Stall-tjänst

Det märks vem som brukar få frukost först. Archie- alltid redo!

Kraftfodret står i spannar- lätt att fodra!

Idag är det jag som har stalltjänst i vårt stall, en syssla man åtar sig att utföra var 7:e vecka (vi har 7 hästar i stallet) eller snarare sagt var 7:e söndag.

För till skillnad mot många andra stall där hästägarna själva ska sköta vissa sysslor dagligen så är vi tämligen bortskämda och behöver alltså bara engagera oss så pass sällan.

I stalltjänsten ingår att fodra vid 07.00, att släppa ut vid 08.00, fodra och ta in vid 14.30 samt att fodra en sista gång 19.00.

En baggis med andra ord då allt foder är förberett i spannar och Ikea-påsar, alla hästar är snälla att leda i grimma (de flesta kan man gå med två och två) och man oftast får lite hjälp med tex intag av de andra i stallet.

Jag är väldigt nöjd med detta system och glad över att vi slipper ha dagliga engagemang med tex in och utsläpp.

Själv bor jag så nära att jag hade kunnat sköta " hur mycket som helst" (jag sköter faktiskt alla morgonfodringar på vardagarna frivilligt) men dels gör inte alla det och dels har man ju annat att fylla sina dagar med utan att behöva vara låst av vissa klockslag.

Sedan verkar just gemensamma scheman för in och utsläpp samt fodringar vara en ständig källa till bråk, irritation och skäl till stallbyte, i alla fall om man läser på olika hästforum.

Folk blir sura och förbannade på varandra för att någon försöker smita undan sina pass, kommer för sent, ger fel mat, tar in hästarna för tidigt eller vad nu konflikterna kan handla om.

Så min åsikt utifrån det jag läst drabbat andra är att "ju fler kockar desto sämre soppa" eller i detta fallet att ju fler pass och ju fler hästägare som är involverade desto större är risken för olika meningsskiljaktigheter.

Hur fungerar det i de stall där ni har häst?

Inget konst-igt!

Om man har en hobby som man är mycket intresserad av, eller någon annan passion i livet är det kanske inte så konstigt om detta återspeglar sig lite (eller mycket) i ens hem och de saker man väljer att smycka detta med.

Således kan man hemma hos maken och mig inte undgå att lägga märke till att en av oss är väldigt förtjust i hästar medan den andre föredrar flygplan och alla de attiraljer som hör till dessa.



Den här bronshästen satt från början fastmonterad på en stor ful träbit, som en tavla ungefär. Fick den av min pappa som tonåring och tycker att det blev snyggare när jag befriade hästen från hans träplatta.

En liten samling småhästar som jag fått från olika håll.

Den stegrande hästen framför småhästarna fick jag av min moster i inflyttningspresent när vi köpte huset. Den är gjord av läder.

Den här hästen som hänger utanför vårt sovrum är faktiskt tillverkad av papier-maché och det är en fd klient som har gjort den till mig. Denna kvinna var otroligt duktig på att tillverka olika djur av pappersmassa och när hon fick höra talas om mitt hästintresse fick jag hästen som gåva.

Den här keramikhästen köpte jag och min man på vår första utlandssemester tillsammans då vi reste till Egypten. I närheten av vårt hotell fanns en keramikverkstad och jag föll genast för denna lilla pålle.

Nu till långt finare konst som jag absolut hade investerat i om jag hade varit mer solvent.

Det är faktiskt en stallkamrat till mig som tillverkar dessa otroligt vackra hästar hemma i sin verkstad och jag är mer än imponerad.

Ännu ett alster av Liv Borglund som konstnären heter och....

....titta här så vackra hästar. Den på rygg liggande hästen är en av mina favoriter.

Liv har faktiskt en utställning just nu och blev uppmärksammad i nedanstående artikel:

http://www.ostran.se/kultur_noeje/haer_faar_haestarna_liv

Observera ordvistsen (jag älskar ju sådana): "Här får hästarna LIV".

Veckans träning, del 2

Kort lastningsrapport först:

Idag kasade longeringslinan ner runt Archies kotor/karleder men jag tänkte " äh.... va f..n, jag provar ändå" och så drog jag lite i den LIGGANDE linan och Archie traskade in. Lätt som en plätt :-)!

Medan Ebba sedan red insåg jag två saker:

1. Jag är en riktig neggo-ryttare i jämförelse
med Ebba och måste bli mycket bättre på att även BERÖMMA hästen när han gör något bra och inte bara vara snabb med att straffa det icke önskvärda.

Ebba är ett föredöme här tycket jag, hon klappar ofta om Archie och berömmer honom också verbalt medan jag, sur-Birgitta bara tycks notera det som INTE görs så bra.
En stor känga åt mig således!

2. Jag ska börja göra mer skänkelvikningar och skolor i skritt FÖRST, innan jag gör det i trav.

Jag har tidigare felaktigt tänkt att ovanstående fungerat så lätt och bra i skritt att jag genast gått över till trav där det inte alls går lika friktionsfritt.

Men jag ska nog ändå förbereda mycket mer redan i skritten där Archie dels får "mjukstarta" och dels känna sig duktig för att det går så lätt för så gör Ebba och det fungerar väldigt bra - det SER jag ju som åskådare!

Speciella annonser, del 20

Om du inte vill titta din hund i häcken!

Ja, jag säger då det........

http://pryl.feber.se/art/172567/reargear__stjrtskydd_fr_hundar/

Speciella annonser, del 19

INDIANSK hästhantering...my god...vad är DET?

Framgår tyvärr inte av annonsen...

http://www.blocket.se/kalmar/Indiansk_hasthantering_med_Patrick_Allori_25673012.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser, del 18

Nog för att jag är otroligt frusen av mig men att köpa handskar för 2800....nä...vilken knäppgök gör det?

Någon med för mycket pengar troligtvis...

http://www.blocket.se/skaraborg/Eluppvarmda_handskar_Heat_GX09_25675640.htm?ca=23_11&w=3

Fråga från en läsare: hur tömkör man?

Dagens läsarfråga kommer från Archies "gamla" (läs före detta) hästskötare Lina som nu är medryttare på en häst som hon funderar på att börja tömköra.

Ja, hur tömkör man?

Om vi börjar med hästens utrustning så kan jag väl vara lite "kärringen mot strömmen" och påstå att det går utmärkt att använda sig av mycket enkel utrustning även om det finns tömkörningsgjordar och tömmar som kostar det tiodubbla mot det jag använt mig av i alla år.

Som med mycket annat är det inte i första hand utrustningen som avgör hur bra det går när man rider/ tömkör utan "vem som sitter bakom sparkarna" men så klart kan man ha stor hjälp av välsittande och funktionsduglig utrustning- det håller jag absolut med om!

En gjord med ringar som de som syns på bilden ovan (kostar inte ens 200:-- på Börjes i Tingsryd) behövs för att kunna ha hästen inspänd men longeringslinor är nästan lättare att hålla för den som är ovan än de långt tyngre lädertömmarna som man egentligen "ska" använda.

När man tömkör lite mer "avancerat" är en rejäl lädergjord med flera ringar i olika höjd (så att man kan variera inspänningen) att föredra men jag talar nu om den allra mest basala utrustning som man behöver när man börjar/ ska lära sig att tömköra.

Som träns kan man ha det huvudlag man i vanliga fall rider med, det är bara att ta av tyglarna.

Benskydd använder jag själv inte då Archie aldrig stryker sig men man kan lika gärna sätta på dom om man känner att det är "better safe than sorry".

Om man vill prova på det här med tömkörning räcker som sagt ovanstående mer än väl, vill man sedan ägna sig åt regelbundna tömkörningssessioner kan man för all del köpa en gjord för någon tusenlapp och tömmar av bättre kvalitet.

En del förespråkar att man har hjälm när man tömkör, själv har jag det aldrig men där får man själv ta ställning vilket som känns bäst tycker jag, samma sak med handskar.

När man börjar tömköra ska man absolut göra detta på inhängnat område, helst inom 4 väggar men i alla fall i en paddock som går att stänga till.

Om man inte vet att hästen är van vid tömkörning bör man börja med att tömköra hästen oinspänd och i skritt tills man vet att hästen är bekväm med gjorden, tömmarna och att den lyder basala kommandon (gå fram, stanna).

En del hästar kan initalt reagera ganska kraftigt på att bli "fastlåsta" genom inspänningen och kan då börja snurra in sig i linorna, bocka, backa och göra annat icke önskvärt som inte blir så lätt att hantera om man är ovan och ensam.

Gå snett bakom hästen och ha pisken beredd (glömde att nämna detta viktiga hjälpmedel när jag tog upp vad man har för utrustning) om hästen vill stanna, backa eller gå emot dig (vanligt i början, eller i varje fall inget man ska bli chockad över om hästen gör).

Det vanligaste felet hos tömföraren är att man vill "hjälpa till" (eller varför man nu gör det) och hamnar framför hästen.

Ett lika vanligt fel är att man trasslar in sig i linorna.

Tänk på att inte vira överblivna lin-stumpar runt armar/händer = gigantisk olycksrisk om hästen rusar iväg och du tappar kontrollen.

Lättast att börja tömköra är att följa spåret, då vet både du och hästen var ni är på väg.

När detta går bra kan du flytta dig och tömköra på en stor volt.

Försök att tänka på tömmarna som inner respektive yttertygel och pisken och rösten som dina skänklar (framåtdrivande hjälper).

Mina egna hästar har alla mycket lätt förstått tömkörningens grunder men har man en "trög" ( i bemärkelsen inte så lättlärd) häst kan man i början be en medhjälpare att hjälpa till att driva hästen framåt med pisken om man själv tycker att det blir för mycket att hålla ordning på; både två tömmar och en pisk.

Ja, detta var en mycket kortfattad introduktion så undrar ni något så är det bara att fråga.

Och kan jag inte svara så har jag en vän som till och med gör galoppombyten på töm som vi kanske kan konsultera:-).

Djurägare och termometrar

Är det bara som jag inbillar mig eller håller vi djurägare (framför allt vi som har hund och/ eller häst) extra koll på både väderlek och temperatur?

Jag kan inte minnas att jag brydde mig ett dyft om hur många grader varmt eller kallt det var innan jag köpte häst- jag konstaterade liksom bara ATT det var varmt eller kallt.

Numera har jag stenkoll på gradantalet och kan tex berätta att det i tisdags 07.00 var minus 12 grader, igår samma tid var det minus 3 och idag var det plus 1 grad.

Avdelning "Intresseklubben antecknar".....

Snö-storm!

Vad är det man säger ibland:
att man ska tänka sig för vad man önskar sig för det kan hända att man får det!

Så känns det efter gårdagens snöstorm faktiskt eftersom jag för någon vecka sedan avundades de som kan konditionsträna sina hästar i snö.

Här har det mest varit fruset men barmark och knappast läge för några utomhusgalopper men nu så kanske....

Igår kom det en del snö och framför allt så blåste det rejält!

Jag var mycket glad över att jag inte skulle åka och träna (det hade absolut varit en omöjlighet)och att jag har ett fint ridhus att träna i.

Men inte ens i ridhuset kunde jag slippa snön helt, den yrde faktiskt in lite grann och "fläktade" mig i ansiktet (som om DET skulle behövas i denna kyla...) då och då innan den föll till marken.

Efter avslutat pass var det inte helt lätt att pulsa tillbaka till stallet i blåsten och över snöhögar som fykt ihop lite här och där och när jag skulle köra hem var det knappt jag såg vägen framför mig.

Jag vet inte hur många som lyckades ta sig till stallet men jag misstänker att många hästar nog INTE såg skymten av sina ägare just igår!

Nu på morgonen var det bara att konstatera att Sverige i mångt ändå är "fantastiskt"!

Redan 04.30 var vägen utanför vårt hus (en 90-väg) kliniskt rensad från all nederbörd och vägen till stallet (en 70-väg) var nästan lika fint iordninggjord.




Som synes lyckades en del snö till och med tränga sig in i ridhuset. Tur att man har en häst som inte bryr sig om eventuella "konstigheter".

På väg från ridhuset och till stallet.

Vägen till ridhuset sedd från motsatt håll. Inser att bilderna inte tillnärmelsevis illustrerar hur mycket det stormade och hur snön yrde.

Väl i stallet var det skönt att pusta ut!

Och så en lite mer "normal" bild! Han vet att se söt ut den lille rackaren....

Täckes-tips (om spännena går sönder)

Titta på grimmans karbinhake- den är ungefär likadan som.....
....snabbspännet ovan!
Snabbspännen, 4-pack
Artikelnr. 690041
49 Kr
Praktisk reservdel till täcken med snabbknäppen.

Nu har Hööks kommit ut med sin nya vårkatalog och bland "nyheterna" (har säkert funnits tidigare också) hittade jag ovanstående snabbspännen!

Väldigt praktiskt får jag säga och jag kommer absolut att göra en liten investering vid tillfälle.

Jag har ju i inlägg efter inlägg lovordat Ullareds täcken av alla de slag och jag vidhåller att de, sett till priset, håller en väldigt bra kvalitet samt sitter bra och är snygga att se på men om jag måste hitta en nackdel så är det att SPÄNNENA ofta går sönder tämligen lätt medan själva tyget verkar hålla hur bra som helst.

Huruvida även andra täcken än de från Ullared har spännen som lätt går sönder får jag låta vara osagt eftersom det var länge sedan jag köpte något sådant täcke men det måste ju finnas ett skäl till att Höök säljer dessa spännen :=). De tänker nog inte på Ullareds kunder i första hand inbillar jag mig....

Sedan är det ju inte konstigt om små klena spännen går sönder när en 600-kilos häst lägger sig på dom med full kraft och kanske rullar runt på hårda underlag men det är ju hur som helst bra att lätt kunna byta dessa om täcket i övrigt är intakt.

Om man tillhör de sparsamma kan man använda karbinhaken från kasserade grimmor som den på bilden ovan; de går också att använda som snabbspännen.

Över huvud taget kan jag rekommendera att man när man slänger trasiga grimmor och täcken ser över om det finns någon "reservdel" man kan använda, på täckena kan man ju ta av bensnören och hela spännen tex.

Veckans träning och lite (eller ganska mycket...) om lastning

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!


Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga "jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in"-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat "fundera" innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot "begrundande framför lastluckan" vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså....VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl...detta om detta med lastning...

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite "automatisk hjälp" av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att "få till det" och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att "köra på" så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag "tur" med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.

Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).

Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.

Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.

Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda...).

Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:

"Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp".

Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten.....

Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!

Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit...eller...så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!

Jag skrattade och sa att "det här var ju pinsamt" på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.

Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag...jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med "vett och vilja" och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.

Jag skrev en "bekännelse" på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.

mvh kvast-TJUVEN :=)!

Speciella annonser, del 17

http://www.blocket.se/malmo/Skotare_till_super_snall_3_aring_25617001.htm?ca=23_11&w=1

Är det jag som tänker konstigt eller varför skulle man vilja BETALA ca 500:--/ månad för att få sköta och longera en 3-åring?

Låter snarare som något som ägaren borde betala någon för att få gjort!

Tillbakablickar: när Archie visade att han kan hoppa!

Jag har säkert nämnt det i något inlägg för länge sedan och i så fall får ni räkna detta som en "favorit i repris" men idag tänkte jag berätta om hur det gick till när jag löshoppade Archie första gången för det var lite speciellt kan man säga :=).

Eftersom Archie bodde i en håla i närheten av Borås innan jag köpte honom (lång resväg) samt då hans hoppförmåga var heeeelt ointressant för mig såg jag honom aldrig hoppa innan jag köpte honom.

Säljaren sa dock att han var löshoppad några gånger och på fråga hur det hade gått svarade hon på ett sådant sätt att jag fick intrycket att Archie typ "hoppade hellre än bra". Jag tror att hon uttryckte det som att "ibland har det gått bra och ibland mindre bra...." eller något i den stilen :=).

När jag hade haft Archie hemma i kanske en vecka eller så tänkte jag att jag kunde prova att löshoppa honom som lite variation till "dressyrarbetet" (han var ju bara 3 år så så värst mycket dressyr blev det i ärlighetens namn inte) .

Eftersom säljaren som sagt uttryckt viss skepsis tänkte jag att det var säkrast att bygga väldigt lågt så att det inte skulle hända någon olycka med det nyinköpta djuret.

Jag byggde upp hinderna i vårt lilla ridhus (knappt 20 x 40 meter) och satte igång.

Archie överraskade mig verkligen för han hoppade (precis som han ALLTID gjort sedan dess faktiskt) som en riktig "maskin", fullständigt okomplicerat och lekande lätt.

Jag hade tagit med en havrespann för att locka honom att stanna efter hinderna och DET förstod han lika bra som hoppningen och sprang genast till maten så fort han hade landat :=).

Så höll vi på några varv tills jag tänkte att jag kunde höja hinderna en sista gång.

Medan jag står och höjer den ena hindret ser jag ur ögonvrån hur Archie "FRÅN INGENSTANS" lyfter på huvudet från havrespannen, tar MAX 4-5 LUGNA galoppsprång och seglar ut över ridhussargen (ca 1.50!!!! hög ska tilläggas).

Fråga mig inte varför han fick denna vansinnesidé- det var inget som skrämde honom vad jag kunde se/ höra och jag har heller ingen annan förklaring till detta beteende.

Jag var så imponerad över själva språnget (typiskt mig....) att jag aldrig hann bli rädd och när jag rusade ut ur ridhuset såg jag hur Archie stod utanför stallet kanske 50 meter längre bort.

Han var väl fortfarande lite osäker på miljön och vågade kanske inte springa in och det var bara för mig att gå fram, ta honom i grimman och med orden "du...vi var inte färdiga riktigt än" leda tillbaka honom till ridhuset.

Denna gången (och alla andra gånger vi löshoppat sedan dess, ha ha....) stängde jag PORTARNA och inte bara dörren i sargen till ridhuset och så fick Archie avsluta sin träning med hoppning av RIKTIGA hinder.

Efteråt sa jag till folk i stallet att jag ju alltid kunde sälja Archie som fälttävlanshäst om han inte skulle motsvara förväntningarna inom dressyren för han hade ju redan visat att han kunde hoppa ganska höga FASTA hinder, ha ha...

Jag ska kanske tillägga att gossen inte fick så mycket som ett krökt hårstrå av den, ur mitt perspektiv, ofrivilliga hoppträningen men jag lärde mig som sagt att stänga portarna efter detta.

Att en häst som knappt var hoppad och inte speciellt duktig på det skulle få för sig att hoppa över en ridhussarg föresvävade mig faktiskt inte en sekund (naivt kanske....för jag vet andra hästar som HAR hoppat över dörrar och sargar) och jag kan bara säga att säljaren klart underskattade Archies hoppförmåga :=).

Gossen blev sedermera (1 år senare) lovande HOPPHÄST på kvalitets :=) och ni kan här se hur det gick till:

http://www.ohv.se/dev/upload/reskvalloshopp.rtf

http://www.youtube.com/watch?v=AUHmMi_TYNk

Lite mer om en av mina favoriter- Järvsöfaks!

Råkade av en ren slump slå på tv:n igår precis när tv 4 sände en dokumentär från i år om Järvsöfaks.
Programmet varade bara i en halvtimme och verkar tyvärr inte sändas i repris vilket är väldigt synd då det var mycket bra.
En del sekvenser var otroligt känslosamma och det var mer än än tår som kom i ögonvrån på undertecknad.

Med tanke på hur mycket skit som både produceras, sänds och sedan repriseras gång efter annan är det tråkigt när så här bra program får en så undanskymd plats (programmet sändes 17.00).

Här en trevlig artikel om min travar-favorit- häftigt med en personlig entré på Hästgalan får jag säga! Hoppas han inte passade på att lämna kvar ett personligt....ska vi säga...visitkort :=)!

http://www.jop.nu/

Speciella annonser, del 16

En minst sagt annorlunda träning för den nyfikne, lite våghalsige eller bara den som vill prova på något nytt:

http://www.blocket.se/malmo/Miljotrana_din_Hast_for_en_polisryttare_25629833.htm?ca=23_11&w=3

Konceptet tror jag faktiskt att den numera avlidne polisryttaren Linus Andler var först med. Han åkte runt och höll kurser enligt ovan som var mycket uppskattade och blev även uppmärksammad i något nummer av Ridsport.

Själv har jag bevittnat otaliga träningar av och med honom och de andra polisryttarna i Malmö eftersom de ju delar ridhus med "min" ridskola.

Någon gång provade jag själv på lite enklare övningar och det var verkligen roligt att se hästens reaktion och hur mycket tillit den har till den som ska föreställa att vara dess flockledare.

Att gå över prasslande presenning eller gå under fladdrande plastband var inte särskilt svårt men första gången Archie såg den jättefotboll som poliserna ibland "spelar" med gjorde han tämligen stora ögon.

Hittade faktiskt en artikel om just Linus på nätet och där ser man också hur stora dessa hästfotbollar är :=).

http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=365863

Veckan som gått

Dessa bilder är tagna 08.00 i söndags och det börjar redan bli ljust. Härligt!

Under veckan som gått har jag fått bekräftat det jag har haft känslan av ett tag: det blir faktiskt ljust tidigare på morgnarna nu och framför allt faller inte mörkret lika snabbt på eftermiddagen.

Jag är otroligt tacksam för varje minut som jag kan slippa mörkret efter arbetstiden och börjar bokstavligt talat skönja ett ljus i vardagstunneln. Snart behöver jag inte sluta tidigare för att kunna rida ut efter jobbet och det ser jag fram emot.

Under några dagar har vi temperaturmässigt haft det riktigt "varmt" (ja, ja...allting är relativt)- dvs ungefär nollgradigt men sedan någon dag har kylan krupit på igen och i morse var det minus 8 grader.

Inget ont som inte har något gott med sig dock och i detta fallet är det att vi, sedan marken blev frusen, har kunnat använda våra fina gräshagar.
Grushagarna är mindre och knöligare så varje dag som Archie kan gå på "gräs" är jättebra tycker jag.
Att jag skriver gräs inom citationstecken beror på att gräset i hagarna är i princip obefintligt men några nävar på de 6-7 timmarnas utevistelse kanske Archie lyckas få ihop.

Tiden har som vanligt flugit förbi (liiite skrämmande faktiskt) och det känns som att veckan består av måndag, fredag, lördag och söndag.

Jag var med Archie hos Ebba på måndagen och fredagen, red själv i måndags och sedan red Ebba det andra passet.

Jag önskar verkligen att jag hade råd att göra på detta viset permanent men vi får väl se när plånboken säger stopp.

Annars har det inte blivit mycket mer än det vanliga, 2 träningar för Sally, hundpromenader, läsning och tv-tittande. Mer spännande än så är inte mitt liv just nu :=).

Kommande helg hade jag extremt lösa planer på att åka till Dagstorp och tävla en LA:4 men eftersom bara 8 ekipage var anmälda när anmälningstiden skulle gå ut så brydde jag mig inte om att göra någon anmälan för egen del.
Jag har aldrig gillat så små klasser och risken att några ekipage stryker sig pga vädret är nog ganska överhängande så jag väljer att stanna hemma för egen del.
Och ärligt talat så gråter jag inga tårar för dels är det kallt att rida nu och dels finns det många tävlingar när vädret är lite snällare mot i alla fall oss frys-kycklingar.

Soya 2 år!

Idag fyller Soya 2 år och dagen till ära åkte hela familjen och tog en långpromenad i Bokskogen, en kvarts körning hemifrån.

Vi har faktiskt aldrig gått i Bokskogen med Soya förut och det märktes att hon var på för henne okänt territorium för hon sprang och markerade revir på så många ställen att jag till slut inte kunde förstå att hon kunde innehålla mer kiss att fördela :=).

Ponnyhoppning för hela slanten

Jag har ju nämnt mitt älsklingsbarn Sally och hennes pigg-ponny i många blogginlägg men faktiskt aldrig visat hur fint dessa två hoppar tillsammans.

Dagens hoppträning gick lika bra som vanligt med skillnaden att mamma Maj hade filmapparatur med sig så ni kan få se några glimtar av både Sally, Mulle och även co-trainern Soya.

Om ni hör något skånskt entusiastiskt bräkande är det tyvärr jag som är skyldig till detta :-).

Det roliga med att träna Sally är att hon aldrig tvekar en sekund när jag frågar om hon kan hoppa olika linjer/vägar/höjder.

Jag skojade idag och sa att hon på frågan "kan du hoppa över mamma" säkerligen hade styrt rakt på Maj utan att tveka.

"Det är för att hon litar på dig" sa Maj och det känner jag väl igen.

Om min dåvarande hopptränare Jana Wannius hissade upp ett hinder på 130-140 så VISSTE jag att vi skulle klara det medan han andra gånger knappt lät oss hoppa en meter. Hans öga för vad ett ekipage var moget för på träningarna var oslagbart.

Dagens träning, första filmen visar hinder som är 1 meter (LA):

http://www.youtube.com/watch?v=k7nlCoZ69fU&feature=youtube_gdata

lite mer hoppning i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=5hcf2lR-AIo&feature=youtube_gdata

och lite till i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=GMQ6jiZEKHk&feature=youtube_gdata

Och så här ser det ut när Sally tävlar (LB):

http://www.youtube.com/watch?v=u5SgiPGitgg&feature=youtube_gdata

och LA:

http://www.youtube.com/watch?v=dORc6Jmlr1w&feature=youtube_gdata

Ullaredsblogg:-)!

Hur har JAG av alla människor lyckats missa denna blogg *GARV*:

http://gekasullaredbloggen.blogspot.com/

Veckans träning, del 2

Idag var det åter dags för Archie och mig att bege oss till Ebba, denna gången för att hon skulle rida.

Det skulle vara intressant att veta hur hästar tänker för sedan jag flyttade Archie från ridskolan så "krånglar" han nästan alltid när jag ska lasta honom på hemmaplan.

Att jag skriver krånglar inom citationstecken är för att det med andras mått säkert är skrattretande eftersom det ändå bara tar typ 3 minuter innan han går in i transporten men jag som är van vid att han marscherar rakt in direkt blir både irriterad och lite undrande över detta lilla försök till olydnad eller vad det nu står för?

På väg hem, oftast från träningar, går han som tidigare rakt in.

Vet Archies lilla hjärna att transportering betyder någon form av arbete?

Tja...hur som helst har han inget för sina små cirkuskonster då han står som cementerad i marken tills han ger upp och går in eller i absolut värsta fall får någons arm placerad på baken (sååå lite krävs det....) och går in då.

Hur som helst..iväg kom vi och Ebba fick ridet.

Ett jättebra ridpass blev det (som vanligt) och Archie fick sig en riktig genomkörare.

Ebba red mycket skolor i trav och jobbade dessutom en hel del med galoppen och allt såg som sagt utmärkt ut och ännu bättre än då hon red förra veckan.

Jag minns hur jag i min (naiva) ungdom tyckte att det var FUSK (suck...) om man lät en skickligare ryttare "rida till" ens häst men sådana betänkligheter har jag verkligen inte idag.
Idag är det enbart i första hand ekonomiska och i andra hand tidmässiga faktorer som gör att jag inte rider ännu oftare för Ebba och även låter henne rida Archie mer än vad hon gör.

Ridning är tillräckligt svårt ändå och kan man få hjälp på vägen är man dum om man tackar nej av någon slags missriktad stolthet eller prestige.

Ebba är en långt skickligare ryttare än jag med mycket större erfarenhet och har dessutom rent FYSISKT (det skiljer 6 hål mellan våra stigläder :=)) möjlighet att nå om Archie mycket bättre än jag.

Fast även om Ebba är lång så är hon noga med att både rida för och kräva lätta hjälper när man rider för henne och detta är ju givetvis mycket bättre än om en 100-kilos karl hade satt "krokarna" i Archie med full kraft.

Även om det kanske skulle göra att Archie gick bättre hade jag ju sedan inte haft den kraften i min kropp och inte kunnat rida på detta vis.

Sedan säger jag inte att kroppsbyggnad hos en ryttare är ALLT men banne mig en hel del. Hur ofta ser man både korta OCH riktigt tjocka ryttare bland dressyreliten? Nä...just det :=).

Ännu ett exempel på vilka idioter det finns!

I förra veckan kunde man i en artikel som jag länkade till läsa hur någon hade "glömt" (yeah right....) en hund på ett tåg.

Och här har en, enligt mig, ännu större idiot dumpat hundvalpar rakt ut till ingenting...morr....

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=319645

http://hd.se/astorp/2010/01/21/han-hittade-valparna/

Om du vill sova ensam ....(hundinlägg)

Denna filt har jag haft sedan jag var en liten flicka....den är så mjuk och varm att jag numera får dela den med ännu en livsnjutare....

Ja, om du vill ha sängen för dig själv eller bara dela den med din respektive ska du inte köpa en vinthund i alla fall, det är en sak som är säker.

Kanske är det för att de är tämligen hårlösa och beniga och därför inte vill ligga på hårda golv (fast varför väljer de inte sin hundkorg/ bädd????) men vinthundar verkar helt besatta av att ligga i soffor och sängar.

Enligt en högst ovetenskaplig undersökning jag gjort bland andra vinthundsägare har samtliga utom en sina hundar sovande i sängen.
Även den som NU inte har hunden som sovkamrat HADE detta tidigare tills han insåg att nattsömnen var viktigare än att låta en whippet vandra upp och ner i sängen allt eftersom natten fortskred och mannen väcktes x antal gånger.

Och jag måste säga att jag till viss del förstår denne man även om jag själv inte hade haft hjärta att neka Soya en sovplats hos oss.

När jag hade mina greyhounds hade jag en 90-säng i vilken jag och hunden bokstavligen trängdes. Ofta gick hunden segrande ur kampen om största utrymmet och själv vaknade jag mer än en gång helt ledbruten.

Nu är ju en greyhound i storlek nästan som en mager kalv :=) men gudarna ska veta att även deras mindre upplaga, whippeten kan och TAR plats.

Redan första natten hos oss klargjorde Soya var hon ansåg att hennes sovplats skulle vara (dvs i vår säng) och det har tagit ganska lång tid för oss alla att inrätta oss i den nya ordningen så att ALLA, dvs inte bara den lilla snabbspringaren, ska kunna sova bekvämt.

Från början sträckte Soya ut sina ben allt vad hon kunde och höll emot med enorma krafter och maken och jag som redan har en något mindre säng än standard-diton (en 160-säng) låg ihopklämda som 2 sillar men nu har hon faktiskt lärt sig att sova vid våra fötter så att även vi får plats.

Någon gång väcks jag av ett häftigt flåsande om djuret har legat helt inpressad under vårt tunga täcke i många timmar och eftersom hon själv inte tycks vilja göra något åt saken får JAG befria hennes andningsvägar genom att lätta på täcket och sticka ut henne lilla huvud.

Jag kan också vakna till av att Soya vill flytta sig lite i sängen men precis som jag har läst att småbarnsföräldrar mer eller mindre kan halvsova och amma mitt i natten utan att bli klarvakna så är det knappt jag är medveten om att jag lyfter på täcket för att hon ska kunna förflytta sig.

Numera sover vi som sagt helt ok alla tre även om nästa säng UTAN DISKUSSION kommer att bli en större sådan :=).

Speciella annonser, del 15

Måtte ingen få den mindre goda (hmmmm....) idén:

"Nu kan jag ju SPARA pengar genom att göra jobbet SJÄLV":

http://www.blocket.se/uppsala/Munstege_och_rasp_till_hast_25536149.htm?ca=23_11&w=3

Speciella annonser, del 14

Visste ni att detta fanns?

http://www.blocket.se/alvsborg/Reflex_spray_for_djur_25574868.htm?ca=23_11&w=3

Kanske skulle spruta ner mina båda "svarta-som natten"-djur?

På blodigt allvar (varken hund eller hästinlägg)

Jag använder sällan bloggen som "reklam" eller för att propagera för sådant som inte har med hundar och/ eller hästar att göra men idag vill jag göra en undantag.

Jag läste i förra veckan att man i Skåne hade fått ställa in flera planerade operationer på grund av blodbrist och sådant gör mig både ledsen och förbannad.

När man väl gick ut i media och vädjade till allmänheten fick man ett enormt gensvar vilket så klart är jättebra men några operationer hann ändå ställas in och det är ju dessutom själve f..n tycker jag att man måste gå ut och be om sådant som borde vara självklart.

Om jag ser till mig själv hade jag blivit förtvivlad om en operation jag hade inplanerad blev uppskjuten pga en sådan här, lätt avhjälpt, sak.
Redan att man ska opereras är väl för de flesta mer eller mindre ångestfyllt, och att sedan behöva ställa in operationen och vänta på en ny gör nog inte att man mår bättre.

Om till och med jag, en bekväm egoist, har orkat masa mig iväg till i dagsläget 40 blodgivningar (jag har alltså gett blod i ca 10 år) så finns det säkert många fler som skulle kunna göra en insats.

Och skyll inte på sprutskräck för är det någon som är rädd för just detta så är det undertecknad!

Ända sedan jag kan minnas har jag haft en panisk rädsla för sprutstick och jag minns (idag generat...) hur det gick till då jag fick min första p-spruta.

Det gjorde inte det minsta ont men jag hade arbetat upp en sådan skräck dessförinnan så när sprutan väl var given blev jag fullständigt och bokstavligt yr i huvudet.

"Du milde tid...hur ska jag komma ut ur rummet utan att låta bli att hålla mig i alla möblerna på väg ut" minns jag att jag tänkte.

Jag tyckte själv att jag överreagerade på det lilla sticket och ville inte visa något men som tur var såg sköterskan att jag var helt vit i huvudet och beordrade mig att sätta mig ner en stund.

Sedan dess har jag inte fått några svimmnings-attacker och även om den nål som används vid blodgivning är typ 10 gånger så tjock som den som används till p-sprutan så har jag alltså klarat av att ge blod i ett decennium.

Nej, det finns inget att skylla på om man kan ge blod (det är ju inte alla som uppfyller de regler som detta är förknippat med) och en dag är det kanske man själv som behöver det...så tänker jag och förhoppningsvis ännu fler efter att ni läst detta :=)!

http://www.geblod.nu/main.aspx?PageId=1

Speciella annonser, del 13

Så bra när man får hästen att berätta ärligt om sig själv:

http://www.blocket.se/eslov/En_rav_bakom_orat_25498013.htm?ca=23_11&w=1

En lika ärlig hundägare (underbar bild förresten):

http://www.blocket.se/lund/Nisse_letar_efter_ett_nytt_hem_25555043.htm?ca=23_11&w=1

Veckans träning + en plan

Denna veckas träning för Ebba fokuserade på galoppen, eller närmare bestämt på att försöka få en bättre kvalitet på densamma.

Vi vill ha kortare, snärtigare språng i motsats till långa galoppsprång där Archie ibland nästan "travar med bakbenen" :=).

För att stärka och aktivera galoppen har jag ridit en del öppna, sluta och skänkelvikning i galopp- allt för att göra jobbet omväxlande och att det "händer något hela tiden".

Många övergångar skritt-galopp-skritt blev det också och här ligger fokus på att jag inte ramlar framåt i avsaktningarna och inte heller lutar mig fram i fattningarna. Jag får inte heller klämma med benen konstant utan hästen ska svara för lätta hjälper och innan galoppfattningen marschera på i skritt.

Alltihopa självklarheter men inte alltid lika lätt att utföra :=).

På fredag är det meningen att vi ska till Ebba igen, denna gången för att hon ska rida.

Efter lite funderande och diskussion med Ebba har jag kommit fram till att jag vill lägga lite mer resurser (både i tid och pengar) på träningen och försöka komma till Ebba 2 gånger i veckan tills tävlingssäsongen kommer igång.

Min tanke är då att Ebba ska rida det ena passet och jag själv det andra- jag hoppas och tror att detta ska skynda på Archies utbildning lite grann.

Tyvärr kommer jag inte att ha råd med detta upplägg i längden, 4000:--/ månad för enbart träningar är lite väl saftigt tycker jag, men vill som sagt gärna prova ett tag och se vad det ger.

Förra vinterns planerade träning för att höja Archies utbildningsnivå ett snäpp omintetgjordes helt pga fången som han ju fick och när tävlingssäsongen började var vi på ungefär samma nivå som då den föregående säsongen slutade, om inte lite sämre.

Denna vintern hoppas jag som sagt på annat upplägg och förhoppningsvis också andra resultat framöver. Men vi får se vad som händer.....för allt kan ju verkligen hända...på gott och ont...

Två själar- samma tanke (om hästfoder)

En bloggare som jag följer relativt frekvent och som då och då verkligen blixtrar till rejält är "havrepappa".

Eftersom hans senaste inlägg mer eller mindre bokstavligen kunde varit skrivet av mig måste jag länka till det:

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm ("Foder till tusen och för tusen" från den 18 januari)

PRECIS detta har jag ju tagit upp flera gånger i min blogg och jag instämmer som sagt i varje ord!

Denna veckan firar vi Soya och så gick det till när vi köpte henne!

"Ful-Soya" :=)! Nu när jag tittar på bilden tycker jag faktiskt inte att hon ser speciellt ful ut men då jag såg bilden första gången gillade jag inte det jag såg. Tänk vad man kan bedra sig.... (och till Soyas försvar så är det den som håller henne som har tryckt ihop hennes kropp i en märklig vinkel).




Idag är det exakt 1 år sedan vi var och hämtade hem vår älskade Soya och på söndag fyller hon 2 år så vi har dubbla anledningar att fira och tänker så klart göra det också!

Jag slås ofta av hur livet inte bara är fullt av de märkligaste sammanträffanden utan också av små, små tillfälligheter som väldigt radikalt kan förändra våra liv. Soyas inträde i min och makens familj är verkligen ett exempel på det sistnämnda och jag kan nästan bli rädd när jag tänker på hur lätt det hade varit att hon inte alls hade blivit just vår hund. Men för att ta det från början:

I december 2008 fick min man den för honom extremt märkliga idén att han tyckte att vi skulle köpa en hund.

Om jag (sedan tidigare ägare till 3 hundar) hade kommit med detta förslag hade det kanske inte varit så konstigt men hur en genuint hund-RÄDD människa kan få för sig att skaffa hund kan man ju verkligen undra :=).

Men maken hade, sin hundrädsla till trots, noterat vilken enorm glädje hans bästa vän hade av sin tax och maken blev sugen på att själv uppleva denna form av gemenskap.

Jag var väl inte alltför svårövertalad efter att ha konstaterat att maken faktiskt hade så pass fria arbetstider att ett hundägarskap hade varit möjligt för oss och sedan påbörjades operation hundletning.

Som alla kvinnor vet är män i sig en lustig ras och min man är inget undantag.
När vi började diskutera vad han ville ha för en hund sa han bland annat glatt "ROTTWEILER"!!!!

Ehhh....NEJ!!!! Tror inte det va´!!!

Dels gillar jag inte alls denna hunds klumpiga utseende och dels så tror jag knappast att just en rottweiler är en lämplig förstahund för någon som är hundrädd.

Själv ville jag ha den mindre upplagan av greyhound men för att maken ändå skulle få känslan av att han hade fått bestämma så sa jag att han kunde välja mellan en whippet och...en TOY-pudel *GARV*!

Vilken man skulle välja denna lilla "fis i rymden" om han egentligen ville ha en rottweiler ?

Att jag valde ut just toy-pudeln är för att den faktiskt är den ras bland riktigt små hundar som jag skulle uthärda, dels för att de ser käcka ut och har en lättskött päls (fäller inte) och dels för att de är lättlärda (titta på alla cirkus-hundar) OM maken nu mot förmodan inte skulle gilla whippet.

Men...jag behövde inte oroa mig...jag fick som vanligt som jag ville...kvinnans list övergår mannens förstånd...eller hur är det nu :=)?

Eftersom maken som sagt både var hundrädd och helt saknade erfarenhet av egen hund trodde jag inte att vi skulle reda ut det här med en valp utan vi inriktade oss på att hitta en vuxen, rumsren hund som redan var hyfsat "fostad".

På den tiden jag hade greyhound var det tämligen enkelt att få/ köpa en vuxen "avdankad" hund (en som inte sprang så fort som dess ägare ville) och jag trodde i min enfald att det skulle vara lika lätt att hitta en whippet.

Jag mailade till minst 10 olika whippetuppfödare och lade ut lite krokar på olika hundforum men svaren lös med sin frånvaro.

Eller.... SVAREN lös inte med frånvaron för det var många uppfödare som svarade men däremot var det ingen som hade en vuxen hund att förmedla.

Efter mycket "om och men" kom jag i kontakt med en kvinna, V, som visade sig ha svärföräldrar som var whippetuppfödare. V var dessutom någon form av "förmedlare" när det gällde omplaceringar av whippets.

V och jag inledde en mailväxling och jag förklarade vad det var jag och maken sökte och V lovade att hålla utkik.

I samma veva satt jag min vana trogen och kollade på Blockets annonser och såg plötsligt att det var en karl i Stockholms-trakten som hade en svart whippet att sälja.

Annonsen var knapphändig och då jag ringde mannen blev jag inte mycket klokare. Han hade enligt egen uppgift bara haft hunden i typ en vecka och enligt annonsen ville han sälja den pga tidsbrist vilket jag fann mycket anmärkningsvärt eftersom mannen ägde ytterligare 2 hundar. Då inser man väl inte efter 1 vecka att man inte har tid med 3 hundar i stället för 2?

Mannen lovade att maila över bilder på hunden (som ni kanske vid det här laget har förstått var SOYA) och då jag såg bilderna bestämde jag mig slutgiltigt för att inte "gå vidare" med just denna annons.

Jag var redan sedan tidigare väldigt tveksam till att köra ända upp till Stockholm för att titta på en hund som jag KANSKE skulle köpa och när jag såg hur FUL (!!!) hunden såg ut enligt bilderna så tappade jag intresset.

Jag hann inte mer än lägga annonsen "till handlingarna" förrän jag fick ett mail från V där hon skrev att en hund som hennes svärföräldrar hade fött upp var till salu på Blocket- samma hund som jag precis avskrivit!!!

Enligt V skulle svärföräldrarna försöka köpa tillbaka hunden då de ansåg annonseringen som oseriös (jag kunde bara instämma) trots att de egentligen inte hade några som helst skyldigheter gentemot denne karl (han hade inte köpt Soya av uppfödarna utan av den person som köpte henne av dom).

V undrade om vi ville komma och titta på Soya om uppfödarna köpte tillbaka henne och eftersom det trots allt var en tredjedel så lång väg till uppfödarna som till Stockholm så beslutade vi oss för att i varje fall åka och TITTA.

Jag har sedan urminnes tider hävdat att det inte finns något som heter "åka och TITTA på en valp"- alla jag känner har så klart kommit hem med objektet i fråga för vem kan motstå en valp om man går i hundköpartankar?

Med Soya var jag lite mer tveksam eftersom hon dels var vuxen och jag dels var fundersam kring hur min man skulle reagera- han hade faktiskt aldrig sett en whippet IRL :=)!

När vi körde upp bestämde vi att vi skulle ha någon form av "signal" oss emellan om vi inte var intresserade av hunden men väl på plats tog det inte många minuter innan maken sa orden jag aldrig kommer att glömma:

"Näää...vad säger du gumman...det är väl inget att tveka på..." och resten är som man brukar säga HISTORIA :=)!



PS. Vi kommer nog aldrig att reda ut den egentliga orsaken till att Soya såldes av denne karl efter bara en vecka men i alla fall jag misstänker starkt att hon helt enkelt inte gick ihop med hans 2 övriga hundar varav en var en italiensk vinthund.

Soya hade precis löpt när mannen köpte henne och kanske blev det en massa "tjafs" mellan Soya och hans andra hundar, antingen pga detta eller bara i största allmänhet.

Mannen försökte först sälja tillbaka hunden till den ursprungliga ägaren med motiveringen att hon hade BITIT HANS BARN (en 5-åring)!!!! men då ursprungsägaren mycket starkt ifrågasatte detta eftersom hon själv har småbarn "backade" mannen och tog tillbaka det han sagt. Fruktansvärt att ljuga om en sådan sak tycker jag då ju just en sådan lögn kan få mycket allvarliga konsekvenser för en hund.

Jag pratade med den ursprungliga ägaren en kort tid efter vårt köp och hon hade bara det bästa att säga om vår fina hund (som hon sålde pga sjukdom) och allt hon sa stämde med även vår uppfattning om världens bästa Soya :=)!

Veckan som gått

Vad har hänt under veckan som gått?

Tja...inget särskilt faktiskt som jag kan komma på...

Just nu går nog det mesta sin gilla gång i och med att varken hundträningarna eller hästtävlingarna har kommit igång och ärligt talat längtar jag i dagsläget varken efter det först eller sistnämnda- inte under rådande temperaturer och väderlek i alla fall.

På tal om vädret så känns det just nu som att man aldrig riktigt vet vad man kan förvänta sig när man stiger upp på morgonen; blåser det isvindar, har det snöat under natten eller kan man förvänta sig blixhalka? Eller allt på en gång kanske?!?

Jag kan aldrig känna mig säker på att komma iväg med Archie till våra träningar och det stör ju så klart planeringsmänniskan i mig och gör kanske också att jag kör även då andra hade låtit bli?



Jag fick för ett tag sedan för mig att jag behövde ett skritttäcke (lättare att ta av medan man sitter till häst än mina ländtäcken) men givetvis borde jag ha tänkt på detta lite tidigare in i vintersäsongen för nu var utbudet minst sagt magert i de affärer där jag kollade.
Antingen fanns det helt enkelt inga täcken i Archies storlek eller så var de hutlöst dyra utan att vara särskilt snygga för det.

Eftersom jag visste att Sally skulle till Ullared i lördags bad jag henne att kolla där och för första gången i världshistorien tror jag så köpte jag hästutrustning osedd (!!!) och investerade hela 100 kronor i ovanstående täcke :=)!

Jag ska i ärlighetens namn säga att det var just priset som gjorde att jag vågade ta en chansning och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle kunna slänga ett täcke som inte passade i soporna om det bara kostade en hundring.

Nu passade täcket aldeles utmärkt och även om det egentligen inte alls är i min smak (gillar inte svarta täcken) så var det bara detta som fanns och nu har jag ett täcke i alla fall.


I fredags slutade Soya att löpa och det var väldigt skönt även om hon accepterar sitt supergulliga tikskydd till 100 %.
Jag tycker att hon är sååå söt i sina badbrallor (tikskyddet är gjort i baddräktsmaterial) och har fått mig många skratt av att titta på henne men det är ju ändå lite bökigt att hålla på att ta av och sätta på detta x antal gånger varje dag och något jag gärna slipper.

I veckan läste jag också ut ovanstående böcker, den första boken på bilden är den sjunde i en serie om olika mord i Fjällbacka medan den andra är den tredje i en serie om komissarie Colt i Stockholm. Båda absolut läsvärda om man gillar den typen av böcker.

På tal om böcker måste jag också rekommendera att ni tittar på "Damernas Detektivbyrå" som går som serie på tv 1 på söndagarna klockan 21.15.

Jag har läst alla böckerna och precis som jag blir sugen på att åka till England när jag tittar på "Morden i Midsomer" så får jag lust att ta en "tripp" till Botswana när jag följer denna lättsamma serie :=)!

Tips mot jobbiga förkylningar!

Eftersom jag fortfarande inte har något roligt hästigt ämne att avhandla tänkte jag passa på att tipsa er om något som man kan ha stor nytta av som både människa i allmänhet och ryttare i synnerhet (så att man orkar med sin fyrfotade älskling).

Själv drabbas jag av förkylningar 2-3 gånger om året och tyvärr brukar de vara seglivade, dvs pågå i kanske 2-3 veckor då jag missbrukar nässpray, snyter mig tusen gånger om dagen samt hostar en hel del.

Kanske beror längden på mina förkylningar på att jag inte tar mig tiden att VILA, dvs jag jobbar, rider och står i precis som vanligt i stället för att ta det lugnt?

Hur som helst blev jag för ungefär 1 år sedan tipsad om ett naturpreparat som heter ESBERITOX (säljs på apoteket och kostar lite mer än 100:-- för en kur om jag minns rätt).

Detta medel (tabletter som man äter 3 ggr/ dag) ska man helst börja äta så fort man känner minsta ANTYDAN till förkylning.

Jag, skeptikern, måste erkänna att jag var mycket tveksam till eventuell effekt men efter att nu ha lyckats häva en förkylning mer eller mindre på 1-2 dagar och förkorta en annan med många dagar och utan att behöva ta en enda näsdroppe så är jag övertygad om att medlet funkar, i alla fall på mig.

Så helt klart värt att prova, framför allt om ni brukar ha lika jobbiga förkylningar som jag!

Jag ska inte utmana ödet och berätta när jag var förkyld senast för då blir jag väl sjuk "som ett brev på posten" men det finns goda skäl att lita på mitt tips- så mycket kan jag säga i alla fall :=).

Speciella annonser, del 12

Notera hur exakta dessa annonsörer är med priset :=):

Vad sägs om en begagnad sadel för 810 kronor?

http://www.blocket.se/kristianstad/Jattefin_svart_allround_sadel_25256930.htm?ca=23_11&w=1


http://www.blocket.se/kristianstad/B_ponny_utlanas_pa_foder_25362143.htm?ca=23_11&w=1

Ponnyn kostar alltså 21.500 kronor och....

http://www.blocket.se/hassleholm/Trevligt_halvblodssto_25350384.htm?ca=23_11&w=1

....halvblodet 31.250 kronor.

Undrar om man kan pruta :=)?

Vad är detta för en idiot då?

http://sydsvenskan.se/malmo/article619824/Hund-i-bur-lamnades-pa-tag.html

Man baxnar.....

Gult är fult men blått är flott...eller? (både hund och hästinlägg)

Jag brukar säga att det finns en partner för alla, liksom det finns en häst för alla ryttare och en hundras för alla hundtokiga.

Ibland träffar man ju folk som i alla fall jag tänker "hur blev han/ hon gift" eller så ser man en jätteful hund vars ägare avgudar den eller en häst som går som en kråka men där ryttaren är hur nöjd som helst och det är ju det som är så härligt: alla tycker inte likadant om allting för tänk vad tråkigt livet hade varit då!

I en diskussion längre ner (som från början handlade om Archies svans) skriver jag att jag i min ungdom tyckte att fuxar och skimlar (de som inte blev ljusare med tiden) var de absolut snyggaste hästarna.

Och kanske pga detta så var den första hästen jag köpte en mörk, mörk skimmel- ursnygg- vilket både jag och många med mig tyckte.

Den andra hästen jag köpte var enligt samma logik en fux :=)!

Sedan köpte jag Heron och sedan dess har jag faktisk tyckt att just hans färg är den snyggaste även om det är mer än 20 år sedan detta köp ägde rum.

Att jag därefter köpte Décima (efter att egentligen ha varit långt mer intresserad av ännu en mörkbrun valack) får jag väl tillskriva förnuftet- för hur det än är så är det inte färgen man rider på och i just det sistnämna fallet så rörde sig den mörkbruna hästen som en gammal kråka medan Décima svävade fram över ridhusbottnen :=).

När jag ville köpa Archie redan efter att ha sett honom 2 sekunder på stallgången....ja ...hur ska man förklara det?

Jag vill tro att jag inte bara blev bländad av hans utseende utan att jag ju dessförinnan hade hört mycket gott om även hans andra kvalitéer men jag undrar än idag om jag inte hade köpt honom även om han hade slängt av mig vid provridningen :=)?

Idag skulle jag, om jag köpte en ny häst, helst inte köpa en skimmel eller en fux men jag hoppas och tror att jag ändå hade låtit andra egenskaper väga tyngre än en eventuell icke önskvärd färg.

Vad gäller whippets är det samma sak som med hästar; de kan ha många olika färger och olika människor har även där olika smak.

Om jag ska drista mig till en gissning så är de "brindlade" ("randiga") whippetarna vanligast och just de tycker jag är...om uttrycket ursäktas...minst vackra...om man nu får säga så (jag känner flera brindlade whippets så jag får här be om ursäkt till deras ägare.... ).

Själv tycker jag att de enfärgade whipparna med stora fläckar i en avvikande färg är finast- det vi hästmänniskor kallar "skäck" och så de som är helsvarta förstås :=).

De komiska är att jag inte ens tänkte på att det kunde finnas helsvarta whippets innan vi köpte Soya och eftersom hon var lite av en "specialbeställning" (vi ville köpa en vuxen, rumsren och lydig hund) så kunde vi egentligen ha fått hem en whippet i vilken färg som helst och jag undrar om jag då hade tyckt något annat än det jag tycker idag?

För när jag hade mina gula greyhounds så tyckte jag ju att de var jättefina :=).

Även om jag får otroligt mycket komplimanger för Soyas ganska speciella utseende (hon är ju helt svart förutom några få vita strån på en tass) så har jag hört att "antingen tycker man att svarta whippets är jättesnygga eller så gillar man dom inte alls".

Så det är verkligen så att smaken är som baken...och som sagt...tur är väl det!

Som avslutning en läsarfråga:

Vilken tror ni är den mest populära hästfärgen? Motivera gärna svaret!

Själv tror jag att svart och mörkbrun är mest populära ("Svarta Hingsten" har väl tjusat mer än en läsare, ha ha).

Speciella annonser, del 11 (om hundar)

Så härligt att det finns "kunniga" (ni vet...de jag kallar "självutnämnda experter") som vill ta hundaveln till nya nivåer....suck...

http://www.blocket.se/stockholm/Nemo_vill_bli_Pappa_25471520.htm?ca=11&w=1

och

http://www.blocket.se/stockholm/Dobermann_hane_utmark_till_aven_25397610.htm?ca=15&w=3&last=1

Svans-bild på Archie-look-alike!

Tänkte leta upp en bild på Archies flotta svans men hittade faktiskt ingen riktigt bra som gör honom rättvisa OCH där ryttaren (moi) inte ser ut som en knäppgök!

Så jag kollade helt fräckt på min goda väns hemsida eftersom hennes häst otroligt nog är väldigt lik Archie på BILD.

Jag skriver otroligt nog för dels har vi ju så klart köpt våra hästar oberoende av varandra :=) och dels så är hästarna inte speciellt lika IRL medan man på vissa bilder lätt hade kunnat förväxla den ene med den andre.

Så: här ser ni hur JAG tycker att en fin svans ska se ut :=)! OBS! Det är inte min vän som rider på bilden.

Lite hår-resande läsning :=)?

Som redan nämnts i tidigare inlägg tryter min inspiration lite just nu så ni får stå ut med mer eller mindre tramsiga inlägg framöver.

Under avdelningen "Otroligt intressant vetande" eller som vi sa när vi var små: "intresseklubben antecknar" eller "aj, jag fick en intresse-PIL (?!?!) i ögat" kan jag berätta följande:

Härom dagen då jag var hos Ebba och hon red Archie noterade jag hur OTROLIGT vacker SVANS han har :=)! Det har jag förvisso alltid vetat men ibland blir man hemmablind och ser inte längre det självklara :=)!

Det hade så klart varit ännu roligare om jag hade noterat vilka fantastiska gångarter han utrustats med eller något annat "nyttigare" än en vacker svans men men....man tager vad man haver...

Tänkte först "äh...jag kanske överdriver...det kanske inte är Archies svans som är så himla fin...så ser kanske de flesta svansar mer eller mindre ut" men då jag tittade på de 2 andra hästarna som reds och kunde konstatera att deras svansar motsvarande ungefär en fjärdedel av Archies pös jag stolt.

Så klart är det ju så med hår (både människors och djurs) att rena ANLAG spelar stor roll och det är då verkligen inte min förtjänst att Archie har en tjock, lång och dessutom SJÄLVLOCKLIG svans med till och med lite rödbruna slingor i. Varje hästfrisörs DRÖM skulle jag gissa *GARV*.

Fast medan en exteriördomare jag träffade en gång hävdade att en hästhals aldrig kan bli för lång så vill jag faktiskt påstå att hästsvansar, hur mycket man än vill ha dom rejäla, faktiskt kan bli för tjocka.

En fd stallkamrats häst har så tjock svans (på fullt allvar ungefär dubbelt så tjock som Archies) och den är så tung att den nästan alltid hamnar mellan benen på hästen när den går. Det ser faktiskt ganska "dumt" ut och hästen orkar så klart inte hålla uppe denna jätteklump på något flott vis :=).

Du milde man....vilket kisseri!

Igår hade vi en riktig SKIT-annons att diskutera på bloggen så idag tar vi något med lite kisseri höll jag på att säga fast just LITE är helt fel ord i sammanhanget.

http://existenz.se/out.php?id=20013

Efter att ha sett denna film har jag bara två frågor:

1. Är hunden sjuk på något vis?

2. Är det "trickfilmat"?

*GARV*!!!!

Veckans träning och detta pysslar vi med just nu

Jag har ju inte för vana att dagligen och stundligen och i minsta detalj rapportera om min egen häst eller våra ridpass- så spännande är inte mitt hästliv- men eftersom jag inte har så mycket annat att skriva om för stunden kan jag ändå ta tillfället i akt att berätta lite om vad som händer och sker på ridfronten.

Som jag redan nämnt kommer jag att fortsätta att tävla LA-klasser i år och jag tränar därför på olika moment som ingår i dessa program. Halter ur galopp, enkla byten, bakdelsvändningar, ryggning, skänkelvikningar så som de ska utföras i programmen osv är bland annat sådant jag sysslar med på egen hand förutom rent lösgörande arbete givetvis.

Rider också skolor och gör något enstaka galoppombyte om det känns som läge för det men det är inte på bytena fokus ligger just nu kan jag säga. Jag vet att Archie kan göra dom rent och bra om allting stämmer och det får räcka "for now". Just eftersom det i dagsläget är så att jag inte bara kan göra bytena "när andan faller på" så vill jag inte hålla på för mycket med detta- här satsar jag helt klart på kvalitet framför kvantitet då det är så lätt att man förstör mer än man lär hästen om man inte får till bytena helt 100. Jag har tidigare varnat för att hålla på för mycket med bytesträning på egen hand om man inte är tillräckligt rutinerad och det känner jag själv att jag INTE är. Hur som helst vill jag inte riskera samma "pannkaka" som med Décima där jag satt och berömde vad jag trodde var helt rena byten där det visade sig att hon av och till bytte "ett halvt efter bak"- mycket svårt att känna och tyvärr något som jag och mina dåvarande tränare inte lyckades träna bort = Hejdå placeringar i medelsvår :=(!

Jag har också börjat variera formen lite mer och inte bara fastna i "tävlingsformen" som jag personligen tycker att det är lätt att man gör. Archie har ju verkligen inga problem att gå i en längre/ lägre form, tvärtom är det den HAN föredrar och just därför har jag kanske överdrivit att INTE rida så men har nu alltså tänkt om. Korta bitar låter jag honom gå där och "vila" lite och sedan tar jag upp honom i formen igen.

I veckan har jag varit hos Ebba och tränat som vanligt och denna gången ville hon sitta upp och "känna på" skolorna. Ebba brukar rida Archie kanske var 5-6 gång så det var ingen ovanlig begäran.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; i valet att träna för någon som kan och vill sitta upp på ens häst och motsatsen så föredrar jag tveklöst det förstnämnda.

Jag har ju även tränat för några tränare som av olika anledningar (ålder i det ena fallet och ren feghet i det andra fallet skulle jag gissa) inte ridit min häst så jag kan ju jämföra vilket som varit till mest nytta för både mig och hästen.

Medan Ebba rider brukar vi ha små diskussioner och jag kommenterar ofta olika saker hon gör i stil med:

"Åt det hållet tycker JAG att han är mycket lättare att flytta, vad tycker du" eller "tycker inte du också att han är bättre på yttertygeln i den öppnan...." osv.

Att kunna prata om de olika rörelserna medan man ser dom utföras är jättebra tycker jag och bara att överhuvud taget SE hästen utföra olika moment är guld värt. Ibland kan det ju kännas på ett visst sätt men se annorlunda ut och exempelvis Ebba kommenterade själv under ridpasset att vänstergaloppen KÄNNS sämre än vad den ser ut.

Så förutom att Ebba red skänkelvikningar (som har förbättrats en hel del), öppnor och slutor blev det en del galoppjobb där fokus ligger på att korta men "snärta till" galoppsprången som tenderar att bli för långa och oengagerade.

Ebba tycker också att Archies vänstergalopp är jättestötig vilket jag, som ju ridit hästen dagligen i flera år blivit helt avtrubbad från att känna. Inte desto mindre är det viktigt att påminnas för om man blir hemmablind är det ju lätt att sluta arbeta på de problem som hästen objektivt har och som både syns och känns av andra. Själv har jag ju svårt att SE min egen häst samtidigt som jag rider på den, i alla fall går det inte att detaljstudera allting i spegeln- särskilt inte om man är så närsynt som jag :=).

Fick även se en annan trevlig sak medan Ebba red men mer om detta imorgon :=)!

Speciella annonser, del 10

Om man är intresserad av en lite annorlunda form av ridning kanske man kan svara på denna annons:

http://www.blocket.se/lund/Husarer_soker_medryttare_25452481.htm?ca=23_11&w=3

Något för hästtokiga tjejer som vill få med sig sina inte lika hästintresserade karlar? Sablar och uniformer...det brukar väl män tycka är roligt?

Speciella annonser, del 9

http://www.blocket.se/alvsborg/Godsel_25406259.htm?ca=23_11&w=3

En riktig SKIT-annons skulle man kunna säga, eller hur :=)?

Tanken är verkligen god; att gratis bli av med sin hästgödsel samtidigt som någon annan får nytta av den men jag undrar hur stort kundunderlaget egentligen är?

Väldigt litet dristar jag mig till att påstå.

Under mer än 20 år på en av Malmös största ridskolor, som dessutom är granne med ett VILLA-område, har jag nog sett människor som kommit för att fråga efter/ ta gödsel till sina rabatter och dylikt kanske.....tja....inte ens en handfull gånger.

Annars hade man ju lätt kunnat avsätta ett hörn på gödselstacken där man la helt ren gödsel (från när hästen bajsar på stallgången eller i transporten tex) som folk kunde hämta men jag tror som sagt att intresset är mer eller mindre noll.

Billigare under tvång eller dyrare frivillighet?

Om en av grannkomunernas ridskolor kunde man läsa följande i helgens Sydsvenska:

http://sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/article618979/Stallvagran-betyder-boter.html

Jag får en känsla av att konceptet håller på att bli allt vanligare, har läst om liknande upplägg på andra ridskolor den senaste tiden.

Ja, vad ska man tycka om detta?

Själv är jag rabiat motståndare av alla former av "tvång" enligt ovan och har alltid varit.

Jag är inte ogin med min tid eller tjänster men då ska det vara för att jag vill, inte för att jag blir tvingad.

Vi vet ju alla också att det som sker framtvingat aldrig görs lika bra som det man gör frivilligt; en viktig aspekt att beakta tycker jag.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att om jag hade haft min häst på en ridskola där allt stallarbete sköttes av olika ungdomar varje helg så hade jag inte varit alls förtjust i detta.

Har man ingen erfarenhet av stallarbete och dessutom bara ska göra det kanske 1 helg i halvåret så är det lätt hänt att det blir tokigheter på vägen och ibland rent av farliga sådana.

Minns en gång då en av ridskolans ridlärare bad några elever om hjälp med fodringen.

Heron hade hönät som skulle hängas in och då jag kom såg jag att nätet hängde så lågt att det nuddade marken!!!!

Verkligen stor risk för intrassling men har man aldrig sett ett hönät är det ju inte lätt att veta hur man ska hänga upp det.

Andra gånger hade vissa elever glömt att titta i hästarnas krubbor innan de fodrade (eller så har de varit äckelmagade???) för hästar som hade råkat bajsa i krubban fick vackert stå och äta i sin egen skit! Sådant gör mig VANSINNIG!!!!!

Nej, det här idiotiska systemet med tvång och böter om man inte ställer upp är bäddat för konflikter och det måste gå att hitta bättre sätt att lösa stallarbetet på helgerna.

Till syvende och sist får man ju höja priserna på ridlektioner om det inte går att lösa på annat vis men att bötfälla sina elever gör bara att man riskerar att förlora dom i stället. Det är vad jag tror.

Att som klubben i artikeln påstå att man "vill öka ryttarnas ideella engagemang" är för det första enligt mig rent bull... och bara en omskrivning för att man vill ha gratis arbetskraft och dessutom så ska man, som jag redan varit inne på öka sitt engagemang om man vill det, inte för att någon försöker tvinga en.

Veckan som gått

Den gångna veckan har varit den tredje och sista med ledighet under ordinarie arbetsvecka och det kommer nog att bli tungt och ovant att börja jobba heltid igen :-). En del (oftast trevliga) saker vänjer man sig fortare vid än andra....

För att i viss mån kompensera detta kommer jag att sluta tidigare 2 dagar i veckan under resten av månaden- det blir mitt sätt att uthärda vintern. Jag tycker att man får ut otroligt mer av dagen bara av att sluta 2 timmar tidigare så det är ett väl beprövat koncept för min del.
Det är bara att vara tacksam över att jag har ett arbete där detta är möjligt, det är ju tyvärr inte alla förunnat.

Vädermässigt har Skåne åter visat sig från sin mest varierade sida.
Ena dagen - 11 och vindstilla och sol, nästa dag -3, blåst och mulet och tredje dagen mycket hårda vindar och nollgradigt!

Som bekant blir det ju avsevärt kallare när det blåser och då uppskattar man "sitt" ridhus till fullo vill jag lova.

På Archie och Soya-fronten inget nytt, den förstnämnde tränar på och den sistnämnda löper fortfarande.
"Menseriet" har påverkat snabbspringarens aptit så att hon knappt har velat äta ens skinka eller grisöron vissa dagar men snart är ordningen förhoppningsvis återställd.

Turligt nog, i detta sammanghang i alla fall, finns det nästan inga hundar i grannskapet (bara 3 tikar) eller där vi rider så Soya har kunnat springa lös trots höglöp. Bästa kompisen Enzo är kastrerad så när de träffades hade de inga tankar på annat än den sedvanliga "kom ikapp mig om du kan"-leken.

För min egen del har veckan resulterat i bland annat ett biobesök och precis som jag rekommenderade filmatiseringen av de 2 första Stieg Larsson-böckerna kan jag nu rekommendera den tredje. Fast man bör ha sett de två första filmerna för att verkligen ha behållning av filmen ("Luftslottet som sprängdes").
Nu ser jag fram emot premiären av "Snabba cash" (15 januari) eftersom boken var (för mig oväntat...trodde inte jag skulle gilla den genren...) mycket bra!

Ett sadelköp blev det också efter månader av letande på framför allt Blocket.

Det har blivit en trevlig vana att jag ger mig själv dyra och uppskattade julklappar varje år; förr-förra året gav jag mig själv en bil (den bästa jag haft), förra året blev det ett nytt släp (det bästa jag haft) och sedan gav jag och maken oss själva Soya- världens finaste hund!
Ska vi basera sadelköpet utifrån ovanstående kommer Archie snart att byta karriär och bli världens bästa hopphäst! Nääää..... Tror inte det va :-)!

Var tog taxen vägen? (hund/ras-funderingar)

Är det inbillning från min sida (föga sannolikt) eller är det så att vissa hundraser har blivit helt utkonkurrerade av andra?

När jag var liten var det tex väldigt vanligt med taxar, det var många, framförallt pensionärer, som hade dessa hundar.

Och om ni tänker efter; när såg ni senast just en tax? Nä...just det.

Om man ska döma av Blocket så verkar hundvärlden idag domineras av chihuahuor och amstaff-hundar och jag kan inte låta bli att fundera över varför?

Är det verkligen en enda människas verk (jag tänker så klart på Paris Hilton) att vi numera är översvämmade av dessa handväsk-hundar?

Vad gäller amstaffarna inbillar jag mig att de är de nya "modehundarna" bland de som vill ha en hund med lite "klös" i?

När jag var yngre skulle man ha en schäfer för att vara "cool", sedan övertog dobermannen den platsen för att därefter ersättas av rottweilern. Och nu är det alltså amstaffens tur, eller?

Det jag personligen kan tycka är tråkigt när det går mode i hundar är att det ofta kan vara de som är minst lämpade att ha hund som blir hundägare.

Precis som många gamla damer inte fattade att taxen egentligen är en JAKT-hund verkar många som köper raser som kräver mycket stimulans och motion ha missat just detta. Och en hund som inte får den motion den behöver kan snabbt bli odräglig på många mer eller mindre otrevliga sätt.

En av mina klienter köpte tex en rottweiler som han hade i sin lilla etta. Att hunden knappt fick plats pga alla möbler hade väl inte varit så farligt om det inte dessutom hade varit så att den knappt kom utanför dörren och blev ordentligt rastad.

Varje gång jag kom på besök blev jag nästan omkullvält av en ouppfostrad, överenergisk och givetvis understimulerad hund- inte kul!

Och att uppmuntra vissa hundars lite "skarpare" sidor har tyvärr också gett mycket tråkiga konsekvenser vilket i sin tur gör att vissa raser nu får dras med en "bad-boy"-stämpel de sluppit om bara inte så många olämpliga hundägare valt just denna ras.

Vad gäller whippet som jag ju själv har tror jag risken att de köps av "fel" folk är liten. Rasens speciella utseende gör tex att det inte är en sådan hund folk skulle spontanköpa och sedan ångra sig, det är vad jag tror i alla fall.

Men har man inget emot dessa magra rackare :-) lär man snabbt upptäcka att de är väldigt trevliga sällskapshundar som är både friska, lättskötta och allmänt underbara att ha att göra med.

Nytt år-nya regler

Som vanligt vid ett årsskifte kommer det nya lagar och regler att rätta sig efter, så även för oss hästägare.

Jag läser på nätet att Jordbruksverket har infört flera nya regler för att förbättra djurskyddet för hästar och det som jag tycker är bäst är att det från 1 januari inte längre är tillåtet att ha taggtråd som stängsel i hästhagar, ett steg i riktning mot att förbättra hästarnas miljö och minska skaderiskerna.

Från den 1 augusti införs nya bestämmelser som reglerar hästarnas utevistelse och stallmiljö:

* Häst får inte hållas bunden i spilta mer än 16 timmar per dygn.

* Boxar och spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

* Hästar ska dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

Vad gäller de 2 sista punkterna kan jag inte låta bli att fråga mig vad dessa halv-kryptiska formuleringar egentligen innebär i realiteten?

Om man släpper lös en häst i ridhuset/ paddocken 10 minuter varje dag - har man då uppfyllt kraven enligt den sista punkten tex?

När kan man få dispens från att följa den sista punkten?

Och vilka blir konsekvenserna om dessa regler inte efterföljs?

Ja, det ska bli intressant att se om reglerna bara blir en skrivbordsprodukt som man kan skita i eller vad som egentligen kommer att hända!

Jag vet att det redan idag är svårt för vissa storstads-ridskolor att släppa ut alla lektionshästar i hagen varje dag och frågan är hur man kommer att lösa detta framöver? Finns det inte mer mark att göra hagar av kring ridskolan så finns det liksom inte- dvs omöjligt att åtgärda så vida man inte flyttar hela anläggningen.

Och lektionshästar är säkerligen inte de enda som inte alltid får gå ut dagligen.....personligen vet jag några privatägda hästar som framlever sina dagar på samma vis :-(.

Som sagt; tiden får väl utvisa hur reglerna ska tolkas och vad som händer om de inte efterlevs.

Artikel om "min" ridskola

Igår var det en artikel i Sydsvenskan om "min" ridskola, Malmö Civila Ryttareförening:

http://sydsvenskan.se/malmo/article618298/Drommen-om-ett-nytt-hastcentrum.html

Sadelutvärdering

Min "nya" sadel!


Kort version: jag köpte Wintec-sadeln med luftstoppning!

Längre version: min första tanke då jag satte mig i denna tillplattade sak (det är ju en Close Contact hoppsadel) var ungefär "NO WAY" och "Ursäkta men sitter jag på en planka, eller vad?".

Efter att ha ridit i ca 40 minuter, i både nersittning utan stigbyglar och lättridning samt efter hoppning av ett bebishinder några gånger var jag dock tvungen att revidera mitt första utlåtande och konstatera att sadeln var helt ok att rida även dressyr (!!!) i och...viktigast av allt: att Archie gick utmärkt med den på ryggen.

När jag dessutom kunde se att hans rygg såg helt "perfekt" ut efter ritten var saken klar!

Av fler sadlar jag provat har Archie fått som en liten svullnad bakom manken och en sadel låg också tämligen snett efter avslutad ritt.

Det är ju en risk med att köpa begagnat; sadeln kan vara snedsutten och i rejält behov av omstoppning men kanske ändå aldrig riktigt återfår sina "former".

Nu är ju denna sadel i vad jag skulle vilja säga NYSKICK, den är enligt säljaren endast använd ett fåtal gånger vilket också stropparna och hela sadelns skick talar för så det känns som ett bra köp särskilt som det finns mer än 4 års garanti kvar på luftstoppningen (jag har fått inköpskvittot).

Förhoppningsvis kommer jag att vara lika nöjd med denna sadel som jag faktiskt ändå varit med min Stübben, som jag förresten räknade ut har kostat mig mindre än 200 kronor om ÅRET räknat på vad jag köpte den för och om jag så skulle SLÄNGA den idag (jag ska sälja den för 1000:-- har jag tänkt).

Speciella annonser, del 8

I mitt tycke en annons enligt devisen "den siste idioten är inte född än":

http://www.blocket.se/blekinge/Kliborste__hastarna_alskar_den_25366990.htm?ca=23_11&w=3

Notera att man ser sig nödgad att skriva:

"Obs detta är ingen vanlig sopborste".

Nä...tro f..n det, en sådan kostar inte 350 kronor!

Märkliga sammanträffanden, del 463 (hundinlägg)

Märkliga sammanträffanden drabbar mig i en aldrig sinande ström och idag var det dags igen.

Då jag kom till ridhuset för att hålla lektion för Sally mötte jag en kvinna jag aldrig sett förut i dörröppningen. Detta var i sig inget konstigt, vårt ridhus disponeras av ganska många som inte står på själva anläggningen, nej, det konstiga var vad hon SA!

Kvinnan började med att fråga om hon fick "titta på min hund", "för det är väl en whippet" undrade hon.

Jag bekräftade att så var fallet, tog av Soya täcket och visade upp henne.

Det framkom då att kvinnan hade "beställt" en whippet som ännu inte var avlad men som skulle vara leveransfärdig ungefär till sommaren.

Bara att denna hästägare skulle köpa just en whippet tyckte jag var lite anmärkningsvärt, de är inte så vanliga i hästkretsar i Skåne, men ÄNNU märkligare var det faktum att valpen skulle köpas från just Soyas uppfödare (som bor i Småland).

Inte för att det finns "tusentals" whippetuppfödare precis men ändå så pass många att detta för mig var ett otroligt sammanträffande av den trevliga sorten.

Jag kunde inte annat än bekräfta att rasen är helt underbar i mina ögon och att just dessa uppfödare är mycket seriösa och bra att köpa hund av.

Synd bara att valpen inte kommer förrän till sommaren; jag hoppas redan på ännu en vän till Soya :-)!

Kontrollera din halt och ryggning

Precis som jag tycker att jag sällan ser en korrekt utförd bakdelsvändning så tycker jag samma sak då en häst ska rygga.

Att hästen marscherar taktmässigt, i form och ett bestämt antal steg är en långt ovanligare syn än hästar som kastar sig bakåt alternativt vägrar att gå bakåt trots att ryttaren segdrar i tyglarna, hästar som kör upp huvudet i skyn och/eller hästar som då de enligt programmet ska rygga 6 steg antingen går bakåt 2 steg och sedan vägrar fortsätta eller de som slänger sig bakåt 10 steg i full karriär.

Av detta antar jag att ni förstår vad det är jag tycker att ni ska kontrollera när det gäller ryggningar:

- att hästen ryggar villigt bakåt i samma takt som den skrittar framåt
- att hästen ryggar bakåt i en oförändrad form(dvs på tygeln)
- att hästen ryggar så många steg som du som ryttare vill
- att hästen ryggar för diskreta hjälper (man ska alltså inte behöva ligga bakåt och draaaa i tyglarna)

När man börjar träna ryggningar tycker jag att det underlättar om man gör detta vid en vägg som hästen kan känna ett stöd av.
Att rygga från marken de allra första gångerna är också bra liksom att ha en medhjälpare som står framför och petar på hästen med ett spö.

Precis som med vändningarna ska man i början nöja sig med ett fåtal steg och därefter direkt skritta framåt.

Tyvärr ser man ibland ryttare som ryggar hästen i bestraffande syfte, framför allt vid hoppning. En del tränare förspråkar att man stannar och ryggar en häst som rusar mot hinderna och det må vara gott och väl om det sker LUGNT och kontrollerat. Att "sätta hästen på r..ven", slita den bakåt med häftiga hjälper och under allmän upphetsning tror jag däremot inte gagnar dressyrarbetet det minsta.

Ryggningen ska vara en rörelse man utför (och korrekt utförd är den lösgörande) inte ett sätt att STRAFFA en olydig häst. Punkt!

Vad gäller halterna tycker jag att även dessa, precis som vändningarna, helst bör tränas vid en spegel om man är ensam.

Att efter en halt luta sig framåt eller bakåt för att titta hur hästen står rubbar ofta den framför allt orutinerade hästen och hästen kan också börja flytta sig från en från början korrekt halt just för att man inte sitter stilla i sadeln.

Och att hästen flyttar sig efter att den har stannat är något vi absolut inte vill utan hästen ska givetvis så STILLA i halten. Om hästen endast flyttar fram ett ben som från början inte stått rakt under den för att placera detta korrekt är detta inte fel utan tvärtom bra men det är skillnad på detta och att hästen börjar GÅ framåt, bakåt eller i sidled utan att ha fått signal om detta.

En del hästar har svårare än andra att stå stilla (titta på en världscup i dressyr så förstår ni vad jag menar :=)) och då får man nöja sig med bara några sekunders stillastående innan MAN SJÄLV ger signalen för "framåt".

Man kan ju göra halt ur alla gångarter och ju mer tränad din häst är desto större krav kan du ställa på att halten kommer direkt och utan en massa steg i mellanliggande gångart. Från början får du nöja dig med att hästen kan stanna ur skritt men sedan kan du träna på att hästen stannar även ur trav och galopp- direkt!

Så för att sammanfatta vad man ska kontrollera när det gäller halter så är det:

- att hästen stannar var du vill, i form och med alla benen korrekt placerade
- att hästen står stilla så länge du vill
- att hästen efter halten går villigt fram i den gångart du önskar

Detta var det sista lilla "kapitlet" i olika saker man kan kontrollera när man rider i sin ensamhet och får du allt att fungera till 100 % så lovar jag att det bara är att bege sig ut på tävlingsbanan och hämta en drös rosetter, om det är det du vill. Annars får du "nöja dig med" (ha ha) att ha en superlydig häst som är behaglig att rida på och som många kommer att avundas dig :=)!