Vi "pratade" ju i förra veckan här på bloggen om att i alla fall jag anser att många hus/ gårdar betingar aldeles för (objektivt) höga priser beroende på en viktig faktor- läget!
Här ser man ett sådant exempel:
http://w4.sfd.se/obj/obj.dll/ettobj?firmanr=24197&id=903335886&GID=OBJ24197_903335886
Ett "ruckel" (ursäkta) i mina ögon som man ändå vill ha närmare 4 miljoner för?!?!?!
Det finns inget befintligt stall för närvarande, hela boningshuset är "utblåst" och man nämner att trädgården har varit eftersatt i flera år.
Titta på bilderna på byggnadernas tak, fönster etc...
Ja, som sagt...ett ruckel i mina ögon som det kommer att krävas många pengar och ännu mer arbete att färdigställa men det finns kanske idioter till allt?
Vad hade ett sådant ställe kostat i norra Norrland tro? 400.000?
måndagen den 31:e maj 2010
Speciella annonser, del 88
Jag undrar om ens den mest händige och renoveringsintresserade skulle ge sig i kast med detta släp för 6000:--?
http://www.blocket.se/gavleborg/Hasttransport_27766458.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/gavleborg/Hasttransport_27766458.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser, del 87
Tröttnar man på ett ställe så är det bara att ta sitt stall under armen och ta sig till nästa....
http://www.blocket.se/dalarna/Mobilt_stall_med_bodel_till_tex_sommarhagen_27779028.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/dalarna/Mobilt_stall_med_bodel_till_tex_sommarhagen_27779028.htm?ca=23_11&w=3
söndagen den 30:e maj 2010
Veckan som gått
I fredags eftermiddag möttes jag av en lerklump i stallet så det var bara att dra fram duschslangen och börja skura hästen.
Här nybadad och fin :=)!
Efter tvagningen tog jag ut djuren på en liten betes-session och som synes är det inte bara hästen som betar :=).
En fin bild på mina älsklingar tycker jag.
Under veckan som gått har jag kommit igång mer och mer med ridningen och det känns så klart skönt.
Jag har aldrig varit med om en så konstig säsong som årets, i vanliga fall brukar jag ha hunnit tävla "tusen gånger" men i år har jag knappt kommit iväg.
Givetvis har den långa vintern spelat en bidragande roll, jag struntade i att åka till flera tävlingar i början på året dit det var kanske 10-12 anmälda ekipage och därefter har det inte heller alltid funnits klasser som jag velat rida (jag rider helst LA:4).
Jag får hoppas att vi nu kommer igång med tävlandet mer på allvar och givetvis att det går bra.
En som det går bra för är lilla Soya- onsdagens LC-träning gick fin-fint och hon var lika överlycklig som vanligt både före, under och efter loppen.
Redan när jag närmar mig rondellen i Sjöbo brukar hon resa sig upp och böra "pipa" och när vi kör hem från träningen kan hon också gnälla och gny i flera kilometer- denna i vanliga fall knäpptysta lilla mus.
Annars vet jag inte om det finns så mycket intressant att rapportera om...
Jag har inga nya hästar som jag ska åka och titta på och det känns väl lite som det kvittar om jag ska vara ärlig. Blir det så blir det och blir det inget så är det också bra- ungefär så känner jag nu. Med ytterligare en häst blir ju ekonomin helt klart förändrad och tiden till annat ännu mer begränsad så det finns ju för och nackdelar med allt.
Även på gårdsletarfronten står det stilla och också detta gör mig mindre och mindre. En mycket starkt bidragande orsak är absolut att jag trivs så oerhört bra i "mitt" stall- det känns som att jag där redan har i princip alla fördelarna med en egen gård fast till långt billigare penning och mindre arbetsbörda. Jag sköter ju mig mycket själv i stallet och rider sällan på tider då andra är där så för min del är det ju nästan som att ha ett eget stall fast andra hjälper till med sådant som jag i annat fall hade fått ordna själv (in och utsläpp, fodringar osv).
Om Gud är god blir det träning för Ebba på tisdag och tävling på söndag men jag tar inte ut något i förskott utan vi får väl se helt enkelt.
Söndag- väderleksprognosen stämde tyvärr
I morse, när jag släppte ut Archie i en härlig gärshage medan solen skymtade bakom molnen hoppades jag att väderleksprognosen, som hade utlovat regn, skulle visa sig inte stämma men tyvärr blev det inte så.
Medan jag rensade nya ton kirskål i trädgården var det fortfarande uppehåll men redan när jag begav mig till Sallys veckoträning vid lunch kom det några regndroppar.
Sally ja....denna flicka lyser numera konstant som en sol och sitter mest och skrattar i sadeln. Hon är med andra ord mycket nöjd med sin nya ponny och jag förstår henne. På bara 3 träningar har den gått från klarhet till klarhet och det är så klart även roligt för mig som tränare och inte bara för den som sitter på.
Efter träningen körde jag till stallet för att ta in Archie från hagen och förbereda vår avfärd till vårt gamla stall- ridskolan i Malmö.
Planen var att rida ut med Lena och eftersom vi aldrig har låtit lite (eller mycket....) regn stoppa oss så körde jag dit i förvissningen om att Lena väntade på mig.
Och det gjorde hon och vi fick en lika härlig uteritt som vanligt.
Precis som Sally några timamr tidigare satt jag mest och bara njöt av ridturen och mina härliga djur.
Soya som tog täten i långlina och klättrade så fint i backarna med Archie bakom sig och Archie som jag red på en hand utan att knappt behöva röra tyglarna.
Vi fick en hel del regn på oss under turen även om det för all del var uppehåll då och då också men vi är som sagt inga veklingar så vi bara red på utan att bry oss.
Väl hemma i stallet skyndade jag mig dock rejält, ridbyxorna smetade betänkligt kring benen och det blev ganska kallt efter ett tag.
Nu sitter jag med värmefläkten på för "full gas", Soya har rullat ihop sig på en fårskinnspläd och det enda jag vill är att maten ska bli färdig så att soffan kan intas därefter!
Medan jag rensade nya ton kirskål i trädgården var det fortfarande uppehåll men redan när jag begav mig till Sallys veckoträning vid lunch kom det några regndroppar.
Sally ja....denna flicka lyser numera konstant som en sol och sitter mest och skrattar i sadeln. Hon är med andra ord mycket nöjd med sin nya ponny och jag förstår henne. På bara 3 träningar har den gått från klarhet till klarhet och det är så klart även roligt för mig som tränare och inte bara för den som sitter på.
Efter träningen körde jag till stallet för att ta in Archie från hagen och förbereda vår avfärd till vårt gamla stall- ridskolan i Malmö.
Planen var att rida ut med Lena och eftersom vi aldrig har låtit lite (eller mycket....) regn stoppa oss så körde jag dit i förvissningen om att Lena väntade på mig.
Och det gjorde hon och vi fick en lika härlig uteritt som vanligt.
Precis som Sally några timamr tidigare satt jag mest och bara njöt av ridturen och mina härliga djur.
Soya som tog täten i långlina och klättrade så fint i backarna med Archie bakom sig och Archie som jag red på en hand utan att knappt behöva röra tyglarna.
Vi fick en hel del regn på oss under turen även om det för all del var uppehåll då och då också men vi är som sagt inga veklingar så vi bara red på utan att bry oss.
Väl hemma i stallet skyndade jag mig dock rejält, ridbyxorna smetade betänkligt kring benen och det blev ganska kallt efter ett tag.
Nu sitter jag med värmefläkten på för "full gas", Soya har rullat ihop sig på en fårskinnspläd och det enda jag vill är att maten ska bli färdig så att soffan kan intas därefter!
Käkade min hund en elefant igår?
Ni vet väl att vissa saker aldrig får sägas högt eller ens skrivas?
För många år sedan deltog jag i en diskussion på nätet kring skoning. Vi "pratade" om hur ofta våra hästar fick tappskor och jag konstaterade glatt att något sådant aldrig drabbade mig, eller rättare sagt min häst.
Tja...ni kan ju själva lista ut vad som hände bara några dagar senare...
Man ska inte heller se fram emot en tävling allt för mycket för då går det antingen åt skogen eller så kommer man inte ens dit- hästen blir halt!
Osv osv....
Igår pratade jag med en kvinna i stallet som också har hund. Vi konstaterade att våra fyrfotingar ibland är riktiga asätare som säkert hade överlevt länge i det fria och tyckte också att det var bra att deras magar vande sig vid inte bara 100 % kliniskt testad föda.
"Ja...tack och lov måste jag säga att Soya nästan aldrig blir dålig i magen" dristade jag mig till att säga och det skulle jag ju givetvis inte ha gjort insåg jag i natt klockan 24.00, 01.00, 03.00 och 05.00 för det var nämligen då jag fick stiga upp för att släppa ut hunden.
Soya är tyvärr (i vissa sammanhang i alla fall) tyst som en mus- när hon behöver gå på toaletten, hur akut det än är, är ett sådant exempel.
Hon bara hoppar ut ur sängen och springer ner på nedervåningen men det räcker för mig- då vet jag att det är "något". Tur att man likt en småbarnsförälder vaknar av dessa subtila tecken och kan släppa ut henne.
När jag var ute sista gången hade det hunnit ljusna och jag tänkte att jag skulle försöka hitta högarna i trädgården för att se riktigt hur kass Soya har varit i magen.
Döm om min förvåning då jag inte hittar några "sörjor" (ursäkta uttrycket) utan 3 i konsistens helt normala men megastora högar från nattens äventyr.
Därav rubriken- jag måste fråga mig vad i hela fridens namn hunden har ätit som har utlöst denna bajs-frenesi :=)?
För många år sedan deltog jag i en diskussion på nätet kring skoning. Vi "pratade" om hur ofta våra hästar fick tappskor och jag konstaterade glatt att något sådant aldrig drabbade mig, eller rättare sagt min häst.
Tja...ni kan ju själva lista ut vad som hände bara några dagar senare...
Man ska inte heller se fram emot en tävling allt för mycket för då går det antingen åt skogen eller så kommer man inte ens dit- hästen blir halt!
Osv osv....
Igår pratade jag med en kvinna i stallet som också har hund. Vi konstaterade att våra fyrfotingar ibland är riktiga asätare som säkert hade överlevt länge i det fria och tyckte också att det var bra att deras magar vande sig vid inte bara 100 % kliniskt testad föda.
"Ja...tack och lov måste jag säga att Soya nästan aldrig blir dålig i magen" dristade jag mig till att säga och det skulle jag ju givetvis inte ha gjort insåg jag i natt klockan 24.00, 01.00, 03.00 och 05.00 för det var nämligen då jag fick stiga upp för att släppa ut hunden.
Soya är tyvärr (i vissa sammanhang i alla fall) tyst som en mus- när hon behöver gå på toaletten, hur akut det än är, är ett sådant exempel.
Hon bara hoppar ut ur sängen och springer ner på nedervåningen men det räcker för mig- då vet jag att det är "något". Tur att man likt en småbarnsförälder vaknar av dessa subtila tecken och kan släppa ut henne.
När jag var ute sista gången hade det hunnit ljusna och jag tänkte att jag skulle försöka hitta högarna i trädgården för att se riktigt hur kass Soya har varit i magen.
Döm om min förvåning då jag inte hittar några "sörjor" (ursäkta uttrycket) utan 3 i konsistens helt normala men megastora högar från nattens äventyr.
Därav rubriken- jag måste fråga mig vad i hela fridens namn hunden har ätit som har utlöst denna bajs-frenesi :=)?
lördagen den 29:e maj 2010
Lördag- gräsänkan tog en rejäl stalldag
Denna helgen är maken på något flyg-event och jag och Soya har lämnats åt vårt öde.
Detta låter värre än det är; jag tycker faktiskt att det kan vara skönt att få rå om bara mig själv ibland, maken och jag träffas ju annars varje dag sedan många år tillbaka :=).
Morgonen inleddes som många andra lördag-morgnar med ett dressyrpass i ridhuset och nu kan jag nog säga att jag rider som vanligt. Archie kändes fin och vi avslutade efter 45 minuter och tog en kort skrittrunda med Soya.
Idag skulle jag också tömköra Rocky, Mys häst, och det gjorde jag gärna vilket ni förstår om ni läste föregående inlägg :=).
Efter hagutsläpp, lädervård, matfix och lite annat smått och gott körde jag och veckohandlade och begav mig därefter hem för en sen frukost och en låååång power-nap :=).
Väcktes i min slummer av ett sms som lät meddela att Sally varit nolla i sin debut med nya ponnyn; mycket roligt så klart och något vi får prata mer om vid morgondagens träning.
Gräsmattan hann bli klippt och huset städat innan jag åter begav mig till stallet för att släppa ut Archie och Rocky en andra omgång- Bröta är på kurs så Rocky får agera hagsällskap, dock på vad jag kallar "dubbelt säkerhetsavstånd", dvs med en hage mellan våra kaxiga valacker.
Medan hästarna stod och solade sig fördrev jag tiden med diverse stallsnack, framför allt med vännen Liv som var lika glad som alltid. Idag kanske extra glad efter en fin placering i LA:4 i Klippan.
Visarna på klockan hann snurra på rejält innan magen knorrade att det var dags att åka hem och nu återstår bara slappande i soffan- en underbar sysselsättning om ni frågar mig!
Detta låter värre än det är; jag tycker faktiskt att det kan vara skönt att få rå om bara mig själv ibland, maken och jag träffas ju annars varje dag sedan många år tillbaka :=).
Morgonen inleddes som många andra lördag-morgnar med ett dressyrpass i ridhuset och nu kan jag nog säga att jag rider som vanligt. Archie kändes fin och vi avslutade efter 45 minuter och tog en kort skrittrunda med Soya.
Idag skulle jag också tömköra Rocky, Mys häst, och det gjorde jag gärna vilket ni förstår om ni läste föregående inlägg :=).
Efter hagutsläpp, lädervård, matfix och lite annat smått och gott körde jag och veckohandlade och begav mig därefter hem för en sen frukost och en låååång power-nap :=).
Väcktes i min slummer av ett sms som lät meddela att Sally varit nolla i sin debut med nya ponnyn; mycket roligt så klart och något vi får prata mer om vid morgondagens träning.
Gräsmattan hann bli klippt och huset städat innan jag åter begav mig till stallet för att släppa ut Archie och Rocky en andra omgång- Bröta är på kurs så Rocky får agera hagsällskap, dock på vad jag kallar "dubbelt säkerhetsavstånd", dvs med en hage mellan våra kaxiga valacker.
Medan hästarna stod och solade sig fördrev jag tiden med diverse stallsnack, framför allt med vännen Liv som var lika glad som alltid. Idag kanske extra glad efter en fin placering i LA:4 i Klippan.
Visarna på klockan hann snurra på rejält innan magen knorrade att det var dags att åka hem och nu återstår bara slappande i soffan- en underbar sysselsättning om ni frågar mig!
Buhu- nu har jag hittat en häst jag vill ha!
Tror ni på kärlek vid första ögonkastet?
Jag tror att det kan inträffa men att det inte är detta överreklamerade tillstånd man ska leta efter utan snarare satsa på känslor som mer växer fram. De är nog mer tillförlitliga i det långa loppet- det första intrycket man får av en person eller något annat för den delen kan lika gärna vara otroligt missvisande.
Jag har nu insett att jag har stirrat på drömhästen (sorry Archie) hur många månader som helst utan att just begripa att det är en drömhäst, för mig i alla fall.
Som vanligt, vad annars, finns det bara två småååå "aber" med detta djur:
a) hästen är mig veterligt inte till salu men framför allt
b) det är VE OCH FASA en ponny!!!
Även om jag hade lyckats övertala/ be/ böna/ hota ägaren att sälja hästen till mig så kvarstår det faktum att ponnyeländet är många centimeter för liten för tävlingsbanorna med MIG :-(!!!
Föremålet för min insikt och habegär är alltså valacken Rocky som står i "mitt" stall och som jag bara blir mer och mer förtjust i.
Jag har tömkört honom flera gånger och det har aldrig varit några problem men dessutom går han bara bättre och bättre för varje gång och visar fler och fler kvalitéer.
Nu vet jag ju inte hur Rocky är att varken rida eller framför allt tävla men jag kan lugnt konstatera att om jag hade fått honom att gå inne på en bana så som han går när jag tömkör; ja, då har han allt jag önskar mig.
Rocky har ett otroligt flott steg när han blir lite uppeldad, han flyger fram med väldigt fina gångarter och bibehållen takt och det går faktiskt numera att lugna ner honom även om han från början vill springa i "hundranittio". Detta upphetsade springande utlöses oftast av ljud utifrån- idag en traktor som harvade utebanan- men som sagt; det går att ha kontakt med hästen ändå och han ser ut som "en miljon" när han dansar fram i ridhuset.
Att han är otroligt lätt-tömkörd och har en väldigt vacker sida är ytterligare egenskaper jag skulle värdera inne på en bana- alltså om de gick att överföra till ridning- men tyvärr....det är alltså bara att fortsätta att drömma om detta djur.
Min fråga är som så många gånger förut: VARFÖR ÄR LIVET ORÄTTVIST och den spontana följdfrågan måste bli
HUR MYCKET TILLVÄXTHORMON KAN MAN GE EN PONNY TRO????
Jag tror att det kan inträffa men att det inte är detta överreklamerade tillstånd man ska leta efter utan snarare satsa på känslor som mer växer fram. De är nog mer tillförlitliga i det långa loppet- det första intrycket man får av en person eller något annat för den delen kan lika gärna vara otroligt missvisande.
Jag har nu insett att jag har stirrat på drömhästen (sorry Archie) hur många månader som helst utan att just begripa att det är en drömhäst, för mig i alla fall.
Som vanligt, vad annars, finns det bara två småååå "aber" med detta djur:
a) hästen är mig veterligt inte till salu men framför allt
b) det är VE OCH FASA en ponny!!!
Även om jag hade lyckats övertala/ be/ böna/ hota ägaren att sälja hästen till mig så kvarstår det faktum att ponnyeländet är många centimeter för liten för tävlingsbanorna med MIG :-(!!!
Föremålet för min insikt och habegär är alltså valacken Rocky som står i "mitt" stall och som jag bara blir mer och mer förtjust i.
Jag har tömkört honom flera gånger och det har aldrig varit några problem men dessutom går han bara bättre och bättre för varje gång och visar fler och fler kvalitéer.
Nu vet jag ju inte hur Rocky är att varken rida eller framför allt tävla men jag kan lugnt konstatera att om jag hade fått honom att gå inne på en bana så som han går när jag tömkör; ja, då har han allt jag önskar mig.
Rocky har ett otroligt flott steg när han blir lite uppeldad, han flyger fram med väldigt fina gångarter och bibehållen takt och det går faktiskt numera att lugna ner honom även om han från början vill springa i "hundranittio". Detta upphetsade springande utlöses oftast av ljud utifrån- idag en traktor som harvade utebanan- men som sagt; det går att ha kontakt med hästen ändå och han ser ut som "en miljon" när han dansar fram i ridhuset.
Att han är otroligt lätt-tömkörd och har en väldigt vacker sida är ytterligare egenskaper jag skulle värdera inne på en bana- alltså om de gick att överföra till ridning- men tyvärr....det är alltså bara att fortsätta att drömma om detta djur.
Min fråga är som så många gånger förut: VARFÖR ÄR LIVET ORÄTTVIST och den spontana följdfrågan måste bli
HUR MYCKET TILLVÄXTHORMON KAN MAN GE EN PONNY TRO????
fredagen den 28:e maj 2010
Hur mycket kiss innehåller en hund...egentligen?
Lustig fråga kan tyckas men jag undrar verkligen ibland :=)!
Jag har ju en tik och har fått för mig att de inte är lika revir-märkande som hanhundar men antingen har jag fel eller så är Soya lite speciell?
Framför allt när vi är ute och går på okända platser kan hon stanna och småskvätta "tusen" gånger och jag har många gånger tänkt "tar kisset aldrig slut" :=)?
Allt detta småskvättande förvandlas till raka motsatsen hemma- Soya tycks aldrig bli "nödig".
Vår rutin är att varje kväll innan sänggående släppa ut Soya i trädgården för att hon ska kissa. Detta brukar ske vid nio-tiotiden och då går hon ut, kissar det snabbaste hon kan för att sedan flyga in i huset igen.
Vid enstaka tillfällen vägrar hon att resa sig ur soffan då kommandot "ska vi gå ut" ges- hon vet mycket väl vad det betyder men hon vill helt enkelt inte och då låter vi henne vara.
De gånger Soya vägrat att gå ut och kissa kan hon utan problem hålla sig från kanske 19.00 till hur sent som helst nästa morgon, hon sover alltid tungt i vår säng och går aldrig självmant upp.
Väldigt praktiskt förvisso så jag klagar inte, jag är mer förundrad över revirkissandet vid långpromenader.
Görel: hur är dina tikar?
Fredag- köldchock och lite bilder
I morse fick jag åter igen en köldchock (när ska det sluta????) - det var bara 2 grader varmt (dvs kallt) när jag åkte till stallet.
Vädret var i alla fall otroligt vackert, solen var redan uppe och man kunde ana att det skulle bli en strålande dag- vilket det inte blev; det har ösregnat länge därefter....
Jag tog ut djuren på en lättare uteritt, det blev mycket skritt men även lite trav i olika tempon och försök till lite mer samling och kandens och en härlig galopp.
Archie bevisade än en gång hur stencool han är och det upphör jag aldrig att vara tacksam över.
I början av ridturen var vi tvungna att rida förbli ett helt menageri med byggjobbare som höll på med något grävarbete utmed en av grusvägarna som vi brukar rida på (de är tydligen lika morgonpigga som undertecknad?). 3 grävskopor var i full gång med att flytta jordhögar och de svängde med sina "armar" hit och dit.
Visst tittade Archie till men vi tog oss förbi utan minsta problem och det var som sagt verkligen skönt.
Jag hade i annat fall fått rida tillbaka och rida en helt annan, mycket längre omväg för att kunna rida på annat än asfalt och klockan 05.15 har man inte riktigt tid med sådana plan-ändringar, inte när man har ett jobb som väntar på en i alla fall.
Jag rider faktiskt i otroligt vackra omgivningar som bilderna tagna med min I-phone tyvärr inte kan göra riktig rättvisa (den tar bättre kort på riktigt nära håll).
Lite John Bauer över denna bild tycker jag....
Ännu en vy...
Här försökte jag att ta kort på grävskoporna mm på hemvägen (då jag tog en annan längre väg för att slippa rida förbi dom igen) men avståndet blev för stort.
Vädret var i alla fall otroligt vackert, solen var redan uppe och man kunde ana att det skulle bli en strålande dag- vilket det inte blev; det har ösregnat länge därefter....
Jag tog ut djuren på en lättare uteritt, det blev mycket skritt men även lite trav i olika tempon och försök till lite mer samling och kandens och en härlig galopp.
Archie bevisade än en gång hur stencool han är och det upphör jag aldrig att vara tacksam över.
I början av ridturen var vi tvungna att rida förbli ett helt menageri med byggjobbare som höll på med något grävarbete utmed en av grusvägarna som vi brukar rida på (de är tydligen lika morgonpigga som undertecknad?). 3 grävskopor var i full gång med att flytta jordhögar och de svängde med sina "armar" hit och dit.
Visst tittade Archie till men vi tog oss förbi utan minsta problem och det var som sagt verkligen skönt.
Jag hade i annat fall fått rida tillbaka och rida en helt annan, mycket längre omväg för att kunna rida på annat än asfalt och klockan 05.15 har man inte riktigt tid med sådana plan-ändringar, inte när man har ett jobb som väntar på en i alla fall.
Jag rider faktiskt i otroligt vackra omgivningar som bilderna tagna med min I-phone tyvärr inte kan göra riktig rättvisa (den tar bättre kort på riktigt nära håll).
Lite John Bauer över denna bild tycker jag....
Ännu en vy...
Här försökte jag att ta kort på grävskoporna mm på hemvägen (då jag tog en annan längre väg för att slippa rida förbi dom igen) men avståndet blev för stort.
Är min blogg en klubb för inbördes beundran?
Tänk vad "lustigt" (eller inte....) det kan bli ibland.
Jag har ju någon gång raljerat över att jag tycker att vissa andra bloggar är "klubben för inbördes beundran" där skribenten mest får kommentarer i stil med "åhhh vad fin din häst är" och" gud så bra du rider" och svarar sina läsare på liknande vis men nu har jag faktiskt själv blivit anklagad för att ha just en sådan blogg?!?!?
I ärlighetens namn är jag tämligen konfunderad då jag inte känner igen mig i beskrivningen men så kan det ju vara ibland; det måste vara upp till varje läsare att få lov att känna och tycka just det som den tycker och känner.
Så här skriver signaturen "mimmis" till mig:
"Jag tackar för mig att vara på din sida. På grund av saknad respon, jag har som regel att alltid svara mina bloggare tack för visat intersse tycker mest det verkar vara en klubb för inbördes beundran. "
Till både dig mimmis och andra vill jag förtydliga att jag i görligaste mån försöker svara alla på alla kommentarer de ger förutom om jag kanske verkligen inte har något att tillföra, om kommentaren så att säga "står för sig själv" eller om jag rent utav glömmer att svara (dvs jag tror att jag har gjort det men det senare visar sig att jag har glömt det).
Om minnet inte sviker mig var det du mimmis som föreslog att jag skulle köpa mig en nordsvensk (!!!) och det svarade jag på men vad du mer känner att jag har ignorerat från dig har jag faktiskt ingen aning om.
Sedan kan jag väl tycka att man, om man väljer att sluta att läsa en blogg efter några veckor för att bloggskrivaren missat att svara på någon kommentar som man har sänt...tja, det säger nog mer om ens eget bekräftelsebehov än om mig som bloggare. Men det är min åsikt det!
Hur som helst....ni som läser får läsa om ni vill, sluta om ni vill och hemskt gärna kommentera allt vad ni orkar.
Som jag redan har berättat flera gånger förbehåller jag mig rätten att inte publicera kommentarer som jag finner oförskämda eller av annan anledning inte värda "trycksvärta" men det är så sällan sådana kommentarer dyker upp (har nog bara raderat 3-4 stycken genom åren vad jag kan minnas) att vi inte behöver orda mer om det.
Jag har ju någon gång raljerat över att jag tycker att vissa andra bloggar är "klubben för inbördes beundran" där skribenten mest får kommentarer i stil med "åhhh vad fin din häst är" och" gud så bra du rider" och svarar sina läsare på liknande vis men nu har jag faktiskt själv blivit anklagad för att ha just en sådan blogg?!?!?
I ärlighetens namn är jag tämligen konfunderad då jag inte känner igen mig i beskrivningen men så kan det ju vara ibland; det måste vara upp till varje läsare att få lov att känna och tycka just det som den tycker och känner.
Så här skriver signaturen "mimmis" till mig:
"Jag tackar för mig att vara på din sida. På grund av saknad respon, jag har som regel att alltid svara mina bloggare tack för visat intersse tycker mest det verkar vara en klubb för inbördes beundran. "
Till både dig mimmis och andra vill jag förtydliga att jag i görligaste mån försöker svara alla på alla kommentarer de ger förutom om jag kanske verkligen inte har något att tillföra, om kommentaren så att säga "står för sig själv" eller om jag rent utav glömmer att svara (dvs jag tror att jag har gjort det men det senare visar sig att jag har glömt det).
Om minnet inte sviker mig var det du mimmis som föreslog att jag skulle köpa mig en nordsvensk (!!!) och det svarade jag på men vad du mer känner att jag har ignorerat från dig har jag faktiskt ingen aning om.
Sedan kan jag väl tycka att man, om man väljer att sluta att läsa en blogg efter några veckor för att bloggskrivaren missat att svara på någon kommentar som man har sänt...tja, det säger nog mer om ens eget bekräftelsebehov än om mig som bloggare. Men det är min åsikt det!
Hur som helst....ni som läser får läsa om ni vill, sluta om ni vill och hemskt gärna kommentera allt vad ni orkar.
Som jag redan har berättat flera gånger förbehåller jag mig rätten att inte publicera kommentarer som jag finner oförskämda eller av annan anledning inte värda "trycksvärta" men det är så sällan sådana kommentarer dyker upp (har nog bara raderat 3-4 stycken genom åren vad jag kan minnas) att vi inte behöver orda mer om det.
torsdagen den 27:e maj 2010
Torsdag- å ännu mer dressyr
Även idag blev det dressyr i ridhuset och en kort skrittrunda efteråt.
Efter jobbet blev det också sedvanligt hagutsläpp och en rolig pratstund med Liv, flitig bloggkommentator.
Fick be henne att ändra sina stalltider- är vi på plats samtidigt kommer jag aldrig hem utan vi fastnar i allehanda diskussioner om allt mellan himmel och jord- idag hus och gårdsletande för att anknyta till ett av dagens blogginlägg :-).
Efter jobbet blev det också sedvanligt hagutsläpp och en rolig pratstund med Liv, flitig bloggkommentator.
Fick be henne att ändra sina stalltider- är vi på plats samtidigt kommer jag aldrig hem utan vi fastnar i allehanda diskussioner om allt mellan himmel och jord- idag hus och gårdsletande för att anknyta till ett av dagens blogginlägg :-).
En bild på min snabb-snigel!
Min senaste favoritbild på en flygande Black Beauty tagen av Jonathan Hertzberg på en träning i Landskrona för ca 3 veckor sedan.
Om det hade varit Birgitta, 6 år som hade skrivit inlägget så hade hon förklarat för er att man bara genom att titta på Soyas täcke förstår 2 saker:
1. den röda färgen visar att hon är en TJEJ och
2. Siffran visar ju så klart att hon är NUMMER 1.
Vad bilden inte visar att Soya blev 4:a, dvs....hmm...sist i detta träningslopp.
Notera förresten hur otroligt lååååång en whippet in action kan bli- för övrigt även då den sträcker ut sig och tränger ut sina ägare ur sängen....
Speciella annonser, del 86 (nästan drömgården.....)
http://bovision.se/description/description.aspx?guid=101060485
Denna gård verkar det ha gått troll i!
Jag såg att den var till salu redan för ganska exakt 2 år sedan och om jag inte minns fel kostade den då 3, 5 miljoner.
Efter att ha stått tom och osåld i över 1 år sänktes priset något och därefter har jag inte sett den på annons förrän nu igen då man begär 2, 9 miljoner.
Av bilderna att döma har något bott på gården sedan i somras/ höstas (kanske har den bara varit uthyrd och inte såld?) men nu är objektet alltså åter till salu.
Det jag hela tiden har tänkt med denna gård är att det måste vara en säljares värsta fasa att själv hitta ett nytt boende men att sedan inte få det gamla sålt.
Jag menar....hur många har råd att månad ut och månad in betala för lån i miljonklassen?
Och man kan ju inte bara skänka bort "eländet"....som givetvis inte blir i bättre av att stå tomt under tiden....
Det som känns så himla retligt för mig är att just denna gård i så gott som alla avseenden skulle passa mig och maken perfekt om det inte vore för en liiiiten detalj som man säkerligen inte noterar när man tittar på mäklarens bilder.
Gården och utebanan ligger typ 50 meter från samma väg som vi bor utmed nu; en otroligt trafikerad 90-väg.
Idag har vi där vi bor höga träd, häck osv som dämpar vägljudet som i sanning inte upplevs som störande alls av oss ( vi är väl vana) men därifrån till att sitta och rida dressyr så nära en väg...nä....
Jo, jag hade säkert klarat av det på alla vis men frågan är hur irriterande jag då hade funnit trafiken och framför allt är väl frågan vem jag hade kunnat ha som inackordering på sådana premisser?
Har väldigt svårt att tro att vem som helst vill/ vågar rida så nära lastbilar som dundrar förbi osv?
Att man dessutom inte äger marken som hagar och utebana ligger på känns ju inte det minsta säkert; vad gör man om det skulle "skita sig" med arrendet?
Nej, jag är övertygad om att både detta och kanske även annat är orsaken till att en så här fin gård är så svårsåld, jag har sett objekt i otroligt sämre skick som kostat det dubbla.
Det som känns ännu retligare idag än då jag såg gården för första gången är att det sedan dess har byggts ett stort ridhus på andra sidan vägen, dvs typ 500 meter längre bort.
Detta ridhus tillhör den fina anläggningen där Archie och Birk stod 2 somrar i rad och jag kan inte tänka mig annat än att jag, hade jag köpt gården, hade fått lov att rida där- bara jag hade lyckats ta mig över vägen vill säga.
Men inte ens jag med min stensäkra häst skulle faktiskt få för mig att rida över och utmed en 90-väg- där går till och med min gräns och att lasta för att köra en halv kilometer skulle kännas minst sagt märkligt.
Nej, jag får glömma denna gård och trösta mig med att man bör sky så svårsålda objekt som pesten. För skulle man köpa det och sedan själv behöva sälja en dag- tja...då vet man vad som väntar....
Denna gård verkar det ha gått troll i!
Jag såg att den var till salu redan för ganska exakt 2 år sedan och om jag inte minns fel kostade den då 3, 5 miljoner.
Efter att ha stått tom och osåld i över 1 år sänktes priset något och därefter har jag inte sett den på annons förrän nu igen då man begär 2, 9 miljoner.
Av bilderna att döma har något bott på gården sedan i somras/ höstas (kanske har den bara varit uthyrd och inte såld?) men nu är objektet alltså åter till salu.
Det jag hela tiden har tänkt med denna gård är att det måste vara en säljares värsta fasa att själv hitta ett nytt boende men att sedan inte få det gamla sålt.
Jag menar....hur många har råd att månad ut och månad in betala för lån i miljonklassen?
Och man kan ju inte bara skänka bort "eländet"....som givetvis inte blir i bättre av att stå tomt under tiden....
Det som känns så himla retligt för mig är att just denna gård i så gott som alla avseenden skulle passa mig och maken perfekt om det inte vore för en liiiiten detalj som man säkerligen inte noterar när man tittar på mäklarens bilder.
Gården och utebanan ligger typ 50 meter från samma väg som vi bor utmed nu; en otroligt trafikerad 90-väg.
Idag har vi där vi bor höga träd, häck osv som dämpar vägljudet som i sanning inte upplevs som störande alls av oss ( vi är väl vana) men därifrån till att sitta och rida dressyr så nära en väg...nä....
Jo, jag hade säkert klarat av det på alla vis men frågan är hur irriterande jag då hade funnit trafiken och framför allt är väl frågan vem jag hade kunnat ha som inackordering på sådana premisser?
Har väldigt svårt att tro att vem som helst vill/ vågar rida så nära lastbilar som dundrar förbi osv?
Att man dessutom inte äger marken som hagar och utebana ligger på känns ju inte det minsta säkert; vad gör man om det skulle "skita sig" med arrendet?
Nej, jag är övertygad om att både detta och kanske även annat är orsaken till att en så här fin gård är så svårsåld, jag har sett objekt i otroligt sämre skick som kostat det dubbla.
Det som känns ännu retligare idag än då jag såg gården för första gången är att det sedan dess har byggts ett stort ridhus på andra sidan vägen, dvs typ 500 meter längre bort.
Detta ridhus tillhör den fina anläggningen där Archie och Birk stod 2 somrar i rad och jag kan inte tänka mig annat än att jag, hade jag köpt gården, hade fått lov att rida där- bara jag hade lyckats ta mig över vägen vill säga.
Men inte ens jag med min stensäkra häst skulle faktiskt få för mig att rida över och utmed en 90-väg- där går till och med min gräns och att lasta för att köra en halv kilometer skulle kännas minst sagt märkligt.
Nej, jag får glömma denna gård och trösta mig med att man bör sky så svårsålda objekt som pesten. För skulle man köpa det och sedan själv behöva sälja en dag- tja...då vet man vad som väntar....
onsdagen den 26:e maj 2010
Dagens LC- träning
I kväll har Soya och jag varit på LC-träning i Sjöbo och som vi hade hoppats på var Soyas kille Ville den förste vi stötte på.
Som vi redan hade bestämt i förväg sprang kärleksparet det första loppet ihop och det gick väl hyfsat. Soya tog en väl stor omväg efter luren i starten men sedan rättade hon sig och som den gentleman Ville är lät han henne komma först i mål.
Det andra loppet sprang Soya med sin väninna Lilli som därmed fick sin licens.
Att just Soya hjälpte Lilli till licensen kändes extra roligt eftersom Jonathan var den första whippetägaren jag lärde känna efter att vi skaffat Soya.
Vi lärde känna varandra genom ett vinthundsforum där jag efterlyste kompisar till Soya. Jonathan skulle då precis köpa en valp, Lilli och nu är hon alltså så stor att hon har tagit licens.
Känns lite som att cirkeln har slutits....
Lite roligt var det att domaren tyckte att båda hundarna sprang mycket bra och hans kommentar om Soya "hon är ju så SNABB" fick mig att le och tänka på snigelfarten hon har på hundkappträningarna.
Men LC är ju lite annorlunda och kräver inte sådana överljudshastigheter som just hundkapp.
Som vi redan hade bestämt i förväg sprang kärleksparet det första loppet ihop och det gick väl hyfsat. Soya tog en väl stor omväg efter luren i starten men sedan rättade hon sig och som den gentleman Ville är lät han henne komma först i mål.
Det andra loppet sprang Soya med sin väninna Lilli som därmed fick sin licens.
Att just Soya hjälpte Lilli till licensen kändes extra roligt eftersom Jonathan var den första whippetägaren jag lärde känna efter att vi skaffat Soya.
Vi lärde känna varandra genom ett vinthundsforum där jag efterlyste kompisar till Soya. Jonathan skulle då precis köpa en valp, Lilli och nu är hon alltså så stor att hon har tagit licens.
Känns lite som att cirkeln har slutits....
Lite roligt var det att domaren tyckte att båda hundarna sprang mycket bra och hans kommentar om Soya "hon är ju så SNABB" fick mig att le och tänka på snigelfarten hon har på hundkappträningarna.
Men LC är ju lite annorlunda och kräver inte sådana överljudshastigheter som just hundkapp.
Onsdag- mer dressyr
Dressyrpass på morgonen- gick bra men jag rider ännu inte "för fullt". Första träningen blir på tisdag så tills dess ska jag väl rida lite mer varje pass.
På kvällen åkte jag och Soya till hennes LC-träning (mer om detta i separat inlägg) så Brötas ägare fick ta hand om intaget medan jag skötte hagutsläppet.
På kvällen åkte jag och Soya till hennes LC-träning (mer om detta i separat inlägg) så Brötas ägare fick ta hand om intaget medan jag skötte hagutsläppet.
Det finns rättvisa ibland :=)!
Ett ridläger kan säkert ge både härliga minnen och vänner för livet....
Då och då beklagar sig mina klienter och säger argt och/ eller ledsamt att livet är orättvist.
Eftersom jag hatar både försköningar och lögner kan jag inte annat än instämma; livet är många gånger orättvist och ju förr man fattar detta desto mer huvudbry kommer man att bespara sig under livets resa, det är i alla fall en av mina levnadsregler.
Nu finns det ju förvisso massor av saker man kan göra själv för att påverka/ förändra sin livssituation men ibland går det bara inte och that´s it- sedan kan man tycka vad man vill om det....
Drabbas man av lungcancer utan att ha rökt en cigarett i hela sitt liv kan man säkert tycka att livet är hur orättvist som helst, liksom man ibland ser människor som har misskött både sig själv och allt annat hela livet och ändå så tycks lyckan och turen le mot dom ständigt.
Häromdagen fick jag i alla fall bevis på att det ibland är just den som förtjänar något bäst som får det och det gjorde mig väldigt glad.
En vän berättade redan förra året om att hennes dotter, som är i de nedre tonåren och mycket hästintresserad, ville åka på ridläger.
Ridlägret lät i mina öron otroligt dyrt- nästan 6000 kronor för en vecka men det verkade också mycket seriöst utifrån det jag hörde berättas om det.
Flickan skulle själv få vara med och betala lägret och ni kan tro att hon jobbade och stod i. Dels sålde hon jultidningar för ca 8000:-- (vet inte hur stor provisionen var på det men det brukar inte vara några större summor) och dels rastade hon någons hund 2 gånger i veckan för vilket hon fick 40:--/ gång.
Just det där med att själv tjäna ihop lite fickpengar känner jag så väl igen från min egen barndom och om ni vill veta min åsikt (den får ni förvisso oavsett) så borde fler föräldrar inpränta pengars värde i sina barn på detta vis.
När sommaren var över och jag träffade min vän igen berättade hon om det otroligt lyckade ridlägret och allt jag hörde bekräftade det jag tidigare hade trott, dvs att det verkligen var ett bra läger på alla vis.
Flickan ville absolut återvända nästa år, dvs denna sommaren och jag hoppades av hela mitt hjärta att familjen skulle kunna avvara pengar för ytterligare ett läger även om som sagt kostnaden är skyhög.
För några dagar sedan mötte jag vännen som glädjestrålande visade mig ett papper som bekräftade att just hennes dotter, och 4 andra barn vunnit var sin vecka på detta ridläger genom att delta i en tävling.
Tävlingen hade gått ut på att barnen skulle föreslå olika aktiviteter som man kunde anordna vid årets läger (förutom den självklara ridningen så klart) och min väns dotter hade suttit och klurat på detta en hel kväll tills hennes bidrag var författat.
Och nu har hon alltså en hel vecka på ridlägret att se fram emot och min vän behöver inte fundera på kostnaden.
Visst är livet härligt ibland!
tisdagen den 25:e maj 2010
Tisdag- kalla vindar
Imorse var jag ute och red och tyvärr var det mer höst än försommar ute. 9 grader kallt och hårda otäcka vindar.
När Soya hoppade ut ur bilen för att följa med på ridturen såg hon ut som den mest misshandlade hund ni kan tänka er, hon kröp ihop, darrade och såg helt förskrämd ut.
Vi fick dock upp värmen allihop efter en stund, det blev både en hel del trav och 4 mysiga galopper- så härligt att se hund och häst springa bredvid varandra i total harmoni.
Även på eftermiddagen blåste det men jag släppte ut hästarna ändå och körde hem för att vila:-).
När Soya hoppade ut ur bilen för att följa med på ridturen såg hon ut som den mest misshandlade hund ni kan tänka er, hon kröp ihop, darrade och såg helt förskrämd ut.
Vi fick dock upp värmen allihop efter en stund, det blev både en hel del trav och 4 mysiga galopper- så härligt att se hund och häst springa bredvid varandra i total harmoni.
Även på eftermiddagen blåste det men jag släppte ut hästarna ändå och körde hem för att vila:-).
En av livets gåtor: varför blir djur alltid sjuka....
....i första hand någon gång under helgen, i andra hand fredag kväll och i tredje hand vilken annan kväll/ natt som helst?
Något "i fjärde hand" finns inte för har ni någonsin hört talas om en häst som visar hälta måndag förmiddag, får kolik onsdag morgon eller en hovböld på torsdagen kring lunchtid?
Nääää....tänkte väl det!
Av alla kolikfall jag varit med om- och det är (allför) många- det ska gudarna veta med dels en egen extremt kolikbenägen häst (Décima) och dels som uppstallad på en ridskola med ca 70 hästar i över 20 år- så dristar jag mig till att påstå att 9 av 10 fall skett på kvälls/ helg-tid.
VARFÖR????
Är det för att många kliniker/ veterinärer inte jobbar då eller är det för att helgtaxan hos de som jobbar är förödande?
Ja, inte vet jag men ni kanske har någon teori?
En förklaring kring i alla fall kolik skulle kunna vara att folk väljer att göra annat på helgen än att rida och att hästen då, pga minskad motion men lika mycket mat får ont i sin mage?'
Själv är jag oftast mer aktiv med mina djur på helgen när jag har mer tid men inte vet jag?
För just "mer aktiv" skulle annars kunna motsäga ovanstående och i stället förklara varför djuren skadas oftare på helgen; vi är helt enkelt mer aktiva med dom då och "utsätter" dom därmed för större risker när vi tränar eller tävlar?
Kom gärna med teorier eller förklaringar! Men påstå inte att jag har fel för det har jag INTE :=). Det kan både jag och alla helgöppna djursjukhus vittna om!
Något "i fjärde hand" finns inte för har ni någonsin hört talas om en häst som visar hälta måndag förmiddag, får kolik onsdag morgon eller en hovböld på torsdagen kring lunchtid?
Nääää....tänkte väl det!
Av alla kolikfall jag varit med om- och det är (allför) många- det ska gudarna veta med dels en egen extremt kolikbenägen häst (Décima) och dels som uppstallad på en ridskola med ca 70 hästar i över 20 år- så dristar jag mig till att påstå att 9 av 10 fall skett på kvälls/ helg-tid.
VARFÖR????
Är det för att många kliniker/ veterinärer inte jobbar då eller är det för att helgtaxan hos de som jobbar är förödande?
Ja, inte vet jag men ni kanske har någon teori?
En förklaring kring i alla fall kolik skulle kunna vara att folk väljer att göra annat på helgen än att rida och att hästen då, pga minskad motion men lika mycket mat får ont i sin mage?'
Själv är jag oftast mer aktiv med mina djur på helgen när jag har mer tid men inte vet jag?
För just "mer aktiv" skulle annars kunna motsäga ovanstående och i stället förklara varför djuren skadas oftare på helgen; vi är helt enkelt mer aktiva med dom då och "utsätter" dom därmed för större risker när vi tränar eller tävlar?
Kom gärna med teorier eller förklaringar! Men påstå inte att jag har fel för det har jag INTE :=). Det kan både jag och alla helgöppna djursjukhus vittna om!
Vilken GRÄS-lig historia- det VILL jag lova! (hundinlägg)
Ni som följer bloggen kan inte ha undgått att jag är glad för vitsiga rubriker och ordlekar och idag har jag verkligen fått till det :=).
Jag berättade ju igår om en av Soyas pojkvänner (hon har 3 stycken, bordercolliekorsningen Enzo, och wippetarna Kenzo och Ville) som fick lämna walk-over på träningen i Landskrona i söndags efter att ha drabbats av nysattacker utan dess like.
Ville ville alltså inte sluta nysa och redan då var min teori att han hade fått in något i näsan/ luftvägarna medan andra spekulerade i exempelvis getingstick eller dylikt.
Jag får väl klappa mig själv på axeln för igår kväll kom ett mail från Ville (även han, liksom Soya kan tydligen skriva....) och det löd som följer:
"Villes nos kurerad!
Ett långt grässtrå som irriterade Ville är nu äntligen avlägsnat.
Det krävdes två sederingsdoser men Ville blev trots detta endast lite dåsig och lyckades stå ronden ut. Men han blev till slut efter 45 minuter tillräckligt groggy för att efter komplettering med lokalbedövning tillåta rensning av nosen.
//Ville"
Ja, där ser man! Detta är ju sådant man knappt tror kan hända...eller kan och kan...det är inget som brukar hända ska jag väl säga.
Både jag och Soya hoppas se Ville imorgon på LC:n; Soya vill så gärna springa och helst vinna mot honom om det går :=).
Kärleksparet under LC-tävling i oktober förra året. Notera de koncentrerade ägarna- man skulle kunna tro att hundarna springer om världsmästerskapet minst!
Jag berättade ju igår om en av Soyas pojkvänner (hon har 3 stycken, bordercolliekorsningen Enzo, och wippetarna Kenzo och Ville) som fick lämna walk-over på träningen i Landskrona i söndags efter att ha drabbats av nysattacker utan dess like.
Ville ville alltså inte sluta nysa och redan då var min teori att han hade fått in något i näsan/ luftvägarna medan andra spekulerade i exempelvis getingstick eller dylikt.
Jag får väl klappa mig själv på axeln för igår kväll kom ett mail från Ville (även han, liksom Soya kan tydligen skriva....) och det löd som följer:
"Villes nos kurerad!
Ett långt grässtrå som irriterade Ville är nu äntligen avlägsnat.
Det krävdes två sederingsdoser men Ville blev trots detta endast lite dåsig och lyckades stå ronden ut. Men han blev till slut efter 45 minuter tillräckligt groggy för att efter komplettering med lokalbedövning tillåta rensning av nosen.
//Ville"
Ja, där ser man! Detta är ju sådant man knappt tror kan hända...eller kan och kan...det är inget som brukar hända ska jag väl säga.
Både jag och Soya hoppas se Ville imorgon på LC:n; Soya vill så gärna springa och helst vinna mot honom om det går :=).
Kärleksparet under LC-tävling i oktober förra året. Notera de koncentrerade ägarna- man skulle kunna tro att hundarna springer om världsmästerskapet minst!
måndagen den 24:e maj 2010
Måndag- lite mer dressyr
Idag höjde jag dressyrkraven lite :-) och red inte bara runt på fyrkantsspåret utan gjorde lite annat också; lite skolor, några volter osv.
Högergaloppen kändes riktigt, riktigt fin medan vänstergaloppen, den som gärna blir lite "rullig" blev just detta. Denna galopp måste "hållas efter", framför allt som förvänd- det går inte bara att åka omkring för då kan den ibland kännas som en blandning mellan trav och galopp- ingen bra mix och inte speciellt bekvämt. "Ryggknäckare" benämner Ebba den om om jag inte missminner mig :-).
Tempoväxlingar och öppna och sluta i galopp brukar förbättra kvalitén och det får jag nog ägna några kommande pass åt.
Annars kändes Archie riktigt fin och efter avslutat dressyrande skrittade vi ut så att Soya fick röra lite på sig.
Efter jobbet var jag bara i stallet som hastigast och då för att släppa ut Archie för andra gången- Brötas ägare fixade intaget och jag kunde åka hem och mysa med Soya.
Högergaloppen kändes riktigt, riktigt fin medan vänstergaloppen, den som gärna blir lite "rullig" blev just detta. Denna galopp måste "hållas efter", framför allt som förvänd- det går inte bara att åka omkring för då kan den ibland kännas som en blandning mellan trav och galopp- ingen bra mix och inte speciellt bekvämt. "Ryggknäckare" benämner Ebba den om om jag inte missminner mig :-).
Tempoväxlingar och öppna och sluta i galopp brukar förbättra kvalitén och det får jag nog ägna några kommande pass åt.
Annars kändes Archie riktigt fin och efter avslutat dressyrande skrittade vi ut så att Soya fick röra lite på sig.
Efter jobbet var jag bara i stallet som hastigast och då för att släppa ut Archie för andra gången- Brötas ägare fixade intaget och jag kunde åka hem och mysa med Soya.
Helgen i bilder
I fredags fick hästarna inte gå i hagarna som storstädades så Archie fick nöja sig med att putsa delar av stallägarnas gårdsplan (boningshuset i bakgrunden). Det gjorde han både gärna och effektivt.
På lördagen var det fritt fram för hagutsläpp igen och Archie lät sig väl smaka!
När Soya och jag cyklade till stallet i lördags eftermiddag var jag bara tvungen att föreviga denna vackra vy.
Tänk- när i alla fall jag var barn och tonåring reflekterade jag aldrig över sådant som "naturens skönhet". Är det ett ålderstecken att man hänförs mer och mer över sådant?
Hänförd blir jag också över vilka bra kort min simpla lilla I-phone tar!
Nu blommar äntligen vårt gamla (och enda) äppelträd!
Hallonplantorna frodas också och en hel del skott har gett sig av utanför det territorium som jag hade avsatt till dom :=).
Lavendel- en av mina favoritväxter och som jag försöker få att sprida sig över en hel rabatt som vi har. Det går långsamt- jag köpte de första plantorna när jag sålde Décima, dvs nästan på dagen för 4 år sedan (hjälp.....kan det verkligen stämma?!?!!?).
Även våra små päronträd blommar. Förhoppningsvis blir det lite frukt även i år- för varje år har det kommit något päron mer och det blir Archies uppgift att äta dessa.
Syrenerna är också "på gång" men har inte riktigt slagit ut än.
Utsikt från vår lilla väg. Tänk att jag och Soya vadade i meterdjur snö över detta rapsfält för inte så många månader sedan! Har man argusögon kan man se vårt gula ridhus rakt över vägen.
Det senaste nytillskottet i stallet! Denna sötnos föddes i lördags kväll vid 20.30, lite för tidigt men utan problem. Mamma Sammy verkar vara en lugn och trygg förstföderska som tar uppståndelsen med upphöjt lugn.
Namntävling är utlyst i stallet; jag ville generöst dela med mig av Soyas smeknamn Pippi eller Mimmi vilket ingen verkar tycka passar till ett föl. Konstigt...
Även på söndagen fick Archie smaka gräs!
Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och så här ser det ut när man anmäler sig till den sträcka man vill att hunden ska springa. Man kan välja på 320, 480 eller 550 meter och jag brukar välja den längsta sträckan. Man vill ju ha valuta för pengarna (20 kronor) :=)!
Igår tog det lite över 42 sekunder för Soya att springa sitt lopp. Hon fick springa ensam eftersom hennes "partner" Ville fick lämna "walk-over" pga någon mystisk nysningsattack som han drabbades av och som höll i sig hela dagen- otroligt märkligt och jag hoppas att han nu är återställd så att doggisarna kan springa mot varandra på LC:n på onsdagkväll i Sjöbo i stället.
Efter hundkappen gick Soya och jag en lång promenad på Järavallen där man kan gå flera kilometer- perfekt för de som annars inte har någonstans att släppa sina hundar (gäller ju förvisso inte just oss).
Ja, det var min helg i bilder. Glömde att ta några kort på Sallys nya hopphäst som verkligen såg läcker ut. Om hon inte passar sig kanske det blir en dressyrhäst av den i stället- eller fälttävlanshäst som Sally sa glatt och som modern långt mindre glatt motvilligt instämde i :=).
söndagen den 23:e maj 2010
Veckan som gått
Nu känns det äntligen som försommar och det är underbart!
Bara att det blir ljusare mycket tidigare nu gör att jag vaknar av mig själv hur lätt som helst och ärligt talat är jag fullständig övertygad om att i alla fall min egen (och säkert de flesta andras) livskvalitet hade höjts avsevärt om vi alltid hade detta klimat och ljusförhållande.
Vårt äppelträd blommar äntligen vilket jag in i det sista tvivlade på att det skulle göra och nu får vi bara se om det blir någon skörd i år.
Under de 7 år vi bott här har vi fått "en miljon" äpplen varje år och ibland har det nästan varit lite för mycket av det goda.
Jag näns inte kasta fullt tjänlig frukt så frysen har ibland varit sprängfylld trots att Archie har hjälpt till och ätit 6-10 äpplen om dagen i flera månader.
På tal om Archie satte jag i veckan igång honom efter hans bensår som numera knappt syns även om han till min enorma förvåning lyckades sparka upp (????) det lite grann igår.
Jag redan börjat planera för både träning och tävling- vårt "uppehåll" varade ju bara i ca 2 veckor och på så kort tid hinner det inte hända något ur konditionssynpunkt osv.
På hästletarfronten står det stilla vilket jag har rapporterat om i separata inlägg.
Med Soya går det som vanligt dvs utmärkt. Jag undrar om alla hundägare liksom jag och maken säger flera gånger om dagen:
"Hur kan man älska en hund så här mycket" och allt möjligt annat på samma tema :=).
Bloggen frodas till min glädje, snart 80.000 läsningar hittills och veckorekord denna veckan med över 1200 läsningar.
Nu vill jag bara ha fortsatt värme och en fortsatt frisk häst så ska jag inte önska mig mer på långt tid framöver. It´s a promise!
Bara att det blir ljusare mycket tidigare nu gör att jag vaknar av mig själv hur lätt som helst och ärligt talat är jag fullständig övertygad om att i alla fall min egen (och säkert de flesta andras) livskvalitet hade höjts avsevärt om vi alltid hade detta klimat och ljusförhållande.
Vårt äppelträd blommar äntligen vilket jag in i det sista tvivlade på att det skulle göra och nu får vi bara se om det blir någon skörd i år.
Under de 7 år vi bott här har vi fått "en miljon" äpplen varje år och ibland har det nästan varit lite för mycket av det goda.
Jag näns inte kasta fullt tjänlig frukt så frysen har ibland varit sprängfylld trots att Archie har hjälpt till och ätit 6-10 äpplen om dagen i flera månader.
På tal om Archie satte jag i veckan igång honom efter hans bensår som numera knappt syns även om han till min enorma förvåning lyckades sparka upp (????) det lite grann igår.
Jag redan börjat planera för både träning och tävling- vårt "uppehåll" varade ju bara i ca 2 veckor och på så kort tid hinner det inte hända något ur konditionssynpunkt osv.
På hästletarfronten står det stilla vilket jag har rapporterat om i separata inlägg.
Med Soya går det som vanligt dvs utmärkt. Jag undrar om alla hundägare liksom jag och maken säger flera gånger om dagen:
"Hur kan man älska en hund så här mycket" och allt möjligt annat på samma tema :=).
Bloggen frodas till min glädje, snart 80.000 läsningar hittills och veckorekord denna veckan med över 1200 läsningar.
Nu vill jag bara ha fortsatt värme och en fortsatt frisk häst så ska jag inte önska mig mer på långt tid framöver. It´s a promise!
Söndag
Efter en sovmorgon till 07.00 (!!!) åkte jag ut till stallet vid nio-tiden.
Archie gick redan och mumsade gräs men till min förskräckelse kunde jag konstatera att han hade slagit upp sitt ben-sår lite grann. Det måste vara som att vinna på Lotto fast tvärtom :-), för mig är det ofattbart hur en häst som aldrig slår sig plötsligt kan slå sig på exakt samma ställe två gånger med några veckors mellanrum?!?!
Fast denna gången märkte jag ingen hälta i alla fall- red ett "runt-runt"-pass i ridhuset på eftermiddagen, inget avancerat alls men imorgon tänkte jag göra lite mer än att rida runt på fyrkantsspåret :-).
Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och tyvärr fick hon springa ensam eftersom hennes tilltänkte racingpartner Ville fick någon konstig reaktion innan loppet och började nysa som en galning.
Vi vet inte vad han drabbades av eftersom det hände under en liten promenad, kanske blev han stucken av något djur eller fick han in något i näsan (?) som irriterade honom jättemycket.
Efter Soyas lopp (tid ca 42 sekunder på 550 meter) körde jag till Järavallen där vi gick i en timme innan det var dags att träffa Sally och hennes nya ponny.
Det var otroligt roligt att se en enorm förbättring på bara en vecka men det är ju heller inget konstigt om en häst som precis har bytt stall och ryttare inte hinner "landa" på ett par dagar.
Dagens pass gick strålande och vi var alla sååå nöjda.
Efter denna träning blev det alltså egen Archie-träning om man nu kan kalla att rida runt på fyrkantsspåret träning:-).
Archie gick redan och mumsade gräs men till min förskräckelse kunde jag konstatera att han hade slagit upp sitt ben-sår lite grann. Det måste vara som att vinna på Lotto fast tvärtom :-), för mig är det ofattbart hur en häst som aldrig slår sig plötsligt kan slå sig på exakt samma ställe två gånger med några veckors mellanrum?!?!
Fast denna gången märkte jag ingen hälta i alla fall- red ett "runt-runt"-pass i ridhuset på eftermiddagen, inget avancerat alls men imorgon tänkte jag göra lite mer än att rida runt på fyrkantsspåret :-).
Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och tyvärr fick hon springa ensam eftersom hennes tilltänkte racingpartner Ville fick någon konstig reaktion innan loppet och började nysa som en galning.
Vi vet inte vad han drabbades av eftersom det hände under en liten promenad, kanske blev han stucken av något djur eller fick han in något i näsan (?) som irriterade honom jättemycket.
Efter Soyas lopp (tid ca 42 sekunder på 550 meter) körde jag till Järavallen där vi gick i en timme innan det var dags att träffa Sally och hennes nya ponny.
Det var otroligt roligt att se en enorm förbättring på bara en vecka men det är ju heller inget konstigt om en häst som precis har bytt stall och ryttare inte hinner "landa" på ett par dagar.
Dagens pass gick strålande och vi var alla sååå nöjda.
Efter denna träning blev det alltså egen Archie-träning om man nu kan kalla att rida runt på fyrkantsspåret träning:-).
Birgittas hästaffärer, del 5
Det känns som att min hästletaraktivitet har avstannat, i alla fall för stunden.
Jag har sonderat marknaden och tråkigt men föga förvånande fått konstaterat det jag misstänkte: de foderhästar som står till buds är inte vad jag söker (för unga, för outbildade, fel ras, halvskadade) och ska jag KÖPA det jag vill ha måste jag spara lite mer så jag fortfarande har en rejäl buffert om något skulle hända, för det gör det ju nästan alltid om man har djur, bil och hus.
Inte så kul att behöva rusa iväg och sälja den ena hästen om exempelvis växellådan på min automatare pajar (bilen är dock 10 år gammal) och att gå och ta en massa smålån à la "Lyxfällan" är verkligen inte min grej- inte heller att gå till maken och lipa över att jag har problem med att klara 2 hästar.
Nej, då är det bättre att vänta än att köpa något "halvdant" för jag vill ju inte ha en häst till bara för sakens skull utan köper jag en så ska det vara en som är ännu bättre än Archie och sådana hästar är inte billiga.
Jag har inte fått fler svar på mina egna annonser och det senaste jag väntade på var en person som skulle skicka en video på sin sedan länge skadade häst men som inte gjort det.
Jag misstänker att personen via min blogg och min mailväxling förstått att ett sådant projekt inte är det jag söker utan en rejäl medfinansiering från ägaren och då avskrivit mig.
Från de korta videosekvenser jag redan sett såg hästen förvisso supertrevlig ut men jag är inte intresserad av att betala över 5000:-- i månaden för att utbilda och till att börja med "sätta igång" en häst som fortfarande kräver viss behandling osv.
Sååå.... Det kan dröja ett tag innan rapport nummer 6 kommer och det är helt ok för mig eftersom detta ju är en "long shot" och inget jag trodde skulle ge resultat direkt (eller någonsin- i alla fall vad gäller foderhästbiten).
Jag har sonderat marknaden och tråkigt men föga förvånande fått konstaterat det jag misstänkte: de foderhästar som står till buds är inte vad jag söker (för unga, för outbildade, fel ras, halvskadade) och ska jag KÖPA det jag vill ha måste jag spara lite mer så jag fortfarande har en rejäl buffert om något skulle hända, för det gör det ju nästan alltid om man har djur, bil och hus.
Inte så kul att behöva rusa iväg och sälja den ena hästen om exempelvis växellådan på min automatare pajar (bilen är dock 10 år gammal) och att gå och ta en massa smålån à la "Lyxfällan" är verkligen inte min grej- inte heller att gå till maken och lipa över att jag har problem med att klara 2 hästar.
Nej, då är det bättre att vänta än att köpa något "halvdant" för jag vill ju inte ha en häst till bara för sakens skull utan köper jag en så ska det vara en som är ännu bättre än Archie och sådana hästar är inte billiga.
Jag har inte fått fler svar på mina egna annonser och det senaste jag väntade på var en person som skulle skicka en video på sin sedan länge skadade häst men som inte gjort det.
Jag misstänker att personen via min blogg och min mailväxling förstått att ett sådant projekt inte är det jag söker utan en rejäl medfinansiering från ägaren och då avskrivit mig.
Från de korta videosekvenser jag redan sett såg hästen förvisso supertrevlig ut men jag är inte intresserad av att betala över 5000:-- i månaden för att utbilda och till att börja med "sätta igång" en häst som fortfarande kräver viss behandling osv.
Sååå.... Det kan dröja ett tag innan rapport nummer 6 kommer och det är helt ok för mig eftersom detta ju är en "long shot" och inget jag trodde skulle ge resultat direkt (eller någonsin- i alla fall vad gäller foderhästbiten).
lördagen den 22:e maj 2010
Lördag- städdag
Hela dagen har gått i städningens tecken- har ni tänkt på hur otroligt mycket man kan (eller MÅSTE....) städa då och då/ ibland/ allt för ofta?
Tack och lov utgjordes mycket av min städning idag av sådant som det räcker att man gör mer sällan - för mig är rengöring verkligen inget jag VILL lägga tid på utan mer ett nödvändigt ont.
Jag inledde dagen med ett lättare dressyrpass i ridhuset och ägnade faktiskt mest tid åt att trava runt fyrkantsspåret i den form och det tempo jag bestämde. Blev mycket tempoväxlingar och träning på att samla sig. Lite galopp blev det också förvisso men jag tänkte på veterinärens ord att ta det lugnt i en vecka efter igångsättningen.
Efter ridhuspasset skrittade jag ut en kort sväng med djuren och därefter började min städning.
Först putsade jag stövlar, sadel och träns och därefter gick jag bort till mitt släp och tvättade av det invändigt. Det blir ju både dammigt och lite smutsigt hur man än gör tycker jag men om man bara håller efter allting hyfsat så tycker jag inte att det behövs några storrengöringar så ofta (kanske 1-2 ggr per år).
När Archie var utsläppt i hagen och stod med huvudet djupt nergrävt i gräset fortsatte jag att "städa" mitt projekt gödselstacken.
Fortfarande envisas "någon" att tippa gödseln lite demonstrativt framför sin egen näsa i princip men det gör inget- det bjuder jag så gärna på eftersom det bara tar någon kort minut att fixa till detta.
När även detta var avklarat, halm nerslängd från loftet och höpåsar iordninggjorda kunde jag köra och veckohandla, duscha, tvätta håret, äta frukost och sedan fortsätta med lite mer städning.
Maken och jag rensade ut lite gamla skor som vi inte längre använder och sedan drog jag upp några ton kirskål i olika delar av trädgården.
Tänk att man aldrig kan utrota detta ogräs!
Vid ett försök för 2 somrar sedan hällde jag så mycket ogräsättika över kirskålen att det rann ner till mina lavendelplantor (eller om det var ÅNGORNAS fel???) så att dessa nästan dog. Det gör jag inte om!!!!
Häck-klippning behöver man inte heller ägna sig åt så ofta- detta var årets första och jag var helt skakig i armarna efteråt, precis som alltid.
Gräsmattorna såg ut som beteshagar trots att jag klippte dom förra helgen så det vara bara "på det igen".
Även hemmet fick sin beskärda del av städningen- hur ren jag än tycker att Soya är så blir det trots allt en del grus pga henne- framför allt i sängen- byte av sängkläder är sååå tråkigt tycker jag men vem vill sova i en grushög?
Dammsög och våttorkade också så det stod härliga till, plockade undan kläder och annat som blivit liggande i veckan samt passade också på att klippa Soyas klor.
Var också tvungen att tvätta några maskiner- det går lätt men däremot tillhör efterarbetet när allting är torrt verkligen inte min favoritsysselsättning.
Slutligen åkte jag och tvättade bilen och sen fick det vara nog med rengöring för idag!
Ja, som ni kan läsa hann jag med en hel del och även om det tar sin lilla tid så måste det tyvärr göras för annars mår jag faktiskt inte bra.
Det finns folk som kan vada fram i både egen och andras skit men jag tillhör definitivt inte den kategorin och har aldrig gjort.
Tack och lov utgjordes mycket av min städning idag av sådant som det räcker att man gör mer sällan - för mig är rengöring verkligen inget jag VILL lägga tid på utan mer ett nödvändigt ont.
Jag inledde dagen med ett lättare dressyrpass i ridhuset och ägnade faktiskt mest tid åt att trava runt fyrkantsspåret i den form och det tempo jag bestämde. Blev mycket tempoväxlingar och träning på att samla sig. Lite galopp blev det också förvisso men jag tänkte på veterinärens ord att ta det lugnt i en vecka efter igångsättningen.
Efter ridhuspasset skrittade jag ut en kort sväng med djuren och därefter började min städning.
Först putsade jag stövlar, sadel och träns och därefter gick jag bort till mitt släp och tvättade av det invändigt. Det blir ju både dammigt och lite smutsigt hur man än gör tycker jag men om man bara håller efter allting hyfsat så tycker jag inte att det behövs några storrengöringar så ofta (kanske 1-2 ggr per år).
När Archie var utsläppt i hagen och stod med huvudet djupt nergrävt i gräset fortsatte jag att "städa" mitt projekt gödselstacken.
Fortfarande envisas "någon" att tippa gödseln lite demonstrativt framför sin egen näsa i princip men det gör inget- det bjuder jag så gärna på eftersom det bara tar någon kort minut att fixa till detta.
När även detta var avklarat, halm nerslängd från loftet och höpåsar iordninggjorda kunde jag köra och veckohandla, duscha, tvätta håret, äta frukost och sedan fortsätta med lite mer städning.
Maken och jag rensade ut lite gamla skor som vi inte längre använder och sedan drog jag upp några ton kirskål i olika delar av trädgården.
Tänk att man aldrig kan utrota detta ogräs!
Vid ett försök för 2 somrar sedan hällde jag så mycket ogräsättika över kirskålen att det rann ner till mina lavendelplantor (eller om det var ÅNGORNAS fel???) så att dessa nästan dog. Det gör jag inte om!!!!
Häck-klippning behöver man inte heller ägna sig åt så ofta- detta var årets första och jag var helt skakig i armarna efteråt, precis som alltid.
Gräsmattorna såg ut som beteshagar trots att jag klippte dom förra helgen så det vara bara "på det igen".
Även hemmet fick sin beskärda del av städningen- hur ren jag än tycker att Soya är så blir det trots allt en del grus pga henne- framför allt i sängen- byte av sängkläder är sååå tråkigt tycker jag men vem vill sova i en grushög?
Dammsög och våttorkade också så det stod härliga till, plockade undan kläder och annat som blivit liggande i veckan samt passade också på att klippa Soyas klor.
Var också tvungen att tvätta några maskiner- det går lätt men däremot tillhör efterarbetet när allting är torrt verkligen inte min favoritsysselsättning.
Slutligen åkte jag och tvättade bilen och sen fick det vara nog med rengöring för idag!
Ja, som ni kan läsa hann jag med en hel del och även om det tar sin lilla tid så måste det tyvärr göras för annars mår jag faktiskt inte bra.
Det finns folk som kan vada fram i både egen och andras skit men jag tillhör definitivt inte den kategorin och har aldrig gjort.
fredagen den 21:e maj 2010
Birgittas hästaffärer, del 4
Idag var det meningen att jag skulle ha åkt och provridit en häst som har stått i ett försäljningsstall i snart 1 år. Tanken med denna provritt var att se om detta är en häst som jag vill låna- ägaren tog själv kontakt med mig och föreslog detta.
Jag pratade med den som förestår försäljningsstallet i tisdags och frågade då om jag kunde komma på fredagkväll vilket personen trodde skulle gå bra.
Vi bestämde att personen skulle återkomma till mig och jag lämnade mitt telefonnummer.
Eftersom hästen ju ägs av en annan person som inte kan visa hästen själv (pga flytt till en helt annan del av Sverige) mailade jag till denna och informerade om att jag skulle titta på hennes häst om allt gick som planerat.
Nu har det ju inte gått som planerat eftersom ingen hört av sig till mig och jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro.
Har personen som förestår försäljningsstallet tappat bort mitt telefonnummer?
Är personen kanske inte så intresserad av att vara behjälplig då detta kanske innebär att den lukrativa vistelsen i detta stall upphör?
Har ägaren på något sätt själv ångrat sig och bett försäljningsstallet att skita i att höra av sig?
Ja....vill man kan man spekulera hur mycket och länge som helst och man skulle ju för all del också själv kunna ringa upp och höra "vad som står på" men i ärlighetens namn så ids jag inte ens.
Min tanke om att eventuellt ha ytterligare en häst är inte så intensiv att jag till varje pris måste förverkliga den och den känsla jag hittills fått för just denna häst är inte så stark.
Jag måste inte ha en häst till faktiskt, det är inte helt fel att kunna unna sig lite guldkant på tillvaron, att träna flera gånger i veckan och att lägga undan någon tusenlapp på sparkontot varje månad.
Med en häst till är det adjöss till det ljuva livet och träningar blir det bara råd till en gång i veckan så det ska verkligen mycket till för att jag ska kasta mig in i något.
Jag väntar på rätt känsla helt enkelt :=)!
Mer om gårdagens "travar-annons" (speciella annonser, del 83)
Jag brukar aldrig orka engagera mig i diverse knäppa annonser jag läser på nätet (mer än att jag publicerar dom på bloggen till vissas nöje....) men igår var jag tämligen uttråkad och slängde iväg ett mail till kvinnorna som ville hyra ut sitt "varmblod" för 4000:-- per månad.
Mina kortfattade frågor löd som följer:
"Är det en fd travare? Hur utbildad är den?"
Svaret kom nyss:
"Det är fd travare men han är superskön att rida både när det gäller trav och galopp, vi rider mest ute i skogen. Han är inriden. Slå mig gärna en signal så ska jag berätta mer. MVH Ulla (32) & Stina(43)" (fingerade namn)
I rest my case (och gapflabbar.......)!
Mina kortfattade frågor löd som följer:
"Är det en fd travare? Hur utbildad är den?"
Svaret kom nyss:
"Det är fd travare men han är superskön att rida både när det gäller trav och galopp, vi rider mest ute i skogen. Han är inriden. Slå mig gärna en signal så ska jag berätta mer. MVH Ulla (32) & Stina(43)" (fingerade namn)
I rest my case (och gapflabbar.......)!
Fredag- vi får se vad som händer och lite om lösa vs kopplade hundar
Red ut på en lugn tur även i morse- för första gången utan jacka. Halleluja!
Bestämde mig för att ha Soya kopplad och det var med facit i hand ett klokt beslut.
Just nu springer det omkring "tusen" kaniner och harar mitt framför näsan på en och vi vet ju alla vilken jaktinstinkt lilla Mimmi har- enorm!
Som ni också vet skulle jag för egen del inte bry mig om Soya fick tag på hundra av dessa skadedjur varje dag men även jag, lagöverträdare i vissa sammanhang, inser det olämpliga i att dels förarga markägare i onödan genom att Soya swischar över deras sådd i sin jakt och dels så kommer hon så otroligt långt när hon jagar att hon skulle kunna komma fram till en väg och bli överkörd.
Jag tror inte "vanliga" hundägare (läs: de som inte har en vinthund) kan förställa sig hur otroligt långt dessa raketer kommer på lika otroligt kort tid- en schäfer skulle tex dels ge upp jakten långt tidigare och dels inte hinna en fjärdedel av den sträcka en whippet kan tillryggalägga på lika kort tid. Det är både tjusningen men tyvärr även faran med dessa hundar; deras snabbhet kan lätt blir deras fall, faktiskt också rent bokstavligt.
Hörde på en hundkappträning om en hund som hade sprungit ihjäl sig under en kaninjakt och jag har ingen anledning att betvivla att sådant kan inträffa även om jag inte sett det själv.
Så länge bytet syns och är relativt nära tror jag säkert att en whippet hade kunnat springa tills hjärtat stannade...
Hur som helst- Soya går ju som en klocka i lina bredvid Archie och han i sin tur går lika fint på tygeln som om jag inte hade kopplet i ena näven så ibland passar det helt enkelt bättre att rasta djuren på detta vis.
Idag tränade jag på tempoväxlingar i trav, vägarna är än så länge relativt mjuka och det går att få till lite sviktande gång. Längre fram i sommar, och om det blir så varmt som jag hoppas misstänker jag att vägarna (om jag jämför med förra året) inte kommer att inbjuda till några längre trav eller galoppsträckor- jag är ganska försiktig vad gäller både för djupa och för stumma underlag.
Härom dagen togs träckprov på ett urval av hästarna i våra två stall och eftersom i princip alla hästar hade lite blodmask så har beslut om gemensam avmasking fattats.
Avmaskningen ägde rum igår och idag får alla hästarna stå inne medan hagarna ska städas noga.
Själv är jag liiite nervös faktiskt. Archie är inte avmaskad på 3 år, maskprover har visat att det inte har behövts och eftersom man dessutom ska vara väldigt försiktig med vad man stoppar i en fd fång-häst så har jag inte velat avmaska "just in case". Jag får hoppas att Archie inte får några symptom på att han tagit skada av maskmedlet men man kan ju aldrig vara säker.
Nu tror jag inte att det är någon fara (annars hade jag inte tillåtit att han maskades annat än om han verkligen var i behov av det), han har ju även klarat vaccineringar efter fången utan att bli dålig fast att det finns de hästar som kan påverkas även av detta (fd fång-hästar alltså).
I kväll skulle jag egentligen ha åkt och provridit en häst men den som skulle återkomma och bekräfta mötet lyser än så länge med sin frånvaro så vi får väl se vad som händer.
Jag är väldigt nöjd med att ha kommit på att det är mycket lättare att ha sele än halsband på Soya när hon ska springa kopplad vid uteritter. Selen gör att kopplet hamnar mer på ryggen än framför hunden och då Soya haft halsband i stället har kopplet flera gånger trasslat in sig i hennes ben.
Fördelen med att ha Pippi i koppel är att jag kan rida på trafikerade vägar utan att behöva ha hjärtat i halsgropen. Jag tror att bilister är mycket mer fokuserade på en stor häst om de möter oss alla 3 och då är det lätt att missa att en liten hund också springer på vägen. Nu har ju Soya aldrig visat tenenser till att jaga bilar utan hon verkar snarare verkligen försöka att komma bort från dom men man vet banne mig aldrig....
Bestämde mig för att ha Soya kopplad och det var med facit i hand ett klokt beslut.
Just nu springer det omkring "tusen" kaniner och harar mitt framför näsan på en och vi vet ju alla vilken jaktinstinkt lilla Mimmi har- enorm!
Som ni också vet skulle jag för egen del inte bry mig om Soya fick tag på hundra av dessa skadedjur varje dag men även jag, lagöverträdare i vissa sammanhang, inser det olämpliga i att dels förarga markägare i onödan genom att Soya swischar över deras sådd i sin jakt och dels så kommer hon så otroligt långt när hon jagar att hon skulle kunna komma fram till en väg och bli överkörd.
Jag tror inte "vanliga" hundägare (läs: de som inte har en vinthund) kan förställa sig hur otroligt långt dessa raketer kommer på lika otroligt kort tid- en schäfer skulle tex dels ge upp jakten långt tidigare och dels inte hinna en fjärdedel av den sträcka en whippet kan tillryggalägga på lika kort tid. Det är både tjusningen men tyvärr även faran med dessa hundar; deras snabbhet kan lätt blir deras fall, faktiskt också rent bokstavligt.
Hörde på en hundkappträning om en hund som hade sprungit ihjäl sig under en kaninjakt och jag har ingen anledning att betvivla att sådant kan inträffa även om jag inte sett det själv.
Så länge bytet syns och är relativt nära tror jag säkert att en whippet hade kunnat springa tills hjärtat stannade...
Hur som helst- Soya går ju som en klocka i lina bredvid Archie och han i sin tur går lika fint på tygeln som om jag inte hade kopplet i ena näven så ibland passar det helt enkelt bättre att rasta djuren på detta vis.
Idag tränade jag på tempoväxlingar i trav, vägarna är än så länge relativt mjuka och det går att få till lite sviktande gång. Längre fram i sommar, och om det blir så varmt som jag hoppas misstänker jag att vägarna (om jag jämför med förra året) inte kommer att inbjuda till några längre trav eller galoppsträckor- jag är ganska försiktig vad gäller både för djupa och för stumma underlag.
Härom dagen togs träckprov på ett urval av hästarna i våra två stall och eftersom i princip alla hästar hade lite blodmask så har beslut om gemensam avmasking fattats.
Avmaskningen ägde rum igår och idag får alla hästarna stå inne medan hagarna ska städas noga.
Själv är jag liiite nervös faktiskt. Archie är inte avmaskad på 3 år, maskprover har visat att det inte har behövts och eftersom man dessutom ska vara väldigt försiktig med vad man stoppar i en fd fång-häst så har jag inte velat avmaska "just in case". Jag får hoppas att Archie inte får några symptom på att han tagit skada av maskmedlet men man kan ju aldrig vara säker.
Nu tror jag inte att det är någon fara (annars hade jag inte tillåtit att han maskades annat än om han verkligen var i behov av det), han har ju även klarat vaccineringar efter fången utan att bli dålig fast att det finns de hästar som kan påverkas även av detta (fd fång-hästar alltså).
I kväll skulle jag egentligen ha åkt och provridit en häst men den som skulle återkomma och bekräfta mötet lyser än så länge med sin frånvaro så vi får väl se vad som händer.
Jag är väldigt nöjd med att ha kommit på att det är mycket lättare att ha sele än halsband på Soya när hon ska springa kopplad vid uteritter. Selen gör att kopplet hamnar mer på ryggen än framför hunden och då Soya haft halsband i stället har kopplet flera gånger trasslat in sig i hennes ben.
Fördelen med att ha Pippi i koppel är att jag kan rida på trafikerade vägar utan att behöva ha hjärtat i halsgropen. Jag tror att bilister är mycket mer fokuserade på en stor häst om de möter oss alla 3 och då är det lätt att missa att en liten hund också springer på vägen. Nu har ju Soya aldrig visat tenenser till att jaga bilar utan hon verkar snarare verkligen försöka att komma bort från dom men man vet banne mig aldrig....
torsdagen den 20:e maj 2010
Torsdag- en lugn tur
Idag blev det en 50 minuter lång och stillsam "tur med djur" utomhus.
Jag hoppas kunna börja rida "ordentligt" om en vecka, det var ju vad veterinären förutspådde i alla fall.
Tills dess kommer jag nog mest att hålla mig utomhus och på raka spår- det finns ju en hel del man kan hitta på i dressyrväg även utan ett ridhus :=).
Jag hoppas kunna börja rida "ordentligt" om en vecka, det var ju vad veterinären förutspådde i alla fall.
Tills dess kommer jag nog mest att hålla mig utomhus och på raka spår- det finns ju en hel del man kan hitta på i dressyrväg även utan ett ridhus :=).
Speciella annonser, del 83 (hyr en travare!)
Eftersom jag är så fördomsfri *GARV* sticker jag ut hakan här:
Sådana här annonser kan man nog bara se från "Stockholmare" :=)!
Vem i hela fridens namn skulle betala 4000:-- per månad för att få vara medryttare (om än på heltid) åt en travare?!?!?!?
Ja, ja...jag ser att det står "varmblodig valack" men det är en travare eller därmed jämförbar häst "in my book". Intressant att man inte nämner något om vad hästen kan?
http://www.blocket.se/stockholm/Vill_du_ta_upp_ditt_hastintresse_igen__27085150.htm?ca=23_11&w=3
Sådana här annonser kan man nog bara se från "Stockholmare" :=)!
Vem i hela fridens namn skulle betala 4000:-- per månad för att få vara medryttare (om än på heltid) åt en travare?!?!?!?
Ja, ja...jag ser att det står "varmblodig valack" men det är en travare eller därmed jämförbar häst "in my book". Intressant att man inte nämner något om vad hästen kan?
http://www.blocket.se/stockholm/Vill_du_ta_upp_ditt_hastintresse_igen__27085150.htm?ca=23_11&w=3
Sådan ägare- sådan hund
I full gång as we speak :=)! Även på jobbet har jag en värmefläkt som får jobba rejält för brödfödan. Tack och lov brukar jag vara på plats en god stund innan någon av mina arbetskamrater dyker upp runt 8-snåret så jag hinner elda på rätt så rejält. Att de sedan håller på att dö av värmeslag när de kommer in i vårt gemensamma arbetsrum kan tyvärr inte hjälpas. Jag måste ha VÄRME :=)!
För mer än 10 år sedan var jag tillsammans med en kille, Thomas vars hyresvärd var en riktig snåljåp. Han värmde inte upp sitt hyreshus mer än nödvändigt och jag som alltid varit extremt frusen av mig hackade tänder varje morgon då jag steg upp efter att ha övernattat där.
Den första julen Thomas och jag firade tillsammans fick jag, bland väldigt många andra presenter ska tilläggas, en värmefläkt i gåva; Thomas förstod att jag skulle ha långt mer nytta och glädje av denna än av mycket annat och han skulle bara veta så rätt han hade.
Idag, säkert 11-12 år senare fungerar fläkten fortfarande utan minsta mankemang och gudarna ska veta att den används.
Jag kör ofta igång den när jag kommer hem från stallet på kvällen, oavsett årstid faktiskt och älskar värmen den sprider.
Som rubriken antyder finns det ytterligare en liten varelse som tycker om värmefläkten och det är Soya!
Jag kan bli både förundrad och lite orolig då hon kan lägga sig precis invid fläkten som är i full gång- hennes päls borde nästan ta fyr tycker man?!?!?
Men den lilla värmesökaren verkar inte bekommas det minsta av den hetta som sprutar rakt emot henne utan ser bara belåten ut. Otroligt va´?
Fläkten är på och Soya myser. Kortet togs igår :=)....dvs det ska snart föreställa sommar....
onsdagen den 19:e maj 2010
Onsdag- ohalt!
Började morgonen med ett tömkörningspass och konstaterade att man "ligger av sig" otroligt fort.
Det kändes både ovant och jobbigt att stiga upp så tidigt för att hinna med hästmotionen innan jobbet- ett tag var jag inne i ett mycket bra flow och steg upp lätt som en plätt.
Men det tidiga uppvaknandet var i alla fall värt mödan; Archie såg "ren " ut i båda varven i trav och det var ju en stor lättnad.
Efter 15 minuter i ridhuset skrittade vi ut lika "lång" tid och därefter bar det av hemåt för hundavlämning, dusch, hårtvätt och klädbyte.
Min farliga hund....eller...?
De av er som följt bloggen ett tag minns säkert storyn kring hur vi fick (dvs köpte) Soya.
Den familj som ursprungligen hade köpt henne av uppfödarna kunde inte ha henne kvar och sålde henne till en person som bara dagar därefte ville lämna tillbaka henne med motiveringen att hon bitit deras barn (en ca 5 årig flicka).
Både de ursprungliga ägarna och uppfödarna har aldrig trott på denna historia för en sekund, ägarna eftersom de själv hade småbarn som Soya aldrig hade rört och uppfödarna som sysslat med whippet i över 30 år och som kan Soyas släktträd fram och baklänges och vet hundarnas kynne.
När den som köpte Soya pressades erkände han också att historien inte var sann (!!!), det var väl ett försök till att snabbt lämna tillbaka hunden men ack så idiotiskt och kunde också ha kostat Soya livet om man hade trott honom och inte vågat ha kvar en barn-ätande hund.
Jag blir bedrövad när jag tänker på detta faktiskt. Så klart kan ingen någonsin garantera att ett djur (eller en människa för den delen) gör något som ingen hade kunnat förutse men att hitta på sådana historier????
Ja, detta funderade jag över igår då vi fick besök av en fullständigt bedårande 2 åring i stallet, en otroligt verbal flicka för sin ålder.
Birgitta "jag ska aldrig ha barn" Karlsson smälte fullständigt och hade med lätthet kunnat ta med denna ljuvliga varelse hem särskilt efter att Liv kom in i stallet och barnet pekade på Soya och yppade "titta vilken fin hund". En sådan kommentar hade jag inte ens kunnat iscensätta om jag hade försökt- det kom från hjärtat helt klart! Vilket barn va´- så liten och redan så klok!
Och barnet kastade morotsbitar till Soya som hon sprang och fångade (och åt upp) och matade henne med små bitar av pannkakor som slöks ner i gapet. Allt utan att Soya gjorde en ansats till att vara annat än mild och snäll, så som hon alltid är.
Om du inte ger mig den där moroten som du håller i näven ska jag slita dig i stycken....
Den familj som ursprungligen hade köpt henne av uppfödarna kunde inte ha henne kvar och sålde henne till en person som bara dagar därefte ville lämna tillbaka henne med motiveringen att hon bitit deras barn (en ca 5 årig flicka).
Både de ursprungliga ägarna och uppfödarna har aldrig trott på denna historia för en sekund, ägarna eftersom de själv hade småbarn som Soya aldrig hade rört och uppfödarna som sysslat med whippet i över 30 år och som kan Soyas släktträd fram och baklänges och vet hundarnas kynne.
När den som köpte Soya pressades erkände han också att historien inte var sann (!!!), det var väl ett försök till att snabbt lämna tillbaka hunden men ack så idiotiskt och kunde också ha kostat Soya livet om man hade trott honom och inte vågat ha kvar en barn-ätande hund.
Jag blir bedrövad när jag tänker på detta faktiskt. Så klart kan ingen någonsin garantera att ett djur (eller en människa för den delen) gör något som ingen hade kunnat förutse men att hitta på sådana historier????
Ja, detta funderade jag över igår då vi fick besök av en fullständigt bedårande 2 åring i stallet, en otroligt verbal flicka för sin ålder.
Birgitta "jag ska aldrig ha barn" Karlsson smälte fullständigt och hade med lätthet kunnat ta med denna ljuvliga varelse hem särskilt efter att Liv kom in i stallet och barnet pekade på Soya och yppade "titta vilken fin hund". En sådan kommentar hade jag inte ens kunnat iscensätta om jag hade försökt- det kom från hjärtat helt klart! Vilket barn va´- så liten och redan så klok!
Och barnet kastade morotsbitar till Soya som hon sprang och fångade (och åt upp) och matade henne med små bitar av pannkakor som slöks ner i gapet. Allt utan att Soya gjorde en ansats till att vara annat än mild och snäll, så som hon alltid är.
Om du inte ger mig den där moroten som du håller i näven ska jag slita dig i stycken....
Märkliga sammanträffanden, del 852
Då jag var ute med Arch och Soya och tömkörde häromdagen mötte jag ett ridande ekipage som tidigare stått uppstallade på vår anläggning.
Ryttaren berättade att hon läste min blogg ibland (smickrande) och att hon hade läst att jag hade uppmärksammat att en Akribori-valack sökte fodervärd.
Detta var hästen jag skrev om för ca en vecka sedan, den där ägaren redan hade hittat någon som skulle hjälpa henne med hästen (fast annonsen var inte borttagen av någon anledning).
Enligt ryttaren jag mötte är hästägaren en god vän till henne så hon visste mycket väl vem den utannonserade hästen var?!?!?
Åter igen ett märkligt sammanträffande som också visar att nästan alla känner alla i "lilla" (hmmm.....) häst-Skåne!
Ryttaren berättade att hon läste min blogg ibland (smickrande) och att hon hade läst att jag hade uppmärksammat att en Akribori-valack sökte fodervärd.
Detta var hästen jag skrev om för ca en vecka sedan, den där ägaren redan hade hittat någon som skulle hjälpa henne med hästen (fast annonsen var inte borttagen av någon anledning).
Enligt ryttaren jag mötte är hästägaren en god vän till henne så hon visste mycket väl vem den utannonserade hästen var?!?!?
Åter igen ett märkligt sammanträffande som också visar att nästan alla känner alla i "lilla" (hmmm.....) häst-Skåne!
tisdagen den 18:e maj 2010
Tisdag- riktig vilodag
Idag fick Archie faktiskt vila sig helt och "slippa" sin sedvanliga promenad.
Sammanlagt mer än 9 timmars hagvistelse fick räcka som "motion" men imorgon blir det lite arbete igen. Tänkte titta lite på traven då och se om hältan är borta.
Sammanlagt mer än 9 timmars hagvistelse fick räcka som "motion" men imorgon blir det lite arbete igen. Tänkte titta lite på traven då och se om hältan är borta.
sKRATTretande!
Vissa hästägare använder ryktskrapa när de rengör sin häst medan andra tar till långt "våldsammare" redskap *GARV*!
Fast ska sanningen fram tyckte just detta hästexemplar (precis som jag är övertygad att Archie hade tyckt) att krattningen var en väldigt skön massage....
...de bakåtstrukna öronen till trots.
Rigolettos ägare och jag enades om att vissa hästar är liiiite knäppa :=)!
(Avdelning "knäppa saker vi får för oss att göra i stallet"- Birgitta 12 år)
Fast ska sanningen fram tyckte just detta hästexemplar (precis som jag är övertygad att Archie hade tyckt) att krattningen var en väldigt skön massage....
...de bakåtstrukna öronen till trots.
Rigolettos ägare och jag enades om att vissa hästar är liiiite knäppa :=)!
(Avdelning "knäppa saker vi får för oss att göra i stallet"- Birgitta 12 år)
Birgittas hästaffärer del 3 (medtag egen sadel!)
Sedan senaste rapporten har det hunnit höra av sig ytterligare hästfolk med hästar för utlåning.
Tyvärr ser jag en mycket tydlig "trend", i princip alla hästar som erbjuds är eller har varit skadade på olika vis och är i olika grad under igångsättning.
Jag har samma teori som en god vän; dessa hästar hade förmodligen varit till salu om de varit 100 % fräscha men eftersom de inte är det, men ändå av ägarna betraktas som "fina" (läs: dyra vid en försäljning) så vill man låna ut djuret ifråga tills det är så pass igång/ tävlat så att man kan göra ett (nytt) försäljningsförsök.
Som jag skrev till en av de som hört av sig så är min uppstallningskostnad och mina tränarkostnader av den storleksordningen att jag inte bara vill ta mig an en häst som ett roligt hobbyprojekt som kan tas ifrån mig när som helst utan det ska vara lite mer givande för mig också- inte bara för hästägaren som (är tanken i alla fall) ska få sin häst förbättrad genom träning och tävling.
I helgen var jag och provred en 10 årig häst efter Cortez, till denna häst var det bara 20 minuters bilkörning så det var snabbt avklarat. Jag har lovat att fundera på denna häst veckan ut, har som sagt en del andra djur också att titta på och grunna över.
Jag gjorde en viktig reflektion under provridningen av ovanstående häst och kommenterade det också skämtsamt till hästägaren:
"Man borde ta med sin egen sadel då man provrider".
I just detta fallet instämde ägaren helt i att dressyrsadeln (hon var själv hoppryttare förresten) var gammal och framför allt stenhård och platt och i alla fall jag tyckte att det påverkade ridningen en del.
Inte så att jag vill skylla eventuell dålig ridning helt på en sadel men nog tusan spelar sadeln roll! Eller....är det bara något jag tycker?
Ska fråga Ebba vid tillfälle- hon sitter ju då och då upp på elevers hästar och frågan är om hon ibland känner för att gå och hämta sin egen sadel i stället? Det gjorde i alla fall jag absolut i helgen :=)!
Tyvärr ser jag en mycket tydlig "trend", i princip alla hästar som erbjuds är eller har varit skadade på olika vis och är i olika grad under igångsättning.
Jag har samma teori som en god vän; dessa hästar hade förmodligen varit till salu om de varit 100 % fräscha men eftersom de inte är det, men ändå av ägarna betraktas som "fina" (läs: dyra vid en försäljning) så vill man låna ut djuret ifråga tills det är så pass igång/ tävlat så att man kan göra ett (nytt) försäljningsförsök.
Som jag skrev till en av de som hört av sig så är min uppstallningskostnad och mina tränarkostnader av den storleksordningen att jag inte bara vill ta mig an en häst som ett roligt hobbyprojekt som kan tas ifrån mig när som helst utan det ska vara lite mer givande för mig också- inte bara för hästägaren som (är tanken i alla fall) ska få sin häst förbättrad genom träning och tävling.
I helgen var jag och provred en 10 årig häst efter Cortez, till denna häst var det bara 20 minuters bilkörning så det var snabbt avklarat. Jag har lovat att fundera på denna häst veckan ut, har som sagt en del andra djur också att titta på och grunna över.
Jag gjorde en viktig reflektion under provridningen av ovanstående häst och kommenterade det också skämtsamt till hästägaren:
"Man borde ta med sin egen sadel då man provrider".
I just detta fallet instämde ägaren helt i att dressyrsadeln (hon var själv hoppryttare förresten) var gammal och framför allt stenhård och platt och i alla fall jag tyckte att det påverkade ridningen en del.
Inte så att jag vill skylla eventuell dålig ridning helt på en sadel men nog tusan spelar sadeln roll! Eller....är det bara något jag tycker?
Ska fråga Ebba vid tillfälle- hon sitter ju då och då upp på elevers hästar och frågan är om hon ibland känner för att gå och hämta sin egen sadel i stället? Det gjorde i alla fall jag absolut i helgen :=)!
måndagen den 17:e maj 2010
Måndag- vi (töm)kör på!
Även idag blev det tömkörning utomhus i 45 minuter och vädret var riktigt vårlikt och behagligt.
Om man ska försöka hitta något positivt med den mycket onödiga skadan Archie ådragit sig så är det kanske inte helt fel med en kortare återhämtningspaus, om än mitt i tävlingssäsongen?
Jag har ju ridit på ordentligt sedan december så det kanske är bra för både Archies psyke och muskler att bara skritta omkring i friska luften?
Om inte annat får även jag motion, liksom min ständiga följeslagare Soyis.
Om man ska försöka hitta något positivt med den mycket onödiga skadan Archie ådragit sig så är det kanske inte helt fel med en kortare återhämtningspaus, om än mitt i tävlingssäsongen?
Jag har ju ridit på ordentligt sedan december så det kanske är bra för både Archies psyke och muskler att bara skritta omkring i friska luften?
Om inte annat får även jag motion, liksom min ständiga följeslagare Soyis.
Skit-hund!
Detta är en av Soyas favoritplatser i stallet; gödselstacken!
Med lite tur går det, förutom allt det självklara hästbajset, även att finna hovrester efter hovslagarens besök; mycket gott att knapra på tycker Soya.
Jag brukar skoja och säga att det gäller att kolla vad hon äter från gödselstacken så att jag sedan kan dra av motsvarande mängd från maten hemma; tänk vilken besparing :=)!
Fast flickorna i stallet ser lite tvivlande ut- de är nog inte heeelt övertygade om att jag skojar.
De har mycket svårt att förstå att Soya verkligen ska vara så "smal" och de frågar jämt och ständigt om just detta och om hon inte äter tillräckligt.
Att hon snarare har något hekto "överskott" på kroppen för att vara helt slimmad skulle de aldrig acceptera, inte heller att hon faktiskt äter det hon ska och lite mer därtill :=).
Veckan som gått
Veckan som gått har varit lite "konstig", jag jobbade bara i 2½ dag och sedan har jag varit ledig.
Känns lite som att jag har tappat greppet om dagarna med så mycket ledighet men det ändrar sig nog snabbt.
Jag hade sådan enorm tur i måndags att jag fick veterinärtid till Archie redan till onsdag eftermiddag och slapp gå och våndas allt för länge.
Ännu skönare var beskedet från veterinären att han tror att Archie "bara" har slagit i mjukdelarna kring karleden vänster fram och att han kommer att bli ohalt inom väldigt kort tid och kommer att kunna ridas 10 dagar från veterinärbesöket räknat.
Vi röntgade hoven för säkerhets skull och allting såg mycket bra ut så det är bara att hoppas att prognosen stämmer.
Vi är ute och går eller så tömkör jag i skritt utomhus dagligen i ca 30-45 minuter och det fungerar utmärkt. Archie blir inte odräglig av att plötsligt ställas av och han går också i hagen helt som vanligt.
I förra veckan berättade jag om mina planer att eventuellt "skaffa" (vara fodervärd åt, köpa eller på annat sätt "få tillgång till") en häst till och på det planet rör det sig mycket mer än förväntat. Inte så att jag har något konkret "på gång" as we speak men det finns en hel del trådar att dra i. Jag lovar att rapportera mer om detta imorgon.
På hundfronten hände det inte så mycket i veckan; jag hade planer på att åka och träna på hundkappbanan i Landskrona men den träningen blev inställd.
Jag ska försöka att ta "tränar-licens" vilket man behöver för att över huvud taget få tävla med sin hund (lite som "grönt kort" för oss ryttare fast mer avancerat med större kunskapsinhämtning och praktiska moment som måste klaras av).
Inte för att jag tror att jag kommmer att ha så stor nytta av licensen; dels har ju Soya visat snigeltendenser och dels verkar det mycket svårt att få ihop tillräckligt med hundar som hon kan springa mot i ett licenslopp (vilket hon behöver för att få börja tävla).
Känns lite som att jag har tappat greppet om dagarna med så mycket ledighet men det ändrar sig nog snabbt.
Jag hade sådan enorm tur i måndags att jag fick veterinärtid till Archie redan till onsdag eftermiddag och slapp gå och våndas allt för länge.
Ännu skönare var beskedet från veterinären att han tror att Archie "bara" har slagit i mjukdelarna kring karleden vänster fram och att han kommer att bli ohalt inom väldigt kort tid och kommer att kunna ridas 10 dagar från veterinärbesöket räknat.
Vi röntgade hoven för säkerhets skull och allting såg mycket bra ut så det är bara att hoppas att prognosen stämmer.
Vi är ute och går eller så tömkör jag i skritt utomhus dagligen i ca 30-45 minuter och det fungerar utmärkt. Archie blir inte odräglig av att plötsligt ställas av och han går också i hagen helt som vanligt.
I förra veckan berättade jag om mina planer att eventuellt "skaffa" (vara fodervärd åt, köpa eller på annat sätt "få tillgång till") en häst till och på det planet rör det sig mycket mer än förväntat. Inte så att jag har något konkret "på gång" as we speak men det finns en hel del trådar att dra i. Jag lovar att rapportera mer om detta imorgon.
På hundfronten hände det inte så mycket i veckan; jag hade planer på att åka och träna på hundkappbanan i Landskrona men den träningen blev inställd.
Jag ska försöka att ta "tränar-licens" vilket man behöver för att över huvud taget få tävla med sin hund (lite som "grönt kort" för oss ryttare fast mer avancerat med större kunskapsinhämtning och praktiska moment som måste klaras av).
Inte för att jag tror att jag kommmer att ha så stor nytta av licensen; dels har ju Soya visat snigeltendenser och dels verkar det mycket svårt att få ihop tillräckligt med hundar som hon kan springa mot i ett licenslopp (vilket hon behöver för att få börja tävla).
söndagen den 16:e maj 2010
Söndag- knappast vilodag
Eftersom jag har haft stalljour idag (vilket man har var 7:e söndag så det är verkligen inte betungande) har jag förutom sedvanligt pyssel med Archie även ägnat mig åt fodringar och hagutsäpp och dito intag.
"Passar" dessutom Bröta sedan i onsdags så jag har haft att göra.
Archie fick en 45-minuters tömkörningstur i skritt på grusvägarna där vi åter träffade Soyas boyfriend Enzo. Hundarna lekte en stund medan Archie pustade ut (hmmmmm), därefter fick han fortsätta att jobba lite med öppnor, skänkelvikning och samlad skritt.
Jag tycker att jag lika gärna kan göra något mer vettigt under den ofrivilliga vilan än att bara dra omkring på honom i ett grimskaft, detta upplägg har jag provat tidigare med goda resultat.
Begick även ett helgerån innan tömkörningen då jag KLIPPTE av halva Archies man, även detta har jag gjort många gånger förut utan att lyssna på de som hävdar att manar BARA ska ryckas, inget annat.
Dagen har även innehållit en provridning av en tilltänkt foderhäst, mer om detta i kommande inlägg, samt ännu en tröstlös hus eller snarare GÅRDS-visning.
Jag kunde åter konstatera att vi i jämförelse bor i ett PALATS, så "sunkigt" var precis allting och ingen renovering i världen hade nog hjälpt.
Nu väntar jag på att maken ska fixa middag (tacos), därefter återstår inte så mycket mer än att ta in Arch och Bröta från hagomgång nr 2 och så kvällsfodring av alla djuren.
"Passar" dessutom Bröta sedan i onsdags så jag har haft att göra.
Archie fick en 45-minuters tömkörningstur i skritt på grusvägarna där vi åter träffade Soyas boyfriend Enzo. Hundarna lekte en stund medan Archie pustade ut (hmmmmm), därefter fick han fortsätta att jobba lite med öppnor, skänkelvikning och samlad skritt.
Jag tycker att jag lika gärna kan göra något mer vettigt under den ofrivilliga vilan än att bara dra omkring på honom i ett grimskaft, detta upplägg har jag provat tidigare med goda resultat.
Begick även ett helgerån innan tömkörningen då jag KLIPPTE av halva Archies man, även detta har jag gjort många gånger förut utan att lyssna på de som hävdar att manar BARA ska ryckas, inget annat.
Dagen har även innehållit en provridning av en tilltänkt foderhäst, mer om detta i kommande inlägg, samt ännu en tröstlös hus eller snarare GÅRDS-visning.
Jag kunde åter konstatera att vi i jämförelse bor i ett PALATS, så "sunkigt" var precis allting och ingen renovering i världen hade nog hjälpt.
Nu väntar jag på att maken ska fixa middag (tacos), därefter återstår inte så mycket mer än att ta in Arch och Bröta från hagomgång nr 2 och så kvällsfodring av alla djuren.
lördagen den 15:e maj 2010
GODIS!!! (hundinlägg)
Inspirerad av ett inlägg jag läste hos bloggkollegan Liv i veckan där hon redogjorde för hur man kan göra godis till sin doggy valde jag idag att göra just detta.
1 stycken blodpuddning (URK....) inköptes på City Gross till det facila priset 7.95 och sedan satte jag igång.
Tärnade den illaluktande blodpuddningen, la ut allting på en bakplåt med folie under och så in i ugnen på 175 grader i ca 1 timme.
När tärningarna var hårda (och huset STANK) var godiset klart; Liv hade varnat mig för att ta ut dom för tidigt för då kan de börja mögla om man sätter in dom i en plastburk eller dylikt.
Mina tärningar blev hårda som sten och uppskattades mycket av Soya.
Makens luktsinne ifrågasattes däremot eftersom han mitt i proceduren frågade "gör du sockerkaka" *GARV* (säger kanske mer om tidigare bak-produkter jag bjudit honom på) ?!?!?
Mums eller urk....det beror nog på vem man frågar...hunden eller ägaren :=).
Jag skulle inte äta blodpudding ens under pistolhot, varken på detta eller något annat vis :=).
1 stycken blodpuddning (URK....) inköptes på City Gross till det facila priset 7.95 och sedan satte jag igång.
Tärnade den illaluktande blodpuddningen, la ut allting på en bakplåt med folie under och så in i ugnen på 175 grader i ca 1 timme.
När tärningarna var hårda (och huset STANK) var godiset klart; Liv hade varnat mig för att ta ut dom för tidigt för då kan de börja mögla om man sätter in dom i en plastburk eller dylikt.
Mina tärningar blev hårda som sten och uppskattades mycket av Soya.
Makens luktsinne ifrågasattes däremot eftersom han mitt i proceduren frågade "gör du sockerkaka" *GARV* (säger kanske mer om tidigare bak-produkter jag bjudit honom på) ?!?!?
Mums eller urk....det beror nog på vem man frågar...hunden eller ägaren :=).
Jag skulle inte äta blodpudding ens under pistolhot, varken på detta eller något annat vis :=).
Lördag- vädertjat
Med risk för att tjata ihjäl er så måste jag åter kommentera vädret!
Var i hela fridens namn är värmen?
Ja, inte här i Skåne i alla fall även om jag fått rapporter om att det i tex Jönköping (där maken var på besök) var + 20 grader igår.
Själv eldade jag i braskaminen; kan inte minnas när detta hände i maj månad senast?!?!?
Idag hann jag inte mer än släppa taget om Archies och Brötas grimmor förrän regnet började ösa ner och så har det fortsatt mest hela dagen.
När det var dags för eftermiddagspromenaden regnade det så mycket att jag faktiskt gick in i det tomma ridhuset med hund och häst men lagom till att jag tyckte att vi var färdig-gångna så blev det uppehåll så då tog vi en runda ute också.
Stallägaren är säkert överlycklig över dagens regnmängd som han säger behövs för hans skörd och i slutändan Archies mat men själv har jag fått NOG!
Var i hela fridens namn är värmen?
Ja, inte här i Skåne i alla fall även om jag fått rapporter om att det i tex Jönköping (där maken var på besök) var + 20 grader igår.
Själv eldade jag i braskaminen; kan inte minnas när detta hände i maj månad senast?!?!?
Idag hann jag inte mer än släppa taget om Archies och Brötas grimmor förrän regnet började ösa ner och så har det fortsatt mest hela dagen.
När det var dags för eftermiddagspromenaden regnade det så mycket att jag faktiskt gick in i det tomma ridhuset med hund och häst men lagom till att jag tyckte att vi var färdig-gångna så blev det uppehåll så då tog vi en runda ute också.
Stallägaren är säkert överlycklig över dagens regnmängd som han säger behövs för hans skörd och i slutändan Archies mat men själv har jag fått NOG!
Varken hund eller häst utan KATT-inlägg!
Ful? I alla fall mätt för här har den precis ätit en mus-frukost!
På vår anläggning finns 3 katter; 2 som liknar varandra (i alla fall i mina ögon, jag kan inte skilja dom åt) och en som inte liknar någon annan katt höll jag på att säga.
Denna katt kallar jag "den fula" och då vet alla vilken jag menar :=).
Antar att katten har ett namn men ingen säger det någonsin och en mer opersonlig katt får man nog leta efter faktiskt. Man får liksom ingen "känsla" för katten- den bara finns där.
Fulkatten ligger oftast på någon halmbal när jag pysslar i stallet men det är som om den inte fanns, jag som annars alltid måste fram och "pilla" på alla katter och hundar jag möter känner aldrig den minsta lust för att kela med den. Mycket konstigt men flera i stallet säger samma sak.
Annars är katten FUL tydligen en mycket skicklig jägare och ser till att hålla stallet rent från möss.
Att så är fallet fick jag bevisat idag då jag för första första gången såg en liten mus hoppa omkring i Archies halm när jag skulle mocka.
Jag hann inte reflektera mer över musen innan den befann sig i fulkattens gap- frukosten var tydligen serverad!
Själv är jag som sagt i vanliga fall förtjust i katter och skulle asbolut kunna tänka mig att ha en själv om det inte vore för två saker:
Dels bor vi 40 meter från en 90-väg (läs: jag hade nog snabbt mötts av en katt-pannkaka på vägen) och dels har jag hört för mycket om katter som klöser på allt möjligt för att våga släppa in ett sådant djur bland mina tapeter och möbler :=).
Då är det bättre med Soya som på sitt förstörarkonto hittills endast har en toa-rulle- det kan man ju leva med, eller hur?
fredagen den 14:e maj 2010
Fredag- fridag
Idag var det en så kallad klämdag på jobbet och den lediga dagen var lika välkommen som alltid.
Bortsett från den sedvanliga hagvistelsen fick Archie motion i form av 40 minuters tömkörning i skritt utomhus och det gick lika bra som våra tömkörningspass alltid gör.
Idag träffade jag också Sallys nya ponny för första gången, en häst med en vacker sida och en härlig galopp. Hoppviljan var det inga fel på och det ska bli otroligt spännande att följa detta ekipage på tävlingsbanorna.
Bortsett från den sedvanliga hagvistelsen fick Archie motion i form av 40 minuters tömkörning i skritt utomhus och det gick lika bra som våra tömkörningspass alltid gör.
Idag träffade jag också Sallys nya ponny för första gången, en häst med en vacker sida och en härlig galopp. Hoppviljan var det inga fel på och det ska bli otroligt spännande att följa detta ekipage på tävlingsbanorna.
Smaken är som (gris)baken! (hundinlägg)
Här en bild på Soyas nya foder som hon ska få ibland.
Medan hon ratade king-size versionen av dessa kroppsdelar (det finns typ 5 gånger så stora grisknorrar som också säljs på City Gross) så gillar hon denna mini-variant.
Jag skrattade gott åt henne igår då jag gav henne några knorrar i trädgården. Hon slet till sig en knorr- rusade längst bort i trädgården (trodde hon att JAG skulle äta den så trodde hon fel....uärkk)- åt upp den och rusade sedan tillbaka för att få en ny knorr och upprepa samma procedur.
Birgittas hästaffärer, del 2
Folk fortsätter faktiskt att höra av sig om foderhästar och jag märker att det faktum att jag redan HAR en häst har gjort mig mycket mer laidback än då jag stod hästlös.
Nu skenar inte fantasin genast iväg med mig och jag vill inte heller kasta mig in i bilen för att genast provrida det som ofta beskrivs som i princip Guds gåva till (rid)mänskligheten.
Nej, nu vill jag till att börja med i alla fall se film på tilltänkta objekt och jag har också varit ärlig och presenterat mig SJÄLV genom bloggen. Läser man i den bör man ju få ett hum om vad jag är för en person som ryttare och hästägare och jag har ju också publicerat flera ridfilmer över tid.
Ärlighet varar längst enligt mig och man besparar också båda parter tid, pengar och huvudbry om man kör med öppna kort.
Att man sedan har olika preferenser, krav och uppfattningar kring hästar och ridning är tyvärr ofrånkomligt.
Skulle alla annonser stämma rent objektivt hade jag inte kunnat välja mig mätt på alla 100.000-kronorshästar som svävar fram med fantastiska gångarter, som är jättelättlärda och i största allmänhet svårklassämnen.
Vis av andras och egna erfarenheter vet jag att man måste sålla ohyggligt bland superlativen, vi hästägare har i allmänhet en otrolig förmåga att överskatta våra hästars förmåga och också ha "tusen" bortförklaringar till varför hästen inte är längre kommen, inte har lyckats bättre på tävlingsbanorna osv.
På tal om något heeelt annat är jag nu ute och går med hunden och skriver detta inlägg samtidigt!
Visst är både tekniken och en kvinnas simultankapacitet fantastisk!
Nu skenar inte fantasin genast iväg med mig och jag vill inte heller kasta mig in i bilen för att genast provrida det som ofta beskrivs som i princip Guds gåva till (rid)mänskligheten.
Nej, nu vill jag till att börja med i alla fall se film på tilltänkta objekt och jag har också varit ärlig och presenterat mig SJÄLV genom bloggen. Läser man i den bör man ju få ett hum om vad jag är för en person som ryttare och hästägare och jag har ju också publicerat flera ridfilmer över tid.
Ärlighet varar längst enligt mig och man besparar också båda parter tid, pengar och huvudbry om man kör med öppna kort.
Att man sedan har olika preferenser, krav och uppfattningar kring hästar och ridning är tyvärr ofrånkomligt.
Skulle alla annonser stämma rent objektivt hade jag inte kunnat välja mig mätt på alla 100.000-kronorshästar som svävar fram med fantastiska gångarter, som är jättelättlärda och i största allmänhet svårklassämnen.
Vis av andras och egna erfarenheter vet jag att man måste sålla ohyggligt bland superlativen, vi hästägare har i allmänhet en otrolig förmåga att överskatta våra hästars förmåga och också ha "tusen" bortförklaringar till varför hästen inte är längre kommen, inte har lyckats bättre på tävlingsbanorna osv.
På tal om något heeelt annat är jag nu ute och går med hunden och skriver detta inlägg samtidigt!
Visst är både tekniken och en kvinnas simultankapacitet fantastisk!
torsdagen den 13:e maj 2010
Torsdag- inte fredag men fridag
Att jag bara var på jobbet några timmar igår och att det är röd dag idag har gjort
mig smått förvirrad. Vilken dag är det egentligen?
Även imorgon är jag ledig och det säger jag aldrig nej till.
Archie har tillbringat hela dagen i hagen och Soya och jag var ute och gick med honom i 40 minuter på kvällen.
Det är tur att han får skritta- jag vill varken riskera kolik eller framför allt att han blir fet under sin vila. Den mikroskopiska mängd havre som han får när han rids är borttagen men stråfodret vill jag inte röra, jag har alltid haft svårt att neka mina djur att äta (som man känner sig själv känner man andra.... eller hur var det).
I början av promenaden gick vi förbi trädgården där Soyas kille Enzo bor och vi stannade så att hundarna fick leka medan Archie fick stå och beta. Detta gräsätande fick till följd att Archie sedan ville stanna och äta heeela tiden, snacka om att han blev ouppfostrad på 10 minuter!
Promenaden bjöd på en del taktande också, även detta olikt min timida häst och tyvärr inte ett tecken på att han redan är mycket bättre.
Så klart KAN det vara så men jag minns dessa taktnings-inslag även då Archie hade fång så det behöver inte betyda något annat än att han blivit liiite pigg av att inte ha blivit riden på några dagar.
Såg även något lustigt för första gången idag: Archie hingstgnäggade åt sin egen BAJS-hög som han precis hade levererat i hagen?!?
Måste ha berott på att ett sto han inte brukar träffa gick i närheten för min lille gosse har annars inte det minsta hingstbeteende i sig :-)!
mig smått förvirrad. Vilken dag är det egentligen?
Även imorgon är jag ledig och det säger jag aldrig nej till.
Archie har tillbringat hela dagen i hagen och Soya och jag var ute och gick med honom i 40 minuter på kvällen.
Det är tur att han får skritta- jag vill varken riskera kolik eller framför allt att han blir fet under sin vila. Den mikroskopiska mängd havre som han får när han rids är borttagen men stråfodret vill jag inte röra, jag har alltid haft svårt att neka mina djur att äta (som man känner sig själv känner man andra.... eller hur var det).
I början av promenaden gick vi förbi trädgården där Soyas kille Enzo bor och vi stannade så att hundarna fick leka medan Archie fick stå och beta. Detta gräsätande fick till följd att Archie sedan ville stanna och äta heeela tiden, snacka om att han blev ouppfostrad på 10 minuter!
Promenaden bjöd på en del taktande också, även detta olikt min timida häst och tyvärr inte ett tecken på att han redan är mycket bättre.
Så klart KAN det vara så men jag minns dessa taktnings-inslag även då Archie hade fång så det behöver inte betyda något annat än att han blivit liiite pigg av att inte ha blivit riden på några dagar.
Såg även något lustigt för första gången idag: Archie hingstgnäggade åt sin egen BAJS-hög som han precis hade levererat i hagen?!?
Måste ha berott på att ett sto han inte brukar träffa gick i närheten för min lille gosse har annars inte det minsta hingstbeteende i sig :-)!
Birgittas hästaffärer, del 1
Som jag redan har berättat om tidigare i veckan har jag nu fått för mig att jag ska försöka få tag i ytterligare en häst till mitt menageri.
Jag har satt in annonser om att jag önskar vara fodervärd på några olika hästsidor på nätet och jag har också svarat på diverse annonser, både som rör försäljning och utlåning.
Om ni är lika nyfikna som jag tycker ni kanske att det skulle vara roligt att följa mig på min häst-letarväg och jag tänkte därför då och då och med ojämna mellanrum delge er hur det går.
Av respekt för de som jag på olika sätt kommer i kontakt med kommer jag att vara ytterst restriktiv med hur mycket information jag lämnar ut kring de olika hästarna, det hoppas jag att ni förstår.
Jag vet att inte alla önskar figurera oemotsagda på folks bloggar, så hade jag dessutom själv känt och tycker väl då att man får agera enligt devisen "som man känner sig själv känner man andra".
Hur som helst, i denna del 1 av gud vet hur många kommande inlägg har jag att berätta följande extremt märkliga sammanträffanden (har vi hört den förut):
Jag har hunnit svara på en annons där en kvinna som har en "7-årig Akriborivalack uppstallad utanför Malmö" (hjälp...har jag annonserat ut min egen häst i ett anfall av senilitet, hann jag tänka) sökte fodervärd.
Som "lök på laxen" i detta märkliga sammanträffande visade sig hästen stå uppstallad i samma stall som Sally (!!!!), vad ger ni mig för det?
Hur som helst hade kvinnan redan löst sitt fodervärds-sökarproblem när jag svarade på annonsen.
Jag har också blivit kontaktad av en kvinnan som OCKSÅ har en Akribori-häst, denna gången ett 6-årigt sto. Sammanträffandet här består förutom i Akribori-biten i att hästen står uppstallad i Borås. Var köpte jag Archie? Just det- utanför Borås. Observera att denna person inte hade en aning om att jag också hade en Akriborihäst när hon hörde av sig.
På saluhästsidan har jag fått några negativa besked- en del hästar som jag mailat på och frågat mer om har visat sig precis ha blivit sålda eller så "blir den nog såld snart- annars återkommer jag", typ.
Har en häst jag ska titta på om knappt 2 veckor men det är allt jag säger om den i dagsläget. Jag kan i alla fall avslöja att det handlar om en mycket välutbildad häst som jag i så fall skulle köpa.
Ska jag vara ärlig så är jag förvånad över att folk över huvud taget hört av sig om foderhästar då det finns massor av människor som söker dessa och mina krav dessutom inte är à la "jag tar vilken häst som helst bara den går att rida på" typ. Så det är en positiv överraskning, sedan får man ju se om det ger något resultat i slutändan.
Jaha...mer får ni inte i detta inlägget men jag hoppas och tror att det blir mer att rapportera om snart!
Jag har satt in annonser om att jag önskar vara fodervärd på några olika hästsidor på nätet och jag har också svarat på diverse annonser, både som rör försäljning och utlåning.
Om ni är lika nyfikna som jag tycker ni kanske att det skulle vara roligt att följa mig på min häst-letarväg och jag tänkte därför då och då och med ojämna mellanrum delge er hur det går.
Av respekt för de som jag på olika sätt kommer i kontakt med kommer jag att vara ytterst restriktiv med hur mycket information jag lämnar ut kring de olika hästarna, det hoppas jag att ni förstår.
Jag vet att inte alla önskar figurera oemotsagda på folks bloggar, så hade jag dessutom själv känt och tycker väl då att man får agera enligt devisen "som man känner sig själv känner man andra".
Hur som helst, i denna del 1 av gud vet hur många kommande inlägg har jag att berätta följande extremt märkliga sammanträffanden (har vi hört den förut):
Jag har hunnit svara på en annons där en kvinna som har en "7-årig Akriborivalack uppstallad utanför Malmö" (hjälp...har jag annonserat ut min egen häst i ett anfall av senilitet, hann jag tänka) sökte fodervärd.
Som "lök på laxen" i detta märkliga sammanträffande visade sig hästen stå uppstallad i samma stall som Sally (!!!!), vad ger ni mig för det?
Hur som helst hade kvinnan redan löst sitt fodervärds-sökarproblem när jag svarade på annonsen.
Jag har också blivit kontaktad av en kvinnan som OCKSÅ har en Akribori-häst, denna gången ett 6-årigt sto. Sammanträffandet här består förutom i Akribori-biten i att hästen står uppstallad i Borås. Var köpte jag Archie? Just det- utanför Borås. Observera att denna person inte hade en aning om att jag också hade en Akriborihäst när hon hörde av sig.
På saluhästsidan har jag fått några negativa besked- en del hästar som jag mailat på och frågat mer om har visat sig precis ha blivit sålda eller så "blir den nog såld snart- annars återkommer jag", typ.
Har en häst jag ska titta på om knappt 2 veckor men det är allt jag säger om den i dagsläget. Jag kan i alla fall avslöja att det handlar om en mycket välutbildad häst som jag i så fall skulle köpa.
Ska jag vara ärlig så är jag förvånad över att folk över huvud taget hört av sig om foderhästar då det finns massor av människor som söker dessa och mina krav dessutom inte är à la "jag tar vilken häst som helst bara den går att rida på" typ. Så det är en positiv överraskning, sedan får man ju se om det ger något resultat i slutändan.
Jaha...mer får ni inte i detta inlägget men jag hoppas och tror att det blir mer att rapportera om snart!
onsdagen den 12:e maj 2010
Onsdag- mer om veterinärbesöket och lite om min hund
Bekännelse:
Idag har jag varit en dålig hundägare och knappt varit ute med min hund.
Till mitt försvar får jag väl anföra att det har spöregnat stora delar av dagen och vi vet ju alla vad Soya tycker om det- INTE!!!
Däremot har Soya varit med på jobbet och som vanligt stulit all uppmärksamhet från allting annat. Ja den hunden.....hade man haft hennes popularitet hade man kunnat kandidera till vilken post som helst...
Jag har idag haft fullt upp med Archies veterinärbesök som ni kan läsa om i föregående inlägg och all anspänning kring detta har verkligen tröttat ut mig.
Glömde att berätta en "lustig" grej som vi noterade under besöket och det var när veterinären skulle göra böjproven.
När det onda benet böjdes stod Archie med huvudet lutat mot veterinärens axel som den godmodigaste häst man kan tänka sig och detta fick mig genast att dra en suck av lättnad.
Vi har nämligen konstaterat att när Archie har haft problem med ledinflammationer har han blivit jättearg när vi har böjt honom och det har inte gått att ta miste på hans totala humörsförändring. Han är ju annars precis så mild och god mot alla människor som han var vid dagens besök men när lederna spökar ser han allt annat än nöjd ut och vägrar dessutom att stå stilla.
Nog pratat om detta- nu hoppas jag på att Archie snabbt slutar att ha ont i sitt ben och blir ohalt.
Nu börjar det snart bli läggdags och jag har nyss pratat med en god vän som också har häs(ar), fast i utlandet.
Hon berömde bloggen och betonade särskilt att det var så roligt att läsa om hunden så kattmänniska hon är och det var verkligen roligt att höra.
Så även om bloggen heter Birgittas hästsida får även ni hundointresserade fortsätta att plågas med diverse Soya-rapporter och dito bilder :=).
Idag har jag varit en dålig hundägare och knappt varit ute med min hund.
Till mitt försvar får jag väl anföra att det har spöregnat stora delar av dagen och vi vet ju alla vad Soya tycker om det- INTE!!!
Däremot har Soya varit med på jobbet och som vanligt stulit all uppmärksamhet från allting annat. Ja den hunden.....hade man haft hennes popularitet hade man kunnat kandidera till vilken post som helst...
Jag har idag haft fullt upp med Archies veterinärbesök som ni kan läsa om i föregående inlägg och all anspänning kring detta har verkligen tröttat ut mig.
Glömde att berätta en "lustig" grej som vi noterade under besöket och det var när veterinären skulle göra böjproven.
När det onda benet böjdes stod Archie med huvudet lutat mot veterinärens axel som den godmodigaste häst man kan tänka sig och detta fick mig genast att dra en suck av lättnad.
Vi har nämligen konstaterat att när Archie har haft problem med ledinflammationer har han blivit jättearg när vi har böjt honom och det har inte gått att ta miste på hans totala humörsförändring. Han är ju annars precis så mild och god mot alla människor som han var vid dagens besök men när lederna spökar ser han allt annat än nöjd ut och vägrar dessutom att stå stilla.
Nog pratat om detta- nu hoppas jag på att Archie snabbt slutar att ha ont i sitt ben och blir ohalt.
Nu börjar det snart bli läggdags och jag har nyss pratat med en god vän som också har häs(ar), fast i utlandet.
Hon berömde bloggen och betonade särskilt att det var så roligt att läsa om hunden så kattmänniska hon är och det var verkligen roligt att höra.
Så även om bloggen heter Birgittas hästsida får även ni hundointresserade fortsätta att plågas med diverse Soya-rapporter och dito bilder :=).
Min raserade värld håller på att byggas upp på nytt!
I väntan på veterinären....
....fanns det saker att undersöka i boxen....
Dagens veterinärbesök avlöpte så bra som jag bara kunde önska, förvisso var Archie inte ohalt (vilket hade varit ett mirakel- dvs hur jag hade kunnat se något som inte fanns) men veterinären bedömde inte heller hans skada som särskilt allvarlig.
För att ta det från början så inleddes besöket på sedvanligt manér: Archie fick, som alltid, beröm för sitt utseende :=).
Därefter följde longering på en parkeringsplats med hårt underlag och där tyckte veterinären att Archie markerade lite i framför allt det ena varvet.
Böjprovet som följde visade samma sak; en liten böjprovsreaktion på vänster fram, dvs där såret sitter men ingenting på övriga ben (pust....).
För att utesluta en spricka i hoven eller dylikt röntgades denna efter att veterinären klämt igenom hela hoven med visitertång utan reaktion.
Inte heller röntgen visade något som inte skulle vara där och vi konstaterade att det inte heller finns några spår efter Archies fång för 1½ år sedan (men det visste jag redan eftersom båda hovarna röntgades då).
Ordinationen utifrån teorin om att Archie måste ha fått ett hårt slag på benet (troligen av sig själv eftersom han går ensam i hagen) är Metacam i 4 dagar, en inflammationshämmande salva på såret 2 gånger om dagen och hagvistelse och skritt för hand i 10 dagar.
Därefter trodde veterinären att Archie skulle vara helt återställd och något återbesök tyckte han inte behövdes.
Jag skrattade gott åt veterinärens kommentar "salvan bör strykas på 2 gånger om dagen men du kanske inte är i stallet så ofta" och informerade honom om att jag utan problem skulle åka ut till stallet 15 gånger om dagen om det behövdes.
Därefter var vi redo för avfärd med orden från assistenten om att jag var en mycket rolig kund (Jag...rolig??? Vafalls???) och Archie en av deras snällaste patienter.
Själv tackade jag för snabb besökstid men konstaterade också att jag hoppades slippa se dom allihop på väääääldigt länge och helst inte förrän det är dags för vaccinering eller ett besök av hästtandläkaren.
Lyckodag?
The Seven Lucky Gods in Japanese mythology
Enligt räknaren som är kopplad till bloggen kommer besök 77.777 att ske idag!
Jag började blogga flera månader innan jag installerade räknaren så den stämmer inte egentligen men lite kul är det ändå att hålla koll på sina läsare :=).
(7:an sägs vara ett turnummer- därav rubriken)!
Hejdå Mulle- välkommen Woody!
Det är kanske inte så konstigt att jag går i hästanskaffningstankar, flera vänner och bekanta gör detsamma och har eller ska köpa/ sälja häst.
Först ut i år blev Sally som har "bytt upp sig" från en c till en d-ponny.
Jag har ännu inte sett underverket men får göra det inom kort på den sedvanliga vecko-träningen.
Även denna ponny är tänkt att ta Sally till hoppningens höjder och Mulle ska fortsätta med sin hoppkarriär med en annan ryttare.
Preliminära rapporter säger att Woody, som nyförvärvet kallas, är hundvan och det vill nog till om han ska co-tränas av Soya som Mulle alltid gjorde :=).
Fast å andra sidan har jag i princip aldrig varit med om hästar som inte accepterar hundar och de flesta hästmänniskor har ju en eller flera i släptåg alltsom oftast så jag hoppas och tror att det ska gå utmärkt.
Det ska bli både roligt och spännande att följa detta ekipage framöver och ni kommer säkert att få lite ponny-rapporter då och då :=).
Soya och jag tog farväl av Mulle förra helgen.....
....och ser nu fram emot att lära känna en ny hopp- (eller dressyr????) stjärna!
Först ut i år blev Sally som har "bytt upp sig" från en c till en d-ponny.
Jag har ännu inte sett underverket men får göra det inom kort på den sedvanliga vecko-träningen.
Även denna ponny är tänkt att ta Sally till hoppningens höjder och Mulle ska fortsätta med sin hoppkarriär med en annan ryttare.
Preliminära rapporter säger att Woody, som nyförvärvet kallas, är hundvan och det vill nog till om han ska co-tränas av Soya som Mulle alltid gjorde :=).
Fast å andra sidan har jag i princip aldrig varit med om hästar som inte accepterar hundar och de flesta hästmänniskor har ju en eller flera i släptåg alltsom oftast så jag hoppas och tror att det ska gå utmärkt.
Det ska bli både roligt och spännande att följa detta ekipage framöver och ni kommer säkert att få lite ponny-rapporter då och då :=).
Soya och jag tog farväl av Mulle förra helgen.....
....och ser nu fram emot att lära känna en ny hopp- (eller dressyr????) stjärna!
tisdagen den 11:e maj 2010
Tisdag- många glada skratt
När jag kom till stallet för hagintag sent i eftermiddags infann sig äntligen den efterlängtade vårkänslan.
Det var vindstilla och solen värmde otroligt skönt utmed den stallvägg där jag satt med Soya och några stallkamrater.
Vi skojade och flamsade, både jag och bloggkonkurrenten Liv har en ibland knäpp humor och framför allt den sistnämnda är mycket lättroad och har nära till skratt så jag lyckades faktiskt glömma Archies hälta för en stund vilket var skönt.
Den svarta gossen tackade mig för att han fick gå ute utan täcke genom att rulla sig så att han numera är grå- får se om jag hinner bada honom representabel innan veterinärbesöket imorgon.
Först ska Pippi och jag åka och jobba i några timmar på morgonen så att inte allt för många timmar på flexen går till spillo och sedan bär det av till veterinären. Håll tummarna!
Det var vindstilla och solen värmde otroligt skönt utmed den stallvägg där jag satt med Soya och några stallkamrater.
Vi skojade och flamsade, både jag och bloggkonkurrenten Liv har en ibland knäpp humor och framför allt den sistnämnda är mycket lättroad och har nära till skratt så jag lyckades faktiskt glömma Archies hälta för en stund vilket var skönt.
Den svarta gossen tackade mig för att han fick gå ute utan täcke genom att rulla sig så att han numera är grå- får se om jag hinner bada honom representabel innan veterinärbesöket imorgon.
Först ska Pippi och jag åka och jobba i några timmar på morgonen så att inte allt för många timmar på flexen går till spillo och sedan bär det av till veterinären. Håll tummarna!
Speciella annonser, del 81 (häst)
Tycker nästan synd om denna annonsör. För nog andas det desperation när man sätter in en och samma annons 5 gånger på rad; 3 maj, 4 maj, 6 maj, 8 maj och 10 maj?
http://www.bukefalos.com/r/showentry.php?e=152438&catid=searchresults&searchid=2567510
http://www.bukefalos.com/r/showentry.php?e=152438&catid=searchresults&searchid=2567510
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
