Veckan som gått

De enda djuren jag brukar möta i Dalby- koerna :)!

Ännu en höstvecka är till ända!

Tävlingssäsongen är slut för Archies del och den har varit trist på många vis. Dels uteblev många förväntade resultat men sedan så har själva "upplägget" eller vad jag ska kalla det också varit både konstigt och trist.

Till att börja med gjorde den ihärdiga vintern att flera tävlingar i början på året knappt fick några startande och sedan så har detta mönster bara fortsatt tycker jag.

Jag kan inte förstå varför nästan alla LA-klasser på regional nivå har innehållit på sin höjd 20 startande, om ens det, och det tycker jag är en jättetråkig trend (om det nu är en trend och inte något som jag bara inbillat mig/ råkat ut för).

En del klasser har inte ens fått ihop 10 startande och då tycker i alla fall jag att lusten att tävla minskar.

Vi får väl se hur det blir nästa år....

Archies vintervila närmar sig med stormsteg och jag är kluven inför den, minst sagt.

Jag tycker ju verkligen om att rida (om nu någon har missat det, ha ha) och gillar inte att ha hästen stående men samtidigt så måste ju häststackaren få vila sig någon gång och då är det ju bättre att han får göra det när det är som mörkast och "äckligast" att rida.

I torsdags hade jag den första av mina 10 inplanerade semesterdagar under lika många veckor framöver och det var verkligen härligt. Jag tyckte att jag fick mycket ut av dagen även om jag egentligen inte gjorde något särskilt.

Soya och jag har varit gräsänkor under en stor del av veckan och tiden har vi bland annat fördrivit med flera besök i Dalby där vi motionerat flitigt.

Jag är så tacksam över att ha hittat detta "tillhåll" eftersom det annars är svårt att hitta lämpliga ställen där man själv kan springa och ha hunden lös.

Vi har ju annars "Bokskogen" vid Skabersjö med underbara spår i skogen men eftersom de är så flitigt använda av både motionärer och flanörer så kan man inte med gott samvete släppa lös sin hund- inte utan att förarga folk om inte annat.

I Dalby möter jag nästan bara korna och de verkar ärligt talat inte bry sig det minsta :).

Söndag- nya tider

Ja, idag hade man ju chansen att sova en timme längre pga tidsomställningen men det slår sällan fel; när man väl kan sova så vaknar man pigg som en lärka medan man i vanliga fall, dvs när man måste stiga upp samma tid är dödstrött.

Morgonen inleddes med en extra lång promenad i Dalby med Soya och sedan åkte vi till stallet för att mocka och fixa lite med Archies foder.

Efter hagintag strax efter klockan två tog jag med både hund och häst på en tömkörningsrunda och som vanligt gick det hur bra som helst att motionera i naturen.

Jag travade lite efter Archie men i ärlighetens namn är det en enorm skillnad på att springa "för sig själv" mot att försöka hålla Archies takt och med tömmar i händerna så jag kan inte påstå att det blev några längre sträckor i taget. Genomsvettig och röd som en tomat blev jag i alla fall :).

Herr A skrittar på med raska steg.

Skopan som jag skrev om i fredagens inlägg. Archie tittade lika misstänksamt på den idag och ärlig talat känns den lite malplacerad där den ligger "in the middle of nowhere".

Speciella annonser del 193, sop-dumpning

http://www.blocket.se/lulea/Hobalar_bort_skankes_30418915.htm?ca=23_11&w=3

Låter som om man vill låta någon annan ha besväret med att köra till tippen?

Speciella annonser del 192, skinn på näsan!

http://www.blocket.se/vasterbotten/Serios_medryttare_finnes_30427380.htm?ca=23_11&w=3

Inget fel på denna 11 årings (!) självförtroende :)!

Dagens (tids)fråga

Varför ställer man om klockan till vintertid en helgdag?

Det hade väl varit skönare att få sova en timme längre en vardag? På helgen kan man ju oftare bestämma själv när man ska stiga upp (så vida man man inte jobbar skift förstås).

Sker tidsomställningen på helgen för att man vill försöka undvika att så många virrpannor missar viktiga tider en vardag eller vad är skälet tro?

Makaber rubrik (artikel med hästanknytning)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8044116.ab

Lördag- kolikstopp gav nästan halt häst

Bara lugn...den konstiga rubriken ska strax förklaras :).

Morgonens dressyrpass avverkades i ottan och sedan tog jag en ovanligt lång sovmorgon.

Soya var med i ridhuset och övervakade oss så hon hade inte heller något emot att tillbringa några timmar i sängen därefter.

Efter uppstigning och lite internet-ande åkte vi till Dalby där vi motionerade och mötte Fantomen i dubbel upplaga (se separat inlägg om detta).

På eftermiddagen insåg jag att det inte skulle vara lönt att släppa ut Arch och Ri i hagen igen, dels är hagarna rena lervällingen just nu och framför allt så blir det mörkt otroligt snabbt så jag hade knappt hunnit hem innan jag hade fått åka tillbaka för intag.

Eftersom jag vet hur Archie beter sig i leriga hagar (läs: står som en staty rakt upp och ner och "motionerar" lika mycket som i sin box typ) så ansåg jag att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och gå lite med honom så att han inte skulle få ont i sin mage av allt stillastående.

Inte för att just Archie någonsin visat några koliktendenser (gud...vågar man ens skriva detta utan att genast drabbas av Murphy?) men Décima hade ju små magonts-attacker så att det räckte och blev över för resten av min livstid och sådant sätter sina mentala spår.

Så Archie fick traska några minuter i ridhuset för att förebygga kolik men i stället höll han på att bli halt den klumpedunsen (därav rubriken).

Precis när vi hade gått ut från ridhuset, samtidigt som en annan häst, så var Archie (antar jag?) så koncentrerad på den andra hästen att han snubblade till lite lätt men i stället för att återfå balansen så gick han ner på bägge framknäna!

Huuu...jag hann faktiskt bli rädd innan han kom på fötter igen men när jag sprang med honom direkt därefter så såg han hur fin ut som helst trots att "ramlingen" måste ha motsvarat ett rejält böjprov på båda knäna samtidigt (på tal om diskussionen om böjprov härom dagen) ha ha. Eller så blev han dubbelsidigt halt direkt vilket gjorde att jag inte såg något (får man skämta om sådant- tveksamt?)

Denna lilla vurpa får mig att fundera över hur klumpig gossen är när jag inte är i närheten och när han är i frihet men det vill jag kanske inte ens veta?

Soya visar sin skog

Hallå gott folk- follow me så ska ni få se på natur som heter duga!

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska gå på dessa tunna pinnar till trappa.

Till höger, nedanför backen (fast det ser man inte på kortet) brukar det gå en massa kossor.

Syrran Zahra jagade en i somras när hon var på besök men jag brukar hålla mig på behörigt avstånd. Man vet aldrig vad sådana konstiga djur kan hitta på- de är nog inte lika snälla som min häst Archie misstänker jag.

Mammi har blivit en riktig naturfotograf och ska hela tiden hala upp telefonen för att ta olika bilder.

Jag brukar vara för snabb för att fångas på bild och tycker faktiskt inte heller att jag behöver posera heeeela tiden.

Njut av den rogivande skogen i stället......

.....av alla färger.....

..... och dagens vackraste bild!

Oh my: Fantomen i skogen!

Jag har ju flera gånger berättat om mina och Soyas vandringar och joggingturer i ett naturreservat vid Dalby och hur ensamma vi brukar vara på dessa utflykter.

Idag möttes jag dock av en syn som först fick mig att tro att jag hallucinerade i mitt darrbenta och andtrutna tillstånd- jag hade bara hundratalet meter kvar av min joggingtur och då brukar det inte vara mycket kvar av mig.

Men lilla Soya såg samma sak som jag och blev så förskräckt att hon skällde till och då förstod jag att mina ögon inte spelade mig ett spratt; mitt i skogen kom 2 män iklädda fantomendräker gående.

Jag var så trött att jag med nöd flämtade fram "hon är snäll och gör absolut ingenting" (åsyftande min skällande vakthund) och sedan sprang jag åt motsatt håll tills min sedvanliga löpsträcka var avverkad.

När jag hade hämtat andan blev nyfikenheten mig övermäktig och jag tänkte att jag måste försöka spåra upp dessa knäppgökar och fråga vad i hela fridens namn de gjorde i en skog iklädda dessa dräkter.

Sagt och gjort och mycket snart kunde jag skymta något bakom några träd:

Nog tusan var det en av Fantomen-männen och jag skyndade på mina steg.

Jag hoppades att Fantomen inte skulle observera min fotograferande I-phone, kanske skulle han inte ha lust att förevigas på birgittashastsida.blogspot.com tänkte jag.

Väl framme hos båda fantomen-männen var jag bara tvungen att fråga varför de gick klädda på detta vis och på det svarade den ene "av ingen särskild anledning faktiskt- vi tänkte dyka lite".

Det visade sig att killarna hade våtdräkter under sina maskeringar och mycket riktigt såg jag den ene hoppa i plurret efter en stund:

Ja, mycket konstigt ska man vara med om, eller vad säger ni?

Hage eller inte hage- det är frågan?

Suck.....så här ser det ut i våra hagar just nu :(

Varje år omkring denna tiden överfalls jag av ovanstående fråga flera gånger om, dvs ska man i alla lägen släppa ut hästen i hagen?

Som ni säkert vet är jag en stor "hag-ivrare" och detta var också en starkt bidragande faktor till att jag valde att flytta Archie från ett stall där jag själv var som en inventarie och hade huserat i över 20 år- hagtiderna blev mer och mer begränsade och det blev svårare och svårare för mig (praktiskt, tidsmässigt osv) att kunna släppa ut min häst annat än ett fåtal timmar varje dag vilket inte kändes ok.

Nu bor Archie i ett annat stall sedan 1 år tillbaka och allting är så perfekt och bra som det bara kan tänkas utom just vad gäller hagarna.

Vinterhagarna är små, vid mycket regn (som nu) fulla av djup gegga och det finns inte ett grässtrå att äta.

Detta innebär att hästarna mer eller mindre "står rakt upp och ner", dvs blickstilla i många timmar med ibland regnet strilande över sig och med lera upp till kotorna.

Om detta nu hade varit något unikt för just detta stall så hade lösningen varit enkel: då hade man kunnat flytta hästen och så hade problemet varit ur världen men så ser det inte ut i mina trakter utan detta med hagar enligt ovan är snarare regel än undantag.

Nästan "alla" har det så här så en flyttning hade inte inneburit någon som helst förbättring i det avseendet och då finns det ju ingen anledning att ge sig av heller.

Men visst- hade man verkligen letat ihjäl sig så hade man kanske hittat något litet stall någonstans i obygden som hade turen att förfoga över så mycket mark att hagarna inte blir så förstörda/ upptrampade som hos oss men jag lever inte ett sådant liv att det hade varit bra eller ens ok för mig att flytta hästen dit.

Jag har varken tid eller ork att köra hur långt som helst för att komma till stallet och dessutom vill jag träna regelbundet och utan påverkan av vädret vilket förutsätter ett ridhus.

Bara genom detta faller majoriteten av lämpliga stall bort- i alla fall om jag som sagt inte ska få en avsevärt längre resväg med allt vad det innebär.

Så tankarna om "hage eller inte hage" får fortsätta att störa mig.

Än så länge väljer jag hage framför "stå inne i stallet och uggla" och det är ju inte heller så att "mina" stallägare utsätter hästarna för vilka skyfall som helst utan då tas hästarna in tidigare eller så släpps de ut senare.

Men trist är det när det är sådant här väder oavsett.

Hur har ni det i era stall och har ni hittat lösningar som passar er och på vilket sätt i så fall?

Fredag- tur med (en skopa) tur

Idag slutade jag lite tidigare för att kunna rida ut med Soyis och Arch innan det blev mörkt.

Rubriken syftar till att vi på vår ridTUR hade TUR så tillvida att jag INTE blev av med Soyas täcke.

För att ta det från början så upptäckte jag när vi hade ridit en stund att Soya inte längre var strax bakom mig och när hon kort därefter kom springande hade hon inte längre sitt regntäcke på sig.

Hur detta extremt välsittande täcke som hon haft på sig "tusen" gånger på våra uteritter hade kunnat ramla av henne var för mig en gåta men glad var jag då jag red samma väg tillbaka och hittade täcket liggande i gräset.

Det hade varit retligt att bli av med det just för att det sitter så bra och tänk så förvånade andra ryttare eller promenerande människor hade blivit av att hitta ett täcke liggande "mitt i obygden".

Nu var det bara till att hoppa av, plocka upp täcket och sedan hitta något att sitta upp på igen.

Att svinga sig upp i hoppsadeln tillhör inte mina starka sidor, visst hade det gått om jag hade ansträngt mig lite men nu låg det en skopa (!) i närheten (alltså en lös skopa tillhörande en grävskopa) som jag kunde ställa mig på och även om Archie från början tyckte "ska jag verkligen stå bredvid det där monstret" så lät han sig snabbt övertalas, jag kunde hoppa upp och vi kunde rida vidare :).

Speciella annonser del 191, bara vacker

Inget speciellt med denna annons egentligen, ville bara visa en vacker bild- notera den underbart glänsande hårremmen:

http://www.blocket.se/sodermanland/Vill_du_rida_och_pyssla_med_mig__30365269.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 190, ett utdöende släkte?

Sådana här tjejer fanns det massor av "på min tid" (stenåldern):
http://www.blocket.se/stockholm/Behover_du_stallhjalp__30366749.htm?ca=23_11&w=3

Numera verkar de vara ett utdöende släkte och har ersatts av mobilknappande, internet-sittande slöfockar som knappt ids rida (sade den elaka kärringen fördomsfullt).

Speciella annonser del 189, favorit i repris

Tycker denna annonsen är så rolig:

http://www.blocket.se/lund/Stall___stora_falt_dar_hastar_kan_galoppera_29193027.htm?ca=23_11&w=3

Btw så föredrar jag om min häst INTE galopperar i hagen (därmed inte sagt att jag vill ha honom i så liten hage att detta är omöjligt).

Speciella annonser del 188, om du är "stockholmare"

Kolla in denna annons:

http://www.blocket.se/stockholm/Stallplatser_3_mil_soder_om_city_prissankt__21674688.htm?ca=23_11&w=3

Jag börjar nästan undra vari "hållhaken" består för det låter i mitt tycke nästan för bra för att vara sant med tanke på priset, eller?

Klok katt

http://www.expressen.se/husdjur/1.1868310/katten-oscar-kan-forutspa-dodsfall

Man får juhoppas att gamlingarna inte känner till kattens förmåga.

Snacka om dödsångest om katten plötsligt hoppade upp i ens säng....

Ibland har man tur trots allt

Härom dagen tänkte jag vara lite smart och passa på att handla grönpellets till Archie efter att jag hade varit i Dalby med Soya.

Jag är inte så förtjust i att köra bil oavsett och eftersom det skulle vara hyfsat "på vägen" tyckte jag att jag var riktig planerande.

Tyvärr visade det sig att det i min plan inte ingick att foderaffären hade stängt sedan 20 minuter när jag kom dit och det kändes otroligt snöpligt. Sur blev jag!

Allt annat än sur blev jag däremot bara dagen därpå då jag mer eller mindre av en slump gick igenom en hög med reklam vi fått och hittade en rabattkupong på 50 kronor på just grönpellets och i just den foderaffär jag tänkt åka till.

Inte för att jag står och faller med en femtiolapp men lite tursamt kändes det faktiskt ändå :)!

Torsdag- ljuvliga semester!

Några bilder från....
.....eftermiddagens promenad i närheten av stallet....
...med den ständiga följeslagaren :).


Idag har jag avverkat den första av mina 10 inplanerade semesterdagar de kommande veckorna.

Vilket bra idé och så skönt det har varit!

Jag kan inte påstå att jag har gjort så mycket "speciellt" utan faktiskt mest varit med mina underbara djur (och det är ju inte så lite det) men det är nog mer psykologiskt att det har känts så otroligt befriande.

Trots att jag trivs oerhört bra med mitt jobb så ska det ändå bli mycket skönt med dessa mikro-ledigheter mitt i den vidriga hösten, skönt att slippa rida i mörker, gå ut med hunden i mörker, komma till jobbet i mörker osv.

Även dagens ridpass avhölls i ridhuset och Archie kändes väldigt mjuk och fin. Fortfarande skulle jag önska ännu mer egen bjudning från hans sida och fortfarande blir jag ganska trött (flåsig) under våra pass men jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Efter ridningen tog jag en långpromenad med Soya och nu ska jag bara kura i soffan med Ridsport som kom i brevlådan och slötitta på tv- härligt!

Lite skogsbilder

Idag har jag semester (underbart) och passade då på att åka med Soya till naturreservatet vid Dalby som vi båda är så förtjusta i.

Till och med höst och vinterhataren Birgitta måste tillstå att det är vackert med denna lövmatta som täcker allt.

Ungefär här brukar vi börja vår joggingtur och sedan springer vi i lite drygt 40 minuter- det är så lång tid vår "runda" tar.

Idag tog vi också en promenad efter joggingturen och jag får en känsla av att Soya hade kunnat springa omkring i dessa omgivningar hur länge som helst.

Jag tycker att det är skönt att vi dels aldrig möter några vilda djur och dels i princip nästan aldrig andra människor så Soya kan rusa omkring hur hon vill utan att jag behöver bekymra mig över att hon ska försvinna och/ eller störa någon.

Min favoritsyn är då Soya varje gång vi joggar förbi dessa nedfallna träd flyger över dom hur lätt som helst. Som synes är det ändå ett ganska brett "hinder" men Soya har inga problem med att räcka över.

Vädret idag var mulet och med regnet hängande över oss men en annan fördel med vårt Dalby-tillhåll är att man nästan hela tiden befinner sig i skog, dvs väldigt skyddat.

Inte ens lilla frys-Mimmi huttrar utan täcke och själv springer jag ju mig varm.

Nu ligger doggy ihoprullad i sin säng, väl motionerad och med magen full av färska grisknorrar. Är det semester så är det....då får man äta lite extra "gott" (maken klöks nästan varje gång han ser "härligheterna").

Speciella annonser del 187, alla gillar inte nyår

http://www.blocket.se/kalmar/Lugnt_boende_over_nyar_30296723.htm?ca=23_11&w=3

Ett säkert inte helt ovanligt fenomen, dvs att man vill komma bort från allt smällande om man har djur.

När jag bodde i Malmö (för 7 år sedan) började "man" (läs: ungar som hade för mycket pengar och inget bättre för sig) smälla flera veckor innan nyår och höll sedan på lika länge därefter.

Det var med hjärtat i halsgropen som man ibland släppte ut hästen i hagen (även om ingen av mina hästar egentligen varit skotträdda), inte så kul om hästen börjar tok-skena i en knölig istäckt hage för att någon ung....ävel inte haft vett att begripa att man inte kan smälla i närheten.

Nu bor vi utmed en 90-väg och även om det inte alltid är så kul så lockar det i alla fall aldrig någonsin hit några smälltokiga människor.

Speciella annonser del 186, alla gillar inte djur....

...eller inte Gullan och Gertrud i alla fall :)!

http://www.blocket.se/jonkoping/Soker_hus_villa_gard_plats_for_hast_getter_30371356.htm?ca=23_11&w=3

Dagens fråga: har vi en övertro till böjprovet?

Gårdagens fråga huruvida många/ vissa av oss rider på hästar som inte skulle gå igenom en veterinärbesiktning fick mig automatiskt att ställa en följdfråga; litar vi för mycket på böjproven?

Av de svar jag fick på inlägget skulle man nog kunna utläsa att majoriteten svarar JA.

En bloggkommentator, Åsa, refererade till en intressant artikel (tyvärr skriven på engelska) som också gör gällande att så är fallet:

http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028

Forskare ska enligt denna artikel ha kommit fram till (om jag förstod det hela rätt) att framför allt reaktioner på kotor kunde vara missvisande- dvs en häst kunde vara ohalt trots böjprovsreaktion i kotan osv.

Intressant är, tycker jag, att vi i Sverige använder oss så benhårt av just böjprov.

Vet att en veterinär fått mycket kritik för att han använder sig av rullband i stället och har i alla fall hört rykten om att man inte godkänner hans besiktningar inför köp eftersom han alltså inte böjer.

Just böjprovsreaktioner menar även jag att man borde vara mycket försiktig med att förlita sig helt på då jag personligen vet en häst som i många år alltid hade (har) en böjprovreaktion på ett ben samtidigt som den tävlade upp till svår dressyr fullständigt utan problem (och den hästen är uppåt 20 år idag och tävlar än).

Om jag sedan själv hade vågat köpa en häst med böjprovreaktioner är en annan fråga som jag idag inte skulle våga ge ett entydigt svar på då om inte annat försäkringsbolagen kan vara rätt så "kinkiga" med detta.

Jag vet inte ens om de tex skulle godkänna att man köpte en häst utan böjprov av veterinär, i alla fall inte om man ville försäkra den för ett lite högre belopp. Vad tror/ vet ni?

Sedan är det väl också så som en bloggläsare, Jessica, var inne på kring förra inlägget att vi hästägare/ köpare gärna vill ha garantier så gott det går även om sådana egentligen aldrig kan lämnas.

Eftersom en häst är en så pass dyr "vara" så vågar de flesta inte "gambla" och ta chansen med en häst som kanske har någon röntgenförändring/ böjprovsreaktion/ whatever eller så innebär sådana "defekter" nästan utan undantag en större eller mindre prisreduktion. Att utannonserade hästar för x antal hundratusen efter en misslyckad veterinärbesiktning sedermera säljs för typ hälften av vad säljaren tänkt från början har jag stött på mer än en gång.

Hade en fin häst kostat lika mycket (läs lite) som tex en fin hund hade situationen säkert sett helt annorlunda ut men som det är idag så kan man bli stående med en otroligt svårsåld häst som kanske egentligen hade kunnat fungera hur bra som helst bara för att ingen vågar "chansa".

Onsdag- hej igen termobyxan!

När jag skulle åka till stallet igår morse var det 2 plusgrader, svinkallt och en mycket svår- bortskrapad ishinna täckte min bils vindruta.

Efter ridningen var jag fullständigt stelfrusen och värmefläkten på jobbet fick arbeta på högvarv.

Vis av detta tog jag i morse fram mina termobyxor, slitna och rent ut sagt anskrämliga men jag tänkte inte frysa som igår.

Men hör och häpna: idag var det 3 plusgrader, inte alls speciellt kallt och definitivt isfritt på rutan.

Så med termobyxorna på blev jag tämligen överhettad men hellre det faktiskt.

Nu ska jag bära detta hemska plagg i typ ett halvår eller så- finns inget som man ser så "bonnig" ut i men vad kan man annat göra om man är så frusen som jag.

"Vill man vara fin får man lida pin" är INTE min melodi i stallet.....

Även idag ville jag knappt sluta rida men fick ju ge mig när jag kände att Archies ork snart skulle tryta.

Fortfarande är det "runt-runt"-ridning som gäller, dvs tämligen kravlöst med fokus på bjudning, lydnad och lösgjordhet och ingenting annat (som om det inte kan vara mer än nog ibland ha ha).

Nu börjar det skymma så snabbt efter jobbet att det knappt är lönt att släppa ut hästarna en andra gång och så som det har regnat idag (läs: helt förstörda hagar) så tror jag Archie föredrog min lilla pysselstund med honom inomhus i stället.

Soya Sockervadd fick givetvis släpas ut med våld av maken- det förstår ju alla att hon var rädd att smälta bort i regnet.

Dagens fråga: rider vi på halta hästar?

Ja, dagens fråga började jag fundera över efter att på mycket kort tid följt 2 hästar vars ägare ville sälja dom men där ingen av dom gick igenom den första veterinärbesiktningen.

Häst nummer 1 tränade och tävlade aktivt på MSV A-nivå i dressyr och var i full gång vid besiktningstillfället och ägaren hade givetvis inte en tanke på att hästen kunde vara halt- då hade den varken tränats eller tävlats och givetvis inte heller körts iväg till en besiktning.
Efter en ledbehandling friskförklarades hästen och såldes kort därefter så i just detta fallet gick allt förhållandevis "smidigt" trots allt.

Häst nummer 2 (6 år) har ridits helt normalt inför försäljningen men gick inte heller denna igenom en besiktning på klinik. Hästen är inte friskförklarad ännu så än så länge står det skrivet i stjärnorna vad som kommer att hända med detta djur.

När jag själv skulle sälja Décima var hon i full tävlingskondition och skulle också ha tävlat nästkommande helg om hon inte hade blivit såld.

Inte heller hon gick igenom sin besiktning så tillvida att hon hade en böjprovsreaktion på ett bakben vilket tack och lov (för min del- för jag var ju inställd på försäljning) "endast" innebar en prisreduktion och att hon faktiskt såldes.

Men dessa exempel får mig alltså att fundera över hur många av oss som dagligen och stundligen rider på "halta" hästar?

Om man hade tagit säg 100 slumpvis utvalda hästar och gjort böjprov på dessa- hur många hade "gått igenom"?

Jag gissar på kanske 50- 70 hästar, vad tror ni?

Imorgon ska vi förresten diskutera en annan intressant följdfråga till ovanstående; litar vi för blint på böjprovet som mätare på om en häst är halt?

Tisdag- basicarbetet fortsätter

Ett litet experiment :). Så här blir korten om man joggar och fotograferar med en I-phone samtidigt. Soya in action för ungefär 1 timme sedan.

Som rubriken förtäljer så fortsätter mitt basicarbete med Archie. När jag hade ridit ungefär halva passet var han helt underbart härlig i både trav och galopp men började också bli trött efter ett tag annars hade jag gärna ridit hur länge som helst.

Sådana dagar längtar jag redan till nästa dags ridning då jag kommer att fortsätta detta arbete och förhoppningsvis infinner sig då den rätta känslan mycket tidigare. (Vågar man skriva så utan att få världens bakslag undrar den skrockfulla? Morgondagen får ge oss facit....).

Min rygg är "sig själv" till så gott som 100 % igen och även ena knät (!) som jag drämde in i en dörrpost igår (!) gör inte längre ont.

Annars inget nytt under solen så over and out!

Vilken korkad undersökning (hundinlägg)

Nedanstående "undersökning" måste vara den mest korkade jag läst på länge eller så undrar jag vilka hundar man egentligen åsyftar?

Inte kan det vara helt normala hederliga whippar i alla fall?

Att en whippet skulle kosta över 50.000 "i drift" per år varav över 6000 kronor skulle gå till pälsvård måste vara rena skämtet även om undersökningen inte är gjord i Sverige.

Jag skulle vilja påstå att man kan hålla kostnaden för pälsvård nere till under hundralappen för just en whippet- ni anar inte hur långt en schampoflaska räcker till dessa sämskinn och något annat behöver de knappast.

Tvärt emot denna idiot-undersökning skulle jag vilja påstå att en whippet är otroligt billig i drift, de äter lite, är generellt friska och behöver som sagt verkligen ingen avancerad pälsvård.

Att man sedan KAN, observera KAN, det vill säga om man VILL, göra av med tusentals kronor på exklusiva, onödiga och knäppa grejer till sin hund är en helt annan sak men det gäller ju verkligen inte bara dessa djur utan så mycket annat här i livet.

http://www.mixr.se/husdjur/hundraserna-som-kostar-mest

Måndag- jag börjar bli gammal

Pust, pust...

Redan när jag vaknade igår morse kände jag att jag hade väldigt ont i nedre delen av ryggen, så som jag kan få om jag har stått böjd länge över någon häst som jag har klippt.

Fast nu hade jag inte ens närmat mig någon häst med klippmaskinen och jag har heller inga andra teorier om varför jag fått ont i ryggen men ont hade jag, och ont har jag fortfarande!

Det är bara att konstatera att man börjar få sina krämpor, nu är det ont i ryggen, för ett tag sedan var det nacken osv.

Sådant som aldrig hände när man var 20. Trist.....buhu....

Som tur är brukar diverse smärtor försvinna så fort jag sätter mig i sadeln och så var det även igår. Kände inte av ryggen det minsta när jag red tack och lov.

Idag har Archie vilodag men annars hade jag inte tvekat att rida trots att jag har fått resa mig upp ur alla stolar i ultrarapid på jobbet.

Men men...ny dag imorgon och förhoppningsvis utan ryggbesvär!

Speciella annonser del 185, hemligt?

http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=406441&kop=1&inriktning=&typ=

Full sekretess utlovas?!?!? Varför då undrar jag!

Veckan som gått

Så här vackert var det i naturreservatet vid Dalby i lördags. Söndagens väder var mer trist och regnigt tyvärr och jag gav mig inte tid till någon fotografering.

Jaha...vad har hänt i veckan?

Inte mycket av intresse som jag kan komma på faktiskt.

Dagarna bara rusar förbi och det känns som om det är måndag ena dagen och fredag den andra.

Jag känner mig ganska trött för det mesta och är inne i en period då jag inte har någon lust att rida på morgnarna vilket ju annars är lite av mitt signum.

Från och med nästa vecka ska jag under ganska många veckor framöver ha 1-2 dagar ledig per vecka och det ser jag mycket fram emot. Just att kunna göra något vettigt med djuren i dagsljus och inte hela tiden famla i mörker på morgonen eller behöva skynda sig efter jobbet så att det inte ska hinna skymma.

Vad gäller min kära häst så har jag ju lagt om ridningen lite och detta berättade jag om för några dagar sedan. Än är det aldeles för tidigt att säga om detta kommer att ge några (bestående) resultat men provar man inte får man inte veta heller.

Soya och jag har njutit av naturen i naturreservatet i Dalby under båda helgdagarna och det är i princip den enda motionen hon får av mig i veckorna. Annars är det maken som står för de dagliga promenaderna och det sköter han med den äran.

Själv är jag ju koppelhatare sedan urminnes tider men att gå med en svart extremt snabb hund lös i beckmörker begriper till och med jag är att utmana ödet mer än lovligt.

Söndag- höstrusk

Idag har det varit riktigt tråkigt väder nästan hela dagen- skurarna har avlöst varandra.

Till och med jag som betraktar mig som en riktig "hag-ivrare" som anser att hästar ska gå ute så mycket som möjligt och i nästan vilket väder som helst fick nästan lust att ta in Archie efter bara någon timme utomhus.

Att stå blickstilla med lera till kotorna i en pyttehage utan mat och med regnet strilande kan inte vara kul för någon häst, eller?

På eftermiddagen efter hagintag blev det tack och lov uppehåll och jag kunde rida ut som planerat.

Det blev lite intervallträning i galopp och jag fick upp riktigt bra fart på den lille gossen efter ett tag.

Jag tror inte det är konditionen som saknas utan mer viljan att springa fort eller så förstod inte Archie direkt vad jag ville.

Själv sprang jag inte alls fort under dagens joggingrunda med Soya, jag var mer fokuserad på att ta mig runt hela rundan utan att stanna för att hämta andan och det klarade jag av om än något darrbent.

Soya verkar älska att springa med mig i Dalby, det ser ut som om hon verkligen njuter över att behärska sin kropp så fulländat.

När hon lekande lätt hoppar över omkullvälta stockar ser hon ut att säga "titta här så skicklig jag är" och det är hon onekligen.

När det gäller längdhinder skulle vilken hopphäst som helst avundas henne, det är jag tämligen säker på :)!

Fullt upp (hundinlägg)

Jag får ibland frågan om jag inte är sugen på att ta valpar efter Soya.

Och visst skulle det vara roligt och gulligt att ha en kolsvart bebis-kopia efter min underbara hund men vad skulle man göra om man inte fick sålt resten av valparna?

Som jag brukar säga "en Soya är underbar men 6-7 stycken....näää".

Öppna nedanstående länk och titta på en hund och ägare som verkligen fick fullt upp!

18 stycken- det måste väl nästan vara rekord?

Min ena greyhound fick förresten "vardagsnamnet" Sladden (hette officiellt Zulu Last) eftersom han kom ut sist av 11 valpar :).

http://www.expressen.se/husdjur/1.2175392/mamma-anny-tar-hand-om-18-valpar

Lördag- alla färdigmotionerade

I morse var det verkligen höstruggigt- regn och blåst för fullt!

Jag och Archie höll oss till ridhuset och fortsatte enligt gårdagens plan och strategi.

Longeringen hjälper faktiskt väldigt bra, när jag sedan sitter upp är Archie redan uppvärmd men jag är inte det minsta trött- mycket bra! Annars upplever jag honom som nästan mest seg i början av ett ridpass så det är skönt att slippa detta.

Att inte rida med spö var inte så svårt som jag trodde men ibland får jag för dåligt gensvar på även en ganska rejäl skänkelhjälp vilket jag inte tycker om.

Fast som helhet är bjudningen faktiskt helt ok även utan spö och jag tycker att jag sitter långt mer stilla och utan av inverka hela tiden nu- bra!

Efter någon timme i den sköna sängen tvingade jag mig att stiga upp och ytterligare en stund senare åkte Soya och jag till naturreservatet vid Dalby för att jogga vår sedvanliga runda.

Soya hade dessförinnan tagit en promenad med maken på HANS sedvanliga promenad men eftersom hon tycks omöjlig att trötta ut sprang hon omkring i full fart i Dalby.

Skogen är nu full av löv på marken och det var bitvis lite halt efter allt regn men vi lyckades ta oss runt helskinnade men svettiga (jag) och leriga (Soya).

Nu är hela familjen således färdigmotionerad och nu ska det bara slappas resten av dagen.

Bloggkommentarer

En bloggläsare hörde av sig till mig nyligen med frågan ”har du slutat av svara på kommentarer”.
 
Personen tyckte att jag varit snål med att svara mina läsare på sista tiden och eftersom jag har förstått att sådant kan vara lite känsligt tänkte jag orda lite om det här med kommentarer.
 
För det första kan jag säga att det händer ytterst sällan att jag väljer att inte publicera någon kommentar.
 
Jag har så pass mycket skinn på näsan att jag vågar visa omvärlden om/ att andra kan ha negativa synpunkter på det jag skriver.
 
Dessutom skulle det kännas oärligt att ständigt sortera bland kommentarerna så att bara de som tycker som jag fick komma till tals, det skulle ge en helt skev bild och dessutom inte tillföra så mycket.
Man kan ju faktiskt få sig en tankeställare även av sådant som kanske inte är så snällt skrivet och jag ser OFTAST ingen anledning att undanhålla mina läsare detta.
 
Som bloggskribent vill man (tror jag i alla fall) har så många kommentarer som möjligt men jag ser att även de med bloggar som läses av TUSENTALS läsare varje dag kan ha väldigt tunnsått med dom så man ska nog inte ha för höga förväntningar och/ eller tjura ihop om de uteblir.
 
Vissa inlägg jag lagt ner jättemycket tankemöda på och som jag själv tycker det borde finnas hur mycket som helst att kommentera kring får inte ett enda svar medan rent trams som tagit mig 2 sekunder att färdigställa kan få många att reagera.
 
Om man inte svarar på de kommentarer man får har jag förstått att vissa tröttnar på att skriva fler och det står ju givetvis var och en fritt att göra som man känner.
 
Jag FÖRSÖKER att svara på mer eller mindre alla kommentarer men ibland tycker jag att det kan kännas tröttsamt att slösa spaltutrymme på svar i stil med ”jag instämmer”, ”tack för din kommentar” och ”vad roligt att du håller med”.
 
Där är man som sagt olika, jag vet en bloggare som får typ 50 kommentarer varje dag och som i princip inte svarar på någon trots att en del är rena frågor medan en annan bloggare tackar för ALLA kommentarer i översvallande ordalag.
 
Jag hoppas att ni som läser min blogg förstår att jag är glad och tacksam över eventuella kommentarer från er (det står till och med högst upp på min startsida) även om ni inte alltid får svar- tycker ni att jag ska skärpa mig så lovar jag att försöka och rena frågor tror jag aldrig att jag missar att svara på faktiskt.     

Fredag: back to basics och nya strategier

För att försöka komma till rätta med de seghetsattacker som Archie drabbas av med ojämna mellanrum och när man minst önskar det (på tävling och på träningarna hos Ebba framför allt) har jag insett att jag måste backa några steg och även ändra min ridning.

De flaxande benen jobbar jag ju redan med, dvs att få dom stilla, och jag måste också få Archie att gå för lättare hjälper och utan att man ska vifta till honom med spöt.

Att sitta och jobba med olika rörelser innan detta fungerar får bara till följd att de inte utförs korrekt, att tempot inte det önskvärda och att jag inte inverkar som jag ska, lätt och enkelt.

Det kan inte heller vara så att jag ska behöva vara fullständigt slut av att rida (läs:driva).

Så; ny strategi ska provas med start idag och den ser ut som så här:

- Börja ridpassen med att longera Archie inspänd. Fördel för Archie: han har ingen på ryggen. Fördel för Birgitta: hon kan få fart på hästen utan att svimma av trötthet.

- Rida utan spö. Fördel för Archie: han slipper få ont i baken (OBS! Skämt, han bryr sig inte nämnvärt om spöt oavsett). Fördel för Birgitta: det är så man rider på tävling så det måste fungera hemma.

- Arbeta mer med grundläggande ridning och inga rörelser innan detta fungerar. Dvs se till att Archie hela tiden går med önskvärd bjudning, att övergångar görs med 100 % eftergift, att det går att byta varv, byta från volt till fyrkantsspår och tillbaka utan att varken tempo eller eftergift förändras det minsta. Fördel för Archie: han slipper pressas till mer än han i dagsläget klarar av att utföra KORREKT. Fördel för Birgitta: hon slipper irritera sig över att det som hon försöker hetsa fram ändå inte görs korrekt.

Morgonens pass avverkades enligt ovan och det kändes mycket bra. Nu får vi bara se om det hjälper i förlängningen men det får ju tiden utvisa. Man kan inte heller förvänta sig världsrevolutionerande förändringar över en natt utan detta får väl ta sin lilla tid (sa den otåliga….)

Speciella annonser del 184, som ett kinder-ägg

Idag fick jag hem ett reklamblad från Arken Zoo och jag hann inte mer än börja bläddra i det så fick jag 3 olika intryck av deras produkter:

Kanske användbar men lite ovanlig produkt:

"Kiss skydd- används för att förhindra markeringskissande där det inte är lämpligt"

För mig totalt verklighetsfrämmande produkt för djur:

"Munspray- fräschar upp din hunds andedräkt, mintlukt"

och slutligen en produkt som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa:

"Blodstopp- pulver som effektivt stoppar blödning. Ha alltid blodstopp till hands vid kloklippning om du råkar klippa i pulpan"

Torsdag- i solsken

Idag smet jag från jobbet lite tidigare, jag ville utnyttja det soliga vädret till att rida ut i.

Med facit i hand hade jag tur eller vad man ska kalla det, medan jag red och när jag därefter tog en joggingrunda med Soya var det vackert och relativt behagligt men så fort (och fort går det) mörkret faller blir det mycket kallare och idag började det även att regna.

Under uteritten blev det lite träning på skolor, övergångar mellan skritt och trav, galopp i lite friskare tempo osv.

Jag hade gärna förlagt mer av träningen utomhus men känner tyvärr att vädret snart kommer att sätta käppar i hjulen.

Speciella annonser del 183, mer hundskor

http://www.bukefalos.com/r/showentry.php?e=176821

När jag ser denna typen av skor får jag mer känslan av att det är för att "spöka ut" hunden som man skulle köpa dom än för att skorna faktiskt kan fylla en funktion (vid skador på tassar osv) men jag kanske har fel?

Tror INTE Soya hade velat springa omkring i sneakers i alla fall....

Reflexreflektioner

Som den minnesgoda bloggläsaren vet har jag under i princip hela mitt hästägarskap haft häst i en storstad, Malmö.

Jag har dessutom nästan alltid ridit i ridhus på morgnarna och/ eller ridit ut på helgerna eller innan det har hunnit bli mörkt.

Att rida i mörker betraktar jag personligen som fullständigt meningslöst och eftersom jag inte heller behövt göra det har jag tills nyligen faktiskt aldrig reflekterat (observera ordvitsen) över om och hur i så fall man syns i mörkret.

Ska jag vara ärlig så hade reflexer på den tiden lite av "töntvarning" över sig för min del, det var något som bara dagisungar behövde typ.

På en dressyrtävling för kanske 2 år sedan fick jag ett reflexländtäcke i pris och jag bytte rask bort detta mot en något för stor, cerise (!) grimma med tillhörande grimskaft tänkande "en extra grimma och grimskaft lär man i alla fall behöva någon gång, om inte annat som reserv, men när i hela fridens namn skulle jag rida med reflexländtäcke ha ha".

Men sedan hände det otroliga; efter mer än 20 år uppstallad i en storstadsridskola med all upptänklig belysning i omgivningarna flyttade jag Archie till hålan Grevie utanför Staffanstorp och där råder det kompakt mörker både höst/ vintermorgnar och kvällar, i alla fall på de vägar som omger stallet.

Med andra ord skulle jag inte få för mig att rida ut i omgivningarna utan att kunna se och synas ordentligt men det som skrämmer mig är hur otroligt nonchalanta folk "på landet" är med att försöka synas (läs: skydda sig från att bli överkörda).

Delar av vägen till stallet är en 70-väg, utan belysning och slingrande och jag vet inte hur många gånger jag stött på hundrastare, ryttare, mammor med barnvagnar, joggare osv som det varit mer tur än skicklighet att jag inte kört på.

Hur tänker folk?

Och har man hund och/ eller häst måtte man väl begripa att det aldrig går att till 100 % lita på dessa djur utan att de faktiskt kan hoppa till och rätt som det är befinna sig någon helt annanstans än där man vill, så även en hund i koppel.

Och på en smal väg är det ett ögonblicks verk att bli påkörd i dessa situationer!

Usch...jag hoppas verkligen att jag inte ska bli en "ofrivillig mördare" av varken människor eller djur och blir faktiskt förbannad bara av tanken att "folk" utsätter mig för detta helt i onödan.

Nej, hör upp idioter!!!! Stanna hemma eller sätt på er reflexer eller annat så att ni syns- det är min enträgna vädjan till er!!!!

Onsdag- skritt, skritt, skritt

Dagens ridpass får väl betraktas som ett av de inte så ansträngande.

Jag övade på "allt möjligt" , skolor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och ryggning men allt skedde i skritt.

Fick till det mesta riktigt bra och hann tänka efter hur jag inverkar osv.

Nya skor blev det också för gossen, den som kunde unna sig det var sjunde vecka för tusen spänn!

Soya sockertopp och en liten tillbakablick vad gäller sockerbetor

Jag brukar ju hävda att Soya nog är gjord av sockervadd eftersom hon är så rädd för regn- tänk om vattnet skulle smälta bort hela henne i ett nafs?

Och eftersom GLASS hör till en av Soyas favoriträtter har jag anat att hon är en ”sucker för sött” (sådan ägare osv….)

I morse när jag var ute och gick med henne i kolmörkret kring stallet hörde jag plötsligt hur hon stannade upp och började knapra på något.

Vi befann oss då på ett fält där stallägaren har haft sockerbetor staplade efter att de tagits upp och jag har i dagsljus sett att en del krossade sådana har legat kvar efter bortforslingen.

Med andra ord har Soya hittat ännu en ny mumsighet att dryga ut kosten med och ärligt talat föredrar jag att hon äter betorna framför halruttna kadaver och annat som i mina ögon borde vara otjänligt som föda.

Konstigt nog är sockerbetor enligt i alla fall min erfarenhet inte populära hos hästar trots att ju bland annat betfor framställs av dessa.

Jag minns hur jag en gång för mååååånga år sedan tvingade ut dåvarande hästskötaren på stöldturné efter en träning- jag satt i bilen och hon fick springa ut på en åker och plocka med sig några sockerbetor som jag trodde att dåvarande hästen skulle uppskatta.

Men tji fick jag- betorna förblev orörda i krubban hur jag än försökte hacka ner dom i mindre bitar så sensmoralen av den händelsen måste väl ändå vara att brott inte lönar sig?

Speciella annonser del 182, farligt eller kul?

http://www.blocket.se/ystad/Dreamhorse_30131395.htm?ca=23_11&w=1

Kolla på bilden så förstår du kanske rubriken....

Speciella annonser del 181, krossad halm?

http://www.blocket.se/angelholm/Krossad_halm_30187543.htm?ca=23_11&w=1

Vad använder man krossad halm till? Foder? Upplys en okunnig!

Speciella annonser del 180, konstiga byten :)

http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=402795&kop=1&inriktning=&typ=

http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=394727&kop=1&inriktning=&typ=

Islandshäst mot motorcykel?!?! Och en ponny mot en schäfervalp?!?!? Tja...det finns kanske någon som nappar...

Tisdag- snabb rapport

Dagens träning hos Ebba hölls en timme senare än vanligt (läs: nästan läggdags för sömntutan Birgitta) men vill höll oss vakna både Archie och jag och jag tycker faktiskt att bjudningen var lite bättre idag.

Nu ropar de desperata hemmafruarna på mig från tv:n så det blir inte mer rapport än så här.

Dagens (språk)fråga

Går vi ibland för långt när vi direktöversätter engelska/ amerikanska uttryck?

Hörde häromdagen någon på fullt allvar säga "jag har din rygg"!!!!

Ehhh?!??

Stackars hund!

Ännu ett trist exempel på inavel.

Å ena sidan är det tur att
a) det finns veterinärer som är skickliga nog att rädda sådana djur och
b) det finns folk som är villiga att betala för veterinärvården

fast samtidigt så känns det så tråkigt att det ens ska behöva förekomma tycker jag.

http://www.expressen.se/husdjur/1.2176957/molly-gjorde-ansiktslyft-fick-synen-tillbaka

Måndag- skolor på längden och tvären

Nä...kanske inte just på längden och tvären men en hel del öppnor och slutor blev det, både i skritt och trav. Red ut efter jobbet och passade på att träna lite utmed grusvägarna som fortfarande är lagom mjuka.

Än så länge hinner jag precis rida ut en timme innan mörkret sänker sig men snart lär det inte gå att få till uteridningar annat än på helgen eller om jag flexar ut lite tidigare.

Har idag ansökt om lite semester-strödagar framöver och då kan man ju kanske använda några av dom till att just rida ut.

Annars inget nytt under solen att rapportera om så jag avslutar här.

Dagens (djur)fråga

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7969290.ab

Efter att ha läst artiklar som denna måste jag fråga mig själv om det är jag som har missat något eller om dessa så kallade djurrättsaktivister är mer än måttligt naiva?

Förstår de inte att deras agerande OCKSÅ leder till att de djur de "befriar" till största del avlider (ibland kanske mer plåsamt än på en mink-farm- vad vet jag) eller skiter de i vilket på grund av något "högre syfte"?

Om de hade befriat djuren till ett ställe där de blev omhändertagna hade i alla fall jag kunnat synpatisera mer med dom men att bara göra något så här "halv-dant" (läs. släppa ut tusentals djur vind för våg) känns verkligen inte OK och då har jag svårt att ta dessa personer på allvar.

Därmed inte sagt att jag rättfärdigar minkfarmar men det måste väl finnas bättre sätt att agera mot dessa?

Veckan som gått

Flera morgnar under den gångna veckan har "bjudit" (hmmm) på någon enstaka minusgrad och det har åter blivit dags att ta fram is-skrapan och snart också termobyxorna känner jag.

Annars har det mest varit soligt och vackert dagtid även om mörkret sänker sig allt snabbare, nästan dag för dag.

Tidigare hade vi Arch och Ri ute tills det var dags för kvällsfodringen vid sju men nu blir det nästan intag vid sex, senast halv sju.

I onsdags fick jag hem min vackra, nya sadel och även om också den gamla sadeln var både snygg och bekväm så är den här strået vassare :). Jag är mycket nöjd hitills!

Nöjd var jag också efter lördagens träningstävling där jag tyckte att jag kunde påverka Archie så att han inte dog inne på banan till den andra klassen. Jag kände att han helst hade VELAT det men han lyssnade trots det på MIG- otroligt viktigt!

Jag ägnar nu mycket tid åt att analysera allt kring oss två som team och det kommer kanske inlägg om det framöver.

Jag har också fått många råd av mina bloggläsare och även om jag av förståeliga skäl inte kan följa ALLA så är jag tacksam över ert engagemang och jag har fått en hel del att fundera över.

För lilla Mimmi går livet sin gilla gång och det är jag tacksam över. Så länge hon håller sig frisk begär jag inte mer av henne utan är lika löjligt förälskad i henne varje dag. Som tur är delar maken till fullo mina känslor för det svarta lilla livet som vi hoppas och tror är glad över att ha just oss till ägare.

Mera söndag...

En fördel med kyla är att den inte sällan åtföljs av strålande solsken och så har det varit hela dagen idag.

Archie har slappat och fördrivit dagen med 2 hagvistelser och Soya har tagit långpromenader med både mig och maken.

Ovan syns det lilla livet i naturreservatet i Dalby som hade lockat många söndagsflanörer i det vackra vädret.

Som tur är bryr sig Soya varken om dessa promenerande och matsäcksätande människor eller korna som strövar fritt utan hon har fullt upp med att ta in alla nya dofter och markera revir som den värsta hanhund :).

Söndag- kallt

Så här såg min bil ut klockan 10 i morse- med andra ord har det varit rejält kallt under natten :(.

Idag får Archie en av sina sällsynta vilodagar även om jag helst vill förlägga dom på vardagarna- det är ju på helgen man har tid att rida i lugn och ro och dessutom kan man rida ut i dagsljus.

Men, nu har det blivit mycket ridning på sista tiden och då kan det vara bra med en paus- helg eller inte :).

Archie såg väldigt nöjd ut när jag körde förbi hans gräshage nyss, även om det är kallt så skiner solen och det finns fortfarande lite gräs att äta.

Själv tycker jag så klart att det är tråkigt med kylan och då inte bara för att jag fryser mer eller mindre konstant.

Den kommer också att göra att den utebana som håller på att anläggas riskerar att stå oanvänd om det fryser på och att rida dressyr på stenhårda grusvägar är inget som jag heller kommer att ägna mig åt.

Återstår då ridhuset och det kunde jag gärna variera lite mer.

Nåja, vi får se hur vädret blir framöver, många gånger är det ju dessutom så att det hinner tina upp och bli varmare under dagen om bara solen tittar fram.

Nu ska jag läsa ut Denise Rudbergs senaste bok "Ett litet snedsprång"- jag har gillat alla hennes tidigare alster och detta är inget undantag.

Lördag- framåt!

Idag var nog första dagen på måååånader som jag inte åkte till stallet för att morgonfodra utan faktiskt tog mig en så kallade sovmorgon.

Skriver "så kallad" för en normal människa anser nog inte att man har haft sovmorgon om man går upp 7.30 men men...

Klockan 10.00 gick jag ut och tog in en något motvillig Archie från gräshagen, han ville helst inte lämna varken mat eller vänner misstänker jag.

Idag var det alltså träningstävling hos Lomma ridklubb, en anläggning ca 25 minuters körväg från vårt stall så det passade otroligt bra med detta arrangemang för min del, både ur avståndssynpunkt och för att jag alltså kunde just TRÄNA och inte känna någon tävlingspress.

Jag red först en LB:1, ett program jag inte ridit på säkert 2 år men som är väldigt trevligt tycker jag med "logiska" linjer som är lätta att memorera.

I denna klassen var Archie inte så seg som i söndags men dock absolut inte till 100 % framme för hjälperna. Med andra ord en förbättring sedan i söndags men inte så att jag jublade.

I klassen därpå, som jag red en knapp timme efter LB:n, en LA:1 hade jag bytt till ett par andra sporrar (stjärnsporrar) och det hjälpte faktiskt väldigt bra och Archie marscherade in på banan i en helt annat takt. Några gånger försökte han lägga in bromsen men jag lyckades bryta detta och det kändes riktigt bra emellanåt vilket domaren också påpekade (det var samma domare som dömde båda klasserna).

Att vi "vann" klassen på 69 % (endast 3 deltagare) säger för all det inte så mycket men det var skönt att bryta mönstret sedan i söndag i alla fall.

Nu måste jag försöka att verkligen analysera allt runt min ridning för att inte hamna i "sås-fällan" framöver heller och hoppas att jag lyckas.

Speciella annonser del 179, rekordgammalt släp?

http://www.blocket.se/blekinge/Hasttransport_Boj__80_30071568.htm?ca=23_11&w=3

Kan det verkligen löna sig att göra vid ett 30 år gammalt släp i detta skicket?

Tja...kanske om man är händig?

Ännu en klok pippi (film)

http://www.youtube.com/watch?v=7rfGEtALHYs

Fredag- mycket öppna

Under dagens Ebba-träning låg fokus på högeröppnan som jag tycker har förändrats (läs: förbättrats) aldeles för lite över tid- den är fortfarande för rak medan vänsteröppnan numera utförs med långt bättre tvärning och böjning OCH i bra tempo.

Högeröppnan är däremot alltså för rak, framför allt om jag inte tillåter Archie att dra ner på tempot.

Så idag gjorde vi mycket öppnor för höger skänkel och det blev bättre efter ett tag i trav och riktigt bra i galopp.

Annars hände inget världsrevolutionerande att rapportera om, vi får väl se vad träningstävlingen imorgon ger.

Nu måste jag läsa in LB:1 programmet som jag inte har ridit på 2 år och aldrig mer trodde jag skulle rida heller (inte med Archie i alla fall) men det blir ju inte alltid som man tänkt här i livet.

Och jag vill kunna rida 2 program imorgon så då fick det bli så här (alla programmen går på kort bana pga ridhusets storlek).

Skulle du vilja tävla Totilas?

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=518339

Efter att ha läst ovanstående artikel var det första som slog mig just frågan i rubriken eller rättare sagt; vem skulle vilja tävla Totilas?

Spontant svar är väl: "vem som helst, annars vore man väl galen" fast jag tänker faktiskt på ett annat sätt.

Hästen har redan vunnit allt som går att vinna med en och samma ryttare så vad återstår för "näste man" (eller kvinna för den delen)?

Antingen att upprepa någon annans bedrift, dvs "rida på någon annans arbete" eller att "misslyckas" i den bemärkelse att man inte når upp till tidigare gjorda resultat.

Så är det ju förvisso för massor av ryttare som köper, säljer, byter och lånar hästar men detta råkar ju vara världens bästa häst och tror ni inte att man känner annorlunda som ryttare då?

Alla världens ögon på sig och som sagt; misslyckas man så är det på något sätt desto värre för hästen är ju bevisligen så otroligt bra och lyckas man....tja...då har man som sagt "bara" gjort det som någon annan redan har gjort tidigare.

Klipp till och se sanningen

Som jag redan har påpekat i någon kommentar kring det här med att klippa hästar så finns det en väldigt bra och viktig fördel med att se hästen utan ”hundra” kilo extra hår runt kroppen- man får en fullständigt korrekt bild av hästens vikt-status.
 
Jag misstänker att det går runt mer än en häst som SER tämligen fet ut bakom sitt skyddande pälslager men om man får bort detta ser man kanske något helt annat.
 
Sedan är ju inte heller en STOR MAGE alltid ”bevis” på att en häst får för mycket mat och behöver banta- titta på bilder på hur en del barn i u-länder ser ut om du inte förstår vad jag menar!
 
Men som sagt; en del hästar kan säkert tappa en del vikt efter att det saftiga gräset i hagen börjar tryta och samtidigt som man som ryttare kanske orkar rida mer på hösten efter en varm sommar.
 
Och om en tjock päls då kamouflerar att hästen faktiskt börjar bli tunn så är det givetvis inte så bra annat än om hästen de facto BEHÖVER gå ner i vikt.
 
Att JAG sedan tycker att det finns många andra fördelar med att få bort lång päls och ersätta denna med täcke har jag ordat så mycket om så det behöver nog ingen vidare utläggning misstänker jag.

Klok pippi (film)

http://www.youtube.com/watch?v=Yx7da3KK7Xk&feature=related

Åsa S: detta tycker jag du kan lära dina pippisar :)!

Torsdag- det bådar gott....

...med den nya sadeln.

Jag hoppas att jag inte har sagt för mycket men än så länge verkar allting jättebra trots att Amerigo själva varnar för att hästen kan kännas "konstig" med en ny sadel i början, att man bör rida in den försiktigt osv.

Igår efter skritt-turen tyckte jag att sadeln hade kasat väl långt bak men enligt sadelutprovaren är detta inte alls ovanligt, tvärtom, eftersom sadeln ännu inte har hunnit forma sig efter hästen och ligger lite "ovanpå".

Idag låg sadeln som en smäck och även pälsen under den var helt slät efter mitt ridpass.

Archie verkade inte det minsta besvärad på något vis, i alla fall inte under det lätta och tämligen kravlösa passet som jag genomförde enligt Amerigos rekommendationer.

Riktig kiss-o-bajs-humor (film)

Inget för den äckelmagade:

http://www.youtube.com/watch?v=6DBuk91phkI

Blodigt allvar!

Nu var det länge sedan jag tjatade om detta så det kan väl vara hög tid igen:

BLI BLODGIVARE!

Det är inte det minsta behagligt och du får inget betalt (jo, ett presentkort på 50 kronor men det räknar jag knappt som ersättning) men du gör en insats och hade alla valt att INTE ge blod- tja….vad hade då hänt tror ni?

En dag kanske det är du själv som behöver hjälpen!

Jag måste i sammanhanget säga att jag aldrig har hört så mycket (dåliga) ursäkter som då jag diskuterat blodgivning med folk och det finns säkert de som inte är lämpliga som givare men i de flesta fallen handlar det helt enkelt om slöhet och rädsla för nålen.

Men om jag, extremt spruträdd sedan barndomen har kunnat ge blod över 40 gånger så kan säkert du göra detsamma också!

GÖR ETT FÖRSÖK!

www.geblod.nu

Snart kommer pyjamas-hunden

De av er som följt bloggen länge kan inte ha undgått min aversion mot mörker och kyla (kan även kallas höst och vinter).

Jag tycker INTE att sprakande brasor, tända stearinljus och en mjuk filt i soffan tillnärmelsevis uppväger leriga hagar (och dito hästar), att det inte går att rida ut på vardagarna före eller efter jobbet pga mörker och att jag fryser i princip överallt utom när jag sitter ihopkurad under min mjuka filt med tända stearinljus och en sprakande brasa.

Om jag ändå ska försöka hitta något ”ljus i mörkret” (ha ha…lite halvvitsigt det där….) så är det att jag snart kommer att få användning för den jättefina ”sparkdräkten” jag beställde till Soya från http://www.litentass.com/ i våras.

När jag publicerade ovanstående bild på bloggen förrra gången blev det ”läsarrekord” och det förstår jag- sötare lilla pyjamashund går väl inte att finna!

För att undvika missförstånd vill jag åter poängtera att denna outfit endast kommer att användas när Soya ligger i min bil och inte till att gå/ springa omkring i.

Nog för att Soya säkert inte hade haft något emot att ha på sig detta värmande plagg året runt och i alla sammanhang men någon måtta får det ändå vara- det tycker till och med jag.

Annars är det termotäcke, regntäcke och reflextäcke som gäller vid de flesta utepromenaderna nu- sådan ägare sådan hund skulle man kunna säga utan att överdriva det minsta!

Onsdag- ny sadel!!!!

Idag fick Archie och jag besök av den sadelutprovare vi träffade när jag beställde min nya Amerigosadel och det var just den hon kom för att leverera idag!

Vad kan jag säga annat än att sadeln är jättesnygg och att jag längtar efter att få börja rida ordentligt i den.

Tyvärr är det inte bara att "köra hårt" direkt utan jag rekommenderades att vänja in Archie försiktigt och rida i min gamla sadel däremellan.

Idag skrittade jag bara ut i den och så långt kändes det bra.

Mötte maken på hans sedvanliga eftermiddagspromenad på hemvägen och tyckte att han kunde ta med Soya hem (hon var som vanligt med mig på uteritten) men det var hon inte alls intresserad av.

Om det var sin häst eller mammi hon inte ville skiljas från låter jag vara osagt men hon stod läääänge och tittade efter oss när vi skrittade iväg och det var tur att maken hade ett koppel till henne annars hade hon rusat efter oss.

Väl tillbaka i stallet oljade jag in min nya dyrgrip och njöt av dess skönhet :) samt passade på att avhandla lite bloggkommentarer och annat med kära Oliven (Ris ägare Liv).

Dagens fråga: är gladgubben egentligen en surmupp?

Idag funderar jag på om det har gått inflation i ”smiley-gubben” och om han egentligen har en dold agenda?
Är han inte alls så glad som han vill påskina utan tvärtom sur och irriterad?

”Man” hävdar ju ofta hur lätt det skrivna ordet kan ge utrymme för många olika tolkningar och att man i en skriven text kan ha svårt att skönja nyanser och ibland till och med helt missuppfatta ett budskap.

”Det var ju roligt” behöver inte alls betyda att det var speciellt roligt utan tvärtom förfärligt tråkigt osv.

Man skulle ju lätt kunna tro att smiley-gubbarnas intåg- framför allt ”gladgubben” som ser ut så här :) har medfört att folk idag bättre/ lättare förstår vad en skribent egentligen menar men jag börjar tvivla.

Till att börja med anser jag att det på vissa håll har gått inflation i gladgubben som en del använder helt urskiljningslöst och i vilka sammanhang som helst.

”Jag kan fodra hästarna imorgon :)” är ett exempel på en text där jag har svårt att motivera en gladgubbe så vida författaren inte tycker att det är extremt roligt att gå och mata hästar (tveksamt).

”Har någon sett mitt hoppspö :)” är för mig också enbart en fullständigt neutral fråga som inte behöver åtföljas av någon flabbande gubbe.

Att man inte vet riktigt när man ska/ bör förstärka en text med en gladgubbe må väl vara hänt, bättre att vara för glad än en surpuppa kanske man skulle kunna resonera men ibland tror jag också att gladgubben inte alls vill symbolisera just glädje utan en dold irritation som man inte vågar vara rak med.

När folk skriver:

”Inte för att jag vill klaga…..” så är det ju just för att de vill klaga och när någon säger ”ta inte detta på fel sätt” eller ”hoppas att du inte misstycker” så vet den som yppar orden mer eller mindre att den är ute på hal is och att den som får budskapet både kommer att misstycka och att ta något på fel sätt (vad nu fel sätt är för något).

Och jag tror som sagt att det är samma sak med gladgubben ibland.

Jag gissar att vissa ibland blir rent ut sagt djävligt irriterade över något men inte vill stöta sig öppet utan skriver ett ”låtsas-vänligt” budskap i stil med ”kan vi alla hjälpas åt att sopa stallgången bättre :)” medan de egentligen tänker ”det var ju själva fan att folk inte kan sopa efter sig”.

Du hänger väl med- on-line?

Jag har nog (?) tipsat om detta förut men det tåler att tipsas om igen, det ypperliga sättet att följa pågående (och för all del kommande och avslutade) tävlingar hemma vid datorn eller var som helst där du har tillgång till Internet (i I-phonen tex):

http://www.equipe.nu/

Allt fler tävlingsarrangörer använder sig av detta system, även små klubbar med lokala klasser och själv tycker jag att det är ett suveränt sätt att hålla koll!

Den enda nackdelen skulle väl vara att i alla fall jag känner mig lite bortskämd med detta nya system så de få gånger någon arrangör inte har anslutit sig så blir jag smått irriterad, framför allt om de sedan tar flera dagar på sig att publicera resultaten efter en tävling.

Det kan ju inte ta många minuter att göra detta tänker den krävande Birgitta!

Tisdag- det går framåt

Morgonens dressyrpass avverkades utan sporrar och med ett spö som användes ytterst sparsamt och som jag slutligen la ifrån mig helt.
 
Red mycket övergångar mellan trav och galopp och precis som vid något tidigare tillfälle så började Archie ”från ingenstans” att gå så där underbart som han gör i sina bästa stunder.
 
Detta var efter ca 30 minuter, han gick inte DÅLIGT innan men det var ändå en markant förändring och när detta var inträffade var det bara att ”åka häst”- jättehärligt.
 
Jag önskar att jag säkert visste VAD som utlöser denna förändring; är det något i min ridning (vad vet jag i såg fall inte än)  eller är det helt enkelt den tid det tar för Archie att fullt ut ”värma upp”.
 
Jag märker ju på mig själv att jag behöver tid på mig att ”komma igång”- i början blir jag lätt andfådd medan jag efter ett tag kommer in en annan andning eller hur jag ska säga.
 
En annan tanke som slog mig är att jag kanske inte ska rida fram så länge (45 minuter inklusive skritt) innan jag rider in på tävlingsbanan?
 
Nu är mitt mål med ridningen hemma att få Archie att gå på det där ”bästa sättet” så fort som möjligt, dvs det ska helst inte ta 30 minuter innan vi är där, och sedan orka gå där längre och längre tid innan den uppåtgående kurvan börjar plana ut och slutligen börjar söka sig neråt så att säga.

Om sporrar på dressyrtävling

På tal om gårdagens diskussioner om hästar som ”dör” inne på dressyrbanan, vad man kan göra åt det osv så måste jag säga att jag tycker att det är lite konstigt att man MÅSTE ha sporrar när man tävlar dressyr.
 
Egentligen är det väl skickligare om man kan klara sig utan dessa hjälpförstärkare, hur diskret de än används, eller?
 
Det vore lite kul att se vad som skulle hända om sporrar i stället FÖRBJÖDS helt och hållet- undras tro vilka som trots det skulle ha tillräcklig ”fart” osv på sina hästar.
 
För jag har mer än en gång noterat att även de som säger sig ha otroligt framåt hästar rider med rejäla ”doningar” till sporrar.
 
Visst kan man säga att en sporre aldrig är skrapare än den fot som den sitter på precis som ett bett inte är skarpare än den hand som håller i tygeln men ändå….

Speciella annonser del 178, heminredning

Också en affärsidé....

http://www.blocket.se/ostergotland/Vi_inreder_och_fornyar_din_bur_30041753.htm?ca=23_11&w=3

Måndag- ny vecka, nya tag

Även i morse var det bara ett fåtal grader varmt (dvs svinkallt) på morgonen men fördelen med det är att det då brukar bli fint höstväder och det blev det också.

Solen strålade och då blev det genast ganska varmt mitt på dagen så när jag hade slutat jobbet åkte jag för att rida ut på min lille häst.

Idag flöt allting på bra och även om jag bara red "rakt fram" övade jag en del på övergångar mellan skritt och trav med snabba och lätta reaktioner.

Jag red utan sporrar och hade förvisso spö med mig men utan att använda det en enda gång och det var inga som helst problem.

Gårdagens problem med att ljusen på mitt släp inte ville fungera avhjälptes också till 100% efter ett besök hos min kära bilmekaniker där jag alltid får utomordentlig service så nu har jag en sak mindre att fixa på min agenda.

Jag har glömt att nämna det men jag får förhoppningsvis min nya sadel i veckan och det ska verkligen bli kul.

Inte för att jag eller för den delen Archie har lidit precis som det är nu men den nya sadeln var ändå, i alla fall vid utprovningen, snäppet bättre och det räcker för mig.

Lite av mina tankar kring tränarbyten

I samband med gårdagens inlägg där jag beskrev min frustration över att Archie har börjat ”lägga av” när jag tävlar har jag som förslag på hur detta skulle kunna avhjälpas från några bloggläsare fått rådet att prova att rida för någon annan tränare.

Jag vill inte helt avfärda rådet som sådant; jag HAR bytt tränare några gånger i mitt liv av olika anledningar men vill samtidigt poängtera att jag i dagsläget är fullständigt nöjd med nuvarande tränare och att jag därför för stunden inte vill byta bort henne.

Jag vill se om några “enklare” åtgärder räcker för att väcka Archie på dressyrbanan innan jag ens börjar överväga ett eventuellt tränarbyte faktiskt och känner inte riktigt att det är där ”skon klämmer” om jag ska vara ärlig. Kanske har jag fel men det får i så fall tiden utvisa.

Om jag hade tyckt att Archie på alla vis gick sämre idag än för säg 1 år sedan så hade ett tränarbyte känts mer aktuellt/ befogat men nu är det som sagt inte på det viset utan just nu handlar det om ett väldigt vanligt problem som också har drabbat mig- hästen har börjat såsa sig inne på tävlingsbanan.

På träningarna går det däremot tvärtom bättre och bättre just nu- konstigt kan man tycka och det kanske är så att jag behöver ge allt mer TID för att verkligen kunna ställa rätt ”diagnos”.

Att byta tränare är ingen ”quick-fix”- det tar mer eller mindre lång tid att bli samspelta osv och som sagt så växer bra tränare inte heller på träd. Det är med andra ord inte så att varken jag eller någon annan jag känner har en lista på olika tränare som genast har tid och lust att ta sig an ett nytt ekipage och dessutom finns det en hel del annat också som ska passa (träningstider, träningsplats, pris osv).

Sedan anser JAG att en del har för stor tilltro till just ”tränarbyte” som sådant (rätta mig om jag har fel Ann- du som själv är tränare).

Ofta kanske man upplever en smekmånadsperiod med den nya tränaren men sedan inser man nog att de flestas ”röda tråd” är lik alla andra vettiga tränares ”röda trådar”- sååå många olika vis finns det faktiskt inte att rida på, eller?

Det är väl mer personkemin som ska stämma i många fall och att en del fördrar lite ”mjukare” tränare framför de som står och gormar (något förenklat) men som sagt, en ryggning är en ryggning och kan inte göras på 10 olika sätt (sade hon något raljerande).

Jag tycker dessutom att en del allt för lättvindigt skyller på just tränaren så fort förväntade resultat uteblir och så ska det genast bytas tränare i förhoppning att det ska bli bättre.

Och ibland blir det så- ibland inte. Men man har också ett eget ansvar som ryttare, det mesta av ridningen gör man ju faktiskt UTAN tränaren.

Veckan som gått samt lite bilder från i helgen

Veckan som gått har bjudit på både besvikelse och glädje- inget snack om den saken.

Archie har i sina bästa stunder gått bättre än någonsin och jag hoppas att detta inte bara är en tillfällighet utan att vi kan bibehålla denna lite högre kvalité och givetvis också sakta men säkert förbättra oss ytterligare.

Tyvärr var helgens tävlingsresultat en lika stor besvikelse som träningarna har varit glädjande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är orolig.

Jag vet såååå många hästar som lärt sig att skilja på träning och tävling, som kan gå som "gudar" hemma eller på en framridning för att sedan gå in och stanna ut sig på första hindret eller fullständigt dö av oengagemang inne på en dressyrbana.

En del går att väcka till liv igen, andra inte och jag hoppas att Archie kommer att tillhöra den första kategorin.

Inte heller kan jag skylla på att han kan ha "tröttnat" på att tävla- så lite tävlingar som vi varit på i år har aldrig inträffat tidigare.

Nu har jag en del strategier för att försöka bryta denna tråkiga trend och det första jag ska göra är att åka på en träningstävling nästa lördag där jag förhoppningsvis kan göra något OM Archie än en gång bestämmer sig för att sova inne på banan. Då kommer jag om inte annat att vara beredd!

Även lilla Soya har tävlat i helgen och med facit i hand kunde vi lika gärna ha stannat hemma. I princip en hel dag gick åt till detta event och ändå hann Soya bara springa ett lopp innan jag kände att vi var tvungna att åka hem.

Det är bara att inse att jag är för otålig och organiserad för att ha tålamod med och förståelse för allt som kan krångla på LC-tävlingar- de som säger att dressyrtävlingar är "som att se på när målarfärg torkar" borde absolut besöka ett LC-event där man inte ens kan fördriva väntetiden med att ta del av fortlöpande resultat som på exempelvis en dressyrtävling- en fullständig gåta för mig.

Resultaten är alltså "top secret" till sista hunden gått i mål och varför det är på detta viset skulle jag bra gärna vilja veta?

Varför har man inte en eller flera funktionärer som för hand eller via dator räknar ihop resultaten allt eftersom de inkommer och sedan sätter upp dessa på en tavla eller dylikt? Så gör man på dressyrtävlingar sedan urminnes tider och det fungerar hur bra som helst.

Ska jag vara ärlig tror jag inte dressyrtävlare ens skulle acceptera att vara tvungna att stanna kvar till "the bitter end" för att få veta om de blivit placerade eller ej.

Men hundfolket är ett tåligt släkte som inte klagar i första taget och sporten är så liten att det varken finns tillräckligt med pengar eller frivilliga för att det ska flyta bättre än det gör för närvarande- man gör helt enkelt så gott man kan med de till buds stående medlen.

Helgens LC-tävlingar hölls i närheten av Skottorps slott.

Ett lagom stort (litet) slott....

....som var väldigt fint tyckte jag.

En vacker vy!

En av banorna.

Helgen avslutades för Soyas del med en skön promenad i Dalby naturreservat- visst är det vackert?

Söndag- man får aldrig vara nöjd (länge i alla fall)

Usch vilken trist tävlingsdag det har varit idag!

När jag steg upp halv fem (suck....) var det frost på bilrutan och temperaturmätaren visade höstens bottennotering, bara EN plusgrad!

Dimman låg dessutom så tät så tät- det gick knappt att se några meter framför sig på vissa sträckor.

Tänk om det hade varit sådant väder på LC:n igår!!!!

Domarna hade ju inte kunnat bedöma ett enda lopp och hundarna hade för den delen inte sett trasan.

När jag kopplade släpet insåg jag att en lampa som pajade på bilen igår gjorde att det inte gick fram någon el till släpet över huvudtaget- alla lampor vägrade lysa!

Det kändes ju verkligen säkert att köra med ett nersläckt (men tack och lov vitt) släp i dimman men vi lyckades komma fram helskinnade och körde bara fel sista biten eftersom arrangören inte hade skyltat ordentligt till själva parkeringen.

Väl på plats kändes allting hur bra som helst tills jag red in på banan där jag skulle rida LA:4.

Som på en given signal efter inledningshalten DOG Archie fullständigt och jag var faktiskt på väg att lämna banan flera gånger i frustration.

Inte ens mina till slut BANKANDE skänklar gjorde någon skillnad och det var precis som domaren skrev i protokollet "väl kämpat på en fin häst som för dagen inte ville gå fram" eller något sådant.

Om jag kunde skylla på NÅGOT, vad som helst, men när jag red bort till framridningsridhuset efter ritten och för att rida lite mer satt jag plötsligt på en häst som FLÖG fram och jag fullständigt NJÖT av hur otroligt fantastiskt och underbart han gick.

Således har Archie nu lärt sig samma sak som tusentals hästar före honom- inne på banan går det att maska utan att man som ryttare har så mycket att sätta emot!

Om jag inte lyckas vända/ ändra detta är det så klart fruktansvärt och jag är dessutom så luttrad att jag inte är alls övertygad om att det går.

Dels har tendenserna funnits där redan innan och dels är detta som sagt inget världsunikt problem.

Tyvärr kommer det också i förlängningen att innebära att våra vägar måste skiljas åt och det känns ännu bittrare när jag nu fler och fler gånger även fått känna på vilken potetial Archie faktiskt har.

Jag har ju från dag 1 köpt Archie som en ren tävlingshäst och för mig räcker det absolut inte med en häst som fungerar på träning, hur underbart den än skulle gå där.

Nu ska jag inte gå händelserna i förväg- jag annonserar inte ut hästen imorgon :) utan börjar med att anmäla honom till en träningstävling i dressyr nästa vecka där jag ska se om det är lika illa och om jag kan göra något inne på banan för att vända det.

Jag är en fighter och vill verkligen uttömma alla möjligheter men tyvärr har jag andras erfarenheter av samma problem som en mycket dålig statistik att slåss emot!

Lördag- låååång djurdag

Idag skulle Soya delta i årets sista LC-tävling och eftersom incheckningen skulle vara avklarad innan klockan åtta och jag hade över en timmes bilfärd till tävlingsplatsen (Skottorp vid Laholm) så blev det uppstigning i ottan för att hinna mocka och fodra innan.

Eftersom jag inte kände för att stiga upp typ halv fyra för att hinna rida också fick detta anstå och det stressade mig en del.

Väl på den vackra tävlingsplatsen kunde jag konstatera att det var tur att jag hade en extra jacka i bilen- den värmde skönt i den morgontidiga kylan.

Tyvärr (och inte helt ovanligt) var det strul med LC-utrustningen vilket gjorde att första omgångens lopp drog ut otroligt på tiden.

När inte ens resultaten efter denna omgång var redovisade (pga datastrul) strax efter klockan två och man inte heller kunde veta när den andra omgången skulle komma igång valde jag att köra hem och strunta i resten av tävlingen.

Jag jagar ju inga cert eller dylikt utan deltar för att det är kul men efter så många timmar hann jag tröttna och kände dessutom att jag var tvungen att åka hem och rida eftersom jag ska tävla (också i ottan) imorgon.

Så tyvärr har jag ingen aning om hur det gick för Soya i det första loppet, man kunde bara se en liten bit av början och slutet på banan så hur hon sprang resten vet jag som sagt inte alls.

Hon tyckte dock det var lika kul som alltid och jag tyckte det var kul att återse en del gamla whippetbekanta.

Eftersom jag bröt tävlingen hann jag rida innan det blev mörkt och det blev ett ganska kravlöst uteridningspass i strålande solsken.

Archie kändes mjuk och fin och det är bara att hoppas att detta håller i sig till imorgon bitti.

Klippmaskins-tips!

Nej, jag tänker i detta inlägget inte tipsa om vilken klippmaskin du ska välja om du planerar ett köp för det finns numera en uppsjö att välja bland som jag inte har provat (själv har jag en Aesculap Econom som låter som en skördetröska men som klipper snabbt och bra och en Moser A5 som är tyst och klipper bra men tar en evighet på sig).

Däremot kommer här ett tips på var du kan få råd av kunnigt fackfolk, reservdelar och slipning av dina skär:

www.lyckliga.nu

är en jättebra hemsida och minst lika bra hjälp får man om man ringer till företaget.

Som ni kanske minns gick ju en förslitningsdel sönder på min maskin vid senaste klippningen och 3 dagar efter att jag hade ringt "det lyckliga fåret" (som företaget heter) hade jag delen i min hand.

Det hör till saken att jag inte hittade ett enda ställe till som ens hade denna reservdel till försäljning så det var verkligen en lättnad att kunna få hjälp på detta vis och slippa skicka in hela saxen för en "reparation" för säkert det femdubbla priset (reservdelen kostade inte ens 100:-- ).

Som sagt; titta gärna in på hemsidan!

Kan man annat än älska formuleringar som "ring när det passar dig (inom rimliga gränser)" och "30 års samlade erfarenheter används för att ta hand om dina verktyg och ge dig bästa lösningarna när du köper nytt".

Och har du tid: ögna igenom "Hej Företagare" under Information i vänstra kanten av hemsidans startsida. Rätt kul läsning tyckte i alla fall jag :)!

Fredag- dressyrkungen besöker (äntligen) Ebba

Efter ett mycket trevligt pass hos Ebba idag måste jag uttrycka min tacksamhet över att Archie valde att ta med sig Dressyrkungen dit och dela passet med honom.

Dressyrkungen har varit hos Ebba vid enstaka tillfällen men dels var det länge sedan sist och dels brukar han inte vilja stanna så länge per gång.

Idag tränade vi förutom de sedvanliga rörelserna även en hel del på bakdelsvändningar och jag fick vända runt Ebba som petade på Archie lite med ett spö från marken.

Detta fick en strålande effekt på reaktionsförmågan och jag har nog aldrig känt Archie vända så aktivt förut och ändå utan stress.

Detta var i slutet av passet och när Ebba därefter bad mig avsluta med lite galopp så var framför allt den vänstra galoppen, som kan vara hemsk när Archie sätter den sidan till, otroligt fin.

Så det mjukade nog upp benen att göra de där bakdelsvändningarna :)!

Tips på projektarbete för (häst) ungdomar

Som ni kan läsa i bifogad länk har några gymnasieungdomar valt att anorda en pay-and-jump som sitt projektarbete i skolan.
 
Ett väldigt roligt initiativ tycker jag även om jag förstår att inte alla har möjlighet att låna en anläggning på detta vis för att kunna genomföra en så här pass stor grej (just denna pay-and-jump ska hållas i ”mitt” ridhus i Grevie).
 
Det enda jag tycker är synd med denna pay-and-jump är att den bara är öppen för de med stora hästar och att lägsta höjd är 90 centimeter.
 
Jag misstänker att man genom denna begränsning inte kommer att få så många startande vilket i alla fall JAG tycker är synd när man nu gjort en så här pass stor satsning.
 
Enligt min erfarenhet är det just på höjder UNDER 90 centimeter som de flesta som åker till en pay-and-jump vill träna- annars kan många av dom lika gärna åka till en ”riktig” tävling tror jag de resonerar.
 
På de pay-and-jump där jag har deltagit har det varit en salig blandning av ponnys, ”halv-ponnys” och stora hästar men de flesta har faktiskt hoppat lägre än 90 centimeter även om en del så klart också valt högre höjder.   

http://20november.webs.com/proposition.htm

Dagens (allmänmänskliga)fråga

Om man har orkat släpa sig hela vägen till soprummet med sin påse- varför tryter orken plötsligt när det blir dags att lyfta på locket och slänga soporna där de faktiskt hör hemma- inne i sopkärlet och inte utanför?

Torsdag-grattis!

Väcktes 04.15, inte av den sedvanliga ”truddelutten” från telefonen utan av ett väldigt skrapande ljud vilket fick mig att inse samma sak som varje år vid denna tid:
 
”De är tillbaka”!
 
De är MÖSSEN som i början av oktober söker sig in i vårt hus från åkrarna som omger oss så nu är det bara till att ladda fällorna- igen!
 
Har efter att ha riskerat att smälla sönder mina fingrar med de traditionella musfällorna i trä (brukar säljas i 2-pack för typ en tia) investerat i mer lätt-betade plastfällor som man kan återanvända gång efter annan.
 
Vid ett tillfälle kan man verkligen säga att vi hade omarbetat uttrycket ”två flugor i samma smäll” för då satt de just 2- om inte flugor så möss i en och samma fälla!
 
Att maken inte vaknade av morgonens oväsen må vara honom förlåtet men Soya var en större besvikelse!
 
Det är bara att inse att hennes hörsel är selektiv- dels hör hon det hon vill höra och dels vill hon inte höra något ALLS om hon anser att sömnkvoten inte är uppfylld.
 
Efter att ha burit ner den högst motvilliga sömndyrkaren från ovanvåningen begav vi oss till hennes häst som jag tänkte tömköra (Soya tittar som mest på men sover oftast då också- dvs då hästen springer ibland centimetrar ifrån henne).
 
Väl i ridhuset kunde jag konstatera att vårt underlag har fått en hel del nytt spån som påfyllning sedan gårdagen och även om det inte var något fel på det som det var innan så är det nog inte fel att fylla på innan underlaget blir allt för stumt.
 
Archie såg ut att ha lite problem med fästet i galoppen men det rättar säkert till sig när underlaget har satt sig lite mer.

Redan på väg till jobbet började gratulationerna att hagla via Facebook, jag fyller både år, har namnsdag och bröllopsdag idag och även om jag inte precis vill fira (snarare sörja....) att jag blir äldre har det varit otroligt trevligt att bli uppmärksammad av så många vänner och bekanta. Tack alla!

Även mina underbara arbetskamrater firade mig och vi gick traditionsenligt och åt buffé på en av mina favorit-lunchrestauranger.

Efter jobbet åkte jag en snabb runda inom stallet för att släppa ut Ri och Arch och sedan fick Soya sin motion innan dagens alla måsten kunde anses avklarade!