Hade en intressant mailväxling nyligen med en bloggläsare som letar häst.
Läsaren påstod tvärsäkert att det nu verkligen är "köparens marknad" och jag har ingen anledning att betvivla hennes konstaterande.
Så ni som letar häst är bara att gratulera- man behöver inte gå längre än till Blocket/ Bukefalos/ Ridsport för att se vilket enormt utbud av hästar det finns.
Ska man däremot sälja sin häst är ju läget långt mer prekärt- hur kul är det att stå med en osåld häst månad ut och månad in och/ eller tvingas sänka priset mer och mer och långt bortom den lägsta-gräns man från början tänkt sig?
Jag vet faktiskt flera som sitter i denna sits "as we speak".
Sedan finns det så klart de som inte får sina hästar sålda på grund av en fullständigt orealistisk prisbild (läs: DRÖM).
Att tro att man kan få 100.000 för en 8-10 år gammal häst som inte har presterat ett skapandes grand på tävlingsbanan tex skulle i alla fall jag bedöma som fullständigt utsiktslöst men vem är jag att döma?
Går det så går det- men JAG hade aldrig gett mig i kast med ett sådant projekt.
Kan ju som en jämförelse berätta att jag för ca 1 år sedan pratade med en person som är van vid att sälja lite dyrare dressyrhästar.
På fråga vad jag skulle kunna begära för Archie blev det tämligen nedslående svaret (det ska erkännas): ca 80.000.
Vi talar här om en otroligt vacker häst i sina bästa år (då 7 år) med 40-talet placeringar och flera segrar i LA på lokala tävlingar- en lätthanterlig häst som man både kan hoppa och rida ut på utan problem osv osv. Ja, ni vet ju själva och det visste även den person som gav mig denna prisuppgift.
Sedan har ju Archie också sina nackdelar (då var det tex bara lite drygt ett år sedan han hade haft sitt fånganfall- ett klart minus vid försäljning) men ungefär så här ser priserna ut i Sverige idag- i alla fall enligt denna säljare och nog i mina ögon också.
Visst kan man ha tur och hitta en köpare som faller som en fura och vill betala lite mer för ens häst (säg 100.000 i just Archies fall) men det ska man nog inte sitta hemma och hoppas på.
Själv har jag lekt med tanken på sälja Archie när han såsade ihop som värst i höstas och ska villigt erkänna att just SVÅRIGHETEN att sälja en häst idag bidrog till att jag inte tog steget.
Man vill ju inte heller "skänka bort" en häst som man lagt ner mycket arbete på även om just jag nog hade kunnat tänka mig att göra det om jag varit tillräckligt desperat.
Men om man inte har några andra pengar att handla för och vill ha en ny, bra häst så kommer saken i ett annat läge tänker jag.
Så ni som går i hästköps-tankar; kolla verkligen av marknaden, köp inte första bästa häst av rädsla att den annars blir såld och framför allt- var inte rädda för att pruta på de lite dyrare hästarna.
Synd om säljarna ja men den hänsynen hade jag inte tagit som köpare faktiskt!
måndagen den 31:e januari 2011
Facebook-fråga
Fick en fråga från en trogen bloggläsare om det var ok att skicka en vänförfrågan via Facebook.
Som jag svarade henne är det ABSOLUT helt ok och bara jätteroligt!
Om någon har missat det så heter ohemliga Birgitta MANOJLOVIC KARLSSON i efternamn:)!
Som jag svarade henne är det ABSOLUT helt ok och bara jätteroligt!
Om någon har missat det så heter ohemliga Birgitta MANOJLOVIC KARLSSON i efternamn:)!
Måndag- mer massage
Eftersom jag hade bokat massage åt Archie idag 16.00 fick det bli ett morgon-ridpass- efter massagen får man inte rida.
Ridningen (på kandar) gick bra även om jag fortfarande känner mig lite förkylningsmatt.
Fokuserade på att ha Archie ordentligt genomböjd och mjuk i sidorna och red inte så mycket rörelser- mest mina slutor i skritt :).
Massagen efter jobbet gick bra eller vad man ska säga- Archie verkade tycka att det mesta av knådningen var ganska skönt.
Häst-dagen avslutades med en lektion för Lina och Alfresco och DET var kul!
Jag blir så glad när jag ser så stora framsteg som detta ekipage har gjort på så kort tid- verkligen roligt!
Ridningen (på kandar) gick bra även om jag fortfarande känner mig lite förkylningsmatt.
Fokuserade på att ha Archie ordentligt genomböjd och mjuk i sidorna och red inte så mycket rörelser- mest mina slutor i skritt :).
Massagen efter jobbet gick bra eller vad man ska säga- Archie verkade tycka att det mesta av knådningen var ganska skönt.
Häst-dagen avslutades med en lektion för Lina och Alfresco och DET var kul!
Jag blir så glad när jag ser så stora framsteg som detta ekipage har gjort på så kort tid- verkligen roligt!
söndagen den 30:e januari 2011
Fler röster om "stöd"-bandage
Det var ju inte länge sedan vi diskuterade ridlindors eventuellt STÖDJANDE effekt (inte att förväxla med skyddande egenskaper).
Vi var några stycken som inte trodde att lindor kan stödja ett så pass tungt djur som en häst och om man läser senaste numret av Ridsport så ger 2 erkända veterinärer oss rätt.
Både Ingvar Fredricsson (professor i veterinärmedicin) och Charlie Lindberg (bl.a. banveterinär, chefsveterinär hos Agria mm) svarar samstämmigt att "arbetsbandage är verkningslösa då det gäller att stadga upp benet inifrån". Det är helt enkelt för stora krafter som verkar- precis det jag angav som skäl när jag i inlägget raljerade om att ett litet tygstycke knappast kunde stadga upp 600 kött:).
Men vi kan för all del fortsätta att linda för att skydda mot strykningar eller framför allt för att det är fiiiint :)! För det är det (tycker jag i alla fall:))!
Vi var några stycken som inte trodde att lindor kan stödja ett så pass tungt djur som en häst och om man läser senaste numret av Ridsport så ger 2 erkända veterinärer oss rätt.
Både Ingvar Fredricsson (professor i veterinärmedicin) och Charlie Lindberg (bl.a. banveterinär, chefsveterinär hos Agria mm) svarar samstämmigt att "arbetsbandage är verkningslösa då det gäller att stadga upp benet inifrån". Det är helt enkelt för stora krafter som verkar- precis det jag angav som skäl när jag i inlägget raljerade om att ett litet tygstycke knappast kunde stadga upp 600 kött:).
Men vi kan för all del fortsätta att linda för att skydda mot strykningar eller framför allt för att det är fiiiint :)! För det är det (tycker jag i alla fall:))!
Veckan som gått
Veckan som gått har varit innehållsrik även om jag också skulle kunna sammanfatta den med ett enda ord om jag var tvungen: förkyld!
Eftersom jag aldrig tar mig tid att vila ordentligt sitter mina förkylningar i ganska länge (minst en vecka om inte 2) medan tex maken kvicknar till efter bara några dagar. Ja, ja...jag får skylla mig själv i detta fallet- skulle inte klara av att bara ligga hemma som en död sill och strunta i hästen tex.
Hästen ja- den lilla krabaten har haft en omväxlande vecka tycker jag, den har både innehållit dressyr i ridhuset, uteridning, klättring ute och löshoppning för första gången på flera år.
Allt känns bra och jag tänkte berätta lite mer om mina kommande planer i ett inlägg inom kort.
I onsdags var jag med 3 arbetskamrater i Ullared och även om visiten blev kort (vi jobbade halva dagen) så hann jag få med mig många trevliga saker hem- precis som vanligt med andra ord.
I lördags var jag i Dalby för första gången på säkert 2 månader och Soya och jag träffade då matte Bodil och salukiflickan Sallie. Sallie var en hund i Soyas smak- ingen sexgalning, ingen bråkstake och ingen slöfock (we have met them all.....) utan en lika vänlig snabbspringare som hon själv.
På tal om Soya fyllde hon år i veckan (och fick många gratulationer på Facebook ha ha) så nu är det en mogen dam på 3 år som huserar (läs: bestämmer) hos familjen Karlsson :).
Söndag- vilodag
Målet för idag, eftersom jag fortfarande är vrålförkyld, var att försöka att ta det så lugnt som möjligt och verkligen vila (läs: inte springa en mil i Skrylle tex).
Jag började med att ta "sovmorgon" till klockan 6.15 (har man stigit upp flera gånger på natten för att ta näsdroppar finns det en gräns för hur många gånger man kan somna om) och därefter åka direkt till stallet för att i lugn mak mocka, göra i ordning foder och gå ner med Archie till hagen.
Sedan tillbringade jag "hela dagen", dvs ända til klockan 14.00 med att läsa veckotidningar i soffan så nu är jag 100 % uppdaterad kring allt inom kändisvärlden i alla fall.
Efter hagintag 14.30 skrittade trio Manojlovic-Karlsson ut i det otroligt underbara vädret, solen verkligen strålade, det var helt vindstilla och faktiskt "varmt" (ja, ja....allting är relativt).
Jag hade planerat att klättra lite med Archie idag och det gjorde vi också allt medan Soya låg och rullade runt i någon godluktande hög av gud vet vad som hon hittade.
Glad var jag att hon hade täcke på sig men när jag sedermera luktade på det hemma så stank det faktiskt inte vilket jag var säker på att det skulle göra (eftersom jag känner till Äckel-Majans faiblesse för allt som luktar urk).
Efter drygt 1½ timme var vi tillbaka i stallet, jag utan att ha behövt anstränga mig mer än att hålla i tyglarna i princip så det kändes ju överkomligt med tanke på föresatsen om vila.
Nu ska jag fortsätta just detta, marsch tillbaka till soffan med mig!
Jag började med att ta "sovmorgon" till klockan 6.15 (har man stigit upp flera gånger på natten för att ta näsdroppar finns det en gräns för hur många gånger man kan somna om) och därefter åka direkt till stallet för att i lugn mak mocka, göra i ordning foder och gå ner med Archie till hagen.
Sedan tillbringade jag "hela dagen", dvs ända til klockan 14.00 med att läsa veckotidningar i soffan så nu är jag 100 % uppdaterad kring allt inom kändisvärlden i alla fall.
Efter hagintag 14.30 skrittade trio Manojlovic-Karlsson ut i det otroligt underbara vädret, solen verkligen strålade, det var helt vindstilla och faktiskt "varmt" (ja, ja....allting är relativt).
Jag hade planerat att klättra lite med Archie idag och det gjorde vi också allt medan Soya låg och rullade runt i någon godluktande hög av gud vet vad som hon hittade.
Glad var jag att hon hade täcke på sig men när jag sedermera luktade på det hemma så stank det faktiskt inte vilket jag var säker på att det skulle göra (eftersom jag känner till Äckel-Majans faiblesse för allt som luktar urk).
Efter drygt 1½ timme var vi tillbaka i stallet, jag utan att ha behövt anstränga mig mer än att hålla i tyglarna i princip så det kändes ju överkomligt med tanke på föresatsen om vila.
Nu ska jag fortsätta just detta, marsch tillbaka till soffan med mig!
En vacker dag gryr i stallet.
Knäpp-matte- du måste sluta att ta dessa fullständigt meningslösa kort!
Som synes kommer broddarna (tyvärr) fortfarande väl till pass. Även om om stora delar av mitt närområde har töat upp fullständigt så finns det fortfarande stråk av både is....
och snö....
Och kolla här då! Pricken mitt i bild är en människa som åker skidor/ skridskor (såg ej på så långt avstånd men han/ hon tog sig fram med hjälp av stavar. Det "lustiga" med denna "isbana" är att den vanligtvis är ett fält där man tog ensilage i somras.
Även omkringliggande fält/ åkrar är som frusna sjöar och jag gissar på otroligt vattensjuka marker när allt väl har töat upp.
Tänkvärda ord
På Facebook kan man läsa mycket smörja om man vill men ibland dyker det upp små guldkorn som exempelvis denna tänkvärdhet:
"Ta alltid ut lyckan i förskott, det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan".
"Ta alltid ut lyckan i förskott, det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan".
lördagen den 29:e januari 2011
Lördag- nöjd trio!
Som ni kunde läsa i föregående inlägg har Soya varit ute och luftat sig rejält och det uppskattar hon alltid.
Iskalla och långa, mörka vintervardagar blir det inte alltid flera timmars lösspringande så det gäller att försöka passa på när man är ledig.
Klockan 14.00 hämtade jag herr Svart i hagen och han verkade faktiskt rätt så nöjd med att få komma in.
Det har blåst riktiga snålvindar idag- inget skönt väder för hästarna heller tror jag.
Klockan 15.00 körde vi igång vårt dressyrpass med skolor (ok men måste ändå bli bättre inför tävling), byten (fina åt det lätta hållet, inte så bra åt det svåra- vänster till höger) samt lite förberedande piruettarbete (fullt godkänt på denna nybörjarnivå).
Jag var nöjd med min lille häst och hoppas att han kände det och var lika nöjd med sig själv:)!
Iskalla och långa, mörka vintervardagar blir det inte alltid flera timmars lösspringande så det gäller att försöka passa på när man är ledig.
Klockan 14.00 hämtade jag herr Svart i hagen och han verkade faktiskt rätt så nöjd med att få komma in.
Det har blåst riktiga snålvindar idag- inget skönt väder för hästarna heller tror jag.
Klockan 15.00 körde vi igång vårt dressyrpass med skolor (ok men måste ändå bli bättre inför tävling), byten (fina åt det lätta hållet, inte så bra åt det svåra- vänster till höger) samt lite förberedande piruettarbete (fullt godkänt på denna nybörjarnivå).
Jag var nöjd med min lille häst och hoppas att han kände det och var lika nöjd med sig själv:)!
Ännu en ny vinter-vän(inna)
Idag har Soya stiftat bekantskap med en ny vinthundsflicka, Salukin Sallie (notera det ras-passande namnet).
Tjejerna har träffats som hastigast vid ett kort möte för ganska länge sedan men idag hade bloggläsaren Bodil och jag avtalat en riktig hundträff vid Dalby kalkbrott där jag inte varit på flera månader nu.
Som jag hade hoppats och förväntat mig kom tjejerna bra överens, de är ungefär lika gamla (3 och 2½) och väldigt milda och snälla i sättet.
Soya blev lek-jagad under 2 långa rundor i skogen och såg väldigt glad ut- det är ju få andra raser som orkar hålla hennes fart.
Efter nästan 2 timmar ute är vi nu hemma och vilar ut och jag vet en som kommer att sova resten av dagen :).
Om vi håller oss på långt avstånd så fort kamerorna åker fram kanske vi slipper vara med på den där jäkla bloggen!
Tjejerna har träffats som hastigast vid ett kort möte för ganska länge sedan men idag hade bloggläsaren Bodil och jag avtalat en riktig hundträff vid Dalby kalkbrott där jag inte varit på flera månader nu.
Som jag hade hoppats och förväntat mig kom tjejerna bra överens, de är ungefär lika gamla (3 och 2½) och väldigt milda och snälla i sättet.
Soya blev lek-jagad under 2 långa rundor i skogen och såg väldigt glad ut- det är ju få andra raser som orkar hålla hennes fart.
Efter nästan 2 timmar ute är vi nu hemma och vilar ut och jag vet en som kommer att sova resten av dagen :).
Om vi håller oss på långt avstånd så fort kamerorna åker fram kanske vi slipper vara med på den där jäkla bloggen!
Eller så tittar vi åt var sitt håll och ser dumma ut :)!
Det märktes att Soya kände sig trygg med Sallie för hon hoppade helt fräckt rakt in i hennes bil utan att ens fråga om lov. Sallie sa inget men verkade lite förvånad över denna burdusa och självpåtagna gästfrihet :).
Speciella annonser del 247, en prisfråga
Denna annons tycker jag är ett utmärkt exempel på ett ämne jag tänkte belysa lite i ett inlägg i nästa vecka, prissättning.
En del människor verkar inte ha det minsta realistiska hum om vad saker och ting är värda vilket nästan alltid blir till deras nackdel då deras produkt antingen förblir osåld pga för högt pris eller säljs direkt men hade kunnat säljas mycket dyrare om säljaren bara hade begripit vilken guldklimp han/ hon sitter på.
I denna annons fall dristar jag mig till att påstå att säljaren kommer att få mycket svårt att få sålt sin sadel för begärt pris:
http://www.blocket.se/stockholm/St_bben_Siegfried_31848810.htm?ca=23_11&w=3
Denna sadel ser nämligen i alla fall på bild nästan identisk ut med en sadel jag försökte sälja för ganska exakt år sedan.
Eller...jag ska inte säga "försökte" för jag lyckades till slut men det tog ganska många veckor, flera annonser och min sadel såldes för 800:-- medan denna person begär 4000:--.
Sedan beskrev jag min sadel som i "bruksskick" medan denna säljare anser att sadeln är "toppenfin"- någon jag definitivt inte skulle skriva under på.
Stübben-sadlar har nämligen en förmåga att bibehålla sitt skick i väldigt många år så en så här (i mina ögon) sliten sadel är definitivt ingen ungdom.
Min sadel var alltså ca 30 år gammal (!!!) och såg ut som sadeln på bilden och hade dessutom inte ändrat sitt utseende det minsta de 10 senaste åren.
Ja, ja...det är bara att önska denna säljaren bättre lycka än vad jag hade :)!
En del människor verkar inte ha det minsta realistiska hum om vad saker och ting är värda vilket nästan alltid blir till deras nackdel då deras produkt antingen förblir osåld pga för högt pris eller säljs direkt men hade kunnat säljas mycket dyrare om säljaren bara hade begripit vilken guldklimp han/ hon sitter på.
I denna annons fall dristar jag mig till att påstå att säljaren kommer att få mycket svårt att få sålt sin sadel för begärt pris:
http://www.blocket.se/stockholm/St_bben_Siegfried_31848810.htm?ca=23_11&w=3
Denna sadel ser nämligen i alla fall på bild nästan identisk ut med en sadel jag försökte sälja för ganska exakt år sedan.
Eller...jag ska inte säga "försökte" för jag lyckades till slut men det tog ganska många veckor, flera annonser och min sadel såldes för 800:-- medan denna person begär 4000:--.
Sedan beskrev jag min sadel som i "bruksskick" medan denna säljare anser att sadeln är "toppenfin"- någon jag definitivt inte skulle skriva under på.
Stübben-sadlar har nämligen en förmåga att bibehålla sitt skick i väldigt många år så en så här (i mina ögon) sliten sadel är definitivt ingen ungdom.
Min sadel var alltså ca 30 år gammal (!!!) och såg ut som sadeln på bilden och hade dessutom inte ändrat sitt utseende det minsta de 10 senaste åren.
Ja, ja...det är bara att önska denna säljaren bättre lycka än vad jag hade :)!
fredagen den 28:e januari 2011
Lite Ullaredsbilder- kanske köp-tips?
Under veckans Ullareds-tur var jag under tidspress- "så mycket shopping- så lite tid" att jag inte prioriterade fotografering precis men här kommer ändå ett litet urval av det som inköptes:
Dessa lätthängda krokar tyckte jag var prisvärda; 29:-- och de hänger numera utanför Archies box.
Kunde inte avhålla mig från att köpa dessa "sommarridbyxor" i lite tunnare bomullsmaterial. Kostade 329:--.
Ridstrumpor är en förbrukningsvara hos mig- 2 pack för 29:-- tyckte jag var ett bra pris.
Denna fodrade vinterjacka har en god vän till mig och lovordar den stort då hon bor mitt ute på vischan och rider på vägar som inte är upplysta. Prisvärd; 299:-- men lite väl "skarp" (av naturliga skäl så klart) för min smak (jag rider dessutom aldrig i mörker).
På hundavdelningen fann jag detta täcke och det häftiga med det var att det är sytt i exakt samma tyg som hästtäcken man tidigare sålt i Ullared. Fråga mig för jag köpte ett; se bildbevis nedan.
Nu har Soya redan flera täcken (5) och Archies täcke börjar bli lite urtvättat så jag lyckades faktiskt avhålla mig från köp. Om jag inte minns fel kostade hundtäcket 129:--.
Här ser ni bildbeviset; ett av mina favoritkort förresten taget i februari 2009 av hästskötar-Lina.
Mycket synd att denna sadelpad var sydd med rosa tyg- där går liksom min gräns.
Men visst; hade jag behövt en sadelpad så hade jag kanske fallit till föga- notera priset!
Själv köpte jag sadel/sits-skyddet i korgen under- det kostade 219:-- (inte 199:-- som jag skrev i ett tidgare inlägg).
Fredag- inför helgen
I morse blev det dressyr i ridhuset och jag fortsatte att befästa slutorna i skritt vilket gick jättebra.
Mina problem har tidigare varit att både lyckas ställa igenom hästen, få honom att tvära OCH bjuda framåt och detta "kinderägg" (3 önskningar i ett) har Archie inte kunnat eller velat leverera.
Antingen har han varit spikrak i halsen eller vägrat att tvära en milimeter eller så har han gjort båda delarna (ganska ovanligt) men i ultrarapid.
Nu går det riktigt bra- i alla fall i skritt ha ha!
Så klart ska det flyta på lika bra i trav men jag ska nog traggla på i skritt ännu ett tag så att poletten verkligen förblir nerramlad.
Efter att ha lyckats så bra med slutorna kändes även det övriga arbetet lättare/ bättre- kul!
När jag återkom till stallet efter jobbet kunde jag konstatera att det nu är ljust ända till 17.00- jag hann gå en sväng med Soya i dagsljus vilket jag inte brukar kunna göra på vardagarna.
Det märktes att alla i stallet vill "hålla fredag"- jag var siste man (snarare kvinna) hos hästen trots att klockan alltså bara var fem.
Men det är skönt att komma hem lite tidigare någon gång och nu vill jag bara vila efter en ganska tröttande arbetsvecka.
Mina problem har tidigare varit att både lyckas ställa igenom hästen, få honom att tvära OCH bjuda framåt och detta "kinderägg" (3 önskningar i ett) har Archie inte kunnat eller velat leverera.
Antingen har han varit spikrak i halsen eller vägrat att tvära en milimeter eller så har han gjort båda delarna (ganska ovanligt) men i ultrarapid.
Nu går det riktigt bra- i alla fall i skritt ha ha!
Så klart ska det flyta på lika bra i trav men jag ska nog traggla på i skritt ännu ett tag så att poletten verkligen förblir nerramlad.
Efter att ha lyckats så bra med slutorna kändes även det övriga arbetet lättare/ bättre- kul!
När jag återkom till stallet efter jobbet kunde jag konstatera att det nu är ljust ända till 17.00- jag hann gå en sväng med Soya i dagsljus vilket jag inte brukar kunna göra på vardagarna.
Det märktes att alla i stallet vill "hålla fredag"- jag var siste man (snarare kvinna) hos hästen trots att klockan alltså bara var fem.
Men det är skönt att komma hem lite tidigare någon gång och nu vill jag bara vila efter en ganska tröttande arbetsvecka.
Reklamera mera- igen!
Jag har i tidigare inlägg uppmanat er att "reklamera mera"- att stå på er och inte nöja er med dåliga produkter och att inte vara mesiga.
Att folk i gemen inte reklamerar saker i större utsträckning tror jag beror på flera faktorer; bland annat att man inte känner till sina rättigheter, inte vill vara besvärlig och/ eller inte IDS helt enkelt.
Själv reklamerar jag numera ALLT som jag inte är nöjd med- förr var jag mesig och trodde inte det var lönt men erfarenheten har visat mig att det är precis tvärtom.
Jag kan på rak arm inte komma på mer än ett enda tillfälle då jag nekats att återlämna en vara och då har jag säkert reklamerat närmare 20 produkter av alla möjliga slag (säng, soffa, vinterjacka, vattenkokare, läderridstövlar tex).
Igår var det dags igen och nu fick jag ännu en anledning att sjunga Ullareds (GEKÅS) lov.
Förra gången jag var där, i början av december, köpte jag ett Pessoa Magic System-bett för 149:--. Archie trivdes inte alls med detta bett utan fick tvärtom ett sår i munnen av det efter första användningen och jag tänkte "jaha...det var dom pengarna i sjön".
Nu när vi åkte till Ullared igår så slog mig tanken att jag skulle försöka reklamera bettet trots att det gått lååååångt över 30 dagar sedan det inköptes (det stod 30 dagars bytesrätt på kvittot) och när jag kom till Kundtjänst var det inga som helst problem utan jag fick ett tillgodokvitto på 149:-- som jag glatt använde till lite anda hästsaker.
Så- tänk på detta nästa gång du köper något som tappar all färg efter första tvätten, går sönder efter en veckas användning eller som har en konstig passform tex. Lämna tillbaka- det går!
Att folk i gemen inte reklamerar saker i större utsträckning tror jag beror på flera faktorer; bland annat att man inte känner till sina rättigheter, inte vill vara besvärlig och/ eller inte IDS helt enkelt.
Själv reklamerar jag numera ALLT som jag inte är nöjd med- förr var jag mesig och trodde inte det var lönt men erfarenheten har visat mig att det är precis tvärtom.
Jag kan på rak arm inte komma på mer än ett enda tillfälle då jag nekats att återlämna en vara och då har jag säkert reklamerat närmare 20 produkter av alla möjliga slag (säng, soffa, vinterjacka, vattenkokare, läderridstövlar tex).
Igår var det dags igen och nu fick jag ännu en anledning att sjunga Ullareds (GEKÅS) lov.
Förra gången jag var där, i början av december, köpte jag ett Pessoa Magic System-bett för 149:--. Archie trivdes inte alls med detta bett utan fick tvärtom ett sår i munnen av det efter första användningen och jag tänkte "jaha...det var dom pengarna i sjön".
Nu när vi åkte till Ullared igår så slog mig tanken att jag skulle försöka reklamera bettet trots att det gått lååååångt över 30 dagar sedan det inköptes (det stod 30 dagars bytesrätt på kvittot) och när jag kom till Kundtjänst var det inga som helst problem utan jag fick ett tillgodokvitto på 149:-- som jag glatt använde till lite anda hästsaker.
Så- tänk på detta nästa gång du köper något som tappar all färg efter första tvätten, går sönder efter en veckas användning eller som har en konstig passform tex. Lämna tillbaka- det går!
torsdagen den 27:e januari 2011
Att löshoppa är som att cykla- man glömmer det aldrig
En nöjd gosse tror jag :)Ja, som rubriken antyder gick det aldeles utmärkt att löshoppa idag trots att det säkert var 2 år, om inte mer, sedan Archie gjorde det sist.
Jag har alltid tränat mycket löshoppning med mina unghästar (komiken eller ödets ironi är väl att alla mina 3 unghästar, inköpta som dressyrdjur, har blivit lovande hopphästar på kvalitets) så lite hum om detta har jag haft och jag har också tränat en del andras hästar.
Men nu var det som sagt länge sedan men det bekom inte Archie som seglade över hinderna.
Måste förresten berätta en liten anekdot från Archies ungdom.
Barnen på ridskolan tyckte om att se min sötnos hoppa och vid ett tillfälle bad jag dom att applådera mycket efter avslutad hoppning med orden "det är lika bra att han vänjer sig vid FOLKETS JUBEL".
Men när barnen började klappa blev den lille så förskräckt att han....RAMLADE OMKULL!
Pinsamt!
Torsdag- så här långt
Idag känner jag mig lite mör- dels på grund av en rejäl förkylning och dels eftersom gårdagen blev lång.
Jobbade halva dagen innan jag och 3 arbetskamrater körde till Ullared (där vi brände sammanlagt 15.000:--) så innan jag kom till stallet för kvällspysslet var klockan redan 20.00 och Archie var nog förvånad att se mig på denna tid av dygnet.
När jag kom hem skulle sedan allting packas upp med Soya springandes runt benen- hon är värre än ett "gamigt" småbarn och hennes lilla näsa var överallt i påsarna.
I morse var jag bara och mockade och fodrade i stallet- hade planerat en vilodag för både Archie och mig eftersom det var ganska länge sedan han vilade helt (de dagar jag tex skrittar ut en timme räknar jag inte som "riktiga" vilodagar även om det "arbete" som utförs inte kan räknas till det mer ansträngande).
Nu har jag fått veta att det blir löshoppning i stallet i kväll och eftersom jag gärna vill att Archie ska få hoppa lite så kommer jag att köra ut trots att det egentligen är nästan läggdags för mig så sent på kvällen :).
Jobbade halva dagen innan jag och 3 arbetskamrater körde till Ullared (där vi brände sammanlagt 15.000:--) så innan jag kom till stallet för kvällspysslet var klockan redan 20.00 och Archie var nog förvånad att se mig på denna tid av dygnet.
När jag kom hem skulle sedan allting packas upp med Soya springandes runt benen- hon är värre än ett "gamigt" småbarn och hennes lilla näsa var överallt i påsarna.
I morse var jag bara och mockade och fodrade i stallet- hade planerat en vilodag för både Archie och mig eftersom det var ganska länge sedan han vilade helt (de dagar jag tex skrittar ut en timme räknar jag inte som "riktiga" vilodagar även om det "arbete" som utförs inte kan räknas till det mer ansträngande).
Nu har jag fått veta att det blir löshoppning i stallet i kväll och eftersom jag gärna vill att Archie ska få hoppa lite så kommer jag att köra ut trots att det egentligen är nästan läggdags för mig så sent på kvällen :).
Gemenskap (en liten hund och hästfilm- dock ej min)
Fick detta videoklippet av en läsare och jag förstår varför :).
Kanske är jag lite extra känslig just nu (väldigt förkyld om inte annat :)) men tårarna rann när jag såg dessa fina djur med sin ägare.
http://www.youtube.com/watch?v=OpkU6x4MhbM
Kanske är jag lite extra känslig just nu (väldigt förkyld om inte annat :)) men tårarna rann när jag såg dessa fina djur med sin ägare.
http://www.youtube.com/watch?v=OpkU6x4MhbM
onsdagen den 26:e januari 2011
Back-up-Birgitta
Häromdagen, medan jag höll på att leta efter något i ett av mina skåp i stallet slog det mig att jag verkligen i det mesta här i livet, så även när det kommer till det materiella, gärna vill ha både "hängslen och livrem".
Min mentala genomgång medan jag rotade runt i skåpet bekräftade detta; det finns i princip inte en hästpyl som jag inte har MINST en dubbel uppsättning av- Ni vet: "bra att ha i reserv"!
De flesta hästägare har väl många täcken, vojlockar och bett kanske men jag nöjer mig inte med detta:
Jag har 3 par läderridstövlar tex, 3 hjälmar (en tävlingshjälm, en fin vardagshjälm och en gammal hjälm som jag använder vid regn tex), flera nosgrimmor, 4-5 dressyrspön, flera par ridhandskar och sporrar, 4 sadelskydd osv osv i all oändlighet.
En del saker använder jag inte ens längre eller ytterst, ytterst sällan men ändå har jag fler uppsättningar fleecelindor än jag kan räkna, flera par boots, hönät osv.
Mängden borstar och hovkratsar kan jag inte heller räkna liksom vaddstycken till både ridning och stallbandagering.
Sedan är det inte bara Archie som dignar av utrustning, det är precis samma sak med Soya.
Hon har flera koppel (makens flexikoppel oräknade) trots att jag i princip aldrig har henne kopplad, 5 täcken, 3 Bia-bäddar, en drös med leksaker trots att hon aldrig leker med dom osv osv.
Skulden till denna enorma ansamling av dammsamlare kan fördelas på flera olika anledningar:
Jag är väldigt rädd om mina saker och tappar nästan aldrig bort något, förstör eller sliter ut det.
Jag är ofta i Ullared där vissa saker är så sjukt billiga att det är lätt att köpa "kan inte motstå för att det är snyggt/ fint"
Jag har genom åren faktiskt fått en hel del hästgrejer i pris på olika tävlingar.
Jag har väldigt svårt för att slänga saker som inte används och som det inte är något fel på (har skänkt en del till ridskolan där jag stod innan dock).
Jag tänker den idiotiska tanken "kan vara bra att ha" trots att en del saker hänger orörda i ÅRATAL och skulle jag någon gång behöva just den saken så kostar den en spottstyver att köpa NY.
Sedan HAR jag bättrat mig med åren; det finns liksom en gräns för hur många täcken man kan ha bara för att de är enormt billiga tex och de tar ju en jäkla plats om inte annat.
Likaså slänger jag sådant som börjar se sjavigt ut- är tex allergisk mot noppriga tröjor, tom som stallkläder.
Att ha så mycket extrasaker är dock inte bara en nackdel- själv tycker jag tex att det är ganska smart att ha en extra upsättning "allt" i transportens kläd och sadelkammare så att man aldrig står på en tävlingsplats och inser att man glömt spö, sporrar, plastrong, handskar eller vad det nu är hemma :).
Min mentala genomgång medan jag rotade runt i skåpet bekräftade detta; det finns i princip inte en hästpyl som jag inte har MINST en dubbel uppsättning av- Ni vet: "bra att ha i reserv"!
De flesta hästägare har väl många täcken, vojlockar och bett kanske men jag nöjer mig inte med detta:
Jag har 3 par läderridstövlar tex, 3 hjälmar (en tävlingshjälm, en fin vardagshjälm och en gammal hjälm som jag använder vid regn tex), flera nosgrimmor, 4-5 dressyrspön, flera par ridhandskar och sporrar, 4 sadelskydd osv osv i all oändlighet.
En del saker använder jag inte ens längre eller ytterst, ytterst sällan men ändå har jag fler uppsättningar fleecelindor än jag kan räkna, flera par boots, hönät osv.
Mängden borstar och hovkratsar kan jag inte heller räkna liksom vaddstycken till både ridning och stallbandagering.
Sedan är det inte bara Archie som dignar av utrustning, det är precis samma sak med Soya.
Hon har flera koppel (makens flexikoppel oräknade) trots att jag i princip aldrig har henne kopplad, 5 täcken, 3 Bia-bäddar, en drös med leksaker trots att hon aldrig leker med dom osv osv.
Skulden till denna enorma ansamling av dammsamlare kan fördelas på flera olika anledningar:
Jag är väldigt rädd om mina saker och tappar nästan aldrig bort något, förstör eller sliter ut det.
Jag är ofta i Ullared där vissa saker är så sjukt billiga att det är lätt att köpa "kan inte motstå för att det är snyggt/ fint"
Jag har genom åren faktiskt fått en hel del hästgrejer i pris på olika tävlingar.
Jag har väldigt svårt för att slänga saker som inte används och som det inte är något fel på (har skänkt en del till ridskolan där jag stod innan dock).
Jag tänker den idiotiska tanken "kan vara bra att ha" trots att en del saker hänger orörda i ÅRATAL och skulle jag någon gång behöva just den saken så kostar den en spottstyver att köpa NY.
Sedan HAR jag bättrat mig med åren; det finns liksom en gräns för hur många täcken man kan ha bara för att de är enormt billiga tex och de tar ju en jäkla plats om inte annat.
Likaså slänger jag sådant som börjar se sjavigt ut- är tex allergisk mot noppriga tröjor, tom som stallkläder.
Att ha så mycket extrasaker är dock inte bara en nackdel- själv tycker jag tex att det är ganska smart att ha en extra upsättning "allt" i transportens kläd och sadelkammare så att man aldrig står på en tävlingsplats och inser att man glömt spö, sporrar, plastrong, handskar eller vad det nu är hemma :).
Hemåt!
Nu bär det av hemåt efter intensiv shopping!
Idag inhandlades bl.a. ridbyxor, rumpvärmare i äkta fårskinn (199:-), ridstrumpor, diverse tugggodis till Soya, I-phoneskal och laddare och allt möjligt till hemmet (tex ännu en värmefläkt för 99:- ha ha).
Kommer att visa lite kort imorgon- nu är jag helt slut för idag!
Idag inhandlades bl.a. ridbyxor, rumpvärmare i äkta fårskinn (199:-), ridstrumpor, diverse tugggodis till Soya, I-phoneskal och laddare och allt möjligt till hemmet (tex ännu en värmefläkt för 99:- ha ha).
Kommer att visa lite kort imorgon- nu är jag helt slut för idag!
Onsdag- på väg!
Nu sitter jag i bilen med 3 lika förväntansfulla arbetskamrater på väg till Ullared.
Vi har gjort resan förut så vi vet vad vi ger oss in på höll jag på att säga.
Skämt å sido, inköpslistorna är fullklottrade och plånböckerna laddade:).
Själv kommer jag nog mest att botanisera på hästsportavdelningen, har en hel del beställningar från stallkamrater att administrera och hittar säkert en hel del som även JAG.....harkel...jag menar så klart ARCHIE vill ha:).
Eftersom kvällen lär bli sen innan vi är tillbaka red jag i morse och det gick riktigt bra.
Jag hade bestämt mig för att verkligen få till bra slutor, om inte i trav så i alla fall i skritt och så blev det också.
Trettioelva olika övergångar hanns också med liksom en vänster förvänd galopp som var en av de bästa någonsin.
Höger förvänd galopp är otroligt bärig och fin medan den vänstra varit mer i "två delar" när den varit som sämst.
Min träning av denna galopp har äntligen börjat ge resultat- jättekul!
Rapport från dagens shopping kommer senare under dagen- håll utkik!
Vi har gjort resan förut så vi vet vad vi ger oss in på höll jag på att säga.
Skämt å sido, inköpslistorna är fullklottrade och plånböckerna laddade:).
Själv kommer jag nog mest att botanisera på hästsportavdelningen, har en hel del beställningar från stallkamrater att administrera och hittar säkert en hel del som även JAG.....harkel...jag menar så klart ARCHIE vill ha:).
Eftersom kvällen lär bli sen innan vi är tillbaka red jag i morse och det gick riktigt bra.
Jag hade bestämt mig för att verkligen få till bra slutor, om inte i trav så i alla fall i skritt och så blev det också.
Trettioelva olika övergångar hanns också med liksom en vänster förvänd galopp som var en av de bästa någonsin.
Höger förvänd galopp är otroligt bärig och fin medan den vänstra varit mer i "två delar" när den varit som sämst.
Min träning av denna galopp har äntligen börjat ge resultat- jättekul!
Rapport från dagens shopping kommer senare under dagen- håll utkik!
tisdagen den 25:e januari 2011
Dagens (genus)fråga
Varför är det till 90 % MÄN som går och spottar på gatorna?
Att det även är MÄN i 90 % av alla fall då man ser någon stå och pissa mot träd och fasader är mer lättbegripligt, ja inte själva handlingen som sådan för den är för MIG obegriplig, men om man nu "måste" markera revir så är det ju långt lättare för männen att bara öppna gylfen än för oss kvinnor som brukar behöva "krångla" lite mer med våra kläder.
Men som sagt; vad är det här med spottandet? Har män annorlunda spottkörtlar än vi kvinnor eller är det någon form av manlighets-rit att förorena gatorna med saliv?
Att det även är MÄN i 90 % av alla fall då man ser någon stå och pissa mot träd och fasader är mer lättbegripligt, ja inte själva handlingen som sådan för den är för MIG obegriplig, men om man nu "måste" markera revir så är det ju långt lättare för männen att bara öppna gylfen än för oss kvinnor som brukar behöva "krångla" lite mer med våra kläder.
Men som sagt; vad är det här med spottandet? Har män annorlunda spottkörtlar än vi kvinnor eller är det någon form av manlighets-rit att förorena gatorna med saliv?
Tisdag- utan termobyxor!
Kors i taket! Idag red jag ut utan termobyxor! Hade förvisso långkalsonger under ridbyxorna men ändå....vår-värmen är definitivt på väg :).
Något jag också gjorde idag och som jag inte gjort på evigheter var att galoppera på en mjuk grusväg!
Snö och is har förstört merparten av de vägar där Archie och jag brukar husera men nu börjar inlandsisen äntligen släppa sitt grepp.
Dagens ritt blev annars tämligen stillsam- Archie behöver "relaxa" lite då och då och inte bara krävas på tuffa ridpass och själv är jag superförkyld och vill helst inte anstränga mig mer än nödvändigt.
Imorgon väntar Ullared och då vill jag vara på topp :)!
Något jag också gjorde idag och som jag inte gjort på evigheter var att galoppera på en mjuk grusväg!
Snö och is har förstört merparten av de vägar där Archie och jag brukar husera men nu börjar inlandsisen äntligen släppa sitt grepp.
Dagens ritt blev annars tämligen stillsam- Archie behöver "relaxa" lite då och då och inte bara krävas på tuffa ridpass och själv är jag superförkyld och vill helst inte anstränga mig mer än nödvändigt.
Imorgon väntar Ullared och då vill jag vara på topp :)!
måndagen den 24:e januari 2011
Dagens (hästköpar)fråga
Härom dagen fick jag frågan "vågar man köpa en äldre häst" av en läsare och jag tänkte här ge min syn på saken.
Som det mesta i livet är åldersfrågan relativ; det som jag tycker är en "äldre/ gammal" häst kanske någon annan tycker är ett djur i sina bästa år så för enkelhetens skull kan vi säga att jag i fortsättningen menar hästar som är 15 år och äldre.
Huruvida man ska "våga" köpa en sådan häst tycker jag beror på flera faktorer som man får ta under beaktande.
I sak tycker jag inte att man behöver tveka: det finns hästar som fortfarande går att både rida och tävla upp till 20-års åldern men detta är så klart individuellt och just därför måste man se till individen.
Man får försöka göra en bedömning utifrån hästens ålder, hur många ägare den haft, hur pass mycket/ ofta den varit skadad/ halt och av vilka orsaker, hur mycket hästen har tränats/ tävlats genom åren och sist men kanske viktigast: hästens nuvarande veterinära status.
Ska man generalisera bör ju en häst som tävlat intensivt under många år vara mer "sliten" än det djur som kanske promenadridits under större delen av sin levnad och kanske också haft långa betes och viloperioder.
Men man har aldrig några garantier vilket man ju inte har med någon häst för den delen.
Sedan är ju priset på hästen en inte oviktig faktor och då tänker jag så här:
Att köpa en mycket välutbildad äldre häst är oftast långt billigare än att köpa en lovande unghäst men det man får vara inställd på är att man då betalar "läro-pengar", dvs för att få lära sig på en utbildad häst men utan möjlighet att flera år senare få tillbaka sina pengar.
Äldre hästar går inte heller att livförsäkra på samma villkor som en unghäst utan blir mindre och mindre värda ur denna aspekt ju äldre de blir.
Frågan man måste ställa sig är också vad man vill med sin ridning?
Vill man utveckla sin egen ridning är en läromästare utmärkt men vill man utveckla hästen bör man satsa på en yngre häst.
Att tro att en kanske 16-18 år gammal häst ska börja tävla högre klasser än den någonsin tidigare gjort i sitt liv är kanske att både hoppas på och begära för mycket, i alla fall om vi (åter) ska generalisera.
Avslutningsvis har vi, ska vi kalla det den rent känslomässiga biten.
Ju äldre häst man köper desto kortare tid lär man i alla fall rent teoretiskt ha tillsammans innan åldern tagit ut sin rätt och där resonerar man ju också olika.
Sammanfattningsvis tycker jag att man ska fundera över om en äldre häst kan ge en det man vill ha, om priset är rimligt och om hästen rent veterinärt verkar hålla för sitt ändamål.
Vad säger ni som läsare? Hade ni vågat köpa en äldre häst eller inte? Varför? Har ni rent av gjort det och tycker ni att det blev bra eller ångrar ni er?
Som det mesta i livet är åldersfrågan relativ; det som jag tycker är en "äldre/ gammal" häst kanske någon annan tycker är ett djur i sina bästa år så för enkelhetens skull kan vi säga att jag i fortsättningen menar hästar som är 15 år och äldre.
Huruvida man ska "våga" köpa en sådan häst tycker jag beror på flera faktorer som man får ta under beaktande.
I sak tycker jag inte att man behöver tveka: det finns hästar som fortfarande går att både rida och tävla upp till 20-års åldern men detta är så klart individuellt och just därför måste man se till individen.
Man får försöka göra en bedömning utifrån hästens ålder, hur många ägare den haft, hur pass mycket/ ofta den varit skadad/ halt och av vilka orsaker, hur mycket hästen har tränats/ tävlats genom åren och sist men kanske viktigast: hästens nuvarande veterinära status.
Ska man generalisera bör ju en häst som tävlat intensivt under många år vara mer "sliten" än det djur som kanske promenadridits under större delen av sin levnad och kanske också haft långa betes och viloperioder.
Men man har aldrig några garantier vilket man ju inte har med någon häst för den delen.
Sedan är ju priset på hästen en inte oviktig faktor och då tänker jag så här:
Att köpa en mycket välutbildad äldre häst är oftast långt billigare än att köpa en lovande unghäst men det man får vara inställd på är att man då betalar "läro-pengar", dvs för att få lära sig på en utbildad häst men utan möjlighet att flera år senare få tillbaka sina pengar.
Äldre hästar går inte heller att livförsäkra på samma villkor som en unghäst utan blir mindre och mindre värda ur denna aspekt ju äldre de blir.
Frågan man måste ställa sig är också vad man vill med sin ridning?
Vill man utveckla sin egen ridning är en läromästare utmärkt men vill man utveckla hästen bör man satsa på en yngre häst.
Att tro att en kanske 16-18 år gammal häst ska börja tävla högre klasser än den någonsin tidigare gjort i sitt liv är kanske att både hoppas på och begära för mycket, i alla fall om vi (åter) ska generalisera.
Avslutningsvis har vi, ska vi kalla det den rent känslomässiga biten.
Ju äldre häst man köper desto kortare tid lär man i alla fall rent teoretiskt ha tillsammans innan åldern tagit ut sin rätt och där resonerar man ju också olika.
Sammanfattningsvis tycker jag att man ska fundera över om en äldre häst kan ge en det man vill ha, om priset är rimligt och om hästen rent veterinärt verkar hålla för sitt ändamål.
Vad säger ni som läsare? Hade ni vågat köpa en äldre häst eller inte? Varför? Har ni rent av gjort det och tycker ni att det blev bra eller ångrar ni er?
Måndag- vi gratulerar.....
I morse avverkade Archie och jag ett dressyrpass i ridhuset.
Jag tyckte att Archie kunde försöka forma till sig lite bättre i framför allt vänster slutan, Archie ville väl helst slippa men insåg att det nog var bäst att göra som den som betalar bestämmer:).
Efter jobbet mötte Lina upp och vi åkte ut till stallet tillsammans.
Archie fick lite pyssel och sedan åkte jag hem till dagens födelsedagsbarn som firades med kladdkaka för min och makens del och en mumsig hundmatsburk och tuggben för Soyas del.
Jag tyckte att Archie kunde försöka forma till sig lite bättre i framför allt vänster slutan, Archie ville väl helst slippa men insåg att det nog var bäst att göra som den som betalar bestämmer:).
Efter jobbet mötte Lina upp och vi åkte ut till stallet tillsammans.
Archie fick lite pyssel och sedan åkte jag hem till dagens födelsedagsbarn som firades med kladdkaka för min och makens del och en mumsig hundmatsburk och tuggben för Soyas del.
Hurra hurra hurra........
....idag är det Soyas dag!!!
Världens finaste och snällaste kines fyller 3 år!
Världens finaste och snällaste kines fyller 3 år!
När kommer presenterna?
söndagen den 23:e januari 2011
Veckan som gått
En till största delen skön vecka har passerat- någon råkyla har vi inte haft, snöstormar har vi sluppit och det känns att dagarna faktiskt blir ljusare- underbart alltihop!
Soya och jag var gräsänkor i flera dagar och det blir alltid lite "meckigt" när jag måste ta hand om henne helt och hållet uan makens hjälp.
Det är ju tur att hon både kan följa med till sin häst och till mitt arbete i nödfall- så slipper hon vara ensam även om jag innerst inne inte tror att hon bryr sig precis- hon sover ju mest.
Archie har tränat på som han ska och det finns väl inte mycket mer att säga om det just nu. Jag får återkomma när/ om några större revolutioner inträffar.
Massagen som han fick i måndags känns som väl investerade 150 kronor , ha ha...skämt å sido men det är svårt att säga vad som kanske är en "självupfyllande profetia" och vad som är ett FAKTUM men hästen känns fin hur som helst.
Skrylle har fått besök några gånger och löpningen går relativt smärtfritt även om den är tråkig.
Vinthundsträffen var populär hos både undertecknad och lilla Soyis- hon är ju inte bortskämd med att träffa så mycket hundar annars.
Nu ser jag fram emot onsdagens Ullaredsbesök- har en liten mental lista som jag hoppas kunna beta av men man vet aldrig vad man finner i hyllorna; det är lite av tjusningen med resan :).
Soya och jag var gräsänkor i flera dagar och det blir alltid lite "meckigt" när jag måste ta hand om henne helt och hållet uan makens hjälp.
Det är ju tur att hon både kan följa med till sin häst och till mitt arbete i nödfall- så slipper hon vara ensam även om jag innerst inne inte tror att hon bryr sig precis- hon sover ju mest.
Archie har tränat på som han ska och det finns väl inte mycket mer att säga om det just nu. Jag får återkomma när/ om några större revolutioner inträffar.
Massagen som han fick i måndags känns som väl investerade 150 kronor , ha ha...skämt å sido men det är svårt att säga vad som kanske är en "självupfyllande profetia" och vad som är ett FAKTUM men hästen känns fin hur som helst.
Skrylle har fått besök några gånger och löpningen går relativt smärtfritt även om den är tråkig.
Vinthundsträffen var populär hos både undertecknad och lilla Soyis- hon är ju inte bortskämd med att träffa så mycket hundar annars.
Nu ser jag fram emot onsdagens Ullaredsbesök- har en liten mental lista som jag hoppas kunna beta av men man vet aldrig vad man finner i hyllorna; det är lite av tjusningen med resan :).
Söndag- härliga söndag!
Gårdagens film med Angelina Jolie ("Salt") var helt ok om man accepterar alla de tusen överdrifter och osannolikheter som präglar denna fimgenre (action)- hade man själv kunnat utföra en hundradel av de akrobatiska konster som Angelina ägnade sig åt hade i alla fall jag varit glad (och vig....och stark....).
Tydligtvis åt jag för mycket chips och godis till filmen för sedan sov jag sååå dåligt hela natten, vaknade hela tiden och fann för gott att stiga upp och åka till stallet redan klockan 7.
Där möttes jag av Sofie som hade jouren (stackaren hade inte hunnit få mitt sms om att jag kunde fodra så hon kunde få sova en timme längre) och hästarna som mumsade på sin frukost.
Efter sedvanligt fix med mat och mockning gick jag ner till hagarna med Archie och Oscar och satte mig sedan i bilen för att köra till en efterlängtad vinthundträff med bland annat Åsa som jag inte träffat på 2 månader pga hennes benbrott.
Men nu var hon på benen minsann och medan vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord så sprang våra hundar och lekte så fint.
Corre som 14 dagar tidigare bara hade en sak i huvudet "SEX, SEX och så lite mer SEX" var fullständigt ointresserad av Soya idag så vi kunde slappna av.
Efter en stund mötte flera vinthundsägare upp och vi fick en trevlig 1½ timme i skönt väder.
På eftermiddagen åkte jag till Archie och red ett lösgörande pass i ridhuset.
Gossen kändes så pass fin att jag avslutade relativt snabbt och skrittade ut i 20 minuter i stället.
Nu har jag precis avnjutit en god hämtmiddag med maken och Soya ligger och bearbetar sin "hämtmiddag", ett "nötrör av luftstrupe" som jag köpte till henne. Röret ser ut som en ihålig jätteblockflöjt ungefär och verkar inte helt lätt att manövrera så Soya lär nog kunna roa sig en bra stund med detta :)!
Härliga vint(er)hundar!
Idag har Soya och jag varit på en mysig vinthundsträff på Järavallen.
Vädret var väldigt behagligt, helt vindstilla och nollgradigt.
Varför 2 av Åsas hundar var så otroligt intresserade av Soyas "private parts" för 2 veckor sedan förblir ett mysterium, vi var säkra på att detta annonserade ett annalkande löp men icke och idag tittade ingen av dom på henne "på det sättet"?!?!?
Ja, ja...det är bara skönt så länge den löpfria perioden varar så jag klagar inte.
Och klagade gjorde inte Soya heller; hon hade fullt upp med att både undersöka diverse kaninhålor och jaga och låta sig jagas av både Åsas whippar och några nyfunna vänner.
Idag var hela 11 hundar på plats; 6 whippar, 2 galgo-tikar som Soya träffat förut, en Sloughi (Åsas Scooby Doo) och 2 greyhoundtikar som Soya lekte fint med.
En del av gänget; inte lätt att samla alla på en bild minsann. Soya står med Trillik och Ghandi, sedan kommer de 2 greyhoundtikarna som jag inte uppfattade namnet på, därefter whippan Pip som Soya hade mycket roligt med och sist galgo-brudarna.
Vems lilla svarta tryne är det som sticker upp tro :)?
Pippi funderar över allt hon varit med om.
Vädret var väldigt behagligt, helt vindstilla och nollgradigt.
Varför 2 av Åsas hundar var så otroligt intresserade av Soyas "private parts" för 2 veckor sedan förblir ett mysterium, vi var säkra på att detta annonserade ett annalkande löp men icke och idag tittade ingen av dom på henne "på det sättet"?!?!?
Ja, ja...det är bara skönt så länge den löpfria perioden varar så jag klagar inte.
Och klagade gjorde inte Soya heller; hon hade fullt upp med att både undersöka diverse kaninhålor och jaga och låta sig jagas av både Åsas whippar och några nyfunna vänner.
Idag var hela 11 hundar på plats; 6 whippar, 2 galgo-tikar som Soya träffat förut, en Sloughi (Åsas Scooby Doo) och 2 greyhoundtikar som Soya lekte fint med.
En del av gänget; inte lätt att samla alla på en bild minsann. Soya står med Trillik och Ghandi, sedan kommer de 2 greyhoundtikarna som jag inte uppfattade namnet på, därefter whippan Pip som Soya hade mycket roligt med och sist galgo-brudarna.
Vems lilla svarta tryne är det som sticker upp tro :)?
Pippi funderar över allt hon varit med om.
lördagen den 22:e januari 2011
Speciella annonser del 246, spaningsuppdrag
Detta drömde jag om som liten; att spana på misstänkta personer :).
Jag hade ett tag till och med en "hemlig klubb" med några likasinnade även om vi aldrig fick några uppdrag att jobb med! *SKRATT*
Jag hade ett tag till och med en "hemlig klubb" med några likasinnade även om vi aldrig fick några uppdrag att jobb med! *SKRATT*
Lördag- i andra halvlek
I eftermiddags åkte Soya och jag till stallet för att motionera hennes häst.
Det blev 1 timmes tömkörning i skritt ute och vi tog samma runda som sist eftersom jag visste att den i alla fall är framkomlig.
Än så länge är nämligen vissa av mina ordinarie ridvägar så fulla av stenhårt packad "is-snö" och där vill jag verkligen inte försöka ta mig fram, varken till fots eller på hästryggen.
Nu väntar en riktig "Svensson-lördag"- hämtmat, en hyrfilm och massor av chips, godis och Coca Cola:).
Har hyrt "Salt" med Angelina Jolie- alltid lika vacker att vila ögonen på.
Annars tycker jag nästan aldrig att jag hittar filmer jag vill se, trots att utbudet är enormt känns det som de flesta filmerna bara är dåliga kopior på något man redan sett 1000 gånger.
Det blev 1 timmes tömkörning i skritt ute och vi tog samma runda som sist eftersom jag visste att den i alla fall är framkomlig.
Än så länge är nämligen vissa av mina ordinarie ridvägar så fulla av stenhårt packad "is-snö" och där vill jag verkligen inte försöka ta mig fram, varken till fots eller på hästryggen.
Nu väntar en riktig "Svensson-lördag"- hämtmat, en hyrfilm och massor av chips, godis och Coca Cola:).
Har hyrt "Salt" med Angelina Jolie- alltid lika vacker att vila ögonen på.
Annars tycker jag nästan aldrig att jag hittar filmer jag vill se, trots att utbudet är enormt känns det som de flesta filmerna bara är dåliga kopior på något man redan sett 1000 gånger.
Lördag- i första halvlek
Eftersom jag vaknade pigg och av mig själv vid 6.30 (varför kan man aldrig sova länge när man har chansen men är dödstrött när man MÅSTE upp tidigt?) fann jag för gott att åka till stallet redan en knapp timme senare och ägna mig åt lite hederligt stallarbete.
Jag är ju i stallet varje vardagmorgon och fodrar och mockar (och rider ibland) men eftersom jag sitter på min lilla kontorsstol redan strax innan 07.00 så säger det sig självt att jag inte har någon större tid att lägga på något annat än det allra nödvändigaste dessa dagar.
Då är det desto skönare att kunna gå och pula i lugn och ro någon eller båda helgdagarna.
Visserligen ingår både fodringar och utsläpp/ intag även på lördagarna men det är ändå alltsom oftast jag som fixar med detta helt frivilligt (inte intaget dock) eftersom jag ändå är på plats.
När jag hade släppt ut alla hästarna, lagt in lunchmaten samt slängt ner en drös med halmbalar så gjorde jag en liten extrastädning av Archies box och insåg att jag åter igen slarvat med detta.
Archie får ju betfor alla 3 målen och äter dessutom med hela huvudet så boxen blir ofta ganska nerstänkt och eftersom min häst alltid har rejält att äta så är han inte den som sedan tvunget måste slicka i sig vartenda korn av föda utan han kan lika gärna låta den torka in här och där.
När jag idag rengjorde undersidan och den ena sidan av Archies krubba fann jag gammal mat som hade räckt till att utfodra halva stallet med så det var bara att sätta igång och skura.
Vattenkoppen rengjordes också, väggarna sopades rena från spindelväv och fönsterkarmen tvättades av med varmvatten innan jag var nöjd och sedan såg boxen ut såhär:
När jag hade sopat hela stallet passade jag på att föreviga även detta; här vår uppställningsplats.
Archie har boxen längst till vänster.
Har vi sett den förut? Det ofta förekommande motivet taget ur Birgittas bil; Archie som står och funderar över vad ägaren sysslar med.
Denna bild kallar jag "mot bilen efter milen" så då förstår ni vart vi begav oss efter stall-fixeriet.
Idag mötte vi en hel del hundar, både lösa och kopplade, här en golden-valp som stiftar bekantskap med tant Soya.
Jag är ju i stallet varje vardagmorgon och fodrar och mockar (och rider ibland) men eftersom jag sitter på min lilla kontorsstol redan strax innan 07.00 så säger det sig självt att jag inte har någon större tid att lägga på något annat än det allra nödvändigaste dessa dagar.
Då är det desto skönare att kunna gå och pula i lugn och ro någon eller båda helgdagarna.
Visserligen ingår både fodringar och utsläpp/ intag även på lördagarna men det är ändå alltsom oftast jag som fixar med detta helt frivilligt (inte intaget dock) eftersom jag ändå är på plats.
När jag hade släppt ut alla hästarna, lagt in lunchmaten samt slängt ner en drös med halmbalar så gjorde jag en liten extrastädning av Archies box och insåg att jag åter igen slarvat med detta.
Archie får ju betfor alla 3 målen och äter dessutom med hela huvudet så boxen blir ofta ganska nerstänkt och eftersom min häst alltid har rejält att äta så är han inte den som sedan tvunget måste slicka i sig vartenda korn av föda utan han kan lika gärna låta den torka in här och där.
När jag idag rengjorde undersidan och den ena sidan av Archies krubba fann jag gammal mat som hade räckt till att utfodra halva stallet med så det var bara att sätta igång och skura.
Vattenkoppen rengjordes också, väggarna sopades rena från spindelväv och fönsterkarmen tvättades av med varmvatten innan jag var nöjd och sedan såg boxen ut såhär:
Inte för att ni kan se speciellt mycket mer än att ni väl får bekräftat att jag har strö-mani men ni får tro mig på mitt ord, boxen blev fin!
När jag hade sopat hela stallet passade jag på att föreviga även detta; här vår uppställningsplats.
Archie har boxen längst till vänster.
Har vi sett den förut? Det ofta förekommande motivet taget ur Birgittas bil; Archie som står och funderar över vad ägaren sysslar med.
Denna bild kallar jag "mot bilen efter milen" så då förstår ni vart vi begav oss efter stall-fixeriet.Just det; Skryllegården fick besök av snabb och slö-springaren!
Idag mötte vi en hel del hundar, både lösa och kopplade, här en golden-valp som stiftar bekantskap med tant Soya.Nu har jag duschat, ätit brunch och påbörjat det tråkiga arbetet med att tvätta, hänga in kläder, byta sängkläder osv och jag får väl fortsätta lite till innan jag unnar mig lite vila inför andra halvlek som bland annat kommer att bestå av ännu ett stallbesök.
Vi hörs sen!
Söt-nos!
Efter avslutad ritt igår stod jag och pratade med en annan ryttare som hade sin hund med i ridhuset.
Archie, som alltid är väldigt "social" :) och verkar vilja vara med i alla samtal stod tätt intill mig och plötsligt började den andra ryttarens hund att slicka Archie på nosen.
Det såg jättegulligt ut, nästan som om de pussades, och Archie, den godmodige, lät det ske trots att hunden var lite "intensiv".
Vi skrattade lite förvånat över hundens nyfunna intresse för Archie (de har träffats tidigare) tills jag kom på den VERKLIGA anledningen till dessa ömhetsbetygelser.
Archie hade skum runt munnen och hade tidigare fått en sockerbit som säkert smält ihop till en god maräng och det var denna godis hunden ville åt, INTE min käre häst personligen!
Hmmmppfff....tror jag håller mig till den första versionen: Archies SOCKERSÖTA uppsyn kan ingen motstå- inte ens en hund!
Archie, som alltid är väldigt "social" :) och verkar vilja vara med i alla samtal stod tätt intill mig och plötsligt började den andra ryttarens hund att slicka Archie på nosen.
Det såg jättegulligt ut, nästan som om de pussades, och Archie, den godmodige, lät det ske trots att hunden var lite "intensiv".
Vi skrattade lite förvånat över hundens nyfunna intresse för Archie (de har träffats tidigare) tills jag kom på den VERKLIGA anledningen till dessa ömhetsbetygelser.
Archie hade skum runt munnen och hade tidigare fått en sockerbit som säkert smält ihop till en god maräng och det var denna godis hunden ville åt, INTE min käre häst personligen!
Hmmmppfff....tror jag håller mig till den första versionen: Archies SOCKERSÖTA uppsyn kan ingen motstå- inte ens en hund!
fredagen den 21:e januari 2011
Fredag-trippeldressyr
Åhhh vad skönt det är att ha en effektiv värmefläkt (en RIKTIG alltså även om Soya och maken också fungerar som värmekällor).
Efter att ha kommit hem från stallet är jag ganska frusen så den där våren som jag pratade om igår låter nog vänta på sig lite till.
Jag tycker inte att 3 ridhuspass på raken är att rekommendera eller så är det i alla fall inget jag själv brukar tillämpa med idag fick det bli så trots allt av olika orsaker.
Archie var snäll nog att inte protestera men som sagt: inget jag vill sätta i system på något vis.
Efter mitt eget pass hade jag lektion med Lina och blev mycket glad att konstatera att hon verkligen hade övat på det som jag påpekade förra lektionen. Roligt med lydiga elever!
Annars har jag både hunnit med ett tandläkarbesök och att hämta mina nya glasögon idag.
Synoptik hade erbjudande om synundersökning för 1 krona om man köpte nya glasögon och jag hittade ett par helt ok bågar för 498 kronor så för en knapp femhundralapp fick jag nya "tittor" som min gamla chef brukade säga.
Väldigt prisvärt må jag säga och kul att förnya sig lite även om jag bara använder brillor vid bilkörning.
Efter att ha kommit hem från stallet är jag ganska frusen så den där våren som jag pratade om igår låter nog vänta på sig lite till.
Jag tycker inte att 3 ridhuspass på raken är att rekommendera eller så är det i alla fall inget jag själv brukar tillämpa med idag fick det bli så trots allt av olika orsaker.
Archie var snäll nog att inte protestera men som sagt: inget jag vill sätta i system på något vis.
Efter mitt eget pass hade jag lektion med Lina och blev mycket glad att konstatera att hon verkligen hade övat på det som jag påpekade förra lektionen. Roligt med lydiga elever!
Annars har jag både hunnit med ett tandläkarbesök och att hämta mina nya glasögon idag.
Synoptik hade erbjudande om synundersökning för 1 krona om man köpte nya glasögon och jag hittade ett par helt ok bågar för 498 kronor så för en knapp femhundralapp fick jag nya "tittor" som min gamla chef brukade säga.
Väldigt prisvärt må jag säga och kul att förnya sig lite även om jag bara använder brillor vid bilkörning.
Speciella anonser del 245, hos fogden
Tänk att till och med Kronofogdemyndigheten annonserar på Blocket:
http://www.blocket.se/orebro/Exekutiv_forsaljning_pa_hopphast__5_arigt_sto_31599306.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/orebro/Exekutiv_forsaljning_pa_hopphast__5_arigt_sto_31599306.htm?ca=23_11&w=3
torsdagen den 20:e januari 2011
Hederspriser vi inte vill ha!
Sedan något år tillbaka har hästbloggaren Havrepappa en tävling där han egenhälligt utser vad han anser är årets fulaste hederspriser erhållna vid hästtävlingar.
Just de inläggen är väldigt roliga och smått fantastiska- i alla fall jag upphör inte att förundras över hur vissa arrangörer har mage att vara så….ja, rent ut sagt fräcka eller kanske (kan man ju hoppas) bara obetänksamma.
Ett av de värsta priserna i år hos Havrepappa tyckte jag personligen var en vit plastburk som någon hade skrivit ”okänt innehåll” på med tuschpenna.
Enligt arrangören så innehöll burken ett medel som motverkar bitning på täcken. Detta framgick som sagt inte av burken då den saknade etiketter om innehållsförteckning.
Att burken dessutom redan var öppnad samt att bäst före datumet hade passerats ca 1 år före själva tävlingen får mig att verkligen ifrågasätta FÖRSTÅNDET på den som tyckte att detta var ett lämpligt pris.
För att hjälpa årets tävlingsarrangörer ”på traven” (vitsigt va, framför allt om det gäller dressyrtävlingar) skulle jag först vilja ge ett allmänt tips och därefter några lite mer konkreta.
Det allmänna tipset är att i alla fall jag föredrar ett PRISBORD där de placerade får välja pris utifrån sin placering, dvs förstapristagaren väljer först, tvåan därefter osv.
För det är inte alltid att den som vinner tycker att förstapriset är det bästa/ finaste/ det man helst vill ha och då är det väl bättre och mer rättvist om man får VÄLJA utifrån sin prestation?
Det kan ju se lite trist ut när ryttare redan på prisutdelningen står och sneglar avundsjukt på de andras priser och viskande frågar om man är intresserad av att byta.
De konkreta tipsen gäller priser vi ryttare absolut INTE vill ha- där tror jag nog att jag kan tala för i alla fall majoriteten av alla tävlingsryttare eftersom detta är så självklart för oss men tydligen inte för vissa arrangörer.
Vi vill alltså INTE ha:
KLÄDER:
Hade alla ryttare haft exakt samma mått på tröjor, jackor och byxor hade det varit sin sak men guess what? Vi kommer i alla storlekar och viktklasser!
Jag vann själv en gång en joggingdress i typ storlek XXL så som 167 cm lång kunde jag ha svept in mig i byxorna ungefär 3 gånger om och ändå snubblat över dom om jag inte hade vikt upp dom en halv meter.
FODER/ FODERTILLSKOTT:
Om man exempelvis fodrat sin häst med havre i alla år har man föga nytta av en säck Fibergi eller Krafft och således har man antingen att välja på att försöka sälja säcken till någon annan som använder just detta foder eller att låta säcken förbli orörd = i praktiken inget pris med andra ord.
PRISER SOM KRÄVER NÅGON FORM AV KÖP:
En av Havrepappans läsare berättade om ett barn som vann ett presentkort på 2500:-- OM hon köpte en sadel för 25.000. Ehhh? Med andra ord skulle det kosta henne 22.500:-- att utnyttja vinsten skulle man kunna säga.
Jag skulle kunna räkna upp massor med saker som JAG SJÄLV inte vill ha men smaken är som baken och den prydnadssak som jag tycker är avskyvärd kanske någon annan finner fullständigt bedårande osv.
Sedan tycker jag att det är skillnad på regionala tävlingar där man FÖRUTOM utlovat penningpris även KANSKE får någon ”extra-gåva” i form av vad de nu än må vara och på lokala tävlingar där DET ENDA man får är något mer eller mindre önskvärt hederspris.
I det sistnämnda fallet är det långt mindre ok med saker som för många/ majoriteten (?) är mer eller mindre oanvändbara så som för stora/ för små kläder, foder som man aldrig kommer att använda och rabatt på produkter man inte har en tanke på att köpa.
Just de inläggen är väldigt roliga och smått fantastiska- i alla fall jag upphör inte att förundras över hur vissa arrangörer har mage att vara så….ja, rent ut sagt fräcka eller kanske (kan man ju hoppas) bara obetänksamma.
Ett av de värsta priserna i år hos Havrepappa tyckte jag personligen var en vit plastburk som någon hade skrivit ”okänt innehåll” på med tuschpenna.
Enligt arrangören så innehöll burken ett medel som motverkar bitning på täcken. Detta framgick som sagt inte av burken då den saknade etiketter om innehållsförteckning.
Att burken dessutom redan var öppnad samt att bäst före datumet hade passerats ca 1 år före själva tävlingen får mig att verkligen ifrågasätta FÖRSTÅNDET på den som tyckte att detta var ett lämpligt pris.
För att hjälpa årets tävlingsarrangörer ”på traven” (vitsigt va, framför allt om det gäller dressyrtävlingar) skulle jag först vilja ge ett allmänt tips och därefter några lite mer konkreta.
Det allmänna tipset är att i alla fall jag föredrar ett PRISBORD där de placerade får välja pris utifrån sin placering, dvs förstapristagaren väljer först, tvåan därefter osv.
För det är inte alltid att den som vinner tycker att förstapriset är det bästa/ finaste/ det man helst vill ha och då är det väl bättre och mer rättvist om man får VÄLJA utifrån sin prestation?
Det kan ju se lite trist ut när ryttare redan på prisutdelningen står och sneglar avundsjukt på de andras priser och viskande frågar om man är intresserad av att byta.
De konkreta tipsen gäller priser vi ryttare absolut INTE vill ha- där tror jag nog att jag kan tala för i alla fall majoriteten av alla tävlingsryttare eftersom detta är så självklart för oss men tydligen inte för vissa arrangörer.
Vi vill alltså INTE ha:
KLÄDER:
Hade alla ryttare haft exakt samma mått på tröjor, jackor och byxor hade det varit sin sak men guess what? Vi kommer i alla storlekar och viktklasser!
Jag vann själv en gång en joggingdress i typ storlek XXL så som 167 cm lång kunde jag ha svept in mig i byxorna ungefär 3 gånger om och ändå snubblat över dom om jag inte hade vikt upp dom en halv meter.
FODER/ FODERTILLSKOTT:
Om man exempelvis fodrat sin häst med havre i alla år har man föga nytta av en säck Fibergi eller Krafft och således har man antingen att välja på att försöka sälja säcken till någon annan som använder just detta foder eller att låta säcken förbli orörd = i praktiken inget pris med andra ord.
PRISER SOM KRÄVER NÅGON FORM AV KÖP:
En av Havrepappans läsare berättade om ett barn som vann ett presentkort på 2500:-- OM hon köpte en sadel för 25.000. Ehhh? Med andra ord skulle det kosta henne 22.500:-- att utnyttja vinsten skulle man kunna säga.
Jag skulle kunna räkna upp massor med saker som JAG SJÄLV inte vill ha men smaken är som baken och den prydnadssak som jag tycker är avskyvärd kanske någon annan finner fullständigt bedårande osv.
Sedan tycker jag att det är skillnad på regionala tävlingar där man FÖRUTOM utlovat penningpris även KANSKE får någon ”extra-gåva” i form av vad de nu än må vara och på lokala tävlingar där DET ENDA man får är något mer eller mindre önskvärt hederspris.
I det sistnämnda fallet är det långt mindre ok med saker som för många/ majoriteten (?) är mer eller mindre oanvändbara så som för stora/ för små kläder, foder som man aldrig kommer att använda och rabatt på produkter man inte har en tanke på att köpa.
Torsdag- våren är på väg!
Efter att i rubriken ha avgivit detta tvärsäkra uttalande får jag väl skylla mig själv om jag, enligt lagen om alltings djävlighet, vaknar upp om några dagar och finner mig insnöad i hemmet.
Men idag klockan 7 på morgonen hörde jag faktiskt ett obekant ljud och insåg att det var FÅGLARNA som kvittrade!
Dessutom har det varit solsken i flera timmar och det blev inte mörkt förrän vid fem-tiden på eftermiddagen!
Även idag blev det ett morgonpass i ridhuset under Soyas vakande öga. Eller....doggy låg i ärlighetens namn mest på Archies täcke på en stol så hur mycket hon egentligen såg av ritten låter jag vara osagt.
Även efter jobbet blev det en snabb tur till stallet innan vi begav oss till Skrylle där en av oss sprang i full fart och den andra mer....modererat....om vi säger så :).
Nu sitter jag med hårfärg på huvudet- det går ju inte an att ha en massa gråa hår som 25-åring, eller hur :)?
Men idag klockan 7 på morgonen hörde jag faktiskt ett obekant ljud och insåg att det var FÅGLARNA som kvittrade!
Dessutom har det varit solsken i flera timmar och det blev inte mörkt förrän vid fem-tiden på eftermiddagen!
Även idag blev det ett morgonpass i ridhuset under Soyas vakande öga. Eller....doggy låg i ärlighetens namn mest på Archies täcke på en stol så hur mycket hon egentligen såg av ritten låter jag vara osagt.
Även efter jobbet blev det en snabb tur till stallet innan vi begav oss till Skrylle där en av oss sprang i full fart och den andra mer....modererat....om vi säger så :).
Nu sitter jag med hårfärg på huvudet- det går ju inte an att ha en massa gråa hår som 25-åring, eller hur :)?
Bra köp! (till hästhåret)
Härom dagen slog jag på stort och gjorde en nyinvestering!
Archies gamla hårborste började se lite luggsliten ut och när City Gross sålde ovanstående borstar för 10 kronor styck tyckte jag mig ha råd att slå till!
Jag kan varmt rekommendera just hårborstar till både hästens man och svans- jag tycker att de sliter mindre på taglet än de traditionella piggborstarna.
Jag brukar spruta glans-spray i svansen kanske en gång var 14:e dag (på sin höjd) och sedan går det hur lätt som helst att borsta igenom allt hår (och det är MYCKET i Archies fall).
onsdagen den 19:e januari 2011
Är detta en tantblogg:)?
Började fundera lite över vilka mina läsare egentligen är, eller rättare sagt hur GAMLA ni är.
Själv fyller jag 45 i år (huuuu!!!!) men inbillar mig allt som oftast att jag är typ 25 så det vore intressant att veta vilka som roas av att läsa mina alster.
Efter lite funderande kom jag fram till att de flesta som jag vet läser bloggen är ungefär 30 + så det är nog så att ens läsare oftast är i ens egen ålder.
Eftersom många bloggar och så även delvis min beskriver ens vardag så är det väl naturligt att en 13 åring inte finner nöje i att läsa om samma saker som någon som är medelålders?
Läste på en annan bloggares sida att hon hade frågat sina läsare hur gamla DE var och där stämmer dock ovanstående teori inte alls då denna bloggare är över 30 men den absoluta majoriteten av hennes läsare (och det var måååånga som hade svarat) är under 20 och en del så unga som 13-14.
Fast i just det fallet tror jag att förklaringen är att bloggerskan fokuserar väldigt mycket på ryttar och hästmode i sin blogg med dagliga bilder på olika produkter som man kan köpa och matcha till sin häst och sig själv och riktigt så prylfixerade känns det inte som att vi lite äldre ryttare är.
Själv läser jag nog också mest bloggar från just säg de i 30-års åldern eller däröver, ungdomars bloggar läser jag bara om det är någon som jag känner IRL.
Själv fyller jag 45 i år (huuuu!!!!) men inbillar mig allt som oftast att jag är typ 25 så det vore intressant att veta vilka som roas av att läsa mina alster.
Efter lite funderande kom jag fram till att de flesta som jag vet läser bloggen är ungefär 30 + så det är nog så att ens läsare oftast är i ens egen ålder.
Eftersom många bloggar och så även delvis min beskriver ens vardag så är det väl naturligt att en 13 åring inte finner nöje i att läsa om samma saker som någon som är medelålders?
Läste på en annan bloggares sida att hon hade frågat sina läsare hur gamla DE var och där stämmer dock ovanstående teori inte alls då denna bloggare är över 30 men den absoluta majoriteten av hennes läsare (och det var måååånga som hade svarat) är under 20 och en del så unga som 13-14.
Fast i just det fallet tror jag att förklaringen är att bloggerskan fokuserar väldigt mycket på ryttar och hästmode i sin blogg med dagliga bilder på olika produkter som man kan köpa och matcha till sin häst och sig själv och riktigt så prylfixerade känns det inte som att vi lite äldre ryttare är.
Själv läser jag nog också mest bloggar från just säg de i 30-års åldern eller däröver, ungdomars bloggar läser jag bara om det är någon som jag känner IRL.
Onsdag- uppmjukad
Tidigt i morse åkte Soya och jag till stallet för ett dressyrpass- jag för att rida ett och Soya för att titta på ett:).
Archie kändes väldigt mjuk och fin- massören hade varnat för att han kanske skulle ha träningsvärk men av denna märkte jag inget.
Jag tog dock det säkra före det osäkra och red ett lite kortare pass och dessutom i en lägre form under längre tid än vanligt.
Efter jobbet, där Soya har varit med idag, åkte vi tillbaka till stallet för sedvanligt pyssel och nu relaxar vi i soffan.
Archie kändes väldigt mjuk och fin- massören hade varnat för att han kanske skulle ha träningsvärk men av denna märkte jag inget.
Jag tog dock det säkra före det osäkra och red ett lite kortare pass och dessutom i en lägre form under längre tid än vanligt.
Efter jobbet, där Soya har varit med idag, åkte vi tillbaka till stallet för sedvanligt pyssel och nu relaxar vi i soffan.
Oj så ambitiöst (om massagen häromdagen)!
Fick hemsänt en kopia av den journal massören gjorde upp efter Archies behandling och jag måste säga att det känns seriöst med en så här noggrann skriftlig genomgång.
Trevligast var så klart den sista meningen i texten :)
Massagejournal
Namn: Archie
Ålder: 8år Valack
Ras: Halvblod
Ägare: Birgitta M
----------------------------------------------------------------------------------
Bröst :lika
Manke: lika
Gracil: lika
Behandling:
Palpering: X
Eufflerage: X
Fingerrotation: X
Kompression: X
Friktion: X
Rörelse:
Skritt: ej visad
Trav: ej visad
Galopp: ej visad
Första behandling 2011-01-17
Palpering vänster: Nacklinje ngt spänd, trapetzius(manke) halsdel lite överbyggd. Trång längs med scalpula (bogblad) samt ömmar i extensor carpi radialis (långa tåsträckaren fram). Smågallig i kota bak.
Palpering höger: Strängig i nacke vid atlaskota , ngt överbyggd trapetzius (manke) halsdel och brachiosephalicus (halssträckare)samt trång läng scalpula (bogblad). Öm i extensor carpi radialis (långa tåsträckaren). Lattisimus dorsi (bogböjaren lite krampad. Origios gluteus medius (fäste länd/rumpa mot rygg) liten öm punkt. Biceps femoris (lår) mot gluteus medius (länd/rumpan)en rejäl knuta. Sementendinosus (motorn, långa muskeln längs svansen ner mot has)lite spänd samt småknutig insida gracil (insida lår). Smågallig i kota bak.
Behandling:
Archie har idag fått full massage , började med eufflerage fortsatte sedan med kompression över hela kroppen. Fick friktion i nacke vid atlas bilateralt. Rejäl kompression av halslinje kom loss fint längs scalpula. Punkt tryck i trapetzius bilateralt samt fingerrotation längs brachiosephalicus höger sida .Lattisimus dorsi höger utdragen blev smidig och fin. Vänster sida fick rejälknådning över hela rumppaketet. Höger gluteus fäste fick punkttryck, samt armbåge med djupare friktion i biceps femoris, märkbar känning här. Hela rumpan fick massor av knådning samt friktioner i dom spända delarna. Insida lår fick friktion samt punkttryck, blev något smidigare här. Stretch runtom
Extremt välmusklad häst, med ett härligt lynne. (och snygg va han ju också….:)
Trevligast var så klart den sista meningen i texten :)
Massagejournal
Namn: Archie
Ålder: 8år Valack
Ras: Halvblod
Ägare: Birgitta M
----------------------------------------------------------------------------------
Bröst :lika
Manke: lika
Gracil: lika
Behandling:
Palpering: X
Eufflerage: X
Fingerrotation: X
Kompression: X
Friktion: X
Rörelse:
Skritt: ej visad
Trav: ej visad
Galopp: ej visad
Första behandling 2011-01-17
Palpering vänster: Nacklinje ngt spänd, trapetzius(manke) halsdel lite överbyggd. Trång längs med scalpula (bogblad) samt ömmar i extensor carpi radialis (långa tåsträckaren fram). Smågallig i kota bak.
Palpering höger: Strängig i nacke vid atlaskota , ngt överbyggd trapetzius (manke) halsdel och brachiosephalicus (halssträckare)samt trång läng scalpula (bogblad). Öm i extensor carpi radialis (långa tåsträckaren). Lattisimus dorsi (bogböjaren lite krampad. Origios gluteus medius (fäste länd/rumpa mot rygg) liten öm punkt. Biceps femoris (lår) mot gluteus medius (länd/rumpan)en rejäl knuta. Sementendinosus (motorn, långa muskeln längs svansen ner mot has)lite spänd samt småknutig insida gracil (insida lår). Smågallig i kota bak.
Behandling:
Archie har idag fått full massage , började med eufflerage fortsatte sedan med kompression över hela kroppen. Fick friktion i nacke vid atlas bilateralt. Rejäl kompression av halslinje kom loss fint längs scalpula. Punkt tryck i trapetzius bilateralt samt fingerrotation längs brachiosephalicus höger sida .Lattisimus dorsi höger utdragen blev smidig och fin. Vänster sida fick rejälknådning över hela rumppaketet. Höger gluteus fäste fick punkttryck, samt armbåge med djupare friktion i biceps femoris, märkbar känning här. Hela rumpan fick massor av knådning samt friktioner i dom spända delarna. Insida lår fick friktion samt punkttryck, blev något smidigare här. Stretch runtom
Extremt välmusklad häst, med ett härligt lynne. (och snygg va han ju också….:)
Dagens (häst)fråga
Att man inte behöver rida i ridhus - någonsin- tror jag att de flesta är överens om.
Men om vi tittar på motsatsen då- behöver man rida ut?
Är det synd om en häst som aldrig blir uteriden? Kan man variera sitt ridarbete tillräckligt utan att rida ut?
Jag vet mer än en häst som i princip aldrig rids ut men själv skulle jag nog inte klara av att ha häst på detta vis. För mig känns det fel av olika orsaker- detta sagt trots att jag egentligen för det mesta tycker att det är ganska tråkigt eller "icke-givande" att rida ut.
Men ut rider jag, om inte många gånger i veckan så i alla fall 1-3 gånger beroende framför allt på vädret.
Jag kan inte tro att den ridskola jag tidigare huserade på är världsunik och där rids hästarna inte ut alls under i alla fall minst halva året, oftast fler månader än så och jag hör i princip aldrig att någon reagerar på det. Men om en privatägd häst inte rids ut har folk ofta mycket åsikter.
Så vad säger ni: måste man rida ut (nej...jag försöker inte hitta argument för att slippa *SKRATT*)?
Men om vi tittar på motsatsen då- behöver man rida ut?
Är det synd om en häst som aldrig blir uteriden? Kan man variera sitt ridarbete tillräckligt utan att rida ut?
Jag vet mer än en häst som i princip aldrig rids ut men själv skulle jag nog inte klara av att ha häst på detta vis. För mig känns det fel av olika orsaker- detta sagt trots att jag egentligen för det mesta tycker att det är ganska tråkigt eller "icke-givande" att rida ut.
Men ut rider jag, om inte många gånger i veckan så i alla fall 1-3 gånger beroende framför allt på vädret.
Jag kan inte tro att den ridskola jag tidigare huserade på är världsunik och där rids hästarna inte ut alls under i alla fall minst halva året, oftast fler månader än så och jag hör i princip aldrig att någon reagerar på det. Men om en privatägd häst inte rids ut har folk ofta mycket åsikter.
Så vad säger ni: måste man rida ut (nej...jag försöker inte hitta argument för att slippa *SKRATT*)?
tisdagen den 18:e januari 2011
Speciella annonser, del 243, om du inte fått nog!
http://www.blocket.se/vastmanland/Akta_natur_sno_BORTSKANKES_31391052.htm?ca=12&w=2
Även i år finns det de som vill bli befriade (såg samma annonser förra året)!
Även i år finns det de som vill bli befriade (såg samma annonser förra året)!
Speciella annonser del 242, uppfann han hjulet också?
Det "roliga" med denna annons tycker jag är att annonsören skriver som om han i princip har uppfunnit något världsunikt som ingen annan har tänkt på innan honom :):
Och finmaskiga hönät går att hitta för långt mindre än 150:-- fast då heter de inte "höpåse" :).
http://www.blocket.se/vastmanland/HONAT_NATPASE___slipp_lunchfodra_30805417.htm?ca=23_11&w=3
Och finmaskiga hönät går att hitta för långt mindre än 150:-- fast då heter de inte "höpåse" :).
http://www.blocket.se/vastmanland/HONAT_NATPASE___slipp_lunchfodra_30805417.htm?ca=23_11&w=3
Tisdag- händerna fulla
Eftersom den massör Archie och jag stiftade bekantskap med igår, han mer "handgripligen" (vilken ordvits!!!) än jag, rekommenderade enbart skritt idag så gjorde jag som jag blivit tillsagd- vi skrittade!
Och med "vi" så menar jag både mig själv, Soya och Archie så det var en riktig liten karavan som begav sig ut på de skymmande vägarna efter jobbet idag.
Eftersom jag tömkörde hade jag 2 linor i ena handen och Soyas longeringslina i den andra och det kändes emellanåt precis som rubriken lyder, särskilt som jag dessutom bar på en körpisk.
Jag vet inte om bilförare antar att man måste ha otroligt snälla djur om man går med dom på en väg eller om de (förarna), ursäkta uttrycket ärligt talat skiter i vilket för jag blev omkörd av flera fordon i full fart- centimetrar från oss!
Förarna borde om inte annat vara rädda för att Archie ska repa lacken på deras bil om han råkar hoppa till precis när de slickar honom i sidan?
Som tur var så behövde vi bara tömköra kanske 1/3 av sträckan på asfalt, sedan kunde jag koppla loss Soya och vi kunde gå på mjuka och upptöade grusvägar.
Tillbaka i stallet kom jag ihåg att följa några stalltjejers råd och kolla om alla broddarna satt som de skulle. Båda de tipsande tjejerna påstod nämligen att deras hästar både hade tappat broddar och att flera broddar satt jättelöst- något jag inte ens funderat på att kolla efter nu 5 veckor med samma broddar i.
Och det var tur att jag kollade: en brodd saknades minsann! Sedan tror jag att den inte kan ha ramlat ur för så himla länge sedan för broddhålet och gängerna var så fina att det bara var att skruva i en ny brodd och övriga 7 broddar satt som berget i skorna. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få loss dom när det är dags för nya skor om 2 veckor.
Hur tycker ni att era broddar sitter? Brukar ni tappa broddar och/ eller behöver ni efterdra dom efter ett tag?
Och med "vi" så menar jag både mig själv, Soya och Archie så det var en riktig liten karavan som begav sig ut på de skymmande vägarna efter jobbet idag.
Eftersom jag tömkörde hade jag 2 linor i ena handen och Soyas longeringslina i den andra och det kändes emellanåt precis som rubriken lyder, särskilt som jag dessutom bar på en körpisk.
Jag vet inte om bilförare antar att man måste ha otroligt snälla djur om man går med dom på en väg eller om de (förarna), ursäkta uttrycket ärligt talat skiter i vilket för jag blev omkörd av flera fordon i full fart- centimetrar från oss!
Förarna borde om inte annat vara rädda för att Archie ska repa lacken på deras bil om han råkar hoppa till precis när de slickar honom i sidan?
Som tur var så behövde vi bara tömköra kanske 1/3 av sträckan på asfalt, sedan kunde jag koppla loss Soya och vi kunde gå på mjuka och upptöade grusvägar.
Tillbaka i stallet kom jag ihåg att följa några stalltjejers råd och kolla om alla broddarna satt som de skulle. Båda de tipsande tjejerna påstod nämligen att deras hästar både hade tappat broddar och att flera broddar satt jättelöst- något jag inte ens funderat på att kolla efter nu 5 veckor med samma broddar i.
Och det var tur att jag kollade: en brodd saknades minsann! Sedan tror jag att den inte kan ha ramlat ur för så himla länge sedan för broddhålet och gängerna var så fina att det bara var att skruva i en ny brodd och övriga 7 broddar satt som berget i skorna. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få loss dom när det är dags för nya skor om 2 veckor.
Hur tycker ni att era broddar sitter? Brukar ni tappa broddar och/ eller behöver ni efterdra dom efter ett tag?
Speciella annonser del 241, gott!
http://www.blocket.se/alvsborg/Bananchips___Godis_for_hasten_31657639.htm?ca=23_11&w=3
Hade jag köpt detta som godis till Archie vet jag med säkerhet hur det hade slutat. Jag hade ätit upp allt själv!
Mums!
Hade jag köpt detta som godis till Archie vet jag med säkerhet hur det hade slutat. Jag hade ätit upp allt själv!
Mums!
måndagen den 17:e januari 2011
Birgitta bokmal
Jag har alltid läst väldigt mycket.
Släktingar i fd Jugoslavien lärde mig att skriva redan som 5-åring och ett av mina första skolminnen förknippade med läsning tycker jag säger en del om den jag sedan växte upp till :).
Vi fick i uppgift att läsa ett kort stycke i en bok och sedan skulle ens förälder intyga hur många gånger man läst stycket.
Jag läste det 100 gånger (!!!!) och mina föräldrar tvekade inför att verkligen intyga detta- de trodde, fullt förståeligt, att de/ jag inte skulle bli trodda :)!
Kanske är det ett släktdrag att läsa mycket; min mormor och mamma läste/ läser mycket men började i vuxen ålder- själv började jag tidigt och blev en flitig besökare på Kirsebergsbiblioteket redan i unga år.
Jag minns hur jag stapplade hem dignande under högen av böcker som jag inte kunde motstå, det var olika typer av äventyrsböcker (Hemliga sjuan och Fem-böckerna tex) men också hästböcker som de om Jill och Britta och Silver.
Efter något år upptäckte jag även en affär vid namn ESSET där man kunde sälja och köpa begagnade böcker och jag minns vilket paradis jag tycker att detta etablissemang var.
Jag hade ju redan dammsugit biblioteket på allt av intresse och på den tiden (säkert likadant nu) så hade biblioteken någon policy om att inte köpa in vilka böcker som helst ( läs: det som DE betraktade som ”skräplitteratur” för barn) vilket tex gjorde att det aldrig gick att låna Kitty-böcker eller böckerna om syskonen Mary och Lou.
Men nu kunde dessa alster alltså inköpas för en billig penning (tror de kostade typ 5 kronor på den tiden) och dessutom bytas in mot ANDRA böcker när de var utlästa.
Något jag också minns var när jag fann ”Svarta Hingsten-böckerna”. Du store tid som jag sträckläste dessa! Jag GICK nästan bokstavligt omkring med en bok under näsan och jag minns vilken enorm sorg och TOMHET som infann sig när den sista boken var utläst!
Sedan några år tillbaka köper jag i princip inga böcker alls; dels finns allt att låna gratis på biblioteket och dels så dignar våra bokhyllor hemma då både maken och jag har mängder med böcker som vi inte nänns slänga. Vi har helt enkelt inte plats för mer böcker och jag tycker som sagt att bibliotekets service med att beställa böcker fungerar ypperligt.
Annars läser jag även mycket tidningar och vill påminna om ett tips jag redan givit tidigare:
Slå er ihop med någon om en prenumeration eller låna tidningar av varandra: på så vis får ni dubbelt så mycket att läsa till samma kostnad.
Och det är väl dumt att bara slänga en tidning när den är utläst om man kan byta den mot en annan eller rent av ge bort den till någon som är intresserad av samma saker som en själv.
Jag har en arbetskamrat med vilken jag tillämpat detta system sedan något år tillbaka; vi läser skvaller, mode, heminrednings och hundtidningar i massor och byter dessa med varandra.
Eftersom arbetskamraten dock inte är hästintresserad brukar jag skänka Ridsport till en tjej i stallet- så kommer den till nytta hos någon annan.
Släktingar i fd Jugoslavien lärde mig att skriva redan som 5-åring och ett av mina första skolminnen förknippade med läsning tycker jag säger en del om den jag sedan växte upp till :).
Vi fick i uppgift att läsa ett kort stycke i en bok och sedan skulle ens förälder intyga hur många gånger man läst stycket.
Jag läste det 100 gånger (!!!!) och mina föräldrar tvekade inför att verkligen intyga detta- de trodde, fullt förståeligt, att de/ jag inte skulle bli trodda :)!
Kanske är det ett släktdrag att läsa mycket; min mormor och mamma läste/ läser mycket men började i vuxen ålder- själv började jag tidigt och blev en flitig besökare på Kirsebergsbiblioteket redan i unga år.
Jag minns hur jag stapplade hem dignande under högen av böcker som jag inte kunde motstå, det var olika typer av äventyrsböcker (Hemliga sjuan och Fem-böckerna tex) men också hästböcker som de om Jill och Britta och Silver.
Efter något år upptäckte jag även en affär vid namn ESSET där man kunde sälja och köpa begagnade böcker och jag minns vilket paradis jag tycker att detta etablissemang var.
Jag hade ju redan dammsugit biblioteket på allt av intresse och på den tiden (säkert likadant nu) så hade biblioteken någon policy om att inte köpa in vilka böcker som helst ( läs: det som DE betraktade som ”skräplitteratur” för barn) vilket tex gjorde att det aldrig gick att låna Kitty-böcker eller böckerna om syskonen Mary och Lou.
Men nu kunde dessa alster alltså inköpas för en billig penning (tror de kostade typ 5 kronor på den tiden) och dessutom bytas in mot ANDRA böcker när de var utlästa.
Något jag också minns var när jag fann ”Svarta Hingsten-böckerna”. Du store tid som jag sträckläste dessa! Jag GICK nästan bokstavligt omkring med en bok under näsan och jag minns vilken enorm sorg och TOMHET som infann sig när den sista boken var utläst!
Sedan några år tillbaka köper jag i princip inga böcker alls; dels finns allt att låna gratis på biblioteket och dels så dignar våra bokhyllor hemma då både maken och jag har mängder med böcker som vi inte nänns slänga. Vi har helt enkelt inte plats för mer böcker och jag tycker som sagt att bibliotekets service med att beställa böcker fungerar ypperligt.
Annars läser jag även mycket tidningar och vill påminna om ett tips jag redan givit tidigare:
Slå er ihop med någon om en prenumeration eller låna tidningar av varandra: på så vis får ni dubbelt så mycket att läsa till samma kostnad.
Och det är väl dumt att bara slänga en tidning när den är utläst om man kan byta den mot en annan eller rent av ge bort den till någon som är intresserad av samma saker som en själv.
Jag har en arbetskamrat med vilken jag tillämpat detta system sedan något år tillbaka; vi läser skvaller, mode, heminrednings och hundtidningar i massor och byter dessa med varandra.
Eftersom arbetskamraten dock inte är hästintresserad brukar jag skänka Ridsport till en tjej i stallet- så kommer den till nytta hos någon annan.
Måndag- mmmmmmassage
En väluppfostrad "patient" som nog hade en ganska mysig stund....Veckans första dag inleddes med tidig uppstigning och ett dressyrpass i ridhuset som jag var nöjd med.
Att jag red på morgonen berodde på att jag direkt efter jobbet hade bokat massagetid åt Archie, detta genom en stallkamrat som har etablerat kontakt med en massör som om några veckor ska ta sin examen.
Fram tills dess utför hon behandlingar för 150 kronor och jag som själv älskar att få massage kände att jag ville unna Archie detta.
Dessutom är det alltid intressant vad olika massörer anser om ens häst även om de jag hittills anlitat till just Archie varit väldigt samstämmiga i sina bedömningar: "en välmusklad häst utan större problem med en liten låsning i högra delen av ryggen strax bakom sadeln som är lättåtgärdad" brukar det heta ungefär- i alla fall på mitt lekmannaspråk :).
Och inte heller dagens massage bjöd på några större överraskningar- även denna massör tyckte ungefär detsamma med tillägget att hon hittade lite fler ömma punkter i den högra delen av ryggen ut mot svansen (fråga mig inte om vad de olika musklerna heter....) och en knuta på insidan av höger bakben vid låret....ungefär :).
Summan av kardemumman skulle i alla fall kunna förklara Archies alltid större svårigheter att flytta sig undan höger skänkel, dvs att sätta höger ben in under sig.
Massören tyckte att det skulle bli mycket "spännande" (hennes ord) att se om jag märker någon effekt av behandlingen och jag får väl säga detsamma, om än något luttrat :).
Det pinsammaste visade sig vara att massören omedelbart kände igen mig (trots mössa nedtryckt över huvudet) fast det är ca 20 år sedan vi sågs.
Jag har tydligen inte förändrats så mycket (smickrande) men själv kände jag över huvud taget inte igen denna kvinna hur hon än försökte att friska upp mitt minne.
Tydligen höll vi till på ridskolan samtidigt ett tag men medan hon var 14 var jag 20 -en stor ålderskillnad i dom åren.
Hur som helst tyckte jag att jag, eller snarare sagt Archie, fick verklig valuta för pengarna, massagen höll på i nästan 2 timmar (!) och Archie såg för det mesta vädligt nöjd ut. Nu ska han bara börja tvära bättre med sitt högra bakben så ska jag marknadsföra denna kvinna på bloggen tills jag (eller ni) storknar :)!
Finns det någon dragningskraft?
Idag på facebook läste jag en intressant kommentar skriven av en känd tävlingsryttare:
”Om folk hade förstått vilken skillnad magnetssytemet gör så hade alla haft det till sig själv och hästar. Gränsfall till ryggskott igår efter för mycket skottande, kan inte känna det alls idag”.
Kommentaren väckte min nyfikenhet och även om jag vet att vi har ordat om magneters effekt yttepyttelite på bloggen för länge sedan så skulle jag ändå vilja ställa frågan:
Vad är era erfarenheter? Magneter- är det bluff och båg eller får man något effekt? Vilken?
Har ni använt er av magnet-produkter? Till er själv? Till hunden? Hästen?
”Om folk hade förstått vilken skillnad magnetssytemet gör så hade alla haft det till sig själv och hästar. Gränsfall till ryggskott igår efter för mycket skottande, kan inte känna det alls idag”.
Kommentaren väckte min nyfikenhet och även om jag vet att vi har ordat om magneters effekt yttepyttelite på bloggen för länge sedan så skulle jag ändå vilja ställa frågan:
Vad är era erfarenheter? Magneter- är det bluff och båg eller får man något effekt? Vilken?
Har ni använt er av magnet-produkter? Till er själv? Till hunden? Hästen?
söndagen den 16:e januari 2011
Veckan som gått
Första veckan som jag har jobbat alla 5 arbetsdagarna på evigheter men den gick snabbt- så som alla arbetsveckor gör tycker jag.
Nu är det inte snön "alla" gnäller över utan isen- det har regnat en hel del i veckan och vatten som fryser blir ju just is.
Vi har haft tur med våra hagar som varit tämligen halkfria, exempelvis min och makens garageuppfart är så hal att min bil ibland knappt gått att få i rullning över isen!
Archie och jag har tränat på som vanligt, dock fortfarande utan tränare. Jag är nöjd så här långt och tycker att det går sakta framåt.
I veckan bestämde jag och några arbetskamrater att det är dags för en ny Ullaredsresa inom kort.
Det var ju inte så länge sedan jag var där (början av december) men det finns alltid saker att stoppa i kundvagnen enligt min erfarenhet.
Dels alla "basvaror" som schampo, tandkräm, tvättmedel och dylikt men också diverse FYND som man alltid gör på hund och hästavdelningen!
Bloggen har varit full av kommentarer på alla möjliga inlägg i veckan- jätteuppskattat ska ni veta!
Jag har ju alltid varit förtjust i att läsa (separat inlägg om det kommer i veckan) och tycker det är roligt att så många skriver så utförliga kommentarer med mycket klokskaper.
På tal om inläggen ser jag att jag i rask takt närmar mig inlägg nr 2000.
Eftersom jag aldrig går tillbaka och läser flera år gamla inlägg kan det säkert hända att jag upprepar mig någon gång- jag kan ibland själv tänka "har jag inte skrivit om detta tidigare" men det får ni tyvärr stå ut med.
Alla har ju inte heller följt bloggen sedan starten 2007 utan jag förmodar att det både tillkommer och faller ifrån läsare hela tiden.
Nu är det inte snön "alla" gnäller över utan isen- det har regnat en hel del i veckan och vatten som fryser blir ju just is.
Vi har haft tur med våra hagar som varit tämligen halkfria, exempelvis min och makens garageuppfart är så hal att min bil ibland knappt gått att få i rullning över isen!
Archie och jag har tränat på som vanligt, dock fortfarande utan tränare. Jag är nöjd så här långt och tycker att det går sakta framåt.
I veckan bestämde jag och några arbetskamrater att det är dags för en ny Ullaredsresa inom kort.
Det var ju inte så länge sedan jag var där (början av december) men det finns alltid saker att stoppa i kundvagnen enligt min erfarenhet.
Dels alla "basvaror" som schampo, tandkräm, tvättmedel och dylikt men också diverse FYND som man alltid gör på hund och hästavdelningen!
Bloggen har varit full av kommentarer på alla möjliga inlägg i veckan- jätteuppskattat ska ni veta!
Jag har ju alltid varit förtjust i att läsa (separat inlägg om det kommer i veckan) och tycker det är roligt att så många skriver så utförliga kommentarer med mycket klokskaper.
På tal om inläggen ser jag att jag i rask takt närmar mig inlägg nr 2000.
Eftersom jag aldrig går tillbaka och läser flera år gamla inlägg kan det säkert hända att jag upprepar mig någon gång- jag kan ibland själv tänka "har jag inte skrivit om detta tidigare" men det får ni tyvärr stå ut med.
Alla har ju inte heller följt bloggen sedan starten 2007 utan jag förmodar att det både tillkommer och faller ifrån läsare hela tiden.
Söndag- ute på hal is
Morgonen inleddes med hagutsläpp, mockning och foderfix innan Soya och jag åkte till Skrylle för sedvanliga plåga höll jag på att säga.
När de 10 kilometrarna var sprungna var jag trött och genomsvettig, slingan var sandad och jag hade broddar men man springer ju ändå inte på samma sätt när töande is täcker det mesta.
Idag var det hela 4 plusgrader så Soya fick springa utan täcke och själv borde jag nog också ha lättat på klädseln med tanke på hur svettig jag blev.
På eftermiddagen var det dags att motionera tillsammans med det andra djuret (maken och Soya tog en egen promenad där maken slog en rejäl vurpa i halkan) och det blev ett tömkörningspass ute.
Medan Arcie hade stor hjälp av sina broddar och traskade på obehindrat överallt fanns det vissa sträckor på vår tur där jag småskuttade bakom honom som en riktig Charlie Chaaplin, allt i mina försök att inte ramla på isen (hade glömt att sätta på mig mina broddar).
Merparten av turen gick på asfaltvägarna från stallet och nästan hem till mig själv och det blev mest skritt men även lite mini-trav, dvs så långsam trav att jag kunde gå och slapp springa bakom.
Nu har jag precis tittat på en dokumentär om Lutfi Kolgjini, travtränaren som jag kunnat följa en del då han startade sin karriär samtidigt som jag var tillsammans med en travkille och tillbringade mycket tid på Jägersro. Kolgjinis ena son tävlade också i hoppning för "min" klubb i några år- mycket duktig var han minns jag.
Jag gillar karismatiska personer som vågar säga vad de tycker, även om de ibland/ ofta gör sig obekväma och när samma verkligt drivna människor får sina framgångar är de bara att gratulera tycker jag.
lördagen den 15:e januari 2011
Lördag- väldresserad
Birgitta 12 år var tvungen att stanna bilen mitt på vägen för att ta kort på sin älskling....suck...I morse hade Archie och jag en väldigt trevlig stund i ridhuset- om det var en självuppfyllande profetia då jag "kände på mig" att dressyrpasset skulle gå bra eller om det var gårdagens lösgörande arbete som gav resultat låter jag vara osagt.
Vi tränar på som vanligt så jag ordar inte mer om det- det är det sedvanliga arbetet som utförs och jag försöker att få mjuka övergångar, rundare vänstergalopp (framför allt den förvända) , skolor som inte är så raka osv.
Efter hagutsläpp av alla hästar och en hel del annat stallfix som jag kan och vill ta mig tid med när jag är ledig så åkte jag och maken till Skrylle med Soya och lyckades klara oss undan regnet som kom när vi redan var hemma.
På eftermiddagen åkte jag tillbaka till stallet för att ta av Archie regntäcket som var ganska blött, borsta och mocka lite.
Nu ska jag fortsätta med en lättläst och ganska underhållande bok som jag lånat på biblioteket; Bingo Rimérs "En flickfotografs bekännelser".
Ska man sköta sig själv och skita i andra?
Härom dagen läste jag ett inlägg skrivet av en bloggkollega (http://www.aramise.bloggagratis.se/) där hon undrade:
"Men människor över i alla fall 20 år - hur orkar de hålla på och mala om varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder."
Eftersom jag är en av dom som på min blogg "orkar bry mig" om en hel del vad gäller andras häst-handhavande tänkte jag orda lite om hur jag själv resonerar.
Just varför någon har viss utrustning på sin häst; om det handlar om färger, modeller, pris eller märken brukar intressera mig föga: smaken är som baken och om någon vill rida med en ärtgrön vojlock och tycker att detta är jättefint (medan jag hade slängt samma vojlock i soporna) är detta helt egalt för min del.
Jag brukar inte heller kommentera min egen utrustning så som framför allt många ungdomsbloggare verkar ha dille på; en del skribenter beskriver ner till minsta ridstrumpa, mascara och linda vad både bloggaren och dess häst har på sig varje dag, var detta är inköpt och så bifogar man "tusen" bilder på detta.
Helt ok om man har detta som intresse vilket jag alltså inte har och då jag inte anser att det tillför mitt hästägande något (att veta om någon annan ridit med gula eller blå lindor under dagen).
Däremot tycker jag att det är intressant att både kommentera och ifrågasätta andra delar av hästeriet; utfodringsrutiner, handhavandefrågor, inställning till hästens utrustning, ridfrågor osv.
Jag använder delvis min blogg till en form av diskussionsforum där det förvisso oftast är JAG som ställer frågorna men där det finns, tycker jag i alla fall, möjlighet att lära sig en hel del om hur andra gör och resonerar.
Och i detta sammanhanget är det, tycker jag intressant "varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder."
Om man inte bryr sig alls om hur andra gör och tycker och tänker finns risken att man stagnerar och aldrig lär sig något nytt och eventuellt bättre.
Bara för att man själv eller alla andra i ens stall alltid har gjort på ett visst sätt så behöver inte det betyda att det inte finns alternativ, kanske till och med bättre sådana?
Jag tycker att jag har lärt mig jättemycket genom min egen blogg då saker jag ifrågasatt ofta besvarats väldigt klokt och belysande av andra.
Fördelen med en blogg är ju att den kan läsas av "hela världen" och att man då kan få svar från vitt skilda håll och inte bara i det egna stallet tex där det lätt blir att man "gör som alla andra gör".
Jag tycker också att en bloggläsare gav en klok kommentar härom dagen då hon menade att hon som ny hästägare ibland kan undra över saker som folk i den närmaste hästkretsen gör och att det då kan vara bra att få input från annat håll.
Om man bara gör som man själv vill och inbillar sig är bäst utan att någonsin ifrågasätta något tycker jag inte bara synd om den personen utan just om eventuella "nybörjare" som kanske ser upp till denna person och vill göra som den i tron att detta är det bästa vilket det så klart inte alltid är eller behöver vara.
"Men människor över i alla fall 20 år - hur orkar de hålla på och mala om varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder."
Eftersom jag är en av dom som på min blogg "orkar bry mig" om en hel del vad gäller andras häst-handhavande tänkte jag orda lite om hur jag själv resonerar.
Just varför någon har viss utrustning på sin häst; om det handlar om färger, modeller, pris eller märken brukar intressera mig föga: smaken är som baken och om någon vill rida med en ärtgrön vojlock och tycker att detta är jättefint (medan jag hade slängt samma vojlock i soporna) är detta helt egalt för min del.
Jag brukar inte heller kommentera min egen utrustning så som framför allt många ungdomsbloggare verkar ha dille på; en del skribenter beskriver ner till minsta ridstrumpa, mascara och linda vad både bloggaren och dess häst har på sig varje dag, var detta är inköpt och så bifogar man "tusen" bilder på detta.
Helt ok om man har detta som intresse vilket jag alltså inte har och då jag inte anser att det tillför mitt hästägande något (att veta om någon annan ridit med gula eller blå lindor under dagen).
Däremot tycker jag att det är intressant att både kommentera och ifrågasätta andra delar av hästeriet; utfodringsrutiner, handhavandefrågor, inställning till hästens utrustning, ridfrågor osv.
Jag använder delvis min blogg till en form av diskussionsforum där det förvisso oftast är JAG som ställer frågorna men där det finns, tycker jag i alla fall, möjlighet att lära sig en hel del om hur andra gör och resonerar.
Och i detta sammanhanget är det, tycker jag intressant "varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder."
Om man inte bryr sig alls om hur andra gör och tycker och tänker finns risken att man stagnerar och aldrig lär sig något nytt och eventuellt bättre.
Bara för att man själv eller alla andra i ens stall alltid har gjort på ett visst sätt så behöver inte det betyda att det inte finns alternativ, kanske till och med bättre sådana?
Jag tycker att jag har lärt mig jättemycket genom min egen blogg då saker jag ifrågasatt ofta besvarats väldigt klokt och belysande av andra.
Fördelen med en blogg är ju att den kan läsas av "hela världen" och att man då kan få svar från vitt skilda håll och inte bara i det egna stallet tex där det lätt blir att man "gör som alla andra gör".
Jag tycker också att en bloggläsare gav en klok kommentar härom dagen då hon menade att hon som ny hästägare ibland kan undra över saker som folk i den närmaste hästkretsen gör och att det då kan vara bra att få input från annat håll.
Om man bara gör som man själv vill och inbillar sig är bäst utan att någonsin ifrågasätta något tycker jag inte bara synd om den personen utan just om eventuella "nybörjare" som kanske ser upp till denna person och vill göra som den i tron att detta är det bästa vilket det så klart inte alltid är eller behöver vara.
fredagen den 14:e januari 2011
Hundlycka!
Härom dagen gjorde jag Soya riktigt glad!
I närheten av mitt arbete finns det en ICA Supermarket som har en kyldisk där man säljer varor med kort datum.
När jag har vägarna förbi tittar jag gärna in- ibland är det riktiga "fynd" som säljs, som nyligen då 1 kilo köttbullar kunde köpas för 15 kronor.
Detta kunde inte ens snål-Birgitta motstå, hon som till skillnad från maken, som gladeligen kan köpa delikatess-skinka till Soya för 100 kronor kilot (han har å andra sidan ingen häst att försörja :)) tycker att Soya kan nöja sig med torrfoder, lite matrester och grisöron :).
Har Soya gjort reklam tro?
Notera sista meningen i artikeln.
JAG är ju då heeeelt övertygad om att lilla Pippi har varit med om att öka upp denna siffra. Har man lärt känna henne, IRL eller via bloggen, vill man ju absolut skaffa en vinthund, eller hur *SKRATT*?
Fredag- lagt hår ligger!
När jag äntrade stallet i morse kunde jag nöjt konstatera att gårdagskvällens hårtvagning och avslitning hade gett önskad effekt- manen kändes ren och låg nästan helt på rätt sida om halsen.
På eftermiddagen blev det ett dressyrpass i ridhuset som kändes helt ok- det blev mest lösgörande arbete och då framför allt i galopp.
Allt hår ligger numera på denna sidan- än så länge ska tilläggas.
På eftermiddagen blev det ett dressyrpass i ridhuset som kändes helt ok- det blev mest lösgörande arbete och då framför allt i galopp.
Som synes är nu alla otäcka hårtestar borta från denna sidan av halsen.
Notera den rejäla halsen- den som den veterinär som behandlade Archie för fång så ofint men fullständigt sanningsenligt benämnde som "späckhals" :).
Archie har alltid haft en rejäl hals, redan som mycket ung, och den lär han aldrig bli av med.
Allt hår ligger numera på denna sidan- än så länge ska tilläggas.
Helt klart ur kurs :)!
http://www.alltomstockholm.se/start/article1976170.aos
Ha ha....det är som jag brukar säga: "det finns folk till allt".
Tydligen var det många som ville gå denna kurs trots att den uppenbarligen var en ploj :)!
Ha ha....det är som jag brukar säga: "det finns folk till allt".
Tydligen var det många som ville gå denna kurs trots att den uppenbarligen var en ploj :)!
Kors i taket- en TR-ändring i min smak!
Läser glatt förvånad i senaste numret av Ridsport att något jag lobbat för sedan massor av år tillbaka nu är ett faktum enligt de nya TR-ändringarna.
Nu måste domare anges redan i propositionen, något exempelvis Kristianstad ridklubb klarat galant de typ 10 senaste åren.
Jag välkomnar alltså denna ändring även om den inte precis är livsavgörande :).
Men vad tycker NI?
Bra, dåligt, löjligt eller onödig?
Spelar det er ingen roll vem som dömer eller finns det domare som ni aldrig mer vill rida för?
Nu måste domare anges redan i propositionen, något exempelvis Kristianstad ridklubb klarat galant de typ 10 senaste åren.
Jag välkomnar alltså denna ändring även om den inte precis är livsavgörande :).
Men vad tycker NI?
Bra, dåligt, löjligt eller onödig?
Spelar det er ingen roll vem som dömer eller finns det domare som ni aldrig mer vill rida för?
Dagens (hund)fråga
Och nu när vi har pratat om fördel/nackdel ston vs valacker så är det väl naturligt att vi diskuterar samma sak vad gäller HUNDAR,
don´t you think :)?
Så frågan som lyder är:
Påverkade könet ditt val av hund? Om ja, på vilket sätt/ varför? Skulle du resonera annorlunda idag?
Själv har jag ju haft "2 av varje", dvs 2 han-hundar (greyhounds) och 2 tikar (schäfer + nuvarande whippet).
Personligen tycker jag inte att någon av hundarna har uppvisat något eventuellt köns-specifikt beteende utan de har alla varit underbara, snälla och lydiga hundar som aldrig visat några arga tendenser mot andra hundar oavsett kön eller ras.
Observeras ska dock att jag köpt alla hundarna i vuxen ålder så något valp-stadie har jag ingen som helst erfarenhet av.
När vi köpte Soya ville vi ha en whippet och min erfarenhet av vinthundar är att deras könstillhörighet inte är lika avgörande/ präglande som hos en del andra raser. Jag kan ha fel så klart men utifrån de många hanhundar jag mött i vinthundskretsar så VERKAR de inte lika benägna att bråka och slåss som andra rasers män?
Så även om jag FÖREDRAR tikar så skulle jag inte lika snabbt sortera bort en vinthundshane som jag skulle göra om jag plötsligt fick för mig att köpa exempelvis en rottweiler.
Detta är kanske bara fördomar och "trams" från min sida men så skulle jag ha resonerat.
don´t you think :)?
Så frågan som lyder är:
Påverkade könet ditt val av hund? Om ja, på vilket sätt/ varför? Skulle du resonera annorlunda idag?
Själv har jag ju haft "2 av varje", dvs 2 han-hundar (greyhounds) och 2 tikar (schäfer + nuvarande whippet).
Personligen tycker jag inte att någon av hundarna har uppvisat något eventuellt köns-specifikt beteende utan de har alla varit underbara, snälla och lydiga hundar som aldrig visat några arga tendenser mot andra hundar oavsett kön eller ras.
Observeras ska dock att jag köpt alla hundarna i vuxen ålder så något valp-stadie har jag ingen som helst erfarenhet av.
När vi köpte Soya ville vi ha en whippet och min erfarenhet av vinthundar är att deras könstillhörighet inte är lika avgörande/ präglande som hos en del andra raser. Jag kan ha fel så klart men utifrån de många hanhundar jag mött i vinthundskretsar så VERKAR de inte lika benägna att bråka och slåss som andra rasers män?
Så även om jag FÖREDRAR tikar så skulle jag inte lika snabbt sortera bort en vinthundshane som jag skulle göra om jag plötsligt fick för mig att köpa exempelvis en rottweiler.
Detta är kanske bara fördomar och "trams" från min sida men så skulle jag ha resonerat.
torsdagen den 13:e januari 2011
Torsdag- hårvård på hög nivå
Idag fick Archie en vilodag men dock inte hans ägare.
Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.
Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!
Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.
En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.
Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.
En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; "fettig" och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har "svettats ut" eller för den delen duschats på över 2 månader.
Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.
Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.
Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).
Pust!
Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.
Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!
Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.
En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.
Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.
En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; "fettig" och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har "svettats ut" eller för den delen duschats på över 2 månader.
Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.
Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.
Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).
Pust!
Dagens hästfråga
På tal om kastrera eller inte-diskussionen som vi hade kring hundar igår så väcktes en liten genus-fråga vad gäller HÄSTAR hos mig :):
Av erfarenhet vet jag att det finns ryttare som medvetet väljer bort ston vid hästköp, främst beroende på den potentiella risken att få tag på en lynnig hona ("pissemärr" kallar vi dom i Skåne :)).
Hingstar finns de inte så många av och en majoritet vill inte heller ha en sådan- inte heller en del inackorderingsstall.
Är en valack för de flesta det "självklara" valet?
Jag har ju själv haft 2 ston och 2 valacker och kan nog säga att könet var av mycket underordnad betydelse då dessa djur inköptes.
Båda mina ston har varit underbara individer där brunsten gick i alla fall mig obemärkt förbi så mina egna erfarenheter är bara goda även om jag vet att andra haft långt större otur.
Jag myntade redan för väldigt många år sedan uttrycket "ett bra sto är mycket bättre än en bra valack men ett dåligt sto är mycket sämre än en dålig valack".
Tycker ni att det stämmer?
Om jag ska säga något generaliserande utifrån mina egna erfarenheter så tycker jag att ston ANTINGEN är mer "laid-back" i hagen och kontakten med andra hästar eller så riktiga sur-muppar som andra hästar knappt får titta på utan att öron ska läggas bakåt och bakben ska riskera att komma flygande.
Ston verkar inte så mycket för att "leka" som valacker som jag ofta tycker är "flabbiga" (skånskt uttryck det med??).
Valackerna vill ofta stå och pilla med allt; hagmaterialet, de andra hästarna i hagen och deras grimmor och täcken- ett barnsligt beteende som ston inte alls lika ofta verkar vilja nedlåta sig till.
Om jag idag skulle köpa en ny häst skulle jag nog helst se att det var en valack ändå- har man haft "tur" med 2 ston finns ju risken att det blir "tredje gången gillt".
Och skulle jag köpa ett sto skulle jag helst på något vis försöka försäkra mig om att det inte är pissemärrs-varianten, hur man nu skulle kunna ta reda på det? Möjligen om man köpte en vuxen häst som folk kände till och "kunde gå i god för"?
Hur har ni resonerat när ni köpte er häst?
Var könet ett medvetet val eller avgjorde slumpen? Skulle ni resonera annorlunda idag?
Av erfarenhet vet jag att det finns ryttare som medvetet väljer bort ston vid hästköp, främst beroende på den potentiella risken att få tag på en lynnig hona ("pissemärr" kallar vi dom i Skåne :)).
Hingstar finns de inte så många av och en majoritet vill inte heller ha en sådan- inte heller en del inackorderingsstall.
Är en valack för de flesta det "självklara" valet?
Jag har ju själv haft 2 ston och 2 valacker och kan nog säga att könet var av mycket underordnad betydelse då dessa djur inköptes.
Båda mina ston har varit underbara individer där brunsten gick i alla fall mig obemärkt förbi så mina egna erfarenheter är bara goda även om jag vet att andra haft långt större otur.
Jag myntade redan för väldigt många år sedan uttrycket "ett bra sto är mycket bättre än en bra valack men ett dåligt sto är mycket sämre än en dålig valack".
Tycker ni att det stämmer?
Om jag ska säga något generaliserande utifrån mina egna erfarenheter så tycker jag att ston ANTINGEN är mer "laid-back" i hagen och kontakten med andra hästar eller så riktiga sur-muppar som andra hästar knappt får titta på utan att öron ska läggas bakåt och bakben ska riskera att komma flygande.
Ston verkar inte så mycket för att "leka" som valacker som jag ofta tycker är "flabbiga" (skånskt uttryck det med??).
Valackerna vill ofta stå och pilla med allt; hagmaterialet, de andra hästarna i hagen och deras grimmor och täcken- ett barnsligt beteende som ston inte alls lika ofta verkar vilja nedlåta sig till.
Om jag idag skulle köpa en ny häst skulle jag nog helst se att det var en valack ändå- har man haft "tur" med 2 ston finns ju risken att det blir "tredje gången gillt".
Och skulle jag köpa ett sto skulle jag helst på något vis försöka försäkra mig om att det inte är pissemärrs-varianten, hur man nu skulle kunna ta reda på det? Möjligen om man köpte en vuxen häst som folk kände till och "kunde gå i god för"?
Hur har ni resonerat när ni köpte er häst?
Var könet ett medvetet val eller avgjorde slumpen? Skulle ni resonera annorlunda idag?
onsdagen den 12:e januari 2011
Brukar ni prata med er häst? Och svarar den?
Någon mer än jag som nickade lite igenkännande åt denna text?
http://www.facebook.com/l/635af6bqH_sAh2harv6Y2OIFWhA;mullebloggen.wordpress.com/2011/01/05/sardin-pa-stamningen/
http://www.facebook.com/l/635af6bqH_sAh2harv6Y2OIFWhA;mullebloggen.wordpress.com/2011/01/05/sardin-pa-stamningen/
Ännu ett tips på snösulor!
Ni har tidigare fått tips på olika sätt att snö och is-säkra era hästar och eftersom vintern tycks långt ifrån på upphällningen kommer är ännu ett snösule-tips.
Utan att ha provat dessa sulor eller ens sett dom irl skulle jag spontant säga att fördelen är att man själv kan sätta på dessa sulor- enligt bilderna på hemsidan väldigt enkelt dessutom.
Nackdelen tror jag är baksidan av detta mynt- lika lätt som man sätter på något brukar det ramla av men detta är alltså bara en gissning från min sida.
Priset är väl inte det billigaste, 250:-- + frakt men visst- sitter de som berget så är det ju väl investerade pengar och någon hovslagare behöver inte blandas in.
Någon som har provat och kan säga bu eller bä?
http://www.joursulan.se/
Utan att ha provat dessa sulor eller ens sett dom irl skulle jag spontant säga att fördelen är att man själv kan sätta på dessa sulor- enligt bilderna på hemsidan väldigt enkelt dessutom.
Nackdelen tror jag är baksidan av detta mynt- lika lätt som man sätter på något brukar det ramla av men detta är alltså bara en gissning från min sida.
Priset är väl inte det billigaste, 250:-- + frakt men visst- sitter de som berget så är det ju väl investerade pengar och någon hovslagare behöver inte blandas in.
Någon som har provat och kan säga bu eller bä?
http://www.joursulan.se/
Speciella annonser del 240, roligt?
Eftersom det faktiskt kostar att annonsera på Blocket har jag lite svårt att fatta att vissa ids....
http://www.blocket.se/vastmanland/Trasig_sakring_fran_min_kokslampa_31549664.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/vastmanland/Trasig_sakring_fran_min_kokslampa_31549664.htm?ca=23_11&w=3
Onsdag- på rutin
Inget nytt under solen idag- det mesta har gått sin gilla gång.
Red ett normalt dressyrpass i ridhuset med de sedvanliga övningarna, skolor, vanlig och förvänd galopp, övergångar osv.
Nu sitter jag i bilen på väg till Skrylle där resten av familjen ska rastas!
Har flera inlägg på gång så det blir nog en del att läsa de kommande dagarna.
Tack till er som skickar olika bidrag och frågor- alltid lika uppskattat!
Red ett normalt dressyrpass i ridhuset med de sedvanliga övningarna, skolor, vanlig och förvänd galopp, övergångar osv.
Nu sitter jag i bilen på väg till Skrylle där resten av familjen ska rastas!
Har flera inlägg på gång så det blir nog en del att läsa de kommande dagarna.
Tack till er som skickar olika bidrag och frågor- alltid lika uppskattat!
Den kärnfriska hästen: myt eller verklighet?
Ibland när man läser saluannonser gällande hästar kan man läsa "har aldrig varit sjuk eller skadad" eller "har aldrig varit halt".
För mig är det så att när min egen häst är skadad/ halt så känns det så förfärligt och lite som "varför ska detta drabba just MIG (snarare sagt min häst)" och som om man var tämligen ensam om att ha denna "otur", gång på gång dessutom.
När jag började fundera närmare på detta och gå igenom olika hästar jag känner till, exempelvis de som står på "min" egen anläggning kom jag fram till att det faktiskt i princip inte är EN ENDA häst som jag kan säga "aldrig har varit halt eller skadad" om- snarare tvärtom.
Det är så gott som var och varannan dag som någon häst skadas/ blir halt på olika vis, oftast är det något mycket snabbt övergående och hagrelaterat (feltramp, snubbling, halkning, sträckning) men det har också varit hältor som tagit sin tid att läka.
Hästar får hosta, mugg, kolik, blir sparkade och bitna, trampar sig själva, slår i hinder eller andra hårda föremål osv osv....
De som enligt min erfarenhet kommer lindrigast undan, dvs som mest sällan är halta/ skadade är ponnys och jag vet inte om det beror på att de är i grunden tåligare/ sundare eller om deras oftast yngre ryttare inte är lika vakna för mindre blessyrer? Eller är det kanske en kombination?
Hur som helst vill jag nog påstå att den häst som aldrig varit halt eller på något sätt skadad i princip INTE EXISTERAR i sinnevärden- ägaren kanske TROR att det förhåller sig på detta vis men har snarare låtit sig luras av sin egen okunskap.
Sedan är det givetvis skillnad på skada och skada och hälta och hälta- ett sår kan läka på 2 dagar och en hälta kan i värsta fall bestå i ett halvår eller mer men som sagt; jag tror att i varje fall 95 % av alla hästar BLIR halta och/ eller skadade/ sjuka någon gång.
Så den där annonsformuleringen ska man nog ta med en stor nypa salt och kanske mer tolka som att hästen i fråga inte är mer skadebenägen än "gemene häst" än något annat :).
För mig är det så att när min egen häst är skadad/ halt så känns det så förfärligt och lite som "varför ska detta drabba just MIG (snarare sagt min häst)" och som om man var tämligen ensam om att ha denna "otur", gång på gång dessutom.
När jag började fundera närmare på detta och gå igenom olika hästar jag känner till, exempelvis de som står på "min" egen anläggning kom jag fram till att det faktiskt i princip inte är EN ENDA häst som jag kan säga "aldrig har varit halt eller skadad" om- snarare tvärtom.
Det är så gott som var och varannan dag som någon häst skadas/ blir halt på olika vis, oftast är det något mycket snabbt övergående och hagrelaterat (feltramp, snubbling, halkning, sträckning) men det har också varit hältor som tagit sin tid att läka.
Hästar får hosta, mugg, kolik, blir sparkade och bitna, trampar sig själva, slår i hinder eller andra hårda föremål osv osv....
De som enligt min erfarenhet kommer lindrigast undan, dvs som mest sällan är halta/ skadade är ponnys och jag vet inte om det beror på att de är i grunden tåligare/ sundare eller om deras oftast yngre ryttare inte är lika vakna för mindre blessyrer? Eller är det kanske en kombination?
Hur som helst vill jag nog påstå att den häst som aldrig varit halt eller på något sätt skadad i princip INTE EXISTERAR i sinnevärden- ägaren kanske TROR att det förhåller sig på detta vis men har snarare låtit sig luras av sin egen okunskap.
Sedan är det givetvis skillnad på skada och skada och hälta och hälta- ett sår kan läka på 2 dagar och en hälta kan i värsta fall bestå i ett halvår eller mer men som sagt; jag tror att i varje fall 95 % av alla hästar BLIR halta och/ eller skadade/ sjuka någon gång.
Så den där annonsformuleringen ska man nog ta med en stor nypa salt och kanske mer tolka som att hästen i fråga inte är mer skadebenägen än "gemene häst" än något annat :).
tisdagen den 11:e januari 2011
Dagens (hund)fråga
Härom dagen fick jag en intressant fråga av en bloggläsare som själv har hund och denna undrade om jag har funderat på att kastrera Soya.
Läsaren hade gjort detta med sin fullt friska hund och var mycket nöjd över detta beslut och jag frågar därför den samlade läsekretsen:
Ska man kastrera tikar "bara" för att slippa löp och eventuella framtida sjukdomar? Ser ni några risker, har ni bra eller dåliga erfarenheter?
Läsaren hade gjort detta med sin fullt friska hund och var mycket nöjd över detta beslut och jag frågar därför den samlade läsekretsen:
Ska man kastrera tikar "bara" för att slippa löp och eventuella framtida sjukdomar? Ser ni några risker, har ni bra eller dåliga erfarenheter?
Tisdag- (för) hård snö
Idag fick jag revidera planen att snölongera Archie- när jag inspekterade snön kunde jag konstatera att den var så hård att jag knappt kunde trampa igenom den- resultatet av regn som fallit och sedan frusit i snön antar jag.
Hur som helst vågade jag inte longera på så ogenomträngligt underlag så vi tillbringade en god stund i ridhuset i stället.
Började med att trava över 4 höga cavalettin och arbetade därefter ganska mycket i galopp.
Jag varierade mellan mycket små volter i samlad galopp och stora dito i ökad galopp och tyckte att jag fick till det riktigt bra.
Traven var inte alls lika flott som när vi varit i den djupa snön men det tyckte jag i ärlighetens namn inte var så konstigt (bara lite nedslående :)).
Själv har jag motionerat mig i Skrylle- väldigt halt var det trots att spåret var sandat så det gällde att se sig för.
Läste idag att halkolyckor är otroligt vanliga just nu och den statistiken vill jag inte bygga på.
Hur som helst vågade jag inte longera på så ogenomträngligt underlag så vi tillbringade en god stund i ridhuset i stället.
Började med att trava över 4 höga cavalettin och arbetade därefter ganska mycket i galopp.
Jag varierade mellan mycket små volter i samlad galopp och stora dito i ökad galopp och tyckte att jag fick till det riktigt bra.
Traven var inte alls lika flott som när vi varit i den djupa snön men det tyckte jag i ärlighetens namn inte var så konstigt (bara lite nedslående :)).
Själv har jag motionerat mig i Skrylle- väldigt halt var det trots att spåret var sandat så det gällde att se sig för.
Läste idag att halkolyckor är otroligt vanliga just nu och den statistiken vill jag inte bygga på.
Bra köp! (till stallapoteket)
Av tidigare flertalet tips på bra/ billiga produkter man kan köpa på LIDL kanske ni har förstått att jag håller ett litet öga på deras reklamblad som dimper ner i min brevlåda en gång i veckan.
Jag har bland annat köpt termostövlar, joggingskor, ridtrosor (bästa hittills) och flexikoppel där och en hel del annat smått och gott.
Denna veckan vill jag tipsa om hur ni kan fylla på ert stall-apotek eller det ni har hemma:
Speciella annonser del 239, dålig annons
Här är ett exempel på en dåligt utformad annons tycker jag.
Annonsören betonar 2 gånger i den korta texten "seriös" men känns inte så himla seriös själv.
Det framgår exempelvis av annonsen inte vad det är för ras på hästen, hur hög eller gammal den är och vad annonsören vill ha betalt (om något) för att låna ut hästen.
Visst kan man maila/ ringa och ta reda på detta men varför inte skriva ut informationen redan från början och slippa en massa onödiga samtal.
Jag menar....det är väl en jäkla skillnad om hästen är en unghäst eller 16 år gammal, om den är 160 eller 175 cm hög osv....tycker jag i alla fall....
http://www.blocket.se/lund/Medryttare_till_valack_utanfor_Hofterup_31555770.htm?ca=23_11&w=3
Annonsören betonar 2 gånger i den korta texten "seriös" men känns inte så himla seriös själv.
Det framgår exempelvis av annonsen inte vad det är för ras på hästen, hur hög eller gammal den är och vad annonsören vill ha betalt (om något) för att låna ut hästen.
Visst kan man maila/ ringa och ta reda på detta men varför inte skriva ut informationen redan från början och slippa en massa onödiga samtal.
Jag menar....det är väl en jäkla skillnad om hästen är en unghäst eller 16 år gammal, om den är 160 eller 175 cm hög osv....tycker jag i alla fall....
http://www.blocket.se/lund/Medryttare_till_valack_utanfor_Hofterup_31555770.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser del 238, en hästkraft mot en annan?
Jag har även tidigare publicerat minst sagt intressanta bytesförslag hos olika annonsörer och en bloggläsare tipsade om ännu ett:
http://www.blocket.se/lund/Onskar_byta_en_B_ponny_mot_en_fyrhjulsdriven_31522990.htm?ca=23_11&w=1
http://www.blocket.se/lund/Onskar_byta_en_B_ponny_mot_en_fyrhjulsdriven_31522990.htm?ca=23_11&w=1
måndagen den 10:e januari 2011
Dagens (häst)fråga
Idag ställer jag mig frågan om vissa ryttare tror (vet?) att hästar är mer frusna än människor?
Anledningen till min fråga är att jag både denna vinter och många andra vid flertalet tillfällen observerat att det finns ryttare som I RIDHUS skrittar omkring med inte ETT täcke utan TVÅ?!?!?!
Känner dessa människor till uttrycket "gå sig varm" undrar jag?
Vad/ vilka vetenskapliga rön gör att de tror att hästen måste ha två täcken för att inte frysa?
Till och med jag, som är extremt frusen, skulle digna och svettas under tyngden av två täcken, i alla fall om jag var tvungen att röra mig samtidigt.
Själv rider jag aldrig med ländtäcke/ skritt-täcke inomhus men kan möjligen skritta med det de första minuterna innan jag börjar arbeta hästen och efter avslutat ridpass- men då ska det vara i alla fall någon minusgrad ute.
Hur resonerar ni kring ridtäcke vid ridhusridning (utomhusridning är något helt annat anser jag)? Är ni "better safe than sorry" och pälsar på er häst, har ni kanske aldrig täcke eller gör ni något "mitt emellan"?
Anledningen till min fråga är att jag både denna vinter och många andra vid flertalet tillfällen observerat att det finns ryttare som I RIDHUS skrittar omkring med inte ETT täcke utan TVÅ?!?!?!
Känner dessa människor till uttrycket "gå sig varm" undrar jag?
Vad/ vilka vetenskapliga rön gör att de tror att hästen måste ha två täcken för att inte frysa?
Till och med jag, som är extremt frusen, skulle digna och svettas under tyngden av två täcken, i alla fall om jag var tvungen att röra mig samtidigt.
Själv rider jag aldrig med ländtäcke/ skritt-täcke inomhus men kan möjligen skritta med det de första minuterna innan jag börjar arbeta hästen och efter avslutat ridpass- men då ska det vara i alla fall någon minusgrad ute.
Hur resonerar ni kring ridtäcke vid ridhusridning (utomhusridning är något helt annat anser jag)? Är ni "better safe than sorry" och pälsar på er häst, har ni kanske aldrig täcke eller gör ni något "mitt emellan"?
Måndag- asfaltvandring
Tack och lov var det långt bättre förutsättningar än när jag skrittade ut på isgator förra söndagen- idag var den största delen av min rutt väl framkomlig och isfri.
Soya sprang med i en lång lina och verkade nöjd över att få nosa omkring.
Efter 45 minuter, bara på asfalt, var vi hemma igen och då var det dags att motionera nästa karl i familjen: maken:)!
Vi åkte till Skrylle och power-walkade medan Soya fick en koppelfri runda denna gången.
Soya sprang med i en lång lina och verkade nöjd över att få nosa omkring.
Efter 45 minuter, bara på asfalt, var vi hemma igen och då var det dags att motionera nästa karl i familjen: maken:)!
Vi åkte till Skrylle och power-walkade medan Soya fick en koppelfri runda denna gången.
söndagen den 9:e januari 2011
Veckan som gått
Veckan som gått har innehållit både snö och tö och allt däremellan höll jag på att säga.
Vi får väl se vem som ska gå segrande ur denna kamp; kommer det att komma mer snö, kommer allt att smälta bort eller fryser det på så att vi får ännu värre isgator än vad vi har idag? Den som lever får se....
Tycker inte att det har hänt några större världssensationer värda att rapportera om, det mesta har väl gått sin gilla gång.
Joggingturer och promenader i Skrylle, ridning som vanligt och en träff med Robban och hans och Åsas whippar har avverkats. Den sistnämnda indikerade att Soya förmodligen kommer att börja löpa när som helst- det enda negativa med att ha en tik om ni frågar mig.
I torsdags var det den sista lediga dagen på länge och tyvärr kom det då världens snöstorm som pågick i flera timmar- man kan bara hoppas att det var årets sista.
Såg att första dressyrtävlingen är om 2 veckor men just den står jag över. Det känns lite väl vanskligt att anmäla under rådande väderförhållanden och jag får nog se till att komma igång med Ebba-träningarna först och främst.
Ska jag vara ärlig är inte ens en träningsnarkoman som jag sugen på att ge mig iväg för tillfället- det känns för bökigt att gräva fram transporten, försöka köra den över is på stallplanen och vägarna runt oss för att sedan kanske riskera att hamna i dåligt väder innan jag är hemma igen. Och allt detta i mörker dessutom.
Nej, jag lugnar mig lite och ser vädret an- ett år planterade jag penséer i februari så man kan ju alltid hoppas.....
Vi får väl se vem som ska gå segrande ur denna kamp; kommer det att komma mer snö, kommer allt att smälta bort eller fryser det på så att vi får ännu värre isgator än vad vi har idag? Den som lever får se....
Tycker inte att det har hänt några större världssensationer värda att rapportera om, det mesta har väl gått sin gilla gång.
Joggingturer och promenader i Skrylle, ridning som vanligt och en träff med Robban och hans och Åsas whippar har avverkats. Den sistnämnda indikerade att Soya förmodligen kommer att börja löpa när som helst- det enda negativa med att ha en tik om ni frågar mig.
I torsdags var det den sista lediga dagen på länge och tyvärr kom det då världens snöstorm som pågick i flera timmar- man kan bara hoppas att det var årets sista.
Såg att första dressyrtävlingen är om 2 veckor men just den står jag över. Det känns lite väl vanskligt att anmäla under rådande väderförhållanden och jag får nog se till att komma igång med Ebba-träningarna först och främst.
Ska jag vara ärlig är inte ens en träningsnarkoman som jag sugen på att ge mig iväg för tillfället- det känns för bökigt att gräva fram transporten, försöka köra den över is på stallplanen och vägarna runt oss för att sedan kanske riskera att hamna i dåligt väder innan jag är hemma igen. Och allt detta i mörker dessutom.
Nej, jag lugnar mig lite och ser vädret an- ett år planterade jag penséer i februari så man kan ju alltid hoppas.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
