Onsdag

Eftersom vi hade det årliga mötet med vår vägförening igår var jag tvungen att flytta fram Ebba-träningen till idag och eftersom jag ska tävla på fredag, då Ebba vanligtvis rider Archie, bestämde jag mig för att skippa den egna träningen och låta henne rida.

Förvisso är min egen träning också viktig men jag tror faktiskt att det gagnar både Archie och mig ÄNNU mer när Ebba rider.

Idag blev det mest slutor i galopp, både på diagonalen och utmed långsidorna och i denna rörelse, i alla fall i höger-slutan kommer Ebba åt Archie mycket bättre än jag (och det beror så klart inte bara på att hon rider med 6 hål längre stigläder :-)).
Högerslutan är nu riktigt bra till skillnad mot för några månader sedan då man knappt såg NÅGON skillnad mellan arbetsgalopp utmed långsidan och SLUTA i galopp utmed långsidan :-).

Ebba fortsatte även med att introducera galopp-piruetter för Archie även om det än så länge är långt, långt ifrån regelrätta sådana.

Själv har jag bara tränat på att rida på så små volter i galopp som möjligt men nu ska jag börja göra detsamma fast med tagen bakdel.

Efter dagens pass dröp Archie av svett, inte bara på grund av att han verkligen får jobba utan för att vårvärmen också äntligen har kommit!

Speciella annonser, del 54

Synd att de (kavajerna) är så dyra:

http://www.clagard.se/

Fast om man är hoppryttare kanske man kan bli sponsrad:

http://www.clagard.se/sponsor/sponsor.htm

Speciella annonser, del 53 (hund)

http://www.blocket.se/stockholm/Antiskall_for_hundgard_eller_inomhusmiljo_20486288.htm?ca=23_11&w=3

Måste säga att jag blir mest full i skratt:

"Modellen kan även användas manuellt för dig som är hundrädd för att t.ex. skrämma iväg hundar. Rikta enheten mot den anfallande hunden och tryck på knappen....."

Funkar det tro?

Och om inte....då blir man uppäten?

Auktionshysteri?

Ibland är det nog lätt att dras med i mass-hysteri....

Igår hade jag lösa planer på att besöka en cykelauktion:

http://www.malmo.se/Medborgare/Stadsplanering--trafik/Trafik--hallbart-resande/Gang--och-cykeltrafik/Cykelauktioner-2010.html

i hopp om att hitta en billig cykel.

Vis av mina misstankar kring Tradera (mer om detta längre ner) frågade jag dock en kollega som hade varit på en av dessa auktioner tidigare om det var lönt att åka dit och hans bestämda svar var NEJ!

Enligt kollegan bjöd "folk" hutlösa priser för skitcyklar och han kunde inte förstå varför? Man hade kunnat hitta långt billigare exemplar på Blocket enligt honom och jag tror säkert att han hade rätt och det var därför jag inte åkte iväg heller.

Min teori är att folk dras med i någon slags "auktionshysteri" och bjuder långt mer än vad de hade tänkt från början och/ eller utan att objektivt tänka efter om priset är rimligt.

Kolla på nedanstående annons:

http://www.backontrackshop.se/product.asp?product=21

I denna nätaffär kan man alltså köpa en ryggvärmare för 685:--. Betalar man med kort kostar det inget mer, vill man ha postförskott kostar det 55:-- extra.

På Tradera säljs just nu en exakt likadan ryggvärmare för 620:-- + en fraktkostnad på 60:--. priset kan ju stiga ytterligare dessutom, auktionen är inte slut än.

http://www.tradera.com/Back-On-Track-Ryggvarmare-----NYTT--auktion_302360_109276366

Vari ligger logiken?

Märkliga sammanträffanden i Birgittas liv, del 763

Igår fick jag 2 klubbtröjor- ni vet sådana där sweatshirts med ens klubbs emblem på!

Som vanligt, när jag är inblandad, var gåvan ett lite märkligt sammanträffande à la "den lilla hästvärlden".

Trots att jag och maken inte bor i Malmö sedan snart 7 år tillbaka har jag fortsatt att vara patient på den vårdcentral som jag då tillhörde. Den ligger nära ridskolan och tämligen nära jobbet och eftersom jag varit nöjd med den service jag fått där genom åren har jag inte sett någon anledning att byta.

Redan för många år sedan "avslöjade" den sjuksköterska som vanligtvis ger mig min p-spruta (det är därför jag går dit några gånger om året) att hon också var hästägare- till en islandshäst!

Vi har därefter genom åren haft korta samtal kring hästar i allmänhet och våra djur i synnerhet men mer än så har det inte varit.

När jag besökte henne sist frågade hon om det inte var så att jag var medlem i Malmö Civila Ryttareförening och det fick jag ju tillstå att jag var.

Och då visade det sig att hennes granne hade gett henne (sjuksköterskan) 2 klubbtröjor från just min klubb då denna (grannen) slutat rida.

Tröjorna var hur fina som helst men "givetvis" känns det ju märkligt att gå omkring med en annan klubbs tröja än den man tillhör, det tyckte ju både jag och min sköterska.

Så hon undrade helt sonika om jag ville ha tröjorna och det ville jag.

Båda passade hur bra som helst och annars var min plan B att ge dom till Sally, som dels är mindre än jag och dels då tävlar för samma klubb.

Speciella annonser, del 52 (hund)

Jag har ju länge hävdat att om det bara gick så hade min man skilt sig och gift om sig med Soya; så mycket tycker han om henne :=).

Kanske detta vore något för henne i så fall?

http://www.tradera.com/Brudklanning-till-liten-hund-20cm-auktion_161601_109488303

Speciella annonser, del 51

http://www.blocket.se/klippan/Sadelkammare_pa_matt_26287328.htm?ca=23_11&w=3

Visst var det snyggt?

Misstänker att priset är därefter men onekligen tilltalar det i varje fall mig.

Redan "regelbrott" enligt TR

Vad var det jag sa för någon månad sedan....

Jag tror det när jag ser det...typ...

Jag blev ju lite glad när jag läste om följande ändring i dressyr-TR:

"Senast kl 18.00 fem dagar före aktuell tävling ska det finnas preliminära startlistor tillgängliga. Detta är en förändring som säkert många ryttare uppskattar, men som samtidigt ställer större krav på arrangörernas framförhållning".

Idag är det TISDAG, jag ska tävla på FREDAG och inga starlistor står att finna någonstans....

Måndag och Tisdag

Lina och mitt monster för....snart 3 år sedan om jag inte har helt fel för mig. Bilden är tagen sommaren 2007 då Arch är 4 år och ska tävla hos Trunnerups ryttarförening.

Igår hände inget särskilt eftersom det var Archies vilodag. Det var den sedvanliga rutinen; hagen på morgonen, in för att äta lunch, ut i hagen igen, intag vid 18.00 då Soya och jag cyklar till stallet efter att jag redan har varit där efter jobbet för att mocka och fixa med fodret.

I morse red jag ett "sådär" dressyrpass, Archie var inte riktigt med i början och kändes stel i sidorna även om allting blev mycket bättre innan vi avslutade.

Tanken är ju att jag ska rida LA:1 programmet redan på fredag igen men idag red jag inte så mycket linjer ur detta utan fick fokusera mer på att få hästen med på noterna, att vara alert och lätt i handen.

Nu sitter jag och försöker tina upp; + 1 i morse kändes kallt och jag borde nog inte ha varit så snabb med att packa undan termobyxorna....

Speciella annonser, del 50

Fodervärdar till hundar och hästar har man ju hört om men till kakaduor?

http://www.blocket.se/lund/Fodervard_till_kakadua_26543584.htm?ca=23_11&w=3

Verkar vara en mysig pippi i alla fall!

Snart slut på vilan (hundinlägg)

Lilla Mimmi är en riktig livnjutare som tar varje tillfälle i akt att gosa/ mysa/sova/ vila- jag avundas henne ofta ska jag säga :=)!

Men snart är det i alla fall delvis slut på sötebrödsdagarna för om bara någon vecka kommer hundkappträningarna i Landskrona igång igen och då är i alla fall MIN tanke att Soyis ska lufta sig där.

Förra året vid den här tiden var Soya i toppkondition och tränade mycket och ofta med sina hmm...."vänner" (läs: kaninerna) men i år har det inte blivit mycket av den varan.

Det har varit för mycket snö för att de rackarna ska ha varit sugna på att visa sig och de gånger de gjort det så har Soya inte gitit ta några längre race efter dom.

Igår fick jag i alla fall se en studie i hur otroligt snabbt en whippet kan förflytta sig från punkt A till punkt B- flera kilometer på mindre än en minut och när hon kom tillbaka så såg det ut som att hon bara hade varit på en liten kisserunda! Fullständigt oberörd och inte ett flås!

Så förhoppningsvis räcker kondisen till även i år och jag tror att vi ska satsa på de lite längre sträckorna- det känns som att Soya är mer en långdistansare eftersom hon var ganska långsam på förra årets wippet-race träningar.

Hur som helst tycker hon i alla fall att det är hysteriskt roligt och det är faktiskt mest därför vi tränar över huvud taget.

Jag köpte inte Soya som någon form av tävlingsdjur alls, den biten får Archie sköta, men eftersom hon som sagt tycker att det är så himla kul så kommer vi att delta så länge hon vill och jag har tid.

Veckan som gått

Det här svanparet med 2 svarta ungar simmar så stillsamt i närheten av vårt stall. Ett litet vårtecken tycker jag!


Våren blir mer och mer märkbar här i Skåne och det är minsann inte en dag för tidigt!

Vi är snart inne i april och vissa år har jag vid den här tiden planterat penséer i trädgården sedan länge.

Nu ser trädgården tämligen trist ut, den långvariga snön har gått hårt åt gräsmattan som nu snarare är en MOSS-matta :=(.

Jag hoppas på att lite varmare temperaturer ska stabilisera sig, i förra veckan var det en dag + 1 grad på morgonen, dvs KALLT medan det på eftermiddagen var + 13, dvs VARMT. Några dagar senare var det + 15 och SOL, nästa dag var det + 5, ÖSREGN och iskalla vindar. Inte helt lätt att veta hur/ om man ska täcka hästen med andra ord.

På Archie-fronten finns inte något särskilt att rapportera tycker jag, det mesta flyter på så som jag vill och jag försöker att rida varierat med både dressyr, hoppning och uteritter på schemat även om dressyren oftast dominerar.

Tävlingen i söndags var jag mycket nöjd med även om det inte blev någon rosett och jag har flera tävlingar att se fram emot som jag redan har anmält till.

Vårt husletande fortsätter; huset jag var och tittade på i torsdags (maken var bortrest hela förra veckan) var absolut inget för oss till skillnad från ett hus som jag redan har fått lite "inside-information" om ska komma ut på hemnet i veckan.

Jag kollade på det från utsidan redan för flera veckor sedan och har också pratat med ägarna men med lagen om alltings djävlighet (ursäkta) så är huset givetvis för dyrt för oss eftersom det är det mest perfekta hus vi någonsin kommer att se utannonserat :=(. Näst intill nybyggt, otroligt snyggt och som lök på laxen ligger det typ några hundra meter från stallet....stön...

Efter att en av mina klienter vunnit 100.000 på postkodlotteriet blev ju maken och jag också "medlemmar" i detta lotteri (man kan prenumerera på lotter) så mitt hopp står nu "helt enkelt" till att en högvinst delas ut med rekordfart till oss- i så fall köper vi drömhuset direkt (Birgitta 12 år drömmer....).

Veckan som kommer blir en kort sådan arbetsmässigt och ett tecken på att man (läs: JAG) trivs så bra med jobbet är att alla röda dagar alltid kommer som en mer eller mindre glädjande överraskning. Visst är det skönt och härligt på alla vis att vara ledig men det måste vara hemskt att som vissa räkna månaderna till nästa ledighet. Då borde man nog försöka byta jobb....

Söndag- det tar sig....

Givetvis blev det precis som jag förutspådde: jag var klarvaken 06.00 i morse bara för att jag KUNDE sova i princip hur länge som helst :-(.

Otroligt irriterande och efter några fruktlösa försök att somna om cyklade jag och Soya till stallet strax innan 8.

Efter lite mockning och pyssel cyklade vi på en långtur och Soya sprang några riktig långa race utan att efteråt ens flåsa till eller se det minsta berörd ut. Gud give att man hade hennes kondis!

Jag skulle inte starta förrän 17.30 i min dressyrklass (LA:1) så jag hann med en hel del innan det var dags att hämta upp Lina på väg mot Trelleborg.

Väl på plats och efter avslutad ritt var jag mycket nöjd med Archie och även poängen var bättre (64,7%) än för 2 veckor sedan. 4 poäng från placering, 6:a på båda skänkelvikningarna, 7:a på hela skrittprogrammet och samma betyg på hela galopp-programmet utom för 2 bedömningspunkter.

Archie kändes väldigt lätt i handen under hela programmet och hade inga direkta missar och domarens kommentarer var bl.a. att det var en trevlig häst och uppvisning och att ridningen var mjuk :-).

Om allt går enligt planerna blir det tävling redan på fredag, samma program!

Lördag

Idag har jag ägnat mig åt något som jag är duktig på; att vara effektiv!

Jag kan själv häpna över hur mycket man kan hinna med om man sätter den sidan till och idag blev en sådan dag.

Det första jag gjorde på morgonen var att rida ett dressyrpass och även om det inte gick lika bra som de senaste gångerna så var det godkänt :=).

Jag red, som vanligt höll jag på att säga, delar ur LA:1 programmet framför allt (det är detta vi ska tävla i imorgon) men även en hel del ur LA:6-programmet.

Efter passet släppte jag ut Archie i hagen, putsade på mina grejer samt packade undan vintertäckena.

Tog hem en hel del för tvätt, det blv ganska många maskiner skulle det visa sig.

Klockan 09.00 var jag på plats på Lundegård för att träna Sally och Mulle och även de fick rida delar ur LA-programmen, galoppdelarna ur LA:1 och LA:3 närmare bestämt.

Eftersom även Sally och Mulle ska tävla imorgon, fast då i hoppning, så lät jag dom ta några språng och det såg lika lekande lätt ut som vanligt.

Från Lundegård körde jag till ett köpcentrum där jag spanade efter lite nya kläder, dock med magert resultat trots idogt letande. Det blev bara 2 tröjor tyvärr men däremot passade jag på att klippa mig och DET var välbehövligt. Det kändes som att halva håret låg på marken innan frisören var färdig men jag ville verkligen ha bort allt det slitna, det är så fult tycker jag.

Efter hagintag av en mycket blöt häst (idag var det minsann ingen sol) åkte jag hem för att tvätta, städa, färga håret, vila lite i soffan och skriva detta inlägg och det som står närmast på schemat är att åka tillbaka till stallet för att ÅTER ta in Archie och en boxgranne från hagen.

Vi är några stycken som försöker släppa ut våra hästar så mycket som möjligt och eftersom det är uppehåll nu så släppte den andra hästens ägare ut våra hästar och så tar jag alltså in dom.

Ska också gå en tur med Soya så att hon sover sött medan jag själv åker till en arbetskamrat på en inflyttningsfest.

Imorgon har jag PLANERAT (vågar man det???) min första sovmorgon sedan tidernas begynnelse...vi får väl se vad som händer med den...skulle inte förvåna mig om jag är klarvaken 06.00 bara för att jag inte BEHÖVER stiga upp :=(.

Husvisningen :=(

Husvisningen i torsdags blev, som jag trodde tyvärr, en besvikelse och det tog inte många minuter innan jag kunde bocka av objektet som fullständigt ointressant.

Även om huset hade varit hur fint som helst, och det var det inte, så räckte det att stå utanför och höra den extremt brusande trafiken från en motortrafikled i närheten för att bli avskräckt.

Maken och jag bor ju redan utmed en mycket trafikerad väg men ljudet från denna är inte ens en mild bris i jämförelse och man flyttar ju knappast till något sämre, särskilt inte som huset kostar 4 mille och vårt eget 2 !!!!!

Nej som sagt, detta var inget för oss!

En del av rummen var otroligt snyggt renoverade med en massa underbara detaljer och exempelvis väldigt fina takbjälkar och en snygg spiraltrappa upp till ovanvåningen (men Soya hade aldrig kunnat ta sig upp för den- ett jätte-jätte-minus i sig) men några rum hade tillåtits behålla sin ehhh....ska vi kalla det "gamla CHARM".

Ni som vet vad jag anser om FURU i allmänhet och FURU som inredning i synnerhet behöver ju inte tvivla på vad JAG tyckte om nedanstående:



Jag har nog aldrig sett så här gul furu....



.....någonsin...



Det ena badrummets kakel gick inte heller av för hackor *GARV*

Speciella annonser, del 49

Herregud...nu har Victorias bröllop till och med nått hästvärlden...stön...

http://www.tradera.com/Kungabrollop-Schabrak-Royal-2010-Ponny-Pop-Ny-Vara--auktion_302358_109822692

Hihi...nu har jag äntligen lyckats "vinna" något på Tradera!

Igår fick jag det vinnande budet på handskarna ovan.

Jag hade förmodligen kunnat köpa dom lika billigt i Ullared men men....ibland har de inte just vita handskar där faktiskt.

Hur som helst kan det ju vara värt 64 kronor att prova detta sätt att handla på.

Och att någon ska blåsa mig på denna lilla summa kan jag aldrig tänka mig men vi får väl se....

Fredag- hopp i topp och piruett-tränaren Soya!

Dagens bana bestod som synes av ett ensamt räcke på den ena långsidan och en 3-kombination på motsatt sida. 3 cavallettin i mitten.



Med sitt täcke ser Soya ibland ut som kon och precis som man kan använda koner för precisions-ridning så kan man använda min hund till detsamma (fråga Sally som har ridit milimetrar ifrån henne hur många gånger som helst utan att varken hund eller häst brytt sig).



Jag har sagt det förr och jag säger det igen: hoppning är verkligen lösgörande!

Efter x antal språng både travade och galopperade Archie underbart "svingigt" (inte svinigt ha ha) och han gick precis i den form jag ville hela tiden, trots ponnyhacket, som i mina ögon nästan är som att rida med en grimma :-).

Men för att ta det från början så inledde jag hoppningen med mina nya favoriter, cavallettina över vilka jag först travade flera gånger. Jag försökte vända tillbaka rätt snabbt efter varje "genomtravning" så att det blev lite mer intensivt över bommarna än om jag skulle trava över halva ridhuset innan jag styrde emot dom igen.

Efter detta travhoppade jag c-hindret i kombinationen och när Archie hade gjort detta 3-4 gånger övergick vi till att galoppera över cavallettina i en studs-serie med ca 3 meter mellan varje hinder.

När även detta var avklarat hoppade jag 3-kombinationen (ett galoppsprång mellan a och b-hindret och 2 mellan b och c-hindret) flera gånger.

Hoppningen avslutades med hoppning av det ensamma räcket och sedan var det alltså sluthoppat för dagen med i princip bara väldigt fina språng. KUL!

Jag kan verkligen rekommendera att hoppa studs förresten, när man har gjort det några vändor brukar hästarna komma upp väldigt bra med ryggen och få bättre språng på enskilda hinder därefter.

Min träning avslutades med att jag galopperade lite mer samlat på en så liten volt jag kunde och här tog jag Soya till hjälp faktiskt:-)! Jag försökte centrera volten runt henne som i en jättepiruett och det gick faktiskt väldigt bra.

Jag blir ofta aldeles varm om hjärtat när jag ser mina svartisar tillsammans och kan nu Soya hjälpa till lite vettigt på dressyrträningarna vore det ju....som jag brukar skriva YPPERLIGT :-).

Torsdag

Vad kan denna bild föreställa tro?
Jo, i morse när jag skrittade förbi en pytteliten "sjö" (snarare en större vattensamling utmed en åker) såg jag 2 vackra svanar. Tyvärr ser man dom bara om man verkligen vässar ögonen, men de ska vara någonstans mitt i bilden :=).


Lika tidig uppstigning idag som igår och uppe på hästen för ett dressyrpass 05.25.

Vi är inne i ett väldigt trevligt "flow" just nu och en bidragande orsak är absolut Kyra-clinicen i söndags faktiskt även om jag redan några dagar innan den fick till några riktigt fina pass.

Nu försöker jag tänka på en del väldigt kloka och klargörande saker som Kyra förmedlade i helgen, exempelvis att jag "sitter på en gummiboll som man då och då måste pumpa upp", ha ha.
Ni som inte sett clinicen eller läst Liv Borglunds ypperliga referat på http://www.ryttarliv.se/
fattar säkert nada av detta så jag rekommenderar verkligen en genomläsning.

Hur som helst så red jag igenom delar ur LA:1 och LA:6 programmen och jag var så nöjd efter 40 minuter att jag valde att skritta ut resten av passet.

Nu strålar solen (tack!!!) och jag hoppas att Archie njuter i sin hage.

Själv är jag försiktigt förväntansfull (men samtidigt väldigt beredd på besvikelse) inför kvällens husvisning av ett hus i Grevie.

Jag har, min vana trogen, spionerat på huset i förväg (min man tycker att jag är såååå pinsam och skulle aldrig följa med på dessa raider) och misstänker redan att saker och ting inte är lika lovande IRL som de framställs. Men vi får se...

Soya jobbar med mig på "socialen" idag och jag konstaterar åter att jag hade kunnat kandidera till vilken post som helst om jag varit lika populär som hon.
Tur att hon bara kommer hit någon enstaka gång annars hade vi aldrig fått något gjort :=). Köerna av arbetskamrater som vill klappa henne, prata med henne eller bara stirra hänfört slingrar sig långa..........

Favort i repris- vi är bäst :=)!

Nu är det inte just denna pokal jag "vann"- min är på gravering och upp-putsning inför årsmötet då jag än en gång ska baxa hem den :=).

Härom dagen fick jag ett brev från min klubb, Malmö Civila Ryttareförening som lät meddela att jag även i år tilldelats "Lilla Dressyrpriset" för mina och Archies insatser på dressyrbanorna förra året.

Priset delas alltså ut till bästa ekipage i lätt klass och jag blev glatt överraskad att våra placeringar räckt så långt.

Att jag lyckades knipa priset ännu ett år säger kanske mer om dressyrintresset inom klubben än om min eventuella skicklighet men jag prenumererar ändå gärna på denna stora, fula men för mig ändå åtråvärda pokal.

Archie fick den förra året också och även Heron och Decima har några inteckningar var (av 15 inteckningar har jag 7 med 3 olika hästar) så det är som sagt väldigt roligt!

Speciella annonser, del 48

Ja, herregud...så avancerat man kan bo som hund :=)

http://www.blocket.se/alvsborg/Hundhus_Torsten__Avbet_0kr_kontant_23072756.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser, del 47

Pelle Svanslös:

http://www.blocket.se/kalmar/Underbar_svanslos_katt_26462828.htm?ca=23_11&w=3

Onsdag- fridstöraren strikes again!

Båda bilderna är faktiskt tagna samtidigt även om ljuset ser annorlunda ut, klockan är här 06.20 och vi är hemma om 5 minuter.

Den lilla oranga pricken framför Archie är Soya som fortfarande har vintertäcket på sig (i ärlighetens namn mest för att jag ska se henne bättre och för att det faktiskt bara var + 1 grad i morse). Men jag red minsann utan termobyxor (!!!!!) och Archie har fått slippa ländtäcket sedan veckor tillbaka (inte som den häst jag såg hos Ebba igår, som hade ländtäcke på sig trots att det var + 9 grader ute och givetvis ännu varmare inomhus....suck....).


I morse var det dags för en uteritt med djuren och jag tänker inte chocka er genom att berätta hur dags jag var tvungen att stiga upp för att kunna vara på jobbet strax efter 7 (men det börjar på fy och slutar på ra).

Som tur är ljusnar det väldigt tidigt nu för tiden, en sådan här ritt hade varit omöjlig för 2 månader sedan, i alla fall om man inte skulle famla i totalt blindo och treva sig fram.

Jag försökte rida så långt ifrån bebyggelse jag kunde- alla kanske inte uppskattar klapprande hovar utanför sovrumsfönstret klockan 05.30- eller så tycker dom att det är ett långt ljuvligare ljud att vakna till än en skrällande väckarklocka, vem vet?

Även idag, liksom i söndags låg fokus på konditionsträning, jag red i lite friare form och travade väldigt långa träckor och galopperade en hel del.

Passet avslutades som sig bör med spritt på lång tygel och efter 1 timme var alla rastade.

Era erfarenheter av Tradera?

Har långt om länge blivit medlem hos Tradera men ännu inte riktigt fattat "grejen" känner jag.

Det finns säkert knep och knåp som jag inte känner till och som man lär sig som erfaren auktionsbudare, eller?

Själv förlorar jag budgivning efter budgivning- kanske för att jag är för snål helt enkelt?

Jag trodde i min enfald att man kunde göra riktiga FYND men så har det inte sett ut än så länge i alla fall.

Jag, som både jobbar nära EKO och Hööks och som dessutom åker till Ullared minst 3 gånger om året känner ju inte precis behov av att köpa mankammar (!!!!), borstar, ridbyxor som jag inte kan prova innan köp eller ett träns för flera hundra kronor som jag bara sett bild på (Archies huvud ligger mellan cob och full så många träns passar inte alls) men det finns ju annat som man på förhand "vet" passar eller hur det ser ut och då hade det varit roligt att fynda.

Men som sagt; hittills har jag inte haft någon tur. Det jag budat på har sålts för nästan lika mycket som man kan köpa det för via nätbutiker och då har man ändå lite andra garantier än hos Tradera.

Vad är era erfarenheter av Tradera? Har ni gjort några härliga fynd? Blivit lurade? Tips till andra köpare? Vad har jag missat?

Tisdag

Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Hejdå sadeln! Birgitta säljer sin sadel och blir nostalgisk...

Min gamla trotjänare....

Som ni kanske minns köpte jag en ny hoppsadel vid årsskiftet; en luftstoppad Wintec, dvs en syntetsadel.

Min tidigare misstänksamhet mot denna typ av sadlar till trots är jag hittills mycket nöjd och jag kan ju säga att det var väldigt skönt att ha just denna typ av sadel vid söndagens uteritt i hällande ösregn.

Till skillnad mot exempelvis min dressyrsadel (Amerigo Classic) som är hyper-känslig mot regn (minsta regndroppe gör märken i sadeln som man får putsa bort nooooga) så var det bara att ta en handduk och lite hastigt svepa över syntetsadeln efter avslutad ritt. Mycket tidsbesparande och man behöver inte oroa sig för fläckar, mögelangrepp osv.

Efter Wintec-köpet insåg jag att det inte fanns någon direkt mening att behålla min gamla Stübbenhoppsadel, dels passar den inte Archie optimalt och dels tar den ju rätt mycket plats, särskilt som vårt sadelkammarutrymme är begränsat.

Förvisso hade jag kunnat ta hem sadeln och ha den i vårt förråd men en sadel måste ju ändå tittas till och putsas på då och då vare sig den används eller inte och att ägna tid åt detta med en ca 40 år gammal och sliten sadel hade jag i ärlighetens namn inte lust med.

För att så snabbt som möjligt (hah...) bli av med sadeln satte jag ut en annons på Blocket där jag begärde 1000:-- för sadeln men trots att några mailade och ställde diverse märkliga frågor om sadeln fick jag den inte såld.

En märklig fråga kan jag tex tycka är "är sadeln nyligen genomgången av sadelmakare".

Tja...om jag hade lagt pengar på detta hade jag knappast begärt 1000:-- för en märkessadel utan i varje fall minst det dubbla.

Någon mailade helt enkelt "finns sadeln kvar" och när jag svarade "ja" hördes de aldrig mer av.

Hur som helst så sänkte jag priset till 800:-- men sadeln förblev ändå osåld i ca 3 månader och ända tills igår då en tjej kom och tog den utan att knappt ägna den en blick.

Då kändes detta nästan lite väl "abrupt" fast jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt att hålla en avskedsceremoni för sadeln heller.

Det otroliga med tjejen som köpte sadeln var att hon direkt hon såg mig frågade "har du köpte en häst av Bengt Ohlsson någon gång" och det fick jag ju medge att jag hade- Décima för 12 år sedan!!!!

Åter igen besannades uttrycket "alla känner apan...." för tjejen hade tydligen jobbat som hästskötare hos Bengt när jag var där för att köpa Dessan och även om jag inte skulle ha kommit ihåg henne om det gällde liv och död så mindes hon tydligen mycket väl mig eftersom hon sa att hon hade tyckt sig känna igen redan min röst i telefonen?!?!?!

Ja, världen är som sagt liten....framför allt i Skåne.

Liiiite konstigt kändes det som sagt ändå att bli av med sadeln, framför allt när jag minns tillbaka på allt som vi faktiskt upplevt tillsammans.

Denna sadel köpte jag av en stallkamrat (den var redan då mycket gammal) för över 20 år sedan (!!!) och i början av Herons hoppkarriär.

Jag hade dessförinnan hoppat och tävlat i en "allround-mot-dressyr"-sadel vilket bara bevisar att man kan vänja sig vid i att både rida och hoppa i "allt" :=).

Med Stübbensadeln debuterade jag i både LA och MSV hoppning med Heron, jag hoppade in både Décima och Archie med den och även de har tävlat (Archie dock bara på pay-and-ride) med mig sittandes i just denna sadel.

Även om sadeln inte fått vara med på särskilt många prisutdelningar eftersom jag undviker dessa av princip utan nästan alltid kommer till fots så har den säkert tagit minst 50 rosetter åt mig från LD till MSV B- en riktig trotjänare med andra ord.

Nåväl...allting har en ände och korven har två så nu är det dags för någon annan att använda min sadel.

Tjejen som köpte den skulle ha den vid inridning av en 3-åring- väldigt smart att då ha en så här lite mer sliten sadel tycker jag i stället för att riskera att förstöra något finare och dyrare.

Själv får jag väl vara nöjd med att ha fått tillbaka ungefär en fjärdedel av sadelns inköpspris efter mer än 20 års användning även om jag inte är en lika bra businessmänniska som en bekant som för ett tag sedan köpte en sadel från en affär som hade utförsäljning för ca 2500:-- och som kort därefter sålde den för det dubbla på annons! Det kallar jag affärssinne :=)!

Referat från Kyra-clinicen trots allt!

Om ni undrar vad som sades och hände på Kyra-clinicen i söndags kan ni läsa ett mycket bra återgivet referat på min bloggkonkurrents nättidning:

http://www.ryttarliv.se/

Måndag

Måndag= vilodag för Archie och en något längre arbetsdag för mig, det gäller att jobba in lite tid om man vill kunna åka och träna 2 gånger i veckan utan att komma hem mitt i natten.

Körde som vanligt till stallet efter jobbet, fixade i ordning box och mat för att sedan åka hem, hämta hunden och cykla tillbaka för hagintag.

Det låter säkert omständigare än vad det är för jag tycker att jag lika gärna kan cykla till stallet som någon annanstans - Soya måste motioneras oavsett.

Väl hemma kom en spekulant och köpte min gamla hoppsadel och som vanligt då jag har ett finger med i spelet så var även detta möte ett i kategorin "otroliga sammanträffanden".

Mer om detta i morgondagens inlägg- tills dess: Adios!

Veckan som gått

Den gångna veckan bjöd på en hel del soliga dagar vilket genast lättar upp sinnet i alla fall för mig men vi fick också årets första "riktiga" regn när det föll under nästan hela lördagen.

Archies hagtider är numera, med längre och längre ljusa dagar utökade och det tycker jag är jätteskönt. Det var ju en starkt bidragande faktor till att jag bytte stall dessutom- möjligheten att ha honom ute längre utan att behöva slå knut på mig själv för att genomföra det.

Nu cyklar jag snabbt och enkelt till stallet för hagintag vid 18.00 och skulle jag av någon anledning vara förhindrad så har jag i alla fall några stallkamrater som alltid kan hjälpa mig. Jätteskönt när man kan samarbeta på detta vis tycker jag men där är man ju olika som personer.

Vissa vill i alla lägen "sköta sig själv och skita i andra" och det måste man respektera eftersom vår anläggning inte bygger på något direkt kollektiv-tänk.

Jag har nu tagit av de tjockaste täckena i både stallet och utomhus men tycker fortfarande att Archie ser rätt så trist ut i pälsen. Mitt idoga matande med jäst sedan ca 10 dagar tillbaka har i alla fall ännu inte gett några resultat.

Besöken hos Ebba i onsdags och fredags var väldigt givande liksom mitt eget tränande både vad gäller hoppningen, dressyren och gårdagens uteritt.

Hela helgen gick i hästeriets tecken och inleddes på lördagen med ett besök på Tullstorp. Det är roligt att ha sett anläggningen men jag kan inte påstå att jag spontant känner att just hingstvisningarna där är något som jag vill återvända till då jag är helt ointresserad av avel.

Kyra-clinicen på söndagen var mer "min melodi" även om jag spontant inte vill återvända till detta evenemang heller; i alla fall inte om man inte byter arena.

Jag var helt ledbruten under clincen igår och kan nog inte bara skylla på stigande ålder då Sally 13 år kände likadant. Bänkarna var stenhårda men det värsta var nästan att man inte hade något att luta sig bakåt mot- det tog verkligen på ryggen för min del och jag var även ganska stel i morse när jag steg upp.

Att sitta så ihopklämd och så obekvämt en hel dag förtog onekligen en del av intresset för clinicen och det var väldigt skönt när den var slut- inte riktigt den känslan jag ville ha kanske.

Under veckan som kommer hoppas jag på fortsatt fina ritter på Archie, en lyckad tävling på söndag och att husvisningen jag ska gå på på torsdag inte gör mig lika besviken som jag brukar bli när jag ser olika objekt från nätet IRL.

Maken och jag har inte gett upp tankarna på att flytta men eftersom vårt sökområde är minst sagt snävt (för att inte säga mikroskopiskt- vill vill bara bo i ett område inom vilket det knappt finns några hus ha ha) så lär det ta sin tid innan vi byter bostad.

Hiss och diss från clinicen

Jag har aldrig varit vidare bra på att komma ihåg och återge allt från föreläsningar och dylikt och dessutom misstänker jag att man kan läsa om Kyra-clinicen på femtioelva olika bloggar och olika artiklar på nätet så jag ger mig faktiskt inte ens på ett försök att sammanfatta dagen.

I stället tänkte jag göra som jag sett att en del ungdomar gör i sina bloggar: hissa och dissa!

Här kommer således till att börja med dagens hissar:

* Kyra herself. Lika talför, underhållande och inspirerande som jag mindes henne.

* Min egen tränare Ebba som red sist av 10-talet ekipage och som var den ENDA som upprepade gånger klappade sin häst under pågående ritt. Ingen annan ödade ens en klapp på sin häst (annat än på direkt uppmaning av Kyra) trots att många gjorde mycket, mycket som var riktigt, riktigt bra.

* Mia von Essens och Sandra Sterntorps hästar som var de jag tyckte gick bäst.

* Att även en hoppryttare deltog (i hoppsadel)!

* Möjligheten att köpa billig fika. Jag tycker annars ofta att det kan vara hutlösa priser vid liknande arrangemang.

Dissarna var i flera fall desto tristare:

* Man hade sålt (?) så många biljetter att alla inte fick sittplatser. En bekant som hade betalat 475:- för sin biljett krävde att få pengarna tillbaka om de inte ordnade så att hon fick sitta och det var verkligen inte mer än rätt. Vem hade orkat stå upp i ca 7 timmar och för det priset ???

* Kyras böcker såldes slut redan i lunchpausen.

* Alla i mitt sällskap höll på att förgås av ryggont och träsmak pga de obekväma bänkarna.

* Varför finns det alltid dessa EGO-spädbarnsföräldrar som prompt ska ta med sig avkomman till sådana här event? Jag ville höra Kyra- inte bebisgråt! Har man så små barn att man inte kan lämna dom får man faktiskt ta hänsyn och stanna hemma!

Direkt från clinicen!

Sitter på läktaren, inpackad som en sill med halva häst-Sverige runt mig.

Vem tror ni jag parkerade bredvid (bland hundratals bilar)? Jo, bloggläsaren Natalja! Vad är det jag brukar säga om liten värld.....

Solen STRÅLAR för givetvis slutade det regna så fort jag hade hoppat av hästen i morse.

Dagens VÄRSTA var att jag, mega-kontrollerad och ofelbar :-) var såååå nära att åka ifrån biljetten till clinicen! Tänk om jag hade gjort det?!?! FASA!!!!!

Nu måste jag sluta- showen börjar!!!!

Söndag- regn in på bara kroppen!

När jag steg upp 04.30 i morse smattrade regnet mot rutan och jag hann tänka (surt- för jag hatar när planer rubbas) "idag får det bli plan B- tömkörning i ridhuset i stället för den planerade uteritten".

Väl i stallet en halvtimme senare hade regnet nästan upphört och när jag var klar med alla morgonbestyren bestämde jag mig för att återgå till plan A, uteritten.

Givetvis hann vi inte många meter förrän det åter började regna men nu var vi redan på väg så det var bara att bita ihop.

Soya hade i alla fall sitt regntäcke på sig men lyckades trots det demonstrera sitt missnöje genom att i perioder sacka efter och liksom fråga "ska vi verkligen fortsätta".

Men fortsätta- det skulle vi och vi red en, borsett från regnet då, riktigt härlig runda med massor av trav och galopp på sviktande grusvägar.

Eftersom det var så tidigt på morgonen (läs: ingen trafik) vågade jag rida över den stora och annars mycket trafikerade 80-vägen nästan där vi bor och det var skönt att kunna variera sig lite.

Så länge grusvägarna är så här mjuka ska jag försöka att konditionsträna Archie där, det går inte an att bara sitta och rida i fisgalopp inne i ridhuset :=).

Väl tillbaka i stallet kände jag att regnet hade gått igenom jacka, termobyxor, ridbyxor och strumpbyxor, dvs jag var våt in på bara skinnet men efter hagutsläpp kunde jag raskt köra hem för en god frukost, dusch och hårtvätt.

Nu väntar jag på att Birk-Lena ska komma och hämta mig för gemensam färd till Kyra-clinicen i Helsingborg- har ni tur kommer en rapport om detta i kväll.

Ebba, gammal Kyra-elev, ska visa de svåraste rörelserna säger en inside-rapport och jag har lovat att inte resa mig upp på läktaren, busvissla och ropa "MIN TRÄNARE" :=).

Hingstvisningen på Tullstorp i bilder

Att ha besökt Jan Brinks superflotta anläggning Tullstorp Dressage Stable utanför Hässleholm får väl nästan anses ingå i "dressyrallmänbildningen" :=) så i år fann jag för gott att äntligen avlägga visit efter att ha missat de många föregående hingstvisningarna av olika anledningar.



Som synes var det ganska många fler än jag och min dressyrtävlande kompis Susanne som hade valt samma utflyktsmål idag- såg bland annat min hästskötare Lina i publiken samt en del konkurrenter från tävlingsbanan :=).



Visningen inleddes med att Jan Brink, här på Okeanos höll ett litet välkomsttal och sedan red en kortare uppvisning på just denna hingst.



Nästa hingst på tur var den 5-årige hingsten Flash Dancer som reds av Minna Telde (vilken ryttarkropp säger jag bara...och vilken sits....suck... en klar 10-poängare om jag får säga min mening).

Flash Dancer ägs och är uppfödd av en dressyrryttare i min egen ålder, Iwona Majewska, som jag som kuriosa tävlade mot första gången redan på "Heron-tiden". Vilken lycka det måste vara att äga en sådan här häst som faktiskt blev min favorit av de 10-talet hingstar som visades.

Flash Dancer, alltså enbart 5 år gammal var inte bara snygg utan rörde sig utmärkt samt verkade väldigt "skön" att sitta på. Såg också ut att ha en perfekt mun och Minna bara "flöt omkring" på honom, otroligt mjukt och harmoniskt.



Nu undrar ni säkert vad denna bilden föreställer och det ska jag säga er: detta var vad som förutom Flash Dancer imponerade mest på mig idag: underlaget i ridhuset.

Det var någon form av hårdpackad sand (?) på vilken inte ett hovavtryck var lämnat när alla hingstarna var färdigvisade!

Måste vara väldigt dyrt och kanske svårskött tänker jag för annars hade man nog sett detta underlag på många anläggningar?



När visningen av Okeanos, Flash Dancer, Santiago, Chirlon, Hohenstaufen II, Bellagio, Saigon, JJ Rayban och Briar med avkommor var slut fick man gå runt på anläggningen och jag och Susanne passade på att besöka både det runda hingststallet och det "vanliga" (läs: rektangulära) stallet.

Som förväntat rådde minutiös ordning, ovan en bild på delar av sadelkammaren i hingststallet.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Tullstorp som utflyktsmål nästa år för er som inte tog chansen i år, uppvisningen var lagom lång och det bjöds frikostigt på dricka och korv för de hungriga efteråt :=).

Lördag: super-Archie och super-Mulle!

Det kan vara nyttigt.....



...att hoppa på....



lite mer "tittiga" hinder ibland...


Inledde morgonen med ett riktigt, riktigt BRA dressyrpass (utan graman :=))!

Red igenom nästan hela LA:1 programmet (allt utom skrittdelen), red sedan delar ur det flera gånger och därefter delar ur LA:6 programmet. Galoppdelen i detta program tror jag ska passa Archie utmärkt eftersom det inte finns den linje han inte kan gå i galopp (det är lite speciella vägar i just LA:6 tycker jag).

Efter vårt dressyrande skrittade jag ut med hund och häst en kort runda och därefter blev det hage för Archie och bilfärd till Sallys nya stall för mig och Soya.

Väl hos Sally och Mulle höll jag en kombinerad hopp och dressyrlektion för dom och det gick väldigt bra!

Mulle får ibland tendenser att elda upp sig i början, mitten eller slutet av passet och detta kan pågå i allt från i princip hela lektionen till någon minut men idag gick han som ett urverk hela tiden.

Sally visade upp en jättefin förvänd galopp tex och hoppningen ska vi inte tala om- idel supersprång!

Vi passade på att hoppa på lite speciella hinder och Mulle flög över utan att blinka. Nu är just han ingen tittig ponny över huvud taget men annars tycker jag gott att man ibland kan plocka fram lite mer annorlunda hinder när man tränar hemma så att inte hästen får en chock när den ser liknande saker på tävling.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 12 och att min goda vän Susanne ska komma och hämta mig.

Vi ska åka till hingstvisningen på Tullstorp som jag tipsade er om härom veckan.

Nu är jag förvisso tämligen ointresserad av just hingstar men desto mer nyfiken på att se Brinks anläggning.

Stallarna och allt runtomkring sägs ju vara perfektionen själv och väldigt estetiskt och eftersom jag själv tycker att jag är en estet vill jag gärna njuta av detta.

Rapport kommer antingen i kväll eller de närmaste dagarna- ska försöka att ta lite kort också!

Film från förra veckans tävling

Idag kom en länk till Youtube från Lina, min fotograf och filmare :=).

Man ser inte så mycket detaljer på filmen tycker jag själv men det ser ut att flyta på ganska bra i alla fall och min sits, i alla fall med tanke på hur den har varit, ser lite förbättrad ut för det mesta. Men så som jag "kryper ihop" i den andra travökningen är en gräslig Birgitta-klassiker och precis det jag ska försöka arbeta bort- usch så fult!!!!

Här tycker jag också att Archie ser mer normal ut vad gäller halsen :=), på senaste filmen tyckte jag ju att det såg ut som att han var värsta hingsten!

http://www.youtube.com/watch?v=9mJgO02YW1k

Tillägg:

länken fungerar nog inte längre! Prova i stället länken i Linas kommentar nedan!

Fredag

Även denna fredag var det Ebba som red- en vana som Archie inte verkar ha något emot.

Idag fortsatte Ebba att rida mer samlat i galoppen (precis som förra veckan) och det blev förutom en hel del sluta i galopp även en första introduktion till piruetterna med galopp på en mindre volt och med lite tagen bakdel. Nu red Ebba verkligen långt ifrån några piruetter men det är inte fel att börja "känna på" en liten början till dessa i alla fall.

Slutorna i både trav och galopp flyter på bättre och bättre och idag blev det till och med en liten "sax" -:) i travsluta, in från ena långsidan i höger sluta till x och sedan ut därifrån och till slutet av samma långsida i vänster sluta.

Allt flöt på mycket harmoniskt och det var inte bara åskådaren undertecknad som nickade gillande- även Ebba var nöjd med Archies insatser för dagen.

Speciella annonser, del 46

Simma lugnt:

http://www.blocket.se/varmland/Vattenmaskin_25350290.htm?ca=23_11&w=3

Våren är här (hundinlägg)

Som det sig bör i Skåne kommer årstiderna oftast inte sakta smygande utan det brukar snarare vara så att det ena dagen är strålande solsken och nästa dag snöstorm...typ...och vice versa.

För bara några dagar sedan var det minus 3 grader på morgonen medan termometern visade på hela 11 plusgrader i går eftermiddag när jag körde hem från jobbet!



När Soya och jag cyklade till stallet för att ta in hennes häst från hagen träffade vi Soyas pojkvän på vägen.

Hundarna har inte setts på länge och det blev ett kärt återseende.

Som jag har berättat så leker Soya inte med vem som helst- hon gillar inte "hårda tag" och tröttnar också snabbt på klumpiga och slöa hundar som bara orkar leka en minut innan de rasar ihop.

Men Enzo passar henne ypperligt: snäll, skitsnabb och uthållig :=)!



Så här ser bokstaven V ut visar Soya!



Enzo ser så där måttligt intresserad ut av alfabetet.



Men att gräva och smutsa ner sig- DET tycker båda är roligt!



Kanske kan man hitta något ätbart?

Soya gjorde det i alla fall och jag ska inte avslöja vad för då kommer maken att ångra bittert att han pussade på lilla Mimmi igår kväll.

Ledtråd till er andra: det var enligt Soya skitgott, förmultnat och kom ursprungligen från baksidan av Enzo och hade dessförinnan bearbetats i hans mage och tarmar....Och ja....hundar kan äta sådant utan att det är något fel på dom...tro det eller ej :=)!

Micke älskling....fy dig...du skulle inte ha tjuvläst så här långt...nu får du gå och skölja munnen direkt :=)!!!!!

Mitt löfte till mig själv: programträning!

Fick ett mail härom dagen där en av mina vänner med entusiasm konstaterade att hon borde delta i programträningar oftare- hon hade precis varit iväg och det hade varit mycket givande.

Som ett sammanträffande hade jag faktiskt tänkt i ungefär samma banor redan dagen innan hennes mail kom, detta med anledning av att en ryttarmamma i stallet pratat om att vi kanske skulle kunna ordna något sådant arrangemang längre fram.

Som jag redan nämnt flera gånger är jag oerhört slarvig med att träna på just program och det kan man ju verkligen ifrågasätta med tanke på att jag utger mig för att vara en tämligen fanatisk dressyrtävlare.

Borde man inte som sådan träna på program rätt ofta?

Tja...om man ändå vinner allt man ställer upp i så kanske inte behovet föreligger men är det så för mig, dvs att jag är en notorisk vinnarmaskin? Knappast!!!!

Med andra ord är det hög tid att jag tar mig i kragen angående detta och det är tyvärr inte första gången jag försöker att disciplinera mig i detta sammanhang.

Men nu LOVAR, LOVAR, LOVAR jag skärpning, bot och bättring!

För om man redan på hemmaplan tycker att det inte går så bra när man rider igenom programmen (det är väl därför jag undermedvetet undviker det) - hur ska det då gå på tävling?

Där (på tävling) drabbas jag plötsligt av någon form av övertro "det blir säkert bra....." men det blir det ju inte alltid.

Nej som sagt, nu ska här tränas program så det står härliga till!

Bara jag äntrar ridhuset ska Archie av sig själv fatta galopp, vända upp på medellinjen och sedan göra halt vid X för att därefter gå hela program innan jag ens fått på mig ridhandskarna. It´s a promise!

En kommentar till om gramanens förträfflighet

Kom på att jag glömde att nämna ytterligare en sak som kom upp när jag och Ebba diskuterade gramanens fördelar igår.

Ebba påpekade att en del som är emot graman i stället sitter och sliter och drar hästarna i munnen vilket verkligen inte främjar varken "god ridning" eller hästens välbefinnande.

Fördelen med en graman är att man mycket lättare kan lära mindre rutinerade ryttare att sitta med STILLA händer i stället för detta plockande eller i värsta fall dragande/ slitande i tyglarna.

De som tycker att det är synd om hästar som går med graman skulle kanske titta på vad alternativet ibland är; dvs just otrevligt mundragande!

Såg förresten ett skräckexempel på ovanstående under förra helgens tävling.

En ryttare satt under hela framridningen och drog/ryckte konstant i framför allt innertygeln och förutom att det såg hemskt illa ut (både jag och min hästskötare reagerade oberoende av varandra) så kan man ju undra hur det kändes för hästen?

Kanske var den helt avtrubbad och kände knappt längre tygeltagen?

Och frågan är om ryttaren själv är/ var medveten om hur frekvent (läs: utan avbrott) hon drog i tyglarna? Sådant kan ju lätt bli en ful ovana som man till slut inte ens tänker på!

Tyvärr sa den medföljande coachen ingenting om tygeldragandet och orsaken till DET (att inget sades) kan man ju bara spekulera i.

Kanske tyckte personen helt enkelt att det är så hästen ska ridas? Eller så ville personen inte börja hacka på ett så (förmodligen) invant beteende strax innan en tävlingsstart?

Ja, inte vet jag men trevligt var det inte.

Torsdag- Soya lever farligt och Archie imponerar

En "fem-femtio" närmast och en studsserie i galopp (cavalletti-bommarna) i bakgrunden


Idag stod det hoppning på mitt ridschema och eftersom jag inte har några planer på att återuppta hopptävlandet men ändå vill hålla igång själva känslan (som jag tycker att man tappar oerhört snabbt i hoppning om man jämför med dressyr) och gymnasticera Archie valde jag övningar som jag tycker främjar detta.

Innan jag började själva hoppningen fick jag dock gymnasticera mig själv, helt ofrivilligt från min sida kan jag ju säga men ibland har man inget val....

Jag var plötsligt av med Soya vilket jag inte ens hade märkt förrän jag hörde världens tystaste och tillika kortaste gnällande som det nog var rena turen att jag ens registrerade.

Soya är "dum" på det viset; kommer hon bort och jag inte kan hitta henne så är hon tyst som en mus och sitter bara som ett frågetecken och väntar på att jag ska lokalisera henne med någon form av radar.

Hur som helst; det mycket lilla ljudet fick till och med min morgontrötta hjärna att gissa att Soya hade krupit mellan sargen och själva ridhusväggen någonstans, ett mellanrum på en halv meter som mest skulle jag gissa.

Jag red runt och tittade och mycket riktigt....plötsligt såg jag Soya som ynkligt försökte klänga på sargen som om hon skulle kunna ta sig upp den vägen.

Vad göra?

Tja...jag insåg att det bara var att hoppa av och försöka fiska upp henne på något vis, men hur?

Ställde en pall mot sargen och försökte häva mig ner mellan denna och ridhusväggen men Soya befann sig för långt ner för att jag skulle lyckas nå henne.

Jag förstod att enda sättet (om jag inte skulle vänta ut henne och hon kanske skulle våga ta sig tillbaka samma väg som hon kommit in- och det vågade jag inte lita på) var att hoppa in själv mellan sargen och väggen.

Sagt och gjort och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag, trots att jag är smidig som en kylskåp, i alla fall är hyfsat smärt och fick plats i detta trånga utrymme!

En mer "robust" människa hade fastnat och hur skulle DET ha sett ut? Och vem skulle ha räddat oss?

Fatta vad pinsamt att behöva ringa och väcka stallägarna 05.30 för att meddela att man bokstavligen "sitter fast" i ridhuset *GARV*!!!!

Nu behövde jag alltså inte göra detta utan lyckades hoppa ner, fiska upp Soya, slänga henne över sargen och sedan själv hoppa tillbaka- fullständigt täckt av gud vet hur gammalt ridhusdamm.

Jag hann tänka att "om någon ser mig så här kommer de att tro att jag har ramlat av 15 gånger" men sedan insåg jag ju att det aldrig någonsin kommer något till ridhuset på denna okristliga tid....eller?

Nåväl....

Hoppade upp på Archie som hela tiden åsett mina gymnastiska procedurer under stillsamt förundrade blickar och återupptog ridningen och började med att trava över cavallettina.

När vi gjort detta x antal gånger (10 kanske) så ändrade jag avståndet till ca 3, 5 meter mellan dessa och galopperade över- som en studs-serie!

När även detta gjorts (kanske 5 gånger) så började jag den egentliga hoppningen och hoppade hinderna som ni ser på bilden samt ett ensamt räcke på andra långsidan (som inte syns på bild).

Hinderna ni ser är vad en del av oss kallar en "fem-femtio", vilket helt enkelt betyder att det är 5,5 meter mellan dom.

Det är egentligen meningen att man ska trava över A-hindret och sedan ta ett förkortat galoppsprång över B-hindret men jag brukar galoppera in, om än i lite kortare galopp.

Dagens hoppning gick, om vi ska använda ett av mina vanligast förekommande ord i bloggen, YPPERLIGT och jag var väldigt nöjd med Archie.

Ännu nöjdare blev jag efter att ha seglat över det som jag redan innan hade bestämt skulle vara sista hindret och fick höra "braaaaaa Birgitta".

Vände mig förvånat om och såg att stallägaren stod i andra änden av ridhuset, något som alltså aldrig någonsin inträffat sedan jag flyttade dit för ½ år sedan (han skulle vattna ridhuset visade det sig).

Jag har alltså aldrig stött på varken honom eller någon annan levande själ i ridhuset så dags på morgonen så det var verkligen roligt att han fick se Archie i sitt esse och dessutom HOPPANDES :=)!

(Hans egen dotter är btw C-tränare i hoppning).

Speciella annonser, del 45 (om jag får tur i spel....)

Härom veckan besökte jag en klient som hade en glädjande nyhet att förtälja:

Han hade vunnit 100.000 via postkod-lotteriet!!!!!!!!!!

Jag köper själv aldrig lotter eller spelar på något som kan ge pengar men nu blev jag faktiskt lockad att gå med i just detta lotteri; för 150 kronor per månad.

Maken har i alla år hoppats mer på denna form av gambling trots att jag hävdat att man inte kan ha tur i både spel och kärlek (och han påstår ju själv att han haft enorm tur i det sistnämnda) men de vinster han fått (typ 50 kronor som mest) har snabbt ätits upp av nya lottinvesteringar.

Nu står vårt hopp alltså till postkodlotteriet och skulle vi få en högvinst där kanske jag ringer på denna annons:

http://www.blocket.se/klippan/Skrittmaskin_26215513.htm?ca=23_11&w=3

Onsdag

Nyss hemkommen från en lyckad träning för Ebba kan jag konstatera att det var helt rätt att ta med min nya vän Herr Graman dit.

Jag fick rida lite allt möjligt idag, skänkelvikning, öppna i trav och galopp, sluta i galopp, bakdelsvändningar osv och det flöt på riktigt bra.

Ebba delade helt min uppfattning att det är bra för både Archie och mig med det extra stöd gramanen ger, jag kan sitta mer avslappnat och slipper ta i så och Archie lär sig vad som förväntas av honom utan tjafs.

Idag anmälde jag mig till en ny tävling, LA:1 i Trelleborg den 28:e mars.

Fick jag bestämma skulle jag helst rida LA:4 i stället men någon sådan klass finns inte de närmaste månaderna.

Om ett tag tänkte jag debutera i LA:6 och jag ska börja rida linjerna ur det programmet så fort som möjligt nu.

Jag har sett gramanljuset!

När fan blir gammal blir han religiös...eller nåt...
Att jag skulle äga och använda en graman kunde jag inte drömma om i min ungdom men det är tydligen aldrig för sent att bli omvänd....


Varför är det ibland så svårt att "leva som man lär"?

Tja...ibland är det nog så att det är lättare att ge någon ett råd än att själv följa det om rådet exempelvis innebär stora ansträngningar eller uppoffringar av olika slag men ibland är det mer obegripligt.

Själv har jag länge förespråkat att det ska vara lätt och roligt att rida och att man absolut inte ska dra sig för att använda någon form av hjälptygel om man har problem med ridningen (beror ju så klart på vari problemet består- allt avhjälps definitivt inte enbart med detta).

Trots att jag strött detta råd frikostigt omkring mig har jag själv inte haft vett att begripa att min egen ridning, i alla fall i dagsläget, hade varit ganska betjänt av en graman.

Archie har de senaste månaderna blivit "stark" emellanåt, framför allt när jag har spänt bågen och kanske krävt något som han har tyckt har varit jobbigt.

Att slå sig liiiite fri och gärna tappa tempot samtidigt har varit hans lösning och sätt att undkomma och att det inte har blivit så kristallklart för mig får jag väl förklara med att det här med "slå sig fri" inte har betytt "köra upp huvudet rakt i vädret" utan det har varit långt mer nyanserat men dock tillräckligt för att jag skulle tappa "ramen" i alla fall lite.

Det är inte helt lätt att förklara men det har känts lite som att jag antingen haft att välja på friskt tempo men en häst som går liiite över tygeln (ej tillräckligt inramad) eller en häst som är helt inramad men som då tappar tempo.

Igår fattade jag äntligen vad det är som jag borde åtgärda och gick ner till stallet för att hämta en graman mitt under pågående pass.

Kanske var det delvis en placeboeffekt, inte vet jag, men jag hann inte mer än sätta på gramanen förrän Archie kändes mycket, mycket mer "med" mig. Han både travade på friskt framåt OCH gick mjukt i form utan att streta och det blev genast 10 gånger lättare att rida (det där med goda och onda cirklar.....).

Att jag varit så anti graman innan har berott på många olika faktorer; jag har sett det lite som att "fuska", att TVINGA hästen och att riskera att man kanske därefter för alltid är dömd till gramanridning eller skarpare och skarpare bett för att kunna påverka hästen.

Nu hoppas och tror jag i stället att det ska bli ungefär som då jag botade Herons "sticka iväg mot alla hinder i hundranittio" genom att, efter att ha kämpat hur länge som helst och med en massa andra metoder, byta från ett vanligt bett till ett långt skarpare pessoabett.

Heron var så hoppvillig som man bara kunde önska, hoppade på allt man styrde emot MEN det var verkligen "fullt ös medvetslös" när jag började hoppa honom som 4 åring.

Så länge jag travade gick han som en världsmästare i lydnad, samma sak om jag red över bommar på marken men så fort jag fattade galopp och styrde emot ett HINDER; då var det goodbye! Han bara stack!

Otroligt nog gick det väldigt bra att tävla på detta okontrollerade vis men det KÄNDES inte speciellt kul och långt om länge fann jag alltså lösningen.

Minns att min dåvarande tränare Jana Wannius varnade mig för att pessoabett var/är skrapare än man generellt tror men annars avrådde han absolut inte från att prova och det är jag mycket glad över.

Redan första gången jag tog en förhållning på detta bett stannade Heron nästan i luften och sedan tog det verkligen inte lång tid innan hans tidigare olydnad försvann som en avlöning.

Efter ett tag behövde jag inte längre bettet och hoppade därefter under resterande tid av hans hoppkarriär med ett vanligt tränsbett.

Så hoppas jag alltså att det ska bli även med gramanen; att Archie ska fatta att det inte är lönt att FÖRSÖKA streta emot för han kommer ändå inte att komma någon vart och efter hand som han dessutom blir fysiskt starkare och starkare ska han inte ens känna ett behov av det.

Vi får väl se vad som händer.....

Tisdag

Att dagens träning blev framflyttad tills imorgon visste jag redan i fredags så i morse tränade jag på egen hand i ridhuset.

Först gick det inte så bra som jag ville men efter vissa utrustningsförändringar (mer om detta i separat inlägg imorgon) så flöt allting på som en dans :=)!

Även denna dag bjöd på mycket sol även om det fortfarande är minusgrader på morgonen.

Jag har nu börjat ta för vana att cykla till stallet efter jobbet, ett bra sätt att motionera Soya som jag idag anmälde till årets första LC-prov, 10 april.

Hennes tävlande är till skillnad från Archies HELT utan något allvar bakom då LC enligt MIN mening styrs av så mycket som man som hundägare inte kan påverka att dressyrtävlande framstår som rena milimeterrättvisesporten i jämförelse:-).

Speciella annonser, del 44

En ovanlig present till en hästälskare eller något man ska unna sig själv (om man nu gillar denna typ av grejer)?

http://www.blocket.se/stockholm/Armband_av_tagel_fran_din_egen_favorithast_26320507.htm?ca=23_11&w=3

Minns att jag för många år sedan läste om en kvinna som kardade sina colliehundars hår/päls och stickade TRÖJOR (!!!!!) av detta.

Personligen skulle jag inte vilja bära en sådan tröja men det finns säkert de som skulle vara intresserade antar jag....

Schabrak en masse- but why?

Så här ser det nog ut i många hästägares stallskåp. Räknade snabbt till 11 schabrak hos just denna ryttare.


Jag tror det var i det senaste numret av Hippson som jag läste att man gjort någon form av enkätundersökning och bland annat frågat hur många vojlockar/ schabrak man som hästägare hade.

Föga förvånande hade en majoritet 10 schabrak eller fler och jag får väl sälla mig till denna vidlyftiga skara.

Härom dagen, då jag skulle försöka hitta ett oklanderligt schabrak att ha på tävlingen slog det mig hur ologiskt det är att ha massor av schabrak, liksom det oftast är lika ologiskt att ha 5 par ridbyxor tex.

För visst gör väl ni som jag ändå:

Man har sina favoritridbyxor eller sitt favoritschabrak och det är nästan BARA det man använder och "reserver" plockas bara fram när man måste tvätta byxorna eller schabraket.

Av detta följer att det borde räcka att ha 2 par ridbyxor och 2-3 schabrak för inte låter man väl de smutsiga ligga i veckor innan man tvättar?

Sedan kan jag ibland förstå om man TROTS detta resonemang samlar på sig en mängd schabrak, för det är faktiskt så det har varit för min egen del.

Jag har nämligen då och då kommit över otroligt billiga schabrak och då passat på att köpa upp ett lager tänkande att "de äter inte bröd" medan de ligger och väntar på att de schabrak jag använder ska bli utslitna.

En gång hittade jag superfina schabrak i Ullared för 49:-- (de kostade annars 149:-- om jag minns rätt) och dessa är nog bland de bästa schabraken jag haft, långt bättre än tex de Equi-Lineschabrak jag köpte för dyra pengar och snart fick använda till min HOPP-sadel i stället- så mycket krympte de.

Och i somras då Granngården hade någon rea hittade jag, om inte lika bra schabrak så i alla fall fullt godkända sådana för 40 kronor!!!! Då är man dum om man inte köper ett lager så det gjorde jag så klart.

Kanske är det därför så många har en massa hästsaker liggande i stallskåpen- vi hittar något prisvärt och kan helt enkelt inte låta bli- eller vad tror ni?

Hur många schabrak trängs i era skåp och varför har ni det antal som ni har?

Måndag

Även idag har det varit solsken hela dagen och jag misstänker att Archie har haft det riktigt mysigt i hagen.
Han tycker om att stå och njuta i solen och det är ungefär det mest ansträngande han har gjort eftersom måndagar nästan alltid är hans vilodagar- så även idag.

Veckan som gått

stallspöket???


Jaha...vad hände under den gångna veckan?

Tja, Archie och jag har tränat på, på egen hand ända tills i fredags då Ebba red. Nu blir det åter träning 2 gånger i veckan har jag tänkt och det ser jag fram emot.

I lördags gjorde vi vår årstävlingsdebut och nu är jag jättetävlingssugen. Tyvärr är utbudet av lämpliga klasser inte så stort som det brukar vara men några klasser inom de närmaste månaderna ska väl gå att hitta utan att jag behöver köra längre än 7-8 mil (en slags maxgräns för hur långt jag vill köra till en tävling).

Soya skulle ha deltagit på en LC-träning idag men den blev fullt förståeligt inställd pga "dåligt banunderlag" som vi hästmänniskor skulle ha uttryckt det.

På tal om Soya kom hennes bur i fredags och hon har redan hunnit åka i den massor av gånger- helt utan bekymmer. Hon hoppar glatt rakt in och åker tyst och stilla.

För att återgå till Archie börjar jag undra om vi har ett stallspöke!

I torsdags när jag skulle hoppa tyckte jag att stigläderna var aldeles för långa och jag fick korta dom 2 hål innan det kändes som det skulle.

Hann tänka "kan någon ha lånat min sadel" men tanken var så absurd att jag genast förkastade den.

Igår släppte jag ut Archie i hagen efter tävlingen och när jag kom i morse var varenda milimeter på täcket lerigt medan Archie var KLINISKT ren?!?!

Jag börjar tro att stallspöket först har använt min sadel och sedan som tack för lånet storryktat min häst för enligt en annan stallkamrat så var ÄVEN Archie skitig medan han stod i hagen i alla fall (annars kunde man ju tro att någon hade lånat inte bara sadeln utan även hans utetäcke ha ha)!

För det kan väl inte vara så som jag raljerande påpekat för alla benspolar-maniska stallkamrater genom åren: "skiten ramlar av av sig själv under natten och i boxen" :-)?!?!

Förresten måste jag rapportera om en världssensation av stora mått och tillika det säkraste vårtecknet:

JAG RED UTAN TERMOBYXOR IDAG och lived to tell, dvs överlevde denna strapats utan några som helst problem. De´ ni!

Söndag- sol, dragen graman och dålig service

Det märks helt klart att vi går mot ljusare tider nu- jag vaknade av mig själv redan 05.30 och valde att stiga upp och sticka till stallet så att hästarna skulle få komma ut i hagen redan vid 7.

Tog in Archie vid 12 och red ut på en härlig tur med honom och Soya.

Jag var i yngre dagar absolut förespråkare för att man skulle låta hästen vila dagen efter tävling (som tack för en ansträngande prestation typ) men idag anser jag inte att rida en lätt A-klass är någon större ansträngning över huvud taget utan snarare att betrakta som en "halv-vilodag" från vilken man verkligen inte behöver återhämta sig.

Till dagens tur hade jag satt på graman och hack- vad säger ni om den betslingen va´ :=)?

Inget man brukar stöta på precis men lika gärna som jag vill att Archie ska vila munnen från bett och nosgrimma lika ogärna vill jag att han ska känna att "oj vad lätt det är att köra upp skallen om jag vill" och så var det ju sist jag red ut på hacket och han blev så rädd för några flaxande sjöfåglar.

Liv- stallkamraten- berättade att hon hade haft mycket roligt åt just det inlägget och gapskrattat högt (hon är mycket lättroad den flickan) men själv kunde jag ju som sagt hålla mig för skratt där jag satt på en häst som kändes som en kula redo att avfyras vilken sekund som helst.

Men med gramanen på idag skötte Archie sig ypperligt och vi red ett riktigt "så tränar man en fälttävlanshäst"-pass med mycket trav och galoppp i delvis kuperad terräng samt en del trav på en lång asfaltväg där vi aldrig ridit förut och där det verkade vara helt bilfritt (viktigt så att inte Soya blir överkörd).

Väl i stallet släppte jag ut Archie i hagen igen-solen har strålat mer eller mindre hela dagen och då känns det extra skönt att kunna nyttja hagarna som man vill på eftermiddagarna.

När jag stod på ridskolan var det ett långt större "projekt" med hagutsläpp, hagtillgång osv och det är jag mycket glad att ha kommit ifrån.

Att bo 3 minuters körväg från stallet gör ju absolut sitt till, liksom att jag kan gå dit när jag ändå rastar hunden.

Idag hade jag planerat att bjuda min man på restaurang eftersom han så ofta plockar fram plånboken och bjuder MIG och vi hade i förväg bestämt att vi skulle åka till byns enda kinarestaurang för att äta.

Just kinamat kan jag föräta mig på och inte alls vara sugen på under långa perioder men idag längtade jag till deras vegetariska rätt med massor av goda grönsaker.

Vrålhungrig och med huvudvärk ringde jag till restaurangen innan vi körde dit (det har hänt tidigare att de inte haft öppet av för mig oförklarliga anledningar) och mycket riktigt!!!!

Även idag möttes jag av en telefonsvarare (på engelska!!!) som meddelade att ingen kunde ta mitt samtal (no shit?!?!?) och det var bara för mig och maken att börja riva i frysen för vid det här laget var vi för hungriga för att orka engagera oss i andra alternativ (utbudet är inte sååå stort i en håla som Staffanstorp).

Så i stället för goda wokade grönsaker men ris blev det några halväckliga korvar med pytt i panna- så kan det gå!

Nu ska jag bojkotta kinarestaurangen för så dålig service är inte ok enligt mig. Det minsta man kan kräva är väl att en röst på svenska förklarar VARFÖR restaurangen håller stängt och när den öppnar igen, eller?

Lördag och dagens tävling

Några bilder på en av Archies konkurrenter, stallkompisen Aramis och hans ägare.

Om jag får säga det själv blev den understa bilden riktigt fin för att vara tagen med en enkel I-phone.


Dagen idag blev en ganska intensiv och lång hästdito.

Jag var i stallet redan innan 07.00 för att fodra, mocka till Archie och Bröta (som jag passar i några dagar), släppa i hagen samt tävlingsförbereda. Sadel, träns och stövlar fick sig en extra puts innan det var dags att köra till Lundegård och veckans dressyrträning med Sally och Mulle.

Efter denna körde jag tillbaka till det egna stallet, tog in Archie från hagen och flätade (det absolut tristaste med att tävla) innan jag äntligen kunde köra iväg mot tävlingsplatsen med ett stopp för att hämta upp Lina på vägen.

Vi kom fram till tävlingarna i ganska lagom tid, hann se några ekipage rida innan det var dags att lasta ur Archie och börja rida fram.

På framridningen gick det ganska bra tyckte jag och inne på banan ännu bättre!

Det kändes inte som att jag och Archie gjorde några större missar och jag blev därför hemskt besviken när poängen visade att vi var långt ifrån placerade utan snarare hamnade i den nedre delen av resultatlistan.

62,4 % och betyget 5 på 10-metersvolterna i galopp (för små!!!!) och bakdelsvändningarna (tappade 1 steg respektive tappade tempot enligt kritiken) kostade tydligen så pass mycket.

Att galoppvolterna blev för små tyckte jag faktiskt nästan var positivt, mitt problem brukar vara det motsatta men idag så vände Archie så lätt och tydligen till och med för snävt. Det är något jag lätt kan "fixa till".

Betygen 6 och 7 på skänkelvikningarna var också mycket trevliga att få; ni vet ju vilka bekymmer vi haft med detta tidigare så 6,7 för Archie är nästan som 8,9 för en "normal" häst :=).

Aramis, stallkompisen, slog Archie tämligen stort (de hade nästan 65 %) så nu leder han vår inofficiella dressyrkamp med 1-0.

Var revanschen ska äga rum har ingen av oss bestämt ännu men det blir förhoppningsvis snart tid för det också.

Jag känner mig extremt tävlingssugen efter dagen och är väldigt nöjd med Archies insatser.
Den gode herren har ju vid något tillfällen tyckt att "nä...ska vi inte ta och SOVA LITE" precis när jag har kommit in på dressyrbanan men idag var han pigg och alert och verkade inte ha några tankar på några tupplurar :=).

Mitt djur i bur

Idag kom den efterlängtade måttbeställda buren som jag tidigare berättat om!

Helt ny, skrammelfri och snygg kostade den 1770 kronor inklusive frakt och jag är mer än nöjd efter dagens invigning.

Medan en del av mig tyckte det var synd att förlora co-drivern i baksätet så insåg den förnuftiga delen av mig att en bur är långt säkrare, framför allt om man kör som en biltjuv vilket jag ibland påstås göra.

Duktiga Soya förstod direkt vad som förväntades av henne och skuttade glatt in i buren som upptar nästan halva mitt bagageutrymme och som är så hög att hon kan stå upp och studera trafiken om hon vill.

Soya har ju allt annat än klaustrofobiska anlag (ligger tex utan problem under vårt tunga täcke hela natten) så utrymmet i buren verkar inte vara något som helst problem.

Så allt är som sagt till belåtenhet och Birgitta 12 år (hon som är lite omogen) gottar sig åt att den bur hon ursprungligen ville köpa och la ett bud på (på 1700:--) fortfarande är osåld efter nästan 1 månad.
Den säljaren, som ville ha en snabb affär enligt vår mailkontakt, lät helt klart snålheten bedra visheten men det är ju nu inte mitt problem.

Fredag

Fredag brukar ju vara "Ebba-dag" sedan en tid tillbaka och så var det även idag.

Idag var vi lite tidiga till träningen så jag passade på att ta en promenad i de mycket vackra omgivningarna med hund och häst.

På vår väg var vi tvungna att gå över två träbroar och jag var glad över att diskussionen "ska man gå över en träbro, hur stabil den än verkar" var avklarad sedan tidigare.

När Archie stod på ridskolan behövde vi ibland rida över just en träbro på våra uteritter och medan jag bestämt hävdade att vi skulle över så tyckte Archie lika bestämt att "det ska vi inte alls om jag får bestämma".

Men eftersom det i min värld är den som betalar som bestämmer så hade gossen inte mycket för sina protester och numera traskar han över träbroar utan att blinka.

Promenaden måste ha tröttat ut i alla fall Soya för när Ebba hade hoppat upp och skulle skritta så ville Archie inte gå.

Ouppmärksamma jag märkte inte att Soya hade lagt sig mer eller mindre på hans framhovar och så himla klok som Arch är så ville han inte trampa på sin vimsiga vän.

När Soya väl hade makat på sig kom ritten igång och med risk för att upprepa samma sak varje fredag så såg allt mycket bra ut.

Archie kan numera galoppera riktigt samlat utan att galoppen blir "kantig", tidigare fick Ebba lägga upp tempot för att få den rund och bärig.

Och nu SER man när/att hon rider sluta i vänster galopp, Archies akilleshäl big time.
I början fortsatte han bara att galoppera spikrak i hela kroppen oavsett vilka hjälper jag än gav- mycket frustrerande och jag orkade inte ge starkare hjälper än vad jag redan gjorde.

Det är verkligen roligt att se dessa resultat och jag har redan börjat spåna på någon form av "mini-träningsläger" för Archie och med mig och Ebba i sadeln under min sommarsemester.

Som jag redan har nämnt är det i mångt en kostnadsfråga för mig tyvärr, Ebbas engagemang och möjligheter att ställa upp kan jag verkligen inte klaga på!

Hingstvisning i Tullstorp

Är du nyfiken på hur det ser ut i Jan Brinks stall?

Nästa helg har du chansen att ta reda på detta helt gratis!

http://www.tullstorp.nu/aktuellt.asp?id=165

Speciella annonser, del 43

Trevligt intiativ för de akademiskt ridintresserade:

http://www.blocket.se/halland/Platser_kvar_Bussresa_till_Bent_Branderup_26069218.htm?ca=23_11&w=3

Mer om hundarna i "speciella annonser, del 41"

Usch...jag blir mer och mer "blödig" med åren och framför allt sedan vi skaffade Soya.

Klarar knappt av att läsa sådant här:

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1914875/hundar-tvingades-leva-i-avforing

http://hd.se/bjuv/2010/03/12/17-hundar-omhandertagna/

Jag försöker alltid att "trösta" mig med att det säkerligen är svårt psykiskt sjuka människor som gör så här med/mot sina djur, dvs att det inte gör det med vilje utan för att de pga sin sjukdom inte begriper bättre.

Men det är så klart ingen tröst för de stackars djuren som blir utsatta...

Och man kan ju knappast påstå att straffskalorna i Sverige avskräcker någon från djurplågeri. De är enligt mitt förmenande rena skämten (fast i alla fall jag skrattar INTE).

Skrittmaskin...anyone?

Som jag redan har nämnt har jag en längre tid varit på jakt efter en bilhundbur till Soya och jag har under detta letande ägnat en hel del tid åt annonsläsning av olika slag (det har ni nog märkt på bloggens "Speciella annonser" om inte annat).

Nu när jag har hittat buren med stor B (den ska hämtas på posten av maken idag) började jag fundera över vad nästa annons-projekt ska bli.

Innan buren letade jag nämligen hoppsadel (och hittade en jättefin) och dessförinnan köpte jag helt nya läderridstövlar på annons.

Efter lite funderande över vad jag gärna skulle vilja ha/ köpa kom jag fram till att det inte vore så dumt med en....taaa daaa....skrittmaskin!!!!

Som ni säkert har kunnat utläsa av mina inlägg sedan jag bytte stall är jag verkligen nöjd med mina nuvarande uppstallningsvillkor men en sak som jag alltså gärna skulle vilja ha och som saknas på de flesta anläggningar är just en skrittmaskin.

När jag var ung och inte begrep bättre tyckte jag synd om hästar som tvingades gå i denna maskin, det såg så tråkigt ut för dom tyckte jag då men nu har jag helt ändrat uppfattning. Jag har hört för många superlativ från de som faktiskt har ett skrittmaskin att nyttja och dessutom är det ju ett faktum att hästar mår bra av lugn kontrollerad rörelse som ju denna erbjuder.

Som jag ser det finns det bara 2 problem om jag skulle köpa en skrittmaskin och det är dels givetvis priset men också att den är så skrymmande :=)!

Var skulle jag placera denna tingest?

Känns inte riktigt som att jag kan fråga stallägarna "jo förresten...jag har en skrittmaskin som jag undrar om jag kan ställa hos er...kanske bredvid min hästtransport". Nää...tror inte det va....

Och ihopfällbara skrittmaskiner har i alla fall jag inte hört talas om...

Skämt å sido- jag får nog hitta något annat projekt på annonsfronten att engagera mig i, fast råkar ni ha en maskin som står och skräpar någonstans så tveka inte att höra av er :=)!

Torsdag

I morse fanns det inga hinder uppbyggda i ridhuset och eftersom jag varken har tid eller ork med några mer avancerade byggnationer blev det bara en oxer och ett räcke på vardera långsida och så cavalletti mellan dom.

Jag försökte också dressyrträna lite på det som går hyfsat även med ett ponnyhack och då blev det mest galopp-skritt-övergångar även om man får ha en Hulks krafter för att få Archie att direkt sätta sig på bakbenen i skritt utan travsteg emellan.

Några bakdelsvändningar blev det också och lite förvänd galopp.

Jag ska verkligen försöka att fortsätta med hoppträningen en gång i veckan, dels för omväxlingens skull men också för att jag tror att det är nyttigt, även för en så kallad dressyrhäst :=)!

Ska A och B åter bli A och B och lite om min smeknamns-mani

Ni som följt bloggen länge vet att Archies "bästis" på ridskolan var d-ponnyn Birk som han tillbringade tusentals timmar i hagen med.

Birk är den av de flera hagkompisar som jag har provat att fösa ihop Archie med som bäst, mest och längst uthärdat den ibland extremt enerverande gossen med enorm förkärlek till att nosa alla artfränder i baken ända tills de inte står ut längre utan sparkar bakut (tur att han inte springer omkring och nosar människor i baken på samma vis förresten....vad skulle folk tro????).

Även för Birk rågades måttet vid enstaka tillfällen men hans bakutsparkar lämnade knappt markytan (har faktiskt aldrig sett en ponny sparka så "lågt") så jag ansåg inte att det var någon större fara för att Archie skulle mista ett framben eller två av en spark.

När Archie inte nosar andra hästar i baken tycker han om att valla dom som en fårhund och inte heller detta uppskattas alla gånger.

Båda dessa gräsliga ovanor samt att han redan första (och sista) gången jag provade att släppa ihop honom med ett sto försökte betäcka henne 2 gånger har gjort att jag inte vågar leta upp en ny hagkompis åt honom.

Han vill ju bara väl den gode Archie och själv skulle han inte drömma om att bitas eller sparkas men man får ju också förstå att andra hästar inte finner honom speciellt rolig om man säger så- snarare ett bokstavligt pain in the ass :=)!

Sedan en tid tillbaka har Archie en ny boxgranne, det 6 åriga kallblodsstoet Bröta och eftersom jag ibland bara inte kan låta bli sådant som jag borde låta bli så har jag börjat leka med tanken att släppa ihop ett nytt A + B, dvs Archie och Bröta.

Vad som än så länge lyckas hålla mig tillbaka är det faktum att hästkvinnor (i alla fall de på 4 ben) enligt min erfarenhet verkligen inte är att lita på: de kan säga ja men mena nej och vice versa och Archie, som den karl han är kommer inte att ha begrepp att figga ut vilket som avses utan råka illa ut.

Bröta verkar förvisso förtjust i den store svarte men som sagt litar jag inte på ston för fem öre. Rätt vad det är så kan hon ändå får för sig att Archie har tittat på henne på fel sätt och skicka ut ett bakben.

Idag går djuren i hagarna bredvid varandra när jag släpper ut dom utöver deras ordinarie hagtid och det går hur bra som helst. På väg ner mot hagarna gör Archie ofta sitt lilla trick "nosa lite diskret i gumpen och hoppas att ingen märker något" och jag har låtit honom hållas lite försiktigt för att se vad Bröta säger om saken.

Hittills ser hon helt oberörd ut men som sagt....kan man lita på kvinnor? Tveksamt....

Jag får se hur länge jag kan hålla mig ifrån att prova att släppa ihop dom (Brötas ägare är villig att testa)- kanske kan jag bärga mig till sommaren då gräset i hagarna förhoppningsvis kan verka tillräckligt distraherande?

På tal om A och B så hade faktiskt Heron i många år en bästa vän som jag, min vana trogen att inte låta djur få kallas det som de heter, döpte om till B. B hette egentligen Beam. Han såg inte ut som en stråle :=)

Några år senare köpte B:s ägare ett sto som hade det (enligt mig i alla fall) extremt opassande namnet Honey Girl (den märren var allt annat än en Honungs-flicka, det ska jag säga er....) så den fick följdaktligen heta HG hos mig.

Det roliga är att mitt omdöpande av egna och andras djur ofta smittar av sig så till slut sa nästan alla HG om Honey Girl och jag fick mig också ett gott skratt i stallet härom dagen då en av de andra hästägarna, 15-åriga My sa "Hej Mimmi, Mishi, Kicki, Pippi" när Soya kom inspringande :=)!

Onsdag

Även idag var det uppstigning i ottan och morgonrutinerna såg ut ungefär som i måndags- uppe i sadeln 05.20 och träning av allt som ingår i LA:4-programmet.

Jag tycker att det går bättre och bättre med de olika rörelser och det är väl främst travökningarna som skulle behöva förbättras en hel del.

Det blir fortfarande lite för mycket "spring-spring" från Archies sida och "studs-studs" från undertecknads sida, det ena ger tyvärr det andra så att säga. Men vi jobbar på det liksom på min sits som det i alla fall känns som att den blir mer och mer stabil (läs: stilla).

Fick mig ett gott skratt åt Soya som gjorde något hon aldrig gjort förut. Hon drog ner min täckväst som jag hade slängt på en stol och så la hon sig på den.

Mycket clever tänkte jag....känns det kallt ska man givetsvis göra vad man kan för att värma sig :=)!

Speciella annonser, del 42

Kanske har jag missat något och nog för att man kan välja att samla på väldigt udda saker men jag måste fråga:

Vad i hela fridens namn ska man med flera år gamla Börjes-kataloger till?

Svara gärna, den som vet :=)!

http://www.tradera.com/Borjes-katalog-2007-och-2006-auktion_302660_106739321