Som ni kunde läsa redan i föregående inlägg har det varit riktigt kallt idag och jag har varit så tacksam för mina termostövlar och dito byxor- hade inte klarat vintern utan de sistnämnda och ska köpa ytterligare par i Ullared nästa vecka tänkte jag.
Soya blev rejält motionerad i Järavallen i morse- hon och Åsas dogs sprang så att snön yrde.
Själv försökte jag gå i den djupaste snön för flåsets skull- väldigt bra träning om man dessutom försöker att gå så fort man kan.
Archie behövde för sin del inte gå så fort han kunde- jag nöjde mig med att trava omkring ganska kravlöst i ridhuset och det gick bra.
Jag rider än så länge i termostövlar vilket känns ganska mycket klumpigare än läder-ditona och detta skulle jag aldrig göra om jag red mer "på allvar" men till den ridning jag ägnar mig åt just nu duger det, om inte annat för att inte fötterna ska förfrysa.
Har sett ett par stövlar som jag ska önska mig av tomten (mer om dessa i separat inlägg längre fram) men tills dess får jag se ut som Michelinkvinnan personifierad.
tisdagen den 30:e november 2010
På hundpromenad i snön
Idag var det ca - 7 grader när jag körde till Järavallen för att träffa Robban och doggysarna- rekordkallt för säsongen med andra ord.
Det gällde att hålla igång hela tiden och Soya måste springa lös för att inte tappa sugen och för att kunna hålla värmen, annars sätter hon sig på rumpan och vill hem :).
Det gällde att hålla igång hela tiden och Soya måste springa lös för att inte tappa sugen och för att kunna hålla värmen, annars sätter hon sig på rumpan och vill hem :).
Att lyckas få med alla 4 hundarna på samma bild är inte det lättaste...
Här dansar de....om inte runt granen så runt ett annat träd på Järavallen.
Mimmi med snö på näsan....
Sloughin Bubben, av undertecknad omdöpt till Scooby Doo (de är sååå lika tycker jag) poserar.
Nä...nu får det vara nog med fotografering....jag drar....
måndagen den 29:e november 2010
Dagens (ljus/ jul)fråga
Hur kan det komma sig att man varje år lägger undan exempelvis 10 fullt fungerande adventsljusstakar men när man sedan tar fram dom 11 månader senare så är det bara 7 stycken som behagar att LYSA?
Måndag- äntligen lite trav
I morse var det dags för den årliga händelse som jag hatar mest- bilbesiktningen.
Jag vet inte hur många gånger i ungdomens dagar (då jag inte hade råd med annat än ganska gamla bilar) jag körde gråtande från besiktningen vetandes att det nu väntade "vatten och bröd" för att ha råd att laga bilen så att den inte skulle få körförbud.
De senaste åren har det gått bättre och jag älskar min nuvarande bil, en 10 år gammal V-70, men nervositeten kvarstår.
Det mesta kring bilar är ju så himla dyrt att laga- därav den årliga ångesten.
Denna gången gick det dock bra, bromsarna bak tog ojämnt och måste fixas till men det får jag överleva. Bilen har under de år jag haft den inte kostat några större summor i reparationer och lite får man väl ändå räkna med.
Efter jobbet var det dags att åka till stallet och väl där var jag väldigt glad att jag inte hade planerat att rida ut idag.
Medan det var helt vindstilla och behagligt igår var det som om is-spikar piskade mitt ansikte den korta vägen till ridhuset.
Jag travade alltså uppsuttet för första gången på vad som känns som en evighet och det kändes väldigt bra.
Passet blev ett "runt-runt"-pass- mycket mer ville jag inte göra idag utan får stegra kraven allt eftersom.
Träffade också Lina i stallet och gratulerade till den lyckade uppkörningen och körkortet som togs idag.
Det enda konstiga med att Lina nu får köra bil är att jag inte kan begripa hur HON kan vara så pass gammal när JAG är typ 20 och det ändå skiljer mer än 20 år i ålder mellan oss. Den ekvationen får jag fundera lite på :)....
Jag vet inte hur många gånger i ungdomens dagar (då jag inte hade råd med annat än ganska gamla bilar) jag körde gråtande från besiktningen vetandes att det nu väntade "vatten och bröd" för att ha råd att laga bilen så att den inte skulle få körförbud.
De senaste åren har det gått bättre och jag älskar min nuvarande bil, en 10 år gammal V-70, men nervositeten kvarstår.
Det mesta kring bilar är ju så himla dyrt att laga- därav den årliga ångesten.
Denna gången gick det dock bra, bromsarna bak tog ojämnt och måste fixas till men det får jag överleva. Bilen har under de år jag haft den inte kostat några större summor i reparationer och lite får man väl ändå räkna med.
Efter jobbet var det dags att åka till stallet och väl där var jag väldigt glad att jag inte hade planerat att rida ut idag.
Medan det var helt vindstilla och behagligt igår var det som om is-spikar piskade mitt ansikte den korta vägen till ridhuset.
Jag travade alltså uppsuttet för första gången på vad som känns som en evighet och det kändes väldigt bra.
Passet blev ett "runt-runt"-pass- mycket mer ville jag inte göra idag utan får stegra kraven allt eftersom.
Träffade också Lina i stallet och gratulerade till den lyckade uppkörningen och körkortet som togs idag.
Det enda konstiga med att Lina nu får köra bil är att jag inte kan begripa hur HON kan vara så pass gammal när JAG är typ 20 och det ändå skiljer mer än 20 år i ålder mellan oss. Den ekvationen får jag fundera lite på :)....
söndagen den 28:e november 2010
Veckan som gått
Under den gångna veckan kom snön "på riktigt" till Skåne, dvs den försvann inte inom loppet av 24 timmar som den vanligtvis gör utan den har minsann förblivit liggande- till de flestas delade förtjusning antar jag.
Det finns ju både för och nackdelar med detta rena täcke som fräschar upp det mesta, jag föredrar tex klart snö framför djup lera i hagarna men samtidigt är det en del som blir ganska mycket krångligare så fort snön dyker upp.
Beroende på snömängd och var i Skåne man bor kan man få större eller mindre problem med att ta sig fram och jag var tex ganska nervös inför tisdagens veterinärbesök då jag tidigare år har fått ställa in flera bokade kliniktider just för att det inte gått att ta sig fram pga snön.
Även helgens träff med Åsas whippets fick ställas in- Robban kom helt enkelt inte ut från där de bor (in the middle of nowhere :))och givetvis tar man inga risker bara för lite hundlek.
Själv tycker jag att jag har varit ganska flitig motionär under veckan och springer nu en mil, om inte "lekande lätt" så i alla fall med livhanken i behåll.
Soya och jag har besökt Skryllegården 2 gånger och dit kommer vi säkert att återvända snart igen.
På Archie-fronten börjar det äntligen hända lite; han friskförklarades i tisdags och jag ska börja trava nu.
Annars har jag ägnat mig åt skritt-träning i olika former, detta enligt många underskattade men av få tillämpade arbete som faktiskt går att variera otroligt mycket om man bara anstränger sig lite.
Söndag- i fortsatt snö
Partners in crime:)
Idag var det min tur att ha stalltjänst så det var bara att infinna sig i stallet strax innan 7, utfodra 7 djur, mocka till det egna djuret, fixa med lite allt möjligt och sedan släppa ut allihop i var sin hage klockan 8.
Jag och Soya begav oss därefter direkt till Skryllegården för att försöka springa en mil i snön och det gjorde vi också även om vissa av oss var något (läs. MYCKET) tröttare än andra vid målgång.
Idag blev det hämtmat- bakad potatis för undertecknad och pizza för maken och Soya smorde kråset rejält av resterna :).
På eftermiddagen var det dags att ta in alla djuren och därefter tog Soya och jag en lång skritt-tur på hennes häst, jag på densamma och Soya springandes bredvid.
Archie gick med myrsteg till att börja med; han är inte broddad än och lite ovan vid det knöliga och lite hala underlaget så han gjorde som han brukar vid sådana tillfällen; han tog det försiktigt och tog ut steget först när han kände sig säker.
Det blev ett omväxlande pass trots att vi som sagt bara skrittade, först följde lite "dressyr" där jag checkade av att det gick lätt att böja igenom Archie åt båda hållen trots ponnyhacket, därpå följde lite öppna och sedan skritt på tygeln med i väldigt lång och låg form.
Efter detta kom vi till ett ställe där vi både kunde klättra i några pyttebackar och rida i lite djup-snö och det gjorde vi en liten stund.
Om det nu ska bli en lika lång snö-vinter som förra året (man har varnat för det har jag hört) kan man lika gärna börja träna på att rida i snö så fort tillfälle ges.
Träningen tror jag är mycket bra om den görs med måtta, försiktigt i början och framför allt någorlunda regelbundet så att hästens muskler hinna vänja sig.
Efter lite mer än en timme var vi hemma igen- inte det minsta frusna eftersom det var fullständigt vindstilla och mycket behagligt.
Vi mötte inte en själ mer än några killar som kom körande längst åkrarna och när den ene hoppade ur pick-upen och började titta efter något frågade jag efter vad på vilket han svarade "spår efter räv".
Jag har faktiskt aldrig sett någon räv i dessa trakter men killen påstod att de finns så då är det säkert så också.
Eftersom en snäll stallkamrat har lovat att fixa kvällsfodringen är jag klar med stalltjänsten för idag och kan ta det lugnt på den fronten de närmaste 6 veckorna.
Nu har jag och maken precis satt upp alla adventsljusstakar, ett av de få mysiga attribut med vinter och jul om ni frågar mig.
De lyser upp så fint och man kan ju inte få för mycket ljus vid den här tiden på året eller hur?
Special message to Hästis :)!
Vi diskuterade härom dagen om det gick att komma igång med löpträning fast det har börjat snöa och precis som jag svarade dig då svarar jag nu: jodå- det går!
Fast du kanske inte behöver gå ut så himla hårt och tex springa en mil i snö som undertecknad gjorde i morse.
Det hade inte varit såååå farligt faktiskt om inte hela sträckan mellan 8 och 9 kilometer, dvs när man ändå börjar bli trött, hade bestått av i pricnip en enda djä...la uppförsbacke- alla löpares fasa inbillar jag mig.
På just den sträckan var det enbart Birgittas vilja som sprang och jag hade bara att följa med- halvt medvetslös och färdig att spy ut lungor och övrigt innanmäte.
Men i mål kom vi!
Pippi i stargroparna!
Hallå!!!! Nu sackar du efter! "Plattan i mattan" matte!
Fast du kanske inte behöver gå ut så himla hårt och tex springa en mil i snö som undertecknad gjorde i morse.
Det hade inte varit såååå farligt faktiskt om inte hela sträckan mellan 8 och 9 kilometer, dvs när man ändå börjar bli trött, hade bestått av i pricnip en enda djä...la uppförsbacke- alla löpares fasa inbillar jag mig.
På just den sträckan var det enbart Birgittas vilja som sprang och jag hade bara att följa med- halvt medvetslös och färdig att spy ut lungor och övrigt innanmäte.
Men i mål kom vi!
Här startade vi och som synes finns det långt kortare sträckor att mjukstarta på.
Till och med ett hundspår finns det men jag vet inte riktigt vad det "innebär"- får man kanske ha hunden lös där? Det har ju ordnings-förskrifts-brytaren undertecknad ändå men till mitt försvar får jag väl säga att kines-Pippi springer så nära mig som om hon vore kopplad och dessutom träffar vi nästan aldrig på några människor (och de vi har träffat har faktiskt inte sagt något hittills utan bara sett glada ut när de sett yrvädret komma studsande).
Pippi i stargroparna!
Hallå!!!! Nu sackar du efter! "Plattan i mattan" matte!(Hi hi...om någon undrar hur jag kan jogga och ta kort samtidigt får jag erkänna att dessa kort togs igår- då vi gick samma sträcka. Så var det mysteriet löst :))
Ett bedårande barn av sin tid?
Fick igår ett mail av min "gamla" (19 år unga) hästskötare Lina som hade hittat det allra första kortet hon tog på Arch, då ganska exakt 3 år gammal.
Jag fick mig ett gott skratt och undrade vem denna klenhalsade individ var? Det kunde väl inte vara Svarta Hingsten som jag föll handlöst för så fort jag såg honom?
Jag fick mig ett gott skratt och undrade vem denna klenhalsade individ var? Det kunde väl inte vara Svarta Hingsten som jag föll handlöst för så fort jag såg honom?
Men jodå....det var tydligen så han såg ut då, min vän Archie.....
...3 år senare hade det hänt en del.....
....och då såg han ut så här (i februari 2009).
Alla korten är tagna av Lina- vår hov-fotograf:).
lördagen den 27:e november 2010
Lördag- i motionsspår och bort med hår
Idag dristade jag mig till att åka till Skryllegården, ett rekreationsområde med många elljusspår av varierande längd.
Eftersom vädret var lite ostadigt (risk för snö och någon minusgrad) hoppades jag att jag skulle vara mer eller mindre ensam så att jag skulle få vandra ostört med en lös Soya.
Och jag hade tur; både med vädret som höll sig på mattan medan jag var där och med att få gå mer eller mindre ensam.
Jag valde den längsta slingan, 10 kilometer, och gick denna i rask takt på plogade vägar.
Nästa gång kommer jag att springa samma sträcka tänker jag- nu när jag har bekantat
mig med hur den går.
På eftermiddagen åkte jag till stallet med 2 mål som båda uppfylldes, att skritta i ridhuset och att klippa mammuten Archie.
Den absolut enda fördelen med att Archies päls vuxit ut så mycket har varit att jag har kunnat strunta i länd/ridtäcke trots att jag bara skrittar men det uppväger inte på långa vägar nackdelarna (ser gräsligt ut, svårt att borsta ordentligt, svårt att avgöra "hullstatus" osv).
Det var en fröjd att klippa med min stora klippmaskin som nu hade nyslipade skär och fungerade perfekt efter att jag fått hem den reservdel som gjorde att den bröt ihop vid senaste klippningen och jag fick stå och fibbla med den lilla Oster-maskinen.
Nu rasade håren i rask takt och det blev snyggt och prydligt utan att hästen blev flådd in på skinnet (en trist "biverkning" av den lilla saxens skär).
Jag klippte hela huvudet inklusive öronen (sååå luddiga) och benen ända ner till hovarna.
Förhoppningsvis räcker det med denna tredje (!) helklippning, trots bra sax och underbart snäll häst är detta en syssla jag gärna slipper.
Eftersom vädret var lite ostadigt (risk för snö och någon minusgrad) hoppades jag att jag skulle vara mer eller mindre ensam så att jag skulle få vandra ostört med en lös Soya.
Och jag hade tur; både med vädret som höll sig på mattan medan jag var där och med att få gå mer eller mindre ensam.
Jag valde den längsta slingan, 10 kilometer, och gick denna i rask takt på plogade vägar.
Nästa gång kommer jag att springa samma sträcka tänker jag- nu när jag har bekantat
mig med hur den går.
På eftermiddagen åkte jag till stallet med 2 mål som båda uppfylldes, att skritta i ridhuset och att klippa mammuten Archie.
Den absolut enda fördelen med att Archies päls vuxit ut så mycket har varit att jag har kunnat strunta i länd/ridtäcke trots att jag bara skrittar men det uppväger inte på långa vägar nackdelarna (ser gräsligt ut, svårt att borsta ordentligt, svårt att avgöra "hullstatus" osv).
Det var en fröjd att klippa med min stora klippmaskin som nu hade nyslipade skär och fungerade perfekt efter att jag fått hem den reservdel som gjorde att den bröt ihop vid senaste klippningen och jag fick stå och fibbla med den lilla Oster-maskinen.
Nu rasade håren i rask takt och det blev snyggt och prydligt utan att hästen blev flådd in på skinnet (en trist "biverkning" av den lilla saxens skär).
Jag klippte hela huvudet inklusive öronen (sååå luddiga) och benen ända ner till hovarna.
Förhoppningsvis räcker det med denna tredje (!) helklippning, trots bra sax och underbart snäll häst är detta en syssla jag gärna slipper.
fredagen den 26:e november 2010
Får man motion av att rida?
Nyligen läste jag en tråd på Bukefalos med titeln "är ryttare generellt lata" där författaren undrar:
"Det läggs tid och pengar i oändligheter för att få/hålla hästen i kondition men det är inte många jag känner i hästvärlden som tränar själv. Det flåsas och frustas utav minsta lilla kroppsarbete men förväntas att hästen ska orka jobba långa tuffa pass, vara musklad, välbantad och vid god kondition. Är ryttare på hobbynivå generellt lata eller är det faktiskt så få som har förstått hur mycket mer utav ridningen dom skulle få ut av att själv vara i topptrim?
Hur viktigt tycker ni det är att själv hålla sig i form för ridningen och ni som inte bryr er, varför?"
(http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1079640)
"Det läggs tid och pengar i oändligheter för att få/hålla hästen i kondition men det är inte många jag känner i hästvärlden som tränar själv. Det flåsas och frustas utav minsta lilla kroppsarbete men förväntas att hästen ska orka jobba långa tuffa pass, vara musklad, välbantad och vid god kondition. Är ryttare på hobbynivå generellt lata eller är det faktiskt så få som har förstått hur mycket mer utav ridningen dom skulle få ut av att själv vara i topptrim?
Hur viktigt tycker ni det är att själv hålla sig i form för ridningen och ni som inte bryr er, varför?"
(http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1079640)
Jag får ju erkänna att jag i stort instämmer och detta fick mig att fundera över en fråga som man ibland får som ryttare/ hästägare:
"Är ridning att betrakta som motion (läs: är det verkligen jobbigt för ryttaren eller är det hästen som gör jobbet)".
På denna fråga anser jag att man inte kan svara JA eller NEJ och jag skulle vilja göra en jämförelse med tex att gå/ promenera.
Beroende på både hur snabbt och hur länge man går kan man får utmärkt motion av att promenara liksom det i princip inte behöver generera någon träning alls.
Jag kommer att tänka på en stallarbetare jag kände en gång i tiden som var mycket överviktig när hon började arbeta med hästar.
Eftersom arbetet innebar väldigt mycket fysisk aktivitet vari bland annat ganska långa och många promenader till hagarna ingick förväntade jag mig att se personens kroppshydda minska allt eftersom tiden gick.
Men icke- människan behöll sin rejäla rondör under alla år och i början undrade jag hur detta kunde komma sig tills jag såg hur exempelvis vandringarna till och från hagen såg ut.
Låt mig säga så här; på den tid personen gick till och från hagen hade jag, i MIN takt, lyckats gå samma sträcka minst 3 gånger- så sakta gick det.
Och med ett sådant undertempo med dessutom inlagda pauser för att tända en cigg osv så blev det givetvis inte mycket bevänt med motionen.
Samma sak menar jag att det är med ridning.
Man kan rida i 2 timmar utan att en svettdroppe kan skönjas i armhålan och man kan göra detsamma i 15 minuter och hålla på att ramla av hästen av trötthet.
Hur ansträngande det är att rida kan bero på många olika faktorer, exempelvis:
- ens egen kondition
- hästen man rider på (en mycket pigg "självgående" häst brukar inte trötta en lika mycket som en sjusovare som ständigt behöver drivas).
- vilken form av ridning som utförs (att rida ut BRUKAR inte vara lika ansträngande som att tex sitta och rida dressyr på bana) osv.
Så ni som undrar om man får motion av att rida får fortsätta att sväva i ovisshet tills ni har provat själv för detta kan som sagt vara så otroligt individuellt att man inte kan ge något entydigt svar- tycker jag i alla fall :).
"Är ridning att betrakta som motion (läs: är det verkligen jobbigt för ryttaren eller är det hästen som gör jobbet)".
På denna fråga anser jag att man inte kan svara JA eller NEJ och jag skulle vilja göra en jämförelse med tex att gå/ promenera.
Beroende på både hur snabbt och hur länge man går kan man får utmärkt motion av att promenara liksom det i princip inte behöver generera någon träning alls.
Jag kommer att tänka på en stallarbetare jag kände en gång i tiden som var mycket överviktig när hon började arbeta med hästar.
Eftersom arbetet innebar väldigt mycket fysisk aktivitet vari bland annat ganska långa och många promenader till hagarna ingick förväntade jag mig att se personens kroppshydda minska allt eftersom tiden gick.
Men icke- människan behöll sin rejäla rondör under alla år och i början undrade jag hur detta kunde komma sig tills jag såg hur exempelvis vandringarna till och från hagen såg ut.
Låt mig säga så här; på den tid personen gick till och från hagen hade jag, i MIN takt, lyckats gå samma sträcka minst 3 gånger- så sakta gick det.
Och med ett sådant undertempo med dessutom inlagda pauser för att tända en cigg osv så blev det givetvis inte mycket bevänt med motionen.
Samma sak menar jag att det är med ridning.
Man kan rida i 2 timmar utan att en svettdroppe kan skönjas i armhålan och man kan göra detsamma i 15 minuter och hålla på att ramla av hästen av trötthet.
Hur ansträngande det är att rida kan bero på många olika faktorer, exempelvis:
- ens egen kondition
- hästen man rider på (en mycket pigg "självgående" häst brukar inte trötta en lika mycket som en sjusovare som ständigt behöver drivas).
- vilken form av ridning som utförs (att rida ut BRUKAR inte vara lika ansträngande som att tex sitta och rida dressyr på bana) osv.
Så ni som undrar om man får motion av att rida får fortsätta att sväva i ovisshet tills ni har provat själv för detta kan som sagt vara så otroligt individuellt att man inte kan ge något entydigt svar- tycker jag i alla fall :).
Fredag- back in the saddle
Long time no see- känns som en evighet sedan jag hade denna "utsikt" framför mig :)
Idag var det äntligen dags att äntra sadeln och tillika Archie- även om det bara blev ett långt skrittpass i ridhuset i morse.
Det var trevligt att konstatera att Archie kändes lika mjuk och följsam som vanligt när jag tog tyglarna- inget stretande där inte.
Alla hästar har så klart sina brister och svagheter men just de som ständigt "ifrågasätter" den korrekta formen och som "stretar emot" bara man tar i tyglarna har jag väldigt svårt för och de är en inte alltför ovanlig syn bland hästägare som inte rider så bra/ inte prioriterar dressyr.
Det ser så tråkigt ut och är givetvis också svårt för ryttaren.
Efter jobbet blev det bara en snabb vända i stallet och sedan en 30-minuters mycket rask promenad i isande vindar och lite snöfall med Soya.
Vi ville både hem och nu sitter jag med blossande kinder- som en riktig julgumma :)!
torsdagen den 25:e november 2010
Det är inte bara jag som är en idiot
Den som har gjort detta:
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/article1307833/Hast-knivskuren-i-underlivet.html
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/article1307833/Hast-knivskuren-i-underlivet.html
är enligt mig en riktig idiot!
Tyvärr har detta hänt i ett grannstall till oss- känns ju minst sagt oroväckande även om det bara står valacker i just "mitt" lilla stall.
Men med sådana dårar vet man aldrig.....
Mer torsdag- i snö
Archie pustar ut med lite snö-snacks efter veterinärbesöket.Eftersom jag visste att jag skulle till veterinären idag tittade jag på väderleksprognosen på nätet ungefär 50 gånger under gårdagen.
Kliniken ligger på Österlen, bara 6 mil från stallet men känt för att ofta drabbas hårdast när det blir snö i Skåne.
Idag hade jag tur- det började inte snöa ganska ymnigt förrän jag var 5 minuter hemifrån på väg FRÅN kliniken.
När jag körde hem från jobbet- lite senare än vanligt för att jobba in lite förlorad arbetstid- insåg jag hur smart jag är som kommer till jobbet tidigare än de flesta (vid 7) och därför också går lite tidigare (vid 15.30).
Rusningstrafiken bara en timme senare var hemsk och pga snön körde folk i ultrarapid. Jag hade blivit tokig om jag hade behövt sitta i dessa köer dagligen.
Eftersom Archie hade fått trava av sig på kliniken tyckte jag inte att han behövde mer motion för dagen så det blev bara en kort avborstning där jag kunde konstatera att jag kommer att klippa honom till helgen för den här långa pälsen är inget som jag vill befatta mig med längre tid än nödvändigt.
Archie hade svettats en del av Domosedanet (inför tandraspningen) och var helt "intorkad" under täcket- URK (sa hon som inte har ryktat ordentligt sedan tonårstiden- inget jag prioriterar med andra ord :)).
På tal om tömkörningen på kliniken var det faktiskt kul att få visa Archie för veterinären annat än travandes i grimma mer eller mindre halt (det är ju då vi brukar besöka kliniken- inte när han är frisk).
Veterinären är ju stor Archie-fan sedan innan och då var det extra kul att få visa honom travandes flott och lätt som en "riktig dressyrhäst" :).
Nu har jag precis kommit in efter en timmes rask promenad i snön med Pippi- snön lyser ju upp så pass att jag vågade gå med henne lös utan att riskera att hon försvinner. Inget ont som inte har något gott med sig med andra ord men annars får snön gärna försvinna fortare än kvickt för min del.
Torsdag- Birgitta aka IDIOT
Blir ni någonsin trötta på er själv?
Jag ska ju villigt erkänna att jag kan bli det på mig själv då och då och igår var verkligen en sådan dag.
Ville inte skriva något om det på bloggen igårkväll då jag först ville vara säker på ”vissa saker” men nu när jag har facit i hand så är det ”bara” att konstatera att jag är en riktig idiot ibland.
För att ta det från början:
Som jag ju berättade häromdagen så tyckte jag då att Archie travade ”konstigt” på töm.
Han travade som en ”virvelvind” oinspänd men så fort jag spände in honom det minsta så spjärnade han emot i huvud/ hals och började småhoppa och trava mer uppåt än framåt.
Jag sa till stallkamrat Liv att jag hade trott att det var en ren olydnadsgrej om jag hade sett någon annan häst göra så men jag känner ju Archie efter att ha ägt honom i mer än 4 år- detta beteende är totalt främmande för honom.
Personligen anser jag att Archie är något av det mest lätt-tömkörda som går att finna i hästväg, han är otroligt stadig i formen och man kan med lätthet tömköra honom hållandes tömmarna i ena handen och utan att egentligen behöva ”ta” i honom- en riktig ”maskin” ha ha.
Så var det alltså inte när jag tömkörde häromdagen och varningsklockor ringde för fullt för min del.
När jag ringde veterinären i tisdags morse så sa jag något i stil med ”man skulle nästan kunna tro att han har ont i munnen eller något” och igår fick jag den eminenta idén att prova att tömköra med hacket på i stället.
Och se där- ”gamla tömkörnings-Archie” återkom direkt och travade hur fint som helst.
Bytte till tränset och hästen börjar småhoppa.
Bytte till ett annat träns (mitt ledträns utan nosgrimma och med ett ihåligt tjockt tränsbett)- åter fin trav.
Bytte tillbaka till ordinarie träns- småhopp!
Först när jag hade ”roat” mig med dessa huvudlagsbyten en lång stund tittade jag på det ordinarie tränset ORDENTLIGT och VAD SER JAG????
Idioten Birgitta har satt bettet BAK OCH FRAM?!?!?!?!
Detta är en form av tredelat ”specialbett” (Pessoa Magic System) som inte ska kunna knipa hästen i munnen RÄTT använt men nu satt det ju alltså inte rätt.
Otroligt slarvigt av mig att inte titta på en sådan enkel sak i stället för att kasta mig på telefonen och ringa veterinär men men…gjort är gjort…..
Jag valde faktiskt att åka till kliniken idag i alla fall- tiden var ändå bokad och jag ville bli försäkrad om att hästen nu verkligen ÄR ohalt.
Och efter tömkörning oinspänd, tömkörning inspänd och böjprov runt om så konstaterade veterinären just att det inte finns några reaktioner någonstans och det var så klart oerhört skönt.
Vi passade också på att titta igenom Archies mun där vi mycket riktigt kunde hitta ett litet sår och dessutom så slipades några hakar bort.
Nu får jag ju låta det vara osagt hur Archie hade känts att RIDA med det felvända bettet och frågan är när jag hade upptäckt att det var just felvänt (jag bytte nyligen till detta bett så jag minns inte ens om jag har hunnit använda det innan Archie blev halt) men det är nog dumt att fundera vidare på detta utan bara konstatera att historien slutade lyckligt trots allt.
Jag ska ju villigt erkänna att jag kan bli det på mig själv då och då och igår var verkligen en sådan dag.
Ville inte skriva något om det på bloggen igårkväll då jag först ville vara säker på ”vissa saker” men nu när jag har facit i hand så är det ”bara” att konstatera att jag är en riktig idiot ibland.
För att ta det från början:
Som jag ju berättade häromdagen så tyckte jag då att Archie travade ”konstigt” på töm.
Han travade som en ”virvelvind” oinspänd men så fort jag spände in honom det minsta så spjärnade han emot i huvud/ hals och började småhoppa och trava mer uppåt än framåt.
Jag sa till stallkamrat Liv att jag hade trott att det var en ren olydnadsgrej om jag hade sett någon annan häst göra så men jag känner ju Archie efter att ha ägt honom i mer än 4 år- detta beteende är totalt främmande för honom.
Personligen anser jag att Archie är något av det mest lätt-tömkörda som går att finna i hästväg, han är otroligt stadig i formen och man kan med lätthet tömköra honom hållandes tömmarna i ena handen och utan att egentligen behöva ”ta” i honom- en riktig ”maskin” ha ha.
Så var det alltså inte när jag tömkörde häromdagen och varningsklockor ringde för fullt för min del.
När jag ringde veterinären i tisdags morse så sa jag något i stil med ”man skulle nästan kunna tro att han har ont i munnen eller något” och igår fick jag den eminenta idén att prova att tömköra med hacket på i stället.
Och se där- ”gamla tömkörnings-Archie” återkom direkt och travade hur fint som helst.
Bytte till tränset och hästen börjar småhoppa.
Bytte till ett annat träns (mitt ledträns utan nosgrimma och med ett ihåligt tjockt tränsbett)- åter fin trav.
Bytte tillbaka till ordinarie träns- småhopp!
Först när jag hade ”roat” mig med dessa huvudlagsbyten en lång stund tittade jag på det ordinarie tränset ORDENTLIGT och VAD SER JAG????
Idioten Birgitta har satt bettet BAK OCH FRAM?!?!?!?!
Detta är en form av tredelat ”specialbett” (Pessoa Magic System) som inte ska kunna knipa hästen i munnen RÄTT använt men nu satt det ju alltså inte rätt.
Otroligt slarvigt av mig att inte titta på en sådan enkel sak i stället för att kasta mig på telefonen och ringa veterinär men men…gjort är gjort…..
Jag valde faktiskt att åka till kliniken idag i alla fall- tiden var ändå bokad och jag ville bli försäkrad om att hästen nu verkligen ÄR ohalt.
Och efter tömkörning oinspänd, tömkörning inspänd och böjprov runt om så konstaterade veterinären just att det inte finns några reaktioner någonstans och det var så klart oerhört skönt.
Vi passade också på att titta igenom Archies mun där vi mycket riktigt kunde hitta ett litet sår och dessutom så slipades några hakar bort.
Nu får jag ju låta det vara osagt hur Archie hade känts att RIDA med det felvända bettet och frågan är när jag hade upptäckt att det var just felvänt (jag bytte nyligen till detta bett så jag minns inte ens om jag har hunnit använda det innan Archie blev halt) men det är nog dumt att fundera vidare på detta utan bara konstatera att historien slutade lyckligt trots allt.
Dagens (teknik/kommunikations)fråga
Finns det något kommunikationsmedel som krånglar så mycket som FAXEN?
Jag verkligen HATAR de gånger jag måste använda denna trilskande tingest och så har det varit i alla tider.
Hur ofta har man inte lyckats sända iväg ett mail: i princip aldrig!
Hur ofta har man inte lyckats sända iväg ett fax: jämt och ständigt!
Tutar det någonsin upptaget när man vill skicka ett mail: NEJ!
Tutar det någonsin upptaget när man vill skicka ett fax: ja, ganska ofta.
Osv osv.
Förvisso är jag inget tekniskt geni men det kan väl inte bara bero på MIG att faxen känns omständlig, opålitlig och krånglig i dagens samhälle där så mycket annat har gjorts så mycket enklare på alla vis?
Jag verkligen HATAR de gånger jag måste använda denna trilskande tingest och så har det varit i alla tider.
Hur ofta har man inte lyckats sända iväg ett mail: i princip aldrig!
Hur ofta har man inte lyckats sända iväg ett fax: jämt och ständigt!
Tutar det någonsin upptaget när man vill skicka ett mail: NEJ!
Tutar det någonsin upptaget när man vill skicka ett fax: ja, ganska ofta.
Osv osv.
Förvisso är jag inget tekniskt geni men det kan väl inte bara bero på MIG att faxen känns omständlig, opålitlig och krånglig i dagens samhälle där så mycket annat har gjorts så mycket enklare på alla vis?
onsdagen den 24:e november 2010
Potentiellt hus?
En bloggläsare (Hästis?) ville ha exempel på boende som jag inte var kritisk till så här kommer ett exempel:
http://w4.objektdata.se/pregen/618/OBJ24197_1085337618/wp.htm
Inte det optimala boendet för oss, NEJ, men tillräckligt ok för att jag skulle åka och titta på det om budgivning inte redan hade påbörjats (= säljs snart, dvs innan vi ens hinner annonsera ut vårt eget hus).
Vår vanliga "tur" med andra ord :(.
http://w4.objektdata.se/pregen/618/OBJ24197_1085337618/wp.htm
Inte det optimala boendet för oss, NEJ, men tillräckligt ok för att jag skulle åka och titta på det om budgivning inte redan hade påbörjats (= säljs snart, dvs innan vi ens hinner annonsera ut vårt eget hus).
Vår vanliga "tur" med andra ord :(.
Onsdag- snö:(
Igår kväll började det snöa och det fortsatte under ganska många timmar idag.
Tack och lov har det varit "mikroflingor" så det har inte samlats så mycket på marken, inne i varma och saltade Malmö är det mesta borta faktiskt men inte heller på landet dvs där stallet ligger och vi bor är det särskilt mycket snö.
Halt på vägarna är det hur som helst och det gäller att undvika tvära inbromsningar så man inte åker av vägen.
Själv hoppas jag att vi får barmark så fort som möjligt igen och avundas inte de delar av Sverige där det tydligen råder snökaos.
För Archies del blev det tömkörning för 5:e dagen i rad och när det lilla projektet var avklarat kom Liv och jag fick se några av hennes hästskulpturer live.
Jag har tidigare lovordat dessa alster på bloggen trots att jag bara sett bilder av dom och jag kan säga att jag inte blev besviken idag.
Sååå fina!
Tack och lov har det varit "mikroflingor" så det har inte samlats så mycket på marken, inne i varma och saltade Malmö är det mesta borta faktiskt men inte heller på landet dvs där stallet ligger och vi bor är det särskilt mycket snö.
Halt på vägarna är det hur som helst och det gäller att undvika tvära inbromsningar så man inte åker av vägen.
Själv hoppas jag att vi får barmark så fort som möjligt igen och avundas inte de delar av Sverige där det tydligen råder snökaos.
För Archies del blev det tömkörning för 5:e dagen i rad och när det lilla projektet var avklarat kom Liv och jag fick se några av hennes hästskulpturer live.
Jag har tidigare lovordat dessa alster på bloggen trots att jag bara sett bilder av dom och jag kan säga att jag inte blev besviken idag.
Sååå fina!
Dagens (relations)-fråga
Är du en vän i ord eller handling?
Idag funderar jag över det här med ”vänskap” och hur det ibland kan vara en stor skillnad mellan just en vän i ord eller handling.
Det är så lätt att haspla ur sig ”bara hör av dig om det är något…..” eller ”jag ställer upp” men hur många GÖR det egentligen?
Är det något vi säger för att vi vet att ”mottagaren” ändå inte kommer att ta oss på orden eller är vi verkligen villiga att ställa upp så som vi påstår?
Själv har jag otroligt svår att be om hjälp och vill till varje pris undvika att känna mig ”besvärlig”.
Jag gör, vad det nu är, det hellre själv under stort besvär än ber någon om hjälp och de som känner mig väl kan därför säkert känna att de kan lova mig precis vad som helst- de kommer ändå aldrig att behöva uppfylla sina löften.
Lika försiktig som jag är med att be om hjälp, lika noga är jag med att aldrig erbjuda mina tjänster om jag är det minsta tveksam till om jag kommer att kunna ”leverera”.
Jag vill verkligen inte lämna någon i sticket men inte heller göra saker som jag inte har lust med- inte om jag inte behöver i alla fall.
Jag är för gammal för att göra eller säga saker ”bara för att det ska vara så” och försöker som sagt att lyssna på vad jag själv vill och lovar därför inte heller sådant som jag nästan med säkerhet vet att jag inte kommer att kunna/ vilja hålla.
För andra kommer löften om än det ena och än det andra otroligt lätt över läpparna men när det sedan väl kommer till kritan är det snarare ”lovar runt men håller tunt” som gäller.
Idag funderar jag över det här med ”vänskap” och hur det ibland kan vara en stor skillnad mellan just en vän i ord eller handling.
Det är så lätt att haspla ur sig ”bara hör av dig om det är något…..” eller ”jag ställer upp” men hur många GÖR det egentligen?
Är det något vi säger för att vi vet att ”mottagaren” ändå inte kommer att ta oss på orden eller är vi verkligen villiga att ställa upp så som vi påstår?
Själv har jag otroligt svår att be om hjälp och vill till varje pris undvika att känna mig ”besvärlig”.
Jag gör, vad det nu är, det hellre själv under stort besvär än ber någon om hjälp och de som känner mig väl kan därför säkert känna att de kan lova mig precis vad som helst- de kommer ändå aldrig att behöva uppfylla sina löften.
Lika försiktig som jag är med att be om hjälp, lika noga är jag med att aldrig erbjuda mina tjänster om jag är det minsta tveksam till om jag kommer att kunna ”leverera”.
Jag vill verkligen inte lämna någon i sticket men inte heller göra saker som jag inte har lust med- inte om jag inte behöver i alla fall.
Jag är för gammal för att göra eller säga saker ”bara för att det ska vara så” och försöker som sagt att lyssna på vad jag själv vill och lovar därför inte heller sådant som jag nästan med säkerhet vet att jag inte kommer att kunna/ vilja hålla.
För andra kommer löften om än det ena och än det andra otroligt lätt över läpparna men när det sedan väl kommer till kritan är det snarare ”lovar runt men håller tunt” som gäller.
tisdagen den 23:e november 2010
Tisdag- plus och minus
Vaknade strax innan 8- hade väl undermedvetet ställt in kroppen på den tiden eftersom "min" veterinärs telefontid börjar då.
Om man är en god "mellanrads-läsare" har man kanske förstått att jag inte är helt övertygad om att jag kommer att kunna börja rida om en vecka och det var detta jag ville diskutera med veterinären.
När jag tömkörde Archie igår passade jag på att låta honom trava lite och jag tyckte inte om det jag såg- oinspänd travar han på i fint tempo och ser fullständigt ohalt ut, inspänd (ej särskilt hårt) travar han mer uppåt än framåt och ser enkelt uttryckt ut inte ut som han brukar efter en viloperiod och under igångsättning.
Vi bestämde att jag ska komma med Archie till kliniken redan på torsdag- jag ser ingen anledning att dra ut på tiden utan vill så klart försöka få utrett vad detta konstiga tömkörningsspringande betyder.
Efter telefonsamtalet med kliniken tog jag med mig Soya och körde till det ställe vi var på förra torsdagen för att jogga.
Även om det regnade lite så tänkte jag att det var lika bra att ha löpningen avklarad om vädret kanske skulle bli ännu sämre och min tanke visade sig vara helt rätt.
Medan vi sprang hann det sluta regna ganska omgående men när vi väl var färdiga så regnade det ganska mycket och Soyas regntäcke var genomvått.
Idag sprang jag i 70 minuter utan avbrott och kände mig inte speciellt trött när jag var klar- det är verkligen roligt att märka hur snabbt man kan öka på sin ork / kondis.
Så om Archies "tillstånd" får betraktas som ett minus så är i alla fall löpträningen ett plus även om jag tycker att det väldigt tråkigt egentligen och "bara" gör det för att hålla mig själv och Soya i trim.
Efter lite matlagning begav jag mig senare på eftermiddagen till stallet med lilla Mimmi, jag valde att tömköra som jag tycker är långt roligare än att skritta uppsuttet.
När jag tänker efter så har jag alltid tyckt att det är roligt med tömkörningen, kanske för att mina hästar haft så lätt för det? Ännu en anledning till att jag vill kolla upp Archie- inte heller idag såg han så spänstig ut som han vanligtvis gör på töm och det oroar mig.....
Om man är en god "mellanrads-läsare" har man kanske förstått att jag inte är helt övertygad om att jag kommer att kunna börja rida om en vecka och det var detta jag ville diskutera med veterinären.
När jag tömkörde Archie igår passade jag på att låta honom trava lite och jag tyckte inte om det jag såg- oinspänd travar han på i fint tempo och ser fullständigt ohalt ut, inspänd (ej särskilt hårt) travar han mer uppåt än framåt och ser enkelt uttryckt ut inte ut som han brukar efter en viloperiod och under igångsättning.
Vi bestämde att jag ska komma med Archie till kliniken redan på torsdag- jag ser ingen anledning att dra ut på tiden utan vill så klart försöka få utrett vad detta konstiga tömkörningsspringande betyder.
Efter telefonsamtalet med kliniken tog jag med mig Soya och körde till det ställe vi var på förra torsdagen för att jogga.
Även om det regnade lite så tänkte jag att det var lika bra att ha löpningen avklarad om vädret kanske skulle bli ännu sämre och min tanke visade sig vara helt rätt.
Medan vi sprang hann det sluta regna ganska omgående men när vi väl var färdiga så regnade det ganska mycket och Soyas regntäcke var genomvått.
Idag sprang jag i 70 minuter utan avbrott och kände mig inte speciellt trött när jag var klar- det är verkligen roligt att märka hur snabbt man kan öka på sin ork / kondis.
Så om Archies "tillstånd" får betraktas som ett minus så är i alla fall löpträningen ett plus även om jag tycker att det väldigt tråkigt egentligen och "bara" gör det för att hålla mig själv och Soya i trim.
Efter lite matlagning begav jag mig senare på eftermiddagen till stallet med lilla Mimmi, jag valde att tömköra som jag tycker är långt roligare än att skritta uppsuttet.
När jag tänker efter så har jag alltid tyckt att det är roligt med tömkörningen, kanske för att mina hästar haft så lätt för det? Ännu en anledning till att jag vill kolla upp Archie- inte heller idag såg han så spänstig ut som han vanligtvis gör på töm och det oroar mig.....
Speciella annonser del 206, hundleksak?
Något för din hund eller katt att leka med :)?
http://www.blocket.se/vasternorrland/Uppstoppat_Lodjur_30289027.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/vasternorrland/Uppstoppat_Lodjur_30289027.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser del 205- en pojkdröm?
Julklapp till någon manlig vän?
http://www.blocket.se/stockholm/Mc_polis_i_plast_30848700.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/stockholm/Mc_polis_i_plast_30848700.htm?ca=23_11&w=3
måndagen den 22:e november 2010
Dagens bortskämda ryttare!
Ja, som ni själva ser så har ju ridhusets mått minskat dramatiskt av halmbalarna som står på ena kortsidan, eller hur? Fyyy så uselt av arrangören att ha fräckheten att ordna tävlingar under sådana bistra förhållanden....Nu när man själv inte längre kan räknas som ”ungdom” får det väl anses legitimt att klaga på desamma, så som ”gubbar och kärringar” gjort i alla tider, och det gör jag också ibland, det vet ni.
Jag tycker att det finns för många ungdomar som är lata, bortskämda och väldigt dåliga på att uttrycka sig i både tal och skrift och det har jag tagit upp vid ett flertal tillfällen på bloggen.
Idag läste jag på en ungdomsblogg lite åsikter om den pay-and-jump som anordnades hos oss i Grevie i lördags och då slog mig samma sak igen; usch så kräsen dagens hästungdom är!
Nu vill jag direkt säga att jag inte hade det minsta med denna lilla hopptävling att göra mer än att jag står i samma stall och en av ”arrangörerna” (en gymnasie-elev) och att jag var åskådare i typ 10 minuter så det är inget ”surt-sa-räven”-inlägg utan bara en enkel reflektion över hur bortskämda vissa har blivit i dagens hästsverige och då ungdomar framför allt.
På bloggen kan man läsa kommentarer som "underlaget var skit kasst" och "ddom hade ett litet ridhus på 20*60 men där var fult med halmbalar i nästan halva ridhuset, så ridhuset blev 20*40."
Själv tänker jag tillbaka på hur det tex såg ut på min hemmaklubb för sisådär 25 år sedan eller mer…
Man ska då betänka att detta var en av de större klubbarna i Sverige med ett på den tiden nästan unikt ridhus (stort, isolerat mm).
När vi hade ”stora” tävlingar kom den tidens elit (en del fortfarande aktiva idag) och red fram på en ”utebana” som ibland mer såg ut som en gyttjebrottningsarena- på den tiden hade vi inte 2 ridhus utan använde en rastpaddock utanför stallet till framhoppning.
I denna lera och dynga flög hästarna över 130-hinder och högre utan att blinka och ryttarna höll inte på och ”pep” som dagens sönder-curlade kids utan koncentrerade sig på att RIDA- och det med den äran!
Att då höra/läsa om dessa snorungars kvidande över underlaget eller annat samtidigt som de knappt förmår att ta sig runt en 1-meters bana utan fel tycker jag ter sig både skrattretande och tankeväckande. För detta har jag hört många gånger så just blogginlägget ovan är på inget sätt unikt (och huruvida just DENNA skribent hoppar sina banor felfritt eller inte låter jag vara osagt).
Sedan menar jag givetvis inte att man ska acceptera hur usla tävlingsförhållanden som helst eller att det på något sätt var ”bättre förr” så som ”gamlingar" gärna vill låta påskina samtidigt som de berättar att DE minsann fick gå 15 milometer till skolan i snöstorm och utan skor men man borde kanske på vissa håll idag koncentrera sig på att träna och rida, även under icke-optimala förhållanden, i stället för att gnälla för minsta lilla fis?
Och vilka signaler ger man till de ungdomar som faktiskt inte är lata och bortskämda utan har tagit sig an ett sådant här projekt men som sedan får en massa gnäll och kritik som "tack"?
Måndag- deppvarning
Usch- nu är det verkligen inte kul att vara Birgitta, hästägare.
Ingen ridning, mörkt ute innan man lämnar jobbet och som lök på laxen regnar det- IGEN!
Förhoppningsvis blir det bättre imorgon; då har jag i alla fall semester och får börja skritta på hästen.
Idag blev det tömkörning i ridhuset och det är också något att vara tacksam över- ridhuset.
Hur folk kan klara sig utan ridhus övergår mitt förstånd men så brukar de inte heller rida "seriöst" i ur och skur utan kan lika gärna skippa ridningen då och då. Man gör ju som man vill....
Idag har mina tankar ganska ofta gått till den stackars 17-åriga flicka som avled i ridhuset på Hvuderups gods igår.
Än vet man inte hur olyckan har gått till men för i alla fall hennes närmaste spelar det kanske inte så stor roll- bara det faktum att flickan inte längre lever måste vara fullständigt förödande.
Så bräckligt är livet ibland och i DET sammanhanget kanske en halt häst och lite regn inte är något att oja sig över....
Ingen ridning, mörkt ute innan man lämnar jobbet och som lök på laxen regnar det- IGEN!
Förhoppningsvis blir det bättre imorgon; då har jag i alla fall semester och får börja skritta på hästen.
Idag blev det tömkörning i ridhuset och det är också något att vara tacksam över- ridhuset.
Hur folk kan klara sig utan ridhus övergår mitt förstånd men så brukar de inte heller rida "seriöst" i ur och skur utan kan lika gärna skippa ridningen då och då. Man gör ju som man vill....
Idag har mina tankar ganska ofta gått till den stackars 17-åriga flicka som avled i ridhuset på Hvuderups gods igår.
Än vet man inte hur olyckan har gått till men för i alla fall hennes närmaste spelar det kanske inte så stor roll- bara det faktum att flickan inte längre lever måste vara fullständigt förödande.
Så bräckligt är livet ibland och i DET sammanhanget kanske en halt häst och lite regn inte är något att oja sig över....
söndagen den 21:e november 2010
Veckan som gått
Under den gångna veckan hann jag med att ta 2 hela semesterdagar och det var verkligen skönt.
Jag har hittills haft en himla tur med vädret under mina lediga dagar och det är jag verkligen tacksam över då lite av min tanke med dessa ledigheter är att jag ska kunna vistas utomhus med mina djur utan att behöva famla i mörker.
3 hela träffar med Åsas och Robbans whippet-boys har vi hunnit med och det är fin-fin motion för både människa och hund :).
Vi brukar gå i minst 1 timme, oftast mycket längre och det är ett mycket trevligt sätt att träna på tycker jag- samtidigt som hunden får både sin träning och den sociala biten med andra hundar.
För Archies del har det däremot inte blivit mycket träning, eller nästan ingen alls om man inte räknar helgens 2 tömkörningspass i skritt.
Annars har hans tid fördrivits i boxen och hagen och jag hoppas verkligen att jag kan börja rida (läs: trava lite) som planerat om lite mer än en vecka.
Klinikbesöket i tisdags gick bra så till vida att veterinären ansåg att vänster framkota var mycket bättre men eftersom den fortfarande inte var helt utan böjprovsreaktion så sprutades den om.
Nu ska jag alltså börja skritta uppsuttet på tisdag och börja trava en vecka därefter men känns det inte helt 100% så kommer jag att boka ytterligare ett återbesök även om veterinären inte tyckte att det behövdes.
Själv är jag "better safe than sorry" så vi får väl se vad jag tycker om ett tag.
Söndag- same procedure as yesterday
Dagen idag gick i ungefär samma fotspår som gårdagen och inleddes med stallbesök där jag släppte ut Archie i hagen, mockade och fixade med hans foder.
Strax innan utsatt tid 09.30 anlände jag till Järavallen och tog en liten promenad med Soya på egen hand innan Robban dök upp.
När vi sedermera körde hemåt hade jag och Soya gått konstant i 2 1/2 timme och då var i alla fall jag ganska "mätt" på att vandra omkring.
Soya är ju outtröttlig så det är inte ens lönt att tro att man kan gå henne trött även om det idag även blev både en kortare kaninjakt och en del spring med Åsas whippar.
Hemma passade jag på att vara lite huslig (ovanligt) och till-lagade hela 8 portioner av mat som jag tänkte ha med mig på luncherna på jobbet.
Förutom pasta och köttfärssås blev det även pasta med lax och spenat-röra.
Senare på eftermiddagen blev det en ny tömkörningssväng med Archie i ridhuset även om den suddiga bilden ovan är från igår.
lördagen den 20:e november 2010
Speciella annonser del 203, för rökarna
http://www.blocket.se/stockholm/Elektroniska_cigarett_SLUTA_ROKA__30750538.htm?ca=23_11&w=3
Tycker att texten som beskriver produkten är nästan roligare än själva "cigaretten" :)!
Tycker att texten som beskriver produkten är nästan roligare än själva "cigaretten" :)!
Lite mer lördag
I kväll brukade jag lite allvar :) med Archie för första gången på länge och det blev ett tömkörningspass i skritt i ridhuset under överseende av coach Soya.
Hade lovat att kvällsfodra i båda stallen och när detta var avklarat åkte jag och maken och köpte lite lördagsgodis.
Soya har under vårt mumsande sprungit som en skottspole mellan oss, sitt godis (läs: ett halvt paket kokt skinka) slök hon i en tugga och när varken maken eller jag ville dela med oss sprang hon demonstrativt upp på övervåningen- fyyy vilka grymma ägare hon har stackarn!
Hade lovat att kvällsfodra i båda stallen och när detta var avklarat åkte jag och maken och köpte lite lördagsgodis.
Soya har under vårt mumsande sprungit som en skottspole mellan oss, sitt godis (läs: ett halvt paket kokt skinka) slök hon i en tugga och när varken maken eller jag ville dela med oss sprang hon demonstrativt upp på övervåningen- fyyy vilka grymma ägare hon har stackarn!
Lördag- i bilder
Dagen började med att Soya och jag åkte till stallet för att mocka och pyssla lite och jag passade på att försöka ta ett kort på ett av Soyas nya täcken på whippet-Åsas begäran.Tyvärr blev det inte bättre än så här Åsa- kinesen vägrade att posera i leran så det fick bli ett "foto i flykten".
Jag vill ändå be er att notera den lilla polo-kragen- hur sött är inte det på en skala :)?
Som jag har berättat tidigare har några gymnasietjejer, varav en från "mitt" stall valt att genomföra en pay-and-ride-tävling som ett skolprojekt och detta ägde rum idag.
Livs Ri (16 år), här med medryttaren Ida, representerade vårt 7-hästars stall med den äran och genomförde en klockren felfri ritt.Vi hade dessförinnan fått beskåda tjusiga och klockrena byten på framridningen vilka både jag och Liv suckade hänfört över- så får gärna också våra långt yngre adepter byta den dagen de börjar tävla medelsvår.
Tänk vad roligt (eller inte...) det hade varit om man i alla fall ibland kunde läsa hästars tankar.
Jag undrar så vad Archie tänkte där han stod i sin hage. Antingen:
"Åhhh...den som fick vara med och visa upp sig. Jag som är så bra på att hoppa" eller
"Fy fan vad skönt att stå här i dyngan och slippa studsa över dom där löjliga träpinnarna- hur kan någon tycka att det är kul".
Efter stallbesöket hastade Soya och jag vidare till Järavallen där vi skulle träffa Robbans och Åsas whippar och det räckte med att köra de 2-3 milen för att det skulle vara i alla fall lite mer vitt på marken.
När jag och Robban hade promenerat färdigt tog jag och Soya en extra runda och hamnade då i denna täta björkskog. Efter ett tag fick vi dock vända tillbaka samma väg som vi kom, stigen blev plötsligt bara en stor gyttja och jag hade ingen lust att förirra mig i detta lite märkliga landskap.
Det är alltså här vi går- otroligt nära en mycket trafikerad motorväg (den som tar en till Göteborg eller Ullared tex) och jag tror få bilister anar vad som döljer sig bakom träd och buskar- det underbara Järavallen!
fredagen den 19:e november 2010
Speciella annonser del 202, ja se det snöar....
Tyvärr lär vi få nog av "den riktiga varan" så att det räcker och blir över snart...
http://www.blocket.se/goteborg/Latsas_sno_for_inredning_30801138.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/goteborg/Latsas_sno_for_inredning_30801138.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser del 201, ring "Arga snicakren"!
Finns det något som funkar :)? Och behöver man ens skriva att huset är i behov av renovering :)?
http://www.blocket.se/horby/Renoveringobjekt_30530708.htm?ca=23_11&w=1
http://www.blocket.se/horby/Renoveringobjekt_30530708.htm?ca=23_11&w=1
Hur mycket kiss innehåller en hund?
Ja, den frågan brukar jag ställa mig när Soya och jag besöker för henne nya platser.
Det är ingen måtta på småskvättandet, hon kan stanna och kissa hur många gånger som helst, och markerar värre än den värsta hanhund.
Men vad gäller "kissa i ett sträck"- ja- då har nog varken hon eller någon annan doggy en chans mot denna lilla krabat:
http://www.youtube.com/watch?v=PAuigwcQeGI
Det är ingen måtta på småskvättandet, hon kan stanna och kissa hur många gånger som helst, och markerar värre än den värsta hanhund.
Men vad gäller "kissa i ett sträck"- ja- då har nog varken hon eller någon annan doggy en chans mot denna lilla krabat:
http://www.youtube.com/watch?v=PAuigwcQeGI
Fredag - första "snön"
Fy vilket väder det har varit!
Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.
Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.
Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.
Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.
När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.
Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.
Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.
Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.
Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.
När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.
Häst på avbetalning? Nej tack!
Inte sällan läser jag på olika hästforum om hästägare (privatpersoner) som av olika anledningar gått med på att sälja sin häst på avbetalning.
Eftersom detta, om man läser på forumen i alla fall, oftast är dömt att medföra allsköns problem måste jag säga att jag har otroligt svårt att förstå hur någon kan gå med på det.
Jag vet inte hur många skräckexempel jag läst om folk som lämnat ifrån sig häst och ibland också pass och skrivit på överlåtelsehandlingar för att därefter bedrövat kunnat konstatera att den uppgjorda avbetalningsplanen inte sköts.
Antingen så får de inga pengar alls eller så kommer det små skvättar då och då men inte alls med det intervall som överenskommits och ofta efter att säljaren fått ”jaga” köparen via brev, mail, sms och även ”hotat” med kronofogde och annat.
Jag kan inte förstå varför man skulle vilja riskera att utsätta sig för detta frivilligt för även om man KANSKE i slutändan får sina pengar så har man verkligen fått kämpa för dom och haft otroligt mycket obehag under resans gång.
I min värld ska det mycket till för att man ska köpa något som man inte kan betala kontant och OM det trots allt skulle inträffa så bör man verkligen inte blanda in andra privatpersoner i detta.
Som säljare skulle jag aldrig någonsin acceptera att lämna ifrån mig en häst utan att betalning var till fullo erlagd.
Jag vill inte behöva fundera över OM och i så fall NÄR jag ska få mina pengar och vad som händer om hästen tex blir skadad eller till och med dör innan betalning är avslutad.
Jag vill inte heller riskera att behöva ta tillbaka en häst efter x antal månader för att köparen plötsligt påstår sig sakna betalningsförmåga.
Nej, om en potentiell köpare inte kunde betala hästen i sin helhet omgående skulle jag kräva att personen tog ett lån hos en bank eller något låneinstitut- det är detta dessa är till för och inget som privatpersoner ska behöva beblanda sig med (dvs att agera penga-utlånare åt vilt främmande människor som vill ha något man äger) .
Om köparen av olika anledningar varken kunde låna pengar i bank, hos låneinstitut eller på annat sätt (av vänner, släkt, where ever) skulle jag helt enkelt inte sälja till denna person: det skulle för mig vara tecken på en så tveksam ekonomi att JAG inte skulle vilja riskera att inte få MINA pengar i slutändan.
Nej, ska man sälja på avbetalning tycker jag bara att man ska göra det om man iskallt är villig att acceptera att man kanske aldrig får några/ delar av pengarna köparen förblivit skyldig och vem brukar göra det?
Eftersom detta, om man läser på forumen i alla fall, oftast är dömt att medföra allsköns problem måste jag säga att jag har otroligt svårt att förstå hur någon kan gå med på det.
Jag vet inte hur många skräckexempel jag läst om folk som lämnat ifrån sig häst och ibland också pass och skrivit på överlåtelsehandlingar för att därefter bedrövat kunnat konstatera att den uppgjorda avbetalningsplanen inte sköts.
Antingen så får de inga pengar alls eller så kommer det små skvättar då och då men inte alls med det intervall som överenskommits och ofta efter att säljaren fått ”jaga” köparen via brev, mail, sms och även ”hotat” med kronofogde och annat.
Jag kan inte förstå varför man skulle vilja riskera att utsätta sig för detta frivilligt för även om man KANSKE i slutändan får sina pengar så har man verkligen fått kämpa för dom och haft otroligt mycket obehag under resans gång.
I min värld ska det mycket till för att man ska köpa något som man inte kan betala kontant och OM det trots allt skulle inträffa så bör man verkligen inte blanda in andra privatpersoner i detta.
Som säljare skulle jag aldrig någonsin acceptera att lämna ifrån mig en häst utan att betalning var till fullo erlagd.
Jag vill inte behöva fundera över OM och i så fall NÄR jag ska få mina pengar och vad som händer om hästen tex blir skadad eller till och med dör innan betalning är avslutad.
Jag vill inte heller riskera att behöva ta tillbaka en häst efter x antal månader för att köparen plötsligt påstår sig sakna betalningsförmåga.
Nej, om en potentiell köpare inte kunde betala hästen i sin helhet omgående skulle jag kräva att personen tog ett lån hos en bank eller något låneinstitut- det är detta dessa är till för och inget som privatpersoner ska behöva beblanda sig med (dvs att agera penga-utlånare åt vilt främmande människor som vill ha något man äger) .
Om köparen av olika anledningar varken kunde låna pengar i bank, hos låneinstitut eller på annat sätt (av vänner, släkt, where ever) skulle jag helt enkelt inte sälja till denna person: det skulle för mig vara tecken på en så tveksam ekonomi att JAG inte skulle vilja riskera att inte få MINA pengar i slutändan.
Nej, ska man sälja på avbetalning tycker jag bara att man ska göra det om man iskallt är villig att acceptera att man kanske aldrig får några/ delar av pengarna köparen förblivit skyldig och vem brukar göra det?
torsdagen den 18:e november 2010
Speciella annonser del 200, nu blev jag sugen :)
Detta är den anläggning där Archie tillbringat 2 somrar i sin ungdom (som 4 och 5 åring) och som jag då skrev en hel del om på bloggen.
Ligger ca 8 minuters körväg från vårt hus.
Men 7 boxar...hade jag haft några pålitliga vänner att slå mig ihop med så kanske....
Speciella annonser del 199, varje litet barns dröm?
Låter som en verkligen trevlig häst om allt i annonsen stämmer.
Annars är det väl det som kan vara svårt med riktigt små hästar: att de gör lite som de själv vill och egentligen inte "kan" så mycket :).
Å andra sidan kan det för väldigt små barn räcka med att ledas omkring lite....till en början i alla fall...sedan brukar de flesta vilja göra lite mer :).
Torsdag- uppåt värre
10 meter från där man parkerar sin bil börjar man den branta klättringen uppför backen- snacka om att INTE "mjukstarta" :).Trots "pinne i ögat" (egentligen en klen liten gren) i söndags så lyckades jag ju hitta en del nya promenad/ joggingstråk kring Dalby/ Torna Hällestad och idag tänkte jag att jag kunde utforska dessa vidare.
Sagt och gjort- det blev en hel timmes jogging och ungefär en halvtimmes promenad med Soya och det finns fortfarande hur många vägar som helst som vi inte har "provat". Men det kommer...jag tröttnar snabbt på att springa samma runda så ju fler alternativ jag har desto bättre.
Det bästa är att man knappt träffar på någon under dessa turer, idag mötte vi endast en ekorre som raskt kilade upp i ett träd när Soya kom springande och några stavgående pensionärer som dock inte kilade upp i träden utan bara hejade glatt :).
Efter ett stallbesök med mockning och foderfix åkte jag hem och beklagade mig i föregående blogginlägg över att de täcken jag beställt till Soya ännu inte kommit (det var sagt att de skulle komma i slutet av förra veckan eller början på denna) och se där; mitt gnällande gav genast resultat för 2 timmar senare kom brevbäraren med det efterlängtade paketet.
Och täckena är sååå fina! Till skillnad från tex bloggläsaren Görels ena hund som hellre skulle förfrysa rumpan än iklä sig ett täcke så har Soya inget emot att agera fotomodell så hon stod tåligt medan jag bytte från det ena täcket till det andra under mina förtjusta "oooo"-ande och "aaaa"-ande.
Ska försöka komma ihåg att ta bilder till helgen när det är lite ljusare så att ni får se skönheten :).
Senare på dagen passade vi på att inviga det ena täcket när vi åkte till stallet där jag tvingade alla att säga att Soya var sååå fin :).
Vi tog en kort promenad med Archie i ridhuset och begav oss därefter hemåt igen.
Dagens hiss och diss
Nu ska Birgitta, 44, härma ungdomsbloggarna och utse dagens hissar och dissar :)!
Dagens hiss är således:
1. Min sovmorgon till 08.00 (så lätt det vore att göra detta till en vana....).
2. Att jag har semester.
3. Alla nya vägar jag hittade på Soyas och min joggingrunda idag.
4. Att jag orkade springa en hel timme utan uppehåll! Duktig flicka!
5. Min nya värmefläkt! Sååå bra! Ännu effektivare än föregångaren (eller så blev den gamla för utmattad till slut?).
6. Att mitt pinn-petade öga är helt återställt!
7. Att förkylningen som bröt ut i måndags är helt borta! Esberitox rules helt klart!
Dagens diss får väl anses vara:
1. Vädret: kallt och blåsigt. Dock inte skymten av snö än tack och lov!
2. Att det verkar stört omöjligt att hitta ett annat FINT hus- dödsäsongen är enligt mäklarna nu dessutom!
3. Att det är något fel på alla trisslotter maken och jag köper. Ingen miljonvinst?!?Kan man reklamera?
4. Att jag inte får rida (än). Är sååå sugen!
5. Att Archie trots 2 helklippningar börjar se ut som en mammut!
6. Att de täcken jag beställt till Soya inte har kommit trots löfte om snabb leverans.
7. Det hemska mörker som bara sprider sig mer och mer över dygnet. Hatar det!
Summa summarum: livet är fullt av I-landsproblem men jag är tacksam så länge vi alla är friska- det är trots allt det viktigaste för mig även om det är sååå lätt att gnälla över allt möjligt.
Dagens hiss är således:
1. Min sovmorgon till 08.00 (så lätt det vore att göra detta till en vana....).
2. Att jag har semester.
3. Alla nya vägar jag hittade på Soyas och min joggingrunda idag.
4. Att jag orkade springa en hel timme utan uppehåll! Duktig flicka!
5. Min nya värmefläkt! Sååå bra! Ännu effektivare än föregångaren (eller så blev den gamla för utmattad till slut?).
6. Att mitt pinn-petade öga är helt återställt!
7. Att förkylningen som bröt ut i måndags är helt borta! Esberitox rules helt klart!
Dagens diss får väl anses vara:
1. Vädret: kallt och blåsigt. Dock inte skymten av snö än tack och lov!
2. Att det verkar stört omöjligt att hitta ett annat FINT hus- dödsäsongen är enligt mäklarna nu dessutom!
3. Att det är något fel på alla trisslotter maken och jag köper. Ingen miljonvinst?!?Kan man reklamera?
4. Att jag inte får rida (än). Är sååå sugen!
5. Att Archie trots 2 helklippningar börjar se ut som en mammut!
6. Att de täcken jag beställt till Soya inte har kommit trots löfte om snabb leverans.
7. Det hemska mörker som bara sprider sig mer och mer över dygnet. Hatar det!
Summa summarum: livet är fullt av I-landsproblem men jag är tacksam så länge vi alla är friska- det är trots allt det viktigaste för mig även om det är sååå lätt att gnälla över allt möjligt.
onsdagen den 17:e november 2010
Onsdag- mörklagd fotgängare, ohalt hund och en gräsätande häst
I morse såg jag åter den reflexlösa golden retriever-rastaren när jag körde till stallet.
Jag måste göra bloggläsaren Prick besviken; din förhoppning om att denna i dubbel bemärkelse oupplysta person skulle ha insett att reflexer är något bra kom fullständigt på skam: människan var lika osynlig som vanligt men hoppade till min glädje nästan ner i diket utmed vägen när jag kom körande. Helt rätt tycker jag: bara VÄCK från vägen!
Väl på jobbet emotsåg jag mycket spänt rapport från maken gällande Soyas hälsotillstånd.
Igår kväll blev doggy oförklarligt halt hemma, hon började hoppa på 3 ben och ville knappt stödja på det ena bakbenet.
Jag klämde så klart igenom hela benet och tassen utan minsta reaktion men något måste det ha varit eftersom hon gick som hon gjorde.
Förmodligen har Soya bara sträckt sig för efter ett tag gick hon nästan normalt och lättnaden var stor då maken ringde och avgav rapport: ingen som helst hälta i morse!
Archie har tydligen fördrivit även denna dag i gräshage så det fick räcka som dagens motion.
Jag tog av bandaget som sattes på igår efter injektionen och det såg jättebra ut och nu får han gå olindad.
Annars inget nytt under solen.....
Jag måste göra bloggläsaren Prick besviken; din förhoppning om att denna i dubbel bemärkelse oupplysta person skulle ha insett att reflexer är något bra kom fullständigt på skam: människan var lika osynlig som vanligt men hoppade till min glädje nästan ner i diket utmed vägen när jag kom körande. Helt rätt tycker jag: bara VÄCK från vägen!
Väl på jobbet emotsåg jag mycket spänt rapport från maken gällande Soyas hälsotillstånd.
Igår kväll blev doggy oförklarligt halt hemma, hon började hoppa på 3 ben och ville knappt stödja på det ena bakbenet.
Jag klämde så klart igenom hela benet och tassen utan minsta reaktion men något måste det ha varit eftersom hon gick som hon gjorde.
Förmodligen har Soya bara sträckt sig för efter ett tag gick hon nästan normalt och lättnaden var stor då maken ringde och avgav rapport: ingen som helst hälta i morse!
Archie har tydligen fördrivit även denna dag i gräshage så det fick räcka som dagens motion.
Jag tog av bandaget som sattes på igår efter injektionen och det såg jättebra ut och nu får han gå olindad.
Annars inget nytt under solen.....
tisdagen den 16:e november 2010
Resultat är en färskvara
Hade en intressant diskussion med en hästutbildare härom dagen då vi kom att prata om att det idag finns en hel del hästar som varit till försäljning "i evigheter" och hur trist det måste vara för deras ägare.
I en del fall vägrar ägarna styvnackat att sänka priset som om det vore någon slags prestigeförlust utan att reflektera över att
a) varje månad i ett försäljningsstall (eller hos ägaren) kostar x antal tusenlappar
b) varje dag (eller minut om vi ska vara riktigt krassa) riskerar hästen att skadas (i hagen, vid ridning, i stallet) och därmed bli osäljbar under en kortare eller längre tid.
Har man väl fattat beslutet om försäljning är det väl bättre att gå ner lite i pris och "bli av med" hästen än att varje månad behöva lägga tusenlappar och tid på något man inte ens vill ha längre?
I detta sammanhang kom vi in på det faktum att vissa ägare dels inte förstår att prissätta hästen korrekt över huvud taget men också att de inbillar sig att det går att sälja på gamla meriter.
Och där var både jag och hästutbildaren rörande överens- få saker i livet har ett beständigt värde och en hästs tävlingsresultat har det definitivt inte utan är verkligen en färskvara både i dressyr men framför allt i hoppning.
Att komma dragande med vad hästen presterade på någon hopptävling för 2 år sedan är mer pinsamt än något annat då vilken kunnig hästmänniska som helst vet att det går att "förstöra" en hopphäst på ingen tid och att det kan räcka med 2-3 rundor i en för hög klass för att hästen därefter aldrig mer ska hoppa som den en gång gjort eller att det i vart fall kan ta otroligt lång tid innan man kommer tillbaka till "fornstora dar".
Med en dressyrhäst är det väl mer så att har hästen väl tex lärt sig att byta i serier så kan den sedan göra det igen även om det inte tränats på månader (för att ta detta som exempel) men även här gäller färska resultat!
Att som någon vid annonsering åberopa hur högt hästen löshoppats ter sig förresten också komiskt så vida det inte handlar om en unghäst då man i princip kan få vilken "åsna" som helst att i frihet hoppa ganska högt (och detta behöver inte ha den minsta relevans för hur hästen sedan kommer att hoppa med ryttare på tävling).
Således hoppade min egen totalt otränade...nåja inte åsna...men 3 åring (Archie) över ridhusdörren vid ett tillfälle men hade jag planerat att sälja honom då hade jag inte tex skrivit "lämplig som fälttävlandshäst- löshoppat fast hinder (ridhusdörr) på 1.50" *GARV*
Tisdag- mer semester
Även idag blev jag visad nya promenad och rastningsställen- otroligt vackert var det vilket inte riktigt syns på bilden. Järavallen och dessa omgivningar bjuder på enorma ytor för hundarna att rasa omkring på- underbart!Idag blev det relativt tidig uppstigning trots att jag har haft semester, Archie skulle vara hos "sin" veterinär på återbesök 09.30.
Väl på plats och efter longering och böjprov konstaterade veterinären att Archie var mycket bättre men han ville ändå spruta om kotan vilket också gjordes.
Jag passade på att fråga med VAD (eftersom en bloggläsare undrade om detta efter föregående besök och jag så tvärsäkert svarade tuppkam + cortison) och det visade sig att det endast var cortison i sprutan och ingenting annat- liksom förra gången. My mistake.
Jag passade även på att få Archie vaccinerad mot A2 och botulism, lika bra eftersom han ändå ska vila ytterligare en tid resonerade jag.
Nu ska herr Svart gå i hagen i en vecka, därefter skrittas uppsuttet i en vecka och sedan kan jag börja trava. Efter 4 veckor ska jag kunna rida "för fullt". Något återbesök tyckte veterinären inte behövdes och jag litar som vanligt på honom till 100 %.
Under detta besöket hade kliniken besök av 3 praktikanter (jag antar att de går på naturbruksgymnasiet där) och på veterinärens fråga vad de tyckte om Archie så blev det samstämmiga svaret "fiiiiin" och "snäll" *SKRATT*
"Ja, ni vågar väl inte svara annat nu när jag är här" sa jag men samtidigt så förstår jag flickorna för vad annat kan man tycka om min mönsterpatient :)?
Efter klinikbesöket lämpades Archie av i en gräshage till sin stora belåtenhet och Soya och jag begav oss till Järavallen där Soya hade sedvanlig date med sina killar, 3 whippetpojkar och en dito sloughi.
Hundarnas ägare Åsa är fortfarande indisponibel pga en benbrott men hennes sambo Robban sköter djuren med den äran och vi gick en 2 timmar lång promenad i de jättefina omgivningarna, först med Soya och whippetpojkarna och därefter med Soya och sloughin Bubben.
Väl på plats och efter longering och böjprov konstaterade veterinären att Archie var mycket bättre men han ville ändå spruta om kotan vilket också gjordes.
Jag passade på att fråga med VAD (eftersom en bloggläsare undrade om detta efter föregående besök och jag så tvärsäkert svarade tuppkam + cortison) och det visade sig att det endast var cortison i sprutan och ingenting annat- liksom förra gången. My mistake.
Jag passade även på att få Archie vaccinerad mot A2 och botulism, lika bra eftersom han ändå ska vila ytterligare en tid resonerade jag.
Nu ska herr Svart gå i hagen i en vecka, därefter skrittas uppsuttet i en vecka och sedan kan jag börja trava. Efter 4 veckor ska jag kunna rida "för fullt". Något återbesök tyckte veterinären inte behövdes och jag litar som vanligt på honom till 100 %.
Under detta besöket hade kliniken besök av 3 praktikanter (jag antar att de går på naturbruksgymnasiet där) och på veterinärens fråga vad de tyckte om Archie så blev det samstämmiga svaret "fiiiiin" och "snäll" *SKRATT*
"Ja, ni vågar väl inte svara annat nu när jag är här" sa jag men samtidigt så förstår jag flickorna för vad annat kan man tycka om min mönsterpatient :)?
Efter klinikbesöket lämpades Archie av i en gräshage till sin stora belåtenhet och Soya och jag begav oss till Järavallen där Soya hade sedvanlig date med sina killar, 3 whippetpojkar och en dito sloughi.
Hundarnas ägare Åsa är fortfarande indisponibel pga en benbrott men hennes sambo Robban sköter djuren med den äran och vi gick en 2 timmar lång promenad i de jättefina omgivningarna, först med Soya och whippetpojkarna och därefter med Soya och sloughin Bubben.
Alla whipparna fångade på samma bild.
En nöjd gräsätare (tror det är grannens tupp som skymtar i bakgrunden, ungefär bakom Archies svans).
Skönt med ännu lite mer semester, eller?
måndagen den 15:e november 2010
Måndag- cool på jobbet
Som ni kanske förstår var det mer än ett ögonbryn som höjdes vid morgonens möte på jobbet då undertecknad dök upp iklädd dessa:
Gårdagkvällen fördrevs med ett rinnande öga som gjorde ont, ont och under natten vaknade jag x antal gånger av att jag var öm i hela vänstra delen av ansiktet.
När jag åkte till stallet i morse hade jag fortfarande den lapp man hade satt på på sjukhuset för ögat och jag kände mig ganska ämlig måste jag säga.
Att köra vidare till jobbet gick hyfsat och när jag väl dristade mig till att ta bort lappen märkte jag att jag faktiskt hade långt mindre besvär av ögat utan den; det enda problemet var att jag kände mig enormt ljusskygg och helst hade velat sitta i ett nersläckt kontorslandskap.
Eftersom detta inte låter sig göras då jag delar rum med flera kollegor samt givetvis även själv måste kunna SE min dataskärm tex ringde jag till en kollega och frågade om hon inte kunde ta med sig några solglasögon (jag kunde inte hitta mina egna) eller någon baseball-keps som skulle avskärma lysrören.
Och så fort de lånade solbrillorna satt på näsan kände jag mig så gott som vanligt!
Efter jobbet hämtade jag Soya och vi gick därefter en riktig powerwalk med Archie som av och till taktade iväg, for omkring och var allmänt "störig" (är det ett skånskt uttryck tro?).
Han brukar aldrig bry sig om Soya i vanliga fall men idag for han i luften flera gånger när hon kom springande bakom och jag bad en bön att han inte skulle få för sig att sparka bakut samtidigt- något han aldrig gjort men någon gång kan ju vara den första -och förs Soyas del i så fall den sista :(.
Nu känner jag mig faktiskt i princip till 100 % återställd i ögat och funderar över hur smart naturen är.
Min teori är att ögat gjorts så smärtkänsligt just för att man verkligen ska akta det men om man väl skadar ögat så läker det väldigt fort eftersom man behöver det för sin överlevnad (kanske inte i dagens samhälle men "i tidernas begymmelse").
Vad tror ni om den teorin :)?
Gårdagkvällen fördrevs med ett rinnande öga som gjorde ont, ont och under natten vaknade jag x antal gånger av att jag var öm i hela vänstra delen av ansiktet.
När jag åkte till stallet i morse hade jag fortfarande den lapp man hade satt på på sjukhuset för ögat och jag kände mig ganska ämlig måste jag säga.
Att köra vidare till jobbet gick hyfsat och när jag väl dristade mig till att ta bort lappen märkte jag att jag faktiskt hade långt mindre besvär av ögat utan den; det enda problemet var att jag kände mig enormt ljusskygg och helst hade velat sitta i ett nersläckt kontorslandskap.
Eftersom detta inte låter sig göras då jag delar rum med flera kollegor samt givetvis även själv måste kunna SE min dataskärm tex ringde jag till en kollega och frågade om hon inte kunde ta med sig några solglasögon (jag kunde inte hitta mina egna) eller någon baseball-keps som skulle avskärma lysrören.
Och så fort de lånade solbrillorna satt på näsan kände jag mig så gott som vanligt!
Efter jobbet hämtade jag Soya och vi gick därefter en riktig powerwalk med Archie som av och till taktade iväg, for omkring och var allmänt "störig" (är det ett skånskt uttryck tro?).
Han brukar aldrig bry sig om Soya i vanliga fall men idag for han i luften flera gånger när hon kom springande bakom och jag bad en bön att han inte skulle få för sig att sparka bakut samtidigt- något han aldrig gjort men någon gång kan ju vara den första -och förs Soyas del i så fall den sista :(.
Nu känner jag mig faktiskt i princip till 100 % återställd i ögat och funderar över hur smart naturen är.
Min teori är att ögat gjorts så smärtkänsligt just för att man verkligen ska akta det men om man väl skadar ögat så läker det väldigt fort eftersom man behöver det för sin överlevnad (kanske inte i dagens samhälle men "i tidernas begymmelse").
Vad tror ni om den teorin :)?
Fult från hemnet- läsarnas bidrag
Tänk att ett utifrån sett så här fint hus....
....kan innehålla ett så här fult kök!
Ännu ett fult kök!
Och ytterligare ett minst sagt BRUNT och fult kök!
Intressant tapet!
Snacka om välpolerat golv. Hade man vågat köra in sin skitiga bil i detta garage?
"Härlig" tapet och så det fina furtaket därtill!
söndagen den 14:e november 2010
Veckan som gått
På hästfronten har den gångna veckan varit mer eller mindre "död", Archie har mest gått i hage, blivit ledd någon dag och skrittad vid ett enda tillfälle.
Jag har medvetet valt att förlägga vintervilan nu när han ändå inte får göra annat än skritta, jag vill inte slösa mer tid på vila EFTER en friskförklaring utan då får det vara nog med semester.
Förhoppningsvis får jag positivt besked vid det planerade veterinärbesöket på tisdag men jag tar inte ut något i förskott.
De 2 viloveckorna har i alla fall gått ovanligt fort- annars segar sig dagarna fram när djur är sjuka tycker jag.
För egen del försöker jag att hålla kroppen i trim med långa promenader och joggingturer med Soya- det går fort att bli förslappad och jag vill tvärtom vara i "topptrim" :) när det är dags att börja rida igen.
Eftersom min häst inte är en raket i sig själv tror jag knappast att det är till vår gemensamma fördel om han ska ha en flåsande fettklump
på ryggen som inte orkar någonting :).
Skämt å sido men jag har alltid gillat att vara "i form" och har man dessutom en hund som orkar motionera hur mycket som helst så är det lätt att förena nytta med nöje.
Nöje var det inte när jag under en av våra promenader i veckan fick en gren i ögat och nu har världens obehag av detta.
När man är sjuk är det enda man vill är att bli frisk- det skriver jag verkligen under på.
Jag har medvetet valt att förlägga vintervilan nu när han ändå inte får göra annat än skritta, jag vill inte slösa mer tid på vila EFTER en friskförklaring utan då får det vara nog med semester.
Förhoppningsvis får jag positivt besked vid det planerade veterinärbesöket på tisdag men jag tar inte ut något i förskott.
De 2 viloveckorna har i alla fall gått ovanligt fort- annars segar sig dagarna fram när djur är sjuka tycker jag.
För egen del försöker jag att hålla kroppen i trim med långa promenader och joggingturer med Soya- det går fort att bli förslappad och jag vill tvärtom vara i "topptrim" :) när det är dags att börja rida igen.
Eftersom min häst inte är en raket i sig själv tror jag knappast att det är till vår gemensamma fördel om han ska ha en flåsande fettklump
på ryggen som inte orkar någonting :).
Skämt å sido men jag har alltid gillat att vara "i form" och har man dessutom en hund som orkar motionera hur mycket som helst så är det lätt att förena nytta med nöje.
Nöje var det inte när jag under en av våra promenader i veckan fick en gren i ögat och nu har världens obehag av detta.
När man är sjuk är det enda man vill är att bli frisk- det skriver jag verkligen under på.
Söndag- pinne i ögat!
Efter en längre promenad kom jag fram till detta naturreservat. Kort därefter mötte jag 2 hundägare och ställde den måhända lite märkliga frågan "Ursäkta men var är jag egentligen" på vilken de svarade "Torna Hällestad" - en håla i närheten av Dalby varifrån jag utgått. 
De nya stigar och vägar jag hittade var väldigt kuperade och inbjudande.Eftersom jag börjat tröttna på att jogga eller gå samma runda i Dalby (tar 1 timme att gå och ca 35-40 minuter att springa) var planen för idag att försöka hitta lite alternativa vägar och därmed förändra och utöka slingan.
Redan efter typ 2 minuters promenad (!) råkade jag gå emot en liten gren som stack mig rakt i vänsterögat och jag anade direkt vad som skulle kunna hända.
Jag har vid två tidigare tillfällen råkat ta hål på hornhinnan och vet att det för det första gör djävulskt ont och att man för det andra har att "se fram emot" ett rinnande öga och ett stort obehag i någon dag.
Första gången det hände var då jag bodde i lägenhet och hade brevlåda i ytterdörren.
När jag hörde att jag hade fått veckans reklamskörd gick jag ut i hallen, böjde mig ner för att ta upp reklamen och råkade sticka hörnet av ett papper rätt i ögat! Otroligt att man kan skada sig själv på detta vis men så var det.
Idag var det alltså dags för samma typ av skada men otroligt nog kom inte smärtan direkt utan jag lyckades gå med Soya i 2 timmar utan större besvär.
Förvisso högg det till i ögat emellanåt och då gjorde det fruktansvärt ont en stund men sedan kunde jag fortsätta att gå mer eller mindre obehindrat.
Mitt mål att hitta nya vägar fullföljdes med råge, jag hade kunnat gå hur länge som helst om jag inte hade varit rädd för att gå vilse.
Till skillnad från min man som kan köra till ett ställe en gång i mörker, snöstorm och dimma och sedan lätt som en plätt hitta dit igen skulle jag knappt kunna förklara vägen från vår hall till sovrummet så mig ska man aldrig välja som vägvisare eller orienteringspartner.
Hur som helst, efter alltså 2 timmar var Soya och jag tillbaka i bilen och körde till stallet för mockning och foderfix.
Jag hade nu ganska ont i ögat men eftersom mitt motto vid egen sjukdom är " det går över" (när HÄSTEN är sjuk planerar jag hans begravning omedelbart) så åkte jag hem och hjälpte maken att kratta upp den enorma mängd löv som samlats i vår trädgård.
Redan efter typ 2 minuters promenad (!) råkade jag gå emot en liten gren som stack mig rakt i vänsterögat och jag anade direkt vad som skulle kunna hända.
Jag har vid två tidigare tillfällen råkat ta hål på hornhinnan och vet att det för det första gör djävulskt ont och att man för det andra har att "se fram emot" ett rinnande öga och ett stort obehag i någon dag.
Första gången det hände var då jag bodde i lägenhet och hade brevlåda i ytterdörren.
När jag hörde att jag hade fått veckans reklamskörd gick jag ut i hallen, böjde mig ner för att ta upp reklamen och råkade sticka hörnet av ett papper rätt i ögat! Otroligt att man kan skada sig själv på detta vis men så var det.
Idag var det alltså dags för samma typ av skada men otroligt nog kom inte smärtan direkt utan jag lyckades gå med Soya i 2 timmar utan större besvär.
Förvisso högg det till i ögat emellanåt och då gjorde det fruktansvärt ont en stund men sedan kunde jag fortsätta att gå mer eller mindre obehindrat.
Mitt mål att hitta nya vägar fullföljdes med råge, jag hade kunnat gå hur länge som helst om jag inte hade varit rädd för att gå vilse.
Till skillnad från min man som kan köra till ett ställe en gång i mörker, snöstorm och dimma och sedan lätt som en plätt hitta dit igen skulle jag knappt kunna förklara vägen från vår hall till sovrummet så mig ska man aldrig välja som vägvisare eller orienteringspartner.
Hur som helst, efter alltså 2 timmar var Soya och jag tillbaka i bilen och körde till stallet för mockning och foderfix.
Jag hade nu ganska ont i ögat men eftersom mitt motto vid egen sjukdom är " det går över" (när HÄSTEN är sjuk planerar jag hans begravning omedelbart) så åkte jag hem och hjälpte maken att kratta upp den enorma mängd löv som samlats i vår trädgård.
När detta trista arbete var avslutat hade jag rejält ont i ögat och då slutade jag också att ignorera makens vädjande om att köra mig till sjukhuset.
Sagt och gjort; maken körde i piskande regn till Malmö och ögonkliniken på UMAS och eftersom det bara var en person före mig som ansåg sig behöva hjälp av kliniken blev jag snabbt undersökt och man kunde konstatera ett rejält skavsår på hornhinnan.
Bedövningsdropparna som jag fick i ögat var underbara men tyvärr släppte deras effekt alltför snabbt och nu ska jag "bara" smeta på pencillin-salva i ögat 4 gånger om dagen i en vecka samt ha en ögonlapp i alla fall idag och eventuellt imorgon också beroende på hur jag känner mig.
Och just nu känner jag mig allt annat än "fit for fight".
Har nyss kommit hem från stallet där jag under kisande och ett öga som rinner som en flod försökte att fixa till Archie så snabbt som möjligt.
Det blev bara täckesbyte och en 20 minuter lång promenad i mörkret och hästen gick som ett ljus bredvid mig då jag med största sannolikhet med hela kroppen signalerade att det idag inte var läge för varken "släpa benen i marken" eller "dansa omkring och låtsas vara uppspelt i mörkret".
Hur det ska gå att köra till jobbet imorgon och dessutom jobba- ja, det återstår att se och jag är mycket tacksam över att jag inte ska vara hos Archies veterinär (en körning på styvt en timme) förrän på tisdagen.
Tacksam är jag också över att det var vänsterögat som fick denna skada- på detta ögat har jag sedan födseln otroligt dålig syn (läs 30%) och hade något hänt med det andra ögat hade jag varit att betrakta som näst intill halv-blind.
Så...man får vara tacksam för det lilla och bara försöka uthärda tills detta går över.
Speciella annonser del 198, humbug eller ej....
...men jag skulle ändå vilja fullfölja annonsens rubrik "Har din häst ont" med "anlita en veterinär".
Om denne sedan tycker att apparatur som denna ska användas så kör "så det ryker":
http://www.blocket.se/kalmar/Har_Din_hast_ont__29054230.htm?ca=23_11&w=3
Om denne sedan tycker att apparatur som denna ska användas så kör "så det ryker":
http://www.blocket.se/kalmar/Har_Din_hast_ont__29054230.htm?ca=23_11&w=3
lördagen den 13:e november 2010
Lördag- sex i stan
Idag var det dags att inviga de nya joggingskorna från Lidl (199:--).Jag är, som ni nog har förstått, ingen "märkes-bög" utan kan mycket väl köpa väldigt billigt om det passar.
De nu pensionerade (läs: slängda) skorna som var dessas företrädare inköptes på Skopunkten för ca 200:-- de med och de höll i ca 7 år har jag räknat ut.
Vädret visade upp sig från sin allra bästa sida- det var både soligt och vindstilla medan vi sprang.Annars har vädret verkligen skiftat precis hur som helst de senaste veckorna. Jag har för det mesta haft en otrolig tur på mina lediga dagar faktiskt medan arbetsdagarna ofta innehållit både regn och blåst i massor.
Den lilla kinesen hittade något att slicka på ute i skogen (rötter, något godis som tappats, ett kadaver?- bäst att inte veta kanske?).
Den lilla kinesen hittade något att slicka på ute i skogen (rötter, något godis som tappats, ett kadaver?- bäst att inte veta kanske?).Att hon tydligen även hittat något att rulla halsen i blev jag varse när hon hoppade in i bilen och lukten indikerade mest BAJS faktiskt!
Då var det skönt att kunna ställa in äckel-majan i hästarnas spolspilta när vi kom fram till stallet- det tyckte jag i alla fall (men säkert inte lilla Mimmi som darrade demonstrativt trots det varma vattnet).
Archie har till min stora glädje fördrivit dagen i gräshage och därmed rört sig mer än några milimeter åt gången så det fick räcka som motion för hans del.
Jag hoppas att han njuter av sina sadelfria dagar- tids nog får han jobba för stallhyran igen.
Efter en (för ovanlighetens skull) hemlagad middag (fläskfilé i champinjonsås- en av mina "paradrätter") är det nu dags att avnjuta "Sex and the city, del 2), en film som fick ett svalt kritikermottagande men som jag tror att jag kommer att gilla.
Jag hoppas att han njuter av sina sadelfria dagar- tids nog får han jobba för stallhyran igen.
Efter en (för ovanlighetens skull) hemlagad middag (fläskfilé i champinjonsås- en av mina "paradrätter") är det nu dags att avnjuta "Sex and the city, del 2), en film som fick ett svalt kritikermottagande men som jag tror att jag kommer att gilla.
Träning lönar sig (hästfilm)
Åhhh vad jag roas av dessa jäkla öl-reklamer :)!
Kanske för att jag kan se Soya och Arch göra något liknande om det skulle behövas (i just denna film) eller så beror det på de fina djuren och den oftast så passande musiken och replikerna :)?
http://www.youtube.com/watch?v=nGx4E8w5VHg&feature=fvw
Kanske för att jag kan se Soya och Arch göra något liknande om det skulle behövas (i just denna film) eller så beror det på de fina djuren och den oftast så passande musiken och replikerna :)?
http://www.youtube.com/watch?v=nGx4E8w5VHg&feature=fvw
Dagens (ekonomi)fråga
Idag funderar jag över hur världen, eller om vi nöjer oss med Sverige, skulle se ut om alla, alltid var tvungna att köpa allting KONTANT- även bilar och hus tex.
Hur skulle vi bo? Skulle husen vara mycket billigare att köpa eller skulle de stå tomma? Vem skulle ha bil? Hade affärer fått slå igen för att de inte fick sålt sina produkter?
Ibland kan jag bli lite förskräckt över hur lättvindigt folk tar olika lån och krediter och man behöver inte gå så långt som till ”Lyxfällan” för att se hur det därefter kan gå ”åt skogen”.
Min känsla är att även hästfolket handlar mer och mer på kredit idag.
En del tar lån för att köpa själva hästen medan andra har hästsläpet och/ eller sadeln på avbetalning.
Bra eller dåligt? Har möjligheten att låna till ”allt” trissat upp priserna på det mesta?
Hur skulle vi bo? Skulle husen vara mycket billigare att köpa eller skulle de stå tomma? Vem skulle ha bil? Hade affärer fått slå igen för att de inte fick sålt sina produkter?
Ibland kan jag bli lite förskräckt över hur lättvindigt folk tar olika lån och krediter och man behöver inte gå så långt som till ”Lyxfällan” för att se hur det därefter kan gå ”åt skogen”.
Min känsla är att även hästfolket handlar mer och mer på kredit idag.
En del tar lån för att köpa själva hästen medan andra har hästsläpet och/ eller sadeln på avbetalning.
Bra eller dåligt? Har möjligheten att låna till ”allt” trissat upp priserna på det mesta?
fredagen den 12:e november 2010
Fredag- fortsatt slappt
Inte heller idag lockades jag av att rida (läs: skritta), det blåste så jag fick grabba tag i mössan flera gånger och att snurra runt inne i ridhuset hade jag inte heller lust med.
Sedan vill jag faktiskt gärna att Archie också känner att han får en paus från ridningen och att komma dragandes med sadeln titt som tätt känns inte så juste.
Muggen håller sig fortsatt borta och nu nöjer jag mig med att torka ur karlederna med en handduk om benen är torra och i annat fall tvätta av dom med varmvatten och därefter handdukstorka dom.
Efter borstning, täckesbyte och lite godis i krubban körde jag hem för att hålla helg- sköööönt!
Sedan vill jag faktiskt gärna att Archie också känner att han får en paus från ridningen och att komma dragandes med sadeln titt som tätt känns inte så juste.
Muggen håller sig fortsatt borta och nu nöjer jag mig med att torka ur karlederna med en handduk om benen är torra och i annat fall tvätta av dom med varmvatten och därefter handdukstorka dom.
Efter borstning, täckesbyte och lite godis i krubban körde jag hem för att hålla helg- sköööönt!
torsdagen den 11:e november 2010
Speciella FASADER
Är det bara jag som tänker "bunker" när jag ser detta boningshus?
Här känns det nästan som om växtligheten håller på att äta sig in i huset!
Och det är säkert charmigt med all denna grönska men frågan är vad som döljer sig under den? Med tanke på att all växtlighet behöver mer eller mindre fukt för att överleva så.....
Och det här "plottriga" huset (en snyggare version av Pippi Långstrumps boning if you ask me) vill man ha ca 6 mille för (och det ligger inte i någon storstadsregion).
Och det här "plottriga" huset (en snyggare version av Pippi Långstrumps boning if you ask me) vill man ha ca 6 mille för (och det ligger inte i någon storstadsregion).Två roliga reklamfilmer till
http://www.youtube.com/watch?v=Zb3fhsfs6ZU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=NuZ2POqYRys&feature=related
Och ännu fler kommer längre fram, jag älskar dom!
http://www.youtube.com/watch?v=NuZ2POqYRys&feature=related
Och ännu fler kommer längre fram, jag älskar dom!
Torsdag- till häst!
Ännu en härlig semesterdag lider mot sitt slut och som vanligt har jag ägnat den åt mina djur.
Soya har sprungit lös i ca 2 1/2 timme idag så hon lär sova gott och även Archie stod och gäspade på stallgången efter sin "motion" (hmmm...).
Började dagen med att åka till stallet för mockning och foderfix och när detta var avklarat körde jag snabbt förbi för att titta på ett hus som jag via hemnet hade sett var till salu i Staffanstorp.
En blick på huset och omgivningen (ett minst sagt tättbebyggt villaområde) sa mig att jag gärna hade köpt huset om det låg på en egen tomt i Grevie men att jag aldrig hade stått ut att ha trettioeleva grannar ända inne häcken (och då menar jag inte bara trädgårdshäcken) som här.
Efter denna (föga förvånande) besvikelse körde jag för att träffa Åsas whippar i Järavallen, denna gång utan själva Åsa som sällskap dock.
Åsa har haft den makalösa oturen att bryta foten så hennes sambo fick agera hundrastare tillsammans med mig och det gick hur bra som helst.
Hundarna kommer ju så väl överens att det aldrig är några problem och vi hade det lika trevligt som alltid då våra fyrfotingar träffas.
På eftermiddagen var det dags att "rasta" Archie och jag ska väl inte påstå att jag kände en enorm lust att sadla på för att skritta omkring utomhus.
Men ut kom vi och i sådana lägen är det underbart skönt att ha en "klippa" som Arch som man kan låta vara oriden hur länge som helst för att därefter bara sadla på och rida ut, utan en tanke på att han ska vara sprallig eller rent av "dum".
Nej, våra 45 minuter utomhus förflöt utan minsta incident förutom att vi såg 2 rådjur på mycket nära håll men min allra skarpaste röst fick Soya att inte ens överväga om dessa djur var lekkamrater, potentiell föda eller bara något att jaga utan hon stannade vi vår sida.
"Stallets vackraste häst" som jag retsamt brukar säga till stallägaren. I sanning menar jag det och jag misstänker att även stallägaren har ett gott öga till "herr Inställsam" som vet hur man charmar alla.
Och så en "close up" på den vackre...
"Bildbeviset" på att jag faktiskt red idag (nej, jag sadlade inte bara på, tog kortet och sadlade av igen :)).
Soya har sprungit lös i ca 2 1/2 timme idag så hon lär sova gott och även Archie stod och gäspade på stallgången efter sin "motion" (hmmm...).
Började dagen med att åka till stallet för mockning och foderfix och när detta var avklarat körde jag snabbt förbi för att titta på ett hus som jag via hemnet hade sett var till salu i Staffanstorp.
En blick på huset och omgivningen (ett minst sagt tättbebyggt villaområde) sa mig att jag gärna hade köpt huset om det låg på en egen tomt i Grevie men att jag aldrig hade stått ut att ha trettioeleva grannar ända inne häcken (och då menar jag inte bara trädgårdshäcken) som här.
Efter denna (föga förvånande) besvikelse körde jag för att träffa Åsas whippar i Järavallen, denna gång utan själva Åsa som sällskap dock.
Åsa har haft den makalösa oturen att bryta foten så hennes sambo fick agera hundrastare tillsammans med mig och det gick hur bra som helst.
Hundarna kommer ju så väl överens att det aldrig är några problem och vi hade det lika trevligt som alltid då våra fyrfotingar träffas.
På eftermiddagen var det dags att "rasta" Archie och jag ska väl inte påstå att jag kände en enorm lust att sadla på för att skritta omkring utomhus.
Men ut kom vi och i sådana lägen är det underbart skönt att ha en "klippa" som Arch som man kan låta vara oriden hur länge som helst för att därefter bara sadla på och rida ut, utan en tanke på att han ska vara sprallig eller rent av "dum".
Nej, våra 45 minuter utomhus förflöt utan minsta incident förutom att vi såg 2 rådjur på mycket nära håll men min allra skarpaste röst fick Soya att inte ens överväga om dessa djur var lekkamrater, potentiell föda eller bara något att jaga utan hon stannade vi vår sida.
"Stallets vackraste häst" som jag retsamt brukar säga till stallägaren. I sanning menar jag det och jag misstänker att även stallägaren har ett gott öga till "herr Inställsam" som vet hur man charmar alla.
Och så en "close up" på den vackre...
"Bildbeviset" på att jag faktiskt red idag (nej, jag sadlade inte bara på, tog kortet och sadlade av igen :)).Måste säga att jag är mycket nöjd med mitt ridtäcke från Ullared för 99:--, det passade precis så bra i färg till mitt svarta djur som jag trodde att det skulle göra.
Rolig reklamfilm med hästar
Har hittat några underbara reklamfilmer med hästar som jag bara måste rekommendera.
Inte för att jag tycker att Budweiser (ölen) har speciellt mycket med handlingen/ reklamen att göra (eller så fattar inte en helnykterist som jag sådant) men men....
NJUT!!!!!!!! (fler klipp kommer senare)
http://www.youtube.com/watch?v=iq5CD9gucA8&feature=fvst
Inte för att jag tycker att Budweiser (ölen) har speciellt mycket med handlingen/ reklamen att göra (eller så fattar inte en helnykterist som jag sådant) men men....
NJUT!!!!!!!! (fler klipp kommer senare)
http://www.youtube.com/watch?v=iq5CD9gucA8&feature=fvst
Dagens (årstids)fråga
Vilken årstid kommer efter hösten?
Tja...enligt MIG är det faktiskt ALLTID vintern och för mig är detta är självklarhet med allt vad det innebär men tydligen finns det alltid en mängd människor som blir liiiiika överraskade varje år (med allt vad DET innebär).
"Oj...går det inte att köra med mina blankslitna sommardäck över meterdjupa snövallar"
"Oj...hur kunde jag hamna i diket- jag körde ju bara i 130 kilometer i timmen på den här glashala vägen".
"Oj...varför tar det 20 minuter extra att ta sig till jobbet- det har ju bara snöat non-stop i 24 timmar".
"Oj....varför är min lilla skogsväg in the middle of nowhere inte plogad än- klockan är ju faktiskt 6 på morgonen och jag måste till jobbet".
"Oj...varför tutar det upptaget hos däckfirman när JAG vill byta till vinterdäck NU, GENAST och helst MEDDETSAMMA".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8098721.ab
Tja...enligt MIG är det faktiskt ALLTID vintern och för mig är detta är självklarhet med allt vad det innebär men tydligen finns det alltid en mängd människor som blir liiiiika överraskade varje år (med allt vad DET innebär).
"Oj...går det inte att köra med mina blankslitna sommardäck över meterdjupa snövallar"
"Oj...hur kunde jag hamna i diket- jag körde ju bara i 130 kilometer i timmen på den här glashala vägen".
"Oj...varför tar det 20 minuter extra att ta sig till jobbet- det har ju bara snöat non-stop i 24 timmar".
"Oj....varför är min lilla skogsväg in the middle of nowhere inte plogad än- klockan är ju faktiskt 6 på morgonen och jag måste till jobbet".
"Oj...varför tutar det upptaget hos däckfirman när JAG vill byta till vinterdäck NU, GENAST och helst MEDDETSAMMA".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8098721.ab
onsdagen den 10:e november 2010
Uppåt väggarna (olika väggbeklädnader från Hemnet)
Tegel inomhus? Tja...det kan funka (fast detta var fult tycker jag).
Denna tapet var så fin tyckte de som satte upp den att de tog lite på innerdörren också.
Huset som detta rum finns i är "lustigt" så till vida att ALLA (ganska många) rum har lika färggranna tapeter i olika mönster och dessutom heltäckningsmattor nästan överallt.
Såå dyrt är det väl inte med tapeter att man inte ska kunna unna sig att klä hela väggen, eller?
Furuväggar inomhus- nästan det värsta jag vet!
Väggarna blommar upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
