Idag var det åter dags att åka till Ebba- denna gången för att hon skulle rida.
Passet gick lika bra som vanligt och hon red också de sedvanliga rörelserna.
Nu handlar det mycket om att få bättre kvalité på skolorna och galoppen och inte att introducera något nytt för Archie.
Ebba märker skillnad (dvs förbättringar) på det hon tränar med Archie och det SKA hon ju också göra- det är därför vi åker dit höll jag på att säga.
Skämt å sido men det är givetvis roligt att ridningen fungerar och Archie trivs med henne.
fredagen den 30:e april 2010
Men herregud....någon måtta får det väl ändå vara...
....eller????
Ibland är det skönt att vi har sådan superkoll på allting i lilla Sverige men ibland, som i exemplet nedan blir jag mer förundrad!
Fast det är bra att nu ha blivit medvetandegjord över hur saker och ting kan utvecklas för det som Piia "gjorde" hade jag mycket väl också kunnat fixa....
http://www.sporthasten.se/artiklar/piia-pantsu-orsakade-flygstopp
Ibland är det skönt att vi har sådan superkoll på allting i lilla Sverige men ibland, som i exemplet nedan blir jag mer förundrad!
Fast det är bra att nu ha blivit medvetandegjord över hur saker och ting kan utvecklas för det som Piia "gjorde" hade jag mycket väl också kunnat fixa....
http://www.sporthasten.se/artiklar/piia-pantsu-orsakade-flygstopp
Speciella annonser, del 70 (förmänskligande av hästar?)
Själv föredrar jag den mer traditionella saltstenen- dvs den som verkligen innehåller just SALT. Fast Archie vägrar att befatta sig med saltstenar (annat än att han kan dra loss dom från hållaren) så medan stenen blir dammigare och dammigare får han lös-salt i maten varje dag.
Fick hem ett annonsblad från Granngården härom dagen och där erbjuds man att köpa salt-stenar i 3 pack för 109:--.
Inget konstigt med det kan man tycka bortsett från det faktum att salt (???)-stenarna är i smakerna banan (????), mint (????) och honung/klöver.
Att den sistnämnda smaken har något som helst med häst att göra kan jag väl köpa lite så där långsökt men banan och mint????
Och hur kan man kalla en SLICK-sten för SALT-sten när den smakar banan? Sedan undrar jag i mitt stilla sinne varför man ska låta sin häst slicka på något med banan och minstsmak- men det är ju jag det.....
Fick hem ett annonsblad från Granngården härom dagen och där erbjuds man att köpa salt-stenar i 3 pack för 109:--.
Inget konstigt med det kan man tycka bortsett från det faktum att salt (???)-stenarna är i smakerna banan (????), mint (????) och honung/klöver.
Att den sistnämnda smaken har något som helst med häst att göra kan jag väl köpa lite så där långsökt men banan och mint????
Och hur kan man kalla en SLICK-sten för SALT-sten när den smakar banan? Sedan undrar jag i mitt stilla sinne varför man ska låta sin häst slicka på något med banan och minstsmak- men det är ju jag det.....
Utan täcke- and lived to tell!
Dessa bilder tog jag igår vid 16.30- som ni förstår betyder det att Arch överlevde hela dagen utan täcke och även i morse stod han stadigt på sina ben trots en natt utan särk.
Skämt å sido men det ska bli skönt att tvätta och hänga undan vintergarderoben, det tror jag inte bara jag utan även Archie tycker.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att det mycket väl kan inträffa att Archie får på sig ett tunnt täcke även de kommande, varma månaderna beroende på väder och andra omständigheter.
Skulle regnet piska och kalla vindar blåsa så är jag inte så rabiat att jag tvunget ska ha hästen gående utan täcke "bara för att det är sommar" och samma sak gäller om jag vet med mig att jag kommer att vara superstressad till träning/ tävling/ whatever och inte vill riskera att mötas av en lerhög om hagarna skulle bli jätte-dyngiga av en eller annan anledning.
Huruvuda det i detta stallet finns mycket flygfän sommartid har jag inte hunnit upptäcka än men skulle så vara fallet är jag inte heller främmande för att sätta på Archie ett flugtäcke, hellre än att han ska stå och piska irriterat med svansen i flera timmar varje dag.
Våra rasthagar är mycket små, gräshagarna något större men det är inte precis så att Archie springer omkring och därför lätt blir varm om han skulle råka få ett täcke på sig. Han står mest och hänger i någon hörna och då är min erfarenhet att det ska en otrolig värme till för att hästar ska stå och svettas med tunna täcken.
Men givetvis anpassar jag mig efter uppkomna situationer och skriver därför varken i sten att jag nu har slutat med täcke eller ska använda det hur ofta som helst.
Jag föredrar att ha hästen täckeslös så mycket det går men ser som sagt också situationer då det kan vara befogat med lite skydd mot smuts, insekter eller vad det nu må vara. Osvuret är bäst eller vad är det man brukar säga?
torsdagen den 29:e april 2010
Underbar kort-film med bla en greyhound!
Jag troooor att jag kanske har tipsat om denna video-länk vid ett tidigare tillfälle men i så fall tål den att ses igen.
Ungefär 4 minuter in i filmen ser man en greyhound som verkligen kan sina saker, ha ha.
HELT UNDERBART!!!!
http://www.canis.tv/tube.php?yid=39
Ungefär 4 minuter in i filmen ser man en greyhound som verkligen kan sina saker, ha ha.
HELT UNDERBART!!!!
http://www.canis.tv/tube.php?yid=39
Speciella annonser, del 69 (hovskägg en masse)
http://www.blocket.se/skaraborg/Raven_Van_Gipsy_Spirit_26579917.htm?ca=23_11&w=3
Checka in det här hovskägget! Häftigt va´?
Checka in det här hovskägget! Häftigt va´?
Speciella annonser, del 68 (bete)
http://www.blocket.se/malmo/Sommarbete_Eskilstorps_angar_27155317.htm?ca=23_11&w=1
Ett bete som jag av olika anledningar väl känner till och som jag personligen aldrig skulle varken våga eller vilja släppa min häst på.
Att betet de år jag varit där varit otroligt magert är väl sin sak, det kan ju passa lättfödda hästar men att det inte finns så mycket som en buske och än mindre ett träd eller annat att söka skydd under och att man "föser ihop" mer än 50-talet hästar varav många är helt främmande för varandra skulle jag aldrig vilja/våga utsätta min häst för.
Man har ju som enskild hästägare inte den minsta aning om vad de andra hästarna är för några och/ eller om de har några smitsamma åkommor.
Tyvärr tror jag att många stirrar sig blinda på det mycket förmånliga priset för betet men min erfarenhet är att man oftast får det man betalar för och i detta fallet är det absolut så.
Jag blir lika förvånad varje år att folk tycks lägga så lite tid och engagemang på att hitta långt bättre beten till sina hästar- för de finns, i alla fall i hästtäta Skåne!
Ett bete som jag av olika anledningar väl känner till och som jag personligen aldrig skulle varken våga eller vilja släppa min häst på.
Att betet de år jag varit där varit otroligt magert är väl sin sak, det kan ju passa lättfödda hästar men att det inte finns så mycket som en buske och än mindre ett träd eller annat att söka skydd under och att man "föser ihop" mer än 50-talet hästar varav många är helt främmande för varandra skulle jag aldrig vilja/våga utsätta min häst för.
Man har ju som enskild hästägare inte den minsta aning om vad de andra hästarna är för några och/ eller om de har några smitsamma åkommor.
Tyvärr tror jag att många stirrar sig blinda på det mycket förmånliga priset för betet men min erfarenhet är att man oftast får det man betalar för och i detta fallet är det absolut så.
Jag blir lika förvånad varje år att folk tycks lägga så lite tid och engagemang på att hitta långt bättre beten till sina hästar- för de finns, i alla fall i hästtäta Skåne!
Torsdag- hopp utan stopp
I morse var tanken att jag skulle hoppa och jag hoppades (observera ordvisten) att det skulle stå några hinder framme.
Och det gjorde det- en hel hög till och med!
Jag värmde upp genom att rida på 10-meters volter runt de olika hinderna i trav och galopp och red även lite förvänd galopp.
Tränade också en del på galoppfattningar från skritt där fokus låg på omedelbar fattning för hjälpen och därefter omedelbart "driv" i galoppen- inte flera såsiga steg som start :=).
I volterna fokuserade jag på att bibehålla tempot inne i själva volten också, det är lätt att hästen börjar sacka ju mindre volt man gör. Alltså samma tempo in, i volten och efter volten!
Archie kändes genomgående "med" trots hacket som, hur det än är, inte är ett lika finstämt instrument för dressyrridning som träns eller kandar.
När vi hade värmt upp travhoppade jag en del och fokus här låg på "snärtiga" språng. Archie blir gärna lite nonchalant om jag hoppar i trav- visst tar han sig över hinderna men inte så engagerat som han kan om han vill :=).
Hoppade både med och utan travbom före hinderna och det var inga som helst problem.
Därefter övergick jag till lite hoppning av enstaka hinder och några i följd och sedan hoppade jag serien nedan; räcke- 3 galoppsprång till en kyrssoxer och därefter 2 galoppsprång till ett nytt räcke.
Serier börjar bli något som Archie hoppar väldigt lätt och okomplicerat- han har väl förstått att det bara är att "rulla på" om man inte gör det svårare än det är.
I yngre dagar smet han gärna förbi hinder nummer 2 eller 3 om han fick chansen men det var länge sedan han ens gjorde något sådant försök.
När vi hade seglat över serien några gånger avslutade jag med att för ovanlighetens skull hoppa en liten bana på 7 hinder. Jag brukar ha svårt att behålla fokus på så "många" hinder i rad- i alla fall om jag vill få till fina språng- och det vill jag.
Men idag flöt det på riktigt bra även om en del hinder var av den "nergrävda" sorten :=).
Hoppade först serien, därefter gröna kryssoxern, sedan flagghindret, vattenmattan och sist den andra gröna oxern.
När den avancerade banhoppningen var avklarad avslutade jag med lite av de övningar jag börjat passet med och eftersom Archie kändes lika fin som då avbröt jag tämligen snabbt och skrittade ut med honom och Pippi i stället.
Fattade ett drastiskt (tadaaaa.....) beslut efter ridningen och efter att jag konstaterat att temperaturen numera är uppe i hela 12 grader: idag ska Archie få gå ut utan täcke!
Vad sägs om denna livsomvälvande idé?
Kommer Archie att klara eventuellt regn- han är ju trots allt gjord av sockervadd (skulle man kunna tro i alla fall- så som ägaren klemar med honom ibland....)?
Kommer hårda vindar att slita loss delar av hårremmen om inte ett täcke skyddar honom?
Följ den spännande upplösningen i morgon- finns det någon häst kvar att rapportera om då?
Och det gjorde det- en hel hög till och med!
Jag värmde upp genom att rida på 10-meters volter runt de olika hinderna i trav och galopp och red även lite förvänd galopp.
Tränade också en del på galoppfattningar från skritt där fokus låg på omedelbar fattning för hjälpen och därefter omedelbart "driv" i galoppen- inte flera såsiga steg som start :=).
I volterna fokuserade jag på att bibehålla tempot inne i själva volten också, det är lätt att hästen börjar sacka ju mindre volt man gör. Alltså samma tempo in, i volten och efter volten!
Archie kändes genomgående "med" trots hacket som, hur det än är, inte är ett lika finstämt instrument för dressyrridning som träns eller kandar.
När vi hade värmt upp travhoppade jag en del och fokus här låg på "snärtiga" språng. Archie blir gärna lite nonchalant om jag hoppar i trav- visst tar han sig över hinderna men inte så engagerat som han kan om han vill :=).
Hoppade både med och utan travbom före hinderna och det var inga som helst problem.
Därefter övergick jag till lite hoppning av enstaka hinder och några i följd och sedan hoppade jag serien nedan; räcke- 3 galoppsprång till en kyrssoxer och därefter 2 galoppsprång till ett nytt räcke.
Serier börjar bli något som Archie hoppar väldigt lätt och okomplicerat- han har väl förstått att det bara är att "rulla på" om man inte gör det svårare än det är.
I yngre dagar smet han gärna förbi hinder nummer 2 eller 3 om han fick chansen men det var länge sedan han ens gjorde något sådant försök.
När vi hade seglat över serien några gånger avslutade jag med att för ovanlighetens skull hoppa en liten bana på 7 hinder. Jag brukar ha svårt att behålla fokus på så "många" hinder i rad- i alla fall om jag vill få till fina språng- och det vill jag.
Men idag flöt det på riktigt bra även om en del hinder var av den "nergrävda" sorten :=).
Hoppade först serien, därefter gröna kryssoxern, sedan flagghindret, vattenmattan och sist den andra gröna oxern.
När den avancerade banhoppningen var avklarad avslutade jag med lite av de övningar jag börjat passet med och eftersom Archie kändes lika fin som då avbröt jag tämligen snabbt och skrittade ut med honom och Pippi i stället.
Fattade ett drastiskt (tadaaaa.....) beslut efter ridningen och efter att jag konstaterat att temperaturen numera är uppe i hela 12 grader: idag ska Archie få gå ut utan täcke!
Vad sägs om denna livsomvälvande idé?
Kommer Archie att klara eventuellt regn- han är ju trots allt gjord av sockervadd (skulle man kunna tro i alla fall- så som ägaren klemar med honom ibland....)?
Kommer hårda vindar att slita loss delar av hårremmen om inte ett täcke skyddar honom?
Följ den spännande upplösningen i morgon- finns det någon häst kvar att rapportera om då?
onsdagen den 28:e april 2010
Onsdag- hos Ebba
Tyckte Archie såg ovanligt nöjd ut när jag kom på eftermiddagen och det berodde säkert på att han hade fått gå i gräshage hela dagen, annars har vi varit hänvisade till grushagarna under en längre tid så att gräset skulle få en chans att växa.
Färden till Ebba blev mindre dramatisk än förra veckan och jag slapp både köer, snöfall och annat störande:-).
Träningen gick bra och vi övade på skolor utmed långsidorna, skänkelvikning på diagonalen, rättvänd och förvänd galopp på volt och övergångar till trav och skritt ur galopp. Övergångar från trav till skritt gjorde jag genom att rida serpentiner i trav och bryta av till skritt på medellinjen för att sedan trava igen.
Efter passet hade jag påPASSLIGT tagit med mig en stor spann med lock innehållande varmvatten från stallet så att Archie slapp åka hem intorkad av svett.
Efter lite pyssel och snack med stallkamrater kunde jag köra hem för en kortare cykeltur med make och hund innan det var dags för den älskade soffan!
Färden till Ebba blev mindre dramatisk än förra veckan och jag slapp både köer, snöfall och annat störande:-).
Träningen gick bra och vi övade på skolor utmed långsidorna, skänkelvikning på diagonalen, rättvänd och förvänd galopp på volt och övergångar till trav och skritt ur galopp. Övergångar från trav till skritt gjorde jag genom att rida serpentiner i trav och bryta av till skritt på medellinjen för att sedan trava igen.
Efter passet hade jag påPASSLIGT tagit med mig en stor spann med lock innehållande varmvatten från stallet så att Archie slapp åka hem intorkad av svett.
Efter lite pyssel och snack med stallkamrater kunde jag köra hem för en kortare cykeltur med make och hund innan det var dags för den älskade soffan!
Favorit i repris (tips på bästa whippet-bloggen)
En av dessa degklumpar ska sedermera bli den smäckra snabb-springaren Soya Karlsson!
Ja, ja....jag vet att jag är både tjatig och partisk men vill man titta på roliga, vackra, söta, fina bilder på whippet så finns det enligt mig ingen bättre blogg än
http://pm.webblogg.se/
Vill man se hur lilla Mimmi såg ut som valp finns det en hel del bilder i bloggens arkiv från januari 2008 och framåt! (obs Z-kullen och inte Y-kullen- hon heter ju Zingy Beauty)
Det finns mycket att vara TACKSAM över!
Efter mitt bitska inlägg nyligen kommer "snäll-Birgitta" krypande till korset och kan konstatera att det för oss hästmänniskor faktiskt finns en hel del att vara tacksamma över (men som vi säkert många gånger tar för givet):
- Att det finns ideella krafter som kan/vill/ orkar ställa upp på sin lediga tid så att vi som vill tävla kan göra detta.
- Att det finns så många hobbyuppfödare som avlar fram häst efter häst trots att det i slutändan i 9 fall av 10 är en förlustaffär.
- Att det finns stallägare som i princip jobbar gratis för att vi ska kunna ha råd med vår stallhyra.
- Att det finns hästfolk som bygger hur fina ridhus som helst och för flera miljoner som de sedan låter andra disponera för en billig peng.
- Att det i Sverige finns ett försäkringssystem som gör att vi som djurägare bara behöver betala en bråkdel av den faktiska veterinärkostnaden.
-Att vi i Sverige har allemansrätten som gör att vi trots allt kan rida tämligen fritt i naturen.
Håller ni med eller är ni av en avvikande åsikt?
Fler saker som ni spontant kommer på?
tisdagen den 27:e april 2010
Hur "tacksamhetsinlägget" kom till
Det var igår som jag läste Havrepappans blogg:
http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/86558.htm#comments
där han ondgör sig över att dressyrdomare ibland/ ofta dömer oerhört olika, dvs 3 domare kan sätta helt olika poäng på ett och samma ekipage under en och samma ritt.
En av kommentarerna som Havre-daddy fick löd då:
"Vi dressyrtanter får vara glada att det finns domare som vill ägna sina lediga dagar åt att titta på våra ritter. Kan inte var speciellt kul att se 40 halv dåliga ekipage rida samma program. Vi ska nog inte klaga på dem :-)".
Även om inlägget (kanske?) var skämtsamt skrivet så påminde det mig ändå om att många verkar resonera i termerna att "det man ska vara tacksam över får man inte samtidigt kritisera/ ha synpunkter på".
Och det är detta jag inte köper!
http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/86558.htm#comments
där han ondgör sig över att dressyrdomare ibland/ ofta dömer oerhört olika, dvs 3 domare kan sätta helt olika poäng på ett och samma ekipage under en och samma ritt.
En av kommentarerna som Havre-daddy fick löd då:
"Vi dressyrtanter får vara glada att det finns domare som vill ägna sina lediga dagar åt att titta på våra ritter. Kan inte var speciellt kul att se 40 halv dåliga ekipage rida samma program. Vi ska nog inte klaga på dem :-)".
Även om inlägget (kanske?) var skämtsamt skrivet så påminde det mig ändå om att många verkar resonera i termerna att "det man ska vara tacksam över får man inte samtidigt kritisera/ ha synpunkter på".
Och det är detta jag inte köper!
Tisdag- flex, inte bara på jobbet
Vädergudarna måste ha läst mina klagovisor på bloggen för medan det i förrgår var + 1 grad på morgonen var det i morse + 10. Det går framåt med andra ord!
Red ett bra dressyrpass innan jobbet och började med att verkligen böja igenom Archie (flexa igenom som en av mina bloggkonkurrenter brukar säga) i skritt innan jag gjorde detsamma i trav och galopp.
Därefter följde lite linjer ur LA:4 som jag ska rida om knappt 2 veckor och det mesta flöt på som det skulle.
Efter ett kort skrittrunda utomhus med Soyis så var vi klara för dagen- i alla fall på ridfronten.
Red ett bra dressyrpass innan jobbet och började med att verkligen böja igenom Archie (flexa igenom som en av mina bloggkonkurrenter brukar säga) i skritt innan jag gjorde detsamma i trav och galopp.
Därefter följde lite linjer ur LA:4 som jag ska rida om knappt 2 veckor och det mesta flöt på som det skulle.
Efter ett kort skrittrunda utomhus med Soyis så var vi klara för dagen- i alla fall på ridfronten.
Speciella annonser, del 67 (blandrashundar- stöööön)
Blir nästan förbannad när jag ser sådana här skitkorsningar!
Finns det inte tillräckligt med renrasiga hundar som man inte får sålt utan att man "måste" avla fram sådant här?
Vad f..n har whippet och rottweiler gemensamt?????
Fattar man inte att det finns ett enormt överskott på hundar i Sverige är det bara att kolla annonserna på Blocket.
http://www.blocket.se/orebro/Blandrasvalpar_Rottweiler_whippet_27081385.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/orebro/Hundvalpar_Rottweiler_whippet_26698184.htm?ca=23_11&w=3
Finns det inte tillräckligt med renrasiga hundar som man inte får sålt utan att man "måste" avla fram sådant här?
Vad f..n har whippet och rottweiler gemensamt?????
Fattar man inte att det finns ett enormt överskott på hundar i Sverige är det bara att kolla annonserna på Blocket.
http://www.blocket.se/orebro/Blandrasvalpar_Rottweiler_whippet_27081385.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/orebro/Hundvalpar_Rottweiler_whippet_26698184.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser, del 66 (Soya-kopia!!!)
Fick nästan hjärtat i halsgropen då jag kollade på denna annons snabbt:
http://www.blocket.se/kalmar/Basta_vannens_whippet_25875179.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/kalmar/Basta_vannens_whippet_25875179.htm?ca=23_11&w=3
Måste vi vara tacksamma?
Nu sticker jag kanske ut hakan lite med rubrikens fråga men jag undrar verkligen!
Ibland när exempelvis dressyr- eller hopptävlande (lure-coursing med för den delen) diskuteras och det framförs kritik av olika slag mot tävlingen så finns det alltid de som i stället för att försöka ta till sig kritiken (om den är befogad) direkt kontrar med:
"ni/ vi får i alla fall vara tacksamma över att det finns folk som vill arbeta obetalt på sin fritid med att vara funktionärer så att ni/ vi som tävlar kan göra detta".
Och det är här min fråga kommer: måste vi vara tacksamma och i så fall varför?
Jag skulle också kunna kontra lika dumt och svara:
"ni funktionärer får vara tacksamma över att det finns folk som vill tävla så att ni har något att göra på er fritid".
För i min värld så funkar det inte så att jag för en sekund tror att någon funktionär är just funktionär för att göra mig eller mina medtävlare nöjda medan man själv egentligen önskade att man var någon annanstans. Sådant kallas korkad eller martyr (och då får man banne mig skylla sig själv).
Nej, jag måste förutsätta att man är funktionär för att man själv vill detta, att det ger en själv något.
Så jag tänker inte gå omkring och vara tacksam och aldrig säga ett pip om jag tycker att något kunde förbättras eller rent av fungerar dåligt- säger man aldrig något finns det inte heller möjlighet till förändring.
måndagen den 26:e april 2010
Måndag- vilodag
Idag har Archie en välförtjänt vilodag och har tillbringat många timmar i hagen.
Att JAG ibland rider mindre än vad jag VILL beror enbart på omtanke om hästen och aldrig av tidsbrist eller lättja.
Men vila/ återhämtning är också viktigt för att bibehålla en frisk och positiv häst och jag tror inte heller på för monoton och ensidig ridhusridning.
De som inte själva vågar/ vill rida ut sina hästar (jag känner flera) borde, om inte annat låna ut hästen till någon annan som kan sköta detta ibland. Tycker jag.
Att JAG ibland rider mindre än vad jag VILL beror enbart på omtanke om hästen och aldrig av tidsbrist eller lättja.
Men vila/ återhämtning är också viktigt för att bibehålla en frisk och positiv häst och jag tror inte heller på för monoton och ensidig ridhusridning.
De som inte själva vågar/ vill rida ut sina hästar (jag känner flera) borde, om inte annat låna ut hästen till någon annan som kan sköta detta ibland. Tycker jag.
Speciella annonser, del 65
http://www.blocket.se/skaraborg/Skaggagam_27110816.htm?ca=23_11&w=3
"Äter och bajsar"- ehhh....gör inte alla levande varelser det eller har jag missat något på biologilektionerna?
"Äter och bajsar"- ehhh....gör inte alla levande varelser det eller har jag missat något på biologilektionerna?
Speciella annonser, del 64 (hund)
Jag brukar hävda att ALLA hundar, oavsett ras, är söta när de är valpar men i detta fallet kan jag inte ens med bästa vilja instämma i mitt eget påstående:
http://www.blocket.se/kalmar/Nakenhundar_27110886.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/kalmar/Nakenhundar_27110886.htm?ca=23_11&w=3
Speciella annonser, del 63 (fågel)
http://www.blocket.se/lund/Papegoja_Blapannad_Amazon_27112064.htm?ca=23_11&w=3
Finns i min egen håla Staffanstorp.
Onekligen blir jag lite sugen men jag undrar vad Soya skulle säga? Å ena sidan tror jag inte hon skulle bry sig...å andra sidan var en HÖNA (!!!) vi mötte vid en gård häromveckan mycket intressant....föööör intressant om jag ska vara ärlig...Soya hade nog gärna käkat hönsgryta fick jag en känsla av....
Vad säger du Åsa....blir DU sugen :=)?
Finns i min egen håla Staffanstorp.
Onekligen blir jag lite sugen men jag undrar vad Soya skulle säga? Å ena sidan tror jag inte hon skulle bry sig...å andra sidan var en HÖNA (!!!) vi mötte vid en gård häromveckan mycket intressant....föööör intressant om jag ska vara ärlig...Soya hade nog gärna käkat hönsgryta fick jag en känsla av....
Vad säger du Åsa....blir DU sugen :=)?
Veckan som gått
Under den gångna veckan har det mestadels varit vackert och soligt väder- men kallt!
I går morse tex var det + 1 grad på morgonen och hela bilen var täckt av frost medan det på eftermiddagen var uppåt 16 grader och väldigt soligt, vindstilla och behagligt.
Jag börjar känna mig snuvad på våren- det är ju snart sommar herregud! Och våren är egentligen min favoritårstid bara för att man då fortfarande har den härliga sommaren att se fram emot- dock har man sol och relativ värme medan man väntar; fast inte i år då som sagt:=(.
Archie ser, som jag redan nämnt, riktigt fin ut nu efter att i flera månader ha haft en för honom ovanligt trist päls.
Jag försöker rannsaka mig själv och fundera på om jag på något sätt är skuld till detta men jag kan inte komma på något som jag gjort annorlunda i vintras mot tidigare år.
Archie äter ju b-vitamin året runt sedan flera år tillbaka, han har fått proteintillskott i vinter och hans utrustning har inte ändrats men ändå har han haft fula nästan hårlösa fläckar på bog, bringa och under sadeln och det är jag inte van vid.
Träningsmässigt går det mesta sin gilla gång, vi var hos Ebba 2 gånger och jag vill gärna fortsätta med denna intensitet så länge det går (läs: så jag tycker att det är värt det ekonomiskt).
Jag berättade häromveckan att min man hade köpt en ny cykel åt mig; han tyckte väl synd om mig som har trampat runt på svärfars över 20 år gamla cykel i ur och skur och som inte riktigt passar mig.
Så här ser min fina cykel ut och jag har varit ute på flera rundor med Soya i veckan:
I helgen tog jag några tag i trädgården- ett nödvändigt "ont" snarare än en hobby för både maken och mig- men vill man ha det snyggt omkring sig så måste man sköta vissa saker.
Soyas sätt att sköta trädgården- gräva i rabatter och göra hål i gräsmattan uppskattas inte så jag var glad att hon valde att fördriva tiden med att sola tillsammans med sitt lager av leksaker (läs: diverse hästskydd hon drar med sig hem från våra promenader).
Söndagen blev intensiv och började med att Soya och jag åkte till hundkappbanan i Landskrona.
På grund av den svartas enorma och konstanta upphetsning gick det inte att ta ett enda vettigt kort på henne, det var knappt att hon kunde stå stilla en sekund.
Efter hundrastning var det dags för dito med hästen och vi var ute på en 2 timmars ritt med Archies "gamla" (läs: 18 år unga) hästskötare Lina.
Archie skötte sig perfekt även om det fanns hur mycket som helst attt titta på i de för honom nya omgivningarna men i dom lägena är han alltid en klippa. Jag behöver aldrig fundera på "hur det ska gå" utan det är bara att rida :=).
Eftersom Archie dessutom lever enligt "som man känner sig själv känner man andra" och eftersom han är otroligt snäll så förutsätter han att alla andra hästar också är lika snälla.
Lustigt att Décima levde enligt helt motsatt devis: "hästar är farliga om inte motsatsen bevisas och det gör den sällan".
Bokskogen är otroligt vacker, framför allt på våren men tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga detta på bild.
I går morse tex var det + 1 grad på morgonen och hela bilen var täckt av frost medan det på eftermiddagen var uppåt 16 grader och väldigt soligt, vindstilla och behagligt.
Jag börjar känna mig snuvad på våren- det är ju snart sommar herregud! Och våren är egentligen min favoritårstid bara för att man då fortfarande har den härliga sommaren att se fram emot- dock har man sol och relativ värme medan man väntar; fast inte i år då som sagt:=(.
Archie ser, som jag redan nämnt, riktigt fin ut nu efter att i flera månader ha haft en för honom ovanligt trist päls.
Jag försöker rannsaka mig själv och fundera på om jag på något sätt är skuld till detta men jag kan inte komma på något som jag gjort annorlunda i vintras mot tidigare år.
Archie äter ju b-vitamin året runt sedan flera år tillbaka, han har fått proteintillskott i vinter och hans utrustning har inte ändrats men ändå har han haft fula nästan hårlösa fläckar på bog, bringa och under sadeln och det är jag inte van vid.
Träningsmässigt går det mesta sin gilla gång, vi var hos Ebba 2 gånger och jag vill gärna fortsätta med denna intensitet så länge det går (läs: så jag tycker att det är värt det ekonomiskt).
Jag berättade häromveckan att min man hade köpt en ny cykel åt mig; han tyckte väl synd om mig som har trampat runt på svärfars över 20 år gamla cykel i ur och skur och som inte riktigt passar mig.
Så här ser min fina cykel ut och jag har varit ute på flera rundor med Soya i veckan:
I helgen tog jag några tag i trädgården- ett nödvändigt "ont" snarare än en hobby för både maken och mig- men vill man ha det snyggt omkring sig så måste man sköta vissa saker.
Soyas sätt att sköta trädgården- gräva i rabatter och göra hål i gräsmattan uppskattas inte så jag var glad att hon valde att fördriva tiden med att sola tillsammans med sitt lager av leksaker (läs: diverse hästskydd hon drar med sig hem från våra promenader).
Söndagen blev intensiv och började med att Soya och jag åkte till hundkappbanan i Landskrona.
På grund av den svartas enorma och konstanta upphetsning gick det inte att ta ett enda vettigt kort på henne, det var knappt att hon kunde stå stilla en sekund.
Efter hundrastning var det dags för dito med hästen och vi var ute på en 2 timmars ritt med Archies "gamla" (läs: 18 år unga) hästskötare Lina.
Archie skötte sig perfekt även om det fanns hur mycket som helst attt titta på i de för honom nya omgivningarna men i dom lägena är han alltid en klippa. Jag behöver aldrig fundera på "hur det ska gå" utan det är bara att rida :=).
Eftersom Archie dessutom lever enligt "som man känner sig själv känner man andra" och eftersom han är otroligt snäll så förutsätter han att alla andra hästar också är lika snälla.
Lustigt att Décima levde enligt helt motsatt devis: "hästar är farliga om inte motsatsen bevisas och det gör den sällan".
Bokskogen är otroligt vacker, framför allt på våren men tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga detta på bild.
söndagen den 25:e april 2010
Söndag- hund och häst för hela slanten
Idag har jag bara ägnat mig åt mina djur- först hunden och sedan hästen.
Soya fick åka till hundkappbanan i Landskrona vilket hon uppskattade lika mycket som vanligt. Hon började gnälla redan när vi svängde in på den sista vägen mot banan och sedan rastade hon stämbanden rejält.
"Är hon så hemma också" frågade en (säkert trumhinneskadad) åskådare efter att Soya hade gapat en bra stund och det kunde jag tack och lov förneka. Hade hon varit skällig och gnällig annat än på dylika event hade jag blivit galen!
Idag sprang Soya med 3 gamla bekanta, Kenzo (som vann loppet överlägset), Loke och Lisa som Soya, den dumma hunden var på i slutet av loppet.
Tyvärr är båda två "sniglar" (Lisas ägares benämning på våra icke-snabbspringare) för hade i alla fall Lisa varit snabbare hade Soya inte KUNNAT ge sig på henne vare sig hon ville eller inte.
Detta mycket oönskade beteende uppvisade Soya även för ganska exakt 1 år sedan vid ETT enda tillfälle och då någon dag innan löp.
Jag får bara hoppas att också dagens beteende visar sig bero på ett löp i antågande för annars är det nog bye-bye med en hundkapp-karriär. Vem vill ens träna med en hund som stör loppet och någon licens kommer hon ju inte att få.
Nu är inte just hundkapptävlande någon prio i mitt liv så "worse case scenario" får väl i så fall bli att hon tränar ensam och inte tävlar alls. För ROLIGT tycker hon onekligen att det är.
Efter träningen var vi några stycken som åkte och släppte hundarna i några stora inhägnade fårhagar utmed havet vid Barsebäck och det fick räcka som motion för Soya som jag redan innan dess hade bestämt INTE skulle få följa med på dagens uteritt.
Jag hade bestämt med Lina att vi skulle träffas i det stall där hon är medryttare på en häst och att vi därefter skulle rida ut på en gemensam långtur i Bokskogen.
Eftersom jag inte kan garantera 100% koll på Soya från hästryggen i främmande miljöer vågade jag inte ta med henne och det var verkligen tur att hon fick stanna hemma.
Vid 2 tillfällen dök rådjur upp "från ingenstans" och det är tveksamt om jag hade kunnat stoppa Soya från att springa efter.
Vad gäller Archie var han lika stencool och pålitlig som alltid och jag tänkte flera gånger hur perfekt det är att ha en sådan häst.
Bara att stoppa häst, hack och sadel i släpet, åka var som helst och rida utan minsta tvekan eller bekymmer.
Efter 2 timmars ritt lastade jag igen och körde den korta biten hem (tog 10 minuter att köra), väldigt smidigt.
Även om jag inte är någon uteridningsälskare ska jag försöka skärpa mig och komma iväg lite oftare- omväxling förnöjer och våra egna uteridningsmöjligheter är, mot vad jag är van vid, tämligen begränsade.
Soya fick åka till hundkappbanan i Landskrona vilket hon uppskattade lika mycket som vanligt. Hon började gnälla redan när vi svängde in på den sista vägen mot banan och sedan rastade hon stämbanden rejält.
"Är hon så hemma också" frågade en (säkert trumhinneskadad) åskådare efter att Soya hade gapat en bra stund och det kunde jag tack och lov förneka. Hade hon varit skällig och gnällig annat än på dylika event hade jag blivit galen!
Idag sprang Soya med 3 gamla bekanta, Kenzo (som vann loppet överlägset), Loke och Lisa som Soya, den dumma hunden var på i slutet av loppet.
Tyvärr är båda två "sniglar" (Lisas ägares benämning på våra icke-snabbspringare) för hade i alla fall Lisa varit snabbare hade Soya inte KUNNAT ge sig på henne vare sig hon ville eller inte.
Detta mycket oönskade beteende uppvisade Soya även för ganska exakt 1 år sedan vid ETT enda tillfälle och då någon dag innan löp.
Jag får bara hoppas att också dagens beteende visar sig bero på ett löp i antågande för annars är det nog bye-bye med en hundkapp-karriär. Vem vill ens träna med en hund som stör loppet och någon licens kommer hon ju inte att få.
Nu är inte just hundkapptävlande någon prio i mitt liv så "worse case scenario" får väl i så fall bli att hon tränar ensam och inte tävlar alls. För ROLIGT tycker hon onekligen att det är.
Efter träningen var vi några stycken som åkte och släppte hundarna i några stora inhägnade fårhagar utmed havet vid Barsebäck och det fick räcka som motion för Soya som jag redan innan dess hade bestämt INTE skulle få följa med på dagens uteritt.
Jag hade bestämt med Lina att vi skulle träffas i det stall där hon är medryttare på en häst och att vi därefter skulle rida ut på en gemensam långtur i Bokskogen.
Eftersom jag inte kan garantera 100% koll på Soya från hästryggen i främmande miljöer vågade jag inte ta med henne och det var verkligen tur att hon fick stanna hemma.
Vid 2 tillfällen dök rådjur upp "från ingenstans" och det är tveksamt om jag hade kunnat stoppa Soya från att springa efter.
Vad gäller Archie var han lika stencool och pålitlig som alltid och jag tänkte flera gånger hur perfekt det är att ha en sådan häst.
Bara att stoppa häst, hack och sadel i släpet, åka var som helst och rida utan minsta tvekan eller bekymmer.
Efter 2 timmars ritt lastade jag igen och körde den korta biten hem (tog 10 minuter att köra), väldigt smidigt.
Även om jag inte är någon uteridningsälskare ska jag försöka skärpa mig och komma iväg lite oftare- omväxling förnöjer och våra egna uteridningsmöjligheter är, mot vad jag är van vid, tämligen begränsade.
lördagen den 24:e april 2010
Lördag- flitig igen
Precis som förra lördagen har jag varit flitig.
Började med ett dressyrpass med Archie och hade han alltid gått som han gjorde den sista kvarten hade min lycka varit gjord!
Jag måste försöka få till den känslan och schwungen i honom längre och längre stunder och helst innan passet närmar sig sitt slut.
Upptäckte idag att jag är aldeles för försiktig med att verkligen böja igenom honom ordentligt och jag har ju också fått kritiken " för rak" i olika sammanhang när jag har tävlat.
"Ta i hästen- den går inte sönder" kan jag säga när jag undervisar men jag lever tydligen inte som jag lär?
Efter dressyren och en kortare skrittrunda ute släppte jag ut Archie och Bröta (som jag "passar" i några dagar) och sedan följde sedvanligt stallpyssel, mockning, iordningställande av foder, puts av utrustning, utjämning av gödselstacken och nerkast av halm från loftet.
Körde därefter och veckohandlade, Soya fick grishjärta och ugnsbakad leverpastej och maken och jag bl.a. tacos.
Hemma blev det frukost, lite sängläge och därefter ett nödvändigt ont- trädgårdsarbete. Soya låg mest och mös i solen medan jag krattade, rensade och hade mig.
Hittade ytterligare ett benskydd, ett neopreneboots i storlek full om någon behöver?
Efter trädgårdsrensningen tog vi en långsam cykeltur i det soliga vädret och jag hade inte ens jacka på mig! Stort!
När klockan hade hunnit bli tre åkte jag ut till stallet för att släppa ut hästarna igen och därefter körde jag till Lundegård för att träna Sally.
Hemma stod maten på bordet och efter den återstod bara att åka ut till stallet för att ta in hästarna samt fodra båda stallen som jag hade lovat att göra.
Nu får det bli soffan resten av kvällen, någon måtta på aktiviteterna får det vara :-)!
Började med ett dressyrpass med Archie och hade han alltid gått som han gjorde den sista kvarten hade min lycka varit gjord!
Jag måste försöka få till den känslan och schwungen i honom längre och längre stunder och helst innan passet närmar sig sitt slut.
Upptäckte idag att jag är aldeles för försiktig med att verkligen böja igenom honom ordentligt och jag har ju också fått kritiken " för rak" i olika sammanhang när jag har tävlat.
"Ta i hästen- den går inte sönder" kan jag säga när jag undervisar men jag lever tydligen inte som jag lär?
Efter dressyren och en kortare skrittrunda ute släppte jag ut Archie och Bröta (som jag "passar" i några dagar) och sedan följde sedvanligt stallpyssel, mockning, iordningställande av foder, puts av utrustning, utjämning av gödselstacken och nerkast av halm från loftet.
Körde därefter och veckohandlade, Soya fick grishjärta och ugnsbakad leverpastej och maken och jag bl.a. tacos.
Hemma blev det frukost, lite sängläge och därefter ett nödvändigt ont- trädgårdsarbete. Soya låg mest och mös i solen medan jag krattade, rensade och hade mig.
Hittade ytterligare ett benskydd, ett neopreneboots i storlek full om någon behöver?
Efter trädgårdsrensningen tog vi en långsam cykeltur i det soliga vädret och jag hade inte ens jacka på mig! Stort!
När klockan hade hunnit bli tre åkte jag ut till stallet för att släppa ut hästarna igen och därefter körde jag till Lundegård för att träna Sally.
Hemma stod maten på bordet och efter den återstod bara att åka ut till stallet för att ta in hästarna samt fodra båda stallen som jag hade lovat att göra.
Nu får det bli soffan resten av kvällen, någon måtta på aktiviteterna får det vara :-)!
fredagen den 23:e april 2010
Fredag- hos Ebba
Idag har vi varit hos Ebba och jag har som vanligt stått och njutit av att titta på min fina häst :=).
Archie ser väldigt snygg ut i kroppen nu, slimmad och smärt och den tidigare så vintertrista hårremmen börjar ersättas av hans sedvanliga blanka päls.
Slutorna i galopp utmed långsidorna ser numera hur bra ut som helst liksom skänkelvikningarna på diagonalen.
Piruett-embryona ser också bra ut även om det är långt till att man kan kalla det ens "jätte-piruetter" :=).
Innan Ebba började rida tog jag som så många gånger förut en promenad med djuren i de otroligt vackra omgivningarna- det är bra uppvärmning för Archie att ledas i 20-25minuter och så får ju även Soya lite motion.
Idag dök det plötsligt upp ett rådjur bara knappa 100 meter ifrån oss (kan man inte slippa dessa vit-rumpor någonstans???) och jag var MYCKET glad att jag redan tidigare fått testa Soyas lydnad vad gäller dessa djur. Några rytanden från mig fick henne att stanna vid min sida- tack för det säger jag bara....
Ridhuset
På promenad......
...i det vackra vädret....
och de vackra omgivningarna!
Archie ser väldigt snygg ut i kroppen nu, slimmad och smärt och den tidigare så vintertrista hårremmen börjar ersättas av hans sedvanliga blanka päls.
Slutorna i galopp utmed långsidorna ser numera hur bra ut som helst liksom skänkelvikningarna på diagonalen.
Piruett-embryona ser också bra ut även om det är långt till att man kan kalla det ens "jätte-piruetter" :=).
Innan Ebba började rida tog jag som så många gånger förut en promenad med djuren i de otroligt vackra omgivningarna- det är bra uppvärmning för Archie att ledas i 20-25minuter och så får ju även Soya lite motion.
Idag dök det plötsligt upp ett rådjur bara knappa 100 meter ifrån oss (kan man inte slippa dessa vit-rumpor någonstans???) och jag var MYCKET glad att jag redan tidigare fått testa Soyas lydnad vad gäller dessa djur. Några rytanden från mig fick henne att stanna vid min sida- tack för det säger jag bara....
Ridhuset
På promenad......
...i det vackra vädret....
och de vackra omgivningarna!
Dagens tips: cykla med din hund!
Kanske inte riktigt den form av cykelmotion jag tänkt mig för hunden :=)!
Jag ser ibland "folk" som krypgår på små promenader med sina kopplade hundar och tycker så synd om de 4-benta som förvägras att röra på benen i lite snabbare takt- det är ju faktiskt det som de är gjorda för- enligt min uppfattning i alla fall.
Koppel eller ej- den diskussionen kan vi lämna därhän då jag tror att jag redan har markerat min ståndpunkt ganska klart- för mig är kopplet ett ibland nödvändigt ont som jag använder så sällan det bara går men jag har full förståelse för att alla inte resonerar som jag och att det kan finnas goda skäl till att använda detta hjälpmedel långt mer frekvent än vad jag själv gör.
Men: om man nu är så lat/ fet/sjuk/ whatever att man inte kan/ vill/ ids gå i lite raskare takt och lite längre sträckor än runt kvarteret med sin hund så skulle jag vilja förorda att man hoppar upp på en cykel och lär sig att cykla med sin hund i stället!
På detta vis får i alla fall hunden lite mer motion och själv kan man ju bara trampa så mycket att cykeln hålls i rörelse och man inte ramlar av, ha ha!
Själv cyklar jag nästan alltid med Soya lös eftersom vi bor i ett område med långa, helt trafikfria grusvägar där man dessutom knappt ens stöter på folk som rider eller går.
Har man en kärvare trafiksituation att ta hänsyn till rekommenderar jag att man köper en sele till hunden, här nedan ser ni en utmärkt modell som hunden inte kan smita ut ur och som dessutom gör att intrasslingsrisken är långt mindre än med halsband+ koppel (kopplet riskerar inte att hamna runt hundens framben som det ofta kan göra med ett halsband).
Vi har själva denna typ av sele till Soya, inköpt via http://www.torshammarens.se/textiltryck/shop/index.php för 150:--.
Jag vill inte ge några konkreta råd kring hur länge och fort man ska cykla- det märker man höll jag på att säga.
Givetvis varierar detta oerhört beroende på hundens ras, storlek, ålder, kondition osv.
Det viktiga är att hunden hela tiden springer lätt bredvid cykeln, den får inte släpas efter eller flåsa som en blåsbälg.
Jag gjorde så med Soya i början att hon fick springa lös och så cyklade jag i hennes takt bakom.
Sprang hon sakta cyklade jag sakta och sprang hon fort så cyklade jag fort :=)!
På detta viset behövde jag aldrig fundera över om hon tyckte det var jobbigt eller inte- hon fick ju själv bestämma takten.
Nu, 1 år senare vet jag att hennes ork tycks oändlig och hon kan lätt springa fjäderlätt bredvid om jag cyklar i 30 minuter och inte allt för fort.
Men som sagt; om man inte är helt "yr i bollen" (och då ska man nog varken cykla med hund eller ens ha hund, ha ha) så lär man märka hur man bäst cyklar med sin vän.
Lycka till!
Det som göms i snö.....
Undra sa flundra om matte upptäcker min lilla skattgömma?
Om jag blundar ser jag kanske mer oskyldig ut?
Attans också! Jag är avslöjad!
Vissa hundar kan läras till att bli tryffel-hundar, dvs de lär sig att leta upp tryffel.
Min egen långnos har visat sig vara självlärd vad gäller att finna långt mindre exklusiva ting, nämligen olika benskydd som de som rider i våra krokar tappar.
Själv använder jag inte ens skydd och skulle jag göra det skulle jag välja vita och höga, inte korta och bruna- i ponnystorlek dessutom!
Men ni som nyttjar dylika och vet med er att de på bilden ovan skulle passa är välkomna till trädgården tillhörande Linders v 4 i Staffanstorp, där finns även en luftlös fotboll som Soya har hittat på sina promenader om ni skulle känna för en match!
torsdagen den 22:e april 2010
Speciella annonser, del 62
http://www.blocket.se/helsingborg/Dressyrhatt_27009770.htm?ca=23_11&w=3
Undrar hur många sådana här annonser man kommer att se inom det närmaste i och med att man numera endast får rida med hatt från och med MSV A?
Undrar hur många sådana här annonser man kommer att se inom det närmaste i och med att man numera endast får rida med hatt från och med MSV A?
En trevlig blogg!
Jag är nog rätt så kräsen för bortsett från min egen blogg är det faktiskt inte många andra som faller mig i smaken eller som jag ids läsa.
För dåligt språk, ointressanta ämnen som avhandlas, kommentarer som bara är en massa smörigt fjäsk osv.
Men här kommer ett tips på en kul blogg tycker jag men det kan ju bero delvis på att jag träffat Anna vid flera tillfällen och dessutom anser att hon verkligen är en tjej/ kvinna som bjuder på sig själv.
Även då hon tävlade de svåraste klasserna i fälttävlan ansåg hon sig inte för fin för att heja glatt eller fälla någon trevlig kommentar om vi sågs på tävlingar, detta trots att vi på inget sätt "känner" varandra annat än som konkurrenter på dressyrbanan.
Ingen "nästan i vädret"- attityd där inte, något som dressyrfolk annars lätt anklagas för.
http://www.tidningenridsport.se/BlogArticle.aspx?m=46847&m1=46848&a=405468
För dåligt språk, ointressanta ämnen som avhandlas, kommentarer som bara är en massa smörigt fjäsk osv.
Men här kommer ett tips på en kul blogg tycker jag men det kan ju bero delvis på att jag träffat Anna vid flera tillfällen och dessutom anser att hon verkligen är en tjej/ kvinna som bjuder på sig själv.
Även då hon tävlade de svåraste klasserna i fälttävlan ansåg hon sig inte för fin för att heja glatt eller fälla någon trevlig kommentar om vi sågs på tävlingar, detta trots att vi på inget sätt "känner" varandra annat än som konkurrenter på dressyrbanan.
Ingen "nästan i vädret"- attityd där inte, något som dressyrfolk annars lätt anklagas för.
http://www.tidningenridsport.se/BlogArticle.aspx?m=46847&m1=46848&a=405468
Torsdag- vi studsar och galopperar- medan vissa slöar!
Idag både började och slutade jag ridpasset med att träna på att variera tempot i galoppen, något jag ofta glömmer bort.
Men på tävling tycker jag att man ofta ser just denna brist- inte så mycket hos mig kanske (om jag får säga det själv) men hos många andra. Man ser ibland ingen som helst skillnad mellan arbets och mellangalopp och detta ska ju visas i så gott som alla program, även i de lättaste klasserna.
En övning som vi gjorde hos Ebba sist och som jag också tränade på idag var att göra 3 stycken 10-metersvolter på långsidan och verkligen se till att ha hästen rak däremellan och även att rida noga genom hörnpasseringarna och inte bara fortsätta med lite halvt-om-halvt inåtställd och böjd häst efter den sista volten.
Kunde som så ofta konstatera att när Archie går som sämst på hacket ser han säkert inte klok ut- rak som en planka även när han ska vara böjd och "med" medan han, när han går som bäst känns minst lika bra som på tränset- i jättebra form, med bjudning och hur följsam som helst.
Jag är glad att jag kan använda mig av denna betsling i alla situationer- dels sparar det hästens mun och tänder (tandläkare Torbjörn Lundström är ju en stor förespråkare av att man ska byta både betsling och nosgrimma ofta- gärna flera gånger i veckan) och dels kan det ju faktiskt hända något med hästen som gör att man inte kan ha bett i munnen på den ett kortare eller längre tag. Tänk då vad trist att behöva ställa av hästen "bara" pga detta eller att då börja joxa med andra nödlösningar.
Hoppningen gick bättre än förra veckan- jag som dels bara tränar en gång i veckan nu och dels inte är lika tuff som i unga dagar (måste ju dessutom tänka på att jag är ensam i ridhuset = ingen som hittar mig på flera timmar om det skulle hända något) har insett att det bästa är att hoppa "tillrättalagda" serier som exempelvis den nedan:
3 studs-hinder, därefter 1 galoppsprång till en oxer och sedan ytterligare 3 galoppsprång till nästa oxer.
Hoppade även linjen nedan: oxern och därefter "flagghindret" ganska många galoppsprång (räknade aldrig) längre fram.
När vi hade ridit färdigt och även skrittat ut med lilla Soya (som numera helst ligger på min jacka i en stol och tittar på när jag rider- som en regissör ungefär) så gick vi in i stallet där Archie stannade till och tittade in i Rockys box.
Jag undrade varför och kikade också in och fick då se gangstern ligga så här avslappnat.
Då var han inte lika kaxig som när han stegrar så flott över staketen mot sin lika "störiga" kompis Arch.
Men på tävling tycker jag att man ofta ser just denna brist- inte så mycket hos mig kanske (om jag får säga det själv) men hos många andra. Man ser ibland ingen som helst skillnad mellan arbets och mellangalopp och detta ska ju visas i så gott som alla program, även i de lättaste klasserna.
En övning som vi gjorde hos Ebba sist och som jag också tränade på idag var att göra 3 stycken 10-metersvolter på långsidan och verkligen se till att ha hästen rak däremellan och även att rida noga genom hörnpasseringarna och inte bara fortsätta med lite halvt-om-halvt inåtställd och böjd häst efter den sista volten.
Kunde som så ofta konstatera att när Archie går som sämst på hacket ser han säkert inte klok ut- rak som en planka även när han ska vara böjd och "med" medan han, när han går som bäst känns minst lika bra som på tränset- i jättebra form, med bjudning och hur följsam som helst.
Jag är glad att jag kan använda mig av denna betsling i alla situationer- dels sparar det hästens mun och tänder (tandläkare Torbjörn Lundström är ju en stor förespråkare av att man ska byta både betsling och nosgrimma ofta- gärna flera gånger i veckan) och dels kan det ju faktiskt hända något med hästen som gör att man inte kan ha bett i munnen på den ett kortare eller längre tag. Tänk då vad trist att behöva ställa av hästen "bara" pga detta eller att då börja joxa med andra nödlösningar.
Hoppningen gick bättre än förra veckan- jag som dels bara tränar en gång i veckan nu och dels inte är lika tuff som i unga dagar (måste ju dessutom tänka på att jag är ensam i ridhuset = ingen som hittar mig på flera timmar om det skulle hända något) har insett att det bästa är att hoppa "tillrättalagda" serier som exempelvis den nedan:
3 studs-hinder, därefter 1 galoppsprång till en oxer och sedan ytterligare 3 galoppsprång till nästa oxer.
Hoppade även linjen nedan: oxern och därefter "flagghindret" ganska många galoppsprång (räknade aldrig) längre fram.
När vi hade ridit färdigt och även skrittat ut med lilla Soya (som numera helst ligger på min jacka i en stol och tittar på när jag rider- som en regissör ungefär) så gick vi in i stallet där Archie stannade till och tittade in i Rockys box.
Jag undrade varför och kikade också in och fick då se gangstern ligga så här avslappnat.
Då var han inte lika kaxig som när han stegrar så flott över staketen mot sin lika "störiga" kompis Arch.
onsdagen den 21:e april 2010
Onsdag
Red ett bra dressyrpass i ottan och efter en kortare skrittrunda utomhus som avslutning så körde jag hem för att duscha och tvätta håret innan jag åkte till jobbet.
Innan nästa stallbesök på eftermiddagen gjorde jag en raid på Kapp-Ahl och köpte på mig 4 blusar och en kofta- förhoppningsvis blir det snart väder nog att använda dom också.
Köpte även en del blommor till trädgården och dom kan jag i alla fall "använda" omgående, de står redan i olika krukor utomhus.
Efter all denna shopping bar det av till stallet för det sedvanliga fixet medan en stallkamrat tar hand om hagintaget om en stund.
Även kloklippning har avverkats idag, jag försöker sköta Soyas pedikyr en gång i veckan faktiskt.
Just whippetars klor sägs växa ovanligt fort, jag vet inte om det stämmer eller om det bara är de tunna benen och hårlösa fötterna som gör att eventuella långa klor ser ÄNNU längre ut än på andra mer hårbeklädda hundar.
Hur som helst tycker jag att det ser väldigt ovårdat och fult ut med långa klor så jag är framme med saxen ofta. Vill dessutom hellre klippa lite men ofta eftersom Soyas klor är svarta och risken för "felklipp" därför är större.
Jag har sett vilket blodbad en pulpa kan orsaka och vill helst slippa detta misstag fler gånger.
Innan nästa stallbesök på eftermiddagen gjorde jag en raid på Kapp-Ahl och köpte på mig 4 blusar och en kofta- förhoppningsvis blir det snart väder nog att använda dom också.
Köpte även en del blommor till trädgården och dom kan jag i alla fall "använda" omgående, de står redan i olika krukor utomhus.
Efter all denna shopping bar det av till stallet för det sedvanliga fixet medan en stallkamrat tar hand om hagintaget om en stund.
Även kloklippning har avverkats idag, jag försöker sköta Soyas pedikyr en gång i veckan faktiskt.
Just whippetars klor sägs växa ovanligt fort, jag vet inte om det stämmer eller om det bara är de tunna benen och hårlösa fötterna som gör att eventuella långa klor ser ÄNNU längre ut än på andra mer hårbeklädda hundar.
Hur som helst tycker jag att det ser väldigt ovårdat och fult ut med långa klor så jag är framme med saxen ofta. Vill dessutom hellre klippa lite men ofta eftersom Soyas klor är svarta och risken för "felklipp" därför är större.
Jag har sett vilket blodbad en pulpa kan orsaka och vill helst slippa detta misstag fler gånger.
Pausfågel?!?!?!
Inte jag i alla fall....
När jag var och tävlade för ett tag sedan råkade jag höra en konversation mellan två ryttare.
Den ena berättade på tal om sin tränare att denna hade benämnt en annan elev som pausfågel, dvs ett ekipage som man inte behövde lägga så mycket krut på utan bara kunde låta rida omkring lite hur som haver.
Jag måste säga att jag blev helt förskräckt!
Både kring resonemanget i sig (förfärligt) och nästan ännu värre att man inte ens skäms för att medge hur man behandlar vissa av sina elever.
Jag hade själv en tränare för "tusen år sedan" där jag efter ett tag började känna mig som en pausfågel.
Tränaren började exempelvis sätta i system att komma för sent utan att därefter dra över lektionen med motsvarande tid. Den sena ankomsten, som förvisso kan drabba alla någon gång, kommenterades aldrig (en ursäkt hade varit på plats anser jag) och att betala en på den tiden väldigt hög tränar och ridhusavgift för 30 i stället för 45 minuters undervisning var i alla fall inte jag intresserad av i det långa loppet.
Men då tackade jag för mig (fast jag sa aldrig tack faktiskt) och valde att lägga mina tusentals skattade kronor i en mer motiverad tränares ficka!
tisdagen den 20:e april 2010
Tisdag- panik i kubik!
+-0 grader i morse och + 2 nu klockan 20.00 stärker mig i att inte låta Archie gå utan täcke riktigt än. Vad är det med den här jäkla kylan?
När jag kom körande mot stallet i eftermiddags såg till och med närsynta jag hur 2 hästar stegrade sig mot varandra i hagarna.
"Vad är det för jäkla idioter" var min första tanke och den andra var "tur att det inte är mina hästar (Archie och Bröta)".
Efter att ha parkerat bilen slängde jag ett getöga mot hagarna och insåg då till min stora fasa att en av hästarna ÄR Archie och att han nu skenar omkring som en vettvilling i hagen.
För att göra en lång historia kort hade en av de andra inackorderingarna missat informationen om att Arch och Rocky absolut inte får gå i hagarna bredvid varandra då de redan tidigare visat väldigt fina cirkuskonster (läs: livsfarliga stegringar mot varandra med ett järnstaket emellan).
Nåväl, jag lyckades fånga in Archie (som då flåsade som en blåsbälg) och fick in honom i stallet, svettig och upprörd.
Jag fattar verkligen inte varför han och Rocky har denna inverkan på varandra men det är väl helt enkelt så att båda är så där "valacks-störiga" som ston aldrig skulle nedlåta sig till.
Något försenad fick jag slängt in Archie i transporten för att köra till Ebba-träningen och då väntade nästa otrevliga överraskning!
Ett jättevägarbete på motorvägen gjorde att jag krypkörde på densamma i nästan trekvart och således var försenad till träningen med lika många minuter.
Tidsfascisten Birgitta höll på att krypa ur skinnet och även Archie tappade tålamodet och började banka i transporten, han som annars är tyst som en mus.
Väl på plats hos Ebba började det SNÖA !?!?!? men sedan hände faktiskt inget mer häpnadsväckande utan jag kunde träna som vanligt.
Det blev "klassikerna" skolorna, skänkelvikning och galopparbete på volt och fyrkantsspår och med tanke på allt vi varit med om gick det riktigt bra :-)!
När jag kom körande mot stallet i eftermiddags såg till och med närsynta jag hur 2 hästar stegrade sig mot varandra i hagarna.
"Vad är det för jäkla idioter" var min första tanke och den andra var "tur att det inte är mina hästar (Archie och Bröta)".
Efter att ha parkerat bilen slängde jag ett getöga mot hagarna och insåg då till min stora fasa att en av hästarna ÄR Archie och att han nu skenar omkring som en vettvilling i hagen.
För att göra en lång historia kort hade en av de andra inackorderingarna missat informationen om att Arch och Rocky absolut inte får gå i hagarna bredvid varandra då de redan tidigare visat väldigt fina cirkuskonster (läs: livsfarliga stegringar mot varandra med ett järnstaket emellan).
Nåväl, jag lyckades fånga in Archie (som då flåsade som en blåsbälg) och fick in honom i stallet, svettig och upprörd.
Jag fattar verkligen inte varför han och Rocky har denna inverkan på varandra men det är väl helt enkelt så att båda är så där "valacks-störiga" som ston aldrig skulle nedlåta sig till.
Något försenad fick jag slängt in Archie i transporten för att köra till Ebba-träningen och då väntade nästa otrevliga överraskning!
Ett jättevägarbete på motorvägen gjorde att jag krypkörde på densamma i nästan trekvart och således var försenad till träningen med lika många minuter.
Tidsfascisten Birgitta höll på att krypa ur skinnet och även Archie tappade tålamodet och började banka i transporten, han som annars är tyst som en mus.
Väl på plats hos Ebba började det SNÖA !?!?!? men sedan hände faktiskt inget mer häpnadsväckande utan jag kunde träna som vanligt.
Det blev "klassikerna" skolorna, skänkelvikning och galopparbete på volt och fyrkantsspår och med tanke på allt vi varit med om gick det riktigt bra :-)!
Om jag hade pengar.....
.....skulle jag köpa den här gården, kanske?
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectSearchResult.aspx?loc=Gessiev%C3%A4gen%20124-69%2C%20Vellinge%20(adress)&karta=0
Lite skämt och lite allvar men jag har alltsedan jag själv dressyrtränade på Lundegård för över 5 år sedan slängt avundsjuka blickar mot det mycket vackra ridhuset som ingår i ovanstående "bostadspaket".
Stället ligger alltså bara en liten bit från Lundegård där Sally numera har sin häst och vi kom på senaste träningen att prata om att det nu är till försäljning.
När jag skämtsamt sa att jag skulle köpa anläggningen om jag någon gång blev rik sa Sally, inte alls skämtsamt:
"Ja, då kunde du ju träna mig varje dag".
Och det hade jag ju förvisso kunnat göra. För den dagen då jag har 16 miljoner över att handla gård för lär jag också kunna leva ett liv utan förvärvsarbete och kan ju då träna både Sally och andra så mycket de (och jag) orkar :=)!
http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectSearchResult.aspx?loc=Gessiev%C3%A4gen%20124-69%2C%20Vellinge%20(adress)&karta=0
Lite skämt och lite allvar men jag har alltsedan jag själv dressyrtränade på Lundegård för över 5 år sedan slängt avundsjuka blickar mot det mycket vackra ridhuset som ingår i ovanstående "bostadspaket".
Stället ligger alltså bara en liten bit från Lundegård där Sally numera har sin häst och vi kom på senaste träningen att prata om att det nu är till försäljning.
När jag skämtsamt sa att jag skulle köpa anläggningen om jag någon gång blev rik sa Sally, inte alls skämtsamt:
"Ja, då kunde du ju träna mig varje dag".
Och det hade jag ju förvisso kunnat göra. För den dagen då jag har 16 miljoner över att handla gård för lär jag också kunna leva ett liv utan förvärvsarbete och kan ju då träna både Sally och andra så mycket de (och jag) orkar :=)!
måndagen den 19:e april 2010
Slutknorrat? (hundinlägg)
Min lilla Soya är en lustig flicka.
Till skillnad från både sin matgam till ägare och alla andra djur denna matälskare ägt så är Soya lite väl speciell med sin föda.
Dels finns det inte den mat hon skulle äta om hon är mätt hur god den än skulle vara (varför har inte jag som alltid kan äta "bara för att det är gott" begåvats med den egenskapen???) och dels är hennes uppfattning om vad som är en delikatess och vad som lika gärna kan ratas verkligen svår att förstå ibland.
Exempelvis grisfötterna jag lade ner stor möda på att tillaga i somras slank bara ner efter stor tvekan och märgbenen jag köpte i vintras lät hon helt sonika förbli liggande.
Halvruttna kadaver är däremot otroligt smakliga enligt min hund liksom givetvis både färsk häst- och torkat hund-BAJS (tro f..n att hon inte får slicka mig i ansiktet.....)!!!!
I helgen när jag var och veckohandlade bestämde jag mig för att strunta i mitt löfte att inte fortsätta tömma köttdisken på sådant som Soya ändå kommer att betrakta skeptiskt, grisknorrar för nio (!!!) kronor kilot gick helt enkelt inte att motstå.
Och ta mig tusan om inte dessa hitills har slunkit ner i snabbspringarens gap!
Hon verkar tycka att de är riktigt goda och knorrar inte det minsta!
Måndag
I kväll tog jag en liten tur med hund och häst i det soliga vädret.
Tyvärr börjar de flesta grusvägarna redan bli stenhårda och jag kan bara tänka mig hur oridbara de kommer att bli för mig om det blir en torr sommar. Visst kan man rida lite lätt ändå och givetvis skritta hur mycket som helst men personligen vill jag inte exempelvis galoppträna på så hårt underlag.
Efter cykling till stallet och uteritten orkade Soya ändå busa jättelänge med sin kille Enzo som bor på vägen hemåt och jag måste säga att jag är imponerad av hennes uthållighet. Aldrig ett flås (den som kunde säga det....suck...)!
Tyvärr börjar de flesta grusvägarna redan bli stenhårda och jag kan bara tänka mig hur oridbara de kommer att bli för mig om det blir en torr sommar. Visst kan man rida lite lätt ändå och givetvis skritta hur mycket som helst men personligen vill jag inte exempelvis galoppträna på så hårt underlag.
Efter cykling till stallet och uteritten orkade Soya ändå busa jättelänge med sin kille Enzo som bor på vägen hemåt och jag måste säga att jag är imponerad av hennes uthållighet. Aldrig ett flås (den som kunde säga det....suck...)!
zzzzz......Zingy Beauty- den sovande skönheten
Så här ser det ut när jag sover! Skönt va?
Godmorgon! Dags att öppna ögonen!
Vill ni se min näsa i närbild?
Eller mina tänder?
Dags att sträcka lite på sig och sedan kanske (eller kanske inte????) stiga upp!
Veckan som gått
Den gångna veckan har bjudit på mycket sol men det är fortfarande väldigt kallt på morgnarna och jag misstänker att det till och med har varit någon enstaka minusgrad vissa av nätterna.
Svårt att veta hur man ska klä både sig själv och hästen tycker frusna jag som flera dagar förbannat att jag lagt undan termobyxorna.
Jag har ett värme-element på mitt tjänsterum som fortfarande surrar varje morgon; det behövs för att tina upp min ofta stelfrusna kropp efter morgonrutinerna i stallet.
Archies vintertäcken är nerpackade sedan veckor tillbaka men det får nog dröja ytterligare ett tag innan han får "strippa" helt.
I veckan lärde jag en stallkamrat att tömköra och även om hon inte verkar fatta det så är både hon och hästen jätteduktiga vilket jag sagt flera gånger men det verkar inte riktigt gå in :=) (HEJA MY!!!!).
Jag har i många år förespråkat att man tömkör eller i vart fall longerar sin häst inspänd i stället för att bara låta den springa omkring med huvudet rakt upp i vädret och tycker själv att just tömkörning är ett utmärkt komplement till ridning.
Helgen blev både tränings och tävlingsfri, jag skulle egentligen åkt till hundkappbanan i Landskrona med Soya igår men de hade ingen som skötte harmaskinen så träningen blev inställd.
Jag kunde som så ofta konstatera hur otroligt mycket man hinner med på en helg utan "commitments" gällande djuren och jag fick mycket gjort.
Även de helger jag inte själv tävlar brukar jag roa mig med att kolla hur det har gått för mina dressyrtävlande vänner runt om i Sverige och jag har sedan säsongen inleddes för i år kunnat konstatera i alla fall en sak: DRESSYR ÄR SVÅRT :=)!
Jag har sedan barnsben ställt oerhört höga krav på mig själv och gick exempelvis ut både grundskola och gymnasium med högsta betyg utan minsta påverkan, eller hjälp för den delen, från mina föräldrar.
När jag tävlar vill jag inte agera "klassutfyllnad" och även om det ibland är roligt bara att ha gjort en ritt som man är nöjd med så är det ju egentligen placeringar jag är "ute efter" när jag tävlar.
När dessa uteblir är det lätt att bli deppig och undra vad det är för fel på en själv, hästen eller oss som ekipage men när jag läser resultat från gångna tävlingar inser jag som sagt att det i så fall inte bara är "fel på" mig och Arch utan på många andra som i alla fall jag tycker har jättefina hästar, tränar ambitiöst osv.
Jag känner nog bara en person, "proffsen" oinräknade (en mycket god vän) som i princip alltid är placerad på tävling, alla andra rider med skriftande resultat, är oplacerade ibland, placerade ibland, rider på 60 % trots som sagt superfin häst osv.
Och vi har också alla våra olika kors att bära...
Medan jag ibland kan sakna tillräcklig "elektricitet" hos Archie har jag (bara för att ta ett exempel av många) en vän med en jättefin och framåt häst som däremot kan få för sig att reklamskyltar eller annat inne på en dressyrbana "äter hästar" (läs: hästen blir mer eller mindre okontaktbar), något som Archie inte ens som 4 åring skulle drömma om att reagera på.
Nej, dressyr är banne mig inte lätt....
Svårt att veta hur man ska klä både sig själv och hästen tycker frusna jag som flera dagar förbannat att jag lagt undan termobyxorna.
Jag har ett värme-element på mitt tjänsterum som fortfarande surrar varje morgon; det behövs för att tina upp min ofta stelfrusna kropp efter morgonrutinerna i stallet.
Archies vintertäcken är nerpackade sedan veckor tillbaka men det får nog dröja ytterligare ett tag innan han får "strippa" helt.
I veckan lärde jag en stallkamrat att tömköra och även om hon inte verkar fatta det så är både hon och hästen jätteduktiga vilket jag sagt flera gånger men det verkar inte riktigt gå in :=) (HEJA MY!!!!).
Jag har i många år förespråkat att man tömkör eller i vart fall longerar sin häst inspänd i stället för att bara låta den springa omkring med huvudet rakt upp i vädret och tycker själv att just tömkörning är ett utmärkt komplement till ridning.
Helgen blev både tränings och tävlingsfri, jag skulle egentligen åkt till hundkappbanan i Landskrona med Soya igår men de hade ingen som skötte harmaskinen så träningen blev inställd.
Jag kunde som så ofta konstatera hur otroligt mycket man hinner med på en helg utan "commitments" gällande djuren och jag fick mycket gjort.
Även de helger jag inte själv tävlar brukar jag roa mig med att kolla hur det har gått för mina dressyrtävlande vänner runt om i Sverige och jag har sedan säsongen inleddes för i år kunnat konstatera i alla fall en sak: DRESSYR ÄR SVÅRT :=)!
Jag har sedan barnsben ställt oerhört höga krav på mig själv och gick exempelvis ut både grundskola och gymnasium med högsta betyg utan minsta påverkan, eller hjälp för den delen, från mina föräldrar.
När jag tävlar vill jag inte agera "klassutfyllnad" och även om det ibland är roligt bara att ha gjort en ritt som man är nöjd med så är det ju egentligen placeringar jag är "ute efter" när jag tävlar.
När dessa uteblir är det lätt att bli deppig och undra vad det är för fel på en själv, hästen eller oss som ekipage men när jag läser resultat från gångna tävlingar inser jag som sagt att det i så fall inte bara är "fel på" mig och Arch utan på många andra som i alla fall jag tycker har jättefina hästar, tränar ambitiöst osv.
Jag känner nog bara en person, "proffsen" oinräknade (en mycket god vän) som i princip alltid är placerad på tävling, alla andra rider med skriftande resultat, är oplacerade ibland, placerade ibland, rider på 60 % trots som sagt superfin häst osv.
Och vi har också alla våra olika kors att bära...
Medan jag ibland kan sakna tillräcklig "elektricitet" hos Archie har jag (bara för att ta ett exempel av många) en vän med en jättefin och framåt häst som däremot kan få för sig att reklamskyltar eller annat inne på en dressyrbana "äter hästar" (läs: hästen blir mer eller mindre okontaktbar), något som Archie inte ens som 4 åring skulle drömma om att reagera på.
Nej, dressyr är banne mig inte lätt....
söndagen den 18:e april 2010
Söndag- uteritt i triss
Efter en sovmorgon till 06.00 (!!!) cyklade jag och Soya till stallet för att fodra och släppa ut hästar.
Var hemma 08.00 igen och ägnade sedan dagen åt att slappa, läsa samt laga "trettioelva" portioner av grönsakssoppa och pasta med köttfärssås.
När man lagar mat så sällan som jag (på sin höjd på helgen) är det smart att göra storkok- det tar ju inte längre tid att göra 5 än 2 portioner.
På eftermiddagen red jag ut tillsammans med My, Rocky, Arch och Pippi.
Eftersom jag var lite osäker på hur Rocky skulle reagera på Soya valde jag att ha henne kopplad under hela ridturen och jag tänkte flera gånger på vilken tur jag har som äger så snälla djur.
Det är nog inte alla som kan galoppera i samlad galopp stadigt på tygeln samtidigt som man ska hålla reda på en bredvid-springande hund i lina.
Jag kan ibland sakna lite mer "elektricitet" hos Archie som trots allt är köpt i främsta hand som tävlingshäst i dressyr och inte en uteridningspartner till hunden men onekligen underlättar det att ha en sansad häst.
Jag misstänker att det hade varit slut med både hoppträningar på egen hand och uteritter med en omkringrusande hund om jag hade köpt ett riktigt krutpaket och även inne på en dressyrbana är det inte alltid till en fördel med en häst med nerverna utanpå.
Som med allt annat är det för och nackdelar med allt....
Var hemma 08.00 igen och ägnade sedan dagen åt att slappa, läsa samt laga "trettioelva" portioner av grönsakssoppa och pasta med köttfärssås.
När man lagar mat så sällan som jag (på sin höjd på helgen) är det smart att göra storkok- det tar ju inte längre tid att göra 5 än 2 portioner.
På eftermiddagen red jag ut tillsammans med My, Rocky, Arch och Pippi.
Eftersom jag var lite osäker på hur Rocky skulle reagera på Soya valde jag att ha henne kopplad under hela ridturen och jag tänkte flera gånger på vilken tur jag har som äger så snälla djur.
Det är nog inte alla som kan galoppera i samlad galopp stadigt på tygeln samtidigt som man ska hålla reda på en bredvid-springande hund i lina.
Jag kan ibland sakna lite mer "elektricitet" hos Archie som trots allt är köpt i främsta hand som tävlingshäst i dressyr och inte en uteridningspartner till hunden men onekligen underlättar det att ha en sansad häst.
Jag misstänker att det hade varit slut med både hoppträningar på egen hand och uteritter med en omkringrusande hund om jag hade köpt ett riktigt krutpaket och även inne på en dressyrbana är det inte alltid till en fördel med en häst med nerverna utanpå.
Som med allt annat är det för och nackdelar med allt....
Speciella annonser, del 60
http://www.bestofblocket.se/
Blev tipsad om denna mycket roliga länk av en bloggkollega och tillika stallkamrat (Mys mamma): http://trumsamumma.blogspot.com/
Här kan vi snacka om speciella annonser :=)!
Blev tipsad om denna mycket roliga länk av en bloggkollega och tillika stallkamrat (Mys mamma): http://trumsamumma.blogspot.com/
Här kan vi snacka om speciella annonser :=)!
lördagen den 17:e april 2010
Lördag- effektivitetsmininstern på besök
Lika lite som jag hann med förra helgen (läs: ingenting) pga både hund och hästtävlingar lika mycket har jag hunnit fixa med idag.
Ett dressyrpass på morgonen, mockning till Arch och Bröta, utsläpp av alla hästarna, foder-fix, puts av sadel, stövlar och träns,veckohandling, storstädning, tvätt av flera maskiner, lite trädgårdspyssel, ett andra hagutsläpp av Arch och Bröta, assistans då My skulle tömköra Rocky, träning av Sally och Mulle, biltvätt och dammsugning av densamma i nämnd ordning.
Har även hunnit med lite soffläge i någon timme och en god (hämt)middag med maken så nu tycker jag att jag förtjänar att bara slappa resten av dagen.
Jag är tämligen inaktiv med allt som inte rör jobb, hund och häst på vardagarna så av förklarliga skäl blir det en del att stå i på helgerna om man inte vill leva i smuts och oreda.
Som tur är, är både maken och jag tämligen ordningssamma ( Soya också för all del) så det mesta hinns med på helgen om man bara är lite organiserad.
Ett dressyrpass på morgonen, mockning till Arch och Bröta, utsläpp av alla hästarna, foder-fix, puts av sadel, stövlar och träns,veckohandling, storstädning, tvätt av flera maskiner, lite trädgårdspyssel, ett andra hagutsläpp av Arch och Bröta, assistans då My skulle tömköra Rocky, träning av Sally och Mulle, biltvätt och dammsugning av densamma i nämnd ordning.
Har även hunnit med lite soffläge i någon timme och en god (hämt)middag med maken så nu tycker jag att jag förtjänar att bara slappa resten av dagen.
Jag är tämligen inaktiv med allt som inte rör jobb, hund och häst på vardagarna så av förklarliga skäl blir det en del att stå i på helgerna om man inte vill leva i smuts och oreda.
Som tur är, är både maken och jag tämligen ordningssamma ( Soya också för all del) så det mesta hinns med på helgen om man bara är lite organiserad.
Vår och sommartider= VALP-tider
Vid denna tiden på året ser man i alla fall i storstaden Malmö små ursöta valpar överallt.
Men precis som med fenomenet "sommar-katter" undrar jag hur många som kommer att få stanna i sina hem när väl de skönaste årstiderna dragit förbi och den gulliga och ulliga valpen inte längre är lika gullig längre?
I det avseendet är det skönt att slippa oroa sig över rasen whippet tycker jag.
Just denna ras, liksom väl de flesta (alla?) vinthundar hör till de som inte är de populäraste att köpa "bara för att de är så söta" och de brukar heller inte korsas med "kreti och pleti" för att därmed få fram en massa valpar som man sedan, trots dumpade priser inte kan bli av med.
Jag blir lika bedrövad när jag läser hundannonser på Blocket som då jag möter okunniga och oseriösa människor IRL som man fattar bara har fallit för ett "nyck" och som snart kommer att tröttna på sin hund som sedan får vandra vidare till nästa hem.
Jag vet inte heller om det är så bland ägarna till andra raser men i alla fall "whippetfolket" verkar ha en jäkla koll på varandras hundar (i positiv bemärkelse) och verkar också otroligt måna om att försöka hjälpa en ägare med problem.
Det var ju delvis så vi fick vår egen Soya och det är jag evigt tacksam över.
Men precis som med fenomenet "sommar-katter" undrar jag hur många som kommer att få stanna i sina hem när väl de skönaste årstiderna dragit förbi och den gulliga och ulliga valpen inte längre är lika gullig längre?
I det avseendet är det skönt att slippa oroa sig över rasen whippet tycker jag.
Just denna ras, liksom väl de flesta (alla?) vinthundar hör till de som inte är de populäraste att köpa "bara för att de är så söta" och de brukar heller inte korsas med "kreti och pleti" för att därmed få fram en massa valpar som man sedan, trots dumpade priser inte kan bli av med.
Jag blir lika bedrövad när jag läser hundannonser på Blocket som då jag möter okunniga och oseriösa människor IRL som man fattar bara har fallit för ett "nyck" och som snart kommer att tröttna på sin hund som sedan får vandra vidare till nästa hem.
Jag vet inte heller om det är så bland ägarna till andra raser men i alla fall "whippetfolket" verkar ha en jäkla koll på varandras hundar (i positiv bemärkelse) och verkar också otroligt måna om att försöka hjälpa en ägare med problem.
Det var ju delvis så vi fick vår egen Soya och det är jag evigt tacksam över.
fredagen den 16:e april 2010
Fredag- uteridning
I morse var det hela + 6 grader "varmt" (igår -+0) så långkalsonger och ridbyxor räckte faktiskt för att hålla värmen trots att jag red ut.
Nyss hemkommen efter hagintag 18.30 kan jag konstatera att hagarna ligger hyfsat i lä för trots att det har blåst så jag nästan rycktes omkull (!) stod hästarna stilla och var lugna- tack för det!
Nyss hemkommen efter hagintag 18.30 kan jag konstatera att hagarna ligger hyfsat i lä för trots att det har blåst så jag nästan rycktes omkull (!) stod hästarna stilla och var lugna- tack för det!
Är du on-line?
Att alltid och i alla lägen kunna nås och vara tillgänglig ses som ett gissel och en stressande tidstjuv av många men än så länge ser jag fler för än nackdelar med exempelvis internets och mobiltelefonernas utveckling. För visst är det fantastiskt vilken information man kan få fram på vilken tid av dygnet som helst och om precis vad som helst?
Jag minns att jag för kanske 1 år sedan raljerade kring att man kunde blogga mer eller mindre direkt efter avslutad titt och nu är vi i princip där.
Jag kommer för egen del aldrig att köpa en vanlig mobiltelefon igen (har ju en I-phone nu) och att kunna gå in på nätet "var som helst" tycker jag är helt outstanding.
Har ni förresten provat att kolla på olika tävlingsresultat on-line?
Flera klubbar har börjat med detta och jag kan inte annat än välkomna det mycket.
När Ebba tävlade för ett tag sedan följde jag tävlingen från min I-phone och samma sak gjorde jag även då jag själv hade tävlat i söndags.
Eftersom jag visste att jag inte hade minsta chans till placering och dessutom behövde komma hem och vila stannade jag inte kvar en minut mer än nödvändigt men det var ändå kul att se vilka poäng ens konkurrenter fick under tiden som tävlingen pågick!
Enda nackdelen med så snabb resultatredovisning kan väl bli att de klubbar som fortfarande tar flera dagar på sig att publicera resultat blir utskällda men det får väl i så fall bli deras problem?
torsdagen den 15:e april 2010
Torsdag- hopp och dressyr, dressyr och hopp
Detta hus fick jag redan för någon månad sedan nys om var till salu. Vacker utsida men tyvärr....
Det är alltid lika spännande att se vilka hinder man ska mötas av när man vet att dessa står framme i ridhuset men ärligt talat spelar det mig ingen roll- bara att där finns hinder uppställda känns som en stor lyx!
Idag fanns det så många hinder att jag inte orkade fotografera dom och jag hoppade dom också lite "huller om buller" och utan någon egentlig logik :=).
Eftersom hoppningen inte gick speciellt bra och jag fick allt för många trista språng valde jag att efter en stund övergå till ren dressyrridning så det är ju tur att min flatback lämpar sig även för detta :=).
Dressyren gick lika bra som hoppningen gick dåligt så det blev ett bra pass ändå!
På eftermiddagen var jag på en husvisning och tittade på vad jag dessförinnan trodde var huset med stort H ( bortsett från den lilla detaljen att vi inte har råd att köpa det).
Lättnaden var stor då jag insåg att jag inte behöver gräma mig, bland annat var planlösningen så tokig som den kan bli och vi behöver verkligen inte sammanlagt 9 rum varav minst 7 var att betrakta som "små sovrum" medan det saknades ett naturligt vardagsrum.
Det fanns massor att fixa med så utgångspriset skulle lätt hamna på långt över 5 mille innan vi hade varit nöja så "tack men nej tack".
Synd då huset annars var såååå snyggt utifrån och ligger typ 500 meter från stallet.
Väderleksmässigt vet jag varken in eller ut just nu; det är jättesvårt att veta hur man ska klä sig. I morse var det +- 0 och jag var stel som en pinne av köld när jag kom till jobbet efter några timmar i stallet och utan de älskade termobyxorna som tydligen packades ner för tidigt.
På eftermiddagen blir det så varmt att till och med jag svettas i mina trippeltröjor!
Nej, nu vill jag ha riktig vår med inte bara sol utan även värme!
Internet, mobilen OCH anslagstavlan- den feges "tuffhets-arena"!
Härom dagen läste jag en diskussion på nätet som handlade om att vissa fegisar väljer att avsluta sina förhållanden via sms!
Detta handlar om i alla fall till synes vuxna människor, alltså inga "fjortisar" som "frågat chans" och sedan ångrar sig efter några dagar. I alla fall jag baxnar!
Jag har även innan detta ämne kom upp på nätet förstått att både internet och sms-funktionen på folks mobiler ger oanade möjligheter för de som i vanliga fall är tysta som möss att plötsligt, och gärna under anonymitetens skyddande täcke häva ur sig precis vad som helst.
Otaliga bloggar har stängt ner för att ägaren till slut inte orkat med diverse påhopp, grundade eller ogrundade från ibland vilt främmande människor och även på diskussionsforum har man ibland fått radera trådar/ stänga av användare för att personangreppen antagit alltför stora proportioner.
Man kan också, som både vuxen och barn bli mordhotad eller få andra obehagliga budskap via sms...ja, listan kan göras oändlig.
I samband med att jag tar upp mobiler och internet som möjlighet att anonymt avreagera sig på allt och alla måste jag också nämna ett annat intressant fenomen som jag läste om på ett hästforum; nämligen den "allmänna anslagstavlan" som finns i många stall.
Denna är också en möjlighet att gömma sig bakom det skrivna ordet och med diverse pekpinnar försöka sätta sina stallkamrater på plats.
I mitt förra stall klarade vi oss utmärkt utan detta kommunikationsmedel i "evigheternas evighet" och även sedan en anslagstavla kom upp har den förblivit relativt "oskriven på" så vida inget har ändrats under det halvår jag varit borta.
De gånger någon (ofta en så kallad ordningspolis) ville meddela något på tavlan handlade det ofta om sådant som man som inackorderad lika gärna (läs:hellre) kunde ha sagt till personalen "face to face" i stället för att gömma sig bakom en penna.
Även i mitt nya stall har jag sett tendenser till att försöka uppfostra vuxna människor och detta säger jag bestämt STOPP till.
Jag har ett i perioder tämligen psykiskt påfrestande arbete och vill inte mötas av pekpinnar det första jag ser när jag kommer till min viloplats- stallet.
Ibland när "meddelanden på anslagstavlan" har diskuterats framförs åsikten att man skriver där för att man inte vet när man ska träffa alla/ någon nästa gång och att det är därför man väljer att skriva men detta argument köper jag inte för en sekund.
Idag har minsta fjortis en mobil och vill man något men är för snål för att ringa kan man skicka ett sms.
Jag är av den bestämda uppfattningen att kritik till enskilda inte ska meddelas på en allmän tavla, exempelvis "Birgitta- vi vill inte att din hund bajsar i foderkammaren" (fiktivt exempel- detta har aldrig hänt :=)) utan tycker man att någon gör något som stör en så kan detta meddelas på annat vis.
Inte heller finns det någon anledning att direkt rusa fram och skriva på tavlan så fort någon har glömt att sopa efter sig eller låsa sadelkammaren, jag är övertygad om att ingen gör detta med "vett och vilja" och tänker "ha ha...jag ska minsann skita i att låsa...hoppas någon går in och snor alla våra grejer". Det är mänskligt att fela....eller?
Nej, alla gör säkert så gott de kan och det är först när man ser ett ständigt upprepat mönster som man kan skriva en liten vädjan på tavlan tycker jag.
Att däremot sprida lite glädje omkring sig på allmänna platser ser jag bara som trevligt och exempelvis ett meddelande som "idag får ni ge Archie en extra morot när ni fodrar för han tog sin 54:e placering i LA igår" (Birgitta drömmer.....)kan väl aldrig vara fel :=)?
Detta handlar om i alla fall till synes vuxna människor, alltså inga "fjortisar" som "frågat chans" och sedan ångrar sig efter några dagar. I alla fall jag baxnar!
Jag har även innan detta ämne kom upp på nätet förstått att både internet och sms-funktionen på folks mobiler ger oanade möjligheter för de som i vanliga fall är tysta som möss att plötsligt, och gärna under anonymitetens skyddande täcke häva ur sig precis vad som helst.
Otaliga bloggar har stängt ner för att ägaren till slut inte orkat med diverse påhopp, grundade eller ogrundade från ibland vilt främmande människor och även på diskussionsforum har man ibland fått radera trådar/ stänga av användare för att personangreppen antagit alltför stora proportioner.
Man kan också, som både vuxen och barn bli mordhotad eller få andra obehagliga budskap via sms...ja, listan kan göras oändlig.
I samband med att jag tar upp mobiler och internet som möjlighet att anonymt avreagera sig på allt och alla måste jag också nämna ett annat intressant fenomen som jag läste om på ett hästforum; nämligen den "allmänna anslagstavlan" som finns i många stall.
Denna är också en möjlighet att gömma sig bakom det skrivna ordet och med diverse pekpinnar försöka sätta sina stallkamrater på plats.
I mitt förra stall klarade vi oss utmärkt utan detta kommunikationsmedel i "evigheternas evighet" och även sedan en anslagstavla kom upp har den förblivit relativt "oskriven på" så vida inget har ändrats under det halvår jag varit borta.
De gånger någon (ofta en så kallad ordningspolis) ville meddela något på tavlan handlade det ofta om sådant som man som inackorderad lika gärna (läs:hellre) kunde ha sagt till personalen "face to face" i stället för att gömma sig bakom en penna.
Även i mitt nya stall har jag sett tendenser till att försöka uppfostra vuxna människor och detta säger jag bestämt STOPP till.
Jag har ett i perioder tämligen psykiskt påfrestande arbete och vill inte mötas av pekpinnar det första jag ser när jag kommer till min viloplats- stallet.
Ibland när "meddelanden på anslagstavlan" har diskuterats framförs åsikten att man skriver där för att man inte vet när man ska träffa alla/ någon nästa gång och att det är därför man väljer att skriva men detta argument köper jag inte för en sekund.
Idag har minsta fjortis en mobil och vill man något men är för snål för att ringa kan man skicka ett sms.
Jag är av den bestämda uppfattningen att kritik till enskilda inte ska meddelas på en allmän tavla, exempelvis "Birgitta- vi vill inte att din hund bajsar i foderkammaren" (fiktivt exempel- detta har aldrig hänt :=)) utan tycker man att någon gör något som stör en så kan detta meddelas på annat vis.
Inte heller finns det någon anledning att direkt rusa fram och skriva på tavlan så fort någon har glömt att sopa efter sig eller låsa sadelkammaren, jag är övertygad om att ingen gör detta med "vett och vilja" och tänker "ha ha...jag ska minsann skita i att låsa...hoppas någon går in och snor alla våra grejer". Det är mänskligt att fela....eller?
Nej, alla gör säkert så gott de kan och det är först när man ser ett ständigt upprepat mönster som man kan skriva en liten vädjan på tavlan tycker jag.
Att däremot sprida lite glädje omkring sig på allmänna platser ser jag bara som trevligt och exempelvis ett meddelande som "idag får ni ge Archie en extra morot när ni fodrar för han tog sin 54:e placering i LA igår" (Birgitta drömmer.....)kan väl aldrig vara fel :=)?
onsdagen den 14:e april 2010
Onsdag- Ebba-träning
Idag var vi hos Ebba för veckans duvning och det var helt klart årets varmaste träning.
Nu är man bara tacksam över värme men jag misstänker att jag tänker annorlunda i sommar när svetten dryper.
Idag tränade vi på övergångar mellan skritt och trav och framför allt skritt och galopp, detta på en stor volt. Fick också göra övergångar mellan skritt och förvänd galopp vilket verkligen satte min hjälpgivning på prov.
Skänkelvikningar blev det ockå en del av och även uppridningar på medellinjen i galopp.
Tyvärr går träningarna alltför snabbt och jag hade, som jag redan nämnt tidigare, gärna tränat mer och oftare om jag bara hade haft möjlighet. Fattar inte dom som tycker att dressyr är TRÅKIGT?!?!
Efter passet fick jag stor nytta av den stora spann med varmvatten jag tagit med från stallet- Archie var jättesvettig och tyckte säkert att det var skönt med ett bad.
Nu är man bara tacksam över värme men jag misstänker att jag tänker annorlunda i sommar när svetten dryper.
Idag tränade vi på övergångar mellan skritt och trav och framför allt skritt och galopp, detta på en stor volt. Fick också göra övergångar mellan skritt och förvänd galopp vilket verkligen satte min hjälpgivning på prov.
Skänkelvikningar blev det ockå en del av och även uppridningar på medellinjen i galopp.
Tyvärr går träningarna alltför snabbt och jag hade, som jag redan nämnt tidigare, gärna tränat mer och oftare om jag bara hade haft möjlighet. Fattar inte dom som tycker att dressyr är TRÅKIGT?!?!
Efter passet fick jag stor nytta av den stora spann med varmvatten jag tagit med från stallet- Archie var jättesvettig och tyckte säkert att det var skönt med ett bad.
Gårdagens tömkörning
Igår hade jag lovat My i stallet att visa henne hur man tömkör.
Innan vi började vårt pass föreslog My att vi skulle hålla till på ett gräsfält utmed en 70-väg (!!!) som i sin tur ligger precis utanför stallet på vilket jag fick svara:
"Ehhh....näää...tror inte det va" :=) (Birgitta snart 44 försöker prata som ungdomarna i stallet *SKRATT*)!
Förklarade för My att man ska vara väldigt försiktig när man introducerar tömkörning för någon, häst och/ eller människa och att man då bör befinna sig inom någon form av "säkerhetszon", läs: inhängnat område.
Även "segproppar" kan plötsligt fara iväg med ett ryck och bli näst intill omöjliga att hålla och Rocky är en pigg och vaken ponny som definitivt inte kan kallas seg.
Till och med jag som anser mig vara en relativt van tömkörare har tappat hästar och är man då utomhus så ökar risken för allvarliga olyckor med ungefär 600 % enligt mig :=).
Vi började passet med att jag tömkörde i båda varven i trav och galopp samt förklarade lite hur man ska stå (aldrig framför hästen vilket är ett vanligt nybörjarfel) samt att man ska tänka på tömmarna som ytter respektive innertygel.
Efter en liten stund fick My prova själv och det gick verkligen mycket bra.
Min erfarenhet är att man i början har väldigt lätt för att snurra in sig själv (och ibland också hästen) i linorna och att man inte riktigt mäktar med att hålla både tömmar och pisk i händerna och samtidigt styra som man vill.
Men My klarade uppgiften galant och tömkörde precis som jag i båda varven och i alla gångarterna.
Det såg ut som att både hon och hästen tyckte att det var roligt och jag skojade efteråt och sa att denna motionsform kanske passar för ibland väääääldigt trötta skolungdomar som då kan stå mer stilla och "vila" medan hästen arbetar, ha ha.
Här är vi alla samlade; Rocky, Mimmi, undertecknad och My. Jag blir lite full i skratt när jag ser bilden för exakt sådana här bilder har jag massor av från tiden då jag hade min första hund, schäfern Ketty. På var och varannan HÄST-bild och ibland kanske bara i något hörn så dyker Kettys tryne upp som "gubben i lådan"- hon var verkligen med överallt precis som Soya är nu.
Innan vi började vårt pass föreslog My att vi skulle hålla till på ett gräsfält utmed en 70-väg (!!!) som i sin tur ligger precis utanför stallet på vilket jag fick svara:
"Ehhh....näää...tror inte det va" :=) (Birgitta snart 44 försöker prata som ungdomarna i stallet *SKRATT*)!
Förklarade för My att man ska vara väldigt försiktig när man introducerar tömkörning för någon, häst och/ eller människa och att man då bör befinna sig inom någon form av "säkerhetszon", läs: inhängnat område.
Även "segproppar" kan plötsligt fara iväg med ett ryck och bli näst intill omöjliga att hålla och Rocky är en pigg och vaken ponny som definitivt inte kan kallas seg.
Till och med jag som anser mig vara en relativt van tömkörare har tappat hästar och är man då utomhus så ökar risken för allvarliga olyckor med ungefär 600 % enligt mig :=).
Vi började passet med att jag tömkörde i båda varven i trav och galopp samt förklarade lite hur man ska stå (aldrig framför hästen vilket är ett vanligt nybörjarfel) samt att man ska tänka på tömmarna som ytter respektive innertygel.
Efter en liten stund fick My prova själv och det gick verkligen mycket bra.
Min erfarenhet är att man i början har väldigt lätt för att snurra in sig själv (och ibland också hästen) i linorna och att man inte riktigt mäktar med att hålla både tömmar och pisk i händerna och samtidigt styra som man vill.
Men My klarade uppgiften galant och tömkörde precis som jag i båda varven och i alla gångarterna.
Det såg ut som att både hon och hästen tyckte att det var roligt och jag skojade efteråt och sa att denna motionsform kanske passar för ibland väääääldigt trötta skolungdomar som då kan stå mer stilla och "vila" medan hästen arbetar, ha ha.
Här är vi alla samlade; Rocky, Mimmi, undertecknad och My. Jag blir lite full i skratt när jag ser bilden för exakt sådana här bilder har jag massor av från tiden då jag hade min första hund, schäfern Ketty. På var och varannan HÄST-bild och ibland kanske bara i något hörn så dyker Kettys tryne upp som "gubben i lådan"- hon var verkligen med överallt precis som Soya är nu.
tisdagen den 13:e april 2010
Vissa ryttare har mer "otur" (hmmm....) än andra!
Läser följande i Ridsports nätbilaga:
Amerikansk hoppryttare i blåsväder
Den amerikanske hoppryttaren Michael Morrissey har fastnat på film, där han under en uttagningstävling till det amerikanska VM-laget piskar upp sin häst Crelido rejält inne på hoppbanan.
Händelsen inträffade på den andra av de amerikanska uttagningstävlingarna, som hölls i Wellington den 27 februari. Enligt personer på plats fick Morrissey ingen varning eller tillsägelse under ritten, och inte heller någon avstängning. Men när filmen läckte ut på internet ska FEI till slut ha agerat, en månad efter att händelsen inträffat, och stängde av ryttaren från fortsatt tävlan på uttagningstävlingarna. Den kanadensiska ridsportjournalisten Karen Robinson skriver i sin blogg om hela historien, och menar att man i efterhand tagit bort Morrisseys namn från start- och resultatlistor.
Länk till filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=1cnX7klIicI
Jag har tidigare skrivit om ryttare som dopar sina hästar och förundrats över att man, om inte annat vågar göra detta.
Än mer förundras jag över att "man" vågar prygla upp sina hästar så som faktiskt sker för om det är lätt att hitta otillåtna substanser i en hästs urin/blod så är det ungefär 100 gånger lättare för vilken åskådare som helst att filma vilken misshandel som helst med nästan vilken liten skit-mobil som helst.
Att ryttaren ovan råkade ha "otur" att bli filmad när han härjade med sin häst får förhoppningsvis (fast tyvärr tvivlar jag...) andra våldsverkare att ta det lugnare med spö/ sporrar/ andra tillhyggen- nästa gång kan det vara deras tur!
Amerikansk hoppryttare i blåsväder
Den amerikanske hoppryttaren Michael Morrissey har fastnat på film, där han under en uttagningstävling till det amerikanska VM-laget piskar upp sin häst Crelido rejält inne på hoppbanan.
Händelsen inträffade på den andra av de amerikanska uttagningstävlingarna, som hölls i Wellington den 27 februari. Enligt personer på plats fick Morrissey ingen varning eller tillsägelse under ritten, och inte heller någon avstängning. Men när filmen läckte ut på internet ska FEI till slut ha agerat, en månad efter att händelsen inträffat, och stängde av ryttaren från fortsatt tävlan på uttagningstävlingarna. Den kanadensiska ridsportjournalisten Karen Robinson skriver i sin blogg om hela historien, och menar att man i efterhand tagit bort Morrisseys namn från start- och resultatlistor.
Länk till filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=1cnX7klIicI
Jag har tidigare skrivit om ryttare som dopar sina hästar och förundrats över att man, om inte annat vågar göra detta.
Än mer förundras jag över att "man" vågar prygla upp sina hästar så som faktiskt sker för om det är lätt att hitta otillåtna substanser i en hästs urin/blod så är det ungefär 100 gånger lättare för vilken åskådare som helst att filma vilken misshandel som helst med nästan vilken liten skit-mobil som helst.
Att ryttaren ovan råkade ha "otur" att bli filmad när han härjade med sin häst får förhoppningsvis (fast tyvärr tvivlar jag...) andra våldsverkare att ta det lugnare med spö/ sporrar/ andra tillhyggen- nästa gång kan det vara deras tur!
Mer funderingar efter LC- provet i lördags (hundinlägg med lite jämförelser med hästdressyr)
Flera saker slog mig under LC-provet i Sjöbo i lördags och även om jag redan författat ett mega-inlägg om olika saker kring tävlingen så vill jag ändå "lufta" även detta:
Jag, som har tävlat dressyr i ca 25 år gör gärna jämförelser med denna sport eftersom både dressyr och LC bygger på en bedömning och dessa ju snarare är subjektiva än objektiva.
Det är aldrig så att alla tycker lika om x antal hästar eller hundar, var sig det gäller dressyr, utställning eller som i lördagens fall LC.
Vad jag tycker är bra med LC är att man har flera olika domare och att hundarna får springa 2 lopp. Detta minskar i alla fall misstanke om jäv/fjäsk/godtycke- you name it, när det handlar om domarna och för hundarnas del blir det mer fair om de får mer än en chans att visa upp sig.
Det ena loppet kanske var rena "lycko-loppet" eller så kanske hunden hade "otur" på olika vis- med 2 lopp inbillar jag mig i alla fall att det blir mer rättvist men jag kanske tänker fel?
Intressant var att studera de 2 domarnas poäng efter whippetarnas första omgång i lördags.
Jag kände igen mycket från dressyrens värld. Dels detta med att det kan skilja (alltför) mycket mellan 2 olika domare, på en av hundarna skilde det tex 12 hela poäng, dvs mer eller mindre avståndet mellan bäst och sämst poäng och dels detta med att riktigt bra och riktigt dåliga hundar oftast blir lika bedömda medan det är "mellanskiktet" som kan få väldigt varierande poäng.
Så är det även inom dressyren- topphästarna blir mer eller mindre alltid placerade oavsett domare, vissa ekipage kommer "alltid" bland de sista men de som ska rangordnas däremellan- tja...där kan man se precis vilka poäng som helst beroende på domare.
En annan sak som jag reagerat över på LC-proven är att de tar i princip hela dagar i anspråk för alla, dvs inte bara för funktionärerna och vi talar då om att man är på plats från ca 07.00 till 18.00, dvs mer än 10 timmar!
Kanske är det för att det ordnas så få tävlingar per år som de flesta verkar helt nöjda med detta, jag får nästan känslan av att i alla fall vissa verkligen vill suga på karamellen så länge som möjligt medan jag, som dels är måttligt road av LC över huvud taget och dessutom har en häst och tusen andra saker jag vill ta hand om under helgen hoppar av otålighet efter några timmar?
Som sagt verkar de flesta helt OK med att det tar sådan tid med LC men jag undrar ändå inte om man inte hade kunnat hitta på något annat system som gjorde att man kunde komma hem lite tidigare?
Eftersom man lämnar ifrån sig hundens licensbok (värdehandling) när tävlingen börjar och man sedan behöver få den ifylld när alla hundars resultat har redovisats måste man i princip stanna "till the bitter end" (såvida man inte känner någon som kan ta hand om boken åt en) och det är just detta system som känns lite väl stenålders för mig.
I dagens datoriserade samhälle när minsta fis redovisas på nätet borde man kunna sköta resultatinskrivningen på ett smidigare vis än genom att handskriva i licensböckerna, eller?
Nu blev det ju ändå fel i flera/ mångas böcker i lördags så systemet i sig verkar långt ifrån "vattentätt".
Nej, personligen skulle jag önska att resultaten redovisades fortlöpande, precis som de görs på mina dressyrtävlingar och om man ser att man inte har med placeringarna/ priserna att göra så skulle man kunna hoppa in i bilen och köra hem.
Jag har allt sedan jag började med LC noterat en tämligen hög medelålder bland de 2-benta deltagarna (ligger säkert kring 40 år) och om man vill ha en återväxt inom sporten bör man kanske redan nu fundera på hur man kan göra den mer lätt-tillgänglig och attraktiv?
Unga människor/ småbarnsföräldrar har sällan en hel helgdag att avsätta och kanske kunde man som sagt finna sätt att "rationalisera" tävlandet.
Förstår att själva ordet rationalisera ger en negativ klang och får det att låta som att tävlandet bara är någon man vill ha överstökat men kanske ändå någon förstår vad jag menar?
Att stå utomhus i kanske 10-12 timmar, i inte alltid den bästa väderleken och när man kanske har tusen saker att göra hemma har i alla fall för mig personligen förtagit lite av lusten till tävlande men det är jag kanske fullständigt ensam om?
Det skulle vara otroligt roligt om ni som sysslar med LC ville kommentera lite kring mina tankar.
Är jag helt dum i huvudet eller finns det några korn av vettiga idéer alls?
Jag, som har tävlat dressyr i ca 25 år gör gärna jämförelser med denna sport eftersom både dressyr och LC bygger på en bedömning och dessa ju snarare är subjektiva än objektiva.
Det är aldrig så att alla tycker lika om x antal hästar eller hundar, var sig det gäller dressyr, utställning eller som i lördagens fall LC.
Vad jag tycker är bra med LC är att man har flera olika domare och att hundarna får springa 2 lopp. Detta minskar i alla fall misstanke om jäv/fjäsk/godtycke- you name it, när det handlar om domarna och för hundarnas del blir det mer fair om de får mer än en chans att visa upp sig.
Det ena loppet kanske var rena "lycko-loppet" eller så kanske hunden hade "otur" på olika vis- med 2 lopp inbillar jag mig i alla fall att det blir mer rättvist men jag kanske tänker fel?
Intressant var att studera de 2 domarnas poäng efter whippetarnas första omgång i lördags.
Jag kände igen mycket från dressyrens värld. Dels detta med att det kan skilja (alltför) mycket mellan 2 olika domare, på en av hundarna skilde det tex 12 hela poäng, dvs mer eller mindre avståndet mellan bäst och sämst poäng och dels detta med att riktigt bra och riktigt dåliga hundar oftast blir lika bedömda medan det är "mellanskiktet" som kan få väldigt varierande poäng.
Så är det även inom dressyren- topphästarna blir mer eller mindre alltid placerade oavsett domare, vissa ekipage kommer "alltid" bland de sista men de som ska rangordnas däremellan- tja...där kan man se precis vilka poäng som helst beroende på domare.
En annan sak som jag reagerat över på LC-proven är att de tar i princip hela dagar i anspråk för alla, dvs inte bara för funktionärerna och vi talar då om att man är på plats från ca 07.00 till 18.00, dvs mer än 10 timmar!
Kanske är det för att det ordnas så få tävlingar per år som de flesta verkar helt nöjda med detta, jag får nästan känslan av att i alla fall vissa verkligen vill suga på karamellen så länge som möjligt medan jag, som dels är måttligt road av LC över huvud taget och dessutom har en häst och tusen andra saker jag vill ta hand om under helgen hoppar av otålighet efter några timmar?
Som sagt verkar de flesta helt OK med att det tar sådan tid med LC men jag undrar ändå inte om man inte hade kunnat hitta på något annat system som gjorde att man kunde komma hem lite tidigare?
Eftersom man lämnar ifrån sig hundens licensbok (värdehandling) när tävlingen börjar och man sedan behöver få den ifylld när alla hundars resultat har redovisats måste man i princip stanna "till the bitter end" (såvida man inte känner någon som kan ta hand om boken åt en) och det är just detta system som känns lite väl stenålders för mig.
I dagens datoriserade samhälle när minsta fis redovisas på nätet borde man kunna sköta resultatinskrivningen på ett smidigare vis än genom att handskriva i licensböckerna, eller?
Nu blev det ju ändå fel i flera/ mångas böcker i lördags så systemet i sig verkar långt ifrån "vattentätt".
Nej, personligen skulle jag önska att resultaten redovisades fortlöpande, precis som de görs på mina dressyrtävlingar och om man ser att man inte har med placeringarna/ priserna att göra så skulle man kunna hoppa in i bilen och köra hem.
Jag har allt sedan jag började med LC noterat en tämligen hög medelålder bland de 2-benta deltagarna (ligger säkert kring 40 år) och om man vill ha en återväxt inom sporten bör man kanske redan nu fundera på hur man kan göra den mer lätt-tillgänglig och attraktiv?
Unga människor/ småbarnsföräldrar har sällan en hel helgdag att avsätta och kanske kunde man som sagt finna sätt att "rationalisera" tävlandet.
Förstår att själva ordet rationalisera ger en negativ klang och får det att låta som att tävlandet bara är någon man vill ha överstökat men kanske ändå någon förstår vad jag menar?
Att stå utomhus i kanske 10-12 timmar, i inte alltid den bästa väderleken och när man kanske har tusen saker att göra hemma har i alla fall för mig personligen förtagit lite av lusten till tävlande men det är jag kanske fullständigt ensam om?
Det skulle vara otroligt roligt om ni som sysslar med LC ville kommentera lite kring mina tankar.
Är jag helt dum i huvudet eller finns det några korn av vettiga idéer alls?
Speciella annonser, del 59
http://www.tradera.com/hemlig-lada-auktion_302362_110612849
Någon som hade/ har vågat göra ett sådant här köp?
Någon som hade/ har vågat göra ett sådant här köp?
Tisdag- vi tränar på
I dag blev det morgondressyr i kylan; bara + 1 grad ute vilket är urtråkigt med tanke på att vi går mot maj månad och faktiskt sommar :=(.
Vid den här tiden på året vill jag gärna ha Archie utan täcke i alla fall inomhus men med nästan frost på natten så känner jag att det får vänta. I detta stallet till skillnad från mitt förra har vi möjlighet att ha både fönster och stalldörr öppna så fort temperaturen tillåter; jättebra för luftgenomströmningen och hästarnas välbefinnande men som sagt ganska kallt om man vill ha hästen otäckad.
Jag känner mig väldigt inspirerad vad gäller dressyrträningen just nu och ser fram emot nästa tävling som dock inte blir förrän om några veckor då jag ska rida en LA:4 som ju är det program som jag själv tycker passar Archie och mig bäst.
LA:1 känns lite för "trångt" eftersom det går på kort bana, LA:2 har jag aldrig ridit (finns aldrig på tävling här), LA:3 har de långa skänkelvikningarna där vi fått sådana hemska underbetyg (rekordet var den domare som satte betygen 1, 1 på dessa....det kommer jag nog aldrig att komma över :=))och LA:6 känns fortfarande liiiite för svårt för oss.
I eftermiddag är planen att jag ska ge My med Rocky en tömkörningslektion eftersom My ville prova på detta. Rocky torde vara perfekt för ändamålet eftersom han dels går i form otroligt lätt även oinspänd och dels lyssnar och har fin egen bjudning hela tiden. Ett praktexemplar helt enkelt :=)!
Vid den här tiden på året vill jag gärna ha Archie utan täcke i alla fall inomhus men med nästan frost på natten så känner jag att det får vänta. I detta stallet till skillnad från mitt förra har vi möjlighet att ha både fönster och stalldörr öppna så fort temperaturen tillåter; jättebra för luftgenomströmningen och hästarnas välbefinnande men som sagt ganska kallt om man vill ha hästen otäckad.
Jag känner mig väldigt inspirerad vad gäller dressyrträningen just nu och ser fram emot nästa tävling som dock inte blir förrän om några veckor då jag ska rida en LA:4 som ju är det program som jag själv tycker passar Archie och mig bäst.
LA:1 känns lite för "trångt" eftersom det går på kort bana, LA:2 har jag aldrig ridit (finns aldrig på tävling här), LA:3 har de långa skänkelvikningarna där vi fått sådana hemska underbetyg (rekordet var den domare som satte betygen 1, 1 på dessa....det kommer jag nog aldrig att komma över :=))och LA:6 känns fortfarande liiiite för svårt för oss.
I eftermiddag är planen att jag ska ge My med Rocky en tömkörningslektion eftersom My ville prova på detta. Rocky torde vara perfekt för ändamålet eftersom han dels går i form otroligt lätt även oinspänd och dels lyssnar och har fin egen bjudning hela tiden. Ett praktexemplar helt enkelt :=)!
måndagen den 12:e april 2010
Måndag- ny cykel!
Idag vilade Archie som planerat och jag åkte till Sally för att träna henne och Mulle efter jobbet.
Vädret har varit strålande med mycket sol och jag tog inte in Archie från hagen förrän vid 19.00, han verkade inte ledsen för det.
Ledsen var det sista jag var när jag kom hem och fann att älskade maken hade överraskat mig med en helt ny cykel, otroligt fin! Det enda "bekymret" nu är hur jag ska "våga" använda något så fint på våra leriga och skumpiga vägar, det känns den aldeles för fin för :-)!
Vädret har varit strålande med mycket sol och jag tog inte in Archie från hagen förrän vid 19.00, han verkade inte ledsen för det.
Ledsen var det sista jag var när jag kom hem och fann att älskade maken hade överraskat mig med en helt ny cykel, otroligt fin! Det enda "bekymret" nu är hur jag ska "våga" använda något så fint på våra leriga och skumpiga vägar, det känns den aldeles för fin för :-)!
LC-provet i Sjöbo i lördags! (låååångt hundinlägg)
Ja, lite om helgens tävling för Soyas del har jag redan avhandlat i tidigare blogginlägg och ni som är riktigt LC-intresserade har säkert läst både resultat och reflektioner på andras bloggar men jag ville ändå plita ner mina intryck av dagen, berätta om lite lustigheter och sammanträffanden osv.
Resultatmässigt kan jag inte skryta med några sensationer för Soyas del så vida man inte anser att det är en sensation att komma bland de sista (!!!) i tävlingen (vilket jag helt skyller på att det är en bedömningssport då Soya konditionsmässigt och uthållighetsmässigt står sig mot vilken hund som helst enligt mig i alla fall).
Lika dåligt som det gick för Soya lika bra gick det för hennes kompisar helbröderna Kenzo (Sommarhagens Singin´ in the Rain) och Higgins (Sommarhagens Footloose) som blev 2:a respektive 4:a.
Superkul för uppfödaren Maria Groth vars Java är min favvohund all times utseendemässigt och för Bengt och Mikael, de supertrevliga och ambitiösa hundägarna.
Om vi från resultaten går över till mina berömda "märkliga sammanträffanden- del 867" så inleddes tävlingsdagen med att jag stannade på Statoil i Staffanstorp för att handla lite mat och dryck.
Vem möter jag genast om inte ett par som jag träffat på flera träningar- de har en enorm varghund som jag fascineras av (hans munkorg ser ut som en stor fruktkorg och Soya hade nog nästan kunnat få plats i den om hon kringlade ihop sig tillräckligt).
Paret bor inte alls i Staffanstorp och var inte ens på väg till tävlingen utan hade bara "vägarna förbi" så nog var det konstigt att vi stötte ihop?
Om vi sedan ska gå över på "märkliga sammanträffanden del 868" så behövde jag inte vänta så länge på att detta skulle dyka upp- det hände närmare bestämt inför Soyas första lopp.
Det visade sig nämligen att Soya skulle springa mot en tik vars ägarinna dels var en bloggläsare (mycket trevligt för egot) och framför allt så visste hon utmärkt väl vem Soya var! Och hur kunde hon veta det? Jo....bland annat för att hon var den som såg Soya utannonserad på Blocket i januari förra året och hörde av sig till hennes uppfödare för att göra dom uppmärksamma på detta.
Som den minnesgode bloggläsaren kommer ihåg blev det ju så att uppfödarna köpte tillbaka Soya av Blocket-annonsören (OBS! Inte den person som de själva hade sålt Soya till ursprungligen) och sedan fick vi köpa henne av uppfödarna (vårt bästa köp någonsin!!!).
Ja, detta om märkliga sammanträffanden....
Här har jag fotograferat lilla Mimmi (Soya alltså) efter hennes första lopp och tänk vad skenet kan bedra!
Om man bara tittar på bilden kan man tro att detta är en lugn och sansad tävlingshund men det vill jag verkligen inte påstå att hon är!
Innan loppet höll hon på med sina sedvanliga cirkuskonster- hoppade, skällde, drog i kopplet som en dåre osv och efter loppet- ja....det är en historia för sig!
En liten stund efter att Soya hade sprungit sitt första lopp ville jag visa en annan whippetägare den "pyjamas" (overallen med ben som ni redan har fått se bild på- den mörblå med stjärnor) jag låtit sy upp åt Soya.
Vi gick bort till min bil- jag satte in Soya i buren men fällde inte ner bagageluckan på bilen.
Just som jag ska förevisa pyjamasen ser jag hur Soya vräker sig mot buren- hur dörren flyger upp och hur hon flyger iväg mot tävlingsplatsen där lopp pågår för fullt.
Det ska sägas att min bil var parkerad flera hundra meter från banan, att bilens bagageutrymme var vänt bort från banan osv men det spelade ingen roll- Soya visste var hon skulle och mitt VRÅL "SOYA!!!!!!!!!!" fick henne bara att stanna till en tusendels sekund innan hon "gav mig fingret" och stack iväg som en oljad blixt, fortfarande med tävlingstäcke och sele på sig men utan munkorgen.
Jag kan lova er att Usain Bolt hade dött av avund om han hade sett mitt lopp mot tävlingsbanan för medan han springer i utrustning väl lämpad för ändamålet rusade jag fram i världsrekordfart iförd ridskor, jeans med långkalsonger under och en tjock dunjacka!
Men vare sig jag hade slagit hastighetsrekord eller inte kunde jag (så klart) inte springa ikapp en hund som springer i ca 50 kilometer i timmen (den hastigheten räknade en annan whippetägare ut) utan Soya sprang rakt in i ett pågående lopp som fick brytas.
Ni kan ju bara tänka er hur otroligt dum jag kände mig och min enda tröst är att de hundar som sprang i alla fall hade hunnit bli tillräckligt bedömda för att loppet skulle slippa köras om. Dessutom fick den ena hunden (Källornas Ernst) den omgångens högsta poäng av alla whippets så det kan ju knappast ha varit till hans nackdel att han plötsligt fick ett rödtäckat monster i hälarna.
Men oavsett vilket så var det som sagt väldigt obehagligt och med facit i hand kunde det ju också ha inträffat en rejäl olycka med min lösa hund.
Det som kändes som en stor tröst var att jag fick ett mycket fint bemötande av tävlingsledaren (?) Per Nordahl som snabbt plockade fram regelböcker osv för att ta reda på om jag skulle behöva betala böter vilket en arg funktionär skrek till mig var straffet för Soyas (och mitt givetvis) "brott".
Nu visade det sig att det inte var förenat med något straff att ens hund rusar in under någon annans pågående lopp, konstigt i och för sig kan jag tycka (jag hade förväntat mig en uteslutning ur tävlingen) men om nu reglerna är så så är det bara för mig att ödmjukt tacka och verkligen se till att aldrig någonsin mer råka tappa min hund- inget man vill bli ihågkommen för eller stoltsera med!
Och otroligt nog...åter igen ett...ska vi kalla det sammaträffande....så hade jag 10 minuter innan Soyas rymning kommenterat Soyas färg på följande vis till en annat whippetägare:
"Ja...det är ju lite speciellt med en svart hund. Det finns ju nästan bara Soya så det kan bli svårt att mörka (observera ordvitsen) om hon skulle råka gör sig skyldig till något. Alla vet ju vem hon är...."
Nu är det ju varken första eller sista gången sådant här inträffar; förra året tog sig en hund ut genom en glipa i fönstret på den bil där den låg så vissa hundars driv efter "luren" är verkligen enorm men det ursäktar ju ändå inte mitt eget slarv i lördags.
Nåja, nog ordat om detta men ett litet råd till den arga funktionären kan jag i all välmening dock kosta på mig även om jag då tog illa vid mig :
Tänk på din position som just funktionär och ha dessutom regelverket klart för dig innan du skäller ut någon som redan kände sig chockad och ledsen över det inträffade!
Ni som vet min inställning till whippetars färger förstår säkert varför jag tagit kort på just denna hund: jag gillar de fläckiga (eller vad de nu kallas på "hundspråk"- vi hästfolk kallar sådana här hästar för SKÄCKAR ) mycket!
Hittade även en ny färg-favorit i lördags- det var en form av brun färg på hundarna som jag som hästmänniska skulle säga går åt det STICKELHÅRIGA men hundfolket har ju säkert en helt annan benämning av denna färg. Bengt Held- du har en brun hund åt detta hållet (och har dessutom avslöjat att du är en bloggläsare, ha ha)- kanske du kan svara på vad färgen heter? Eller så heter den helt enkelt BRUN :=)?
Såg också några vackra grå hundar (som jag TROR benämns BLÅ) och framför allt italienarna är ofta utrustade med väldigt vackra färger.
Jag är, som jag redan nämnt tidigare, oerhört förtjust i dessa "popcorn" (som en whippet-vän benämner dom) och onekligen ser de (italienarna) ofta ut just som popcorn som poppar upp ur en överfull kastrull.
Jag misstänker att jag för egen del hade haft svårt att uthärda denna ettrighet i längden (och dessutom skulle jag nog inte våga rida med en italienare och ha den så mycket i stallet) men i små doser tycker jag att de är väldigt gulliga med den mest käcka uppsyn man kan tänka sig.
På tal om färger och utseende sa jag till en annan whippetägare att jag faktiskt tycker att "man" (dvs jag) ser fler italienare som jag tycker är vackra än dito whippets, nästan ALLA italienare är söta medan jag inte kan säga detsamma om whippetarna faktiskt :=)!
Här ser man sinnebilden av vinthundens temperament INOMHUS fast dessa hundar befinner sig otroligt nog bara en liten bit från en av tävlingsbanorna.
Båda dogsen låg på detta vis "hur länge som helst" och jag var väldigt förundrad måste jag säga.
Nu vet jag inte om de även tävlade och hur starkt driv DE hade men jag måste verkligen beundra deras förmåga att slappna av.
Så är ju Soya också hemma men på tävling är det som ni har förstått andra bullar....
Detta får mig åter att fnissa åt de (okunniga) som tror/ tycker att man TVINGAR en vinthund att springa/ tävla.
Jag skulle faktiskt vilja påstå att i alla fall whippets i valet mellan att ligga och sova i trädgården och jaga "luren" hade valt det sistnämnda till ENORM skillnad från hästar som jag lika tvärsäkert påstår utan undantag hade valt att sova i boxen framför att hoppa hinder eller "gå krumelurer" på en dressyrbana!
Resultatmässigt kan jag inte skryta med några sensationer för Soyas del så vida man inte anser att det är en sensation att komma bland de sista (!!!) i tävlingen (vilket jag helt skyller på att det är en bedömningssport då Soya konditionsmässigt och uthållighetsmässigt står sig mot vilken hund som helst enligt mig i alla fall).
Lika dåligt som det gick för Soya lika bra gick det för hennes kompisar helbröderna Kenzo (Sommarhagens Singin´ in the Rain) och Higgins (Sommarhagens Footloose) som blev 2:a respektive 4:a.
Superkul för uppfödaren Maria Groth vars Java är min favvohund all times utseendemässigt och för Bengt och Mikael, de supertrevliga och ambitiösa hundägarna.
Om vi från resultaten går över till mina berömda "märkliga sammanträffanden- del 867" så inleddes tävlingsdagen med att jag stannade på Statoil i Staffanstorp för att handla lite mat och dryck.
Vem möter jag genast om inte ett par som jag träffat på flera träningar- de har en enorm varghund som jag fascineras av (hans munkorg ser ut som en stor fruktkorg och Soya hade nog nästan kunnat få plats i den om hon kringlade ihop sig tillräckligt).
Paret bor inte alls i Staffanstorp och var inte ens på väg till tävlingen utan hade bara "vägarna förbi" så nog var det konstigt att vi stötte ihop?
Om vi sedan ska gå över på "märkliga sammanträffanden del 868" så behövde jag inte vänta så länge på att detta skulle dyka upp- det hände närmare bestämt inför Soyas första lopp.
Det visade sig nämligen att Soya skulle springa mot en tik vars ägarinna dels var en bloggläsare (mycket trevligt för egot) och framför allt så visste hon utmärkt väl vem Soya var! Och hur kunde hon veta det? Jo....bland annat för att hon var den som såg Soya utannonserad på Blocket i januari förra året och hörde av sig till hennes uppfödare för att göra dom uppmärksamma på detta.
Som den minnesgode bloggläsaren kommer ihåg blev det ju så att uppfödarna köpte tillbaka Soya av Blocket-annonsören (OBS! Inte den person som de själva hade sålt Soya till ursprungligen) och sedan fick vi köpa henne av uppfödarna (vårt bästa köp någonsin!!!).
Ja, detta om märkliga sammanträffanden....
Här har jag fotograferat lilla Mimmi (Soya alltså) efter hennes första lopp och tänk vad skenet kan bedra!
Om man bara tittar på bilden kan man tro att detta är en lugn och sansad tävlingshund men det vill jag verkligen inte påstå att hon är!
Innan loppet höll hon på med sina sedvanliga cirkuskonster- hoppade, skällde, drog i kopplet som en dåre osv och efter loppet- ja....det är en historia för sig!
En liten stund efter att Soya hade sprungit sitt första lopp ville jag visa en annan whippetägare den "pyjamas" (overallen med ben som ni redan har fått se bild på- den mörblå med stjärnor) jag låtit sy upp åt Soya.
Vi gick bort till min bil- jag satte in Soya i buren men fällde inte ner bagageluckan på bilen.
Just som jag ska förevisa pyjamasen ser jag hur Soya vräker sig mot buren- hur dörren flyger upp och hur hon flyger iväg mot tävlingsplatsen där lopp pågår för fullt.
Det ska sägas att min bil var parkerad flera hundra meter från banan, att bilens bagageutrymme var vänt bort från banan osv men det spelade ingen roll- Soya visste var hon skulle och mitt VRÅL "SOYA!!!!!!!!!!" fick henne bara att stanna till en tusendels sekund innan hon "gav mig fingret" och stack iväg som en oljad blixt, fortfarande med tävlingstäcke och sele på sig men utan munkorgen.
Jag kan lova er att Usain Bolt hade dött av avund om han hade sett mitt lopp mot tävlingsbanan för medan han springer i utrustning väl lämpad för ändamålet rusade jag fram i världsrekordfart iförd ridskor, jeans med långkalsonger under och en tjock dunjacka!
Men vare sig jag hade slagit hastighetsrekord eller inte kunde jag (så klart) inte springa ikapp en hund som springer i ca 50 kilometer i timmen (den hastigheten räknade en annan whippetägare ut) utan Soya sprang rakt in i ett pågående lopp som fick brytas.
Ni kan ju bara tänka er hur otroligt dum jag kände mig och min enda tröst är att de hundar som sprang i alla fall hade hunnit bli tillräckligt bedömda för att loppet skulle slippa köras om. Dessutom fick den ena hunden (Källornas Ernst) den omgångens högsta poäng av alla whippets så det kan ju knappast ha varit till hans nackdel att han plötsligt fick ett rödtäckat monster i hälarna.
Men oavsett vilket så var det som sagt väldigt obehagligt och med facit i hand kunde det ju också ha inträffat en rejäl olycka med min lösa hund.
Det som kändes som en stor tröst var att jag fick ett mycket fint bemötande av tävlingsledaren (?) Per Nordahl som snabbt plockade fram regelböcker osv för att ta reda på om jag skulle behöva betala böter vilket en arg funktionär skrek till mig var straffet för Soyas (och mitt givetvis) "brott".
Nu visade det sig att det inte var förenat med något straff att ens hund rusar in under någon annans pågående lopp, konstigt i och för sig kan jag tycka (jag hade förväntat mig en uteslutning ur tävlingen) men om nu reglerna är så så är det bara för mig att ödmjukt tacka och verkligen se till att aldrig någonsin mer råka tappa min hund- inget man vill bli ihågkommen för eller stoltsera med!
Och otroligt nog...åter igen ett...ska vi kalla det sammaträffande....så hade jag 10 minuter innan Soyas rymning kommenterat Soyas färg på följande vis till en annat whippetägare:
"Ja...det är ju lite speciellt med en svart hund. Det finns ju nästan bara Soya så det kan bli svårt att mörka (observera ordvitsen) om hon skulle råka gör sig skyldig till något. Alla vet ju vem hon är...."
Nu är det ju varken första eller sista gången sådant här inträffar; förra året tog sig en hund ut genom en glipa i fönstret på den bil där den låg så vissa hundars driv efter "luren" är verkligen enorm men det ursäktar ju ändå inte mitt eget slarv i lördags.
Nåja, nog ordat om detta men ett litet råd till den arga funktionären kan jag i all välmening dock kosta på mig även om jag då tog illa vid mig :
Tänk på din position som just funktionär och ha dessutom regelverket klart för dig innan du skäller ut någon som redan kände sig chockad och ledsen över det inträffade!
Ni som vet min inställning till whippetars färger förstår säkert varför jag tagit kort på just denna hund: jag gillar de fläckiga (eller vad de nu kallas på "hundspråk"- vi hästfolk kallar sådana här hästar för SKÄCKAR ) mycket!
Hittade även en ny färg-favorit i lördags- det var en form av brun färg på hundarna som jag som hästmänniska skulle säga går åt det STICKELHÅRIGA men hundfolket har ju säkert en helt annan benämning av denna färg. Bengt Held- du har en brun hund åt detta hållet (och har dessutom avslöjat att du är en bloggläsare, ha ha)- kanske du kan svara på vad färgen heter? Eller så heter den helt enkelt BRUN :=)?
Såg också några vackra grå hundar (som jag TROR benämns BLÅ) och framför allt italienarna är ofta utrustade med väldigt vackra färger.
Jag är, som jag redan nämnt tidigare, oerhört förtjust i dessa "popcorn" (som en whippet-vän benämner dom) och onekligen ser de (italienarna) ofta ut just som popcorn som poppar upp ur en överfull kastrull.
Jag misstänker att jag för egen del hade haft svårt att uthärda denna ettrighet i längden (och dessutom skulle jag nog inte våga rida med en italienare och ha den så mycket i stallet) men i små doser tycker jag att de är väldigt gulliga med den mest käcka uppsyn man kan tänka sig.
På tal om färger och utseende sa jag till en annan whippetägare att jag faktiskt tycker att "man" (dvs jag) ser fler italienare som jag tycker är vackra än dito whippets, nästan ALLA italienare är söta medan jag inte kan säga detsamma om whippetarna faktiskt :=)!
Här ser man sinnebilden av vinthundens temperament INOMHUS fast dessa hundar befinner sig otroligt nog bara en liten bit från en av tävlingsbanorna.
Båda dogsen låg på detta vis "hur länge som helst" och jag var väldigt förundrad måste jag säga.
Nu vet jag inte om de även tävlade och hur starkt driv DE hade men jag måste verkligen beundra deras förmåga att slappna av.
Så är ju Soya också hemma men på tävling är det som ni har förstått andra bullar....
Detta får mig åter att fnissa åt de (okunniga) som tror/ tycker att man TVINGAR en vinthund att springa/ tävla.
Jag skulle faktiskt vilja påstå att i alla fall whippets i valet mellan att ligga och sova i trädgården och jaga "luren" hade valt det sistnämnda till ENORM skillnad från hästar som jag lika tvärsäkert påstår utan undantag hade valt att sova i boxen framför att hoppa hinder eller "gå krumelurer" på en dressyrbana!
söndagen den 11:e april 2010
Veckan som gått
Jag har konstigt nog lite svårt för att börja använda nya täcken- vill inte riktigt "förstöra" deras fina yttre- för man vet ju hur snabbt en rullning i en dyngig hage kan förvandla ett täcke till oigenkännlighet.
Men nu har jag invigt regntäcket jag köpte till Archie i Ullared i måndags och jag faschineras än en gång av hur otroligt bra deras täcken är sett till priset (detta kostade 300:--!!!!).
Av över 10 täcken jag köpt där har jag bara vid ett tillfälle fått med mig ett regntäcke som inte hade bra passform- det var för "djupt skuret" vid halsen vilket gjorde att det kasade aldeles för långt bak- inte alls som detta som ni ser på bilden som sitter som gjutet!
Under den gångna veckan har jag ridmässigt fokuserat på att jag skulle debutera LA:6 på söndagen och även om vissa hade väntat med att starta med tanke på procenten vi fick (59,3) är jag ändå glad att ha "provat på" programmet på tävling även om jag också förstår resonemanget med att vänta tills man är mer "färdig".
Detta är ju inget som på några vis "skadar" hästen (som att hoppa för höga hinder och vägra ut sig tex) och nu känns det som att jag bättre vet "vad det är frågan om" och hur jag ska träna för att lyckas bättre i detta program nästa gång.
Även Soya tävlade i helgen och hade Archie haft HENNES driv och entusiasm hade han säkert redan gått medelsvår med lätthet. Hon är helt enkelt otroligt "taggad" och verkligen älskar, älskar, älskar att springa så ödets ironi är att hon ibland inte gör det särskilt bra :-).
Jag som själv har tävlat i en bedömningssport i massor av år tycker att just hästdressyr är "en mild bris" i jämförelse med lure coursing där man verkligen kan snacka om just BEDÖMNING.
För den oinvigde ter sig nog LC:n än mer obegriplig då det tex inte behöver vara den hund som springer snabbast eller kommer först i mål som vinner.
Till råga på allt görs ibland banor där delar av dom inte ens SYNS för åskådarna så här får man bara lita på domarnas bedömning.
Ja, det är nog tur att LC är en ännu fattigare sport än dressyren där äran får ersätta prispengarna :-)!
Rapport från tävlingen kommer förresten i ett separat inlägg under dagen- varning för en av de längsta publikationerna på länge utfärdas!
Eftersom helgen var bokad för mina tävlingar blev det ingen träning med Sally men det tar vi igen nästa vecka då vi kör "dubbelt" i stället.
Annars har det nog inte hänt så mycket som jag kan (läs: vill) rapportera om. Allt i ens liv lämpar sig definitivt inte för att hängas ut på en blogg (tycker jag i alla fall) för även om jag "bara" har lite över 1000 läsningar i veckan så vet ni ju hur jag tjatar om hur liten världen är.
Jag är inne i ett rätt så trist "flow" där jag är mycket störd/ledsen/ förbannad över flera olika människors agerande i olika frågor men jag tröstar mig med att sådant ofta faller på eget grepp- förr eller senare!
Att jag trots det blivit påverkad av både detta och alla aktiviteter under veckan ser jag som enda förklaring till hur jag, extremt olikt mig, kunde glömma bort dagens årsmöte på ryttarföreningen där jag ju skulle ta emot priset som bästa ekipage i lätt klass förra året.
Faktiskt väldigt pinsamt även om det är långt ifrån alla pristagare som dyker upp för JAG brukar aldrig någonsin glömma mina engagemang på detta vis! Usch!
Får hoppas på en bättre vecka framöver och jag brukar tack och lov få som jag vill.... på ett eller annat sätt faktiskt!
söndag- dagens debut
Starttid 8.49 gjorde att jag min vana trogen fick stiga upp i ottan men fördelen var i alla fall att jag var hemma tidigt och slapp lägga även hela denna dagen på tävling.
Jag tänkte igår att det verkligen är tur att inte hästtävlingar är lika dryga som LC-proven (så heter det som Soya deltog i), då hade det inte blivit mycket tävlande för min del.
Jag tycker inte att jag har fått till så bra ritter i veckan så mot bakgrund av detta är jag nöjd med dagens debut.
Mina mål var att helst rida på mer än 60 % och gärna slippa komma sist i klassen och eftersom jag red på strax över 59 % och hade 8 ekipage bakom mig i resultatlistan så kändes det bra.
LA:6 var ju förklass till MSVB:4 och några ekipage skulle även rida denna så jag inbillar mig att konkurrensen var hyfsad.
Både första och andra-priset togs omhand av Britt-Marie Henningsson-Ivarsson, extemt rutinerad och som jag numera möter varje vecka hos Ebba.
Säga vad man vill om Archie man han är i princip nästan aldrig "olydig"- han kanske inte alltid utför en rörelse helt korrekt men det händer som sagt nästan aldrig att han tex går bakåt i en halt, fattar fel galopp, börjar galoppera i en travökning osv men idag blev jag faktiskt sur på honom.
Han började med att trava flera steg innan halten ur galopp och ännu värre var då jag skulle fatta galopp ur skritt och han ignorerade mina mer och mer inborrade skänklar. Han bara skrittade vidare tills jag till slut lyckades få honom i galopp, flera steg för sent.
Men medan jag red runt innan startsignal visade han hur fantastisk han kan kännas om jag verkligen rider bra och den känslan ska jag leva på länge och sträva efter.
En hel del 7:or blev det ändå, bland annat på några övergångar och på vägarnas rätta ridande och inget betyg under 5 även om jag själv hade gett den ena förvända galoppen en 4:a. Den kändes riktigt usel, riktig "travgalopp" som knappt höll ihop- mycket olikt oss!
Jag undrar om inte Archie blev lite påverkad av mig som i min tur nog var lite extra spänd. Hann tex 2 gånger tänka "var f..n ska jag nu" innan jag mindes den rätta vägen i sista stund.
Men så kan det vara för mig; jag behöver ha ridit igenom programmet en gång på tävling innan det blir något vettigt av det och så tror jag det var idag.
Nu blir det hage resten av dagen för Arch, imorgon vilodag och sedan ska vi verkligen ta itu med det här programmet på allvar :-)!
Jag tänkte igår att det verkligen är tur att inte hästtävlingar är lika dryga som LC-proven (så heter det som Soya deltog i), då hade det inte blivit mycket tävlande för min del.
Jag tycker inte att jag har fått till så bra ritter i veckan så mot bakgrund av detta är jag nöjd med dagens debut.
Mina mål var att helst rida på mer än 60 % och gärna slippa komma sist i klassen och eftersom jag red på strax över 59 % och hade 8 ekipage bakom mig i resultatlistan så kändes det bra.
LA:6 var ju förklass till MSVB:4 och några ekipage skulle även rida denna så jag inbillar mig att konkurrensen var hyfsad.
Både första och andra-priset togs omhand av Britt-Marie Henningsson-Ivarsson, extemt rutinerad och som jag numera möter varje vecka hos Ebba.
Säga vad man vill om Archie man han är i princip nästan aldrig "olydig"- han kanske inte alltid utför en rörelse helt korrekt men det händer som sagt nästan aldrig att han tex går bakåt i en halt, fattar fel galopp, börjar galoppera i en travökning osv men idag blev jag faktiskt sur på honom.
Han började med att trava flera steg innan halten ur galopp och ännu värre var då jag skulle fatta galopp ur skritt och han ignorerade mina mer och mer inborrade skänklar. Han bara skrittade vidare tills jag till slut lyckades få honom i galopp, flera steg för sent.
Men medan jag red runt innan startsignal visade han hur fantastisk han kan kännas om jag verkligen rider bra och den känslan ska jag leva på länge och sträva efter.
En hel del 7:or blev det ändå, bland annat på några övergångar och på vägarnas rätta ridande och inget betyg under 5 även om jag själv hade gett den ena förvända galoppen en 4:a. Den kändes riktigt usel, riktig "travgalopp" som knappt höll ihop- mycket olikt oss!
Jag undrar om inte Archie blev lite påverkad av mig som i min tur nog var lite extra spänd. Hann tex 2 gånger tänka "var f..n ska jag nu" innan jag mindes den rätta vägen i sista stund.
Men så kan det vara för mig; jag behöver ha ridit igenom programmet en gång på tävling innan det blir något vettigt av det och så tror jag det var idag.
Nu blir det hage resten av dagen för Arch, imorgon vilodag och sedan ska vi verkligen ta itu med det här programmet på allvar :-)!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
