sådant.

Efter lite fix i stallet körde jag och Soya till Skrylle och efter skogs-rännandet åkte vi vidare för att veckohandla.

Idag sålde City-Gross spädgrissvansar (knorrar) och eftersom det är en Soya-favorit (de kostar dessutom 14 kronor/ kilot) så köpte jag 2 stora förpackningar.

Efter hemkomst, dusch och hårtvätt, sen frukost samt en power-nap ägnade jag en stund åt att putsa fönster- en egentligen oförtjänt ångestladdad syssla då den faktiskt inte tar så lång tid eller är så jobbig som jag alltid ställer in mig på mentalt. Diskmedel för tvätt och tidningspapper att torka med ger förresten bästa resultatet om ni vill veta vad min erfarenhet säger (fönsterskrapor är överreklamerade och ger märken).

När denna, tack och lov inte så frekvent återkommande syssla var avklarad dammsög jag hela huset samt försökte att hitta alla dammställen som varit dolda i vintermörkret.

Vid 3-tiden var det dags för ett nytt stallbesök som mest ägnades åt att pyssla lite med min utrustning samt prata med olika stallkamrater.

När jag hade släppt ut Archie och Rocky för hagvistelse nr 2 för dagen körde Soya och jag hem; hon för att sova och jag för att fortsätta med klädestvätt, vikning av densamma och annat husligt (maken är bortrest och slipper därför av naturliga skäl hjälpa till :)).

Nu återstår inte mycket på dagens to-do-lista mer än att åka tillbaka till stallet och ta in djuren om någon timme samt att förhoppningsvis avnjuta en god "dulce de leche", en tjock kola-sås aktig smörja som man kan äta med tex vaniljglass och som jag håller på att "tillaga" as we speak.

Att jag skriver "tillaga" inom citationstecken är för att det inte är så mycket "laga" över denna kola-sås-tillverkning då man helt enkelt framställer den genom att koka en konservburk sötad, kondenserad mjölk i ca 4 timmar- inte så avancerat med andra ord (man kokar alltså en oöppnad burk i en kastrull och när man sedan öppnar den när den är färdigkokad så får man såsen).

Mycket gott är det hur som helst och att det är så lättlagat (om än drygt) gör inte saken sämre.

Vill ni läsa mer om denna goda efterrätt rekommenderar jag denna länk:

http://linneasskafferi.blogg.se/2010/july/utkast-juli-22-2010.html

och säger för egen del "Adios" tills i morgon!

Speciella annonser del 280- om du vill bräcka grannen

Förstår inte varför inte denna annonsör passade på i julas- alltid finns det någon knäppgök som vill ha den största julgranen i kvarteret :)

http://www.blocket.se/hoor/Granar_Bortskankes_32762717.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 279- här finns ALLT!

Man ska inte säga annat än att det går att hitta precis ALLT på Blocket:

http://www.blocket.se/goteborg/Tornkran_32764525.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 278- effektiv eller trist?

Man kan ju undra om säljaren blev avvand efter endast en dag eller om han mer troligt gav upp lika snabbt?

http://www.blocket.se/sodermanland/One_cigg_32802114.htm?ca=23_11&w=3

Men tänk så skönt för omgivningen om alla rökare (läs: luftförpestare) kunde hålla sig till dessa!

Ullared i bilder del 3 (inspiration, tips och information)

Efter att både hund och häst fått sitt var det dags för de andra avdelningarna på Gekås att tas i besittning.

Bortsett från att jag köper precis alla hygien och städartiklar här (har inte köpt ett schampo någon annanstans på säkert 5 år på fullt allvar) så hittar jag alltid både stort och smått till hemmet som får åka med i kundvagnen hem.

En hel del påminner om IKEAS utbud tycker jag men priserna är lägre och sortimentet ofta ännu större.



Denna vinter har jag haft bra och tåliga skor som klarat all snö annars hade en sådan här skotork för 169:-- nog inhandlats.



Ibland känns det bra att även köpa "de små sakerna" som proppar tex för det har i alla fall hänt mig mer än en gång att jag stått utan dessa små rackare precis när huset svartnat av någon anledning.

Att då kasta sig i bilen och åka till närmaste affär/ mack har varit nödvändigt och just då hade jag givetvis betalat nästan vad som helst för att få tillbaka elen men nog hade jag varit gladare om jag bara hade kunnat öppna en kökslåda och ta fram nya proppar.



Denna prydnadslampa för 79:- fick följa med hem och är ett exempel på sådant som jag tycker att man antingen kan köpa som en "gå-bort-present" i stället för den långt mer fantasilösa blomsterkvasten eller inhandla ett lager av som ridklubb och ge som hederspris.

Och om inte just den lampan passade ens smak så fanns det som synes måååånga andra att välja bland.

Vintern har säkert gått hårt åt många dörrmattor och för 29:-- kan man med gott samvete förnya sig.

Även bland sängkläder, gardiner, löpare och handdukar finns det ett enormt utbud till bra priser och den gröna handduken längst till vänster i bild fick ett nytt hem i mitt badrum.

På Gekås är man alltid ute i vääääldigt god tid när det gäller högtider; minns att jag en gång såg julpynt i augusti !

Och påsken är ju inte såååå långt bort, eller hur :)?

Och om man inte är så förtjust i gult så finns det åter igen.....

....många andra färger att välja bland.

Sådär ja, full kundvagn som vanligt och färdighandlat för den här gången.

Jag hoppas att ni har uppskattat denna extremt lilla rundtur i varuhuset och fått någon liten idé för egen del.

Fredag- den ljusnande framtid är vår

Tänk så mycket lättare allting blir ”bara” det blir ljusare på morgnar och kvällar och gärna dessutom lite varmare.

Jag är verkligen inte den enda till att påpeka detta och det är ju inte så konstigt heller.

Plötsligt känns det som om man har fått flera ”extra” timmar per dygn till sitt förfogande och det tilltagande ljuset gör att i alla fall jag också VILL göra mer.

Att snubbla omkring utomhus i kompakt mörker med en lös, svart hund som man knappt kan skönja lockar inte, inte heller att rida ut i samma mörker och riskera att hästen antingen gör sig illa på något som den inte ser eller blir påkörd av en bil om man tvunget måste ut på vägarna.

Nu kan jag tack och lov sedan flera veckor tillbaka rida lite senare på eftermiddagen och idag blev det också premiärtur på morgonen!

Ridturen inleddes med lite hoppning i ridhuset där hinderna tack och lov stod kvar sedan gårdagen.

Jag hade aldrig orkat plocka fram denna mängd men det var en trevlig serie som jag hoppade 5 eller 6 gånger.

Serien började med 3 studshinder efter varandra och därefter följde 2 räcken med 1 galoppsprång mellan båda för att avslutas med en oxer till vilken det var 2 galoppsprång.

Således 6 hinder/ språng i följd så det gällde att komma rätt på vilket vi gjorde alla gångerna så därefter nöjde jag mig och skrittade ut en halvtimme i stället.

Som så ofta (känns det som i alla fall) hände det något som var lite ”typiskt mig” under ridpasset men om detta tänkte jag hålla er ovetande ett tag till och berätta mer i ett separat inlägg, kanske till helgen.

Speciella annonser del 277, sommarlovskul?

http://www.blocket.se/helsingborg/Ponny_till_forsaljning_eller_tillridning_soke_32780041.htm?ca=23_11&w=3

Ett smart sätt att få låna en ponny under sommarlovet och till och med få betalt.

Fast jag skulle nog önska lite mer meriter hos ryttaren för att låna ut min ponny till henne för tillridning (sade hon....måhända fördomsfullt?).

Speciella annonser del 276, så kan det gå!

Jag vet nog ingen "vara" som så snabbt kan sjunka i pris som en häst.

Känner till flera fall där från början otroligt dyra hästar (som ursprunligen kostade flera hundra tusen kronor) fått säljas för en spottstyver.

http://www.blocket.se/hassleholm/Stor_dressyrhast_till_skogstur_och_traning_32780747.htm?ca=23_11&w=3

Ullared i bilder del 2 (inspiration, tips och information)

När hästshoppingen var avklarad tyckte jag att det var dags för Soya att få sitt (läs: godis) så då vandrade jag bort till hundavdelningen (som ligger granne med hästsporten).




Gotter i långa rader. En ny favorit ser man en bit av längst till höger i bild. Det är som en armslång (!) ölkorvsliknande "stång" som jag hade mycket roligt åt när Soya skulle försöka manövrera hemma. Hon krockade med köksluckorna i sina försök att släpa bort ölkorven till sin Bia-bädd där det tog ett bra tag för henne att utplåna den. Priset; 10:-- är verkligen modest tycker jag.



Åhhh så mycket fina och snygga halsband jag såg. Lite komiskt att jag, som nästan aldrig använder koppel suktade efter dessa, särskilt som jag dessutom har flertalet halsband hemma, bland annat Soyas "valp-stryp" som jag fortfarande använder mest de få gånger jag kopplar henne.



Visst påminner modet om det som råder på hästfronten förresten?



Bortsett från grisöronen (som nu har prishöjts till den svindlande summan 35:-- för 10 stycken) är dessa leversnittar en klar favorit.

Maken älskar att mata Soya med dessa och Soya älskar att äta dom- en win-win-situation med andra ord :).

Pris: 25:-- för 2 kilo, ännu ett svårslaget pris (jag har sett affärer där man knappt får ½ kilo för denna summa).



Efter diskussioner här på bloggen och tips från Hille köpte jag detta reflexhalsband för 29:--. Det fanns flera olika sorter att välja bland, även selar i samma material dessutom.



I halvlek av shoppingen hade hungern kommit ikapp oss lite och vi bestämde oss för att prova Gekås egen nyöppnade restaurang på våning 3.

Som synes var maten apetitligt upplagd och smakade dessutom väldigt gott.



Konceptet är mer eller mindre identiskt med IKEAS vilket nog är ett smart drag- varför ändra på något som fungerar och försöka uppfinna hjulet på nytt liksom?



Eftersom "alla" någon gång varit på IKEA är igenkänningsfaktorn troligen hög och folk vet därför hur de ska bete sig på restaurangen vilket minskar risker för förvirrade människor som irrar runt med sina brickor, letar efter drickan, uppehåller kön osv.

Laxen ovan kostade 69:-- och det fanns maträtter (köttbullar tex) för runt femtiolappen.

Fråga från en läsare om tömkörning

En läsare, Susanne, har mailat mig och frågat om jag vet någon bra tömkörningsinstruktör i Göteborgs-trakten.

Det vet jag inte men tänkte att någon läsare kanske vet?

Torsdag- roliga (morgon)timmen

Precis som förra torsdagsmorgonen tillbringades denna i ridhuset med NN.
 
Och nu börjar jag nästan undra när vårt tränings-flow ska brytas för även denna (kanske den 8:e i rad?) träningen gick jättebra och var precis lika rolig som de föregående.
 
Jag lyckades få Archie att trava mer eller mindre hela passet på ett lika bra sätt som igår och nu vill jag ”bara” (hah!) att detta blir hans ”standardtrav” som han själv går in i och bibehåller- helt utan min inverkan nästan.  
 
Nu börjar det bli så pass varmt ute (och ljust är det redan) att det snart kan bli läge för att skritta hem till NN och visa upp Archie på hennes utebana.
 
NN vill gärna se Archie i annat än hans invanda miljö och om han tänder till lite då eller hur han reagerar och det tycker jag är en klok synpunkt som jag gärna tillgodoser.

Efter jobbet åkte jag till My One och inhandlade det som inte fanns i Ullared :), ett
nytt hack (115:-) och ett brunt (!!!) Eskadron-schabrak (269:-).

Mitt gamla hack har blivit rostigt och allmänt fult och jag har dock haft det i ca 7 år och inte varit så rädd om det.

När jag kom till stallet var det soligt och eftersom det numera inte blir mörkt förrän vid sju fick Archie och Rocky gå ut och lufta sig i var sin hage medan jag fixade i stallet och gick på långpromenad med Soyis.

Speciella annonser del 275, självklart?

http://hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=461863&inriktning&typ=7

Notera den sista meningen.

Det låter som en luttrad hästmänniska....och tyvärr är önskemålet inte en självklarhet för alla även om det givetvis borde vara det.

Ullared i bilder del 1 (inspiration, tips och information)

Efter dagens besök på Gekås i Ullared tänkte jag publicera 3 inlägg med lite bilder som kanske, precis som rubriken säger förhoppningsvis kan ge er lite inspiration (kanske vill ni förnya något hemma eller i stallet), tips (vad är prisvärt i Ullared?) och information (om utbudet tex).

I den första delen tänkte jag hålla mig nere på hästavdelningen (del 2 ska handla om vad man kan köpa till sin doggy och del 3 om saker till hemmet).



En mycket praktisk, ihopfällbar pall för 59:--. Bra att ha i transporten tex när man åker på tävling.



Visst är det väl du "Trasselkvast" som gillar rosa till din häst :)?

Det finns det ju absolut de som gör (inte undertecknad, ha ha) och på Gekås kan man köpa en hel del rosa attiraljer till sin horse.

Ovan ett regntäcke i just rosa (undra sa flundra hur länge det får behålla kulören efter några rullningar i hagen?).

Det fanns även fleecetäcken i rosa, liksom sadelöverdrag och benskydd i samma färg. Bara ett tips till de hugade!



En sadelpad i fårskinn för 399:--!!!! Och tro mig, som verkligen har undersökt marknaden; billigare kan ni inte finna denna produkt ny någonstans! Till och med begagnade säljs ibland för ett dyrare pris; kolla på hästnet eller blocket om ni inte tror mig.



Ett schabrak för 119:-- inköptes till undertecknads hoppsadel.



En del tror att det bara är "skit" som säljs i Ullared, dvs varor av dålig kvalité eller av okänt märke.

Inget kunde vara mer fel; ovan ser ni tex några back-on-track-produkter.



Om man inte vill gå med en neongul nylonjacka eller tycker att det blir för varmt kan man nöja sig med en fleece-dito. Pris: 129:--.



Ridbyxor i långa rader. Här finns både skodda och oskodda och i alla möjliga kulörer.



Ridstrumpor i långa rader. Själv brukar jag köpa de som säljs i 2-pack för 29:-- och tycker att de är helt ok.



Kanske är jag för gammal och hänger inte med men det verkar som att dessa tröjor är det senaste modeplagget, eller?

Jag såg massor med tjejer som hade dessa i sina kundvagnar och många som stod och drog i galgarna. Pris: 179:--.



Denna "allround"-stövel för 299:-- utnämner jag till något av det fulaste som kan sitta på en hästmänniskas fot men en stallkamrat som har just dessa på sina fötter bedyrar att de är underbart sköna att gå i och väldigt varma med en fårskinnssula i. Kostar dessutom troligen någon hundralapp mer i andra hästaffärer.

Mera onsdag- färdigshoppat (för den här gången)

Då var dagens shopping på Gekås till ända och som vanligt gjorde vi härliga fynd alla tre.

Totalt handlade jag för ca 4600 kronor men då var inte riktigt allt till mig själv :).

Archie fick ett underbart fårskinnsunderlägg till sadeln för 300:- och ett ofodrat regntäcke med halvhals för 350:-, Soya fick leversnittar, grisöron och ett reflexhalsband för 29:-.

Jag köpte dessutom det ena av de 2 hoppschabraken jag numera ska hålla mig till (kostade 119:-), Radital, 6 par ridstrumpor, en ridblus för 59:-, sadeltvål i sprayflaska, sporremmar i konstläder (19:-) och reservspännen till täcket (karbinhakemodellen som sitter som snabbspännen framtill på täcket och som oftast är det som pajar först, kostade 19:-).

Sedan blev det 2 koftor, 2 lampor till fönsterkarmarna i vardagsrummet, nya badlakan och matchande handdukar, dörrmatta, blockljus, DVD-skivor och fodral till maken, rakblad till densamme, "tusen" flaskor schampo och duschtvål, tvättmedel, tandkräm och en miljon småpryttlar till.

Denna gången hade jag bättre med tid och tog faktiskt massor av kort som jag ska plåga er med de kommande dagarna, har inte så mycket annat att diskutera för stunden så ni får stå ut (eller låta bli att läsa eller komma med förslag på vad jag ska skriva om).

Onsdag- shopping pågår.....

När ni läser detta pågår förhoppningsvis shopping i Ullared för fullt.

Jag sitter just nu i bilen på väg upp tillsammans med lika taggade Petra och Lina, vana Gekås-besökare vid det här laget.

Archie bjöd på ett härligt dressyrpass i morse och så som jag fick honom att gå idag "måste" han gå på tävling för att kunna hävda sig, det är vad jag tror i alla fall.

Nu ska jag "bara" försöka att befästa detta alltid och i alla lägen (lättare sagt än gjort....) att Archie är självgående med sug i steget och att jag kan sitta stilla på en häst som jobbar mer med ryggen och med mer elastiska ben än förut.

I kväll kommer det förhoppningsvis en rapport om hur dagens plånbokstömning avlöpt och sedan blir det väl bilder också längre fram.

Vi hörs!

Dagens (schabrak)fråga

Jag har länge tyckt att både jag själv och väldigt många hästägare med mig har aldeles för mycket saker som aldrig används.

Och hur andra gör med sina attiraljer har jag knappast med att göra eller kan påverka men för egen del har jag nyligen fattat ett världsrevolutionerande beslut- i alla fall vad gäller mina schabrak.

Om jag kommer att sträcka ut detta beslut till att någon gång i en avlägsen framtid även omfatta annat (täcken tex) står än så länge skrivet i stjärnorna- så här långt gäller det först och främst att förmå mig själv till att fullt ut fullfölja det här med schabraken.

Vad är det då jag har kommit fram till?

Jo…som majoriteten av alla hästägare konstaterade jag för länge sedan att jag har måååånga schabrak- som mest har det varit minst 10 och då vet jag ändå dom som säkert har nästan det dubbla.

Använder jag då alla dessa schabrak?

Näää….precis som jag har mina favoritplagg för egen del så är det samma sak med schabraken.

2-3 stycken är favoriter och de hamnar till 90 % under sadeln, resten (dvs det stora flertalet) utgör någon slags rekvisita eller ”bra att ha lager” eller inte tusan vet jag….

Jag är inte heller någon sådan ”Skitta-picka” (skånskt ? uttryck för en skitig kvinna) att jag låter smutsiga/ svettiga schabrak ligga och torka ihop i veckor innan de tvättas så inte heller av denna anledning behöver jag ha något större lager.

Nu har jag våghalsigt bestämt att jag från och med typ NU endast ska ha 3 (T R E !!!!!) schabrak till dressyrsadeln och max 2 till hoppsadeln.

De 3 dressyrschabraken ska vara 2 vardags och ett tävlingsdito- resten, dvs alla lite noppriga, halvslitna, något krympta osv schabraken ska obönhörligen upphöra att tillhöra B Karlssons entourage- de ska antingen slängas eller skänkas bort.

Jag gissar att det maximerade antalet 3 riskerar att på ett eller annat sätt, kanske på grund av någon fantastisk rea eller dylikt som bara inte går att motstå, utökas till säg 5 men kan jag hålla mig där kommer det ändå att kännas bättre än detta meningslösa samlande och förvaring av saker som ändå aldrig kommer att användas.

Så till dagens fråga/ frågor till läsarna:

Hur många schabrak har DU? Använder du alla? Är du en samlare? Kan du tänka dig att följa i mina fotspår och göra en utrensning?

Tisdag- jodå...vår!!!

I föregående inlägg undrade jag om det inte fanns vårtecken och med 15 plusgrader och solsken ute när jag körde till stallet får man väl säga att saken är ganska klar, eller?

Jag och djuren fick en skön timme ute, Archie fick öva på travökningar och samlad galopp bland annat medan Soya fick springa i valfri gångart och utan krav på schwung :).

När vi var nästan hemma fick vi en mega-motorcykel i baken och den mullrade så högt att Archie flög i luften.

Jag lyckades faktiskt överrösta bullret genom att skrika "vänta" och otroligt och tacknämligt nog dämpade killen sin helvetesmaskin tills jag hade hunnit manövrera bort Archie från vägen och till en säkrare gräsbana.

Skönt när folk visar hänsyn!

Efter detta lilla debacle fick jag lite gratis tramp så inget ont som inte har något gott med sig he he.

Vår?

Nyss, på väg hem från jobbet, såg jag en brevbärare komma cyklandes i shorts?!?!

Ett vårtecken (eller galenskap)?!??

En rolig hundbild

Denna bild tog jag under en liten promenad med Soya i Malmö förra veckan.

Jag blev faktiskt liiiite rädd att den glada kavaljeren skulle ta ett skutt ut från balkongen- det såg nästan ut så vid något tillfälle och någon ägare syntes inte till.

Soya verkade föga intresserad och vi hastade snabbt vidare innan räcket gav vika ännu mer.

Bloggtips- igen

Jag har alltid läst väldigt mycket, både böcker, dagstidningar och olika tidskrifter och jag brukar alltid ha några böcker ”på vänt” som jag har beställt på biblioteket men väntar på att de ska bli tillgängliga.

Just nu har jag dock betat av alla böcker och har nästan inget att läsa mer än Sydsvenskan som vi prenumererar på samt Ridsport som ju inte kommer mer än 1 gång var 14:e dag.

Jag har genom åren deltagit i olika diskussionsforum på nätet och där kan man fortfarande hitta en del lästvärt men däremot har de bloggar jag funnit intressanta mer eller mindre upphört.

Jag vet inte hur många bloggskribenter som har gett upp efter ett kortare eller längre tag- antingen har de lagt ner bloggen helt eller så tar de en lång paus. Några skriver också allt färre och tristare inlägg och summan av kardemumman är att jag nu har ”läs-brist”.

För ganska länge sedan efterlyste jag roliga bloggar som ni följer och jag skulle vilja göra det igen:

Så…vilka bloggar följer ni och varför? Vad handlar de om (behöver ju inte nödvändigtvis vara hästbloggar)?

Själv kan jag alltså inte ge er några tips för de bloggar jag brukat följa har antingen ”lagts ner” eller blivit så tråkiga att jag inte längre följer dom.

Måndag- dubbelt upp!

Att våren närmar sig med stormsteg har många fördelar- att man kan ha hästarna ute mer är ett sådant exempel.

Archie har haft vilodag och jag släppte ut honom och Rocky en vända till när jag kom till stallet efter jobbet.

Själv kände jag mig dödstrött och släpade mig fram innan jag kunde köra hem och vila lite.

Speciella annonser del 274- allt för kunden!

Här är en som verkligen månar om sina gäster :)

http://www.blocket.se/gotland/Gratis_Hasthage_sommartid_32708385.htm?ca=23_11&w=3

Veckan som gått

Jag "måste" tjata lite om våren igen men det är så härligt att den börjar visa sig för oss skåningar i alla fall.

På facebook och andra ställen läser jag om stackare i andra delar av landet som fortfarande brottas med snöskottning och annat "vit-relaterat" elände och det känns underbart att kunna lägga detta bakom sig.

Jag dristade mig till att sätta undan våra snöskyfflar just igår- har inte vågat göra det tidigare av rädsla att utmana ödet men nu så...

Penséer är planterade och det är också ett säkert vårtecken för min del och Soya har sprungit utan täcke flera gånger :).

Veckan har innehållit en hel del "kuligheter"- bland annat träffade Soya och jag Petra och hennes boxertik i Skrylle i måndags och fick en jätteskön promenad med efterföljande god fika.

I torsdags hade jag lika kul som vanligt på min träning i ottan för NN och under lördagen fick jag äntligen träffa Åsa och hennes vovvar tillsammans med Soya.

I veckan var jag också på en snabbvisit på ridskolan där jag faktiskt inte satt min fot på nästan ett år.

Det är lite skrämmande tycket jag hur fort man kan komma ifrån något, i detta fallet ridskolan, som jag innan stallflytten besökte minst 2 gånger om dagen i mer än 20 års tid!

Men man har, i alla fall i mitt fall, fullt upp med annat och då blir det så- man tar sig inte tiden helt enkelt.

Söndagen kröntes med en härlig skogsritt med mina djur- det är så skönt att de kan "umgås" så bra tillsammans.

Ridningen går som på räls höll jag på att säga men nu ska jag inte ta i utan mer konstatera att det går framåt om än saaaaakta.

Men man ska inte gapa efter mycket utan vara glad så länge det går just framåt och inte bakåt eller står stilla :).

Tävlingar blir det inga förrän i april och det känns bara bra- så hinner jag träna mer och framför allt på att rida program som jag har sådant motstånd mot.

Under kommande vecka är ett Ullaredsbesök inplanerat och ni som känner mig vet ju vad jag tycker om DET :).

Som en barnunge på julafton och som tur är så är mina medpassagerare på kommande resa lika "besatta".

Inköpslistor är redan skrivna och plånboken laddad!

Söndag- med handväska i skogen

I morse tog jag en liten sovmorgon till klockan sex och eftersom det redan var ljust ute då kändes det helt ok att stiga upp och hasta iväg till Skrylle innan alla andra motionärer hittade dit.

När vi hade sprungit vår mil åkte Soya och jag vidare till stallet för mockning och foderfix och sedan tillbringades resten av förmiddagen och början på eftermiddagen i hemmets lugna vrå.

Vid 2-tiden begav vi oss åter till stallet, nu för att åka till skogen med Archie.

Jag förstår inte varför jag har ett sådant mentalt motstånd mot vissa saker?!?!?

Tanka bilen är ett utmärkt exempel trots att det tar typ 10 minuter, att putsa fönsterna är ett annat även om detta tar lite längre tid.

Och samma sak gäller mot att koppla släpet och köra iväg för att rida!

Trots att det alltså endast tog 15 minuter att köra till Skrylle idag så är det precis som om jag tror att jag behöver världens "extra tid" för att genomföra ett sådant här projekt.

Men efter dagens underbara ritt har jag lovat mig själv att skärpa mig!

Jag vet inte vad Archie skulle göra MER för att vara så lätthanterad och enkel att ha med sig (koppla släpet åt mig kanske?) och körningen tog som sagt knappt något tid.

På den tiden jag ägde Décima, som liksom Archie var OTROLIGT snäll myntade jag på ett diskussionsforum som jag frekventerat i över 10 år uttrycket "HANDVÄSKA" menandes att det var precis som en sådan Décima var; man kunde i princip ta henne under armen och gå- precis var som helst, så som man ju kan med en handväska.

Uttrycket lever faktiskt kvar på forumet och numera vet alla "stammisar" vad som kännetecknar en handväska :).

Och Archie, som den man han är, är verkligen också en handväska, eller ska vi säga PORTFÖLJ i hans fall :).

Jag kunde inte önska en snällare häst och dagens lilla äventyr bevisade detta än en gång.

Jag tror att jag har stor nytta av att jag tävlade honom mycket redan som unghäst och att alla de nya platser han besökte då har fått honom att vara fullständigt oberörd inför just nya miljöer.

Att Soya följer med och är så lugn tätt vid hans sida kanske också påverkar, inte vet jag :)?

Hur som helst hade vi en underbar ridtur i 7-gradig värme, båda djuren utan täcke och i strålande solsken.

Vi klättrade en del, galopperade och travade långa sträckor och skrittade däremellan.

Om vägarna förbli mjuka framöver tror jag att det kommer att vara ett superbra ställe för mig att träna Archie på.

Att kunna "bränna iväg" i full galopp- öva på ökningar där han verkligen får ta i- det tror jag dessa vägar är perfekta till (det är alltså inte i motionsspåren jag rider utan i vägar som korsar dessa och som ÄR till för ridning).

Dessutom är jag mycket för omväxling och ska sanningen fram börjar ridvägarna kring stallet att kännas lite väl uttjatade.




Kilometerlånga vägar att rida på- underbart!



Underlaget var helt ok även om det hade kunnat vara ännu mer svikt i det. Förhoppningsvis blir det så när det blir ännu varmare ute och allt töar upp helt.



Redan när jag såg den här backen i höstas tänkte jag "här skulle jag vilja rida med Archie :)".



Jag är glad att jag har klättertränat en hel del för det gällde att hålla tungan rätt i mun bland stenar, rötter och vindlande smala stigar som....



....gick upp och ner....



Till transporten hittade jag en jättebra stor parkering bara kanske 50 meter från "stora vägen"- samma väg som jag kör till Skrylle för övrigt.

Morgontrötta ryttare

Eftersom det var väldigt många anmälda till förra helgens tävling hade man från arrangörens sida gjort så att man började redan klockan 08.00- ett enligt mig STENSÄKERT sätt att väldigt snabbt och lätt minska deltagarantalet i alla fall något.
 
För det slår aldrig fel; av de säg 7-8 ekipagen som får de första starttiderna är det ALLTID några som antingen styrker sig direkt eller aldrig dyker upp på tävlingsdagen.
 
Och är det inte fascinerande hur hästar behöver mycket kortare framridning tidigt på morgonen än senare på dagen?
 
Jag vet inte hur ryttare fått denna ”sanning” (hmmmmm) för sig men åter igen; kolla på parkeringen en timme innan en tävling börjar, om den börjar tidigt.
 
Inte en transport brukar skymtas och först då det är 45-50 minuter till första start kan man se bilarna komma släntrande.
 
Inte för att jag själv brukar rida fram i mer än max 40 minuter (från det att jag sitter upp och börjar skritta) men liiiite tid behöver man väl ändå på sig för att startanmäla, byta om, ta av och sätta på hästen utrustning osv?
 
Är det så att vi hästmänniskor är så utslitna av vårt intresse att vi så desperat behöver de futtiga extra minuterna i sängen på morgonen att vi sedan måste stressa och stirra iväg och kanske därför inte hinner förbereda oss själva och hästen så som vi skulle kunna gjort med mer tid?
 
Det tål att tänkas på…..

Lördag- det som göms i snö.....

Som många gånger förut började även denna lördag med ett besök i stallet där jag, under Soyas vakande (hmmm...knappast...snarare dåsiga) öga genomförde ett dressyrpass i ridhuset.

När detta var avklarat körde vi till Järavallen där Åsa och hennes pojk-hundar mötte upp.

Vi har inte träffats på några veckor pga Soyas löp så vi hade mycket att avhandla och var inte färdigpratade förrän efter 2,5 timmes promenad :).

Vädret var soligt och "vårigt" så det var ingen plåga att gå precis och en whippet går ju inte att promenera trött så alla var nöjda.

Hemma kunde jag konststera att ordspråket "det som göms i snö kommer upp i tö" hade besannats och det brukar sällan innebära något positivt enligt min erfarenhet.

Tro inget annat än att jag välkomnar våren men tyvärr gör det skarpa dagsljuset att man plötsligt upptäcker allt möjligt som vintermörkret skonsamt dolt.

All snö och kyla har gått hårt åt både gräsmatta och annat (vi har fått en hel del putssläpp vid husgrunden som vi måste snygga till) och även inomhus avslöjas minsta dammkorn skoningslöst.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att plocka med lite allt möjligt och till och med vågat mig på att plantera årets första penseer.

Tror att det var efter första vintern i huset som jag gjorde detta redan i slutet av februari och nu har det varit plusgrader dagtid i säkert 14 dagar så förhoppningsvis klarar de sig.

Knasiga drömmar :)

Brukar ni också skratta/ förundras över era drömmar, eller ni kanske tillhör kategorin som inte kommer ihåg dom efteråt?
 
Själv drömmer jag mycket, minns det mesta och brukar också kunna härleda en dröm, dvs förstå eller i vart fall ana varför jag drömt som jag drömt.
 
Det kan ofta handla om sådant som har hänt, som jag tror, vill eller fruktar ska hända.
 
Har jag varit på en fest eller haft folk hemma precis innan jag går och lägger mig kan festen ofta fortsätta i drömmen liksom sådant vi pratat om.
 
Natten efter helgens tävling drömde jag om Archie och det var en komisk dröm kan ni tro!
 
Jag drömde att jag skulle åka stadsbuss med honom (!) enbart iförd grimma dessutom. Jag hade alltså inte ens ett grimskaft utan höll i grimman och detta var det som jag upplevde som besvärligast.
 
När vi skulle kliva på bussen undrade jag flera saker:
 
Skulle chauffören reagera på att jag kom med en häst? Det gjorde hon inte.
 
Vad skulle det kosta att åka med en häst? Archie fick åka gratis och jag betalde 20 kronor för min biljett.
 
Skulle bussen kränga under Archies tyngd eller rent av bli överbelastad? Svar: NEJ.
 
Vi gick bort och ställde oss mitt i bussen, där man vanligtvis står med barnvagnar och jag bad en intillsittande person med en stor, svart hund att hålla i denna så att den inte skulle nafsa efter Archie.
 
Där tog drömmen slut men gud vet hur den hade kunnat sluta?
 
Vad tror ni Freud skulle säga om detta?  
 
Åka buss= åka till tävling är väl det närmaste förklaring jag själv kan komma :).

Fredag- igen!

Både jag och många av mina arbetskamrater säger det ofta: det är inte klokt så fort veckorna forsar fram.

Det är säkert i alla fall delvis ett tecken på att vi trivs på jobbet, det ligger en hel del i "tiden går fort när man har roligt".

Även den knappa timmen i ridhuset i eftermiddags gick fort, jag hade kunnat rida hur länge som helst kändes det som.

Vi hoppade lite, tränade på trav och galoppökningar framför allt och Archie blev verkligen "på hugget" och kändes så fin efter ett tag.

Nu håller jag helg och hoppas på 2 mysiga dagar med mina älsklingar!

Speciella annonser del 273, gummigrop?

Upplys en okunnig; vad är en gummigrop för något?

http://www.blocket.se/stockholm/Gummigrop_bortskankes_mot_avhamtning_32666468.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 272, ta ditt ridhus och gå!

Nåja...inte riktigt ett bärbart ridhus men det närmaste man kan komma kanske :)?

http://www.blocket.se/orebro/Ridtalt_32653088.htm?ca=23_11&w=3

Har faktiskt aldrig ridit i ett ridtält för egen del så hur det är har jag ingen aning om.

En dumhet kommer sällan ensam?

En av mina ”käpphästar” (ha ha...passande uttryck på en hästblogg) är det i mitt tycke många gånger överdrivna användandet av täcken i tid och otid och under helgens tävling fick jag se det igen:

En häst som inne i framridningsridhuset reds fram med 2 täcken ovanpå varandra. Samtidigt som hästen travade runt med denna extra-börda kunde jag konstatera att det utomhus var + 5 grader och fullständigt vindstilla.

Detta agerande fick mig att fundera över om just detta med dubbla täcken ”spelar någon roll” eller om man bara ska se det som något harmlöst à la ”alla får väl göra som de vill”.

Och då slog mig insikten att liksom ordspråket säger att en olycka sällan kommer ENSAM så är det faktiskt samma sak med DUMHET.

Om man resonerar så urbota korkat, dvs tror att en fullt frisk häst behöver 2 täcken på sig när den travar i ett ridhus- då måste i alla fall jag fråga mig vilka MER tokigheter man inbillar sig och agerar utifrån? Och en del är kanske inte lika harmlösa ur hästens perspektiv (brist på motion, överutfodring, felaktigt avpassad utrustning, galna träningsmetoder osv osv).

Att jag sett robusta ponnys med 2 (en gång faktiskt TRE) täcken på tävling förstår jag bättre- är man 9-10 år gammal är man kanske stolt över och vill visa upp så mycket som möjligt av sin fina utrustning men vuxna borde väl ha kommit över detta, eller?

Torsdag- kul, roligt, skoj!

I morse var det träning för NN och med risk för att verka tjatig så var det lika roligt som alla de föregående gångerna :).

Våra träningar börjar nu anta ett ganska likartat mönster; vi brukar "köra igenom" lite skolor, någon skänkelvikning, en handfull byten, lite förvänd galopp, lite piruettförberedande arbete och så lite tramp-embryon utmed långsidorna.

NN "fastnar" inte något enskilt utan kan i stället "ge hemläxa" på sådant som inte utförs tillräckligt bra och förklara hur jag ska träna detta på egen hand.

Väldigt bra tycker jag och just det här att inte traggla tror jag hjälper Archie att både hålla sig mer vaken och känna sig gladare än vad jag upplevde honom förra året. Han hinner liksom inte tröttna innan det är dags för något nytt och det är ju inte heller så att han- i alla fall hittills- gjort något riktigt USELT så att vi har känt oss tvingade att "få igenom" det.

Nä....snarare är väl det mesta just nu sådär "halvbra" eller vad man ska säga och det är därifrån jag vill utvecka Archie till att göra det RIKTIGT bra eller så bra som han kan utifrån sin förmåga (eller vår genemsamma förmåga ska man kanske säga).

Vad jag gillar med NN är förutom själva träningsupplägget (omväxlande arbete, MYCKET BERÖM, inte köra slut på hästen) att hon har vad jag skulle vilja kalla ett "spontant verbalt engagemang".

Med detta menar jag att hon, utan att jag behöver fråga om det kommer med kommentarer eller små utläggningar om exempelvis hur hon tycker att jag ska lägga upp ridningen några dagar innan tävling, hur jag ska rida fram PÅ tävling, hur jag ska träna vissa saker på hemmaplan osv.

Nu är det ju inte så att NN kommer med några världsrevolutionerande påståenden eller nyheter som får mig att ramla ur sadeln av häpnad men jag gillar ATT hon bryr sig, ATT hon tänker till och försöker ge råd som passar just OSS och som sagt; utan att jag ens behöver be om det.

En tränare jag hade för "tusen år sedan" var så totalt oengagerad i allt sådant att man kände att INGENTING man sa eller gjorde hade kunnat beröra henne- egentligen!

På den tiden brukade jag skoja och säga att om jag tex hade kommit till en träning och påstått att jag hade vunnit en S:t George (med Décima som aldrig ens startade på denna nivå) så hade tränaren bara sagt med släpig räst:

"Jaha...det var ju kul...då kan du rida runt här på volten lite...." och så inget mer. Typ :).

Jag kunde ofta känna mig både lite tillplattad och som om jag "störde" om jag ville prata lite om något som inte exakt hade med dagens lektion att göra och det var väldigt tråkigt.

Vi som tränar är till syvende och sist KUNDER, ibland mycket dyrt betalande sådana och det tror jag många tyvärr glömmer bort, både som elever och tränare.

Speciella annonser del 271, för speciella tillfällen

Hästis undrar:

"När använder man en sån här - förutom om man är en beduin i öknen, förstås....?" och jag kan nog inte riktigt svara på det nej :).

Kanske om man deltar i en maskeradhoppning eller dylikt :)?

http://www.hastnet.se/begmarknad/sok/annons.php?aid=290689&kid=1

Dagens (ändra åsikt)fråga

Ni känner säkert igen det där med att då något plagg plötsligt blir modernt så kan man tänka "det där kommer jag aaaaaldrig att sätta på mig. Gud så fult".

Och så går tiden och man ser fler och fler bära denna outfit och så till slut så tänkter man "hmmm...riktigt snyggt faktiskt. Jag ska nog ta och köpa mig....".

I förra veckan, efter att jag hade varit ute och ridit i det piskande regnet konstaterade jag lättat att det var tur att jag hade använt min syntetsadel.

Hade jag utsatt Amerigo-sadeln för denna terror hade jag fått ägna en god stund åt att putsa och smörja på den men nu var det bara att hänga in Wintecen efter att ha torkat av den med en handduk.

Och detta konstaterande att "gud vad bra det är med en syntetsadel" fick mig att tänka på att jag med vissa ridsaker resonerat ungefär som med kläderna i exemplet ovan och jag får väl skylla på att man gör så mycket dumt när man är ung och okunnig.

Jag är glad att jag idag har en bättre förmåga att se nyanserat på saker och ting, när jag var ung var det mycket mer "svart eller vitt" och jag kunde förkasta saker som jag inte hade varken någon egen erfarenhet av eller ens den minsta aning om; om man ska vara ärlig :).

Syntetsadeln är ett utmärkt exempel.

Jag minns hur jag förlöjligade denna i början av min hästägarkarriär och jag kunde inte BEGRIPA hur man kunde rida i något så hemskt (sagt utan att ha satt foten i stigbygeln i en syntetsadel).

Nej, dessa sadlar var URFULA tyckte jag och det förstår ju var och en att något som är så fult också är fullständigt oanvändbart, eller hur?

Om graman-användade hade jag också starka åsikter, åter igen utan att ha ridit en METER med denna hjälptygel.

Numera sjunger jag gramanens lov så till vida att jag anser att långt fler borde använda sig av denna hellre än att sitta och dra sina hästar i truten med enda resultatet att hästen FORTSÄTTER att springa med huvudet rakt upp i vädret och utan att komma till en meters arbete.

Givetvis är inte en graman en universallösning som ska användas av alla, alltid och på alla hästar men man borde banne mig inte vara så rädd för att prova- åter igen istället för att kämpa fullständigt förgäves och bara slita ut sig själv och hästen.

Det tredje exemplet är skittmaskinen som jag till dags datum fortfarande inte har EGEN erfarenhet av men som jag absolut skulle prova att använda om vi hade tillgång till en.

I yngre dagar ansåg jag bara att skrittmaskinen såg ut som ett jätte-tortyrredskap där den stackars hästen skulle tvingas att gå runt-runt- fyyyy så hemskt!

Ja, så kan man tänka när man inte tänker :).

Har ni egna exempel på saker där ni från början haft en åsikt men senare helt reviderat denna?

Onsdag- nu får det vara nog!

Usch, idag har det blåst halv storm IGEN!

Jag var sååå tacksam att jag red ut igår och kunde gå in i det vindtäta ridhuset idag för nu börjar jag faktiskt få nog av allt det här blåsandet.

Archie fick ett lösgörande pass utan så mycket rörelser, det tar vi imorgon tänkte jag.

Försökte rida mycket tempoväxlingar och få en flottare trav och det gick ganska bra.

Speciella annonser del 270, ännu en våghals!

Jag vidhåller att sådana här foto-arrangemang kan vara farliga- tänker på den videolänk vi diskuterade på bloggen i förra veckan.

Intressant att flera jag pratat om videon med IRL tyckte "gulligt men JAG skulle aldrig våga chansa med MINA barn".

Det måste väl finnas andra sätt att illustrera att man har en snäll häst?

http://www.blocket.se/vasterbotten/Halvblod_soker_ett_sista_hem_32611699.htm?ca=23_11&w=3

Heja TDB och Equipe!

Måste säga att jag tycker att det här med att hitta tävlingar, anmäla sig till dom och därefter kunna följa dom ”i direktsändning” är fantastiskt bra jämfört med hur det var för inte så många herrans år sedan.
 
Du store tid så omständligt det var i jämförelse med nuvarande system!
 
Innan Internets intåg kunde man prenumerera på distriktens utgåvor av aktuella propositioner, dessutom hittade man många tävlingar via Ridsportförbundets ”kataloger” som också gavs ut x antal gånger om året.
 
Jag brukade låna ridklubbens exemplar och kopiera det jag behövde (tyckte det var för dyrt att betala för detta själv) men ibland hade någon annan hunnit före, lånat häftena men ”glömt” att lämna tillbaka dom.
 
Anmälan gjordes på speciella blanketter som man var tvungen att beställa från Ridsportförbundet- egentligen fick dessa inte kopieras men jag vet att vi var en del snåljåpar som gjorde detta ändå.
 
Blanketten skulle skickas med posten, inbetalning skulle göras veckor i förväg till aktuell klubb och sedan fick man sitta hemma och vänta på posten för att få hem ett program för tävlingen.
 
Var man tvungen att stryka sig från en tävling dit man redan hade betalat in anmälningsavgiften kunde det dröja veckor, i något fall någon månad innan man fick tillbaka sina pengar.
 
När jag började tävla hade man också systemet med anmälnings och startavgift- den förstnämna var alltså den man skickade tillsammans med anmälan medan den andra betalades på plats.
 
Detta gjorde att klubbarna var tvungna att hantera en hel del pengar liksom för övrigt nummer-brickorna som man fick låna mot en deposition på vanligtvis 20 kronor.
 
Skulle jag vara tvungen att nämna något negativt med TDB så är det väl att det förutsätter att man har datorvana och tillgång till Internet men vem har egentligen inte det i dag?
 
Annars ser jag bara fördelar med både enkelheten, överskådligheten, den minimerade hanteringen av kontanter på tävlingsplatsen osv som TDB medfört.
 
Att som nu kunna följa hur många som anmäler sig till en tävling tycker jag är jättebra- kolla konkurrensen :), få en uppfattning om hur lång tävlingsdagen kan bli osv.
 
Samma sak med Equipes on-linesystem som gör att man inte behöver stanna kvar på en tävlingsplats (eller ringa och störa arrangören efteråt) för att få veta hur det gått för både en själv och folk man känner och som man vet är ute och tävlar.
 
Tidigare kunde det dröja en evighet innan resultaten redovisades- nu ser man det ofta minuter efter att en tävling är slut.
 
Så som sagt; allt var inte bättre förr….det tycker inte jag i alla fall.    
               

Tisdag- nu kör vi igen!

Efter gårdagens vilodag var det idag dags att "köra igång" igen och nu ska jag verkligen försöka att tänka på och framför allt träna på det som hade kunnat göras bättre på söndagens tävling (med andra ord ALLT höll jag på att säga men nä....så illa var det ju inte :)).

Men mer schwung över lag vore önskvärt- ska man kunna mäta sig med "dagens dressyrhästar" går det inte att komma med en "ridhusharvare" utan det måste vara lite elektricitet i benen :).

Våra ökningar är för svaga och detta övade jag på under dagens uteritt. Först var det väl lite "blaha blaha" men efter ett tag blev det ett fint tryck i gossen och det började gunga lite i ryggen.

Det blåste ganska mycket idag (igen:() och det kanske bidrog till att Archie tände till lite mer än vanligt och det är sådant som jag vill ha ännu mer av och måste uppmuntra mycket.

Lydnaden är det ju verkligen inget fel på- nu ska jag "bara" få Archie att blixtra till lite mer :).

Jag måste ha varit så koncentrerad på min lille häst att Soya lyckades rulla sig i något illaluktande skit utan att jag märkte det.

Hon måste ha varit snabb den lilla vesslan för hon är aldrig många meter före, efter eller bredvid oss men stank det gjorde hon och det var säkert inget som bara flög på henne.

Straffet kom hemma- badet var givet så nöjet att stinka blev kortvarigt ha ha!

Speciella annonser del 269, om du vill höja dig ett snäpp....

....ska du kanske stanna till på vägen mellan Dalby och Staffanstorp och lägga ett bud på nedanstående fordon (som jag inte har en aning om vad det kostar- står bara "till salu"):

Om framridningssäkerhet

Nu för tiden verkar det väldigt inne att ha ett säkerhetstänkande vad gäller hästar och ridning och i denna anda tänkte jag föreslå något som har med våra framridningar att göra när vi tävlar- både i hoppning och dressyr.

Mitt förslag är helt enkelt att endast ridande ekipage tillåts på framridningen, ingenting annat.

Inga tränare som står och trycker i hörnorna eller gapar så att alla hör, inga småtjejer som dignar under tyngden av trettioelva täcken och inga förälskade ynglingar som fått i uppdrag att leda omkring på kärlekens häst medan hon själv springer och startanmäler/ är på toa/ fixar till hårnätet.

Inte heller pappa Ragnar som provfilmar med sin nyinköpta videokamera, nyförlösta Ulla som dragit med sig barnvagnen för att titta när kompisen tävlar, Karin med de 3-åriga tvillingarna som klättrar på sargen eller Astrid vars hund hoppar mot allt och alla, skäller och morrar om vartannat och är allmänt störande.

Do you get my point?

Så klart ska alla dessa få titta på tävlingen så mycket de bara vill/ tvingats till :) men på framridningen tycker jag alltså inte att de hör hemma.

Det är trångt nog som det är ibland och som sagt; man måste också tänka på säkerheten.

Hade alla alltid haft med sig andra ”hästmänniskor” som medhjälpare hade det kanske inte varit lika farligt men jag tycker att man lika ofta ser folk som vanligtvis aldrig är i närheten av en häst som plötsligt ska hjälpa till att linda av hästben, bära täcken, ta ryttarens jacka och på framhoppningarna hjälpa till med det farligaste av allt; ändra på hinderna.

Jag vet inte hur många gånger jag sett ”förälskade män” gå runt och leda sina flickvänners hästar- karlar som så här i nyförälskelsestadiet spelar eller faktiskt ÄR (innan de hunnit tröttna) intresserade av tjejens sport och vill vara delaktiga men samtidigt är totalt okunniga.

När de går omkring med hästen i släptåg (eller hästen går med dom ibland) utgör de inte bara ett störningsmoment utan kan också orsaka större eller mindre tillbud.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men nöjer mig med att dra en parallell från jobbet.

I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att ha ansvar för ett hyreshus där alla boende är mina klienter.

Jag har där självsvådligt fattat beslut om att cyklar inte får parkeras utanför fastigheten och försöker alltid förklara för de boende anledningen till detta.

Dels är det så att det finns 2 stora, låsbara cykelrum i fastigheten och dels finns det många meter cykelställ på baksidan av huset (gården) där tanken är att man ska ställa cyklarna.

Jag brukar också säga att det i huset finns minst 50 cyklar och hur skulle de se ut om ALLA fick för sig att ställa cyklarna framför entrén?

Så klart skulle framkomligheten bli noll, man skulle inte kunna snöskotta på vintern, städa trottoaren osv.

Och jag säger samma sak om framridningarna!

Hur skulle det se ut om alla vi som red där hade med oss en tränare som högt kommenterade varje rörelse vi tog? Kanske skulle detta inte påverka just säkerheten men nog tusan skulle det upplevas som störande?

Och om alla tog med sig var sin hästskötare som skulle linda av 4 ben, plocka av ett par boots, 2 täcken, jacka, överdragsbyxor osv?

Skulle inte framridningen bli lite väl överbefolkad då, full av all möjlig utrustning dessutom och i förlängningen kunna utgöra en risk för ”incidenter”?

Tack och lov ser man numera mycket sällan oskicket att longera hästar på tävlingsplatsen; tänk om alla skulle få för sig att göra DET?

Nej, rasta hästen innan du kommer till tävlingsplatsen eller gör det långt bort från alla andra- det är min bestämda uppfattning.

Så, mitt förslag för att öka säkerheten, skapa rättvisa och slippa dividera om vem som får göra ditten och datten är helt enkelt precis som jag skrev i början;

Endast ridande ekipage på framridningen och allt annat får skötas på andra platser (lämpligast vid den egna transporten faktiskt).

Vad gäller framhoppning skulle det endast vara tillåtet med 1-2 hinderfunktionärer som skulle höja/ sänka dessa- alla andra gående/ stående fick stå utanför framhoppningen, basta!

Och kan man inte tillhandahålla 1-2 personer för detta ändamål; tja- då är man inte tillräckligt lämplig att hålla en säker tävling helt enkelt.

Nå…vad tror ni? Fantasi eller verklighet?

Själv har jag redan sett små steg i denna riktning hos vissa arrangörer så jag personligen gissar på det sistnämnda- kommer jag att ha fel tro?

Måndag- fullt upp!

Medan Archie har haft en välförtjänt vilodag (över en vecka sedan sist) och troligen mest slappat i hagen har jag haft desto mer på agendan även om det bara varit trevligheter.

På jobbet var det som vanligt- väldigt omväxlande och jag är glad att jag fortfarande efter så många år aldrig känner mig likgiltig utan kan bli både vansinnig, superlycklig, förvånad, ledsen och allt möjligt annat- ibland på en och samma dag :).

På lunchen träffade jag en fd arbetskamrat och tillika bloggläsare skulle det visa sig :) och medan vi åt och uppdaterade oss flög tiden iväg som en virvelvind. Mycket trevligt var det.

Efter en snabbvisit hos den gode Arch där jag bara borstade av honom, tog av regntäcket, mockade och gjorde i ordning foder åkte jag hem för att hämta upp Soyis för vidare färd till Skrylle.

Denna gången skulle vi dock inte springa utan träffa kompisen Petra och hennes boxertik Selma- en hund som Soya inte träffat förut.

Precis som jag förväntade mig fann tjejerna varandra och verkade ha kul under vår nästan 1½ timme långa promenad i skogen- det blev lite jagande av varandra men mest gick de sida vid sida och snusade på allt som nu hundar tycker är värt att köra ner nosen i.

När vi hade gått färdigt fick hundarna vila i sina bilar medan Petra och jag tog en god fika i den väldigt fina restaurangen på anläggningen. För min del blev det bärpaj med vaniljsås :).

Som vanligt när man har trevligt gick tiden för fort och när vi åkte hem var det nattsvart och tyvärr också regnigt.

Nu återstår bara lite tidningsläsande och tv-tittande innan sängen kallar och dagen är slut för min del.

Dagens (make-up)fråga

En bloggläsare hörde nyligen av sig med en, ur häst och ridsynpunkt, lite ovanlig fråga.
 
Läsaren undrade om jag brukar SMINKA MIG när jag rider och vad jag anser om make up i rid-sammanhang.
 
På detta spörsmål vill jag svara så här och det är ju då min egen HÖGST PERSONLIGA ÅSIKT:
 
Själv är jag väldigt sparsmakad med make-up och använder i princip bara mascara på en daglig basis.
 
Att sminka sig är en konst och behärskar man inte denna är det bättre att låta bli, så tycker jag.
 
Om vi vill betrakta ridning som en sport (och det vill vi väl?) så brukar de flesta sporter förutsätta/ innefatta någon form av fysisk (och/ eller psykisk) ansträngning och när man anstränger sig brukar de flesta bli mer eller mindre svettiga.
 
Smink och svett är enligt min erfarenhet en dålig kombination och jag har sett mer än en sminkad ryttare se ut som en PANDA med utkletad make-up över hela ansikte efter avslutat ridapss- INTE SNYGGT!
 
Det jag personligen skulle vilja varna främst för är underlagspuder/ cremer eftersom jag sett så många misslyckas med denna produkt.
 
För det första gäller det att hitta exakt rätt nyans som harmonierar med hudtonen- är man kritvit i ansiktet (som många svenskar är på vintern) ser det konstigt ut med ett orange puder som dessutom lämnar skarpa kanter där det tar slut.
 
Har man dålig hy tycker jag ibland nästan att den FÖRSTÄRKS av underlagspuder/ kräm som liksom krackelerar över den ojämna huden och då dras ju ögonen också TILL detta, tvärt emot vad man önskar.
  
På tävling finns det kvinnliga ryttare som rider med läppstift och om färgen är diskret må det väl vara hänt men oranga/ knallröda munnar blir faktiskt mer en komisk effekt och det är nog inte det som eftersträvas, eller?   
 
Själv tycker jag bäst om make-up där den sminkade, kanske något motsägelsefullt, ser NATURLIG ut och lyckas man med det är man bara att gratulera.
 
Brukar ni sminka er när ni rider? Varför? Varför inte?

Veckan som gått

Som vanligt inga världsrevolutioner på hemmaplan och lika skönt är det!

Archie har jobbat på lika fint som han gjort de senaste veckorna och vi har pysslat med det sedvanliga; 2 utepass varav ett med klättring, hoppning, dressyr på egen hand, en träning för NN och så tävling veckans sista dag.

Tävlingen ja; som vanligt önskade jag att jag skulle ha tränat mer innan men så tänker/ känner jag alltid.

Däremot borde jag verkligen rida mer programridning hemma så att minsta lilla detalj alltid sitter på tävling och det kan man ju undra över varför jag inte gör?

Det enkla svaret är väl för att det är tråkigt att programträna och då kommer vi till nästa fråga: VARFÖR är det tråkigt?

Sanningen är nog att det är som med löpträningen: tråkigt = jobbigt, dvs det är enklare att träna annat :).

Samtidigt MÅSTE man ju träna på det svåra för att det ska bli lätt; detta vet jag i teorin och ska nu bara överföra i praktiken:)!

På Soya-fronten kan rapporteras att det lilla livet slutat att löpa vilket, hur bekymmerslösa dessa än är, är skönt.

Nu kan vi träffa Åsas hundar igen tex och slipper hålla på med Soyas bikinibyxor (tikskyddet sytt i detta material) stup i kvarten.

Annars njuter jag av ljusare och ljusare morgnar och kvällar- jag tycker det gör så mycket med den extra tid man får i dagsljus. Skönt att kunna rida ut utan att behöva sluta flera timmar tidigare på jobbet och lika skönt att gå ut med hunden efter stallfixet på sen-eftermiddagen och faktiskt kunna se henne.

Än så länge ligger allt trädgårdsarbete helt nere och exempelvis gräsmattan ser för ledsam ut men förhoppningsvis kommer det mer sol och värme som råder bot på detta.

Söndag- orginal-Archie är tillbaka!

Nyss hemkommen från dagens tävling kan jag lättat konstatera det som rubriken säger:

Den hemska, jag skulle nästan vilja säga istadiga hästen som jag tävlade de sista klasserna med under senhösten (den som fullständigt dog inne på banan och vägrade att ta framåtdrivande hjälper) är borta, förhoppningsvis för gott, och Archie sådan han var när han var sig själv har återvänt!

Kanske förstod Archie att inträdet av hans långt segare stand-in riskerade att separera våra vägar för alltid?

Oavsett vilket är jag som sagt lättad och nöjd- det hade ju inte hjälpt att han i flera månader bjudit fram fint hemma om han vägrar att röra sig inne på banan.

Banan ja...

Första klassen var LA:4 och där tyckte jag att vi fick till en ritt utan missar men där man hade önskat ännu korrektare utförande av mycket. Vi hade liksom inga "blänkare" och det hade vi behövt för att bli placerade.

Nu blev vi 7:a, 4 fick pris.

I MSV C:2 som var debut för vår del var det väl lite samma sak och domaren skrev också "flera småmissar" eller något sådant.

Öppnorna fick betyg 6, slutorna 4 och 5, de enkla bytena 6 och 5 (för få skrittsteg). Allt sådant drar ju ner mycket och här kom vi 4:e sist av 17 ekipage.

Om vi nu ska prata procent hade jag för ett par år sedan hängt mig i närmaste träd :) men som jag redan har varit inne på i tidigare blogginlägg ser "dagens resultat" ganska annorlunda ut utifrån min erfarenhet.

I LA:4 LEDDE jag klassen på 59 % när 5 ekipage hade ridit! Av 16 startande hade 11 stycken mindre än 60 %, dvs två tredjedelar fick inte ens godkända poäng?!?!

I MSV C:2 fick 8 av 17 ekipage under 61% och 10 stycken (dvs mer än hälften) nådde inte kvalgränsen 62%.

Nu ska jag inte säga att jag såg alla ekipage inne på banan men de jag såg (kanske knappt hälften) var verkligen inga "kassa" ryttare och/ eller hästar, tvärtom.

På denna nivå ser man långt färre och inte så grova missar som i tex LB- LA:1 där jag ibland tycker att vissa ekipage verkligen borde tränat mer innan start och så tänkte jag inte om en enda häst idag.

Många var dessutom väldigt rörliga och flög fram i ökningarna tex även om detta givetvis inte är allt.

Summa summarum: mina procent 59 och 56 var så klart trista att få men jag var i gott sällskap och min känsla är ändå att jag ser med tillförsikt på kommande tävlingar.

Archie kan pusta ut- ingen annonsering vankas och vi tränar vidare!

Att (vilja) tillhöra en grupp

Häromdagen slirade jag till lite på en gata i Malmö- inte för att det var varken halt eller för att jag var berusad :) utan av den ”enkla” anledningen att jag råkade få syn på en whippet och då tittade jag till lite för länge!
 
Eftersom man så sällan ser denna ras ”bara sådär” hajar i alla fall jag alltid till och jag tror aldrig att jag bara hade kunnat gå förbi en whippet utan att tilltala ägaren.
 
Och är det inte så vi människor, eller de flesta av oss i alla fall, fungerar; vi vill gärna tillhöra eller i alla fall känna samhörighet med en grupp likasinnade?
 
Sedan kan detta ”likasinnade” vara så otroligt mycket; ens yrke, hobby, sexuella preferens, vilken bil man kör osv osv.
 
Titta bara på internet!
 
Jag kan fortfarande fascineras att det finns diskussionsforum för banne mig i princip vad som helst; BMW-ägare, chihuahua-fantaster, trädgårdsintresserade- ja, listan är ändlös.
 
På den tiden jag åkte buss i Malmö noterade jag att ALLA busschaufförer ALLTID hälsade på sina kollegor när de möttes i trafiken och det kan bli ganska många ”hejanden” per dag.
 
Motorcyklister gör likadant på vägarna och i alla fall vi vinthundsägare stannar alltid för att prata med andra med vinthund - även om vi aldrig sett dom förut, det är min erfarenhet i alla fall.
 
Fast hästägare brukar inte bete sig så intresserat av den egna gruppen när jag tänker efter :).
 
Vi varken hejar på varandra när vi möts med transporterna på vägarna :) eller stannar upp för att prata med någon som kommer ridande, eller?