Speciella annonser del 153, för full fart?

Jag kan inte låta bli att känna stor skepsis inför produkter som denna, inte bara pga det höga priset utan även för att jag undrar om man egentligen märker någon effekt annan än den inbillade.

Någon som provat?

http://www.blocket.se/skaraborg/Energy_Booster_29279980.htm?ca=23_11&w=3

Skitkul film!

Än om jag tycker att bloggaren Havrepappa tappat mycket av stinget sedan han började skriva sina då väldigt roliga inlägg så händer det fortfarande att jag hajar till då och då av något han publicerar, som denna film som jag helt enkelt tycker är skitrolig!

http://www.youtube.com/watch?v=cFmlMhLUTQg&feature=player_embedded

Tisdag- fastbunden!

Idag var det dags för Ebba att koppla ett nytt grepp under träningen minst sagt!

Mina flaxande skänklar är ju ökända och idag band Ebba helt sonika fast stigbyglarna i sadelgjorden (med bal-band) så kunde jag ju försöka flaxa om jag ville.

"Har du provat detta förut" frågade jag och det påstod Ebba att hon inte hade men "alla sätt är bra utom de dåliga" sa hon morskt- det var ju inte hon som skulle sitta som fastskruvad i ett tortyrredskap.

Ja, så kändes det nästan- jag kunde bara röra skänklarna marginellt men så påstår Ebba att normala människor har sina skänklar när de rider, ha ha.

Lite skämt och lite allvar men jag kommer absolut att träna på detta vis fler gånger för att försöka lära mina ben att inte ge sig ut på egna utflykter.

Idag red jag åter på kandaret och det gick väldigt bra och jag provade också det sadelklister som jag tipsade om igår- men rapport om DET vill jag vänta lite till med.

När man redan sitter fastbunden är det inte lätt att veta vad som påverkar ens sits mest- klistret eller det faktum att man inte kan röra sina ben även om man skulle vilja :).

Archie verkade inte bekymrad över ägarens dilemma och traskade på och gjorde det han skulle- varken mer eller mindre.

Vår rättvisa hund :)!

Maken och jag brukar skoja om att Soya är så otroligt rättvis :).

Har hon tillbringat många timmar med mig på träning/tävling tex så ger hon maken extra uppmärksamhet och lägger sig inne på hans kontor medan hon gärna ligger i soffan med mig om maken arbetat hemifrån den dagen.

Och om vi båda har tillbringat mycket tid med henne och framför allt motionerat henne mycket, då kan hon gärna visa att hon är trött på oss båda genom att springa upp på ovanvåningen och rulla ihop sig i sin fåtölj.

Då vet man att hon vill vara för sig själv en stund.....

Hyra ut släp- vad ska man ta betalt?

Härom dagen blev jag kontaktad av en bloggläsare som ville veta min åsikt i en specifik fråga.

Läsaren hade av en person fått frågan om hon ville hyra ut sitt släp och nu undrade läsaren vad jag tyckte att hon skulle ta betalt för detta.

Jag vet att vi har haft denna fråga uppe tidigare men tänkte orda några rader om det här ändå.

Det första man bör fråga sig om/ när man hyr ut sitt släp är:

VILL jag EGENTLIGEN hyra ut släpet (för att jag behöver pengar) eller gör jag det mer för att vara juste?

Vill man inte hyra ut släpet men känner sig "dum att säga nej" kan man sätta priset så högt att ingen VILL hyra det.

Behöver man pengarna kan man inte ta lika mycket betalt som det kostar att hyra släp på macken- då väljer nog många mackens släp som har en bättre försäkring än de privatägda.

Huvudsaken är att man inte känner sig utnyttjad anser jag.

Är man för billig är risken för detta större och man får ju då fråga sig för VEMS skull man köpt och underhåller sitt släp- för egen räkning eller för att andra för en billig peng ska slippa hålla sig med ett eget.

I just denna läsares fall gav jag rådet att debitera 200 eller 250 kronor, det är ändå billigare än vad bensinstationerna tar för ett dygns hyra.

Tycker sedan inte den som ville hyra det att det är billigt nog- tja...då får han eller hon fråga någon annan....

Själv slipper jag numera frågor om uthyrning då jag har ett 1500-kilos släp vilket medför att rätt många bilar inte får dra det pga dess tyngd.

I ungdomen tjänade jag mycket pengar på att hyra ut det släp jag hade då men det hände ju också att saker gick sönder och så skulle man vänta på att den som hyrde släpet skulle fixa det.

Idag har jag en annan ekonomi och har ingen lust att riskera mitt fina släp för några hundralappar men på den fattiga studenttiden var det ett lite riskfyllt men ibland nästan nödvändigt sätt att dryga ut studielånen.

Måndag- björnen sover....inte :)

I bakgrunden- min nya ridbana :)!


När jag kom till stallet i eftermiddags bekräftades det som jag anat en tid- Archie har börjat sätta vinterpäls.

Suck....var min spontana reaktion för även om just min häst är perfektionen personifierad (han är sååå snäll) när det gäller klippning och jag har en egen bra klippmaskin så tycker jag ändå att det är rätt så drygt att hålla på med detta.

Men det blir till att plocka fram saxen ganska snart känner jag, vill inte rida på en hårboll som dessutom blir genomsvettig.

Innan jag började ridpasset hann jag tänka lite ironiskt att om Archie är lika seg idag som inne på dressyrbanan igår så kan ju dagens bloggrubrik vara "Björnen sover" med tanke på pälsen.

Men än har björnen inte gått i ide för Archie traskade på så fint på min nya dressyrbana, se ovan.

Jag nämnde det redan förra året när jag precis hade flyttat Archie till Grevie och jag vidhåller: att rida på stubbåkrar är utmärkt.

Stubbåkrarna är ju ofta "indelade" i långa fåror och detta kan man utnyttja till att både arbeta med rakriktning (inte så behövligt i vårt fall) och sidvärtsrörelser (mycket välbehövligt i vårt fall).

Har man en åker på 200 meter har man lika lång sträcka på sig att "få till" det man vill utan att det kommer en vägg/ ett hörn och "stör" som i ridhuset.

Och bara vetskapen att man kan rida långa raksträckor utan avbrott fungerar i alla fall utmärkt för min del och jag får till sidvärtsrörelserna bättre.

Nu menar jag förvisso inte att man ska sitta och rida 200 meter skänkelvikning gånger 10 typ men om man inte får till det bra de första 10-20 metrarna så har man ändå en bit på sig att försöka göra det bättre :).

Hur som helst fick jag ett bra pass på kandaret idag och jag ska absolut åker-rida fler gånger framöver :).

Speciella annonser del 152, inte Karlssons klister- men nästan?

I helgen, på dressyrtävlingen, träffade jag en god vän som var fullkomligt lyrisk över denna produkt:

http://abnianhastsport.e-butik.se/?cat_id=48&head_id=31

Hon sa att man sitter som klistrad i sadeln och att man inte förstör densamma (lätt att tvätta bort) - två argument som fick undertecknad med sin usla sits att genast få lyster i ögonen.

Denna produkt ska helt klart provas ASAP- jag vet att den även säljs i "riktiga" affärer och inte bara över nätet.

Givetvis kommer en utvärdering så fort jag provat- håll utkik!

Och om någon annan har egen erfarenhet så dela gärna med er!

Veckan som gått

Halmen- äntligen "ihopbuntad"!

Den låg länge på fältet och jag hann misströsta många gånger men till slut paketerades storbalarna ihop och fyller nu både utrymmen vid stallet och delar av vårt ridhus.

I "mitt" lilla stall har vi småbalar men i det stora stallet använder man sig av dessa jättekolosser.

Jaha, var tog veckan som gått vägen undrar jag?

Den swischade bara förbi och även om jag är van vid att tiden går fort så har denna veckan känts ovanligt....ja, ovanlig helt enkelt.

Jag är inte van vid att ha så många projekt på kvällstid tex och det känns som att jag nästan inte varit hemma under flera dagar- jag har saknat inte bara maken och hunden utan även min kära soffa :).

I tisdags red jag ett uselt pass hos Ebba- Archie var på sitt värsta "jag ska inte gå fram"-humör och i stället för att försöka att göra något åt det så satt jag bara och retade mig typ- väldigt moget (NOT) så vi får väl skylla på att Birgitta 12 år stod för den ridningen.

Som jag nämnt i tidigare inlägg är väl bjudningen (eller bristen på densamma) Archies (och tydligen många Akribori-hästars vad jag har hört) svaga punkt och även om Archie inte sover sig igenom livet....sååå illa är det inte...så händer det att han lägger in bromsen på träningar och då är det inte kul.

Sadelbytet som jag har berättat om i veckan är ett steg i att försöka ändra på detta så mycket det går för i alla fall jag är övertygad om att hur man sitter även påverkar hästens bjudning, om inte annat så till viss del.

Nu är det inte så att jag för en sekund inbillar mig att jag kommer att få ett skenande monster bara för att jag byter sadel men kan jag sitta lättare så kommer det inte att bli så jobbigt att driva korrekt och jag tror att det kan hjälpa oss en del.

I onsdags kväll ägde alltså sadelutprovningen rum och jag tyckte att jag fick ett seriöst och bra bemötande av den kvinna som stod för den.

Som jag också har berättat utmynnade besöket slutligen i att jag har beställt en ny Amerigo av en annan modell (Alto) än den jag har (Classic).

I torsdags fick jag ta ledig från jobbet i några timmar för att ta emot en massör som skulle kolla så att inte Archie tagit skada av att ha blivit riden i min trasiga och då inlämnade sadel och det glädjande beskedet som både hon och sadelutprovaren gav mig var att Archie var "ovanligt fin för att vara dressyrhäst" (muskulärt) vilket jag blev lite förvånad över.

Inte över att Archie var OK utan att båda ansåg att dressyrhästar var de som "tar mest stryk" i sina ryggar- vi rider helt enkelt för statiskt på dom och sitter ju också ner på deras ryggar på ett helt annat sätt (mycket mer) än vad tex hoppryttare gör på sina djur.

Att mina egna hästar alltid haft "järn-ryggar" tror jag beror på dels rent ärftliga faktorer och faktiskt också på att jag försöker att variera min ridning mycket. Jag rider ut, hopptränar, tömkör osv även om jag när jag väl rider dressyr i princip alltid sitter ner och mycket sällan rider lätt.

På torsdag kväll kunde jag något oväntat hämta min lagade sadel- den blev färdig långt tidigare än beräknat och det är jag enbart mycket tacksam över.

Fredag-kvällen ägnade jag åt att hjälpa till med halmintag en stund (träningsvärken i armarna känns än) och det var en lättnad när det projektet var i hamn.

I lördags tävlade Soya med lika usel placering (sist) som vanligt *SKRATT* och dagen därpå stod Archie för tävlandet men inte fullt lika uselt resultat.

Tvärtom visade gossen på framridningen hur han kan gå i sina bästa stunder och den känslan vill jag absolut uppleva oftare och oftare- den var härlig må ni tro!

Söndag- snabbt in och snabbt ut!

I morse var det tidig uppstigning som gällde eftersom jag skulle starta prick 10.00 hos Flyinge ryttarförening.

Jag tycker om att ha gott om tid på mig och kan för mitt liv inte förstå mig på de som väljer att sova en halvtimme extra för att sedan stirra omkring, stressa och glömma hälften när de ska åka och tävla. Kan det verkligen vara värt det?

Inte för mig i alla fall för jag mår bäst om jag får förbereda mig i lugn och ro och känna att jag har marginaler OM något oförutsett inträffar (ett vägarbete som sinkar trafiken tex).

Tävlingarna idag skulle hållas inomhus- arrangören valde detta eftersom det varit så ostadigt väder de senaste veckorna och det är ju jätteskönt om man har den valmöjligheten och inte måste ha tävlingarna ute.

Även om jag, som så ofta, var helt ensam på framridningen nästan hela tiden (det var bara 11 startande i klassen) undrar jag om vi inte vann denna :), så fin kändes Archie i alla fall.

Vad det sedan berodde på kan man ju bara spekulera i men han var otroligt spänstig och det var en fröjd att rida.

Tyvärr tog all bensinen slut inne på banan- nåja kanske inte riktigt all men i travprogrammet kändes det som att jag nästan red i en oengagerad passage och bitvis stod stilla.

Himla synd så klart och det drog ju ner på helhetsintrycket (och absolut min tidigare underbara känsla) vilket tillsammans med några småmissar kostade poäng.

Vi slutade i den nedre halvan av resultatlistan på 61 % men jag var ändå väldigt nöjd när jag åkte hem eftersom jag hade fått känna på hur lätt och bra Archie kan gå utan större hjälper- ett av våra största problem man man väl säga (bjudningen som då och då försvinner helt).

Det hade säkert gått bättre om även tävlingen hölls utomhus och på samma fina underlag som framridningen men det är ändå bara spekulationer och dessutom ska hästen givetvis inte "krokna" av sådana anledningar.

Men...vi kämpar på med det positiva på näthinnan så får vi se vad nästa tävling bjuder på :).

Vad jag gillade bäst med denna tävling var att den låg så nära vårt hemmastall att jag red in på banan 10.00 och släppte ut Archie i hagen 10.55.

Snabbt in och snabbt ut med andra ord- precis som rubriken säger!

Och en viss gosse behövde tydligen lätta på trycket när han släpptes ut för att vila :).

När alla känner alla kan man få service (om man vet att uppföra sig)

Härom dagen pratade jag med några tjejer i stallet och "tant Birgitta" passade då på att dela med sig av vissa erfarenheter hon gjort och gav ungdomarna några råd på vägen.

Vi pratade om hur otroligt litet häst-Skåne är och hur "alla känner alla"- på ett eller annat sätt.

Jag sa i detta sammanhanget att man verkligen bör tänka på vilket intryck man ger och hur man beter sig mot andra- om inte annat för att undvika att få rykte om sig som värsta bitchen- då är man nog snabbt "körd" i många hästsammanhang.

En dag vill man kanske byta stall, hovslagare, tränare eller veterinär och är man då "ökänd" är det nog inte så kul.

Ja, ungefär så gick snacket oss emellan och jag har idag själv fått erfara hur bra det är att ha "kontakter" och att ha vårdat sina relationer.

Klockan 19.02 fick jag ett SMS från Liv i stallet som erbjudit sig att ta in våra hästar från hagen. Liv meddelade i SMS: et att Archie hade en tappsko.

19.03: Ve och fasa- jag ska tävla imorgon bitti 10.00!

19.04: Jag har utan resultat sökt både min hovslagare OCH hans fru (fd stallkamrat till mig som jag haft mycket roligt ihop med under flera år) per telefon.

19.10: Jag bestämmer mig för att på vinst och förlust köra hem till en hovslagare som bor mer eller mindre granne med stallet. Jag har förvisso aldrig ens TRÄFFAT denne man men jag hoppas att jag kan övertala honom att förbarma sig över oss mot rundlig betalning.

19.15: Konstaterar att hovslagaren inte är hemma.

19.16: Slås av tanken att jag kan prova att få tag på en gammal bekant från ungdomen- när vi lärde känna varandra var han bästa vän med min dåvarande pojkvän (också hästkille) och han har sedan dess utbildat sig till just hovslagare.

Vi har bara träffats sporadiskt genom åren men då jag googlar hans namn via I-phonen och han svarar i telefonen går han med på att jag ska komma hem till honom med Archie direkt!

Vad sägs om det? Det tror jag inte många hade gått med på en lördagkväll!!!

20.15 är vi hos min gamle bekant och 10 minuter senare kan jag köra hem igen!

21.00 sitter jag åter i soffan- glad åt en gammal bekant som ville hjälpa mig och givetvis också glad att jag har en snäll häst som man bara kan slänga in i transporten, köra i ilfart med och sedan ställa och sko utanför släpet medan mörkret sänker sig....

Lördag- S som i Soya eller S som i Sist:)!

I morse red jag i min reparerade sadel och kunde konstatera att fullständig tystnad rådde, dvs inget knirrande och knarrande. DET var skönt men efter att ha provridit i Alton i veckan är jag nu som en bortskämd barnunge som vill ha den nya sadeln nuuuuu!

Det blev hur som helst ett lugnare dressyrpass enligt massörens anvisningar och imorgon är det dags för en LA:4 klass.

Glädjande nog hade stallägarna redan tagit i all halm kvällen innan, planen var annars att vi skulle ha fortsatt med detta under förmiddagen.

Nu är loftet så fullt av halm att man inte skulle få plats med ett löv däruppe (varför man nu skulle vilja förvara löv på ett loft....) och det känns betryggande.

Eftersom det inte blev något halmintag kunde jag ägna förmiddagen åt städning hemma innan det var dags att bege sig till Landskrona och Soyas tredje tävling.

Tyvärr blev det inte "tredje gången gillt" utan hon kom även denna gång hopplöst sist- lika glad som vanligt!

Det är bara att konstatera att loppet hade behövt vara några kilometer och inte 550 meter för att Soya kaaaanske skulle ha en chans att hinna ifatt någon hund.

Hon är lika snabb ut ur startboxarna som alla andra men redan efter 50 meter sackar hon efter och sedan ligger hon lååångt efter alla hundarna i ungefär 400 meter då hon börjar närma sig liiiite i taget:)!

Ja, den lilla svarta är en komisk figur på banan men vi älskar ju henne vanvettigt ändå :)!

Nu återstår hagintag av Archie och Rigoletto om någon timme på mitt schema- sedan är djurdagen till ända.

Frågestunden?

Om ni förresten undrar hur det går med min frågestund så går det inte alls, dvs inga frågor har inkommit.

Jag är inte speciellt förvånad eftersom de bloggar där jag sett att ägaren haft detta främst läses av unga människor och frågorna är ju därefter :).

Jag inbillar mig att majoriteten som läser min blogg är vuxna och då är man kanske inte så intresserad av vilket märke jag har på min hjälm eller var jag har köpt mina ridstrumpor :)?

Inte heller vill man se bilder av hur jag ser ut när jag är på jobbet eller på Archies inne respektive ute-täcken:).

Helt ok för mig.....

Fredag- tömkörning, halm, gräs, äpplen mm

Hyfsat "ren" gräsmatta :)!


Dagen idag började med ett härligt tömkörningspass i gryningen- nu är det både kallt (+10) och mörkt när jag kommer till stallet :(.

Archie jobbade på fint och jag har alltid varit förtjust i att tömköra både honom och mina andra hästar eftersom de haft så lätt för det och varit så snälla.

"Ordinationen" från massören igår var "djup och rund" så det var så det fick bli.

Efter jobbet åkte jag som vanligt till stallet och kunde glädjande konstatera att man lyckats köra in en hel del halm- min oro kring detta har varit stor (och befogad) de senaste veckorna.

Så mycket som det har regnat har vi riskerat att stå utan tillräcklig och tjänlig halm- inget roligt scenario för mig som dels skulle ruinera mig om jag ställde Arch på spån och dels helt klart föredrar halm ur alla aspekter- mer lättmockat och skönare för hästen- den både ligger mjukare och har något att äta. Visst kan man göra mjuka bäddar av spån också men då blir man som sagt ruinerad och många jag sett använda detta strömedel genom åren snålar så det knappt täcker golvytan- huuuu!

Jag hjälpte till med halmstaplingen på loftet ett tag och fortsättning följer imorgon bitti dvs då ska resten in i stallet.

Väl hemma tog jag en cykeltur med lilla Pippi som ska tävla imorgon och klippte därefter hennes klor så att hon är riktig tjusig inför sitt event.

Insåg att jag också behövde plocka upp en enorm mängd fallfrukt och klippa gräset som nu har frodats i regnet (det fanns trots allt någon fördel med torkan i somras- gräsklipparen behövde inte göra många knop) så det var bara att sätta igång.

Vi går ju nu mot tider då man har att "se fram emot" (stöööön) både nedfallande frukt och dito löv och jag avskyr det!

Egentligen borde man bara låta allting ligga orört på marken tills alla träd var helt kala men vem hade uthärdat en sådan slarvig syn? Inte jag i alla fall så det blir till att jobba med räfsan vare sig jag gillar det eller inte....(och ja...maken hjälper vanligtvis till men just idag är han bortrest, lyckosten :)).

Ny sadel!

Igår beställde jag efter en hel del funderande en ny Alto som idag kostar ganska exakt 30.000.
 
Jag är en person som, när jag väl har fått för mig något vill genomföra det NU, GENAST eller MEDDETSAMMA och helst redan igår så här fattas oftast beslut i en rasande fart även om jag dessförinnan har vägt för och nackdelar fram och tillbaka i en aldrig sinande ström (karakteristiskt för VÅGEN har jag fått höra- ”vågen väger”- dvs för och emot, så vågen är INTE velig som andra kan missuppfatta stjärntecknet).  
 
Alternativen; att behålla min nuvarande sadel eller att hitta en begagnad Alto tycktes mig inte lockande så det fick helt enkelt bli så här även om plånboken grät en skvätt.
 
Även om jag alltid varit nöjd med min Classic inser jag efter att ha provat Alton att den är ÄNNU bättre då jag sitter bättre i den och Archie rör sig lite friare.
 
Och givetvis vill jag sitta så bra som möjligt och ge Archie så bra möjligheter som det går att röra sig obehindrat så då kan jag inte riktigt försvara om jag skulle behålla Classicen.
 
Att hitta en begagnad Alto verkar vara som att leta efter nålar i höstackar- det finns bara ett fåtal ute på annons och ett ännu mindre antal (2) som passar i storlek.
 
Jag har mailat bägge säljarna av de passande Alto-sadlarna för 2 dagar sedan men ingen av dom har ens gitit svara (uselt!!!)  så jag har insett att det kan dröja månader innan en lämplig sadel dyker upp.
 
Och skulle den väl dyka upp kanske säljaren bor i Kiruna dit man knappast åker för att TITTA på en sadel utan då får man köpa den osedd och riskera att bli gruvligt besviken eftersom ens preferenser vad gäller tex ”välvårdad” kan se ganska olika ut.
 
Och även OM sadeln i Kiruna skulle vara hur fin som helst så återstår då det lilla ”nöjet” att försöka sälja sin EGEN sadel och vem vet hur DET skulle gå (flera i stallet håller på med detta projekt och jag avundas dom inte).
 
Nu blir det alltså i stället så att jag lämnar min egen sadel i inbyte då jag köper den nya Alton och även om det inte är lika ekonomiskt fördelaktigt så orkar jag faktiskt inte ha bry med en privat sadelförsäljning.
 
Tyvärr finns det inga begagnade Altos att hyra via Amerigos generalagent, detta är annars något man erbjuds inför köp OM den sadel man vill hyra finns tillgänglig.
 
Men just Alto-sadlarna är ”för populära” så det finns inga på lager just nu.
 
Återstår för mig att vänta på att min nya sadel ska anlända vilket jag räknar tar upp till 2 månader men det hade verkligen inte gjort ont om den kom långt innan (sa den otåliga).     

Speciella annonser del 151, flytande golv

http://www.blocket.se/vastmanland/Gummimassa_till_golv_i_stall__hasttransport_29186439.htm?ca=23_11&w=3

Kanske något till din gamla hästtransport?

Speciella annonser del 150, tveksamma armband?

http://www.blocket.se/lund/Sabona_of_London_Magnetarmband_for_hastfolk_25981608.htm?ca=23_11&w=3

Jag var spontant tveksam till magnettäcken som annonserades ut och som jag kommenterade i ett blogginlägg men några läsare påstod sig ha upplevt bra resultat av dessa.

Lika tveksam får jag väl säga att jag känner mig till dessa armbands effekt men det jag gillar är att annonsören själv inte är lika tvärsäker som säljare annars brukar vara:

"Slutsatsen är att magnetarmband tycks ha en gynnsam effekt. Forskarna understryker att många frågor är obesvarade och osäkerheten kvarstår om huruvida effekten är en placeboeffekt eller inte."

Vilken häst!

Att man kan använda hästar till mycket har jag vetat länge men faktiskt först nu att de även kan användas som hjälp till blinda.

Så fungerar den här lilla ponnyn i alla fall:

http://www.alarabiya.net/articles/2009/07/29/80244.html

Fler artiklar om hästen och ägaren hittar man om man googlar på Mona Ramouni.

Vilken service-makare!

Idag fick jag en mycket trevlig överraskning!

Blev uppringd av sadelmakare Tim i Flyinge som haft min sadel hos sig för lagning och han hade redan blivit färdig med den!

Jag lämnade den ju för exakt en vecka sedan och fick besked att det kunde ta 2-3 veckor så ni förstår säkert min glädje!

Jag blir alltid positivt överraskad av GOD service och denna sadelmakare kan jag varmt rekommendera, inte bara pga detta utan för även tidigare utfört arbete till belåtenhet!

Liten massagerapport

Idag har jag och Archie haft besök av EC, diplomerad hästmassör som även arbetar med kiropraktik. EC är också tävlingsryttare i dressyr på medelsvår nivå.

EC började med att massera igenom Archie från ”topp till tå” och hon tyckte att han kändes ovanligt mjuk och fri från spänningar.

Ett område på ländens högra sida var dock spänt och behövde lite kiropraktik och även TNS-behandling* och framsidan på vänster lår fick också extra massage eftersom Archie visade lite irritation när hon tryckte på vissa punkter där.

Men detta var mer eller mindre allt och omdömet var att jag har en muskulärt fin häst som EC inte ansåg att hon behövde behandla fler gånger.

Ordinationen är tömkörning/ longering i rund, djup form imorgon och sedan kunde jag rida ett lättare pass på lördag.

Min plan är att tävla en klass på söndag och det trodde EC inte skulle vara några problem.

Besöket tog knappt 1½ timme och kostade 500 kronor + moms.

*TNS enligt Wikipedia: Transkutan Elektrisk NervStimulering är en metod för smärtlindring (massören använde den för att lossa spända muskler om jag förstod saken rätt) som bygger på stimulering med svaga elektriska strömmar. En batteridriven apparat överför via ledningar ström till plattor som sätts på kroppen.

Se även:

http://www.blocket.se/stockholm/TENS_Smartlindring_till_ryttaren_hast_hund_29182044.htm?ca=23_11&w=3

Torsdag- massage (och mina åsikter om detta)!

Idag blir det ingen ridning, främst beroende på att det blev 2 pass igår, både tidigt på morgonen och på kvällen även om kvällspasset mest gick ut på att "rida runt runt" och känna efter hur vi båda trivdes i de olika sadlarna jag provade.

Men i och med att jag för stunden inte har någon sadel som jag vill sitta och "nöta i" så tycker jag att det är bättre med en liten vila. Archie tillhör ju inte de hästar som måste ridas dagligen för att inte bli "dum" på olika vis och det är en fördel helt klart.

På dagens schema står däremot massage och jag har tagit ledig från jobbet i några timmar för att kunna hänga på en stallkamrats inbokade massagetid för hennes häst, väldigt skönt att slippa vänta i veckor som man ibland kan få göra om man inte ringer efter "vem som helst".

Jag skulle vilja beteckna mig själv som "sunt skeptisk" till alla former av massage, kiropraktik och dylikt vad gäller hästar, jag sväljer verkligen inte allt med hull och hår även om många av utövarna har en munsvada som inte går av för hackor.

När både jag själv och andra anlitat dessa yrkesmän (???- en del personers kompetens ifrågasätter jag verkligen) är det enligt min erfarenhet så att 9 av 10 hittar "trettioelva" grejer som de tycker att hästen sääääkert har haft ont av och som givetvis måste åtgärdas av just dom och med en hel del besök för dyra pengar.

Vet inte hur många gånger jag hört "det kan säkert ha hänt när den har gått omkull i hagen" och utifrån det resonemanget så borde hela häst-Sverige vara fullt av drumliga hästar som raglar omkring när de släpps ut i frihet.

Nu raljerar jag lite för givetvis är det fullt möjligt men hur ofta ser man egentligen en häst gå omkull i hagen?

På mina mer än 20 år med egen häst kan jag på rak arm inte säga att jag sett det ens en enda gång, i alla fall vad gäller mina egna hästar.

Nå...hur som helst så har jag alltså själv haft en handfull massörer och "kotknackare" till mina hästar genom åren och ska jag vara ärlig kan jag inte påstå att jag känt någon större skillnad efteråt.

Kanske för att jag alltid anlitar veterinär om jag misstänker någon skada eller så är jag för okunnig för att märka eventuella förändringar? Eller så har mina hästar helt enkelt varit hyfsat ok i sina kroppar när de inte varit synligt halta och då blir det kanske ingen direkt skillnad?

Jag tror däremot absolut att det för de flesta hästar är skönt att få massage, det tycker jag själv också, men om det är "objektivt värt" att lägga de summor det kostar på att förbättra hästen rent ridmässigt är jag som sagt tveksam till.

Att jag nu än en gång väljer att anlita en massör beror på att jag ändå vill ha Archie genomgången på grund av allt sadelstrul som varit.

Jag har oavsett vilket ridit i en skadad sadel under några ridpass och har sedan dess också lånat en sadel som inte var utprovad efter Archie och jag vill ge denna, av andra lovordade massör, chansen att visa om hon hittar något på Archie som hon tycker behöver åtgärdas och om jag märker någon skillnad efteråt.

Jag vill ju inte påstå att jag tycker att Archie sedan min "sadelskada" blivit en till det sämre häst men han var ju inte på topp förra veckan och bet sig fast i ena tygeln vilket han inte har för vana så man vet ju aldrig hur han känner sig i kroppen.

Jag inbillar mig att Archie är en rätt så tålig häst så det vore ju synd om han går och har lite småont utan att direkt visa det och därför chansar jag alltså på denna massör.

Jag är villig att ge det mesta som jag inte tror är skadligt i alla fall ett försök så dagens besök får helt klart anses falla inom den kategorin.

Rapport kommer som vanligt under dagen!

Onsdag- lååång dag

Nu är klockan nio på kvällen och jag har precis kommit innanför dörren efter att ha varit hemifrån sedan halv fem i morse.

Dagen inleddes med ett DRESSYR-pass i min HOPP-sadel, de' ni!

Mirakulöst nog gick det över förväntan, (jag red förvisso hela passet utan stigbyglar vilket jag räknar som "fusk" eftersom jag tycker att det är mycket lättare) för med tanke på sadel"valet" (vilket i ärlighetens namn inte var ett VAL eftersom jag inte har någon annan sadel just nu) så trodde jag knappt att jag skulle kunna få något vettigt gjort alls.

Efter jobbet blev det för ovanlighetens skull inget hagutsläpp, det rådde halv storm så det kändes inte det minsta motiverat att släpa ut djuren.

Däremot "släpade" (nåja....TOG är nog ett bättre ord) jag ut en stallkamrats Amerigo för att prova på Archie, det var den stallkamrat jag skrev om igår som befinner sig utomlands.

Och trots att hon befinner sig på andra sidan jordklotet så svarade hon på min SMS-fråga om jag fick låna hennes sadel- det var väl att betrakta som TUR?

Tyvärr tog turen slut där för sadeln passade för dåligt för att jag ska våga använda den, Archie var för "ruggig" under sadeln redan efter några minuters ridning.

Sist men verkligen inte minst stod en sadelutprovning av en Amerigo-representant på schemat och eftersom allting finns "nästgårds" i Skåne var utprovningen i grannstallets ridhus dit det tar 5 minuter att skritta.

Utprovningen var omfattande, själv red jag i 4 olika sadlar och fler fanns att tillgå.

Jag fastnade för en Alto (har nu en Classic och har lånat en Vega i några dagar).

Utprovaren tyckte att Archie verkade vara en förnöjsam häst som inte reagerade speciellt mycket vilken sadel vi än provade, det var marginella skillnader men inte desto mindre så tyckte jag att det VAR skillnad.

Jag har en ganska dålig och ful sits i mig själv och allt som kan hjälpa mig att sitta bättre hjälper givetvis hästen också.

Archie fick beröm för sin osedvanligt fina rygg (oöm) för att vara dressyrhäst och så har faktiskt alla mina hästar varit: man skulle kunna slå dom med en slägga över ryggen :) utan reaktion.

Nu ska jakten på en begagnad Alto påbörjas och min egen sadel ska lagas och säljas- det är planen i alla fall.

Vi får se vad och framför allt hur snabbt detta händer- jag rapporterar givetvis fortlöpande.

Och känner ni någon som vill sälja en Alto 2+ (17 eller 17,5 tum) så hojta genast till!

Vilken hund!

Ibland kan jag tycka att en del människor går lite väl långt i sin önskan att rädda sitt älskade djur- till vilket pris och liv frågar jag mig?

Läste tex om en ponny som har en benprotes och undrar i exempelvis ett sådant fall "är det värt det"?

Inte bara i pengar då, för var och en får ju göra vad den vill med SINA tillgångar, men har en häst med en protes ett fullvärdigt liv?

Ja, jag vet inte, jag har inte sett hästen själv och även om jag hade gjort det hade jag kanske inte fått något svar eller kunnat avgöra det.

Trots denna tvekan inför avgörandet när det är bättre att låta ett "defekt" djur somna in måste jag visa ett exempel där jag känner mig rätt så säker på att djuret lever hur bra som helst även om det "på pappret" syns mot alla odds:

Jag tänker på blandrashunden Faith som nu är 8 år och bor i USA (var annars...höll jag på att säga).

Hunden har framlevt alla sina dagar med endast 2 ben (!) och om ni söker på "Faith the dog" på Youtube får ni se flera bevis (anser jag i alla fall) på att detta verkat fungera utmärkt.

Faith går till synes relativt obehindrat och inte bara pytte-sträckor och hon behöver inte heller någon hjälp att resa sig från en liggande position. Fascinerande!

Ett exempel hos Oprah:
http://www.youtube.com/watch?v=umB1XN1fh9g

Själv blev jag otroligt rörd av att se denna sötnos- vad tycker ni själv?

Lite citat från den svenska tidningen "Tara" som nyligen hade ett reportage om Faith:

"Berättelsen om Faith cirkulerar på nätet, hon har en egen hemsida med beundrare över hela världen och matte har skrivit två böcker om Faith"

"Många har fått nytt hopp efter att ha mött hunden med den perfekta själen i den inte helt perfekta kroppen.

Och den tvåbenta hunden gillar sitt "jobb" . Hon går runt på sjukhus, i skolor och kyrkor och umgås och trivs och får massor av uppmärksamhet.

Ofta föreläser de två (hon och matte- min anmärkning) för amerikanska soldater, unga män och kvinnor som skadats i Irakkriget och inte vet hur de ska orka leva vidare"

"Faith har numera sergeants grad och har träffat tusentals soldater. För vissa har hon förändrat livet".

Insomningstips?

En del räknar får…
 
Härom kvällen hade jag lite svårt att somna och ”roade” mig då med att försöka räkna ut hur många olika tävlingsplatser jag tävlat på (i både hoppning och dressyr) under min mer än 20-åriga ”karriär”.
 
En del klubbar har jag inte besökt på evigheter (Rancho Ridklubb är nerlagd sedan länge och både Lundåkrabuktens och Kyrkoköpinges ridklubbar har jag inte sett ordna tävlingar på evigheter)  medan andra besöks varje år sedan jag började tävla.
 
När jag kom till klubb 49 somnade jag så uppenbarligen var detta ett bra sömnmedel (och lika uppenbart är att det finns många tävlingsplatser i Skåne:)).

Tisdag- i blåsväder

När jag åkte till stallet i morse såg det ut som om världens regnoväder var i antågande och jag kände mig sååå tacksam över att jag kunde preparera Archie inför hagutsläppet med ett skyddande regntäcke.

"Givetvis" kom det inte en droppe regn på hela dagen- däremot var det mycket solsken men faktiskt även häftiga vindar under större delen av dagen. Man blir helt enkelt inte klok på vädret som är hur opålitligt som helst.

Efter jobbet var det Ebba-träning och just idag gick det inte så bra.

Orkar inte orda mer om det men känner mig rätt så deppig över att jag var tvungen att lämna tillbaka lånesadeln efteråt och just nu inte har någon bra sadel att rida i.
   
En tjej i stallet har faktiskt en Amerigo-sadel som nog skulle passa och som jag gärna hade betalat en slant för att få låna men oturligt nog är hon utomlands på semester och går inte att tillfråga.

Sadelprovning med en Amerigo-människa är imorgon kväll- den ska bli otroligt spännande i alla fall!

Dags för frågestund?

Jag har på en del yngre bloggkollegors sidor sett att de uppmanar sina läsare att ställa frågor till bloggägaren.
 
Och eftersom jag själv är en väldigt nyfiken person inbillar jag mig att det kanske finns likasinnade ”out there” som undrar över något som har med mig, djuren eller bloggen att göra?
 
Eller så får ni redan veta allt ni vill (och mer därtill) och har inga frågor what so ever?
 
Inte vet jag men har ni frågor är det bara att skicka en kommentar eller maila till bm6610@hotmail.com.
 
Jag är och har aldrig varit ”hemlig” av mig (och ser ingen anledning till det), vill man veta något får man oftast svar av mig och mycket går ju också att ”luska fram” på annat sätt- tex genom nätet.
 
Men givetvis väljer JAG vilka frågor jag publicerar eller inte men som sagt; jag svarar på det mesta!    

Dömer domarna hårdare idag eller rider vi sämre?

En sak som jag har noterat under flera av vårens dressyrtävlingar, och inte bara i klasser jag själv ridit utan i både lägre (LC, LB) och högre (MSV) dito är att det tycks mycket vanligare idag att ekipages slutprocent stannar vid ynkliga 56-57 % och däromkring och jag har också sett de som ridit på till och med under 50 %.
 
I helgen såg jag en klass (LC) där 17 av 22 ekipage (dvs i princip hela klassen)  red på 60 %  och därunder samt en klass (LB) där 6 av 12 ekipage (dvs hälften) red på 59 % eller mindre.
 
När jag tävlade för lite drygt 2 veckor såg det ut så här:
 
MSVA:1- 6 ekipage av 8 hade 60 % eller mindre
 
MSVB:4- 4 ekipage av 7 hade 60% eller mindre
 
LA:6- 8 ekipage av 20 hade 59 % eller mindre
 
LA:4- 12 ekipage av 24 hade 60 % eller mindre
 
I just dessa exempel är det ju så att i princip halva klassen inte uppnår godkända procent och jag ställer mig nu frågorna:
 
Är det en slump att jag ”råkat ut” för just så exeptionella klasser?
 
Dömer domarna idag hårdare och vågar använda sig mer av hela skalan?
 
Rider de som vågar sig ut på tävlingsbanorna idag mycket sämre än för några/ något år sedan och borde de egentligen inte starta?
 
Jag kan inte minnas att det var så här illa för x antal år sedan men det är kanske minnet som sviker eller så lade jag inte märke till folks resultat på samma vis då?
 
Jag vet ju att jag förr tyckte att om man red på typ 55- 57 % så var det super-duperpinsamt för det hände så sällan NÅGON men idag är det mycket mer vardagsmat även om jag personligen tyckt att det varit hemskt det fåtal gånger det hänt mig.
 
Sedan vidhåller jag att det är den inbördes placeringen som betyder MEST för mig, jag vinner hellre på 61 % än är oplacerad på 65 % men det är så klart mycket roligare att få lite högre siffror än att känna att i princip ingenting av det man gjort inne på banan ens är att betrakta som godkänt, i alla fall i DEN domarens ögon.      

Det gäller att hålla tungan rätt i mun!

Igår på hundkappträningen deltog en ny hund (en italienare) och hans ägare hade påpassligt nog kameran med sig.

Även Soya lyckades bli förevigad och titta på dessa bilder!

Vad är den gemensamma nämnaren?

En utstickande tunga....

En till..........

Och ta mig tusan...ytterligare en tredje tung-bild?

Vad är detta för löpstil?

I min värld borde det vara jobbigare att springa på detta vis- är det kanske därför det oftast går i snigelfart på banan (tänk vad bra om jag har hittat något att skylla på- något som dessutom aldrig i livet går att träna bort)?

Eller var det tungan som faktiskt hjälpte Soya att vinna loppet för dels har jag aldrig sett henne ha den ute förut och dels har hon aldrig heller kommit först i mål :)!

Måndag- mer regn

I morse var det åter dags att stiga upp i ett kompakt mörker vid 04.15 för att bege sig till stallet för en dressyrritt.

Idag var Archie åter mer lik sig själv och vi tragglade med det som vi brukar: skolor, skänkelvikningar, galopparbete och några byten.

Skolorna är fortfarande för raka och jag tänkte prata med Ebba om detta imorgon, dvs om hon kan tipsa mig om andra/ bättre sätt att träna dom.

Nu rider jag dom så som de görs i LA:6 programmet, dvs utmed långsidorna.

Efter jobbet åkte jag till stallet och funderade över om jag skulle lägga på Archie ett regntäcke innan jag släppte ut honom och Alfresco i hagen igen.

Synen av en redan lerig Archie gav mig svaret- han fick gå utan täcke och det verkade han inte ha det minsta emot för trots att han har ett träd i hagen som han lätt kan skydda sig under så valde han så länge jag var i stallet i alla fall att stå mitt i regnet.

Fast det är klart- det är nästan 20 grader varmt fortfarande så hästar störs nog inte tillnärmelsevis så mycket av lite vatten som vi människor.

Svans-uppdatering :)!

Glömde förresten att berätta att jag "visade upp" Soyas svans för 2 erfarna vinthundsmänniskor igår.

Den ena skrattade gott åt min oroliga fråga "så det kan inte vara cancer då" och den andra visade att hennes hund hade en liknande svansknöl :).

Bådas teorier, liksom flera andras, är att Soya slagit i svansen i något och fått någon form av benhinnereaktion, det vi inom hästvärlden skulle kalla "överben".

Så nu är jag lugnad.....

Veckan som gått

Veckan som gått har varit tämligen intensiv och ganska jobbig och flera olika anledningar.

Maken var bortrest nästan hela veckan och det märktes; att både rasta Soya tillräckligt, rida, jobba heltid och fixa med allt möjligt som tornade upp sig har tagit på krafterna.

Min dressyrsadel som knarrat i några dagar lämnades in på lagning och nu går jag på nålar. Inte för att jag hyser några tvivel om att sadeln inte blir "helt återställd" utan för att frågan "vad ska jag rida i under tiden" ännu inte har fått något definitivt svar.

Just nu lånar jag en sadel av en Amerigo-representant men sista ordet är inte sagt ännu.

Och att vara utan dressyrsadel i kanske 2-3 veckor känns fullständigt otänkbart för mig- daglig ridning i en flatback hoppsadel är INTE ett alternativ.

Veckans bästa var Archies andraplacering i Tågarp och Soyas "segerlopp" på träningen i Landskrona.

En av veckans besvikelser var att jag och Birk-Lena fick ställa in vår planerade uteritt i söndags pga regn och åskmuller- det kändes så retligt när Lena hade kört hela vägen från Trelleborg för att bara lasta in hästen och köra igen utan någon ridning.

Vädermässigt har det i veckan inte varit så kul heller- efter många veckor utan en regndroppe i somras har det nu regnat lite eller mycket i princip varje dag.

Jag börjar bli orolig för när vi kommer att få in vår halm och i vilket skick den då kommer att vara- att havreskörden kanske regnar bort gör mig mindre eftersom Archie knappt äter något kraftfoder och absolut skulle klara sig utan (liksom många, många andra hästar men det är en annan historia......).

Art det nu är märkbart mörkare när jag stiger upp är väldigt deprimerande liksom vetskapen att det bara blir "värre" för varje vecka som går.

Kommande vecka har flera "projekt" inplanerade och blir förhoppningsvis roligare än denna och om inte annat blir det stoff till flera blogginlägg misstänker jag.

Söndag- 2 världssensationer på en och samma dag

Idag har jag haft fullt upp med mina djuraktiviteter och har också som rubriken meddelar fått uppleva 2 världssensationer.

Den första inträffade på hundkappbanan i Landskrona där Soya inte varit på ett par veckor pga löp.

Idag fick hon springa ett träningslopp på 480 meter med sin jämngamla väninna Lisa och undernas under: Soya vann loppet överlägset efter en ledning från start till mål.

Nu ska man inte dra för stora växlar på segern, båda hundarna är nog de i särklass långsammaste som beträtt en rundbana. Tyvärr....

Efter träningen var vi några stycken som åkte till Järavallen för att hundarna skulle få springa lösa och Soya hade som vanligt fullt upp med att kolla igenom "sina" kaninhålor.

Var dess invånare håller hus kan man verkligen undra för jag har aldrig sett en enda kanin på Järavallen trots att flera ton bajs och så hålorna då vittnar om motsatsen.

När hundarna var rastade körde jag i ilfart hem för att lämna av Soya, leriga hästar stod och väntade på mat och intag.

När detta var avklart fick jag själv stå och vänta på Lena, Birks ägare, med vilken jag hade avtalat en uteridning.

Lagom till att Lena med häst kom kom även ett jätte-ösregn och detta i kombination med ganska mycket åskmuller gjorde världssensation nummer 2 till ett faktum:

Jag, Birgitta som aldrig ändrar uppgjorda uteridningsplaner om så himlen håller på att rämna fick instämma i att det nog var bättre att skjuta upp guidningen av "Grevie till häst" till ett annat tillfälle.

Archie såg inte aldeles förtvivlad ut över en oväntad vilodag och precis som man hade kunnat räkna ur med..... så slutade det regna i samma sekund som jag körde hem från stallet!

Speciella annonser del 149, äter inte bröd :)!

Den här hästen lär man inte få några ytterligare kostnader för efter inköpet i alla fall:

http://www.blocket.se/vasternorrland/Hastskelett_for_utbildning_29029809.htm?ca=23_11&w=3

Ett samtal i ottan

Archie: Men hallåååå! Vad gör du???? Du kan väl inte ta kort när jag ser så här galen ut? Jag har ju precis vaknat för tusan och inte ens hunnit kamma till mig.

Jag: Förlåt....men du ser bara för knäpp ut! Kommer ju att bli ett hur roligt kort som helst till bloggen!

Archie: Bloggen....bloggen...vad får man inte utstå för den där jäkla bloggen.....

Lördag- tack Archie!

Som ni kanske har förstått kommer denna veckas ridpass inte att gå till historien som sensationella, det skulle i så fall vara som i "sensation att så många pass på en och samma vecka bara har känts halvbra" - tack och lov väldigt ovanligt.

Inte för att alla pass jag rider känns superbra på alla sätt och vis men det brukar vara en mer blandad kompott mellan jättebra pass och mindre bra diton, inte mindre bra diton i nästan en hel vecka.

Mot bakgrund av detta samt att jag inte ens har min egen sadel utan en lånesadel kan man ju undra varför jag dristade mig till att åka och tävla idag, särskilt som det bara var totalt 6 (!!!) anmälda i "min" klass (LA:4).

Jag brukar aldrig åka till så små klasser då det nästan alltid finns några ryttare med "superhästar" som lätt kniper de 1-3 placeringarna, det känns liksom inte sååå kul att agera "klassutfyllnad".

Men eftersom det verkar ha gott troll i mitt tävlande och jag aldrig tycks komma igång så som jag är van vid (läs: tävlande var och varannan helg) tänkte jag att det får bära eller brista och att jag får ta dagens tävling som en träning- det blev ju ingen Ebba-träning heller i veckan.

Så jag åkte iväg och det ångrar jag inte!

Äntligen kändes Archie som sig själv igen och jag fick till en både bra framridning och ritt inne på banan.

Framför allt övergångarna kändes osedvanligt fina och distinkta- det ska jag verkligen eftersträva framöver också för det tjänar man nog en hel del poäng på.

Domaren som dömde min klass dömde även en annan klass (LB) och jag hörde flera ryttare beklaga sig över att hon var så "hård", dvs att vissas poäng inte blev de av ryttarna förväntade.

Därför blev jag extra glad när jag såg att jag hade ridit ihop 65 % och att jag dessutom lyckades knipa andraplaceringen!

Det skilde ganska många poäng mellan både mig och vinnaren och mig och trean så jag behöver inte gräma mig och tänka "om jag bara inte hade gjort den lilla pyttemissen så hade jag vunnit" och dessutom tyckte jag att jag red så bra jag kunde så oavsett vilket hade jag nog inte kunnat skrapa ihop så många fler poäng.

Ska kanske nämna något om tävlingsplatsen också; Tågarportens ryttarförening.

Från denna tävlingsplats har jag så många minnen att jag skulle kunna skriva en bok men så har jag också åkt dit massor av gånger under min ryttarkarriär.

Och man kan ju faktiskt undra varför jag envisas med att tävla där, det måste beror på att jag haft en hel del framgångar genom åren och att detta lockar till fortsatt tävlande för det beror då inte på tex framridningen som jag tycker är under all kritik.

Jag undrar om jag inte gnällde över den redan i förra årets blogginlägg efter att jag hade varit där?

Och det är klart; eftersom folk fortsätter att åka dit och tävla trots den dåliga framridningen så ser väl arrangören ingen anledning att åtgärda den? Eller så finns det inga pengar för det kan absolut inte bero på att någon skulle komma på idén att tycka att den är bra?

Är det en torr sommar ryker det så att man kvävs och annars är underlaget "bara" djupt, ojämnt och fullt av stenar.

Själv valde jag att rida fram på ett större gräsområde med en del fälttävlanshinder och förstår ärligt talat inte att inte fler gjorde detsamma.

Men antingen är jag kinkig eller så är folk lite "tafatta" för så är det ofta när jag tävlar på ställen där jag tycker att underlaget är diskutabelt (läs: i främsta hand djupt och ojämnt).

I princip alla gånger har jag lyckats hitta alternativa framridningsmöjligheter lite längre bort men jag är alltid ensam där?

Är de andra ryttarna flata eller tycker de att det är ok att riskera senor och dylikt genom att låta hästarna gräva sig igenom djupa sand/ grupbottnar?

Ja, inte vet jag och egentligen ska jag väl inte bry mig heller för det drabbar ju inte mig, tvärtom, det är väldigt skönt att ha en hel framridning för sig själv :)!

Den här sötnosen gick och betade i närheten av tävlingsplatsen. Det slog mig att Archie kunde se ut ungefär så här om man körde honom i en 90-graders tvätt.

Bild på det icke-optimala underlaget på framridningen fast det slapp Archie att känna på.

Moderna hästar- moderna underlag

Man talar ju ofta om (dagens) moderna hästar i jämförelse med de tyngre, inte så smidiga och "elektriska" hästar man hade "förr" men det slog mig igår att jag aldrig hört talas om "moderna underlag".

Men det är precis vad jag tycker att vi har fått sedan jag köpte min första häst för lite mer än 20 år sedan- fler och fler ridhus och utebanor med bättre, luftigare och lättare underlag till skillnad från de många gånger tungridna potatisåkrar jag tvingades baxa runt Heron i.

När jag besökte ett annat ridhus än vårt nyligen slog det mig att det är sällan man ser just den mörka, tunga grus jag såg där och det är jag faktiskt mycket tacksam över.

Just min första häst Heron påverkades otroligt i sin gång av bra vs dåliga underlag och jag hade ofta bekymmer på tävlingsplatser med vad som kändes som åkerjord som han inte orkade gå i.

Sedan dess skulle jag lista just "ridhusbotten" som det viktigaste vid mitt val av stallplats även om det så klart finns mycket annat som OCKSÅ är viktigt.

Men mycket kan man själv påverka- är tex fodret som tillhandahålls dåligt kan man köpa bättre själv men vad gör man med en oridbar ridhusbotten? Då hjälper det inte hur stort och luxuöst ridhuset är i övrigt.

Men som sagt, jag tycker det blir allt mer vanligt med mycket fina underlag och det tackar säkert om inte annat våra hästar för.

Fredag- det gick fort

Sådär- då var arbetsveckan till ända och det gick lika fort som vanligt.

Med Archie blev det ett "sådär" pass i lånesadeln i morse, inte pga själva sadeln utan för att Archie nu vid ett par tillfällen börjat bita sig fast i den ena tygeln vilket dels är ovanligt och dels i dagsläget svårt att arbeta bort.

Det kan vara en tillfällighet eller bero på att jag bytt träns (denna nosgrimman ser inte riktigt ut som den jag haft i flera år) eller att Archie fått något "problem " pga min, som det visade sig, trasiga sadel eller.....I don't know.

Får se om det ger sig och har beställt tid hos massör i nästa vecka för säkerhets skull.

Vad gäller lånesadeln upplevde jag inte den av många omvittnade euforiska känslan av att ha hittat hem och fått en ny häst.

Troligen beror det på att min egen sadel passar så pass bra som den gör och dessutom har Archie inte ens på töm/ i lina varit någon supergångartshäst så det skulle ju vara konstigt om just ett sadelbyte skulle framkalla ett aldrig tidigare skådat rörelsemönster :)!

När snålheten bedrar visheten, del 2 (hundinlägg)

Häromdagen skrev jag ett inlägg om smuggelhundar och påstod att det är att låta snålheten bedra visheten när man köper en sådan hund eftersom man kan drabbas av rätt så dryga veterinärkostnader genom att köpa en ”defekt” hund.

Inte för att det behöver vara fel på alla smuggelhundar men åter igen vill jag påstå att risken är större än om man köper en hund av en seriös uppfödare.

Ett annat exempel på där snålheten verkligen kan bedra visheten och som jag uppmärksammat sedan jag själv köpte hund är vad gäller fodret.

Tidigare hade jag ingen aning om hur pass vanligt det ändå verkar vara med hundar som har diverse foderallergier, matvägrar, har diarréer och andra magrelaterade problem.

Jag vet inte hur många inlägg jag läst på nätet om hundägare som sliter sitt hår och är helt förtvivlade över sina hundars utfodringsproblem och mot bakgrund av detta förstår jag inte hur vissa vågar ”gambla” så pass mycket med foder som de ändå tycks göra.

Jag hörde en whippetägare kommentera att hon skulle byta från foder x till foder y ”eftersom det började bli dyrt” och med tanke på att jag både vet hur mycket (läs: lite) en whippet äter och vad foder x och y kostar så måste jag baxna.

Genom foderbytet skulle personen på sin höjd spara typ en hundralapp i månaden och har man så ansträngd ekonomi bör man kanske fundera över om man har råd att HA hund?

Visst finns det hundar som skulle kunna äta ”sten” till middag varje dag utan att bli dåliga men har man en hund med minsta lilla problem får man väl se till att köpa ett foder som fungerar och inte hålla på och hela tiden leta extrapriser och köpa det som för dagen är billigast i affären?

Dessutom kan man inte alltid bara titta på ett foders pris utan måste se detta i relation till innehållet.

Många gånger måste man ge MER av det billiga fodret och då är frågan vilken besparing man egentligen har gjort?

Torsdag- det är mycket nu.....

När jag hade gått och lagt mig igår kväll låg jag och klappade på Soya då jag plötsligt kände att hon har fått som en knöl på undersidan och mitt på svansen.

Förhårdnaden är lite större än en ärta och oöm men jag fick genast panik och ställde frågan på ett vinthundsforum om vad andra trodde att det kunde vara. (Fick svar nästa dag att det nog är ofarligt och att hon troligen slagit svansen- vi får se hur det utvecklar sig och jag ska be några whippetägare titta på henne på söndag och så ska vi jämföra svansar).

Sov sedan jättedåligt de få timmar jag ens lyckades sova så jag var inte på topp när jag steg upp.

Archie blev tömkörd i ottan, vågade inte rida i knarr-sadeln efter att en bloggläsare varnat mig igår.

Fick under dagen tag på den sadelmakare Amerigo rekommenderar och fick löfte om att komma och visa sadeln under dagen vilket jag också gjorde.

Det som hänt därefter har redan gett stoff för flera blogginlägg men jag tror att jag i dagsläget nöjer mig med att ge er en kort, friserad version och den lyder som följer:

Sadeln ska lagas av sadelmakaren och jag får förhoppningsvis tillbaka den om ca 3 veckor.

Precis som den tipsande bloggläsaren trodde var det några nitar som hade gått sönder men koppjärnet var helt i alla fall.

Jag har fått låna en Amerigo-sadel av en annan modell än min (Vega, jag har en Classic) i några dagar, sedan får vi se.

Precis som jag skrev i föregående inlägg finns ju "allt" en hästmänniska i Skåne behöver mitt framför näsan så en Amerigo-medarbetare bor "givetvis" också i Staffanstorp som jag- därav det smidiga lånet.

Det finns mycket mer i denna story men det vill jag inte gå in på just nu utan jag vill avvakta vissa "saker" innan jag tar ställning till hur jag ska agera.

Åh vad jag älskar Skåne (och Internet)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; som hästägare kan man inte bo bättre än i Skåne.
 
Här finns banne mig ALLT eller i alla fall det mesta som har den minsta anknytning till just hästar och jag vet inte hur många gånger jag varit såååå tacksam över detta.
 
Som en ytterlighet och jämförande exempel har jag en vän som bor i Norrland och allting verkar otroligt mycket omständligare och jobbigare där oavsett om det gäller veterinärbesök (man kör inte 60 mil för att buköppna en kolikhäst), sadelutprovningar, tillgång till tränare eller vad det än må gälla.
 
Själv kan jag mer eller mindre vraka bland veterinärer, kliniker, hästaffärer, tränare, massörer- ja det mesta!
 
Jag skulle kunna skriva en bok om alla de gånger jag konstaterat att just det jag behöver finns mer eller mindre ”hemmavid” och idag tänkte jag berätta om det senaste exemplet.
 
Som ni kunde läsa på bloggen igår har min Amerigo-sadel börjat knarra (kan som ett sidospår berätta att generalagenten för just Amerigo bodde bara några mil ifrån mig på den tiden denna sadel köptes- ännu ett exempel på ”närhet till allt”).
 
Jag hann inte mer än publicera inlägget förrän jag fick ett eminent svar från en läsare som genast skingrade dimmorna kring VARFÖR sadeln knarrade, dvs vad det beror på.
 
Läsaren rådde mig att kontakta den sadelmakare som Amerigo själva hänvisar till och gissa var han bor? Ungefär 3 mil från ”mitt” stall!
 
Så lunchrasten idag har ägnats åt att boka tid med denne man och tack vare hans känsla för service (ingen självklarhet bland yrkesfolk idag tyvärr) så är jag välkommen att komma och visa sadeln redan IDAG, dvs mindre än 24 timmar efter att jag beklagat mig på nätet.
 
Nu är ju historien inte slut här- den kommer ni absolut att få följa på bloggen men så här långt älskar jag som rubriken säger både Skåne och Internet!

Är jag en annons-junkie?

Med anledning av att jag då och då publicerar en hel del annonser från framför allt Blocket på bloggen fick jag igår frågan från en läsare hur jag har TID och framför allt VARFÖR jag läser så mycket annonser.

Och om det är vad ni som läsare tror, dvs att jag går med Iphonen klistrad i näven och kollar annonser dygnet runt :) så måste jag göra er besvikna!

Visst har jag i perioder kollat på Blocket ganska intensivt, både när jag letade hundbur till Soya och hoppsadel till Archie tex men faktum är att de flesta annonser som ni ser på bloggen kommer från läsare som skickat mig dessa länkar.

Tydligen tycker många att det är ganska kul med mina "Speciella annonser" och jag får en hel del tips som sagt.

En gång var det så otroligt att två läsare oberoende av varandra hade skickat samma länk!

Sedan är det inte så att jag publicerar alla tips på annonser, JAG måste tycka att de passar och har någon form av anknytning till sådant jag brukar skriva om.

Men jag är väldigt tacksam över era bidrag så bara fortsätt att skicka in:)!

Speciella annonser del 148, ärlighet varar längst :)

Ett hederligt släp?

Ja, vi vill ju för allt i världen inte köpa ett oärligt dito :)!

(För övrigt säger jag "Lycka till med att få det sålt....")

http://www.blocket.se/kronoberg/Hederlig_travagn_29033314.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 147, ehhh....läromästare?

Ovasett hur många gånger det i annonsen betonas att hästen är snäll kan jag ändå inte tycka att en 3 årig ponny är något som barn ska lära sig att rida på eller vad säger ni?

http://www.blocket.se/orebro/Akut_Fodervard_till_valack_28704499.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser del 146, rädda halmen?

Kanske skulle visa denna annonsen för stallägaren?

http://www.blocket.se/horby/Halm_29040763.htm?ca=23_11&w=3

Vi pratade senast idag om att det finns risk för halmbrist om det inte slutar regna mycket snart och att det också kan bli så att den halm som tas in inte ser så trevlig ut (grå/ svart).

Att strö med spån är för mig, manisk ströare, definitivt inget alternativ då min stallkostnad på fullt allvar hade ungfär fördubblats eftersom spånet är så dyrt och jag vill ha så mycket i boxen.

Halmpellets http://www.blocket.se/vastmanland/STREUfex_stallstro_23843525.htm?ca=23_11&w=3 är också dyrt (om än drygt säger de som provat) så jag hoppas verkligen att vädrets makter står oss bi.

Onsdag- knirr, knirr

Planen idag var att åka och träna för Ebba men jag fick under dagen veta att både dagens och fredagens lektioner är inställda.

I stället blev det ett dressyrpass på egen hand och det var väl inget att skriva hem om precis.

Jag blev oerhört irriterad och distraherad av att min sadel plötsligt börjat KNARRA?!?!

Why, oh why?

Någon som har en teori?

Efter passet smorde jag sadeln rejält men om knarradet fortsätter trots det vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Börja rida med öronproppar kanske?

När snålheten bedrar visheten, del 1 (hundinlägg)

De senaste veckorna har jag i dagspressen sett annonser i syfte att förhindra/ avråda folk från att köpa så kallade smuggelhundar.

Och det är ju bra, fast sorgligt att det ens behövs.

Jag förstår ärligt talat inte hur folk som köper dessa hundar tänker och kan inte annat än tro att deras enda skäl för ett sådant köp är att de TROR att de kommer att spara pengar.

Så vitt jag vet finns alla de raser som smugglas in även i Sverige så DET kan ju inte vara skälet.

Inte heller att man ska röna framgång på någon tävlingsarena för dessa hundar går ju inte att ställa ut eller tävla med.

Nej, de som inte tänker längre än näsan räcker, och förmodligen har föga eller ingen erfarenhet av hundar inbillar sig förmodligen att de gör en bra affär genom att köpa en smuggelhund något billigare än om de hade gått till en seriös uppfödare.

Och visst kan man ha tur och få en på alla vis frisk och sund hund som man är lycklig med i alla sina dagar men JAG hade faktiskt aldrig vågat chansa.

Om man köper en smuggelhund har man oftast ingen möjlighet att se eller få veta (helt sanningsenligt i alla fall) något om föräldrarna eller tidigare avkommor.

Det kan finnas sjukdomar som inte upptäcks direkt eller så utvecklar hunden ett temperament som man inte alls trodde.

Exemplen kan göras många och det kan verkligen bli en kostsam affär i slutändan om man måste ha klippkort hos veterinären pga olika sjukdomar/ defekter som man inte upptäckte vid köpet och som man kanske hade kunnat hävda som ett dolt fel/ skäl för att köpet skulle gå tillbaka om man hade köpt hunden av en seriös uppfödare.

En person i min närhet smugglade faktiskt själv in en hund för x antal år sedan, detta utan i princip någon hunderfarenhet över huvud taget.

Efter bara någon månad visade det sig att den lilla valpen hade något fel på sina framben som gjorde att de ”växte snett” och det krävdes en på den tiden extremt kostsam operation för att i alla fall hjälpligt rätta till detta.

Bara ett exempel…

Köper man hund av en seriös uppfödare i Sverige har man också en ovärderlig möjlighet att få diverse råd och hjälp under hundägandets gång.

Uppfödarens kunskaper och ibland stora kontaktnät ska inte underskattas och förutom att man inte behöver känna sig ensam och osäker i sitt hundägarskap kan man därigenom också få nya vänner som delar ens intresse.

Måste faktiskt i sammanhanget också kommentera de som ”adopterar” hundar från utlandet för att rädda dom från ett liv på gatan eller i värsta fall avlivning.

Jag förstår absolut den behjärtansvärda tanken men skulle ändå vilja slå ett slag för att i stället försöka hjälpa de hundar vi har hemma i Sverige i första hand.

Blocket och andra annonssidor är fullt av hundstackare som behöver nya ägare och vill man göra en insats så kanske man borde inrikta sig på dessa innan vi börjar importera hundar som kanske inte alltid precis tillför hundaveln något eller som gör bra reklam för hundägarskapet.

Buhu....hösten är på väg

Igår kunde jag till min förskräckelse konstatera att det var mörkt ute när jag steg upp! Riktigt mörkt dessutom!

Och inte nog med det- det regnade nästan hela dagen!

Det är alltså bara att inse att vi går mot höst med stormsteg och jag som saknade våren så mycket och knappt tyckte att jag hann njuta av sommaren är inte glad.

Snart kommer vinterpälsen som ett brev på posten och den enda fördelen med den är att Archie förhoppningsvis åter blir så där svart och snygg som jag vill ha honom.

Den mycket lustiga färg han har på kroppen nu- någon slags strimmig kombination av ljusbrun, guldig och vanlig brun färg ser faktiskt inte annat än märklig ut och den slipper jag gärna.

Annars vet jag inte vad man annars ska se fram emot när dagarna bara blir kortare och kallare?

Att vi ska få några nya inackorderingar på anläggningen kan förhoppningsvis bli spännande och att det finns lite fler tävlingar att välja på än under sommaren är glädjande men annars ser neggo-Birgitta mest "minus" framför sig.

Värst för min egen del är just mörkret och kylan, min stalltid blir kortare och kortare ju längre in på året vi kommer av den enkla anledningen att jag så ofta fryser och vill hem till värmen.

Det har varit skönt att slippa täcken i några månader men det börjar väl snart bli dags att plocka fram dom också- Archie har redan "provstått" med sitt regntäcke någon dag här och där då det regnat som mest intensivt på sista tiden.

Om ni skönjer ett visst missmod så är det för att jag känner så just nu men om Gud är god (sa ateisten) så får vi förhoppningsvis en varm och oregnig höst som gör att man kan rida länge på utebanan (sa ridhusälskaren) och stubbåkrarna (sa uteridnings-undvikaren) och om inte annat slippa de av svett dyngsura ridpassen där man kunnat vrida ur både sig själv och hästen som våta trasor efteråt.

Bara vi slipper vrida ur oss på grund av regn tror jag att jag kommer att vara tacksam, gapar man inte efter för mycket blir man förhoppningsvis bönhörd och nöjd!

Speciella annonser del 145, tävlingsskåp

http://www.blocket.se/stockholm/Tavlingsskap_SellaPort_29003227.htm?ca=23_11&w=3

Visst var det stiligt om än lite väl otympligt och framför allt dyrt!

Speciella annonser del 144, annorlunda boende

http://www.blocket.se/uppsala/Soker_uppstallningsplats_pa_gard_for_husvagn_29017619.htm?ca=23_11&w=3

Tisdag- one of those mornings

Det är inte ofta det händer (tack och lov) men i morse hade jag verkligen en riktig morgon från helvetet.

Allting tog hundra gånger så lång tid som vanligt, saker gick fel, trasslade in sig osv.

Redan innan jag satt i sadeln borde jag ha kunnat lista ut att det hade varit bättre att skjuta upp passet men är man en manisk planerare så går det givetvis inte att rucka på det som bestämts.

Så det blev inget bra pass alls, det mesta kändes om inte dåligt så i alla fall på sin höjd halvbra.

Medan jag red började det dessutom ösregna och jag fick gå med min superkänsliga sadel mellan ridhuset och stallet för jag hade givetvis inget sadelskydd eller något annat som jag kunde täcka sadeln med.

Nej usch....det kändes som ett under att jag hann till jobbet i tid, genomstressad och dyngsur av att gå i regnet mellan bilen och huset där jag jobbar (hade glömt jackan hemma som lök på laxen).

Sedan fortsatte det att hällregna i princip hela arbetsdagen (gissa vem som blev upprepat våt under sina hembesök) och det var först då det nästan var dags att köra till stallet som det blev uppehåll.

Väl hos Archie släppte jag honom, Rocky och Alfresco i var sin hage och efter lite mockning och matpyssel pustar jag nu ut i soffan.

Förhoppningsvis blir det inte mer regn innan någon av de andra hästägarna tar in djuren, annars har de regntäcken alla 3 och kommer nog att överleva.

Jägare sköt häst i stället för vildsvin

Hade det inte varit så tragiskt så hade det ju nästan varit komiskt, jag menar- hur kan man ta miste på en stor häst i vitt täcke och ett vildsvin?

Ja, det är många frågor som dyker upp i mitt huvud!

Hade en människa i närheten lika gärna kunnat bli skjuten?

Vad hade mannen att säga till sitt försvar?

Osv....

Får ju hoppas att hästen dog omedelbart i alla fall men man baxnar som sagt....

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=480323

Mer om den nya haglagen

Misstänker att jag kommer att få tillfälle att återkomma till den nya "haglagen" som gäller från den 1 augusti i flera blogginlägg framöver.

Just idag stod det om min egen ridskola, dvs den där jag i alla år haft mina hästar uppstallade tills jag flyttade till Grevie i oktober förra året:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1203576/Pusslande-for-att-fa-ut-hastarna-varje-dag.html

När jag läser om hur ännu kämpigare det blivit med att få ut hästarna i hagen inser jag än en gång att jag gjorde rätt som flyttade.

En mycket starkt bidragande faktor till flytten var nämligen just den begränsade tillgången på hagar och hagtid och det har ju knappast blivit bättre/ lättare i och med att man nu måste släppa ut alla lektionshästar varje dag vilket inte skedde när jag stod på anläggningen.

Missförstå mig inte; jag tycker så klart att det är jättebra att alla hästar kommer ut varje dag men av rent egoistiska skäl hade jag inte kunnat acceptera att min egen häst bara skulle få gå ute i 2 timmar och kanske dessutom med en annan häst i de små hagarna som finns.

När merparten av hagarna delades för att fler hästar skulle kunna komma ut märkte jag och Birks ägare (den ponny som Archie gick i hagen med) att detta inte blev positivt för våra hästar.

Hagarna blev helt enkelt för små för att 2 hästar ska kunna springar runt och kanske sparka bakut någon gång och vi valde därför att byta till en större men lerigare hage för att inte riskera att våra hästar skulle skada varandra.

Nu talas det i artikeln om att man tar av bakskorna på hästarna för att undvika just detta men det är inget som jag hade varit intresserad av i alla fall.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det ska bli intressant att se vad denna nya lag kommer att leda till i praktiken; kommer den att efterlevas överallt (tror jag inte), kommer hästars mående att förbättras över lag eller är detta en pappersprodukt som inte är genomtänkt och går att efterleva/ kontrollera fullt ut och överallt (det är vad jag tror).

Fast heder åt "min" ridskola som i alla fall gör vad de kan, det är i just deras fall inte så himla lätt med brist på mark och belägna mer eller mindre mitt i en storstad.

Så ser hundkapp ut (litet filmklipp)

http://www.sydsvenskan.se/webbtv/article1200394/Se-hundar-springa-70-km-i-timmen.html

Kanske inte världens mest informativa filmsnutt men lite ser man ändå.

I just denna film visas greyhounds men min whippet springer på exakt samma villkor.

Och det är faktiskt just på denna bana, i Simrishamn, som Soya gjort sina 2 starter hittills :).

Måndag- jobb för vissa och vila för andra

Ja, det är väl inte svårt att gissa vem som fick jobba- moi, och vem som fick en vilodag- Arch :)!

Efter 4 veckors ledighet var det ändå nästan som om man knappt hade varit borta från jobbet och eftersom kollegorna gjort ett gott jobb med att hålla ställningarna så känner jag mig inte helt slut så här efter den första arbetsdagen.

Archie har som sagt fått vila- det gör han inte så ofta så det stör men någon gång mår säkert han också bra av en liten andhämtningspaus.

Tycker annars att jag rider ganska "hårt", i alla fall om jag jämför med andra hästägare. Mina pass är ofta både längre och intensivare än många andras, den slutsatsen drar jag utifrån det jag sett och det folk själva berättar.

Hetsjakt med vinthund- tydligen rätt så OK?

Ibland måste man höja förvånat på ögonbrynen!

På ett vinthundsforum har någon startat en debatt och gjort en enkät och frågan lyder "om hetsjakt med vinthund var lagligt hade ni låtit era hundar jaga".

Ni som följt bloggen länge och läst de debatter som förekommit HÄR vet så klart min åsikt i frågan- för mig är världen en bättre plats utan så många skadedjur som jag ser kaninerna som och om även en hare råkar stryka med i farten so be it! Så hemsk är JAG men det som faktiskt förvånar mig är enkätsvaren:

Av 40 som svarat är nämligen en övervägande majoritet (70%) av samma "hemska" åsikt som jag och det trodde jag aldrig. 7,5 % vet ej och 22,5 % har svarat nej.

Hur ska man förklara detta tro?

Speciella annonser del 143, djup suck.....stackars hund..

http://www.blocket.se/halland/Golden_Retriever_valp_soker_nytt_hem_28970620.htm?ca=23_11&w=3

Hur tänkte man här då?

Säljes pga tidsbrist????

Valpstackaren är 15 veckor gammal och kan således inte ha hunnit vara i dessa personers ägo i mer än några veckor.

Men visst...tidsbrist....ett klockrent argument för att inte behålla en hund men borde man inte ha insett detta innan valpen inköptes?

Speciella annonser del 142, konstig hagutrustning!

http://www.blocket.se/stockholm/Ledig_stallplats__stall_Evlinge_Ingaro_28968080.htm?ca=23_11&w=3

Väldigt konstigt stall där man släpper ut hästar iförda träns i hagen *SKRATT*!

Veckan som gått

Jaha...då var även den 4:e och sista semesterveckan till ända och precis som alltid tycker jag att tiden har flugit iväg aldeles för fort.

Jag tycker ändå att jag har haft tur med vädret för det mesta, har hunnit med att göra både roliga och nödvändiga inplanerade saker och har haft det allmänt njutningsfullt med maken och djuren. En BRA semester kort och gott!

Under den gångna veckan blev det bland annat björnbärsplockning en masse, 2 träningar för Ebba, lite shopping och ett besök av min goda vän Ann som bor i Stockholm. Mycket trevligt alltihop!

Soya snabb-löpare har ju löpt i dubbel bemärkelse höll jag på att säga men nu närmar sig i alla fall löpningen som i "mens" sitt slut (och den har av-LÖPT väl ha ha ) och vi kan återuppta träningar, tävlingar och hundträffar med hennes vänner.

Archie tränar på och jag hoppas verkligen (hur många gånger har jag skrivit det nu då?) att vi kan fortsätta att träna och tävla på utan störande avbrott.

Själv ska jag alltså återgå till sedvanliga rutiner- mina tidiga uppstigningar även under semestern gör att omställningen inte blir så enorm hoppas jag men visst hade jag helst fortsatt att vara ledig hur mycket jag än gillar mitt jobb.

Några semesterveckor är som alltid sparade för tuffare tider (läs: när hösten övergår till vidrig vinter, mörkret är kompakt och man håller på att frysa häcken av sig) och eftersom jag ju precis konstaterade att tiden går allt för fort är vi väl snart där!

Söndag- stalltjänst

Denna söndag var det min tur att ha stalltjänst, ett som tidigare nämnts inte speciellt betungande "arbete" eftersom det bara står 5 hästar (av totalt 7) i stallet.

Stalltjänst innebär hos oss att man fodrar hästarna runt 07.00, släpper ut dom när de har ätit (efter ca en timme), tar in dom vid 14.30 och ger dom mat samt fodrar en sista gång 19.00.

För mig som bor nära är det lätt som en plätt, det är väl snarare om man bor långt ifrån och/ eller har andra saker inbokade under dagen som det kan vara lite besvärligt.

Men eftersom man bara har jour var 7:e vecka och tämligen enkelt kan få någon att ta i alla fall någon av passen åt en så tycker jag att vi kommer lindrigt undan i jämförelse med en del stall där man har hur många "engagemang" som helst i veckan med både fodringar och intag/ utsläpp kors och tvärs.

Det verkar också vara en lättköpt grogrund för diverse konfliker (många stalltjänst-pass)- alltid är det någon som missar, kommer försent eller vad som helst och som sedan råkar i blåsväder.

Hur som helst...utöver min stalltjänst har jag inte gjort många knop idag.

Påbörjade Marie Jungstedts "Den farliga leken", annars har jag faktiskt inte läst en bok under semestern.

Sent på eftermiddagen red jag ut med mina djur och Sofie på Bobbo, hon ville ha pålitligt sällskap och det trodde jag mig kunna utlova.

Ingen har hitills haft något negativt att säga om varken Soya eller Arch vid uteridning och inte heller Sofie hade något att klaga på utan ville tvärtom gärna ta en repris vid tillfälle :).

Konsten att flytta/ byta stall "snyggt"

I början av veckan fick ni tips om hur man letar stall, vad man ska tänka på innan man flyttar och hur man lämpligen beter sig när man har gjort det (flyttat alltså).

En bloggläsare tipsade mig om att jag också kunde skriva några rader om vad man kan tänka på när man flyttar ifrån ett stall, av vilken anledning det än må vara.

Och ja, även i detta ämne har jag en åsikt (så klart), sedan om ni håller med mig eller inte är upp till er.

Personligen anser jag att man vid både stallbyte eller för den delen byte av tex arbetsplats bör försöka att "sköta detta snyggt".

Även om man slutar jobbet/ byter stall för att man inte trivs så bör man försöka uthärda den sista tiden och uppföra sig alltigenom korrekt- man vet aldrig när motsatsen annars kan komma tillbaka och bita en i rumpan.

En dag behöver man kanske referenser från sitt förra arbete (mycket vanligt faktiskt) och då kanske det inte var så smart att bete sig mindre trevligt den sista tiden på jobbet.

Minns en arbetskamrat som sa upp sig (till mångas lycka) för några år sedan.

Personen hade knappt hunnit skriva på papperna förrän det kom omogna kommentarer på Facebook i stil med "gud så skönt- bara 19 dagar kvar" "snart slipper jag dom" och annat i samma osmakliga stil.

I den personens fall hade jag nog inte ens brytt mig om att begära referenser- tror inte de hade kunnat användas till att FÅ ett jobb i alla fall :)!

Även när jag stod på ridskolan hände det att hästägare, så fort de skulle byta stall började snacka såååå mycket skit om ridskolan, som det då var alla fel i världen på, för att något år senare ringa och vilja ha stallplats igen! Gissa om det gick bra:)?

Nej som sagt, sköt flytten snyggt, var trevlig "in i det sista" och börja inte plötsligt bryta mot regler eller bete dig allmänt illa bara för att du ska flytta.

Om du flyttar pga otrivsel och du är en MOGEN människa förmögen till konstruktivt tänkande: rannsaka dig själv och fundera över om du SJÄLV kanske haft någon del i att du inte trivts.

En stor fördel med en flytt är då att du kan ge dig själv möjligheten till en nystart: att börja om på nytt bland folk som inte känner dig och där du inte har med dig ett trist bagage!

Lördag- stalltvätt

Idag var det dags för den årliga stalltvätten och för mig att delta i den för första gången.

Jag hann rida ett bra dressyrpass på Archie i ridhuset dessförinnan och övade då på det som jag hade tränat på hos Ebba igår. Gjorde dessutom några byten åt vardera hållet och de flesta blev helt ok tycker jag.

Klockan 08.30 skulle vi börja städa stallet och jag skrattade lite när jag läste 2 av de andra stalltjejernas bloggar igår- de förfasade sig över att de skulle behöva stiga upp såååå tidigt (den en skulle minsann gå upp klockan 08.00).

Ja, ja...tid är ett relativt begrepp- jag minns inte när jag ens sov till klockan 8 sist :).

Här ser ni stallägaren i full action med högtryckssprutan. Vi andra skurade vägar och tak med borstar och varmvatten utblandat med rengöringsmedel.

En hel del vatten blev det att sopa undan också- här Mys mamma Renée med kvasten i högsta hugg.

Etersom vi var så många (ca 10 stycken) gick arbetet snabbt och lätt och vi var klara på bara några timmar.

Stallet blev jättefint och själva belönade vi oss med....

....en god fika som stallägarna bjöd på.

Hästarna får gå ute lite längre idag så att stallet torkar upp och jag har precis varit och serverat dom lunch i deras hagar.

De verkade helt obekymrade över det annorlunda serveringsstället och det faktum att det regnade- mat brukar ju få hästar att glömma det mesta.

Själv ska jag också ägna mig åt mat, dvs matlagning inför besök av min goda vän Ann som kommer från Stockholm (AnnH här på bloggen :)).

Stallet bloggar

I vårt stall är det minsann inte bara undertecknad som har en blogg.

Flera andra i stallet bloggar också:

http://ddaniielsson.blogg.se

Sofies som äger Archies ena boxgranne Bobbo blogg.

http://myyanderson.blogg.se

Detta är Mys blogg, My som äger ponnyn Rocky som jag har skrivit lite om.

Även Mys mamma har en blogg:

http://trumsamumma.blogspot.com

Avslutningsvis har vi Livs blogg, Liv äger hästarna Aramis och Rigoletto och är en lustigkurre som kommenterar här ibland.

Adressen till hennes blogg är:

http://aramise.bloggagratis.se

Sedan är det mycket möjligt att vi har ännu fler bloggare som jag inte känner till, en del är ju inte så frispråkiga med att de varken HAR eller LÄSER andras bloggar.

Varför man inte vill berätta att man är en smygisläsare begriper jag inte riktigt men det finns kanske något vettigt skäl till det också?

Fredag-otursdag?

Jag kan inte påstå att jag någonsin betraktat fredagen den 13:e som en otursdag och efter dagens olika händelser tror jag att ni kan instämma i att jag har goda grunder för min åsikt :).

Efter sedvanliga stallbestyr och lite matinköp inför helgen bestämde jag mig för att åka till en ridsportaffär i Flädie för att titta efter ett nytt träns åt Archie.

Det han har (ett brunt Henri de Rivel) har han haft i flera år och dels börjar det se slitet ut och dels fastnade Archie i något i stallet igår (hann faktiskt inte se vad för det gick så snabbt) och förstörde nackstycket lite grann.

Hade man velat hade man ändå kunnat använda tränset men som sagt; jag kände för lite förnyelse.

Men antingen är jag väldigt ute eller väldigt inne för det finns knappt några snygga bruna träns att uppbringa.

Är det så inne med brunt att alla träns är slutsålda eller är det så ute att de helt enkelt knappt tillverkas. Ja inte vet jag...

Besökte redan igår två ridsportsbutiker i Malmö, "My one" och hästavdelningen på Eko (jag bojkottar ju numera Hööks) men ingen av dom hade något snyggt.

Jo, Eko hade ett i princip likadant träns som jag redan har (och det är också köpt på Eko en gång i tiden) men detta var i storlek COB och fler kunde inte beställas. Synd för tränset var både snyggt och prisvärt (under 600:--) men men....

I Flädie idag hittade jag faktiskt ett helt Ok Knights-träns för 1359:-- (då ingick precis sådana tyglar som jag vill ha- släta lädertyglar med dito "ploppar").

Visst; jag hade egentligen velat ha en ännu bredare nosgrimma eftersom jag tycker att det är så snyggt men detta tränset var som sagt helt Ok och jag orkar dessutom varken lägga mer tid eller engagemang på att leta vidare.

Så med tränset får man väl ändå säga att jag hade tur på "otursdagen" eller hur :)?

När jag sedan åkte till Ebba för att träna kan jag inte heller påstå att jag drabbades av någon otur- tvärtom eftersom Archie gick ovanligt bra.

Vi började passet med att rida trav-galopp och skritt-galopp-övergångar, gick därefter vidare till skänkelvikning i galopp utmed spåret och sedan öppna i galopp utmed spåret. Sedan blev det diagonalslutor i galopp, skänkelvikning i trav utmed spåret och på diagonalerna, öppna och sluta i trav utmed långsidorna och avslutningsvis ett fåtal travökningar.

Jag diskuterade med Ebba hur vi ska lägga upp träningen framöver- jag vill fortsätta att träna 2 gånger i veckan och undrade vilket hon trodde var bäst/ gav mest: om jag själv red båda passen eller om vi delar på dom.

Vi bestämde att vi för det mesta ska dela på dom men att jag någon gång kanske rider båda passen själv.

Jag tycker själv att jag har nytta av Ebbas ridning och rider på den (hennes ridning) dagen därpå.

Även när vi kommer att introducera lite mer avancerade saker för Archie tror jag det är bra om det blir Ebba som "sätter dom"- så blir det rätt från början :).

Efter detta pass var vi inte fullt lika slut och svettiga som de senaste gångerna, nu var vi "bara" genomsvettiga och lite darrbenta (i alla fall jag).

När jag kom tillbaka till stallet och stod och pratade med en av de andra hästägarna säger hon plötsligt: "du har tappat ett örhänge" och DÅ inser jag att det är fredagen den 13:e- värsta otursdagen!!!

För mina örhängen är dels relativt dyra (guld och diamanter) och framför allt näst intill omöjliga att både sätta på och ta av.

Medan jag plockade in mina saker från släpet gick jag och tänkte att jag kunde skicka ett sms till Ebba och framföra att om någon någon gång i en avlägsen framtid möjligen skulle råka hitta ett örhänge i ridhuset (yeah right!!!) så är det mitt.

Och precis som jag tänker denna tanke och ska sopa ut en bajshög från transporten ser jag örhänget mitt i transporten, lite grusigt men fullständigt oskadat?!?!?!

Var det världens tur eller vad????

Nu får jag väl sitta blick stilla i soffan resten av kvällen och inte utmana ödet (hoppas inte detta inlägg försvinner ut i den oändliga rymden innan jag hinner publicera det- sådant är också såååå kul- NOT!!!).

En välkommen återförening?

Ni som har följt bloggen länge vet säkert vilken glädje och nytta jag haft av Lina- Archies fd hästskötare.

Lina började hjälpa mig redan på Decimas tid och var trots sin då ringa ålder (13) en pålitlig klippa när jag behövde hjälp.

Vi har under de år (ca 6) som passerat sedan dess varit med om mycket tillsammans, både jättetrevliga upplevelser och sådant som vi båda gärna hade sluppit men så är ju livet- både glädje och sorg.

Lina var med på kvalitets, på Archies första tävlingar och många därefter, hon har följt med på träningar och till veterinärbesök.

Innan jag köpte min välfotograferande I-phone var det Lina som stod för merparten av alla kort på bloggen och vad gäller de filmer som finns från träningar och tävlingar är väl Lina i princip "mamma" till allihop.

När Archie flyttade från ridskolan skildes våra vägar delvis, vi har fortfarande träffats då och då men inte flera gånger i veckan som förr.

För några veckor sedan frågade Lina om jag visste någon som behövde medryttare och jag lovade att förhöra mig i stallet även om jag på rak arm inte visste någon som behövde avlastning.

Otroligt nog hann jag dock inte mer än fråga de första två tjejerna jag mötte i stallet "vet ni någon som behöver medry...", ja längre hann jag inte innan den ena utbrast "JAG".

För att göra en lång historia kort blir det förhoppningsvis så att Lina kommer att bli medryttare på en av anläggningens hästar om ungefär en månad.

Allting är inte 100 % spikat ännu, ytterligare provridning ska ske, men jag hoppas (delvis av egoistiska skäl he he) att Lina och hästägaren kommer överens :)!

Torsdag, del 2

Efter att ha ridit, putsat ridutrustning och fixat med mockning och foder i stallet släppt jag ut Archie i hagen och begav mig någon timme senare till naturreservatet vid Dalby tillsammans med Soya.

Det primära målet (för mig i alla fall) var att plocka björnbär- Soya har ingen faiblesse för detta till skillnad från tex en av Görels hundar som både plockar och äter bär (imponerad!) !

Som jag berättade i föregående inlägg finns det trilijoners miljoner björnbärsbuskar där vi strövar- jag har aldrig sett något liknande faktiskt!

Idag mötte jag till och med några människor (!) och de ägnade sig precis som undertecknad åt just bärplockning.

Jag skulle tippa att en tiondel av bären var mogna men ändå lyckades jag plocka hur många liter som helst på de 2 timmarna jag gick där.

Den sparsamma Birgitta (gratis är godast ni vet....) ignorerade hela tiden den förnuftiga Birgitta som försökte påpeka att vår lilla frys redan är propfull därhemma- var ska alla dessa bär förvaras egentligen hade snål-Birgitta tänkt sig?

Tja...efter en militärisk upprensning och ihop-packning/ tryckning av allt i frysen fick faktiskt alla bären plats men nu får där banne mig inte plats så mycket som ett löv till (varför man nu skulle vilja frysa in just löv...).

Så här fin (hmmm....) blev min bärplockar-hand efteråt....

Efter ett långt shoppningförsök (utan resultat men mer om detta i kommade inlägg) i Malmö åkte jag till stallet för att släppa ut Archie, Alfresco och Bobbo i var sin hage och här ser ni hur Arch och Bobbo "håller på" på valackers vis.

Fast vi kan pussas också....

Oupps....avslöjade! Bäst att låtsas som ingenting. Vi karlar...pussas...näää...tror inte de´va´!