Idag kom våren på besök till Skåne! Strålande sol, lite värme och fågelkvitter! Härligt!
Jag hade bytt stalljour med My som är i Göteborg så idag har jag varit i stallet i flera omgångar för att fodra, släppa ut och ta in, rida osv.
Red ut med Arch och Soya på morgonen och det var ingen höjdare direkt. För mycket tung blötsnö här och var och jag vågade mest skritta.
På eftermiddagen var det dags att återse Sally efter hennes skidresa och konstatera att hon hade alla ben obrutna:-).
Först vid 19.00 var hästeriet över för idag och jag hann faktiskt inte med så mycket mer under dagen.
söndagen den 28:e februari 2010
lördagen den 27:e februari 2010
Om Jante och luktar eget beröm alltid illa? (inlägg nr 1000 förresten!!!)
Hade en väldigt intressant diskussion med en annan bloggskribent, Aramis för ett par dagar sedan (vi står på samma anläggning).
Vi började prata om "våra vackra hästar", ha ha, vilket osökt ledde oss in på ämnet beröm och hur svårt det kan vara att både ge och ta emot detsamma.
Jantelagen härskar ibland otroligt starkt i vårt samhälle och man ska verkligen inte tro att man är något, det tycks vara den allmäna åsikten många gånger.
Det gäller att vara lagom och inte förhäva sig, i alla fall om det gäller en själv och ens djur/jobb/boende eller vad det nu kan handla om.
Jag märker att jag själv är mycket präglad av detta synsätt och att jag därför har väldigt svårt för att ta emot och även tro på beröm.
Om någon skulle berömma exempelvis ett plagg jag bär så försöker jag att "ta ner" berömmet genom att säga något i stil med "ha ha...den här gamla trasan" eller "ja, det kostade bara 79 kronor i Ullared" i stället för att bara säga TACK och inget mer.
Samma sak med Archie.
Redan när jag köpte honom blev jag väldigt fort van vid att vilt främmande människor kom fram och uttryckte att de tyckte att han var väldigt vacker.
Egentligen ville jag svara "jag vet" för även jag tyckte (och tycker) att han är vacker- annars hade jag knappast köpt honom och länsat sparkontot pga köpet.
Men hade jag sagt "jag vet" så inbillar jag mig att den som tidigare var så positivt inställd till Archie hade tänkt "Vem tror hon att hon är egentligen- jäkla skrytmåns" för i min värld får man inte säga att man tycker att ens egna häst/ hund/ whatever är skitsnygg/ fin/ underbar.
Just när folk tycker att Archie är vacker så kan jag i alla fall tro dom till 100 % men med ridningen är självförtroendet långt, långt sämre och där kan jag nästan inte ta beröm alls.
Om någon säger "Gud så bra din häst gick när du red idag" så tänker jag antingen "Äh...vad vet HON om det...." eller "Det säger hon bara för att vara snäll- det tycker hon säkert inte innerst inne".
Är jag knäpp eller kan ni känna detsamma?
Överhuvud taget tror jag att jag borde jobba med mig själv vad gäller detta för jag kunde redan för många år sedan konstatera att jag är vad Bo Tibblin på en föreläsning mycket träffande kallade en FELSÖKARE.
Om jag gör 5 superbra grejer under ett dressyrpass men en grej inte fungerar så har passet som sådant varit skit och jag tänker bara på det dåliga.
Givetvis borde man "vända på steken" i stället, det hade man absolut mått bättre av.
Sedan finns det ju de som håller på att ramla av stolen av lycka för sådant som för mig är så fullständigt självklart att jag inte fattar vad det är frågan om: "Åhhh...idag gick min häst på tygeln de 5 sista minuterna av ridpasset" men so what...är de nöjda över det så är det väl FINE?
"Beröm inte hästen för det självklara" brukade min gamle hopptränare Jana Wannius säga ibland och även om det både lät kul och var sant (tycker jag i alla fall) så kanske det inte skulle skada med liiiite mer positiv anda hos vissa somliga ibland, undertecknad inräknad?
Vi började prata om "våra vackra hästar", ha ha, vilket osökt ledde oss in på ämnet beröm och hur svårt det kan vara att både ge och ta emot detsamma.
Jantelagen härskar ibland otroligt starkt i vårt samhälle och man ska verkligen inte tro att man är något, det tycks vara den allmäna åsikten många gånger.
Det gäller att vara lagom och inte förhäva sig, i alla fall om det gäller en själv och ens djur/jobb/boende eller vad det nu kan handla om.
Jag märker att jag själv är mycket präglad av detta synsätt och att jag därför har väldigt svårt för att ta emot och även tro på beröm.
Om någon skulle berömma exempelvis ett plagg jag bär så försöker jag att "ta ner" berömmet genom att säga något i stil med "ha ha...den här gamla trasan" eller "ja, det kostade bara 79 kronor i Ullared" i stället för att bara säga TACK och inget mer.
Samma sak med Archie.
Redan när jag köpte honom blev jag väldigt fort van vid att vilt främmande människor kom fram och uttryckte att de tyckte att han var väldigt vacker.
Egentligen ville jag svara "jag vet" för även jag tyckte (och tycker) att han är vacker- annars hade jag knappast köpt honom och länsat sparkontot pga köpet.
Men hade jag sagt "jag vet" så inbillar jag mig att den som tidigare var så positivt inställd till Archie hade tänkt "Vem tror hon att hon är egentligen- jäkla skrytmåns" för i min värld får man inte säga att man tycker att ens egna häst/ hund/ whatever är skitsnygg/ fin/ underbar.
Just när folk tycker att Archie är vacker så kan jag i alla fall tro dom till 100 % men med ridningen är självförtroendet långt, långt sämre och där kan jag nästan inte ta beröm alls.
Om någon säger "Gud så bra din häst gick när du red idag" så tänker jag antingen "Äh...vad vet HON om det...." eller "Det säger hon bara för att vara snäll- det tycker hon säkert inte innerst inne".
Är jag knäpp eller kan ni känna detsamma?
Överhuvud taget tror jag att jag borde jobba med mig själv vad gäller detta för jag kunde redan för många år sedan konstatera att jag är vad Bo Tibblin på en föreläsning mycket träffande kallade en FELSÖKARE.
Om jag gör 5 superbra grejer under ett dressyrpass men en grej inte fungerar så har passet som sådant varit skit och jag tänker bara på det dåliga.
Givetvis borde man "vända på steken" i stället, det hade man absolut mått bättre av.
Sedan finns det ju de som håller på att ramla av stolen av lycka för sådant som för mig är så fullständigt självklart att jag inte fattar vad det är frågan om: "Åhhh...idag gick min häst på tygeln de 5 sista minuterna av ridpasset" men so what...är de nöjda över det så är det väl FINE?
"Beröm inte hästen för det självklara" brukade min gamle hopptränare Jana Wannius säga ibland och även om det både lät kul och var sant (tycker jag i alla fall) så kanske det inte skulle skada med liiiite mer positiv anda hos vissa somliga ibland, undertecknad inräknad?
Lördag
Idag kunde jag smärtsamt konstatera att det är lätt att glömma vad alternativet är under denna årstid när man står med snö upp till knäna (bokstavligen då).
Eller så kanske man kan säga att man inte saknar kon (snön) förrän båset är tomt och ersatt av massor och åter massor av slask och lera.
På väg hem från stallet i morse var mina termobyxor lerprickiga till max och den helt nyligt rosa fleecefilten som Soya ligger på i bilen var idag förvandlad till något brunt och äckligt.
Måtte nu allt torka upp i rekordfart så att vi får en härlig vår med värme, torra hagar och långa soliga dagar. Man kan ju önska i alla fall...
Morgonen i stallet blev osedvanligt lång och inleddes med fodring av alla djur och mockning till Archie innan jag drog upp honom och Soya till ridhuset för ett dressyrpass.
Archie kändes mjuk och fin, ovanligt framåt och jag tycker, om jag får säga det själv att jag lyckades skärpa till mig riktigt bra med min sits.
Efter dressyren skrittade vi ut en liten sväng och jag kunde konstatera att snön håller på att smälta undan i rekordfart eftersom den åker där vi för bara en vecka sedan vadat fram i djup snö nu knappt är täckt av densamma.
Soya fick syn på en kanin på håll och tog sig ett rikigt snabb-race (lugn...kaninen försvann snabbt ner i en håla), någon hon inte gjort på länge pga det tidigare tunga underlaget.
Tillbaka i stallet var det dags att mocka till boxgrannarna Bröta och Rocky och sedan stod longering av den sistnämnde på tur.
Rocky är en d-ponny som ägs av en 15-årig tjej (My) som tävlar honom i dressyr.
Eftersom Rocky precis är igångsatt efter en hälta så ville jag inte longera för länge och nöjde mig också med att bara ta upp honom i grimma till ridhuset.
Var lite nyfiken på vad han skulle säga om Soya (som numera har förstånd nog att mest sitta stilla när andra hästar är i ridhuset) och jag vet inte om det var orden "gör du något mot min hund så är det det sista du gör" som gjorde att han skräpte till sig eller så hade han inte tänkt göra något i vilket fall som helst.
Rocky visade sig vara en fena på longering; han gick i en jättefin form som sagt endast iförd grimma och det är det minsann inte många som gör enligt min erfarenhet.
Han både travade och tog en liten galopp "på tygeln", mycket flott!
Den gossen skulle det vara roligt att prova att tömköra måste jag säga men det får bli en annan gång för denna helgen var det som sagt "lugna puckar" som var bestämt.
Nu har jag precis kommit hem efter att ha tagit in de 3 boxgrannarna från hagen, de fick gå ute några timmar längre än övriga gänget och det verkade de inte ha något emot.
Eller så kanske man kan säga att man inte saknar kon (snön) förrän båset är tomt och ersatt av massor och åter massor av slask och lera.
På väg hem från stallet i morse var mina termobyxor lerprickiga till max och den helt nyligt rosa fleecefilten som Soya ligger på i bilen var idag förvandlad till något brunt och äckligt.
Måtte nu allt torka upp i rekordfart så att vi får en härlig vår med värme, torra hagar och långa soliga dagar. Man kan ju önska i alla fall...
Morgonen i stallet blev osedvanligt lång och inleddes med fodring av alla djur och mockning till Archie innan jag drog upp honom och Soya till ridhuset för ett dressyrpass.
Archie kändes mjuk och fin, ovanligt framåt och jag tycker, om jag får säga det själv att jag lyckades skärpa till mig riktigt bra med min sits.
Efter dressyren skrittade vi ut en liten sväng och jag kunde konstatera att snön håller på att smälta undan i rekordfart eftersom den åker där vi för bara en vecka sedan vadat fram i djup snö nu knappt är täckt av densamma.
Soya fick syn på en kanin på håll och tog sig ett rikigt snabb-race (lugn...kaninen försvann snabbt ner i en håla), någon hon inte gjort på länge pga det tidigare tunga underlaget.
Tillbaka i stallet var det dags att mocka till boxgrannarna Bröta och Rocky och sedan stod longering av den sistnämnde på tur.
Rocky är en d-ponny som ägs av en 15-årig tjej (My) som tävlar honom i dressyr.
Eftersom Rocky precis är igångsatt efter en hälta så ville jag inte longera för länge och nöjde mig också med att bara ta upp honom i grimma till ridhuset.
Var lite nyfiken på vad han skulle säga om Soya (som numera har förstånd nog att mest sitta stilla när andra hästar är i ridhuset) och jag vet inte om det var orden "gör du något mot min hund så är det det sista du gör" som gjorde att han skräpte till sig eller så hade han inte tänkt göra något i vilket fall som helst.
Rocky visade sig vara en fena på longering; han gick i en jättefin form som sagt endast iförd grimma och det är det minsann inte många som gör enligt min erfarenhet.
Han både travade och tog en liten galopp "på tygeln", mycket flott!
Den gossen skulle det vara roligt att prova att tömköra måste jag säga men det får bli en annan gång för denna helgen var det som sagt "lugna puckar" som var bestämt.
Nu har jag precis kommit hem efter att ha tagit in de 3 boxgrannarna från hagen, de fick gå ute några timmar längre än övriga gänget och det verkade de inte ha något emot.
Film från tisdagens träning!
Eftersom fler av er har efterlyst filmer/ bilder som visar Archie I RÖRELSE och inte bara i hagen och stallet så var Lina så snäll och följde med på tisdagens träning för att föreviga oss.
Som jag redan har berättat på bloggen var just den träningen inte någon höjdare i vårt gemensamma dressyrliv men så är det ju ibland.
Nu är nästan allting filmat från väldigt långt håll (läktarplats) men bättre än så här blir det inte så ni får hålla tillgodo.
Som vanligt tackar jag Lina för hennes engagemang.
http://www.youtube.com/watch?v=v-Oqs7Ieeq8
Som jag redan har berättat på bloggen var just den träningen inte någon höjdare i vårt gemensamma dressyrliv men så är det ju ibland.
Nu är nästan allting filmat från väldigt långt håll (läktarplats) men bättre än så här blir det inte så ni får hålla tillgodo.
Som vanligt tackar jag Lina för hennes engagemang.
http://www.youtube.com/watch?v=v-Oqs7Ieeq8
fredagen den 26:e februari 2010
Fredag
Denna helgen är det Gothenburg Horse Show och även om jag inte själv varit där på många år så har eventet påverkat mig i alla fall indirekt.
Jag är nämligen hästvakt åt i princip halva stallet eftersom deras ägare är där så morgonen ägnades åt mockning till 3 hästar i stället för 1 och imorgon har jag 4 adepter att ta hand om.
Inte mig emot faktiskt, det går ju snabbt när alla står i samma stall och dessutom gör jag det inte gratis. Min träningskassa behöver allt tillskott den kan få och detta är ett lika gott sätt att fylla den som något annat.
Jag har precis kommit hem efter att ha varit hos Ebba med Archie och med risk för att upprepa mig gick det mycket bra som vanligt.
Till och med vänsterslutan i galopp flöt på som jag aldrig sett den förut och det är så klart mycket glädjande eftersom Archie haft (osedvanligt?) svårt för just denna rörelse för höger skänkel.
Allt Ebba gjorde idag (skänkelvikningar, öppnor och slutor i trav och galopp, förvänd galopp, bakdelsvändningar osv) flöt på lätt och okomplicerat och det var faktiskt inget som inte gick som det skulle.
Det enda tråkiga idag var att Ebba meddelade att hon ska ha semester till den 10 mars vilket jag tycker ska bli trist men det får ju gå det
med.
Jag är nämligen hästvakt åt i princip halva stallet eftersom deras ägare är där så morgonen ägnades åt mockning till 3 hästar i stället för 1 och imorgon har jag 4 adepter att ta hand om.
Inte mig emot faktiskt, det går ju snabbt när alla står i samma stall och dessutom gör jag det inte gratis. Min träningskassa behöver allt tillskott den kan få och detta är ett lika gott sätt att fylla den som något annat.
Jag har precis kommit hem efter att ha varit hos Ebba med Archie och med risk för att upprepa mig gick det mycket bra som vanligt.
Till och med vänsterslutan i galopp flöt på som jag aldrig sett den förut och det är så klart mycket glädjande eftersom Archie haft (osedvanligt?) svårt för just denna rörelse för höger skänkel.
Allt Ebba gjorde idag (skänkelvikningar, öppnor och slutor i trav och galopp, förvänd galopp, bakdelsvändningar osv) flöt på lätt och okomplicerat och det var faktiskt inget som inte gick som det skulle.
Det enda tråkiga idag var att Ebba meddelade att hon ska ha semester till den 10 mars vilket jag tycker ska bli trist men det får ju gå det
med.
Hos tandläkaren
Igår trotsade vi varningar (som med facit i hand var helt grundlösa) om otäckt väder och begav oss till Bollerup och den årliga tandkontrollen av Archies överbett.
Jag har ända sedan "Décima-tiden" anlitat Torbjörn Lundström som jag verkligen kan rekommendera trots ett i mina ögon mycket högt pris för hans arbete.
Gårdagens behandling (som tog max 10 minuter) kostade 2700:-- men som jag sa till medföljande Lina så hade jag inte anlitat någon annan ens om denna person tog 200:-- i stället.
Ni har väl följt den pågående debatten i Ridsport om hur mycket lidande så kallade hästtandläkare kan orsaka en häst?
Och har man dessutom haft en häst med enorma mun (läs: tung)-problem så är endast det bästa gott nog och det anser jag att Torbjörn är; BÄST alltså!
Gårdagens undersökning gav vid hand att Archies bett "håller sig" som det ska och att det räcker med en årlig mindre korrigering/ justering, det tackade min plånbok för!
Även lilla Pippi(Soya alltså) fick en snabbkoll av Torbjörn då jag varit ytterst skeptisk till de rekommendationer och undersökningar som både gjorts och föreslagits av ett djursjukhus gällande en tand som Soya slagit av en flisa på.
Mitt intryck var att man bara ville "plocka" mig på så mycket pengar det bara gick och detta förstärktes av det Torbjörn sa, dvs att det räcker att jag håller koll på tanden så att den inte ändrar färg och så att tandköttet inte blir inflammerat.
Det är precis så jag själv resonerat (tanden har varit av sedan mer än ett halvår) och jag har bland annat INTE börjat fodra Soya med speciellt TANDFODER (Herregud.....) bara för att en liten del av en tand fattas.
Mimmi (Soya alltså) blev även vaccinerad av veterinären Anders och hon fann sig snällt i att få en spruta trots att jag sa att hon fick bita honom om hon ville :=).
Sedan var det bara att köra hem igen och tacka Lina för det moraliska stödet vad gällde körningen.
Kicki (Soya alltså) och jag kom hem lite lagom trötta men väldigt glada över responsen på bloggen kring hennes outfit som jag ju visade upp.
Mishi (Soya alltså) tackar alla och ber samtidigt om ursäkt för sin pinsamma ägare som envisas med att hitta på alla möjliga smeknamn till henne som hon ändå inte lyssnar på :=)!
torsdagen den 25:e februari 2010
Torsdag
Idag, med ridhuset "fullt" av hinder passade jag på att byta ut det sedvanliga tömkörningspasset mot ett hopp-dito.
Passade även på att byta ut tränset mot hacket och det var som förväntat inga som helst problem. Jag kan inte minnas att jag just hoppat med hack tidigare men Archie är ju inte svårstyrd på några vis så det var som sagt helt friktionsfritt och ett bra tillfälle att "vila munnen" när vi ändå inte skulle "dressera".
Började med att trava över samma serie som igår (se bild under gårdagens blogginlägg) och fokus låg på att rida i så låg form som möjligt så att Archie skulle komma upp med ryggen. Trav-arbetet över bommarna gick lika bra som igår och vi övergick till att hoppa i trav och sedan galoppera över detta lilla hinder:
Efter ett fåtal språng i trav och galopp på Sverige-hindret (baksidan visar Danmarks flagga :=)) så hoppade vi nedanstående studs-serie i galopp.
Avståndet mellan hinderna kan vara mellan 3-3,5 meter beroende på hur stor och/ eller smidig häst man har, ju lägre hinder desto kortare avstånd kan man använda.
Enklast blir det om det första hindret är riktigt lågt; kommer man väl in rätt är det bara att följa med i sprången och man kan höja hinder 2 och 3 allt eftersom hoppningen fortskrider.
Dock ska man tänka på att studs-serier är väldigt ansträngande för hästen så några högre höjder ska man aldrig hoppa oavsett hur bra det går.
Efter studs-hoppningen hoppade jag serien nedan som bestod av 3 hinder med 2 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och hinder 2 och 3.
Även här är det enklast att hoppa in lågt och höja de andra hinderna successivt.
Ja, detta var dagens ridpass.
Nu återstår några timmars ångest inför körningen till hästtandläkaren. Ingen ångest inför själva besöket som sådant utan snarare inför om man ens ska lyckas ta sig dit.
Som vanligt är det diverse varningar om halkor, underkylda regn osv utfärdade och just Österlen är ökänt för sina vinterväglag.
Lina har lovat att följa med och stå och hålla Arch om vi kör fast i en snödriva så det känns ju tryggt i alla fall :=).
Passade även på att byta ut tränset mot hacket och det var som förväntat inga som helst problem. Jag kan inte minnas att jag just hoppat med hack tidigare men Archie är ju inte svårstyrd på några vis så det var som sagt helt friktionsfritt och ett bra tillfälle att "vila munnen" när vi ändå inte skulle "dressera".
Började med att trava över samma serie som igår (se bild under gårdagens blogginlägg) och fokus låg på att rida i så låg form som möjligt så att Archie skulle komma upp med ryggen. Trav-arbetet över bommarna gick lika bra som igår och vi övergick till att hoppa i trav och sedan galoppera över detta lilla hinder:
Efter ett fåtal språng i trav och galopp på Sverige-hindret (baksidan visar Danmarks flagga :=)) så hoppade vi nedanstående studs-serie i galopp.
Avståndet mellan hinderna kan vara mellan 3-3,5 meter beroende på hur stor och/ eller smidig häst man har, ju lägre hinder desto kortare avstånd kan man använda.
Enklast blir det om det första hindret är riktigt lågt; kommer man väl in rätt är det bara att följa med i sprången och man kan höja hinder 2 och 3 allt eftersom hoppningen fortskrider.
Dock ska man tänka på att studs-serier är väldigt ansträngande för hästen så några högre höjder ska man aldrig hoppa oavsett hur bra det går.
Efter studs-hoppningen hoppade jag serien nedan som bestod av 3 hinder med 2 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och hinder 2 och 3.
Även här är det enklast att hoppa in lågt och höja de andra hinderna successivt.
Ja, detta var dagens ridpass.
Nu återstår några timmars ångest inför körningen till hästtandläkaren. Ingen ångest inför själva besöket som sådant utan snarare inför om man ens ska lyckas ta sig dit.
Som vanligt är det diverse varningar om halkor, underkylda regn osv utfärdade och just Österlen är ökänt för sina vinterväglag.
Lina har lovat att följa med och stå och hålla Arch om vi kör fast i en snödriva så det känns ju tryggt i alla fall :=).
Vill ni se en stjärna?
Ni måste väl hålla med om att den gamla Zarah Leander-låten passar perfekt som rubrik i dubbel bemärkelse (i alla fall om ni synar både hunden och TYGET noga)?
Nu har alltså den efterlängtade måttsydda overallen från http://litentass.com/ kommit och jag kan ju inte vara annat än nöjd!
Nu har alltså den efterlängtade måttsydda overallen från http://litentass.com/ kommit och jag kan ju inte vara annat än nöjd!
Perfekt att kunna både måttbeställa (en whippet har ju en lite "speciell" hundkropp) och välja tyg själv och servicen har varit utomordentlig. Snabb leverans och man kan "diskutera" med sömmerskan via mail så att det blir precis som man vill ha det. Rekommenderas varmt.
Och på tal om VARMT så är det just vad jag hoppas att Soya ska tycka att det är i denna kreation; det är ju faktiskt främst därför jag har köpt den och inte för att hon är så underbart söt i den (fast det är en jättebonus, det ska erkännas).
Tanken är alltså inte att Soya ska springa omkring iklädd en overall utan denna ska användas när hon ligger i bilen under mina träningar och tävlingar eller kanske på kalla läktare vintertid.
Glömde tyvärr att fota mössan i samma tyg som jag också beställt men den blev lika bra och gullig som dressen, det lovar jag :=)!
onsdagen den 24:e februari 2010
Onsdag
Idag var planen att träna på det som gick mindre bra på gårdagens träning och jag måste säga att det lyckades över förväntan.
Vet inte varför det ofta blir så att det som fungerat otillfredsställande ena dagen går mycket bättre/lättare nästa dag men förmodligen beror det på att jag helt enkelt skärper mig.
Planen var att fokusera på 4 saker:
1. Rida med bättre sänkta hälar och inte dra upp skänklarna så for jag ska driva- gick bra och jag lyckades faktiskt också tänka på detta HELA passet.
2. Få Archie att bjuda fram bättre i traven och få respons på eventuell "såsning" omedelbart- gick också ypperligt efter att jag hade fått ge honom en rejäl klatsch i baken, DÅ "flög" han villigt fram resten av passet.
3. Rida med mer tvärning i både skänkelvikningarna åt vänster (för höger skänkel) och höger öppna utmed långsidorna- även detta fungerade bättre, framför allt i lättridning.
Summa summarum blev det ett härligt pass och Archie kändes framåt och fin.
Jag passade på att trava över serien som ni ser på bild och det märks att Archie är van vid cavallettina: han jobbade på jättebra i båda varven.
Faktum är att Archie redan som 3 åring hade otroligt lätt för att gå över bommar på marken, DET är något som alltid har fungerat i alla fall :=).
Ridningen avslutades med en skrittur utomhus så att även Soya (som legat i bilen ) fick röra på sig och sedan var det bara att ställa in hästen i boxen, fixa med fodret, prata med bloggskribenten Aramis lite och sedan köra hem!
Clinic för Piia Pantsu
På söndag har Piia Pantsu hoppclinic i vårt ridhus i Grevie hela dagen.
Publik är välkommen och enklare servering kommer att finnas.
Publik är välkommen och enklare servering kommer att finnas.
Artikel om hästars utevistelse med de nya reglerna
Archie vilar ut i hagen på MCR för ganska exakt 2 år sedan.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/nu-slapps-hastarna-loss_4268861.svd
Intressant artikel som anknyter till det vi diskuterat här på bloggen om konsekvenserna av de nya reglerna vad gäller hästars utevistelse.
Så börjar jag dagen!
Alla har vi väl våra olika sätt att starta dagen på....
Själv förfasas jag över de som snoozar femtioelva gånger för att slutligen kasta sig upp ur sängen, slita på sig kläderna och fara iväg till jobb, skola eller vad de må vara.
Jag har aldrig förstått vitsen med att skjuta upp det oundvikliga, dvs uppstigandet och skulle bara känna mig stressad av att veta att "snart ringer klockan IGEN".
Själv stiger jag upp så fort klockan ringer, oftast 05.30 om jag inte ska rida och är lika trött då som om jag skulle förhala uppstigandet med någon/ många minuter så jag ser liksom inget vits med att göra det.
Men vi är som sagt olika....
Medan andra tar god tid på sig med att både läsa tidningen i lugn och ro och äta en ordentlig frukost så trivs jag bäst när jag åker till stallet för att fodra och mocka innan jobbet. Så har jag gjort i alla år och det kanske till viss del är kontrollbehovet som spökar, vad vet jag?
Samtidigt är det är mitt sätt att starta dagen lagom lugnt och kravlöst och det tar bara 30 minuter extra mot om jag hade kört direkt till jobbet.
I stället åker jag alltså förbi stallet, fodrar alla hästarna (7 stycken) i mitt stall och mockar till Archie medan han står på stallgången och äter.
Jag har alltid tyckt om att MATA djur :=), kanske för att jag själv är så förtjust i att äta :=)?
Och att vänta med mockningen till eftermiddagen vill jag inte; jag vill att Archie ska komma in i en ren box efter hagvistelsen och slippa stå och trampa i gammal skit.
Visserligen mockar jag en gång till på eftermiddagen/ kvällen men då är det ju bara lite "finstädning" eftersom grovstädningen ju gjorts på morgonen :=).
Nu med "eget" ridhus på anläggningen och utan störande ridskoleverksamhet har jag förlagt merparten av hästmotionen på efteriddagarna och tar det mestadels lugnt på morgnarna även om det är oerhört praktiskt att kunna rida innan jobbet om man vill det.
tisdagen den 23:e februari 2010
Tisdag
Idag fick Archie och jag sällskap till Ebba-träningen, det var Archies "gamla" skötare, 19 år unga Lina som kom och hälsade på oss.
Själva träningen gick "sådär", en del saker gick ovanligt bra: högergaloppen var lika spikrak som vänstergaloppen som i sin tur var ovanligt rund och kändes lika bra som den högra.
Vårt problem har annars flera gånger varit att medan vänstergaloppen har varit spikrak så har den samtidigt varit kantig medan högergaloppen har varit bärigare men utan 100%-ig spårning och med bakdelen gärna liiiite innanför spåret.
Så galoppen var ett stort plus idag och jag fick bland annat vända rätt upp flera gånger utan att titta ner i Archies man som jag gärna gör om jag själv får bestämma:-).
Ebba undrade hur jag kunde se min väg genom att glo ner i hästens hår och det kan man ju undra....
Travarbetet med öppnor och skänkelvikningar flöt inte på lika bra, medan vänsteröppnan är helt ok är högeröppnan för rak. Skänkelvikningen för vänster skänkel är numera riktigt bra ibland om än något seg i tempot medan skänkelvikningen för höger skänkel gärna blir för rak. Här måste jag stoppa upp framdelen och verkligen få bakdelen åt sidan och det är fortfarande inte helt lätt.
"Fördelen" när vissa saker inte går så bra på träningen är att jag ofta får till det bättre själv dagen därpå i lugn och ro så vi får hoppas på ett fint pass imorgon i stället.
Själva träningen gick "sådär", en del saker gick ovanligt bra: högergaloppen var lika spikrak som vänstergaloppen som i sin tur var ovanligt rund och kändes lika bra som den högra.
Vårt problem har annars flera gånger varit att medan vänstergaloppen har varit spikrak så har den samtidigt varit kantig medan högergaloppen har varit bärigare men utan 100%-ig spårning och med bakdelen gärna liiiite innanför spåret.
Så galoppen var ett stort plus idag och jag fick bland annat vända rätt upp flera gånger utan att titta ner i Archies man som jag gärna gör om jag själv får bestämma:-).
Ebba undrade hur jag kunde se min väg genom att glo ner i hästens hår och det kan man ju undra....
Travarbetet med öppnor och skänkelvikningar flöt inte på lika bra, medan vänsteröppnan är helt ok är högeröppnan för rak. Skänkelvikningen för vänster skänkel är numera riktigt bra ibland om än något seg i tempot medan skänkelvikningen för höger skänkel gärna blir för rak. Här måste jag stoppa upp framdelen och verkligen få bakdelen åt sidan och det är fortfarande inte helt lätt.
"Fördelen" när vissa saker inte går så bra på träningen är att jag ofta får till det bättre själv dagen därpå i lugn och ro så vi får hoppas på ett fint pass imorgon i stället.
Speciella annonser, del 31- Stackars Soya!
http://www.blocket.se/vi/25655596.htm
Jag har en tid nu letat efter en hundbur åt Soya och hittade denna på nätet.
Som synes var priset från början 3000:--, nu sänkt till 2500:--.
Jag la i förra veckan ett bud på buren (1700:--) och fick till svar att buren säljs för att den inte passar och att säljaren själv har köpt den för 2000:-- och därför inte "kan" sälja den billigare.
Tja...kan och kan...det får ju vara upp till säljaren att bestämma men det är väl inte ofta man lyckas sälja något för MER än vad man själv köpte det, i alla fall inte på annons.
Bara att önska säljaren lycka till!
Och att säljaren inte antog mitt bud fick faktiskt den mycket trevliga konsekvensen för min del att det visade sig att hundbursletandet var precis som Carlsberg-reklamen: "Worth waiting for"!
För tror ni inte att jag igår fick syn på en annan annons där en person tillverkar måttbeställda burar; precis en sådan som jag vill ha och till samma pris som buren jag gav bud på.
Men nu får jag alltså en bur efter på centimetern de mått jag vill ha och det kan ju inte bli bättre!
Här är den annonsen och jag lovar att rapportera om buren när den kommer (enligt mailet efter 1-2 veckor mot postförskott):
http://www.gammelgrundet.se/hundbur.html och
http://www.blocket.se/kalix/Hundbur_24575371.htm
Att jag skriver "Stackars Soya" i rubriken är för att jag inte kan tänka mig att hon kommer att uppskatta buren.
Soya har sedan vi köpte henne legat i baksätet på våra bilar och eftersom både maken och jag har stora läderarmstöd bredvid förarsätet så har Soya använt dessa till att stå på och hjälpa till att "köra bilen" (Birgitta, 12 år).
Detta med Soyas bilkörning (hon har alltså stått med frambenen på armstödet och bakbenen på baksätet) har absolut varit tudelat; å ena sidan tycker jag att hon är så gullig när hon gör det och å andra sidan så kan det så klart bli mycket farligt vid en häftig inbromsning eller krock.
Dessutom ska jag inte sticka under stol med att mitt i vissa fall pedantiska sinne hade mått mycket bättre om det slapp fleecefilten i baksätet, ibland både full av grus och tassavtryck.
Så tanken på en säker plats för Soya och ett rent baksäte för mig väcktes för ett tag sedan och nu ska det alltså bli verklighet.
När jag hade hund förra vändan, dvs för över 20 år sedan, var det ingen (vad jag kan minnas i alla fall) som hade bur till hunden eller så var det i alla fall långt ovanligare.
Nu verkar mer eller mindre alla ha det och som sagt så kan jag ju faktiskt förstå det även om jag kommer att få vara utan co-driver framöver :=).
Jag har en tid nu letat efter en hundbur åt Soya och hittade denna på nätet.
Som synes var priset från början 3000:--, nu sänkt till 2500:--.
Jag la i förra veckan ett bud på buren (1700:--) och fick till svar att buren säljs för att den inte passar och att säljaren själv har köpt den för 2000:-- och därför inte "kan" sälja den billigare.
Tja...kan och kan...det får ju vara upp till säljaren att bestämma men det är väl inte ofta man lyckas sälja något för MER än vad man själv köpte det, i alla fall inte på annons.
Bara att önska säljaren lycka till!
Och att säljaren inte antog mitt bud fick faktiskt den mycket trevliga konsekvensen för min del att det visade sig att hundbursletandet var precis som Carlsberg-reklamen: "Worth waiting for"!
För tror ni inte att jag igår fick syn på en annan annons där en person tillverkar måttbeställda burar; precis en sådan som jag vill ha och till samma pris som buren jag gav bud på.
Men nu får jag alltså en bur efter på centimetern de mått jag vill ha och det kan ju inte bli bättre!
Här är den annonsen och jag lovar att rapportera om buren när den kommer (enligt mailet efter 1-2 veckor mot postförskott):
http://www.gammelgrundet.se/hundbur.html och
http://www.blocket.se/kalix/Hundbur_24575371.htm
Att jag skriver "Stackars Soya" i rubriken är för att jag inte kan tänka mig att hon kommer att uppskatta buren.
Soya har sedan vi köpte henne legat i baksätet på våra bilar och eftersom både maken och jag har stora läderarmstöd bredvid förarsätet så har Soya använt dessa till att stå på och hjälpa till att "köra bilen" (Birgitta, 12 år).
Detta med Soyas bilkörning (hon har alltså stått med frambenen på armstödet och bakbenen på baksätet) har absolut varit tudelat; å ena sidan tycker jag att hon är så gullig när hon gör det och å andra sidan så kan det så klart bli mycket farligt vid en häftig inbromsning eller krock.
Dessutom ska jag inte sticka under stol med att mitt i vissa fall pedantiska sinne hade mått mycket bättre om det slapp fleecefilten i baksätet, ibland både full av grus och tassavtryck.
Så tanken på en säker plats för Soya och ett rent baksäte för mig väcktes för ett tag sedan och nu ska det alltså bli verklighet.
När jag hade hund förra vändan, dvs för över 20 år sedan, var det ingen (vad jag kan minnas i alla fall) som hade bur till hunden eller så var det i alla fall långt ovanligare.
Nu verkar mer eller mindre alla ha det och som sagt så kan jag ju faktiskt förstå det även om jag kommer att få vara utan co-driver framöver :=).
måndagen den 22:e februari 2010
När saker blir stulna- svarar mig själv!
'
Minns ni att jag för några dagar sedan frågade er om ni visste om hemförsäkringen ersätter en ur sadelkammaren stulen sadel?
Jag fick ju inte någon uppsjö av svar precis och dessutom är det nog så att olika bolag kan ha lite olika regler kring detta.
För att vara på den säkra sidan och inte bara tro och hoppas så ringde jag till Länsförsäkringar där jag och maken har en hem och villaförsäkring och fick då veta följande:
- I försäkringen finns ett "bortaskydd" som ersätter förlust av icke-begärligt gods (dit sadlar men ej tex golfutrustning?!?!? räknas) upp till 50.000:--.
- För att få ersättning måste föremålet har varit inlåst (dock inga speciella krav på en visst sorts lås hos just mitt bolag, detta kan variera).
- Man ska ha kvitto på vad föremålet kostade då man köpte det.
- Självrisken är 1500:--.
Jaha...då var det ganska exakt så som jag trodde men som sagt är det ändå bra att veta säkert.
Och förresten; läs här vad en skribent svarade mig då jag frågade samma sak på ett hästforum (Bukefalos):
"Hade en kompis som hade sin sadel (dyr märkessadel) fastlåst. När det var inbrott i stallet stals alla sadlar utan hennes, som istället skars sönder rejält. Trots att hon hade samma hemförsäkringsbolag som flera av de andra i stallet så var hon den enda som blev utan ersättning. Försäkringen täckte stöld, inte skadegörelse."
Vad ska man säga om DET?
Måndag
Var i stallet som vanligt på morgonen och allt var som det brukade.
Ett mycket lätt snöfall då förvandlades snabbt till ett ganska häftigt dito på väg till jobbet men tack och lov slutade det lika plötsligt efter bara kanske 1 timme.
Måtte veckans snökvot vara fylld tänkte jag utan större hopp om att min önskan skulle besannas och mycket riktigt började det snöa igen när jag skulle köra hem.
Eftersom måndagar är Archies vilodagar vill jag gärna ha honom ute mer i hagen och Rockys ägare hade lovat att släppa ut honom och Bröta en vända till på eftermiddagen.
Hästarna går vanligtvis in vid 14-14.30 och idag släppte de ut honom vid 15.00 igen efter en kort lunchrast.
Det är verkligen skönt när man kan hjälpas åt lite med just in och utsläpp, något som jag ska bli bättre på att utnyttja framöver.
På ridskolan hade vi, tycker jag i alla fall, mer inställningen att var och en skötte sitt eget in och utsläpp eller så var det i alla fall väldigt få som hjälpte varandra.
Men lika gärna som att man släpper ut 1 eller 2 hästar så skulle man ju kunna släppa ut ganska många fler, i alla fall om man fick motsvarande gentjänst tillbaka på en lite mer regelbunden basis.
När jag kom till stallet efter jobbet gjorde jag i ordning höpåsarna och tog ut några bajshögar ur boxen innan jag tog in hästarna 17.30.
Då snöade det ganska mycket så jag fick hänga upp Archies yttertäcke på tork i pannrummet innan jag körde hem.
Ett mycket lätt snöfall då förvandlades snabbt till ett ganska häftigt dito på väg till jobbet men tack och lov slutade det lika plötsligt efter bara kanske 1 timme.
Måtte veckans snökvot vara fylld tänkte jag utan större hopp om att min önskan skulle besannas och mycket riktigt började det snöa igen när jag skulle köra hem.
Eftersom måndagar är Archies vilodagar vill jag gärna ha honom ute mer i hagen och Rockys ägare hade lovat att släppa ut honom och Bröta en vända till på eftermiddagen.
Hästarna går vanligtvis in vid 14-14.30 och idag släppte de ut honom vid 15.00 igen efter en kort lunchrast.
Det är verkligen skönt när man kan hjälpas åt lite med just in och utsläpp, något som jag ska bli bättre på att utnyttja framöver.
På ridskolan hade vi, tycker jag i alla fall, mer inställningen att var och en skötte sitt eget in och utsläpp eller så var det i alla fall väldigt få som hjälpte varandra.
Men lika gärna som att man släpper ut 1 eller 2 hästar så skulle man ju kunna släppa ut ganska många fler, i alla fall om man fick motsvarande gentjänst tillbaka på en lite mer regelbunden basis.
När jag kom till stallet efter jobbet gjorde jag i ordning höpåsarna och tog ut några bajshögar ur boxen innan jag tog in hästarna 17.30.
Då snöade det ganska mycket så jag fick hänga upp Archies yttertäcke på tork i pannrummet innan jag körde hem.
Varför hundar älskar hästbajs!
Om ni har hund OCH häst har ni säkert noterat att hästens avföring ofta är ett populärt mellanmål för hunden.
Vidrigt? Tja....måhända om man är äckelmagad men själv har jag aldrig brytt mig utan låtit Soya käka enligt devisen "lite SKIT (bokstavligt då ha ha) rensar magen".
Och nu läser jag följande intressanta kommentar på nätet:
"Enligt veterinär innehåller det (hästbajs) mjölksyrabakterier och andra mikroorganismer som är nyttiga för hundmagar. En bekant med hund med problemmage blev hitskickad av vet. för att hämta hästbajs som hunden kunde äta."
Där ser man!
Dock varnas för att låta hunden äta bajs av en häst som precis avmaskats då maskmedlet kan vara mycket giftigt för hunden.
Själv är jag övertygad om att djur som får normalt med föda (dvs inte svälts eller bantas) till 99% "vet" vad som är bra för dom och inte.
Så jag kommer absolut att fortsätta att låta Soya vara en skit-ätare fast det kanske också förklarar varför jag aldrig har gillat att hon slickar mig i ansiktet :-)!
Vidrigt? Tja....måhända om man är äckelmagad men själv har jag aldrig brytt mig utan låtit Soya käka enligt devisen "lite SKIT (bokstavligt då ha ha) rensar magen".
Och nu läser jag följande intressanta kommentar på nätet:
"Enligt veterinär innehåller det (hästbajs) mjölksyrabakterier och andra mikroorganismer som är nyttiga för hundmagar. En bekant med hund med problemmage blev hitskickad av vet. för att hämta hästbajs som hunden kunde äta."
Där ser man!
Dock varnas för att låta hunden äta bajs av en häst som precis avmaskats då maskmedlet kan vara mycket giftigt för hunden.
Själv är jag övertygad om att djur som får normalt med föda (dvs inte svälts eller bantas) till 99% "vet" vad som är bra för dom och inte.
Så jag kommer absolut att fortsätta att låta Soya vara en skit-ätare fast det kanske också förklarar varför jag aldrig har gillat att hon slickar mig i ansiktet :-)!
söndagen den 21:e februari 2010
Veckan som gått
Jag skulle tippa att ett av de vanligast förekommande orden i bloggar och samtalsämnen IRL just nu är SNÖ, och till och med de som från början var rätt så glada över denna nederbörd har börjat yla om att "det får vara nog".
Jag kan inte annat än instämma även om det finns andra delar av Sverige som är långt värre drabbade än Skåne.
Vi har faktiskt många gånger haft tur just i mina trakter och helt sluppit snö de dagar då i princip resten av Sverige översvämmats.
Jag vet inte hur många rapporter jag läst om på nätet i veckan där hästägare knappt kunnat ta sig till sina stall, inte kunnat rida ut, inte vågat rida i ridhus pga takras-risk osv osv.
Många hagar är, vad jag har förstått rena "skämten" nu med elrep som mer är att betrakta som snubbeltrådar (pga den höga snön) än som något som ska hålla hästarna innanför dessa.
Själv kom jag iväg till båda träningarna hos Ebba eftersom just de dagarna var hyfsade vädermässigt men nu börjar jag få ångest inför den kommande veckan i stället (alltid ska det vara något....) .
Förutom träningarna har jag nämligen ett tandläkarbesök för Torbjörn Lindström inbokat för Archie sedan länge och rent statistiskt så borde det " skita sig" någon av de 3 dagarna jag har planerat att köra med släpet.
Tyvärr håller tandläkaren dessutom till i Bollerup som ligger på Österlen, den i särsklass mest snö-svårighetsdrabbade delen av Skåne.
Minns med fasa den vinter jag fick ställa in 2 planerade veterinärbesök i Bollerup pga snön, jag grät nästan andra gången veterinären ringde och sa att det inte gick att ta sig fram och vid det tredje planerade besöket kände jag nästan att jag skulle köra " no matter what" jag ville verkligen få hästen undersökt utan ytterligare väntan.
Det trista med tandläkartiden är att Torbjörn bara kommer till Skåne med kanske var 3:e månads mellanrum så det blir ju en rätt så lång väntan om vi inte kommer iväg på torsdag.
Tack och lov gäller det bara en årlig kontroll av Archies överbett men jag vill ju få den gjord ändå.
Ska även passa på och vaccinera Soya men även det går ju att få gjort vid ett annat tillfälle.
Vad har annars hänt i veckan?
Tja inte mycket värt att orda om faktiskt, har nog redan berättat om det mesta i tidigare blogginlägg.
Väntar nu mycket spänt på Soyas overall som jag beställt och som väntas inom några dagar och även om den blev typ 5 gånger så dyr som hennes Ullaredstäcken så ser jag fram emot den med förväntan.
Bilder kommer så klart liksom på annat som kanske dyker upp i veckan :-)!
Jag kan inte annat än instämma även om det finns andra delar av Sverige som är långt värre drabbade än Skåne.
Vi har faktiskt många gånger haft tur just i mina trakter och helt sluppit snö de dagar då i princip resten av Sverige översvämmats.
Jag vet inte hur många rapporter jag läst om på nätet i veckan där hästägare knappt kunnat ta sig till sina stall, inte kunnat rida ut, inte vågat rida i ridhus pga takras-risk osv osv.
Många hagar är, vad jag har förstått rena "skämten" nu med elrep som mer är att betrakta som snubbeltrådar (pga den höga snön) än som något som ska hålla hästarna innanför dessa.
Själv kom jag iväg till båda träningarna hos Ebba eftersom just de dagarna var hyfsade vädermässigt men nu börjar jag få ångest inför den kommande veckan i stället (alltid ska det vara något....) .
Förutom träningarna har jag nämligen ett tandläkarbesök för Torbjörn Lindström inbokat för Archie sedan länge och rent statistiskt så borde det " skita sig" någon av de 3 dagarna jag har planerat att köra med släpet.
Tyvärr håller tandläkaren dessutom till i Bollerup som ligger på Österlen, den i särsklass mest snö-svårighetsdrabbade delen av Skåne.
Minns med fasa den vinter jag fick ställa in 2 planerade veterinärbesök i Bollerup pga snön, jag grät nästan andra gången veterinären ringde och sa att det inte gick att ta sig fram och vid det tredje planerade besöket kände jag nästan att jag skulle köra " no matter what" jag ville verkligen få hästen undersökt utan ytterligare väntan.
Det trista med tandläkartiden är att Torbjörn bara kommer till Skåne med kanske var 3:e månads mellanrum så det blir ju en rätt så lång väntan om vi inte kommer iväg på torsdag.
Tack och lov gäller det bara en årlig kontroll av Archies överbett men jag vill ju få den gjord ändå.
Ska även passa på och vaccinera Soya men även det går ju att få gjort vid ett annat tillfälle.
Vad har annars hänt i veckan?
Tja inte mycket värt att orda om faktiskt, har nog redan berättat om det mesta i tidigare blogginlägg.
Väntar nu mycket spänt på Soyas overall som jag beställt och som väntas inom några dagar och även om den blev typ 5 gånger så dyr som hennes Ullaredstäcken så ser jag fram emot den med förväntan.
Bilder kommer så klart liksom på annat som kanske dyker upp i veckan :-)!
Söndag
Igår: sol, plusgrader och snöslask- idag: hårda vindar, minusgrader och fruset slask: Skåne visar sitt sanna (läs: omväxlande) jag med andra ord!
Red ut med djuren på morgonen och vi fick ytterligare en runda med snöträning eftersom det vita fortfarande ligger kvar djupt på många ställen.
Som tur är rider jag en runda där det flera gånger skiftar mellan plogad väg och djup snö annars tror jag att det hade blivit för ansträngande för både hund och häst.
Enda skillnaden från de andra söndagarna är att snön idag var så "hård" att 14-kilos Soya kunde gå OVANPÅ den utan att behöva "kängruhoppa" fram.
600-kilos Archie hade det tyngre och fick emellanåt jobba rejält med sina ben och rygg.
Jag red som vanligt med mitt ponnyhack och tänkte med tacksamhet på att Archie, precis som Décima, säkerligen hade kunnat tävla dressyr lika lätt med denna betsling som med vilket träns som helst.
Nu lär detta aldrig bli aktuellt av naturliga orsaker (det är inte tillåtet) men det är ju väldigt bra att KUNNA använda hack om hästen, gud förbjude, skulle få någon mun/tandskada som omöjliggör användning av bett en längre tid.
På tal om snö tänker jag att man i delar av Sverige med mycket snö som ligger länge och där man kanske också rider ut ofta antingen kan få en URSTARK häst av allt snötrampande eller en "trasig" dito.
Pratade med en hästskötare till ett ryttarproffs nyligen och hon berättade just att en av de bästa hästarna i stallet hade överansträngt sig av att springa omkring för mycket i djup snö i hagen. Så det gäller att vara försiktig med snön känner jag!
Nu är Archie färdigjobbad för denna veckan och imorgon står vilodag på schemat.
Nu återstår det bara för mig att åka tillbaka till stallet i eftermiddag för att ta av utetäcket, ta bort lite bajs ur boxen samt att ge betfor och morötter.
Innan dess är det dags för restaurangbesök med buffé- härligt tycker matälskaren undertecknad!
Darlingen maken fyller år idag och Soya och jag uppvaktade honom med 2 dvd-filmer med vardera 8 avsnitt av "I vår herres hage". Så nu är det snart åter dags att få signaturmelodin till denna serie "på hjärnan"; det tog ett tag innan jag fick bort den sist :=)!
Red ut med djuren på morgonen och vi fick ytterligare en runda med snöträning eftersom det vita fortfarande ligger kvar djupt på många ställen.
Som tur är rider jag en runda där det flera gånger skiftar mellan plogad väg och djup snö annars tror jag att det hade blivit för ansträngande för både hund och häst.
Enda skillnaden från de andra söndagarna är att snön idag var så "hård" att 14-kilos Soya kunde gå OVANPÅ den utan att behöva "kängruhoppa" fram.
600-kilos Archie hade det tyngre och fick emellanåt jobba rejält med sina ben och rygg.
Jag red som vanligt med mitt ponnyhack och tänkte med tacksamhet på att Archie, precis som Décima, säkerligen hade kunnat tävla dressyr lika lätt med denna betsling som med vilket träns som helst.
Nu lär detta aldrig bli aktuellt av naturliga orsaker (det är inte tillåtet) men det är ju väldigt bra att KUNNA använda hack om hästen, gud förbjude, skulle få någon mun/tandskada som omöjliggör användning av bett en längre tid.
På tal om snö tänker jag att man i delar av Sverige med mycket snö som ligger länge och där man kanske också rider ut ofta antingen kan få en URSTARK häst av allt snötrampande eller en "trasig" dito.
Pratade med en hästskötare till ett ryttarproffs nyligen och hon berättade just att en av de bästa hästarna i stallet hade överansträngt sig av att springa omkring för mycket i djup snö i hagen. Så det gäller att vara försiktig med snön känner jag!
Nu är Archie färdigjobbad för denna veckan och imorgon står vilodag på schemat.
Nu återstår det bara för mig att åka tillbaka till stallet i eftermiddag för att ta av utetäcket, ta bort lite bajs ur boxen samt att ge betfor och morötter.
Innan dess är det dags för restaurangbesök med buffé- härligt tycker matälskaren undertecknad!
Darlingen maken fyller år idag och Soya och jag uppvaktade honom med 2 dvd-filmer med vardera 8 avsnitt av "I vår herres hage". Så nu är det snart åter dags att få signaturmelodin till denna serie "på hjärnan"; det tog ett tag innan jag fick bort den sist :=)!
lördagen den 20:e februari 2010
Sneda bäcken- vad ÄR detta egentligen?
Jag har nu vid ett otal tillfällen läst rena "halleluja-inlägg" på nätet om hästar som har varit halta eller bara känts "skumma", ovilliga, you name it och efter att en kiropraktor eller dylik "kot-knackare" konstaterat att deras bäcken varit sneda och behandlat detta blivit helt förändrade/ förbättrade/ ohalta.
Jag tycker aldrig att jag har fått någon riktigt bra förklaring på vad det här med "sneda bäcken" är för något men uppenbarligen (av mängden inlägg att döma) är detta relativt vanligt och tydligen också förhållandevis lättbehandlat utan att man behöver blanda in en veterinär.
Har ni också stött på detta?
Vad är era erfarenheter?
Det skulle vara jätteintressant att få en veterinärs syn på det hela men sådan tur har vi väl inte att någon sådan läser min blogg....
Jag tycker aldrig att jag har fått någon riktigt bra förklaring på vad det här med "sneda bäcken" är för något men uppenbarligen (av mängden inlägg att döma) är detta relativt vanligt och tydligen också förhållandevis lättbehandlat utan att man behöver blanda in en veterinär.
Har ni också stött på detta?
Vad är era erfarenheter?
Det skulle vara jätteintressant att få en veterinärs syn på det hela men sådan tur har vi väl inte att någon sådan läser min blogg....
Lördag
Var som vanligt i stallet på morgonen, mockade till Archie och boxgrannen Bröta som jag "passar" då och då (stoet som är så renligt).
Gjorde i ordning deras mat och släppte sedan ut alla 7 hästarna i olika hagar.
Konstaterade tacksamt att det inte verkade vara någon snö på väg hit i alla fall utan att det tvärtom hade töat jättemycket sedan gårdagen.
Nu är det riktig slasksörja överallt och skulle DEN frysa på lär det inte bli kul!
Det är ju så här det brukar vara i Skåne, jättemycket snö ena dagen och smält gegga den nästkommande så årets vinter hör inte till de traditionella på det sättet.
Körde till ridskolan för ett dressyrpass med Sally efter utsläppet och Mulle gladde oss genom att vara ovanligt lugn och medgörlig. Sally ska nu åka på en liten skidresa så det var skönt att avsluta så bra.
På eftermiddagen åkte jag till stallet igen, denna gången för att ta in Archie efter 6 timmar i hagen och för att rida.
För ovanlighetens skull var vi nog 5-6 ekipage i ridhuset samtidigt och jag som är så van att alltid rida själv överlevde mirakulöst även detta :-).
Skämt å sido men jag har alltid ogillat när även andra rider samtidigt som jag (vadå ego....) men sedan flytten till nya stallet har jag blivit riktigt anpassningbar! Man KAN tydligen lära gamla hundar att sitta!
Archie kändes lite seg idag eller så var det bara någon form av "överföring" som det heter på psykologispråk, dvs jag TÄNKTE att han BORDE vara trött efter gårdagens genomkörare.
Väl hemma bjöd maken på en god middag varefter jag och Soya tog en långpromenad ute på åkrarna (som vi är omgivna av där vi bor och som är jättebra att gå på så länge det är snö och fruset).
Det märktes absolut att det är 1-2 plusgrader idag för Soya sprang självmant ut utan täcke (!!!!) och körde inte sina sedvanliga "snälla kan vi inte gå hem nu"-krumbukter (kan framför allt visa sig i att hon stannar och sätter sig var 20 meter och ser mycket lidande ut).
Nu pustar vi ut i soffan och hoppas på att få stanna här resten av kvällen!
Gjorde i ordning deras mat och släppte sedan ut alla 7 hästarna i olika hagar.
Konstaterade tacksamt att det inte verkade vara någon snö på väg hit i alla fall utan att det tvärtom hade töat jättemycket sedan gårdagen.
Nu är det riktig slasksörja överallt och skulle DEN frysa på lär det inte bli kul!
Det är ju så här det brukar vara i Skåne, jättemycket snö ena dagen och smält gegga den nästkommande så årets vinter hör inte till de traditionella på det sättet.
Körde till ridskolan för ett dressyrpass med Sally efter utsläppet och Mulle gladde oss genom att vara ovanligt lugn och medgörlig. Sally ska nu åka på en liten skidresa så det var skönt att avsluta så bra.
På eftermiddagen åkte jag till stallet igen, denna gången för att ta in Archie efter 6 timmar i hagen och för att rida.
För ovanlighetens skull var vi nog 5-6 ekipage i ridhuset samtidigt och jag som är så van att alltid rida själv överlevde mirakulöst även detta :-).
Skämt å sido men jag har alltid ogillat när även andra rider samtidigt som jag (vadå ego....) men sedan flytten till nya stallet har jag blivit riktigt anpassningbar! Man KAN tydligen lära gamla hundar att sitta!
Archie kändes lite seg idag eller så var det bara någon form av "överföring" som det heter på psykologispråk, dvs jag TÄNKTE att han BORDE vara trött efter gårdagens genomkörare.
Väl hemma bjöd maken på en god middag varefter jag och Soya tog en långpromenad ute på åkrarna (som vi är omgivna av där vi bor och som är jättebra att gå på så länge det är snö och fruset).
Det märktes absolut att det är 1-2 plusgrader idag för Soya sprang självmant ut utan täcke (!!!!) och körde inte sina sedvanliga "snälla kan vi inte gå hem nu"-krumbukter (kan framför allt visa sig i att hon stannar och sätter sig var 20 meter och ser mycket lidande ut).
Nu pustar vi ut i soffan och hoppas på att få stanna här resten av kvällen!
Speciella annonser, del 30 (hund)
Jag kanske skulle koppla på Soya till en sådan här manick regniga dagar?
Då hade hon nog snabbt börjat uppskatta även promenader i regn och rusk?
Nä usch...det finns säkert de som kan behöva denna produkt men själv föredrar jag hederlig FRISK LUFT UTOMHUS!
Stulen sadel!!! Vad gäller???
Om någon ville stjäla denna sadel vore jag nästan tacksam eftersom jag inte har lyckats få den såld trots lågt pris (800:--) och annons på Blocket sedan mer än 1 månad tillbaka....
Skämt å sido, min hoppsadel "äter inte bröd" (kostar inget) så den kan lugnt få stanna hos mig ytterligare tid eftersom jag redan haft den i ca 20 år men en intressant fråga kom upp i stallet härom dagen.
Ett grannstall har tydligen haft inbrott då 2 sadlar stals, detta trots att det bor folk (med skällanade hundar) på gården.
Väldigt fräckt och tråkigt på alla vis och nu har ju även vi "skärpt beredskapen" även om den uppvärmda bod där vi förvarar merparten av vår utrustning alltid är låst.
Det vi kom att diskutera är hur man kan få ersättning om det, gud förbjude, skulle bli inbrott även hos oss?
Jag har för mig att hemförsäkringen (den man själv har) täcker en sadelstöld men är det verkligen så?
Någon trodde att den bara täcker saker som blir stulna i ens hem (eller i dess omedelbara närhet så som ett källarförråd tex) men inte kan väl försäkringsbolaget hävda att man bör ta HEM sin 30.000-kronors sadel varje dag?
Ja, vi kom inte fram till något svar så nu frågar jag er: vet ni säkert hur det ligger till och har ni kanske själv råkat ut för någon stöld som ni fått ersatt (eller inte)?
fredagen den 19:e februari 2010
Fredag
Var i stallet på morgonen som vanligt, fodrade och mockade.
Eftersom vädret är som det är med ständiga "snöhot" var jag nästan in i det sista osäker på om jag skulle kunna köra till Ebba och Maj och Sally tog det säkra före det osäkra och ställde in kvällens träning.
Sally ska jag plåga imorgon bitti i stället men själv chansade jag och körde iväg (med facit i hand utan problem, det kom bara lite regn!?!?! på hemvägen) för att Ebba skulle rida.
Som vanligt såg det mycket bra ut och jag tycker faktiskt att allting går bättre och lättare för varje vecka.
Detta gör att jag kan konstatera att:
1. Archie är inte helt obildbar :-)
2. Träningen har gjort honom starkare och starkare så han ORKAR göra det som begärs och
3. Ebba är en duktig ryttare som passar väl ihop med min häst
För dagen återstår inte så mycket mer hästrelaterat än att läsa Hippson som låg i brevlådan idag samt svara på ett blogginlägg eller två.
Eftersom vädret är som det är med ständiga "snöhot" var jag nästan in i det sista osäker på om jag skulle kunna köra till Ebba och Maj och Sally tog det säkra före det osäkra och ställde in kvällens träning.
Sally ska jag plåga imorgon bitti i stället men själv chansade jag och körde iväg (med facit i hand utan problem, det kom bara lite regn!?!?! på hemvägen) för att Ebba skulle rida.
Som vanligt såg det mycket bra ut och jag tycker faktiskt att allting går bättre och lättare för varje vecka.
Detta gör att jag kan konstatera att:
1. Archie är inte helt obildbar :-)
2. Träningen har gjort honom starkare och starkare så han ORKAR göra det som begärs och
3. Ebba är en duktig ryttare som passar väl ihop med min häst
För dagen återstår inte så mycket mer hästrelaterat än att läsa Hippson som låg i brevlådan idag samt svara på ett blogginlägg eller två.
Speciella annonser, del 29 (hund)
Ärlighet varar längst....hoppas det löser sig för denna ELAKA sötnos!
http://www.blocket.se/stockholm/Jack_russel_Amerikansk_c_spaniel_25973372.htm?ca=11&w=1
http://www.blocket.se/stockholm/Jack_russel_Amerikansk_c_spaniel_25973372.htm?ca=11&w=1
Ordpolisen tar till orda igen och var tog skrivstilen vägen?
En tonåring som jag känner (inte Sally, hi hi) startade nyligen en blogg och efter att ha läst de få inläggen hon skapat hittills är jag mer än lovligt förskräckt.
Lär sig inte ungdomar att stava nuförtiden?
I mer eller mindre varje mening fanns det felstavade ord och det är inte några "avancerade" sådana det handlar om utan helt vanliga ord som man använder dagligen och som är lättstavade.
Fast nu ska jag inte bara klaga på ungdomar för när jag senare samma dag läste en vuxen persons hästblogg kom felstavningarna som "skjutna ur en kanon":
ducktig, offta, ryckta, byxer, mej osv osv! Fruktansvärt!
Jag kan faktiskt bara hoppas att denna person kan skylla på någon form av ordblindhet för annars är det mer än lovligt uselt. Ursäkta!
Tyvärr vet jag också att människor som skriver så pass illa kan ha svårt för att bli tagna på allvar, i alla fall om de inte uttryckligen förklarar att de lider av dyslexi då man brukar ha större förståelse.
Själv kan jag också tröttna på att läsa text med en mängd felstavningar, evighetslånga meningar utan punkt osv och det är synd för kanske missar jag på så vis något intressant eller lärorikt?
Läsningen av ovanstående bloggar blev annars tyvärr bara en påminnelse om hur illa "folk" stavar idag, jag som ofta läser annonser på Blocket kan konstatera att i princip varannan annons (framför allt de som rör hästar) innehåller felstavningar, syftningsfel, märkliga särskrivningar osv.
Detta med den utbredda förstörelsen av den skrivna ordet har fått mig att fundera på flera olika saker:
1. Det kanske inte är så att det blir vanligare och vanligare att gemene man inte kan stava? Det har kanske alltid varit så men tidigare varit mer dolt eftersom det inte fanns internet som översvämmas av diskussionsforum, bloggar, annonser osv där ordfattigdomen avslöjas?
2. Är det egentligen VIKTIGT att kunna stava "rätt och riktigt" (upps...det rimmade)?
Om jag skriver "kansje", "hest" eller "värkligen" så vet väl ändå alla vad jag menar?
3. Är det också så att folk idag inte heller kan RÄKNA eftersom man numera till och med har kalkylatorer i mobiltelefonerna? Får barnen lära sig huvudräkning i skolan och är detta något man sedan använder sig av?
4. Finns det någon som kan skriva skrivstil nu för tiden? Är DET något man får lära sig i skolan? Varför skrev man skrivstil förr i tiden?
5. Finns det fortfarande folk som skriver brev för hand eller använder alla dator? Jag märker ju på mig själv att min handstil inte är lika snygg som den varit förr eftersom jag nästan aldrig skriver något just för hand- handen är knappt van att hålla pennan längre stunder än det tar att skriva små korta meddelanden på lappar, anslagstavlor osv.
Ja, en del konstiga frågor som virvlade runt i min skalle ett tag.....kanske ni har svaret på några?
torsdagen den 18:e februari 2010
"Ful" päls och skav
Jag börjar äntligen skönja lite ny hårutväxt på Archie och att jag använder ordet ÄNTLIGEN kan ju tyckas märkligt; jag som har mani på att klippa bort lång päls och redan har klippt Archie 3 gånger i vinter.
Men ska jag var ärlig så tycker jag inte att Archie ser så fin ut just nu; han har fula skav (se bilden ovan) och jag tycker aldrig att han har sett så trist ut i pälsen som i år.
Vad gäller bog/bringskavet skyller jag detta helt på ett täcke jag använt en stor del av vintern och detta täcke har inga bogveck.
Jag fattar inte varför jag inte tänkte mig för men när jag väl hajade till och såg de stora hårlösa fläckarna var det liksom redan för sent "det är så dags att pissa till kvällen när natten är gången" som en arbetskamrat skulle ha uttryckte det...
Annars tycker jag just att täcken med bogveck är suveräna och sedan jag började använda sådana har inte ett hårstrå krökts på Archie.
Så det var ju himla dumt att bryta den traditionen....
Annars har jag en teori om att det är det myckna täckesanvändandet i vinter som gjort pälsen så trist.
Missförstå mig rätt; jag har alltid täcke på Archie vintertid men brukar dock låta honom "lufta" pälsen lite längre stunder än vad jag gjort i vinter pga att det varit så himla kallt.
Nu har han nästan bara varit utan täcke den timme jag ridit honom och knappt det eftersom jag skrittar fram med täcke och rider utomhus med täcke så min teori är alltså att den instängda pälsen har tackat för sig genom att se så ful ut.
Även om Archie som sagt inte ser så vacker ut just nu (jag är ju så van vid att han glänser och att pälsen är len som silke) så är jag i alla fall tacksam över att han inte ser ut som vissa hästar, såväl klippta som oklippta, som har handflatsstora ytor med avskavd päls vid både skänkelläge, på halsen och i sadelläget, det ser ju ännu tristare ut än skav på bog/ bringa tycker jag.
På begäran: en riktig blogg!
Som ni vet har jag länge värjt mig mot att använda bloggen så som man "ska", dvs som en dagbok där jag berättar om minsta fis jag och alla i min närhet släppt à la "intresseklubben antecknar".
Nu har jag dock fallit till föga och ska väl framöver kanske inte berätta om just FISAR (och det antar jag att ni är tacksamma över) men om vad som händer på en daglig basis i mitt häst och hundliv.
Jag kommer INTE att sluta skriva mina vanliga debatt-inlägg och reflektioner över livet i allmänhet och hästar och hundar i synnerhet, tvärtom, så de nya blogginläggen åt dagsbokshållet får ni bara se som en bonus från min sida men som tydligen intresserar en del.
Vi kör väl igång direkt så här kommer rapport från dagens stallbesök:
Vaknade 04.15 och insåg att klockan skulle ringa om 15 minuter eftersom jag idag skulle motionera hästen innan arbetsdagens början.
Brydde mig inte om att invänta ringsignalen utan steg upp 04.25, klädde på mig och Soya och så körde vi iväg i mörker och blåst.
Strax innan 05.00 började jag min sedvanliga morgonfodring (fast den brukar ske 06.00) då 6 hästar förutom Arch får sitt kraftfoder och ensilage.
Ingen i vårt stall har tack och lov "havre-mani", tvärtom är det relativt små kraftfoderportioner som serveras och dessa får plats i en havreskopa som man kan sticka ner mellan boxvägg och galler så att man kan hälla fodret rakt ner i krubban utan att behöva gå in till hästarna. Fodringen tar med andra ord inte mer än 5 minuter så det är inget extra besvär för mig att fixa med precis.
Archie, som inte heller får något kraftfoder att tala om (lite skrammel i spannen och morötter som utfyllnad) hinner vanligtvis äta upp medan de andra fodras, jag blandar betfor till kvällen och tar fram kärra och grep så därefter får han gå ut på stallgången där han får sitt ensilage medan jag mockar, strör och fixar med täcket- samma rutin varje dag.
Klockan 05.40 var vi i ridhuset för det sedvanliga vecko-tömkörningspasset och vi började som vanligt med galoppdelen.
Archie är otroligt lätt att tömköra och han galopperar lätt så nära mig att jag kan dutta till honom med körpisken om jag vill. Jag tömkör också ofta med tömmarna släpande i marken och med en hand (!) och han bara traskar på hur fint som helst.
Efter galoppen fick Archie pusta lite medan jag bar fram cavallettihinderna och sedan började travarbetet över dessa.
Soya har verkligen ingen som helst koll eller respekt för Archie och vad vi sysslar med för rätt som det var så ställde hon sig framför cavallettina precis när Archie kom travande mot dom.
Mitt: "AKTA DIG" hade inte såååå stor effekt på henne faktiskt och det är bara att inse att vi nog är lika blasé alla 3 för jag vet att Archie kommer att akta sig för HENNE, Soya vet detsamma och Archie...ja...han är som sagt otroligt snäll.
En stund senare ställde hon sig MELLAN cavallettina men då var hon faktiskt så snäll att hon sprang vidare när hon såg att Archie kom travande mot dom.
Ja, jag kan faktiskt bara skratta åt mina härliga djur!
Archie har faktiskt aldrig någonsin visat den minsta ilska, irritation eller något annat negativt beteende mot Soya trots att jag, om jag vore Archie, ibland hade blivit galen på henne.
Numera är hon ju bara lite vimsig och springer, går och ligger i vägen för honom men tänk i början när hon skällde, bjäbbade och försökte jaga hans svans! Att han inte skänkte henne ett ögonkast var beundransvärt.
Nåväl...jag kunde under cavallettiövningen konstatera att Archie numera verkligen vet vad som förväntas av honom och han jobbar på väldigt okomplicerat och bra.
Minns då jag tog fram cavallettina första gången och Archie gick som en klocka i högervarvet över dom medan det nästan var lögn i h..vete att få honom att trava över i vänstervarvet.
Han sprang bredvid massor av gånger eller tvärnitade inne i serien eller försökte galoppera igenom den eller...ja, han gjorde massor av cirkuskonster men ville absolut inte lyda.
Och så är det med Archie någon ytterst sällsynt gång; när han väl får för sig att han ska konstra så gör han det ALLTID och utan undantag i vänster varv.
Så har det varit sedan han var 3 år och det har gällt både longering, tömkörning och när man har suttit på. Denna olydnad har framför allt visat sig som en vägran att plötsligt gå fram utan i stället har han försökt att vända och gå/ springa/ stå åt andra hållet.
Aldrig på ett otäckt vis egentligen utan mer tjurigt men ack så irriterade ändå.
Nu var det dock länge sedan det hände (kanske 1 år sedan eller mer) men beteendet kom tillbaka över cavallettina då jag skulle göra detta första gången och då ganska mycket.
Redan nästa gång gick det nästan helt klockrent och sedan dess så har gossen traskat över hur lätt och bra som helst.
Efter cavallettiövningen fick Archie åter vila sig medan jag plockade undan och sedan blev det lite tramp utmed långsidorna och väldigt samlad trav på små volter.
Trampövningarna går inte precis framåt tycker jag och jag planerar att be en annan duktig hästägare om hjälp med detta. Vi har redan pratat löst om det och han har lovat att hjälpa mig från marken, dvs jag ska sitta på och han ska gå bakom och "tjonga på" Archie.
Tömkörningen avslutades med lite travökningar och sedan tyckte jag att Archie var färdig för dagen, detta 45 minuter efter att vi kommit in i ridhuset.
Efter snabb utrustningsavklädning och täckespåsättning blev det boxen och resten av ensilaget för Archie och hemfärd för dusch och hårtvätt för mig och mat och soff-drönande för Soya.
I eftermiddag åker jag bara till stallet för att släppa ut Archie och boxgrannen Bröta i var sin hage, mocka och fixa med höpåsar, sedan har Brötas ägare lovat att ta in båda två vid 18.00.
Har jag tur har någon redan släppt ut hästarna när jag kommer, jag skrev ett litet meddelande om det på vår tavla, men annars är det ju snabbt gjort.
Nu har jag dock fallit till föga och ska väl framöver kanske inte berätta om just FISAR (och det antar jag att ni är tacksamma över) men om vad som händer på en daglig basis i mitt häst och hundliv.
Jag kommer INTE att sluta skriva mina vanliga debatt-inlägg och reflektioner över livet i allmänhet och hästar och hundar i synnerhet, tvärtom, så de nya blogginläggen åt dagsbokshållet får ni bara se som en bonus från min sida men som tydligen intresserar en del.
Vi kör väl igång direkt så här kommer rapport från dagens stallbesök:
Vaknade 04.15 och insåg att klockan skulle ringa om 15 minuter eftersom jag idag skulle motionera hästen innan arbetsdagens början.
Brydde mig inte om att invänta ringsignalen utan steg upp 04.25, klädde på mig och Soya och så körde vi iväg i mörker och blåst.
Strax innan 05.00 började jag min sedvanliga morgonfodring (fast den brukar ske 06.00) då 6 hästar förutom Arch får sitt kraftfoder och ensilage.
Ingen i vårt stall har tack och lov "havre-mani", tvärtom är det relativt små kraftfoderportioner som serveras och dessa får plats i en havreskopa som man kan sticka ner mellan boxvägg och galler så att man kan hälla fodret rakt ner i krubban utan att behöva gå in till hästarna. Fodringen tar med andra ord inte mer än 5 minuter så det är inget extra besvär för mig att fixa med precis.
Archie, som inte heller får något kraftfoder att tala om (lite skrammel i spannen och morötter som utfyllnad) hinner vanligtvis äta upp medan de andra fodras, jag blandar betfor till kvällen och tar fram kärra och grep så därefter får han gå ut på stallgången där han får sitt ensilage medan jag mockar, strör och fixar med täcket- samma rutin varje dag.
Klockan 05.40 var vi i ridhuset för det sedvanliga vecko-tömkörningspasset och vi började som vanligt med galoppdelen.
Archie är otroligt lätt att tömköra och han galopperar lätt så nära mig att jag kan dutta till honom med körpisken om jag vill. Jag tömkör också ofta med tömmarna släpande i marken och med en hand (!) och han bara traskar på hur fint som helst.
Efter galoppen fick Archie pusta lite medan jag bar fram cavallettihinderna och sedan började travarbetet över dessa.
Soya har verkligen ingen som helst koll eller respekt för Archie och vad vi sysslar med för rätt som det var så ställde hon sig framför cavallettina precis när Archie kom travande mot dom.
Mitt: "AKTA DIG" hade inte såååå stor effekt på henne faktiskt och det är bara att inse att vi nog är lika blasé alla 3 för jag vet att Archie kommer att akta sig för HENNE, Soya vet detsamma och Archie...ja...han är som sagt otroligt snäll.
En stund senare ställde hon sig MELLAN cavallettina men då var hon faktiskt så snäll att hon sprang vidare när hon såg att Archie kom travande mot dom.
Ja, jag kan faktiskt bara skratta åt mina härliga djur!
Archie har faktiskt aldrig någonsin visat den minsta ilska, irritation eller något annat negativt beteende mot Soya trots att jag, om jag vore Archie, ibland hade blivit galen på henne.
Numera är hon ju bara lite vimsig och springer, går och ligger i vägen för honom men tänk i början när hon skällde, bjäbbade och försökte jaga hans svans! Att han inte skänkte henne ett ögonkast var beundransvärt.
Nåväl...jag kunde under cavallettiövningen konstatera att Archie numera verkligen vet vad som förväntas av honom och han jobbar på väldigt okomplicerat och bra.
Minns då jag tog fram cavallettina första gången och Archie gick som en klocka i högervarvet över dom medan det nästan var lögn i h..vete att få honom att trava över i vänstervarvet.
Han sprang bredvid massor av gånger eller tvärnitade inne i serien eller försökte galoppera igenom den eller...ja, han gjorde massor av cirkuskonster men ville absolut inte lyda.
Och så är det med Archie någon ytterst sällsynt gång; när han väl får för sig att han ska konstra så gör han det ALLTID och utan undantag i vänster varv.
Så har det varit sedan han var 3 år och det har gällt både longering, tömkörning och när man har suttit på. Denna olydnad har framför allt visat sig som en vägran att plötsligt gå fram utan i stället har han försökt att vända och gå/ springa/ stå åt andra hållet.
Aldrig på ett otäckt vis egentligen utan mer tjurigt men ack så irriterade ändå.
Nu var det dock länge sedan det hände (kanske 1 år sedan eller mer) men beteendet kom tillbaka över cavallettina då jag skulle göra detta första gången och då ganska mycket.
Redan nästa gång gick det nästan helt klockrent och sedan dess så har gossen traskat över hur lätt och bra som helst.
Efter cavallettiövningen fick Archie åter vila sig medan jag plockade undan och sedan blev det lite tramp utmed långsidorna och väldigt samlad trav på små volter.
Trampövningarna går inte precis framåt tycker jag och jag planerar att be en annan duktig hästägare om hjälp med detta. Vi har redan pratat löst om det och han har lovat att hjälpa mig från marken, dvs jag ska sitta på och han ska gå bakom och "tjonga på" Archie.
Tömkörningen avslutades med lite travökningar och sedan tyckte jag att Archie var färdig för dagen, detta 45 minuter efter att vi kommit in i ridhuset.
Efter snabb utrustningsavklädning och täckespåsättning blev det boxen och resten av ensilaget för Archie och hemfärd för dusch och hårtvätt för mig och mat och soff-drönande för Soya.
I eftermiddag åker jag bara till stallet för att släppa ut Archie och boxgrannen Bröta i var sin hage, mocka och fixa med höpåsar, sedan har Brötas ägare lovat att ta in båda två vid 18.00.
Har jag tur har någon redan släppt ut hästarna när jag kommer, jag skrev ett litet meddelande om det på vår tavla, men annars är det ju snabbt gjort.
Får se hur det blir med det utlovade snöandet som är aviserat, förhoppningsvis slipper vi skiten!
Jaha...det var dagens "in i den minsta detalj"-rapport från undertecknad; ny kommer imorgon (fast kanske inte lika omständig :=)).Tillbakablickar: hästen som glömde var den bodde!
Efter att ha läst denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621298.ab
kom jag att tänka på en incident som utspelade sig för mer än 20 år sedan i ett travstall där jag och min dåvarande sambo höll till.
Sambon var ute på Jägersros träningsbanor och körde och hade med sig en handhäst som vi kallade för "Långöra" (den hade, som ni nog anar långa öron).
När han återvände till stallet gjorde han detta utan handhästen och jag frågade förvånat "Var är Långöra"?
Sambon hann inte svara att han hade tappat henne för PRECIS då (den tajmingen var oslagbar!!!) hör vi på radio Malmöhus en speaker som informerar om att en lös häst har setts springa i Bara.
Bara är en håla några kilometer utanför Malmö men hur hästen hade hunnit springa dit på denna kort stund är och förblir en gåta samtidigt som man nog lugnt kan konstatera att hade Långöra sprungit lika snabbt i loppen så hade det varit världsrekordtider och Elitloppet nästa!
Vi kastade oss i en bil och körde i full fart till Bara och mycket riktigt: i en trädgård utmed huvudvägen stod en polis och höll Långöra.
Varför den korkade hästen sprungit ända till Bara i stället för in på stallbacken och sitt egna stall förblir också en gåta och är väl mest bevis på att man inte alltid kan lita på att hästar verkligen hittar HEM!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621298.ab
kom jag att tänka på en incident som utspelade sig för mer än 20 år sedan i ett travstall där jag och min dåvarande sambo höll till.
Sambon var ute på Jägersros träningsbanor och körde och hade med sig en handhäst som vi kallade för "Långöra" (den hade, som ni nog anar långa öron).
När han återvände till stallet gjorde han detta utan handhästen och jag frågade förvånat "Var är Långöra"?
Sambon hann inte svara att han hade tappat henne för PRECIS då (den tajmingen var oslagbar!!!) hör vi på radio Malmöhus en speaker som informerar om att en lös häst har setts springa i Bara.
Bara är en håla några kilometer utanför Malmö men hur hästen hade hunnit springa dit på denna kort stund är och förblir en gåta samtidigt som man nog lugnt kan konstatera att hade Långöra sprungit lika snabbt i loppen så hade det varit världsrekordtider och Elitloppet nästa!
Vi kastade oss i en bil och körde i full fart till Bara och mycket riktigt: i en trädgård utmed huvudvägen stod en polis och höll Långöra.
Varför den korkade hästen sprungit ända till Bara i stället för in på stallbacken och sitt egna stall förblir också en gåta och är väl mest bevis på att man inte alltid kan lita på att hästar verkligen hittar HEM!
onsdagen den 17:e februari 2010
Speciella annonser, del 28 (hund)
http://www.blocket.se/varmland/Hundslap_karra_25649155.htm?ca=23_11&w=3
Också ett sätt att slippa smutsa ner bilen :=)
Också ett sätt att slippa smutsa ner bilen :=)
Hästar som leker
Har ni sett detta roliga klipp från nätet?
http://www.youtube.com/watch?v=qrm16UNvSmE
Säkert ur-sött när hästen var föl men mindre roligt då den ville göra samma sak som fullvuxen hingst!!!!
En annan bekant lärde sin häst (också en travare faktiskt) att stegra på kommando. Också jättekul för henne (antar jag) men mindre roligt om någon annan skulle rida på hästen och "råkade trycka på fel knapp".
Ibland gäller det att tänka sig för innan man lär hästen olika trick med andra ord!
Här en favorit i repris; ingen lek som JAG uppmuntrade men ni vet väl hur karlar är: lättroade! (sade hon fördomsfullt):
http://www.youtube.com/watch?v=JcrDdmPIGBg
Det var en tjej i stallet som råkade ha kameran framme precis när Archie roade sig på detta vis!
http://www.youtube.com/watch?v=qrm16UNvSmE
Väldigt gullig häst och harmlös lek i just detta fallet men jag kommer ändå osökt att tänka på en tjej jag kände för många år sedan som "lekte" med sitt travar-föl.
Hästen sprang bland annat efter pinnar (apporterade som en hund) och kunde lägga sina framben på hennes axlar.Säkert ur-sött när hästen var föl men mindre roligt då den ville göra samma sak som fullvuxen hingst!!!!
En annan bekant lärde sin häst (också en travare faktiskt) att stegra på kommando. Också jättekul för henne (antar jag) men mindre roligt om någon annan skulle rida på hästen och "råkade trycka på fel knapp".
Ibland gäller det att tänka sig för innan man lär hästen olika trick med andra ord!
Här en favorit i repris; ingen lek som JAG uppmuntrade men ni vet väl hur karlar är: lättroade! (sade hon fördomsfullt):
http://www.youtube.com/watch?v=JcrDdmPIGBg
Det var en tjej i stallet som råkade ha kameran framme precis när Archie roade sig på detta vis!
Beställa på nätet- oj vad snabbt det kan gå!
Måste berömma http://cdon.se/ varifrån man kan beställa böcker, spel, dvd-filmer osv.
Gjorde en beställning i måndags förmiddag och på tisdag eftermiddag hade jag grejerna hemma i brevlådan!
Det är vad jag kallar snabb service!
Gjorde en beställning i måndags förmiddag och på tisdag eftermiddag hade jag grejerna hemma i brevlådan!
Det är vad jag kallar snabb service!
tisdagen den 16:e februari 2010
3 hinder räcker långt (hoppträningstips)
För det mesta får ni här på bloggen tips som har med dressyr att göra och Archie är tveklöst endast köpt utifrån att han ska ägna sig åt denna ridsport-gren men för den sakens skull skadar det inte med variation varför ni nu ska få lite tips gällande hoppning.
Säkert tycker ni, som jag, att det är både tråkigt, tungt och tidsödande att plocka fram en jäkla massa hindermaterial bara för att ta några skutt så tipset idag handlar om hur du snabbt och enkelt och med minsta möjliga bommar och stöd kan bygga upp en hel bana som du kan hoppa från alla möjliga håll och kanter :=).
På skissen ovan syns ett räcke och en oxer på långsidan och ett räcke på diagonalen.
Till denna byggnation behövs:
oxer- 4 stöd och 3 (2) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
Således: sammanlagt 8 stöd och 7 bommar
Om du är riktigt skicklig (har en lätthoppad häst)eller du är lat = 8 stöd och 4 bommar
Om vi kallar räcket på långsidan för 1, oxern för 2 och diagonalräcket för 3 så kan du tex hoppa:
1,2,3, 1:an från andra hållet eller
1,3,2, 1:an från andra hållet eller
2,1,3,1 eller
3,1,2,1
På bilden ovan har jag byggt upp en oxer (1) på den ena långsidan, ett räcke (2) på den andra långsidan och så ett räcke (3) på diagonalen.
Även här kan man hoppa hinderna från flera olika håll.
Exempel på hinderföljd/ bana:
1, 2, 3, 1:an från andra hållet, 2:an från andra hållet= 5 språng.
Ja, variationerna är många beroende på hur många språng man vill hoppa i taget, detta är bara några förslag i all enkelhet.
Säkert tycker ni, som jag, att det är både tråkigt, tungt och tidsödande att plocka fram en jäkla massa hindermaterial bara för att ta några skutt så tipset idag handlar om hur du snabbt och enkelt och med minsta möjliga bommar och stöd kan bygga upp en hel bana som du kan hoppa från alla möjliga håll och kanter :=).
På skissen ovan syns ett räcke och en oxer på långsidan och ett räcke på diagonalen.
Till denna byggnation behövs:
oxer- 4 stöd och 3 (2) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
Således: sammanlagt 8 stöd och 7 bommar
Om du är riktigt skicklig (har en lätthoppad häst)eller du är lat = 8 stöd och 4 bommar
Om vi kallar räcket på långsidan för 1, oxern för 2 och diagonalräcket för 3 så kan du tex hoppa:
1,2,3, 1:an från andra hållet eller
1,3,2, 1:an från andra hållet eller
2,1,3,1 eller
3,1,2,1
På bilden ovan har jag byggt upp en oxer (1) på den ena långsidan, ett räcke (2) på den andra långsidan och så ett räcke (3) på diagonalen.
Även här kan man hoppa hinderna från flera olika håll.
Exempel på hinderföljd/ bana:
1, 2, 3, 1:an från andra hållet, 2:an från andra hållet= 5 språng.
Ja, variationerna är många beroende på hur många språng man vill hoppa i taget, detta är bara några förslag i all enkelhet.
Speciella annonser, del 27 (hundinlägg om kloklippning)
http://www.haromi.se/dbbutik/butik/info/bilbur/quickfinder.htm
Visst låter det fantastiskt lätt och bra med denna kloklippare som skulle göra livet behagligare för både många rädda hundar och deras osäkra ägare?
Tyvärr har jag nästan bara läst dåliga omdömen om produkten, många som provat säger att lampfunktionen och sensorn "lever sina egna liv" och absolut inte är tillförlitliga och det är väl det som är hela "vitsen" med denna tingest, dvs att de ska gå att lita på?
Himla synd för annars hade det nog som sagt skonat många som idag antingen klipper sin hunds klor lite på vinst och förlust eller lämnar bort hunden för att få klorna klippta, ibland med alltför långa intervall så att hunden går omkring med otäckt långa naglar.
Själv tillhör jag den förstnämnda kategorin och det beror framför allt på att alla Soyas klor är svarta som natten- försök att se någon pulpa där om ni kan!
Tack och lov är hon väldigt snäll och vi brukar ägna oss åt denna sysselsättning (som, eftersom Birgitta 12 år ofta pratar bebis-språk med sin hund , heter "klippa naglisarna") en gång i veckan.
Jag har på flera hundsidor läst att whippetägare säger att just denna ras klor växer osedvanligt snabbt och det är tydligen väldigt vanligt att man klipper klorna just en gång i veckan som jag gör.
Nu gör jag det så ofta mest för att slippa ta så mycket varje gång och därmed riskera ett felklipp in i pulpan (då kan det "pissa" blod kan jag lova....).
Kloklippning är, har jag förstått, tämligen "traumatiskt" för många hundar och deras ägare och det beror säkert på allt möjligt men framför allt, tror jag, på att ägaren dels blir nervös och överför detta på hunden och dels att man faktiskt råkar klippa fel någon gång vilket gör mer eller mindre ont på hunden beroende på hur pjoskig den är.
Minns ni att jag berättade hur jag i somras klippte fel i en av Soyas klor och hela huset dränktes i blod!
Nåja...riktigt så illa var det inte men nästan :=).
Jag fick våttorka och tvätta allt möjligt som Soya hann bloda ner inom loppet av sekunder, där hon for omkring!
Det misstaget hoppas jag verkligen inte göra om!
Min första hund, schäfern Ketty måste ha råkat ut för något traumatiskt i samband med kloklippningen innan jag fick henne för bara man satte kloklipparen bredvid tassen (!!!!) så började hon "skrika".
På den tiden bodde jag och min dåvarande sambo i lägenhet och jag minns att han sa till mig att gå ner i tvättstugan när jag skulle klippa Kettys klor så att inte grannarna skulle tro att jag misshandlade henne. Så lät det!
I Kettys fall blev jag faktiskt av en annan hundägare rekommenderad att fila ner klorna med en människo-fotfil och då skrek hunden tack och lov inte!
Visst låter det fantastiskt lätt och bra med denna kloklippare som skulle göra livet behagligare för både många rädda hundar och deras osäkra ägare?
Tyvärr har jag nästan bara läst dåliga omdömen om produkten, många som provat säger att lampfunktionen och sensorn "lever sina egna liv" och absolut inte är tillförlitliga och det är väl det som är hela "vitsen" med denna tingest, dvs att de ska gå att lita på?
Himla synd för annars hade det nog som sagt skonat många som idag antingen klipper sin hunds klor lite på vinst och förlust eller lämnar bort hunden för att få klorna klippta, ibland med alltför långa intervall så att hunden går omkring med otäckt långa naglar.
Själv tillhör jag den förstnämnda kategorin och det beror framför allt på att alla Soyas klor är svarta som natten- försök att se någon pulpa där om ni kan!
Tack och lov är hon väldigt snäll och vi brukar ägna oss åt denna sysselsättning (som, eftersom Birgitta 12 år ofta pratar bebis-språk med sin hund , heter "klippa naglisarna") en gång i veckan.
Jag har på flera hundsidor läst att whippetägare säger att just denna ras klor växer osedvanligt snabbt och det är tydligen väldigt vanligt att man klipper klorna just en gång i veckan som jag gör.
Nu gör jag det så ofta mest för att slippa ta så mycket varje gång och därmed riskera ett felklipp in i pulpan (då kan det "pissa" blod kan jag lova....).
Kloklippning är, har jag förstått, tämligen "traumatiskt" för många hundar och deras ägare och det beror säkert på allt möjligt men framför allt, tror jag, på att ägaren dels blir nervös och överför detta på hunden och dels att man faktiskt råkar klippa fel någon gång vilket gör mer eller mindre ont på hunden beroende på hur pjoskig den är.
Minns ni att jag berättade hur jag i somras klippte fel i en av Soyas klor och hela huset dränktes i blod!
Nåja...riktigt så illa var det inte men nästan :=).
Jag fick våttorka och tvätta allt möjligt som Soya hann bloda ner inom loppet av sekunder, där hon for omkring!
Det misstaget hoppas jag verkligen inte göra om!
Min första hund, schäfern Ketty måste ha råkat ut för något traumatiskt i samband med kloklippningen innan jag fick henne för bara man satte kloklipparen bredvid tassen (!!!!) så började hon "skrika".
På den tiden bodde jag och min dåvarande sambo i lägenhet och jag minns att han sa till mig att gå ner i tvättstugan när jag skulle klippa Kettys klor så att inte grannarna skulle tro att jag misshandlade henne. Så lät det!
I Kettys fall blev jag faktiskt av en annan hundägare rekommenderad att fila ner klorna med en människo-fotfil och då skrek hunden tack och lov inte!
En vanlig ridvecka i mitt och Archies liv
Archie vid hagarna på ridskolan, april 2009. Fotograf: Lina Stigendal
Eftersom flera har uttryckt att de tycker att det är roligt att läsa om "vad jag gör med Archie" (rent ridmässigt då) tänkte jag berätta om hur en vanlig vecka ser ut hos oss just nu.
Som ni kommer att se är det mycket fokus på ren dressyrträning och detta beror väl dels på att jag har köpt Archie för ändamålet "att träna och tävla dressyr" och dels att tävlingsssäongen börjar närma sig med stormsteg.
Dessutom gör både vädret (mycket snö, isigt där denna inte är meterdjup) och att det inte är ljust så länge efter min arbetstid att jag för tillfället bara rider ut en dag i veckan.
Jag kommer att börja hoppa en gång i veckan igen snart men just nu har jag som sagt valt att fokusera mycket på dressyren.
Måndag: vilodag. Archie går i hagen mellan ca 8 och 14 (samma tider varje dag) och släpps sedan ut i 1½-2½ timmar igen när han har varit inne och ätit lite.
Tisdag: träning för Ebba 18.00 dit vi kör (tar ca 30 minuter). Just nu rider vi mycket skolor, skänkelvikningar och tränar på att förbättra galoppens kvalitet genom skolor även i galoppen. Annat vi tränar på är galoppfattningar från skritt och avbrott från galopp till skritt.
Onsdag: egen dressyrträning i ridhuset på eftermiddagen. Jag brukar fortsätta med de övningar vi gjort under gårdagen så att Archie ska "känna igen sig". Har vi ridit mycket trav under gårdagens träning rider jag mest i galopp och vice versa. Ett pass tar allt från 40 till 60 minuter inklusive skritt före och efter själva träningen.
Torsdag: tömkörning på morgonen så som jag beskrev i ett inlägg för några dagar sedan. Jag tömkör över höga cavalletti och tränar på att samla både traven och galoppen på små volter. Försöker även få till lite tramp utmed långsidorna.
Eftersom jag motionerat Archie på morgonen får han gå ut i hagen en sväng till någon timme efter ordinarie intag.
Just nu är han bara ute till ca 17.30 då jag inte vill ha honom stående i mörker och det inte finns något att äta i hagarna men planen är att utöka hagtiden allt eftersom det blir ljusare, varmare och lite gräs att knapra på.
Fredag: åker vi till Ebba igen och då är det hon som rider vid 16.30. Ebba rider ungefär som jag då jag tränar för henne, dvs skolor, skänkelvikningar och galopp-förbättrande arbete. Ebba brukar rida i 40-45 minuter och då är Archie ordentligt genomarbetad.
Lördag: ny dressyrträning på egen hand efter hagintag och ungefär så som gårdagens men åter med fokus på att rida mer i galopp om Archie fått trava mycket under gårdagen osv.
Söndag: uteridning efter hagtintag i hoppsadel och med hack. Jag tar detta tillfälle i akt att byta betsling så att Archie får vila munnen/ tänderna, så som exempelvis "min" hästtandläkare Torbjörn Lundström rekommenderar (dvs att man ska försöka byta bett på sin häst regelbundet, tom oftare än vad jag gör). Uteridningen brukar vara ganska kravlös och jag sitter inte precis och "jobbar" Archie utan nöjer mig med att han går i form, gärna i en lägre sådan. Jag tar alltid med mig Soya på uteritterna och anpassar vägvalet därefter, dvs jag rider inte på trafikerade vägar. Rider i ca 1 timme, ibland något mer beroende på hur mycket vi har skrittat.
Just nu rider jag som synes inte på morgonen, det som annars varit lite av mitt signum genom åren.
jag nöjer mig med ett morgonpass då jag tömkör, detta mycket beroende på att det hos oss är hoppträning i ridhuset på torsdagarna och då kan man givetvis inte stövla in med en häst som ska tömköras :=).
När det blir ljusare kanske jag rider något mer pass på morgonen men eftersom det är så pass lugnt i vårt ridhus på eftermiddagarna ser jag ingen anledning att släpa mig upp i ottan bara för att få rida i lugn och ro. Detta var ju den största anledningen till att jag var tvungen att göra så på ridskolan, där var ridhusen helt enkelt oftast upptagna efter min arbetstid.
Ja, detta var lite om vår ridning just nu, har ni frågor så "bring them on"!
måndagen den 15:e februari 2010
Dick Francis död
Ur Ridsports nätbilaga hämtar jag dagens urklipp som kort meddelar att en av mina absoluta favoritförfattare, Dick Francis avlidit:
"Författaren Dick Francis har avlidit
Den brittiska författaren Dick Francis som skrivit 42 romaner med deckarintriger i galoppmiljö har avlidit 89 år gammal.
Dick Francis var steeple chase-jockey som i början av 1950-talet rankades bland de främsta i England. Efter en svår störtning i ett Grand Nationallopp övergick han till att skriva deckarromaner och har fått ett flertal prestigefyllda pris för sitt författarskap."
Själv började jag läsa Dick Francis böcker redan som tonåring och jag har förblivit en trogen läsare sedan dess.
Böckerna, som alla på något sätt har hästanknytning- "deckare i hästmiljö" skulle jag väl närmast beskriva dom som- kan verkligen rekommenderas.
Dick Francis har en egen hemsida där man kan läsa mer om hans författarskap:
www.dickfrancis.com
"Författaren Dick Francis har avlidit
Den brittiska författaren Dick Francis som skrivit 42 romaner med deckarintriger i galoppmiljö har avlidit 89 år gammal.
Dick Francis var steeple chase-jockey som i början av 1950-talet rankades bland de främsta i England. Efter en svår störtning i ett Grand Nationallopp övergick han till att skriva deckarromaner och har fått ett flertal prestigefyllda pris för sitt författarskap."
Själv började jag läsa Dick Francis böcker redan som tonåring och jag har förblivit en trogen läsare sedan dess.
Böckerna, som alla på något sätt har hästanknytning- "deckare i hästmiljö" skulle jag väl närmast beskriva dom som- kan verkligen rekommenderas.
Dick Francis har en egen hemsida där man kan läsa mer om hans författarskap:
www.dickfrancis.com
Speciella annonser, del 26
Kanske ett sätt att locka barn och ungdomar att använda reflexer (som kanske inte är deras prio nr 1 i vanliga fall):
http://www.blocket.se/vasternorrland/SeeMe_Reflexer_till_Ryttare_och_Hast_23256886.htm?ca=23_11&w=3
http://www.blocket.se/vasternorrland/SeeMe_Reflexer_till_Ryttare_och_Hast_23256886.htm?ca=23_11&w=3
söndagen den 14:e februari 2010
Veckan som gått
Även den gångna veckan har varit tämligen lik den föregående.
Väderleksmässigt längtar både jag och många med mig efter en förändring till varmare temperaturer och "hejdå till snön", det tycker jag mig kunna utläsa av både kommentarer på nätet och i dagliga samtalsämnen kollegor och stallkamrater emellan.
Förändringar på ridfronten önskar jag dock inte; jag är mycket nöjd med hur allting flyter på just nu och vill inte "gapa efter mycket" utan är som sagt helt tillfreds med sakeras tillstånd.
Det jäkla vädret till trots kom jag iväg till bägge träningarna denna veckan; red själv i tisdags och Ebba red som vanligt på fredagen.
Som med mycket annat som innebär en förändring i mitt liv tänker jag nu då jag ser Ebba rida: "varför gjorde jag inte detta tidigare"- dvs varför kom jag inte på den briljanta idén att hon skulle rida och utbilda min häst för länge sedan?
När vi pratar om förändringar i allmänhet handlar det i mitt fall oftast om ett MOTSTÅND; jag brukar ju skoja och säga att jag är enkonservativ och förändringsobenägen bakåtsträvare, men i just fallet med Ebba handlar det faktiskt inte om detta utan att jag helt enkelt inte "kommit på" denna idé tidigare.
Eller...ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt så att jag från början (dvs innan jag lärde känna Ebba) hade en vän som red för Ebba och som sjöng hennes lov.
Jag hade just då (förra våren) en del problem i ridningen och slogs av tanken att jag kanske skulle lämna bort Archie på tillridning till just Ebba men då jag diskuterade detta med min vän så tyckte hon att det var bättre att jag började rida för Ebba i stället; det skulle bli mycket billigare och jag skulle inte behöva vara utan hästen.
En med facit i hand utmärkt idé bortsett från att den kunde ha kompletterats med något ännu bättre, dvs dagens koncept!
Nåväl...gjort är gjort och nu är jag hur nöjd som helst i alla fall.
Det känns faktiskt mycket bra att se att även Ebba har exakt samma problem som jag med vissa saker i ridningen även om hon "reder ut" det bättre, snabbare och lättare och även om problemen inte yttrar sig lika tydligt då hon rider.
Det absolut svåraste för Archie är tex att gå i höger sluta i galopp och det är faktiskt en lättnad och lite självförtroendehöjande att inte ens Ebba bara kan hoppa upp och flytta hästen åt sidan hur lätt som helst.
Idag är det alla-hjärtans-dag och maken och jag har varit ute och ätit, fast kanske inte just för att fira denna kommersiella dag utan för att vi brukar göra detta tämligen ofta på helgerna.
Ett restaurangtips förresten: bor ni i Malmös närhet och tycker om att äta gott och mycket och dessutom älskar efterrätter bör ni absolut besöka S:t Markus Vinkällare. Deras buffé och alla efterrätterna man kan äta efter maten går inte av för hackor :=)! Och även om den kostar ca 400:--/ per person så blir det ändå långt billigare än om man beställer förrätt, varmrätt och efterrätt på en "vanlig" restaurang.
Etfer en god måltid har jag nu varit och ridit med djuren- 3:e söndagen i rad med snö upp till knäna eller vad man ska säga.
Snöträningen är i princip det enda positiva jag kan se med det vita eländet och för att försöka få bort skiten så fort som möjligt har jag till morgondagens skoning åter beställt skor med fasta broddar- en bokstavlig life-saver denna vinter känns det som då det just nu är rena isgatan på många ställen där jag går med Archie utomhus.
Jag brukar bara sko med broddar en skoperiod (7-8 veckor) men tänker att om jag nu tar broddar IGEN så kommer de inte att behövas medan vi lär ha is och snö in i maj om jag låter bli. Så brukar det ju vara med tingen här i världen.....eller hur?
Så blir det värme och strålande solsken inom kort vet ni vem ni ska tacka: undertecknad och Archie som traskar runt med broddar i sommarvärme :=)!
Väderleksmässigt längtar både jag och många med mig efter en förändring till varmare temperaturer och "hejdå till snön", det tycker jag mig kunna utläsa av både kommentarer på nätet och i dagliga samtalsämnen kollegor och stallkamrater emellan.
Förändringar på ridfronten önskar jag dock inte; jag är mycket nöjd med hur allting flyter på just nu och vill inte "gapa efter mycket" utan är som sagt helt tillfreds med sakeras tillstånd.
Det jäkla vädret till trots kom jag iväg till bägge träningarna denna veckan; red själv i tisdags och Ebba red som vanligt på fredagen.
Som med mycket annat som innebär en förändring i mitt liv tänker jag nu då jag ser Ebba rida: "varför gjorde jag inte detta tidigare"- dvs varför kom jag inte på den briljanta idén att hon skulle rida och utbilda min häst för länge sedan?
När vi pratar om förändringar i allmänhet handlar det i mitt fall oftast om ett MOTSTÅND; jag brukar ju skoja och säga att jag är enkonservativ och förändringsobenägen bakåtsträvare, men i just fallet med Ebba handlar det faktiskt inte om detta utan att jag helt enkelt inte "kommit på" denna idé tidigare.
Eller...ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt så att jag från början (dvs innan jag lärde känna Ebba) hade en vän som red för Ebba och som sjöng hennes lov.
Jag hade just då (förra våren) en del problem i ridningen och slogs av tanken att jag kanske skulle lämna bort Archie på tillridning till just Ebba men då jag diskuterade detta med min vän så tyckte hon att det var bättre att jag började rida för Ebba i stället; det skulle bli mycket billigare och jag skulle inte behöva vara utan hästen.
En med facit i hand utmärkt idé bortsett från att den kunde ha kompletterats med något ännu bättre, dvs dagens koncept!
Nåväl...gjort är gjort och nu är jag hur nöjd som helst i alla fall.
Det känns faktiskt mycket bra att se att även Ebba har exakt samma problem som jag med vissa saker i ridningen även om hon "reder ut" det bättre, snabbare och lättare och även om problemen inte yttrar sig lika tydligt då hon rider.
Det absolut svåraste för Archie är tex att gå i höger sluta i galopp och det är faktiskt en lättnad och lite självförtroendehöjande att inte ens Ebba bara kan hoppa upp och flytta hästen åt sidan hur lätt som helst.
Idag är det alla-hjärtans-dag och maken och jag har varit ute och ätit, fast kanske inte just för att fira denna kommersiella dag utan för att vi brukar göra detta tämligen ofta på helgerna.
Ett restaurangtips förresten: bor ni i Malmös närhet och tycker om att äta gott och mycket och dessutom älskar efterrätter bör ni absolut besöka S:t Markus Vinkällare. Deras buffé och alla efterrätterna man kan äta efter maten går inte av för hackor :=)! Och även om den kostar ca 400:--/ per person så blir det ändå långt billigare än om man beställer förrätt, varmrätt och efterrätt på en "vanlig" restaurang.
Etfer en god måltid har jag nu varit och ridit med djuren- 3:e söndagen i rad med snö upp till knäna eller vad man ska säga.
Snöträningen är i princip det enda positiva jag kan se med det vita eländet och för att försöka få bort skiten så fort som möjligt har jag till morgondagens skoning åter beställt skor med fasta broddar- en bokstavlig life-saver denna vinter känns det som då det just nu är rena isgatan på många ställen där jag går med Archie utomhus.
Jag brukar bara sko med broddar en skoperiod (7-8 veckor) men tänker att om jag nu tar broddar IGEN så kommer de inte att behövas medan vi lär ha is och snö in i maj om jag låter bli. Så brukar det ju vara med tingen här i världen.....eller hur?
Så blir det värme och strålande solsken inom kort vet ni vem ni ska tacka: undertecknad och Archie som traskar runt med broddar i sommarvärme :=)!
Dyr bild
Som ni måste ha märkt är jag väldigt förtjust i att jag kan ta kort med min mobil (I-phone) även om både motiv och kvalitet på korten ibland lämnar ganska mycket i övrigt att önska.
Ovanstående är väl ett exempel på detta och jag tog egentligen kortet bara för att visa att det i en av våra rasthagar finns ett skjul (som ibland används som lösdrift) och som Archie tycker är kul att stå i.
Enligt vittnesmål från några som sett honom är han mer i skjulet än utanför när han går i denna hage och detta ville jag ta kort på men då skulle gossen givetvis INTE gå in i skjulet.
Varför rubriken lyder "Dyr bild" är för att jag, i min iver att ta kortet råkade tappa 2 tjugokronors-sedlar som jag hade i samma ficka som telefonen. De måste helt enkelt ha slunkit ut när jag drog fram telefonen och detta märkte jag inte förrän efter en lång stund då det givetvis var för sent.
Försök att leta efter 2 ljusa sedlar i snö och när det blåser *GARV*!
Nej, dom pengarna får vi nog sätta upp på förlustkontot och långt mer än själva beloppet så retar det mig oerhört att jag ens kunde göra något så klumpigt.
Ta i trä är det väldigt, väldigt okarakteristiskt för mig att tappa bort saker så när det väl händer kan jag liksom nästan inte acceptera att det KAN hända MIG :=)!
Att andra råkar ut för sådant finner jag inte speciellt konstigt men när jag själv råkar bli av med något kan jag lägga obegripligt mycket energi på att reta mig.
Nåväl...är ni i behov av en liten penning så vet ni ju var ni kan leta; i trakterna kring Grevie hästcenter...för där flyger det omkring pengar kan jag lova :=)!
Dressyrtips: korta stigläderna och rid bättre!
När ryttare i allmänhet vill börja ägna sig åt lite mer "seriös" dressyrträning skulle jag tippa att det är relativt vanligt att de uppmanas att länga sina stigläder för att därigenom komma djupare ner i sadeln och "få längre ben".
De som framför allt ägnar sig åt hoppning brukar enligt min erfarenhet ofta rida med (för) korta stigläder när de ska "trimma" och dels ser det helt enkelt FULT ut men det blir också svårt att verkligen komma om hästen med skänklarna, framför allt i kort trav; det är min uppfattning i alla fall.
Men; hur mycket man än eftersträvar "långa ben", djupt säte osv inom dressyren så kan detta faktiskt ibland försvåra ridningen (i alla fall om det går till överdrift), en erfarenhet som i alla fall jag gjort och som jag skulle vilja dela med mig av:
Efter att jag hade satt igång Archie efter hans senaste hälta i november/ december tyckte jag att jag plötsligt blev väldigt trött eller snarare ANFÅDD av att sitta ner i kort trav. Det kändes jobbigt, Archie bjöd inte framåt, jag hade svårt att sitta stilla och korrekt osv.
Den spontana reaktionen var att det var min kondition som hade försämrats drastiskt och så kan det ju mycket väl vara om man inte har ridit på ett tag.
Men, jag tyckte inte att orken kom tillbaka precis och till slut fick jag idén om att helt enkelt korta mina stigläder ett hål (stigläder töjer sig som bekant efter en tids användning och mina var relativt nyinköpta).
Vet inte hur jag slogs av tanken att det faktiskt kunde vara så att jag "kämpade" med för långa stigläder och att detta gjorde ridningen obekväm och jobbig men så var det.
Sitter man inte bekvämt i sadeln blir det ju per automatik jobbigare och i mitt fall yttrade det sig på detta vis.
Så fort jag kortade läderna blev det lättare att både sitta still och driva hästen framåt och det blev faktiskt stor skillnad.
Jag brukar tala om GODA och ONDA CIRKLAR och detta var ett bra exempel på detta:
För långa läder- ryttare som "kämpar" för att hålla fötterna i stigbyglarna- får felaktig sits- hästen blir störd och går ej fram/lyder ej framåtdrivande hjälper- ryttaren måste driva ännu mer- får det ännu svårare att sitta snyggt- osv osv= OND CIRKEL.
Korrekta stigläder- ryttaren sitter rätt och kan inverkar rätt på hästen- hästen trivs = GOD CIRKEL.
Något förenklat så klart men ni fattar va?
Så mitt tips är att verkligen känna efter om din stigläderlängd KÄNNS bra/ bekväm eller om du har läderna i en viss längd för att någon har sagt att det "ska" vara på detta vis!
fredagen den 12:e februari 2010
Hur du håller vikten och är jag en pygmé?
Försöker ni, liksom jag, att hålla koll på vikten?
Vill man undvika att vågen plötsligt skenar iväg är nog det enklaste sättet att liksom en vän till mig väga sig DAGLIGEN!
På detta vis lär man inte få några direkta överraskningar och kan snabbt "mota Olle i grind" om man märker att vågen inte visar det man önskar.
Ett annat sätt är att ha kläder som passar PRECIS, dvs minsta viktökning så får man inte på sig byxorna, blusen eller vad det nu kan vara.
Jag har ett par läderridstövlar som faller under denna kategori och hellre än att inte få på mig de dyra stövlarna håller jag igen på maten.
En vän har en dressyrfrack som hon använder på samma vis; ska den gå att knäppa gäller det att deffa :-).
När vi ändå diskuterar kläder måste jag fråga mig om det bara är jag som har problem med att hitta lagom långa, dvs KORTA byxor/jeans?
Inte för att jag betraktar mig som lång (är 167 cm) men jag är ju inte heller "småväxt", eller?
Var och handlade jeans idag och fick som vanligt bege mig till en affär som både säljer OCH lägger upp dessa för annars hade jag fått gå med byxor som släpar i marken.
Eftersom jag själv har sykunskaper i nivå med "sy i en knapp i tävlingskavajen" är jag mycket tacksam för denna service som dessutom bara kostar 40 kronor (hos Svedala outlet).
Jag avskyr att se folk (framför allt ungdomar) vars byxor släpar i marken (läs: smutsen) och vill inte själv varken grisa ner mina byxor, slita hål på dom eller riskera att stå på huvudet efter att ha snubblat över dom:-)!
Vill man undvika att vågen plötsligt skenar iväg är nog det enklaste sättet att liksom en vän till mig väga sig DAGLIGEN!
På detta vis lär man inte få några direkta överraskningar och kan snabbt "mota Olle i grind" om man märker att vågen inte visar det man önskar.
Ett annat sätt är att ha kläder som passar PRECIS, dvs minsta viktökning så får man inte på sig byxorna, blusen eller vad det nu kan vara.
Jag har ett par läderridstövlar som faller under denna kategori och hellre än att inte få på mig de dyra stövlarna håller jag igen på maten.
En vän har en dressyrfrack som hon använder på samma vis; ska den gå att knäppa gäller det att deffa :-).
När vi ändå diskuterar kläder måste jag fråga mig om det bara är jag som har problem med att hitta lagom långa, dvs KORTA byxor/jeans?
Inte för att jag betraktar mig som lång (är 167 cm) men jag är ju inte heller "småväxt", eller?
Var och handlade jeans idag och fick som vanligt bege mig till en affär som både säljer OCH lägger upp dessa för annars hade jag fått gå med byxor som släpar i marken.
Eftersom jag själv har sykunskaper i nivå med "sy i en knapp i tävlingskavajen" är jag mycket tacksam för denna service som dessutom bara kostar 40 kronor (hos Svedala outlet).
Jag avskyr att se folk (framför allt ungdomar) vars byxor släpar i marken (läs: smutsen) och vill inte själv varken grisa ner mina byxor, slita hål på dom eller riskera att stå på huvudet efter att ha snubblat över dom:-)!
Bilder på Soyas syster- snacka om att de är lika!
Idag fick jag några trevliga bilder från Görel, engagerad bloggskribent och tillika ägare till Soyas helsyster Zahra.
Efter att ha studerat bilderna kan jag bara konstatera att tjejerna är otroligt lika, i alla fall på bild (jag har aldrig sett Zahra IRL).
Jag har ju en vän som har en häst som på vissa bilder är en kopia av Archie trots att de i verkligheten lätt skulle gå att skilja åt så jag kan ju inte låta bli att undra om det är samma med Zahra och Soya? För den översta bilden här tex skulle enligt mig mycket väl kunna föreställa Soya, utan tvekan :=)!
Och maken sa samma sak när han såg bilderna: "det är ju Mishi" (ett av våra smeknamn på Soya)!
Förutom att bilderna föreställer fina hundar "rent allmänt" tycker jag också att de visar just whippetens 2 sidor som jag älskar- å ena sidan lugna och totalt avslappnade inomhus och utan minsta rivalitet och ilska mot andra vänner och å andra sidan fulla av energi och livslust när de kommer utanför dörren.
Tack Görel för att du ville dela med dig!
Efter att ha studerat bilderna kan jag bara konstatera att tjejerna är otroligt lika, i alla fall på bild (jag har aldrig sett Zahra IRL).
Jag har ju en vän som har en häst som på vissa bilder är en kopia av Archie trots att de i verkligheten lätt skulle gå att skilja åt så jag kan ju inte låta bli att undra om det är samma med Zahra och Soya? För den översta bilden här tex skulle enligt mig mycket väl kunna föreställa Soya, utan tvekan :=)!
Och maken sa samma sak när han såg bilderna: "det är ju Mishi" (ett av våra smeknamn på Soya)!
Förutom att bilderna föreställer fina hundar "rent allmänt" tycker jag också att de visar just whippetens 2 sidor som jag älskar- å ena sidan lugna och totalt avslappnade inomhus och utan minsta rivalitet och ilska mot andra vänner och å andra sidan fulla av energi och livslust när de kommer utanför dörren.
Tack Görel för att du ville dela med dig!
Lite mer avancerad tömkörning
För ett tag sedan frågade en läsare om hur man tömkör och jag gav en kortfattad introduktion till detta ypperliga sätt att träna och motionera hästar.
Det jag gick igenom då var mer eller mindre grunderna och hur man kan prova på tömkörning om man aldrig gjort det förut.
Idag tänkte jag tipsa om en lite mer avancerad övning som man kan prova på när man själv (och hästen) har blivit lite mer "varm i kläderna".
Övningen "tvingar" hästen att verkligen lyfta på benen och jobba med ryggen och den måste också vara uppmärksam på var den sätter ner benen och kan inte bara "plöja" eller "såsa runt".
Tömföraren måste också vara koncentrerad och verkligen styra hästen samt se till att linorna/tömmarna under inga omständigheter fastnar i "stöden", se nedan.
Här har jag ställt upp 3 cavalletti med ett avstånd på ca 1,20 meter mellan varje bom.
Avståndet får man prova sig fram till lite grann beroende på hur stor häst/ponny man har och dess steglängd.
Höjden på dessa cavallettis går att reglera, jag har dom som högst på bilden men man kan också vända på cavallettina så att de blir lägre eller till och med ligger på marken.
Nu HAR vi inte fler än dessa 3 cavallettis, annars kan man ju ta både 4 eller 5 stycken om man skulle känna för det OCH om man har en väldigt "säker" häst men själv rekommenderar jag det inte faktiskt, inte om cavallettina är så pass höga.
Om hästen kommer fel in i serien är det lättare att "trassla ur sig" ju färre bommar man har och det är också jobbigare för hästen ju längre serien är (och ju högre bommarna är).
Vill man ha mer än 3 bommar bör man lägga några/ alla på marken- då blir det inte så svårt.
Det jag gick igenom då var mer eller mindre grunderna och hur man kan prova på tömkörning om man aldrig gjort det förut.
Idag tänkte jag tipsa om en lite mer avancerad övning som man kan prova på när man själv (och hästen) har blivit lite mer "varm i kläderna".
Övningen "tvingar" hästen att verkligen lyfta på benen och jobba med ryggen och den måste också vara uppmärksam på var den sätter ner benen och kan inte bara "plöja" eller "såsa runt".
Tömföraren måste också vara koncentrerad och verkligen styra hästen samt se till att linorna/tömmarna under inga omständigheter fastnar i "stöden", se nedan.
Här har jag ställt upp 3 cavalletti med ett avstånd på ca 1,20 meter mellan varje bom.
Avståndet får man prova sig fram till lite grann beroende på hur stor häst/ponny man har och dess steglängd.
Höjden på dessa cavallettis går att reglera, jag har dom som högst på bilden men man kan också vända på cavallettina så att de blir lägre eller till och med ligger på marken.
Nu HAR vi inte fler än dessa 3 cavallettis, annars kan man ju ta både 4 eller 5 stycken om man skulle känna för det OCH om man har en väldigt "säker" häst men själv rekommenderar jag det inte faktiskt, inte om cavallettina är så pass höga.
Om hästen kommer fel in i serien är det lättare att "trassla ur sig" ju färre bommar man har och det är också jobbigare för hästen ju längre serien är (och ju högre bommarna är).
Vill man ha mer än 3 bommar bör man lägga några/ alla på marken- då blir det inte så svårt.
Att ställa bommarna utmed en långsida anser jag vara långt lättare än att placera dom på ett cirkelspår mitt i ridhuset.
På långsidan har du dels väggen på ena sidan som hindrar hästen att springa vid sidan av bommarna och dessutom hinner hästen i god tid se vad det är den förväntas kliva över.
På volten krävs det mer av dig som tömförare då många hästar tar chansen och slinker förbi bommarna om du inte styr exakt rakt på och dessutom driver så att hästen inte stannar framför och/ eller halvvägs in i serien.
Vad gäller mitt eget tömkörningskoncept med bommarna brukar jag göra så här:
Jag börjar med att tömköra i trav och galopp på stora ytor som uppvärmning. Efter det blir det galopp på små volter (max 10 meter men ofta så små att hästen nästan galopperar direkt runt mig) där jag kräver lite samling.
När jag tycker att hästen är uppvärmd (säg efter 15-20 minuter) så låter jag honom vila någon minut medan jag bär fram bommarna (tar max 5 minuter). Efter detta börjar jag med travarbetet över dom.
Jag låter Archie trava över bommarna 15 gånger åt vardera hållet och är noga med att han går ordentligt i form hela tiden och inte försöker köra upp skallen över.
När de 30 travrepriserna är slut får Archie vila igen, se bilderna där han står så lugnt och väntar, medan jag bär bort allt material.
Därefter följer lite tramp-övningar/samlad trav på små ytor och så avslutar jag med några travökningar.
Efter detta tar jag bort inspänningarna och så blir det skritt en kort stund.
Archie brukar inte vara speciellt anfådd eller svettig efter ett sådant här pass och från det att vi kommer in i ridhuset tills vi går ut igen hinner det gå ca 45-50 minuter.
Just Archie har alltid varit väldigt snäll och lydig så honom kan jag utan problem släppa var som helst i ridhuset med tömmarna liggande på marken men detta är inget jag skulle ge som "allmänt råd". Vi är dessutom alltid ensamma - finns det andra i ridhuset får man ju tänka på dessa och inte låta hästen gå/ stå var och hur som helst :=).
Speciella annonser, del 25
Kanske lite sällskap åt Archie?
Den minnesgode läsaren minns kanske att vi hade en anka (som jag lämpligt nog kallade ANKIS) i Archies förra sommarstall.
Jag tyckte mycket om Ankis och vågade efter ett tag både klappa och bära henne/ honom lite.
Archie var inte heller det minsta bekymrad trots att Ankis ibland gick in i hans box för att meditera.
http://www.blocket.se/goteborg/Myskankor_hanar_25871685.htm?ca=23_11&w=3
"inte bärbara".....vad kul det lät :=)!
Den minnesgode läsaren minns kanske att vi hade en anka (som jag lämpligt nog kallade ANKIS) i Archies förra sommarstall.
Jag tyckte mycket om Ankis och vågade efter ett tag både klappa och bära henne/ honom lite.
Archie var inte heller det minsta bekymrad trots att Ankis ibland gick in i hans box för att meditera.
http://www.blocket.se/goteborg/Myskankor_hanar_25871685.htm?ca=23_11&w=3
"inte bärbara".....vad kul det lät :=)!
Allt klär en skönhet (hundinlägg)
Härligt eller förfärligt...välj själva :=)!
Modell: Soya the beauty
Täcke: lånat av en annan whippetägare
Som jag redan berättat om någon gång så var jag, innan jag köpte Soya, rabiat motståndare till allt vad "kläder till hundar" hette.
Jag tyckte det var urlöjligt med hundar som gick omkring i små tröjor, regnrockar och allt vad det var och tyckte synd om de utspökade hundarna som var tvugna att visa sig i dessa utstyrslar.
Fortfarande kan jag inte begripa varför man på en 10-minuters promenad runt kvarteret med en hund i storlek och behåring med en golden/labbe/schäfer ser sig manad att "klä på" hunden men det kanske finns någon logik i detta också?
När jag hade mina greyhounds var det inte tal om några täcken till dom; "dom får springa sig varma" tyckte jag och de visade heller aldrig tecken på att frysa trots att de var med i stallet året runt.
Men med Soya visade det sig snabbt vara "andra bullar" och hon är en fryslort bara övertrumfad av sin egen ägare Birgitta frys-kyckling.
Kort efter att vi köpt Soyis var det bara att krypa till korset och inhandla ett termotäcke till henne eftersom ju planen redan från början var att hon skulle följa med "överallt", även på tex hästtävlingar med iskalla läktare.
Det första termotäcket (som klädde henne såååå bra och fick mig att sucka såååå hänfört) har sedan följts av även ett regntäcke och ytterligare ett ännu tjockare termotäcke än det första.
Som väl ingen har undgått att notera har denna vinter, i alla fall med skånska mått, varit ovanligt kall och jag kan inte komma ihåg när vi senast hade minusgrader OCH snö under så lång sammanhängande tid i mina trakter.
Den långvariga kylan och att Soya allt oftare och allt tydligare visar att hon verkligen inte uppskattar den har fått mig att resonera i tidigare heeelt otänkbara tankebanor och nu är det ett faktum:
Jag, den hånande hundtäckeshataren har beställt en.....OVERALL....och en.....MÖSSA!!!!!! till Soya!
Ja, vem skulle kunna tror att jag skulle drabbas av sådan galenskap?!?!!?
Jag har en vän som har både en chihuahua och en yorkshireterrier och hon har i evigheter älskat att spöka ut hundarna i diverse dressar, företrädelsevis i lite speciella färger och mönster och med assesoarer, pärlor, strass och dylikt.
Som jag har gjort mig lustig över detta och nu går jag och köper en HUNDMÖSSA?!?!?!
Ja, som sagt: min STÖRSTA förklaring är att jag faktisk tror att Soya BEHÖVER detta om hon ska ligga länge i min bil när vi är på träningar/ tävlingar osv men ska jag var 100 % ärlig så är det en annan faktor som ohjälpligt har smugit sig in i min köplust: det är helt enkelt ROLIGT och GULLIGT (Birgitta 12 år har talat) att spöka ut sin hund!
Det sägs ju att allt klär en skönhet och jag är den första till att instämma, inte för egen del *GARV* men vad gäller djuren.
Heron var det klassiska exemplet på ovanstående och jag brukade säga att man hade kunnat svepa in honom i en sopsäck, han bar upp ALLT helt fantastiskt.
Tänk er själva en lika vacker häst som Archie men ännu större; den klassiska hästmodellen if you ask me :=)!
Samma sak med Soya; hur skulle en så söt hund INTE kunna klä i vad man än klädde henne i?
Nä...just det!
Nedan kan ni kolla på en hemsida med de mest underbara attiraljer till hundar he he!
Själv har jag beställt en overall i dubbel fleece där tyget är mörkblått med vita stjärnor (!!!) och ni kommer givetvis att få se bilder på Soyis så fort grejerna kommer, vare sig ni vill det eller inte!
Titta och njut (eller asgarva....eller skaka på huvudet....):
http://litentass.com/oscommerce_st/catalog/bilder.php?osCsid=7be78153ac21d8e42d4168aa76dc2b8a
torsdagen den 11:e februari 2010
Idag jobbar Soya på "socialen"
Maken är bortrest och jag har fått en ny "kollega" på jobbet.
Fast med tanke på hur hårt (NOT) hon arbetar lär hennes anställning inte bli långvarig :=).
PS. Soya BRUKAR inte kliva omkring på bord men tydligen var den brusande trafiken utanför alltför intressant för att Soya skulle kunna låta bli att kolla läget.
"Kusinen från landet kommer till stan" typ....
Kollar läget hos min "riktiga" kollega!
Och så en titt ut genom fönstret.....
...men skönast är i undertecknads famn :=).
Fast med tanke på hur hårt (NOT) hon arbetar lär hennes anställning inte bli långvarig :=).
PS. Soya BRUKAR inte kliva omkring på bord men tydligen var den brusande trafiken utanför alltför intressant för att Soya skulle kunna låta bli att kolla läget.
"Kusinen från landet kommer till stan" typ....
Kollar läget hos min "riktiga" kollega!
Och så en titt ut genom fönstret.....
...men skönast är i undertecknads famn :=).
Speciella annonser, del 24
Långt billigare investering än handskarna för nästan 3000:-- som vi kollade på i förra veckans annonsskörd men funkar de?
http://www.blocket.se/stockholm/Tavarmare_i_lager_24503836.htm?ca=23_11&w=3
Någon som provat?
http://www.blocket.se/stockholm/Tavarmare_i_lager_24503836.htm?ca=23_11&w=3
Någon som provat?
Man ska aldrig säga aldrig....eller? Svar på gårdagens tävling!
Har ni liksom jag, först förkastat ett visst mode och tyckt "Gud så fult" för att efter en längre eller kortare "tillvänjningsperiod" plötsligt själv gå och köpa det ni tidigare hävdat att ni aldrig skulle sätta på er?
Härom dagen slog det mig att jag på senare tid gjort exakt samma sak med en del grejer till djuren.
Hade någon för några år sedan sagt till mig att jag en dag skulle köpa en syntetsadel hade jag gapskrattat.
Vem skulle komma på idén att köpa något så otradtionellt och dessutom LUFTSTOPPAT?
Tja, tydligen stock-konservativa Birgitta!
Och varför i hela fridens namn skulle man rida med benskydd runt om på en häst som aldrig stryker sig?
"Bara för att det är SNYGGT" enligt samma tokstolle.
Vad gäller hunden och hennes utstyrsel så har alla gränser passerats- mer om detta i separat inlägg imorgon.
All denna plötsliga galenskap fick mig att fundera över vad nästa knäppa idé ska bli?
Kommer jag plötsligt att komma ridande iförd GPA-hjälm, säkerhetsväst och Baryard-stövlar, sittandes i en bomlös sadel med trästigbyglar och vojlock eller ett schabrak i vidriga färger och med Thidemantyglar eller sidepull med gummityglar för att styra med?
Allt det ovan uppräknade är sådant jag IDAG aldrig skulle drömma om att använda men baserat på tidigare agerande kan man ju börja undra, eller hur?
Och detta leder oss osökt in på vinnaren av gårdagens tävling som jag, trots att det är både fuskigt och orättvist måste kora Lina till!
I orättvisans namn har ju Lina skött Archie sedan dag 1 då jag köpte honom och tills vi flyttade från ridskolan och dessutom skötte hon dessförinnan Décima i flera år.
Med andra ord har Lina och jag kamperat ihop länge, hon har varit med på många tävlingar, några träningar och framför allt fått lyssna till mina monologer och evighetsutläggningar om allt möjligt i allmänhet och hästrelaterade spörsmål i synnerhet. Med andra ord vet tjejen vad jag tycker och även om de flesta av er ju också hade mer eller mindre klart för er så var hennes formulering den mest "klatschiga" och passande :=)!
Som "straff" för att jag utsett en så partisk vinnare har Lina lovat att komma och hälsa på i Archies nya stall snart och eftersom hon alltid är kamerautrustad och ni läsare älskar att frossa i bilder så är det inte otänkbart att ni får en hel del att bita i framöver!
Härom dagen slog det mig att jag på senare tid gjort exakt samma sak med en del grejer till djuren.
Hade någon för några år sedan sagt till mig att jag en dag skulle köpa en syntetsadel hade jag gapskrattat.
Vem skulle komma på idén att köpa något så otradtionellt och dessutom LUFTSTOPPAT?
Tja, tydligen stock-konservativa Birgitta!
Och varför i hela fridens namn skulle man rida med benskydd runt om på en häst som aldrig stryker sig?
"Bara för att det är SNYGGT" enligt samma tokstolle.
Vad gäller hunden och hennes utstyrsel så har alla gränser passerats- mer om detta i separat inlägg imorgon.
All denna plötsliga galenskap fick mig att fundera över vad nästa knäppa idé ska bli?
Kommer jag plötsligt att komma ridande iförd GPA-hjälm, säkerhetsväst och Baryard-stövlar, sittandes i en bomlös sadel med trästigbyglar och vojlock eller ett schabrak i vidriga färger och med Thidemantyglar eller sidepull med gummityglar för att styra med?
Allt det ovan uppräknade är sådant jag IDAG aldrig skulle drömma om att använda men baserat på tidigare agerande kan man ju börja undra, eller hur?
Och detta leder oss osökt in på vinnaren av gårdagens tävling som jag, trots att det är både fuskigt och orättvist måste kora Lina till!
I orättvisans namn har ju Lina skött Archie sedan dag 1 då jag köpte honom och tills vi flyttade från ridskolan och dessutom skötte hon dessförinnan Décima i flera år.
Med andra ord har Lina och jag kamperat ihop länge, hon har varit med på många tävlingar, några träningar och framför allt fått lyssna till mina monologer och evighetsutläggningar om allt möjligt i allmänhet och hästrelaterade spörsmål i synnerhet. Med andra ord vet tjejen vad jag tycker och även om de flesta av er ju också hade mer eller mindre klart för er så var hennes formulering den mest "klatschiga" och passande :=)!
Som "straff" för att jag utsett en så partisk vinnare har Lina lovat att komma och hälsa på i Archies nya stall snart och eftersom hon alltid är kamerautrustad och ni läsare älskar att frossa i bilder så är det inte otänkbart att ni får en hel del att bita i framöver!
Jodå...fåfängan segrade (precis som jag trodde)
Jag nämnde ju härom dagen att jag "från ingenstans" fick lust att köpa vita skydd runt om till Archie (trots att han aldrig stryker sig) och som alltid då jag drabbas av en sådan impuls så ville jag att det skulle ske NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst redan igår.
Hade själv hittat skydd på nätet (på Hööks hemsida) som verkade OK och när även en bloggläsare, ovetandes om att jag redan hade spanat in just dessa skydd (vad är oddsen för det???) tipsade mig om desamma så var saken klar; dessa skydd skulle undersökas närmare omgående.
Sagt och gjort; i måndags var jag på Hööks och inspekterade skydden och eftersom de verkade rejäla och såg snygga ut köpte jag dom (för 729:--).
Min recension efter 3 dagars användning är att skydden är liiite för "stela" för min smak (men de skyddar säkert utomordentligt mot slag just därför) men att de är lätta att torka av (mycket stort plus) och att spännena är väldigt bra konstruerade.
Ofta när det handlar om kardborrespännen så tycker jag att de sitter på ett sådant sätt och är gjorda av sådant material att "allt" fastnar i dom= svårt att rengöra= ser smutsigt och fult ut snabbt.
Egentligen tycker jag väl att skydd med vitt härligt ludd är ÄNNU snyggare än mina men jag har ju främst köpt skydden för att de ska vara lättare att hålla rena än lindor och min uppfattning är att allt innehållande ludd är tämligen lätt att grisa ner men svårt att få riktigt rent.
Vet att vissa har speciella "finskydd" som bara används till tävling tex men där kommer jag inte alls att använda skydd eftersom jag alltid åker ensam och inte vill ha en massa "bök" med att ta av skydden på framridningen, riskera att glömma dom, att de "försvinner" osv.
Hade själv hittat skydd på nätet (på Hööks hemsida) som verkade OK och när även en bloggläsare, ovetandes om att jag redan hade spanat in just dessa skydd (vad är oddsen för det???) tipsade mig om desamma så var saken klar; dessa skydd skulle undersökas närmare omgående.
Sagt och gjort; i måndags var jag på Hööks och inspekterade skydden och eftersom de verkade rejäla och såg snygga ut köpte jag dom (för 729:--).
Min recension efter 3 dagars användning är att skydden är liiite för "stela" för min smak (men de skyddar säkert utomordentligt mot slag just därför) men att de är lätta att torka av (mycket stort plus) och att spännena är väldigt bra konstruerade.
Ofta när det handlar om kardborrespännen så tycker jag att de sitter på ett sådant sätt och är gjorda av sådant material att "allt" fastnar i dom= svårt att rengöra= ser smutsigt och fult ut snabbt.
Egentligen tycker jag väl att skydd med vitt härligt ludd är ÄNNU snyggare än mina men jag har ju främst köpt skydden för att de ska vara lättare att hålla rena än lindor och min uppfattning är att allt innehållande ludd är tämligen lätt att grisa ner men svårt att få riktigt rent.
Vet att vissa har speciella "finskydd" som bara används till tävling tex men där kommer jag inte alls att använda skydd eftersom jag alltid åker ensam och inte vill ha en massa "bök" med att ta av skydden på framridningen, riskera att glömma dom, att de "försvinner" osv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
