Året som gått

Året som gått har i stort varit ett gott (observera ordvitsen!) sådant och inleddes med att Archie blev friskförklarad från fången han fick i november förra året.

Detta var givetvis en enorm lättnad och med facit i hand kom han oerhört lindrigt undan eftersom jag kunde börja rida mindre än 2 månader efter att han insjuknade.
Minns att olyckskorpar kraxade och varnade för en för tidig igångsättning men jag valde att lyssna på i första hand min veterinär och i andra hand folk vars hästar haft liknande fångförlopp som Archie.

Sedan är det ju en "djungel" av råd och rön när det gäller just fång och jag minns med både förskräckelse och förundran hur en (förvisso pensionerad) veterinär tyckte att jag ju kunde gå med Archie "lite" eftersom jag var så ledsen över hans boxvila. Detta sades alltså till mig samma dag som fången diagnosticerats av annan veterinär och är det något de flesta är rörande överens om så är det att det är TOTAL stillhet som gäller i det akuta skedet. Tur att jag hade vett nog att inte lyssna till den veterinärs "råd".
Ordinarie veterinär lät inte ens Archie stå på stallgången de första veckorna.

Hur som helst gick det bra till slut och jag hoppas att Archie aldrig mer blir sjuk i denna hemska sjukdom.

Åter igen med facit i hand borde jag ha sett varningstecknena (rubbad balans i magen som visade sig som massor av lös avföring) men det är lätt att vara efterklok.

Jag TROR också att det var kombinationen fet häst + stor havregiva (3-4 kg/dag) samt varierande ensilagekvalitet (ibland mycket blött) som sammantaget utlöste fången men säkert vet varken jag eller någon annan.

Nu är Archie smalare och äter bara 1,5 kg havre och ensilaget kommer från ett och samma ställe (stallägaren odlar det) och är torrt (71% torrsubstans).

Kort efter att Archie blivit frisk gav jag oss en försenad julklapp, ett helt nytt Boj-släp med både sadel och klädkammare.
Även om jag inte vet hur mycket just Archie uppskattade denna dyra gåva så är jag själv oerhört nöjd.

Tävlingsmässigt blev väl året inte så bra som förväntat även om jag givetvis förstod att den enorma rosettskörden från förra året (nästan 30 placeringar) inte skulle upprepa sig i och med att jag bara valde att tävla LA-klasser.
Det blev dock 2 segrar i LA:1 och en 3:e placering i LA:4 som bäst och just de resultaten kan jag så klart inte klaga på.

Målet för nästa år är att fortsätta tävla LA samt att debutera medelsvår. När detta ska ske har jag dock inga mer exakta planer för.

Under det gångna året bytte jag också tränare eller rättare sagt så tränade jag innan stallflytten(mer om den senare) både för den nya tränaren Ebba och för den gamla, Birgitta.
Att träna för båda blev efter stallflytten för opraktiskt (och i ärlighetens namn för dyrt- skulle ha kostat mig ca 4.000/ månad) så nu rider jag bara för Ebba och är väldigt nöjd med det.

Våren och sommaren var gårdsletandets tid för mig och maken men inget av de ca 10 objekt vi tittade på föll oss i smaken.

Man brukar ju säga att det finns en mening med allt och det känns onekligen så med just gårdsprojektet eftersom något mycket lämpligare dök upp, ett ypperligt uppstallningsalternativ för Archies del.

De i särsklass största händelserna under året var köpet av vår whippettik Soya och som redan nämnts i förbifarten flytten från ridskolan.

Om vi börjar med Soya kan den flitige bloggläsaren inte ha ingått att läsa spaltmeter om hur älskad den lilla snabbspringaren är och tycker man inte om att läsa om hundar kan man nog surt undra varför bloggen inte är omdöpt till Birgittas HUND och hästsida eftersom sidan ibland tenderat att handla lite väl mycket om detta djurslag sedan Soya kom in i bilden.

Men ni vet ju vad jag hävdar: "den som betalar bestämmer" och eftersom det är min blogg skriver jag vad jag vill här :-) sedan får andra tycka vad de vill om det. Jag försöker dock att redan i rubriken antyda vad inlägget ska handla om så att ingen behöver slösa dyrbar tid i onödan :-).

Stallflytten ja! De som vet hur förändringsobenägen jag är har säkert svårt att förstå att jag "lämnade" ridskolan efter över 20 år och ibland fattar jag det knappt själv.

Men som alltid då jag väl genomför en förändring tänker jag "varför gjorde jag inte detta tidigare" och i detta fallet får jag väl skylla på att det tidigare var fullbelagt i nya stallet.

Jag har alltid retat mig på de som efter en stallflytt börjar "snacka skit" om det gamla stallet och finna "tusen fel".

Själv vidhåller jag att mitt gamla stall var BRA men att det nya är mycket BÄTTRE, i alla fall för mig och hästen och utifrån hur jag bor och jobbar.

Fördelarna med flytten är hur många som helst faktiskt, längre hagvistelse, viss tillgång till gräshagar (saknas helt på ridskolan), bättre sadelkammare, möjlighet att nyttja ridhuset när jag vill utan att behöva vänta på att stallpersonal ska låsa upp eller behöva ta hänsyn till ridskoleverksamhet) och som grädde på moset en besparing på ca 2000 kronor i månaden vad gäller stallhyra och minskad bensinkostnad för att ta mig till stallet. För nästan 25.000 kronor om året kan man hitta på mycket roligt!

Det enda som är sämre i nya stallet är uteridningsmöjligheterna men de är å andra sidan ovanligt bra på ridskolan och fullt tillräckliga för mina ändamål här.

Något, eller rättare sagt NÅGON jag kan sakna är annars Birk, Archies hagkompis från ridskolan som han hade så roligt med. I nya stallet går nästan alla hästar en och en och eftersom jag dessutom vet hur irriterade andra hästar kan bli på Archies mycket dumma ovana att nosa dom i baken för jämnan (=stor risk för avsparkade ben hos Archie) så vågar jag i dagsläget inte försöka ragga hagsällskap åt honom.
Det fungerar dessutom utmärkt att ha honom gående (eller snarare oftast STÅENDE) i hagen ensam så detta är inget egentligt bekymmer.

Om man får önska något inför det nya året så är det att vi alla får vara friska och att både Soya och Archie lyckas på respektive tävlingsbana.

Jag hoppas också på fortsatt trivsel i nya stallet och om man verkligen ska ta i på önskelistan att maken och jag hittar ett fint hus i Grevie (där stallet ligger och där vi länge velat bo).

Men man ska inte gapa över mycket och jag är fullt nöjd med så som livet är just nu!

Om att ha strikt boxvila i det akuta stadiet av fången tyckte Archie INTE. Han ägnade mycket möda åt att karva i boxen och efter ett tag såg den helt sönderäten ut. Jag kan inte säga att jag blev direkt förvånad över hur hans rastlöshet tog sig i uttryck men roligt var det så klart inte. Så fort boxvilan var över slutade gossen dock att massakrera sin box och jag målade rask över eländet så jag slapp påminnas om en mycket hemsk tid i mitt liv.

Vårt nya släp!

Soya hade inte varit hos oss i många veckor förrän hon blev introducerad i dressyrtävlandets värld. Här på årets första tävling i början av februari på Malmö Ridklubb, ett av mina favoritställen (där vi också avslutade säsongen med en seger).

Att kunna nappa åt sig några grässtrån är onekligen en bonus med nya stallet där det alltså finns flera gräshagar.

Gott nytt år.....

....önskar Birgittas hästsida!

På bilden min gode, glade spelevink Archie (fotograferad av Lina Stigeldahl).

Kontrollera dina byten (med lite sidospår)

Inlärningen av galoppombyten kan, enligt min erfarenhet, verkligen variera oerhört mycket från häst till häst. Vissa lär sig byta för hjälperna mer eller mindre direkt, för andra tar det en evighet och sedan finns det allt däremellan.

I sällsynta fall lyckas man aldrig lära hästen att byta korrekt och då är man ju, i alla fall som tävlingsintresserad i dressyr för evigt förpassad till de lätta klasserna.

Eller...man kan också välja att göra som en dressyrryttare jag såg för många år sedan gjorde:

Ryttarens häst kunde uppenbarligen inte byta galopp (det hör till saken att den var en fd hopphäst som vid 18 års ålder skulle ägna sig åt dressyrtävlande på medelsvår nivå i stället) och VARJE gång ett byte skulle ske inne på banan så bröt ryttaren av till skritt för att därefter fatta ny galopp. Dessa "icke-byten" gjorde att ekipaget oftast kom bland de allra sista i alla klasser de deltog i men detta verkade inte bekymra ryttaren som oförtrutet tävlade på :=).

Och på tal om hästar som aldrig lär sig byta kommer jag att tänka på en annan häst jag känt:

För några år sedan red jag då och då en halvblodsvalack som var ett av de snällaste djur jag träffat. Man kunde i princip göra "vad som helst" med honom (och gudarna ska veta att ägaren tänjde på gränserna så det räckte och blev över....) men försökte man sig på ett galoppombyte blev hästen helt vild.

Så fort man gjorde en byteshjälp så stack hästen iväg i FULL FART och med huvudet så högt som det bara gick och hur beredd jag än trodde att jag var lyckades jag aldrig hindra detta det minsta- väldigt obehagligt.

Detta var alltså en häst i, då, 15 års åldern och varför han gjorde på detta vis lyckades vi aldrig utröna men försökte inte heller göra fler byten- såååå roligt var det inte och dessutom var detta inte en häst som skulle tävla.

Men de flesta hästar lär sig som sagt förr eller senare och hur man lär in byten finns det också en oändlig variation på. Någon börjar med att byta över en liggande bom eller ett mycket lågt hinder, andra genom att byta varv på olika vis och försätta hästen i obalans osv osv.

Jag ska inte orda mer om just detta utan när jag nu ska ge dig rådet att "kontrollera dina byten" förutsätter jag att din häst byter på hjälperna.

Och förresten: på den orutinerade hästen rekommenderar jag absolut inte att man tränar på byten utan ett överseende öga, det kan göra mer skada än nytta om man inte är helt säker på att bytena blir rena. Detta sagt av egen mycket tråkig erfarenhet eftersom min förra häst Décima ibland/ofta/ när som helst och utan logik plötsligt kunde byta "ett halvt efter bak" vilket är nästan omöjligt att känna och ännu mer omöjligt att arbeta bort om det väl befästs hos hästen :=(.

Om hästen förstår byteshjälperna och byter för dessa, dvs inte bara för att det till slut blir obekvämt att galoppera omkring i någon slags halv-vild förvänd galopp, så kommer vi till nästa steg i träningen av bytena.

Du ska nu kunna kontrollera att du kan byta VAR DU VILL och lika viktigt är att galoppen förblir oförändrad före, under och efter bytet. Hästen får alltså inte köra upp skallen, fara iväg, sparka bakut eller göra något annat icke önsvärt utan den ska bara galoppera lugnt, byta och sedan fortsätta i exakt samma galopp om du inte gett andra anvisningar.

Precis som det i den förvända galoppen var viktigt att sitta tungt på baken i stället för att veva fram och tillbaka med överlivet så ska du sitta likadant när du byter och inte tro att du genom att luta dig fram eller "attackera" hästen med sits och/eller skänklar får den att byta lättare.

Att däremot hjälpa till med ett spö kan hjälpa vissa hästar medan andra bara slår surt mot pisken- du får prova dig fram.

Att förfina hjälpgivningen så att man till slut knappt ser att en byteshjälp ges är målet och då som sagt också att man kan byta var man vill i oförändrat tempo och form- detta är den enkla sammanfattningen av hur du kontrollerar dina byten.

Speciella annonser, del 6

Otroligt....någon har "snott" min affärsidé :=)!

http://www.blocket.se/goteborg/Last_traning_24356391.htm?ca=23_11&w=3

Skämt å sido men detta är nog något jag hade kunnat tänka mig att ägna mig åt om jag hade blivit arbetslös.

Sedan är frågan om:

1. man hade blivit anlitad i någon större utsträckning?

2. man hade misslyckats alternativt blivit ihjälsparkad av vissa GALNA hästar där ägarna säkert redan har provat med allt utan resultat?

Skulle vara intressant att veta om annonören ovan lämnar någon form av "lyckas-garanti". För man kan väl inte ta 300:-- i timmen, hålla på i 5 timmar utan att få in hästen och sedan kräva 1500:-- i betalning innan man kör hem med oförättat ärende, eller?

Vilken tur att det finns stallsponsorer!?!?

Minns ni att vi för ganska länge sedan hade en diskussion här på bloggen om det lönade sig att ha inackorderingar eller ej?

Många åsikter framfördes och för egen del hävdade jag då (och gör så även idag) att det för min egen del inte hade varit värt det slit, ansvar mm för den lilla extrainkomst inackorderingar OFTAST ger.

Kan man ta ut 3000 eller mer i stallhyra och därtill kanske har rätt många hästar inackorderade kan det säkert bli en fin vinst av det hela men hur ofta är det så? Sällan.

Efter att ha läst ett inlägg på Bukefalos härom dagen där en skribent berättade att hon tog 500 kronor betalt i stallhyra samt 200 kronor för fri tillgång på hö (antar att hon menade ensilage eftersom ordet "storbal" nämndes) började jag fundera och räkna.

Om jag uppfattade skribenten rätt så har denna person ett stall hemma med ett fåtal hästar. Personen sköter helt själv mockning (lösdrift) samt samtliga utfodringar, in och utsläpp.

I min värld kan den blygsamma stallhyran (med eller utan moms) näppeligen kompensera för det arbete stallägaren utför, för slitage, förbrukning av el och vatten osv.

Möjligen om stallägaren får allt foder och strö gratis kan det bli någon liten vinst av det hela men jag förstår inte att man kan vara så beroende av dessa hundralappar att man tar på sig det arbete och ansvar det innebär att sköta om andras hästar?

Så länge man har ansvarsfulla hästägare som sköter sina hästar som de ska och dessutom hjälper till i stallet på olika vis kan jag väl till viss del förstå detta billiga arrangemang men nätet vimlar av skräckhistorier som berättar om hästägare som inte dyker upp på flera dagar, där stallägaren får ta av sitt egna foder för att man tycker synd om de inackorderade hästarna och där man slutligen inte ens får betalt utan hästägaren bara sticker en dag.

Och tyvärr tror jag att ju billigare stallhyra man tar ut desto större är risken att oseriösa personer dras till en.

Samtidigt har jag från tidigare diskussioner förstått att stallägare som den ovan beskrivna, som sköter allt och för inga pengar alls på inget sätt är världsunika utan att det tvärtom är ganska många som på detta generösa vis sponsrar hästägare som, om stallhyran var högre hade varit tvungna att sälja hästen.

Ett av "problemen" (om man nu ser det som ett problem att man i de flesta fallen knappt kan tjäna på inackorderingar) skulle jag tippa är den enorma överetablering som verkar råda i vissa trakter.

Man kan helt enkelt inte ta mer betalt än vad man gör för det finns redan mängder av stall som tar samma pris eller till och med är billigare.

Minns att jag blev helt chockad då jag letade stallplats för egen del och kunde konstatera att om jag bara var villig att avstå från ridhus (vilket jag inte var) så hade jag nog haft minst 20 stall att välja bland bara inom en mils radie.

Ja, som rubriken säger är det ju "tur" (?) att det finns denna överetablering och de som vill arbeta gratis (och som kanske gör det för att man ser det som ett nöje och/ eller hobby)?

För hur många hade gått med på att jobba extra på sitt arbete utan ersättning eller ta ett extraknäck där man kanske fick 15 kronor i timmen som lön?

Hejdå Faksen!

Igår, på Rommetravet var det så dags för Järvsöfaks sista start då han efter nyår faller för kallblodstravarnas åldersstreck i och med att han då blir 16 år (översta bilden).

Seger...som vanligt..... höll jag på att säga då denne fantom i och med gårdagens start tog den 201 segern på 234 starter!

Utan att vara särskilt travintresserad i allmänhet måste man (eller i varje fall jag) verkligen beundra både hästen och hans evige följeslagare Jan-Olov Persson, uppfödare, tränare, ägare och kusk i en och samma person. DET är mäktigt!

Att matcha hästen på detta förträffliga vis under så många år visar på skicklighet och att dessutom bjuda så på sig själv och hästen som då de sommaren 2007 deltog i högvakten mitt inne i Stockholm (nedersta bilden) är bara att applådera.

Som extremt tävlingsintresserad för egen del tycker jag som sagt att det är smått otroligt att Jan-Olov Persson alltså inte bara fött upp hästen utan också både tränat och kört den och att Faksen tackat honom genom att se till så att karlen är självförsörjande genom de över 21 miljonerna som hästen sprungit in är honom väl unnat.

Faktiskt är jag glad att karriären nu är obönhörligt slut och att Faksen dessutom slutade med flaggan i topp.

Med så stora personligheter och med så mycket pengar inblandade finns alltid risken att just INTE sluta i tid utan att frestas till ännu en seger, ännu ett revanschförsök- det har man ju tyvärr sett i andra fall.

Dessutom ska det för egen del bli skönt att slippa den enorma anspänning jag känt inför varje lopp jag sett på tv där Faksen deltagit. Trots att jag som sagt är tämligen långt ifrån att vara en traventusiast har jag suttit framför tv:n och skrikit "gååå....kom igen....gåååå" så att huset skallrat :=).

Mer om gårdagens lopp kan ni läsa här:

http://www.jop.nu/

http://www.dn.se/sport/jarvsofaks-tog-adjo-med-seger-1.1020214

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article6352866.ab

Speciella annonser, del 5

http://www.blocket.se/klippan/Dressyr_vojlock_25247895.htm?ca=23_11&w=1

Ha, ha.....köpte han vojlocken innan han köpte hästen?

Speciella annonser, del 4

Det är skönt när säljaren är ärlig i alla fall:

http://www.blocket.se/landskrona/Snygg_shire_vallack_aven_byte_25230821.htm?ca=23_11&w=3

och

http://www.blocket.se/sodermanland/Mangsidigt__problem__sto_25244403.htm?ca=23_11&w=3


Fast "mellandagsrea"????? Njääää.....

http://www.blocket.se/kronoberg/Draktigt_kallblodssto_mellandagsrea_LAS_24742813.htm?ca=23_11&w=3

Veckan som gått

Den gångna veckan känns som hur lång som helst, mycket ovanligt fast i en positiv bemärkelse.

Jag har varit ledig i 4 dagar och det har både varit underbart och välbehövligt och jag tycker inte att just de dagarna bara har svischat förbi så som man ju kan känna ibland.

Om vi ska börja med vädret så har det verkligen varit typisk "skånsk vinter" om jag får säga min mening och jag undrar om man i andra delar av Sverige upplever lika stora väderomställningar från den ena dagen till den andra?

Förra söndagen gick vi exempelvis omkring i knädjup snö och Soya syntes knappt, på tisdagen fick jag ställa in träningen pga mer snö och blåst, i fredags regnade det hela dagen, på lördag morgon var det halv storm och några timmar senare sken solen.

As we speak är all snö borta men den kan enligt min erfarenhet drabba oss vilken minut som helst igen och lär väl göra det också tyvärr.

För barn och djur är det i de flesta fallen roligt med denna nederbörd, särskilt nu då ungarna har jullov men ska man ut och köra, till jobb och träning som i mitt fall är man mindre road.

Jag är ju en planeringsmänniska av stora mått och tycker INTE om inställda träningar samtidigt som jag ju inte heller vill riskera något genom att ge mig ut på vägarna.

I ett försök att undvika Murphys law satte hovslagaren på juldagen på Archies skor med fasta broddar, dvs just den dagen då det ösregnade. Så förhoppningsvis blir det inga isgator de närmaste veckorna eftersom broddarna sitter på, så har det varit de 2 senaste vintrarna i alla fall. Innan dess rådde givetvis motsatsen och det fanns dagar då vi knappt kom utanför stallet pga all is.

Vad gäller ledigheten har den fördrivits så som jag vill dvs med mycket umgänge med mina älsklingar och slöande hemma :=).

Att medvetet inte fira jul på traditionellt vis med julklappar, hemlagad julmat, hysterisk stress och besök hos och av kreti och pleti är underbart befriande även om en del ögonbryn höjs. Fast för mig är huvudsaken att man själv är nöjd...sedan om andra tycker "synd" om en (vilket jag finner enbart komiskt) så får det stå för dom.

Jag har tränat på som vanligt med Archie och Soya har fått många sköna promenader med maken och mig.

För Archies del återupptogs träningarna för Ebba efter nästan 2 månaders uppehåll och det var roligt och nyttigt att åter få ett par skickliga ryttarögon på sig. "Långtygelridning" är åter bannlyst- denna fula ovana som jag då och då älskar att lägga mig till med.

Fast Sally gottar sig nog när hon läser detta för jag skäller ofta på HENNE om att korta tyglarna och så lever jag inte som jag lär....Nåja, ingen är felfri och abslut inte jag :=).

På tal om Sally har hon har varit och ridit för mig 2 gånger, både hopptränat och "dressyrat" och det märks att den lille gossen trivs i vårt stora och ofta tomma ridhus.

Sedan är jag är lite av en hästpassare åt "världsmästaren i att bajsa fint"- kallblodet i mitt stall som jag tidigare skrivit ett inlägg om.

Med tanke på hur lättmockat det är till detta djur (som förresten heter Bröta) så kan jag inte påstå att det är någon större ansträngning att se till den medan ägaren är bortrest men det är ju ändå ytterligare en punkt på min agenda.

Annars har det nog inte hänt något mer spännande vad jag kan komma på och nu hoppas jag bara på en mild, snö, regn och vind-fri vecka som även den bjuder på flera lediga dagar....underbart!!!!!

En dag i Soyas liv i bilder

Idag var det dags för en ny hundträff i Käglinge och skillnaden mellan förra söndagen och denna kunde inte varit större. Då: halvmeterdjup snö, idag: tja...ingen snö i alla fall :=).

En annan mycket markant skillnad var att en av hundarna, hanen Ville som Soya träffat flera gånger tidigare plötsligt blev som besatt av henne. Han ville (observera ordvitsen), om vi ska uttrycka oss barntillåtet, inte lämna hennes sida och kopplade ungefär 150 gånger rejäla grepp runt hennes bakdel.

"Hon måste börja löpa snart" blev allas konklusion och mycket riktigt: vi hann bara hem så kom den första bloddroppen!

Så...ingen hundträff som planerat för vår del nästa söndag. Jättetråkigt men det hade varit synd om både Soya (som blev minst sagt skitsur över att inte få ha sin bak ifred idag) och Ville som "bara ville" och som inte gör annat än följer sina instinkter.

Efter ett kort break då undertecknad behövde äta middag (Soya var inte hungrig och äter till skillnad från både sin ägare och alla andra djur ägaren haft bara när hon är HUNGRIG...inte för att det råkar finnas en massa god mat...) var det dags för en ny motionsrunda, denna gången med Soyas häst Archie.

Just på denna suddiga bild syns hon inte och det är maken som har tagit kortet på några hundra meters avstånd och från vårt vardagsrumsfönster :=).

Efter all motion var det skönt att bara relaxa.....

....och se lite "lurig" ut :=)!

Tänker det lilla livet på dagens äventyr månne?

Soya älskar allt som är av fårskinn (här Micke-pappans innesko).....

...eller LIKNAR fårskinn (här årets julklapp från Ullared).

Så förtjust som hon är i detta material är det nästan konstigt att hon inte alls bryr sig om FÅR :=)....fast tur är väl det....Tänk om hon hade fått för sig att jaga dessa ullisar! Men vi rider ofta förbi fårhagar och lika intressanta som kaniner är lika ointressanta är fåren.

Mys!

Kontrollera din galopp

Om ni förväntade er några revolutionerande tips om hur ni ska kontrollera er galopp måste jag tyvärr göra er besvikna.

Jag vill helt enkelt ge er samma tips kring galoppen som kring traven, dvs att kontrollera tempot (att "farten" är den önskvärda och att ni kan påverka denna som ni vill) samt formen (även vid övergångarna).

Som ett tillägg vill jag även orda lite om den förvända galoppen, någon förvänd trav finns ju inte :=).

När ni galopperar är det så klart viktigt att hästen går i den galopp ni önskar även om detta nu skulle råka vara höger galopp i vänster varv, dvs det som vi ju kallar förvänd galopp.

Att rida förvänd galopp tycker i alla fall jag inte är så svårt och alla mina hästar har kunnat detta obehindrat redan som 4 åringar.

Man får börja över större ytor och skära av hörnen rejält i början och också nöja sig med kortare sträckor innan man SJÄLV bryter av (dvs innan hästen gör det av trötthet/ obalans).

När hästen lätt fattar den galopp man vill och även bibehåller densamma kan man börja träna förvänd galopp lite mer seriöst och då är det viktigt att kontrollera att hästen går på samma vis i både rättvänd och förvänd galopp.

Det ska inte märkas någon skillnad när man exempelvis galopperar i rättvänd galopp, vänder snett igenom och därefter fortsätter i förvänd. Hästen ska gå kvar i samma tempo, bibehålla sin form och bara "rulla på". Hästen får inte försöka slå sig fri, rusa iväg eller bryta av till trav - vanliga fel hos hästen.

Ryttaren får inte luta sig framåt i tron att detta hjälper till att "hålla igång" galoppen- vanligt fel hos ryttaren- utan ska tvärtom sitta tungt på baken och driva med säte och skänklar, inte överlivet.

Ju mer tränad hästen är desto mer kan man variera vägarna i rättvänd och förvänd galopp och man kan också träna på övergångar mellan galopp och trav, galopp och skritt och galopp och halt mer och mer förfinat. Målet är så klart att få så snabba och mjuka övergångar som möjligt och utan exempelvis flera travsteg mellan galoppen och skritten.

Att kunna öka och minska galoppen är, som vi redan varit inne på också viktigt, galoppökningar ingår redan i de enklaste dressyrprogrammen och att kunna minska/ samla galoppen är en förutsättning för exempelvis galopppiruetterna som ni förhoppningsvis ska utföra längre fram i hästens utbildning.

Speciella annonser, del 3

Snacka om fångande rubriksättning:

"FRAMRIDNINGSPAKET".

Jag hann få alla möjliga assosiationer cch tankar innan jag gick in och läste annonsen:

http://www.blocket.se/kalmar/Framridningspaket_21456293.htm?ca=23_11&w=3

Hur du slipper julens tv-program och gräsliga repriser

Enligt min erfarenhet är det ofta då människor är långlediga som man passar på att visa allt möjligt skräp på tv. Gamla repriser, långfilmer som Pretty Woman och Snuten i Hollywood-filmerna tex som, hur bra de än var en gång i tidernas begynnelse, har visats trettioelva gånger vid det här laget.

Jag tillbringar gärna någon ledig timme framför tv:n men då ska det finna något vettigt att titta på och det tycker jag som sagt sällan att det finns när man verkligen är ledig och HAR TID att slappa.

I år var jag förutseende och valde att inte förlita mig till det som vanligt magra och usla tv-utbudet utan jag hyrde i stället en 9-timmar lång dvd innehållande en underbar tv-serie som visades i min ungdom och som hette "i vår herres hage".

Tv-serien var baserad på James Herriots fantastiska böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire från 40-talet och framåt och jag minns att jag slukade varje avsnitt.

Har ni inte läst böckerna så är det nästan ett MÅSTE för varje djurintresserad och bokintresserad person, de är mycket lättlästa och roande och nu kan ni alltså även se tv-serien på dvd.

Maken, som är 2 år yngre än undertecknad och som hade andra intressen än att glo på tv i tonåren hade helt missat serien men har suttit lika klistrad vid tv:n som jag under julen.

Och det som glädjer oss är att det finns ytterligare lika långa dvd-filmer att hyra, detta var bara en av 4 :=).

Så nu vet ni vad vi gör hela ledigheten: sitter framför tv:n och blir sugna på te, bacon och ägg (ni förstår vad jag menar efter att ha sett något avsnitt :=)).

Skånsk vinter

Så här såg det ut vid vårt ridhus och hagar för 2 dagar sedan och....



så här ser det ut idag!

Suck!

Inte undra på att vi skåningar dels är ovana vid snö och hur vi ska "hantera den" och dessutom i mitt fall önskar den dit pepparn växer.

Om allting ändå ska förvandlas till en blöt och värsta fall ISIG sörja kan jag hellre vara utan snön.

(Bilderna är tagna av fotografen maken som här ville testa sin nya värstningkamera. Han har alltså fotat från vår ovanvåning, ca 2 kilometer från stallet- värsta kikaren med andra ord...
Nu får man tänka sig för vad man gör i stallet om maken står hemma med kameran i högsta hugg :=)).

Kontrollera din trav

Hur man "kontrollerar traven", dvs att hästen travar så som man önskar beror så klart, som mycket annat, på vilken utbildningsståndpunkt aktuell häst har.
Det kan vara lite svårt att kontrollera att hästen kan samla sig tillräckligt på en nyss inriden 3-åring tex :=) och det jag skriver nedan kan vi väl för enkelhetens skull säga att man kan applicera på en häst som är redo för att i varje fall börja tävla (dvs minst 4 år).

Ja, vad är det då man ska/bör kontrollera när man travar omkring, i övrigt lite förutsättningslöst?

Jo, TEMPOT framför allt!

Travar hästen så som den vill eller som ryttaren anvisar?

Går det för fort för ryttarens smak eller såsar hästen runt utan att riktigt acceptera de framåtdrivande hjälperna?

Oavsett vilket är det viktigt att ryttaren återtar kontrollen och att den heta hästen lugnas ner medan den slöa väcks till liv.

Hur man gör detta finns det mängder av metoder för; exempelvis skulle jag med den heta hästen inte bara trava omkring och definitivt inte över allt för stora ytor, varken utom eller inomhus utan att se till att det verkligen HÄNDER något hela tiden som fångar hästens koncentration.

Vad det är som ska hända avgör man också från häst till häst och dess utbildningsståndpunkt men att tex hela tiden rida olika vägar, byta varv ofta och även byta gångart kan hjälpa till att lugna ner en "överhettad" häst.

Den lata hästen kan gärna få gå på lite större ytor, just för att "inbjuda till bjudning", känns det lite segt på en 20-meters volt lär det inte kännas kvickare på en 10-meters dito.

Ovasett ålder ska hästen kunna både öka och minska på begäran även om graden av detta kan variera. Viktigast är att man får en reaktion oavsett vilket man begär, dvs vill man att hästen ska öka tempot så ska den också göra detta, dock utan att bara röra benen fortare vilket är ett vanligt fel på framför yngre/ outbildade hästar.

Att hästen går i det travtempo vi önskar är alltså mycket viktigt liksom att vi snabbt både kan sätta igång hästen i trav och bryta av till skritt eller halt.

Formen då vi kontrollerar detta är lika viktig som då hästen travar "rakt fram", dvs hästens form får inte förändras bara för att vi tex gör en galoppfattning ur trav eller gör en avsaktning (det som kallas övergångar).

Jag ser ibland ryttare som nästan uteslutande travar under lättridning men givetvis bör man även kunna sitta ner på hästen när man travar.

Tycker man att det är enklare kan man träna på detta genom att släppa stigbyglarna.

Man kan också börja med att variera mellan lättridning och nedsittning (vilket också kan få igång den slöa hästen som oftare har lite mer bjudning under lättridning) så att man rider lätt när man blir för trött för att sitta ner eller det blir för skumpigt. Allt eftersom man tränar upp sig (och hästen) kan man sedan börja sitta ner längre och längre sträckor.

Ja, detta var lite om vad man kan träna på i trav när man rider i sin ensamhet, inga direkt avancerade övningar men ack så viktiga för det fortsatta arbetet.

Kan man inte trava i det tempo man vill, inte sitta ner på hästen osv lär det bli svårt att göra just mer avancerade saker från hästryggen.

Dagens träning

I vanliga fall är dressyrridning tre dagar i rad i ridhuset ett big NO-NO för mig (det finns så många andra sätt att träna hästen) men idag kunde jag inte motstå frestelsen att mol allena, utan stress och utan att behöva stiga upp i ottan rida just dressyr i ridhuset.

Så samtidigt som ni andra kanske bänkade er för att titta på Kalle Anka bänkade jag mig i dressyrsadeln:-).

Målet var att träna på "korttygelridning" efter gårdagens duvning och jag märkte idag verkligen hur jag fuskat tidigare.

Archie var inte nöjd med att både behöva gå ihopkortad och med bibehållen bjudning men vad skulle han göra?

Eftersom det är den som betalar som bestämmer (jag fick ingen stallhyra i julklapp av honom) så var det bara att lyda.

Kanske inte den julklapp HAN hoppats på men imorgon får han vila och skritta ut i stället :-).

Gårdagens träning

Det var egentligen meningen att jag och Archie skulle ha tränat hos Ebba i tisdags men för en gångs skull bestämde jag mig för att inte trotsa vädret och faktiskt rätta mig efter den väderprognoas som dels utlovade snö och dels verkade stämma väldigt bra några timmar innan jag ringde och avbokade lektionen.

Det blev träning igår i stället och enligt Ebba var det med facit i hand tur att vi inte gav oss ut i snöandet.

Det var verkligen roligt att återuppta träningen igen och få höra vilka olater man lagt sig till med under ridning i ensamhet och utan ett överseende öga :-) .

I mitt fall var det klassikern "ridning med för långa tyglar", ack så skönt för ryttare och häst men FULT, FULT, FULT och givetvis även FEL, FEL, FEL.

Annars stod serpentinridning, galopp på små volter, skänkelvikning samt bytesträning på programmet.

Det var verkligen roligt att konstatera att bytena numera fungerar mycket bättre än innan vilan och att det nu är mina förberedelser innan bytet mer än något annat som avgör dess kvalitet.

Innan vilan hade Archie länge någon tanke om att man kunde börja bytet från vänster till höger med en bakutspark men detta beteende är tack och lov HELT borta.

Och innan han började med "bakutandet" kunde det ibland ta "hundra år" innan det kom ett byte över huvud taget så det är onekligen skönt att bytespoletten har ramlat ner helt.

Konstigt nog, eftersom jag har varit med om det så många gånger, blir jag lika glatt överraskad varje gång jag efter en vila kan konstatera att hästen verkar mer utbildad och lydig efter en vila än dessförinnan men det är egentligen hur självklart som helst- vem mår inte bra av att få återhämta sig efter en intensiv period av vad det än må vara och Archie har ju tränat på utan avbrott i nästan 1 år.

Nästa träning blir på tisdag om inte vädret sätter käppar i hjulet och det hoppas jag verkligen inte!

GOD JUL

GOD JUL ÖNSKAR BIRGITTAS HÄSTSIDA!

(Den underbara bilden på snabb-springaren är tagen av Jonatan Hertzberg)

Speciella annonser, del 2

Härligt när folk vet vad de vill och talar om det också :=)!

http://www.blocket.se/lund/Beridarhjalp_finnes_25212536.htm?ca=23_11&w=1

http://www.blocket.se/lund/Vi_letar_medryttarhastar_25210849.htm?ca=23_11&w=1

Första tävlingsbidraget!

Första bidraget till tävlingen "världens fulaste vinterskor" kommer här och är inskickat av Linda.

Jag håller med om att dessa "klassiker" är jättefula och mina tankar går osökt till de "skor" Kalle Anka (icke att förväxlas med Anna Anka och hennes säkerligen exklusiva skodon ha ha) brukar ha i de tecknade serierna :=).

TACK FÖR BIDRAGET LINDA!

Lite om arbetslöshet, dvs varken hund eller hästinlägg

Inte ens hästfolk som (väl?) sällan och aldrig har tid/ lust att glo på tv har väl kunnat missa den enorma känslostorm hos svenska folket som den frispråkiga Anna Anka har väckt.

De flesta tycks ha en åsikt om denna kvinna som verkar säga allt som faller henne in utan att tänka efter en sekund och majoriteten (?) anser väl att Annas åsikter är helt uppåt väggarna och att hon inte har en aning om vad hon snackar om.

Ni har säkert hört uttrycket "även en blind höna kan hitta ett korn" och jag skulle också vilja säga att även en ANKA kan hitta något ätbart då hon i alla fall IBLAND kan yppa något med (en viss) sanning i .

Hörde häromdagen Ankan yttra sig vad gäller svenskars slöhet och hon uppmanade folk att ta ett extrajobb i kassan på ICA och sedan köpa det dom vill (en Gucci-väska tror jag hon nämnde) i stället för att gnälla över att de inte har pengar.

Och där måste jag säga att Ankan enligt mig är på absolut rätt spår!

Läste en artikel i tidningen igår där en svensk man i min egen ålder spydde galla över arbetsförmedlingen och över de insatser (dvs INGA) de gjort för att GE honom ett arbete, dvs enligt honom hade han fått NOLL hjälp trots att han hade varit arbetslös i FLERA ÅR.
Enligt sig själv sökte mannen olika arbeten inom ekonomi-sektorn (vad nu det betyder).

Jag blir så otroligt irriterad över denna bortskämda och "GE MIG"-mentalitet där man kräver att ANDRA ska ordna allting åt en utan att man själv ska behöva lyfta ett finger.

Jag är övertygad om att det finns en hel del arbeten att ta om man verkligen VILL arbeta men det är väl där skon egentligen klämmer: att "folk" i allmänhet inte vill ta vilket jobb som helst.

Är man utbildad socionom som jag ska man inte BEHÖVA ta ett städjobb utan då är det ok att gå arbetslös i några/ flera år, så är jag övertygad om att vissa resonerar. Man ska liksom inte behöva "byta ner sig" även om det innebär att man måste förlita sig på andra för sin försörjning (A-kassa, försörjningsstöd osv).

Vissa hävdar ju också bestämt att man ju SJÄLV har tjänat ihop till sin A-kassa men jag ifrågasätter om det verkligen ger en rätten att välja och vraka med vad man vill arbeta?

Kan, för att förtydliga och bekräfta mina teorier berätta om 2 vänner som båda är gifta med män födda utomlands:

Bägge vännernas makar fick mer eller mindre så fort de satte fötterna på svensk mark och utan att i princip kunna ett ord svenska arbete som tidningsutbärare (detta oberoende av varandra).

Visst kan det vara otroligt slitsamt att stiga upp mitt i natten för att arbeta men behöver man pengar så....

Konstigt att dessa 2 karlar kunde få jobb direkt, utan en sekunds tidigare arbetslivserfarenhet från Sverige och utan att kunna språket om det nu KÖAR av arbetslösa svenskar som "tar vilket jobb som helst" (vilket ALLA mina klienter sagt innan man börjat dissikera detta påstående lite närmare och det visat sig vara en riktigt "sanning med modifikation").

Visst finns det säkert de som söker massor av arbeten dagligen, som springer på ändlösa intervjuer och gör ALLT i sin makt för att få ett arbete men jag vill tyvärr påstå att denna skara är långt mindre än vad den kunde (och BORDE) vara.

Vill man ha pengar får man helt enkelt bita ihop och jobba även med sådant som är jobbigt, tråkigt, smutsigt, you name it; det har jag själv gjort i många, många år (stallarbete på en ridskola med mockning av ca 20 boxar/ dag) och jag lever och har hälsan OCH har kunnat satsa på en dyr hobby och unna mig det jag vill kring denna.

Tävling: världens fulaste vinterskor!

Som jag berättade i ett blogginlägg den 3 december (Snygg OCh varm...och aldrig förenas de två...eller?) är jag långt ifrån en modeikon när jag vandrar omkring i stallet, framför allt inte nu på vintern.

Om man ens kan KÄNNA IGEN mig med mössan djupt nerdragen i pannan och med en jacka som ser lätt uppblåst ut så är det snarare tur än skicklighet skulle jag vilja påstå.

Efter att ha tillbringat 2 timmar pulsande i snö under den senaste whippet-träffen fick jag inse att mina ridskor av traditionell modell inte var lämpade för denna sortens utevistelse och om jag inte hade begripit det talade nog mina dubbla par strumpor som man kunde vrida ur sitt tydliga språk.

Varma vinterskor för stallmiljö och hundpromenader behövde inköpas akut och helst så billigt som möjligt!

Tyvärr verkar det inte tillverkas vinterskor för mina ändamål som ser något så när normala/ snygga ut eller så var jag aldeles för sent ute och allting var redan uppköpt (mest troligt) för det enda jag fann efter idogt letande var nedanstående skor. Det fanns dessutom endast ETT ENDA par kvar och dessutom i min storlek så man får ju ändå säga att jag hade en viss tur i oturen.

Men min fråga är nu:

Har ni någonsin sett så här fula vinterskor.....för det har INTE jag!

Tack och lov är funktionen ungefär 100 gånger bättre än utseendet men ändå....

Om ni har sett fulare skor tycker jag att ni ska ta ett kort på dom och skicka till mig (maila på bm6610@hotmail.com).

Speciella annonser

Som ni säkert har förstått läser jag relativt ofta annonser på Blocket; just nu i hopp om att finna en hoppsadel till Archie (den jag har är ca 40 år gammal så det kan ju vara dags att förnya sig).

Missade precis en jättefin sadel som det visade sig att en stallkamrat (!!!!) skulle sälja...så liten är även annonsvärlden.

Hur som helst så hittar jag ibland roliga annonser, tragiska annonser, märkliga annonser och annonser som på annat vis avviker från "standard-annonsen".

Tänkte börja publicera dessa som lite roande läsning....kanske är det fler än jag som får något att fascineras över :=).

Först ut är dessa 2 annonser:

http://www.blocket.se/lund/Tolka_skidor_eller_pulka_efter_hast_25197738.htm?ca=23_11&w=1

och

http://www.blocket.se/hassleholm/Fjordinghingst_bortskankes_25194364.htm?ca=23_11&w=1

Kommer tomten?

Den som väntar på något gott....

Enligt maken är det inte tomten som Soya väntar på utan på undertecknad :=)! Smickrande!

Avdelning onödigt vetande: fleecefilten som hon sitter på fick Archie näst sista gången han vann en LA...inget segertäcke där inte.... :=).

Tillbakablickar: när jag var chaufför och hoppcoach åt en odåga!

Som ni kanske har läst har det i bl.a. Ridsport nyligen pågått en debatt om hur ponnybarn och deras föräldrar uppför sig (dvs ibland fruktansvärt illa) på tävling.

Vissa arrangörer känner sig otroligt påhoppade av dessa mini-Hitlers (föräldrarna) och deras ibland ännu värre avkomma som tillåts att härja på en tävlingsplats utan att det får några större konsekvenser och diskussioner förs bland vissa klubbar om man ens ska fortsätta att arrangera tävlingar när man får sådant uppförande som "tack".

Dessa diskussioner fick mig att minnas min tid som någon form av kombinerad chaufför, hästskötare och coach åt ett barn som ibland verkligen lämnade mycket att önska uppförandemässigt.

Jag engagerades till mitt uppdrag då barnet skällt så på sin pappa på en tävling att denne inte längre ville agera chaufför (varför inte bara sälja hästen tänkte jag elakt....).

En rundlig ersättning utlovades om jag accepterade jobbet och eftersom det i mina ögon var tämligen lättförtjänta pengar accepterade jag.

Jag klargjorde för "barnet" (i ärlighetens namn egentligen en tonåring) att jag skulle lämna henne på tävlingsplatsen och endast köra hem hästen om hon "bar sig åt".

Om det var detta hot eller en allmän respekt för just mig vet jag inte men jag behövde aldrig verkställa mitt hot utan tjejen var alltid hur trevlig som helst mot mig.

Trevlig var hon däremot långt, långt ifrån mot modern som också alltid följde med och jag var både bestört och förbannad över att denna kvinna lät sig hunsas av en snorunge som verkligen fick allt hon kunde önska till sin ponny.

Höggljudda suckar, miner, kommentarer som "håll käften", "åhhh, du fattar ju ingenting" osv haglade över modern som verkade helt oberörd över dessa glåpord. Och eftersom denna vuxna kvinna tydligen inte hade några synpunkter på att bli tilltalad på detta vis så såg jag ingen anledning att komma till hennes undsättning även om jag ibland kokade inombords.

Hade det gått DÅLIGT då tjejen tävlade hade jag till viss del kunnat skylla beteendet på detta (även om det inte är en ursäkt) men det gick tvärtom alltid bra, i alla fall sedan jag kom in i bilden :-).

Om jag minns rätt blev tjejen placerad i de 3-4 första klasserna hon ställde upp i sedan jag blev anlitad och ekipaget gick från LC till LA på jättekort tid.

För mig var det lite roligt att kunna hjälpa en annan ryttare till framgång och det var som sagt lättförtjänade pengar men jag kan inte påstå att jag saknade flickan som person när ponnyn sedermera såldes.

Kontrollera din väg!

En av fördelarna med att stå uppstallad på ridskolan och rida på morgonen var att där finns en person som är ännu mer morgonpigg än jag- mannen som sköter underhållet och harvningen av ridhuset!

Således var det nästan alltid nyharvat när jag kom för att rida vilket var väldigt trevligt till skillnad från då denna person var ledig och man såg hur ridhusbottnen såg ut efter en hel dags lektionshästs-trampande.

Om man inte harvar ridskolans ridhus på en dag är det oftast nästan ett DIKE utmed spåret, så pass mycket rider man som lektionsryttare i svansarna på varandra och det är i sak inte helt konstigt; är man orutinerad blir det ju ofta på detta vis.

Vad som däremot förvånade mig en del var att jag härom dagen möttes av...ja, inte riktigt samma sak för här saknades diket men ändock ett väldigt upptrampat spår i "mitt" nya ridhus där det inte förekommer någon ridskoleverksamhet över huvud taget.

Min konklusion kan inte bli annat än att även "privatryttare" tycker mycket om att rida runt på spåret för över allt annat såg underlaget heeelt annorlunda ut.

Efter denna utvikning kommer jag till dagens tips vad gäller KONTROLL när du rider och det är ju då precis som rubriken förtäljer VÄGARNA du rider som ska kontrolleras.

Jag borde kanske ha fetstilat DU i meningen ovanför i stället för ibland kan man, när man betraktar ett ekipage undra vem det är som EGENTLIGEN väljer vägen; hästen eller ryttaren?

För att verkligen kontrollera att hästen följer ens hjälper och inte väggen bör man under ett ridpass inte bara rida olika rörelser och rida på volten utan då och då rida innanför spåret och då känna efter att hästen verkligen är rak och går så långt innanför spåret som man själv bestämmer.

En mycket grundläggande sak som man lär sig redan som nybörjare men som "folk" ändå slarvar med är "rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst.

På det raka spåret ska hästen titta på milimetern rakt fram och inte, som är så vanligt, gå lite inåtställd framför allt efter en hörnpassning. Eller visst....hästen kan mycket väl gå inåt eller utåtställd även på det rakta spåret men då ska det vara för att ryttaren vill detta och inte för att hästen viftar med huvudet var den vill.

Så dagens tips blir att vara restriktiv med ren spår-ridning ("runt-runt" utan att öva någon rörelse typ skolor), inte bara för att undvika att förstöra ridbottnen just där utan framför allt för att kontrollera att du kan rida hästen var du vill och inte där den helst vill gå!

För hästen är det oftast lättast att "luta sig " mot en vägg och det är ju inte det som hästen har lättast för och som gör att den vill undvika arbete som vi ska öva på utan motsatsen, eller hur?

Sedan kan man ibland BEHÖVA väggen som hjälp när man introducerar en ny rörelse, som skolorna tex men det är en helt annan sak.......

Veckan som gått

Om man måste sammanfatta den gångna veckan med ett enda ord måste det nästan bli SNÖ!

Vi är tack och lov tämligen förskonade från denna nederbörd på mina breddgrader men i veckan har det kommit ovanligt mycket av just den varan.

Först kom det lite snö, sedan ännu lite mer och så ännu mer osv och nu ligger snön nästan meterdjup i vår trädgård.

Om man kör bil är man oftast inte så förtjust i snö eftersom det begränsar framkomligheten oerhört, särskilt här i Skåne där befolkningen tycks lika chockad och oförberdd varje gång en snöflinga singlar ner.

Eftersom polisen tycks så förtjust i lättförtjänta pengar (sade hon som blivit tagen för fortkörning 3 gånger) kommer här ett tips:

Gå ut och stoppa bilarna och titta om de har sommar eller vinterdäck i dessa dagar!

Jag kan garantera att det på minst 50 % av bilarna sitter det förstnämnda vilket också i allla fall delvis förklarar varför många skåningar kör i 15 kilometer i timmen och skapar ändlösa köer med vansinnesomkörningar och därpå följande avåkningar som slutresultat.

Läste för några år sedan statistik över hur många som blivit tagna med otillåtna däck när det rådde vinterväglag och det handlade inte ens om 100 stycken!!!!

Varför????

Ja, inte f..n för att folk HAR vinterdäck utan för att poliserna själva inte vill frysa häcken av sig genom att stå och kolla bilar i smällkalla vintern.

Det är min absoluta övertygelse!

För att lämna trafiken som samtalsämne så kan jag berätta att det på både hund och hästfronten fungerar ypperligt även om det så klart är LIVSFARLIGT att fälla sådana yttranden (lagen om alltings djävlighet osv....).

Soya har inte kissat inne något mer och inte heller börjat löpa så varför hon valde vårt vardagsrumsgolv som urinoar vid 2 tillfällen nyligen kommer kanske att förbli en gåta.

Archie tränar på och känns jättefin och det är väl det jag vågar säga om den saken :=).

Hagarna är nu täckta med massor av snö och hästarna verkar trivas med det.
Jag blev glad när jag igår kunde konstatera att Archie, efter 6½ timme i hagen, inte stod och hängde vid grinden utan såg hur nöjd som helst ut trots att det hade snöat ganska rejält på honom.

Jag är mycket nöjd över att det i stallet finns flera likasinnade som vill ha ut hästarna så länge som möjligt och oavsett väder eftersom detta är så viktigt för mig samtidigt som Archie inte är så flock-obunden att han skulle tycka om att gå helt ensam medan alla andra stod i stallet.

På det viset var det underbart med en i det avseende "störd" häst som Décima som glatt hade framlevt sina dagar utan att se skymten av en artfrände resten av sitt liv. Väldigt praktiskt för en hästägare men som sagt inte helt normalt...

Mer snö är utlovat till veckan som kommer och jag misstänker att träningen på tisdag som jag sett så mycket fram emot hänger ganska löst....tyvärr...

Fick själv köra in till ridskolan och ha lektion med Sally där i stället för i "mitt" ridhus i lördags eftersom dörren till deras transport hade frusit fast.

Med facit i hand var det nog tur för det hade inte varit så trevligt att köra med hästtransport när det snöar så mycket och över huvud taget är det ju dumt att ta onödiga risker vilket både jag och Sallys mamma konstaterade. Det kommer fler träningar....





Som synes finns det gott om snö. På bilderna Archie främst med sina stallkamrater Tage och Lady i bakgrunden. Och denna gången är jag SÄKER på att det faktiskt är dessa namngivna hästar men bara för att jag själv släppte ut dom :=)!

Whippetträff på nya domäner!

Idag var det dags för en ny whippetträff på en för oss helt ny "arena" - hundrastplatsen och fårhagarna vid Käglinge rekreationsområde utanför Oxie (som i sin tur ligger strax utanför Malmö).

Ett jättebra ställe att rasta hundar på visade det sig och vi bestämde på stående fot att även förlägga nästa hundträff, nästa söndag 12.00, där.

Vi har ju annars brukat hålla till på den stora hundrastplatsen bakom Jägersros travbana men nackdelen med den mötesplatsen är att man ju aldrig kan garantera att det plötsligt inte dyker upp andra hundar som inte är så vänligt sinnade mot vår whippetflock.

I Käglinge fanns flera fårhagar och en "riktig" hundrastplats som man kunde nyttja så om det dyker upp någon man inte trivs med så är det bara att flytta till nästa inhängnad.

Till dagens träff dök förutom Ville och hans ägare även Jeanette och hennes make samt deras hundar Lisa och Bella upp. Dessutom kom Jonatan med Lili, en bekanstskap som jag "raggade upp" på nätet precis när jag hade köpt Soya (Jonatan svarade på min efterlysning om andra whippetägare i Malmö-regionen via ett vinthundsforum jag precis hade upptäckt).
Sist men inte minst fick jag även stifta bekantskap med Magdalena med whippeten CC, ytterliggare ett "ragg" jag fixat till gruppen via hundforumet på Bukefalos. Internet är härligt, eller hur :=)!

Efter 2 timmars (!!!) pulsande i ibland meterdjup snö tror jag att Soya kommer att sova gott i natt, det kommer i alla fall JAG att göra :=).

Måste förresten berätta vad som hände när jag skulle köra till träffen:

Här i Skåne har det de senaste dagarna kommit ganska mycket snö på sina håll och PRECIS när jag ska köra ut på "stora vägen" utanför vårt hus hör jag hur man på radion varnar folk för att "inte ge sig ut i trafiken om man absolut inte måste".

Jag hann tänka att vi hundentusiaster är lika knäppa som häst-galningarna och precis när jag tänker tanken ser jag.....EN TÄVLINSCYKLIST iförd full mundering (dvs långa cykelbyxor osv) som kommer cyklade i snön. Inser då att det finns YTTERLIGARE dårar förutom hund och hästfolket (och GOLFARNA) :=)!




Soya och Ville avpatrullerade de stora ytorna som hundarna strax ska ta i besittning.

Soya utforskar en grop som hennes ägare strax ska ramla ner i :=)! "Det som göms i snö...."

Lisa och Bella i fleecemundering, Soya i termorock och Ville i trafikpolisutstyrsel :=)!

Som synes var även ägarna väl påbyltade :=)!

Kontrollera din kontroll av....ny serie blogginlägg för den som vill träna i stället för att vintervila

Uppslag till mina blogginlägg får jag verkligen i alla möjliga och omöjliga sammanhang och nu senast när jag red i morse. Jag ska inte avslöja VAD det var som fick mig att få en ny bloggidé (än) men så här tänker jag:

För några dagar sedan fick ni tipset att "kontrollera er serpentin".

Jag tänkte nu ta detta ett steg längre och ha en hel serie med olika tips på vad man kan kontrollera att man har kontroll över :=).

Personligen tycker jag att tiden kring jul och nyår, då man ju är ledig vare sig man vill eller inte höll jag på att säga är utmärkt för att förbereda hästen inför en ny tävlings eller för den delen TRÄNINGS-säsong.

Har man, som i mitt fall, låtit hästen gå på sparlånga i några/ flera veckor med hel vila, delvis vila och/ eller annat varierat arbete kan det vara dags att kontrollera vissa saker inför det nya ridåret.

Med serpentin-övningen kunde ni enligt mig kontrollera att hästen har en jämn bjudning och är lika följsam i båda varven utan varv efter varv med lösgörande arbete.

I kommande blogginlägg ska jag tipsa er om hur ni kontrollerar andra saker när ni rider i stället för att bara planlöst driva runt längst med ridhusväggarna (men det är det väl aldrig någon som gör, eller :=)).

Så: under de kommande säg 14 dagarna kommer ni FÖRUTOM det sedvanliga dravlet från undertecknad kring hennes förvirrade öden och äventyr med Arch och Soya även att få läsa inlägg med rubrikerna:

- Kontrollera din väg
- Kontollera din trav
- Kontrollera din galopp
- Kontrollera dina byten
- Kontrollera dina vändningar
- Kontrollera din halt och ryggning

Spännande va :=)?

Jag kommer i dessa inlägg inte att snegla det minsta på vad ANDRA skrivit i ämnet utan enbart skriva utifrån mina amatörmässiga erfarenheter.

I princip allt som jag skriver om kan man träna mer eller mindre avancerat på även med en ung häst eller om man inte är så rutinerad själv, det är väl bara bytena i princip som kan undantas från detta.

Förhoppningsvis leder läsningen till att andra kommer med SINA tips och/ eller ifrågasätter/ förkastar eller höjer det jag skriver om till skyarna :=).

Inläggen kommer att publiceras lite då och då, dvs jag garanterar inga dagliga uppdateringar men det är bara att hålla utkik framöver!

Mina barn och andras ungar eller...har jag gjort bort mig nu IGEN???

Med facit i hand en typisk kvinnlig pose som karlen Arch inte vet hur han ska tolka :=)

Redan i blogginlägg från den 12 februari 2008 (Tillbakablickar; den utdömda hästen som blev ung på nytt) vittnade jag om hur klantigt jag tog fel på en utdömd polishäst och en mycket fin tävlings-dito.

Och i dagens blogginlägg bevisade jag än en gång hur väldigt "icke-observant" jag är vad gäller andras hästar.

Otroligt nog har jag lyckats lära mig namnen på övriga 6 hästar i "mitt" nya stall (och även skilja på de likartade namnen Tulle och Tage) men att skilja tex de 2 bruna stora hästarna som står i stallet åt skulle jag svårligen göra om jag såg dom på håll i hagen.

I morgonens inlägg publicerade jag ett kort på Archie och en skimmel som jag påstod var VALACKEN Aramis (en för övrigt SKITSNYGG häst som jag sett på nära håll flera gånger).

Pinsamt nog var det dock inte alls Aramis som var förevigad på kortet utan STOET Vera som jag bara kan skylla på hade täcke på sig och som jag aldrig studerat närmare.

Ja, det är jag i ett nötskal.

Whippetägarna som deltagit på våra träffar kan säkert vittna om samma förväxlingar med deras hundar.

Jag har behövt månader på mig att skilja hundar åt och att lära mig deras namn medan andra direkt verkar snappa upp både hundars namn och utseende.

Även här får jag kanske skylla på att min egen hund är den i särklass lättaste att känna igen eftersom INGEN annan hund är svart (eller så snygg *GARV*) men jag borde nog ändå vara lite mer "vaken" känner jag :=).

Broddstressad och blogghästar

I nästa vecka är det dags för Archie, som skos var 7:e vecka, att få nya skor.

Jag kommer att be hovslagaren att sätta på skor som på bilden ovan, dvs med 2 små broddar som inte går att skruva ur.

Polisrytteriet har sådana broddar på sina hästar året runt (vi har förresten samma hovslagare :=)) och själv tycker jag att de räcker till för den ridning jag ägnar mig åt.

Dels är det ju inte så ofta man behöver broddar i mina trakter (må jag inte ångra dessa ord....) och dels är jag ju ingen uteridningsmänniska av stora mått.

Jag kan som en jämförelse nämna att de hästar som gått med broddar pga "vinterväglag" (dvs inte när de tävlat hoppning på gräs :=)) på ridskolan de senaste decennierna kan räknas på i princip ena handens fingrar; så ovanligt är det med broddar där.

Vet inte hur läget är i nya stallet som ju ligger mer på landsbygden men själv kommer jag som sagt att nöja mig med dessa små broddar.

Snösulor tycker jag över huvudtaget inte är intressant då jag läst för mycket negativt om dessa. De är jättebra när det finns ordentligt med snö men hur ofta har vi det i Skåne (åter igen.....må jag inte få ångra dessa ord).

Här smälter snön oftast bort inom några dagar eller ibland rent av några timmar och då är det tydligen väldigt lätt att få tappskor om man rider med snösulor.

Hur som helst så är min strategi att sätta på broddar för då behöver man dom oftast inte medan man utan dessa lär ångra sig många gånger om (min tidigare erfarenhet).

Redan i morse var min plan att sätta på vanliga broddar i avvaktan på de permanenta eftersom vi just nu har väldigt mycket snö även om jag tycker att det är ett jäkla pilleri med detta projekt (rensa broddhål, gänga osv).

Steg till och med upp lite tidigare för att slippa stressa med detta men när jag väl skulle ta fram broddarna i stallet insåg jag att de ligger i ett skåp hemma i förrådet.

Jag suckade trött och övervägde att köra hem efter broddarna (det tar bara 3 minuter) men som tur var tittade jag på skorna innan för att hur broddhålen såg ut.

Och här avslöjas det hur ofta jag kratsar hovarna...PINSAMT sällan.....för när jag lyfte på den första hoven kunde jag konstatera att skorna inte hade några broddhål.

Uppsss!!!!!!! Så obeservant är jag!

Uteritten gick trots det utan problem och vi kunde både trava och galoppera i snön. Härligt!



Efter uteritten var det dags för utsläpp och här står Archie och diskuterar med en annan bloggskribents (Aramis) häst:

Archie:

Ja, våra ägare är väl för roliga med sina bloggar.

Aramis:

Ja, tänk så mycket strunt flickorna orkar skriva om.

Archie:

Fast ju mer de skriver desto mindre tid har de att dressera oss, eller vad tror du?

Aramis:

You wish my friend...you wish....

En allt annat än djääävla hund! (Både hund och hästinlägg)

På denna bilden är Archie bara några dagar gammal och redan hundvan!




Vilken gullig "omfamning" (ehhh...)! Archie, några veckor gammal och "härdad"! Jag har alltid inbillat mig att det är just dessa första hundkontakter som gjort honom så accepterande mot hundar.



Igår när jag tömkörde Archie i ridhuset och såg Soya ligga centimetrar ifrån den volt på vilken han galopperade så flott kom jag att tänka på hur Soyas första ridhusbesök avlöpte.

Minns ni?

Jag skrev surt på bloggen om den lilla odågan som på alla vis försökte störa mig och Archie när jag red eller tömkörde honom.

Hon skällde som en idiot, försökte dra den stackars hästen i svansen, jagade honom och var allmänt vidrig allt medan gossen godmodigt traskade på.

Ärligt talat är jag övertygad om att följande konversation hade kunnat utspinna sig på den tiden, i alla fall om hästar kunde tala :=):

Birgitta, irriterad ägare:

"Håller du inte på att bli galen på den där jäkla APAN, förlåt, jag menar HUNDEN som jagar dig hela tiden"

Archie, med mild blick:

"Vilken hund????"

Birgitta, nu förundrad ägare:

"Menar du att du inte har varken hört eller sett det svarta monstret som hänger dig i hasorna"

Archie, förvånat och uppriktigt:

"NÄÄÄÄÄ. Jasså!!!! Jaha!!! Där ser man! "

Hade inte Archie varit så snäll hade jag aldrig vågat fortsätta ha med Soya i ridhuset (otroligt nog har hon aldrig sagt ett PIP vid uteritter eller försökt att jaga Archie en meter då) men tack och lov så kunde jag efter några hörsel-skadande gånger med otäckingen konstatera att något hade botat henne fullständigt för numera är hon knäpptyst och jagar aldrig sin häst.

Nej, numera ligger hon antingen nonchalant utslängd var som helst i ridhuset (orden "AKTA DIG" betyder fortfarande ingenting för henne) eller så går hon omkring om undersöker gud vet vad.

Även när andra hästar är i ridhuset låter hon dom vara och jag tror inte hon har missat en lektion med Sally och Mulle- min lilla hjälptränare!

Förresten:

På tal om "djävla hund" och den granne som kallade sin hund för "din djävel" härom dagen (se blogginlägg från den 15 december):

Visst låter det hemskt när folk pratar så till sina djur?

Nog för att jag kunnat bli vansinnigt arg på mina djur genom åren men att kalla tex Archie för en djävel finns liksom inte på världskartan.

Vi hade förr en hästägare i stallet som då och då SKREK "DITT SVIIIIIN" till sin häst och det lät så hemsk att man blev gråtfärdig.

Detta konstaterat av en som tyvärr alltid varit lite för förtjust i att svära men där går verkligen min gräns....

Behöver hästar vintervila?

Nu när det är mörkt stora delar av dygnet och antingen regnigt och lerigt eller svinkallt och fruset är det många som väljer att ge sina hästar "vintervila".

Men är detta något som "normalhästen" verkligen behöver eller är det en ursäkt för den frusne och vintertrötte hästägaren ska slippa rida?

Om jag på gårdagens rubrik i bloggen svarade JA så skulle svaret på dagens rubrik tvärtom vara NEJ, NO, NEIN, NON och NE, i alla fall om vi med normalhästen menar en häst som rids max 1 timme om dagen, 5-6 dagar i veckan och som på sin höjd tävlar lätta klasser.

Att hästen kan behöva OMVÄXLING efter månader av "tragglande" träning kan jag absolut hålla med om men jag tror att många överskattar det arbete de egentligen utför med sin häst och från vilket de inbillar sig att hästen behöver vila.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och snarare påstå att man ska vara extra noga med ATT rida på vintern, i alla fall man inte har tillgång till stora hagar där man VET att hästen motionerar sig rejält dagligen.

Jag tittar ofta på hur hästar beter sig i den form av små rasthagar som det vimlar av i mina trakter och enligt min erfarenhet blir det inte mycket till "motion" på dessa små ytor. Hästarna står i ärlighetens namn mest stilla och att då låta hästen "vintervila" i flera veckor i en sådan hage kan innebära att hästen lagrar upp ganska mycket överskottsenergi som till slut resulterar i att hästen skadar sig.

Ofta är det dessutom så att "man" har hästen ute kortare tid/ färre timmar vid riktigt busväder och då reducerar man ju också hästens möjligheter till rörelse och stimulans.

Även på sommaren, då många också väljer att vila hästen genom att släppa den på bete kan ju hästen "fara omkring" i hagen/ på betet men då bedömer i alla fall jag att skaderisken är mindre eftersom det då varken finns lera att halka omkring i eller frusna kraterhål som hästen kan vricka sig i.

Själv är jag tämligen restriktiv med "vilor" av olika slag då min trista erfarenhet är att hästar brukar ordna detta på egen hand vare sig vi vill eller inte genom att bli halta eller på annat sätt skada sig så att man inte kan rida.

Jag föredrar som sagt OMVÄXLING framför ren vila och är överhuvud taget en stor förespråkare av varierat arbete för att bibehålla en både frisk och motiverad häst.

Genusforskare; här får ni ett uppslag (om tillskottsutfodring)

Innan vi ger oss i kast med diskussionen om vintervila vill jag bara orda lite om några tankar jag fick efter att ha läst Minstrals kommentar kring gårdagens inlägg.

Så här skriver Minstral:

Håller helt med, en i stallet, som inte tränar hårdare än vad jag gör, snarare mindre, ger minimal stråfodergiva för att hästen inte ska bli tjock. Sen ger hon 2 kg Krafft Groov (för att hon tycker det innehåller mer vitaminer än Grund) och 1 kg Krafft energi.

Jag har försökt påtala att hösilaget täcker upp så att hon kan ge grund ist (billigare och lite mer energi)men hon vill nog göra som tävlingsryttarna.

Misty har just nu "vintervila" dvs hon får stå när jag inte kan rida pga mörker eller dåligt underlag. Försöker komma iväg till ridhus var tredje dag iaf.

Annars rider jag väl mellan 5 o 6 dagar/vecka året runt. Dressyrträning 1 dag/vecka. Då får Misty stråfoder (mängden varierar efter grästillgång i hagen) och 1 kg Krafft Grund/ dag. Morötter och äpplen.

Efter att ha läst detta fick jag ÅTER en tanke som slår mig då och då:

Jag skulle vilja sätta en bra slant på att detta med överdriven utfodring, både vad gäller "vanlig" hästmat (kraft och stråfoder) och framför allt tillskottsfoder är ett typiskt KVINNLIGT FENOMEN!

Något för genusforskare att undersöka?

Vi kvinnor är, om JAG ska generalisera mer "omhändertagande" och ägnar dessutom långt mer tankar kring mat och matlagning än vad "gemene karl" gör.

De av oss som har djur öveför GÄRNA detta beteende på just djuren och en del TYCKER OM och finner faktiskt nöje i att blanda till olika fodersorter, skiva äpplen och morötter och göra små "rätter" åt hästen (eller hunden eller katten....).

Att bara ge havre och hö eller gud förbjude ENBART HÖ känns för dessa hästägare "fattigt" och "trist" och har de dessutom förläst sig på hur proffsen utfodrar så är det lätt hänt att de beger sig till foder-shopen utan att i förväg ha analyserat det foder som hästen äter och tagit reda på om det ens finns ett BEHOV av tillskottsutfodring (vilket då jag är övertygad om att det i 90 % av fallen inte finns).

Själv tycker jag att det är jättetråkigt de gånger jag måste köpa något tillskott, exempelvis soja om stråfodret har rent för dåliga proteinvärden.

Varför ägna extra tid åt att köra iväg enkom för att köpa detta, baxa med tunga säckar och SLÖSA PENGAR om det inte behövs.

Nej...för mig är detta obegripligt men så är jag kanske inte den typiska kvinnan heller?

Ridning i skymningen...och en djäääävla hund?!?!?!

Idag lämnade jag arbetsplatsen redan klockan 14.00 för att hinna rida ut och klockan 15.00 satt jag mycket riktigt på hästen (det kallas effektivitet).

Den första snön hade "lagt sig" (tja....allting är relativt...det var snarare ett tunnt pudertäcke) och jag och djuren såg fram emot en skön skrittrunda.

Och skönt var det....helt vindstilla och jag frös inte ens tack vare min Michelinmundering.

Archie hade hacket på sig eftersom vi bara skulle skritta helt kravlöst och Soya sprang omkring och skuttade i det vita.

Medan vi rider där i våra egna tankar hör jag plötsligt hur någon vrålar något som jag inte uppfattar och sedan "din djäääävel".

Blev rätt så förskräckt först för det finns många människor som älskar att hitta saker att reta sig på och vill man kan man absolut störa sig på att någon rider med en lös hund tex även om vi 99 gånger av 100 inte möter en själ på våra turer.

Först då jag försökte titta till lite närmare insåg jag, min närsynthet till trots, att det var en av de boende utmed den väg jag nyss ridit förbi på som var ute och skrek på sin HUND!

Hunden är ganska förtjust i Soya (ägaren också faktiskt :=)) och hade väl sett henne innan och fått för sig att springa efter.

Vi var långt ifrån både hunden och mannen och efter ett tag gav hans hund upp och återvände till den svärande ägaren.

Själva fortsatte vi ridturen utan andra incidenter och hann lagom hem innan mörkret sänkte sig över stallet.

Överskattar vi vår ridning?

Kort svar: ja, det tror i alla fall jag.

Något längre svar: ja, utifrån det jag sett under mer än 20 år som hästägare så tror jag att det är så.

Exempelvis om man vill räkna ut hästens foderstat på nätet så finns det kolumner som ska fyllas i, bland annat en som handlar om det arbete hästen vanligtivs utför dagligen, typ "promenadridning", "tränar ibland", "tränar" osv.

Utifrån de resonemang jag hör från olika hästägare kring deras hästs påstådda behov av både kraftfoder, diverse tillskott och av "vintervila", "bete" osv anser i alla fall jag att många överskattar det arbete deras häst utför och den ansträngning det innebär.

Trots att många foderkunniga vittnar om att merparten av normalpresterande hästar inte behöver någon form av kraftfoder alls (under förutsättning av stråfodergivan är tillräcklig och med bra värden) så skulle jag tippa att 90 % av alla hästar som står inackorderade äter just kraftfoder.

När jag tog bort allt kraftfoder på Décima, som ändå reds mer än de flesta hästar jag känner och som regelbundet tävlade på Msv-nivå så märkte jag INGEN skillnad. Samma sak med Archie efter hans fånganfall.
Även Mulle får numera se kraftfodervagnen köra förbi boxen och han har ändå energi så det räcker och blir över.

Att man om man har ett eget litet stall väljer att byta ut delar av stråfodergivan mot kraftfoder kan jag förstå eftersom havren ibland är billigare än höt/ ensilaget och eftersom man kan lagra långt mer havre på samma utrymme som man har plats till för hö osv.

Men även i stall där det är fri tillgång på stråfoder envisas hästägare med att ge sina hästar diverse müslisfoder som de har bry med att släpa hem och som så klart inte är gratis.

Man kan undra varför?

Vad gäller "ridmängden" har jag har som sagt haft häst i ett mycket stort stall i över 20 år och har därmed av naturliga skäl kunnat studera ett otal ryttare och deras hästar under dessa decennier.

Hur jag än tänker efter kan jag på denna långa tid inte komma på mer än TRE ryttare som haft för vana att rida mer än 1 timme om dagen. Ironiskt nog var alla tre "dressyrryttare" fast jag nog snarare elakt skulle säga att de FÖRSÖKTE rida dressyr för trots dessa regelbundna maratonpass tyckte i varje fall jag inte att jag kunde se att de (passen) påverkade dessa hästar i någon positiv rikning.

99 av 100 hästar som jag känner till rids på sin höjd en timme om dagen (många inte ens det) och det är inte ovanligt med både 1 och 2, ibland rent utav 3 vilodagar.

Så klart kan man hinna med ohyggligt mycket ansträngande ridning på enbart 30 minuter, det beror ju givetvis helt och hållet på vad/ hur man rider men åter igen så rider 90 % av ryttare jag omges av föga ansträngande, dvs de är inte ute och kör snabbjobb, rider piaff och passage eller hoppar en 1.30-bana om och om igen.

Med detta sagt och i minne ska vi imorgon diskutera det allmänt vedertagna begreppet vintervila....

Kontrollera din serpentin!

Något som jag ofta får rida i början av mina ridpass för Ebba är serpentiner.

Dessa (serpentinerna) skulle jag vilja tipsa om som ett bra sätt att kontrollera om din häst verkligen är lösgjord och följsam.

Om du börjar med att rida serpentiner redan i uppvärmningsstadiet avslöjas det snabbt om din häst är lika lösgjord i båda varven eftersom du har så kort tid på dig att rida i ett och samma varv.

Annars ser man ofta att folk värmer upp genom att rida varv på varv på volten och då BLIR ju hästen (förhoppningsvis) följsam till slut men genom att rida serpentiner får du ett facit på hur lösgjord hästen är redan från början.

Kan vara rätt så avslöjande men samtidigt är det ju ett bra mål att sträva mot, dvs att hästen omgående ska följa dig i båda varven och inte kräva en längre tids "böjande och bändande" innan den känns behaglig att rida på.

Samma sak uppnås för övrigt genom att rida på en åttvolt men serpentiner är i alla fall för mig enklare att börja med.

Finn 10 fel eller...kan hästfolk inte skriva?

Nu har ordpolisen hittat ännu ett otroligt vanligt fenomen att störa sig på. Efter bara några minuters läsning på Blocket undrar jag var hästfolk brukade tillbringa sina svensklektioner? I stallet eller i klassrummet?

1. Box plats uthyres
2. Rid ponny med bra stam
3. Stallgummi mattor
4. Billiga häst saker
5. Hästfoder till bra pris ut med 101an
6. Snygg Herr Kavaj
7. Stängsel och gödsel tömning
8. Bucas vinter täcke
9. Dräktigt shettis sto
10. Häst transport

VARFÖR VARFÖR VARFÖR denna idiotiska särskrivning? Varför är folk "rädda" för att sätta ihop ord som man utan tvekan säger som ett: man säger ju inte häst....paus... transport utan HÄSTTRANSPORT.

Att blanda stora bokstäver mitt i texten som i "Snygg Herr kavaj" är förresten också otroligt vanligt.

Till hästfolkets försvar får jag väl säga att hela Blocket är fullt av annonser som på ett pinsamt sätt visar att folk inte kan stava så medan de var i stallet under svensklektionerna var det nog många andra som var....tja...inte närvarande när stavning lärdes ut i alla fall.

Själv kan jag alltid skylla på min invandrarbakgrund om jag någon gång säger/ skriver något tokigt.

Fast tänk vad "lustigt" ändå att jag kunde gå ut gymnasiet med högsta betyg i alla ämnen utom musik och gymnastik TROTS detta och trots att jag aldrig fick en sekunds läxhjälp hemifrån!

En av mina stallkamrater....

...porträtteras i bloggen jag tipsade om härom veckan:

http://casey.webblogg.se/index.html

Liv står förvisso inte i just "mitt" stall (där vi har 7 hästar) utan i det andra stallet på anläggningen, det med fullservice.

Det är väldigt roligt att det på denna anläggning finns en hel del ryttare som tävlar på olika nivåer i både hoppning och dressyr, det var ju en av dom sakerna jag saknade på ridskolan- dvs inspiration från likasinnade.

Även om jag 99 gånger av 100 rider mol allena (Soya undantagen- hon är ALLTID med) så är det roligt att någon gång kunna diskutera något som har med träning/ tävling/ domare/ program/ you name it att göra :=).

Liv har förresten en egen blogg:

http://aramise.bloggagratis.se/

Veckan som gått

Under veckan som gått har jag fortsatt med min igångsättning av Archie. Vi rider nu 35-45 minuter per pass och har även börjat galoppera så smått.
Jag försöker att rida varierat och träna på "allt" som vi behärskar och vad gäller exempelvis bytena fungerar de bättre än någonsin. Inga tendenser till hopp och skutt och galoppen är oförändrad före, under och efter bytet så det känns väldigt positivt.

Archie är som alltid otroligt snäll och jag märker ingen skillnad på hans humör eller beteende nu när han inte går för fullt.

Att bralla, försöka sticka iväg osv har aldrig funnits i hans sinnevärld och även om jag ibland vid ren dressyrträning skulle önska lite mer "elektricitet" är jag väldigt glad att slippa sådana former av överskottsenergiyttringar.

Själv känner jag mig som alltid vid denna tid på året trött och sliten och det beror inte på något annat än det ständiga mörkret och usla vädret.

För att till viss del kompensera att jag så ofta är i stallet då solen antingen inte har hunnit gå upp eller redan har gått ner har jag börjat att ta några timmar ledigt 1-2 arbetsdagar per vecka för att hinna rida medan man fortfarande ser hästen framför sig.
Det är otroligt skönt att kunna ha denna flexibilitet på jobbet och det är något jag värderar högt.

Nu ser jag fram emot att återuppta träningen för Ebba och ett första pass är bokat till den 22:e. Jag gillar INTE att träna för mycket på egen hand faktiskt utan vill gärna ha en tränares öga på mig, inte bara för att jag alltid har tyckt att det är ROLIGT att träna utan också för att förvissa mig om att jag inte hittar på några tokigheter på egen hand.

I lördags var jag på en ponnyhopptävling och tittade när Sally red och det var roligt att för en gångs skull slippa känna att jag själv var tvungen att prestera utan jag kunde bara gå omkring och mysa.

Min egen säsong börjar i månadsskiftet januari/ februari men då finns det inte så mycket tävlingar att välja bland. Dessutom kan ju vädret ställa till en del oförutsett så även om man hade TÄNKT att åka någonstans så kanske det inte blir av.

I lördags hade vi också julshow i stallet och jag tycker att det var en utmärkt prestation att få ihop 6 olika show-inslag med enbart privatägda hästar då vi ju inte har någon ridskoleverksamhet på anläggningen.

Söndagen tillbringades till stor del i stallet eftersom det var min tur att ha "jour" vilket man har var 7:e söndag.

Att ha jour innebär att man ska fodra 7 hästar klockan 07.00, kring 14.30 samt 19.00 samt att släppa ut samma hästar vid 08.00 och ta in dom vid 14.30.
Denna form av stallarbete är verkligen långt ifrån den mängd obligatoriska pass man har i många andra privatstall så det känns inte det minsta betungande faktiskt.

Även Soya fick sin beskärda del av socialt umgänge under helgen då vi var på den sedvanliga whippetträffen i Malmö i söndags. Sammanlagt 6 busar lekte och hade roligt tillsammans och det är både kul och intressant att studera vilka roller i en flock olika hundar tar och/eller får.

Till skillnad från vissa knäpphundar (dock ej whippets :=)) som "hugger först och frågar sen" är Soya otroligt försiktig och väljer hellre att springa ifrån en hund som verkar otäck än att "snacka om saken".

När vi har varit många hundar på träffarna har det varit ganska tydligt att Soya är mer av en "betraktare" som springer lite vid sidan av än en av dom som ska armbåga sig fram och höras och synas mest.

Nu när en unghund (Bella) har börjat delta i träffarna märks det ofta att Soya har "kaxat till sig" eftersom det nu finns NÅGON som HON kan bossa över. Soya är inte stygg på något vis men markerar ganska tydligt och ofta att "jag är äldre än du". Tack och lov verkar Bella inte allt för bekymrad över Soyas dominanshandlingar och hon kan också själv springa fram och försöka "få igång" Soya när hon är på det humöret.

Tömkörning i gryningen

I morse var det för ovanlighetens skull inte regnigt och lerigt utan kallt och fruset i marken.

Jag vill gärna passa på att motionera Archie utomhus på helgerna eftersom det nästan alltid är beckmörkt när jag kommer till stallet på vardagarna.

Att trava och galoppera uppsuttet kändes inte så lockande på så pass fruset underlag som rådde överallt idag men att trava i "smygis-trav" på töm fungerade hur bra som helst.

Archie har verkligen fått in tänket att trava sakta men utan "ben-harvande" (läs: släpande ben) och jag kan nu promenera obehindrat bakom medan gossen arbetar.

Ibland springer jag förvisso också själv några hundra meter men det är himla praktiskt att slippa göra det heeela tiden :=).

Ett dygn i Birgittas liv så som hon alltid skulle vilja leva det!

Fredag 18.00: Soya gör sig redo för en ny träning med....



....Mulle och Sally. Mamma Maj är som alltid redo med en hjälpande hand och allmän support!

Otroligt nog är hetsporren Mulle fullständigt obekymrad (må jag aldrig få ångra dessa ord....) över Soya som oftast ligger centimetrar ifrån där Sally ska rida.
Och Soya är (tyvärr???) så van vid världens snällaste Archie att hon inte tvekar att ligga kvar raklång och fullständigt avslappnad hur nära Sally än rider och även om det är i full galopp :=)!



Lördag 8.30: Härlig uteritt med 2 av mina älsklingar. Archie med kandaret på eftersom jag nu har börjat använda denna betsling lite mer frekvent. Även om man får rida en hel del medelsvåra klasser på träns är det inte fel att redan nu börja vänja gossen vid kandaret.

Här är vi på väg tillbaka till stallet. Ridhuset är den gula byggnaden längst fram och till höger i bild är trädgården där Soyas bästis Enzo bor. Ibland är Enzo ute när vi rider förbi och då leks det en stund innan vi fortsätter vår tur.



Klockan 11.00: Lilla Pippi pustar ut i soffan med en av sina 10-kronors leksaker från Ullared.



13.00: Att tigga av en annan älskling, Micke-pappan är populärt. Av flockledaren Birgitta är det inte lönt att försöka få något men pappan går att linda runt tassen utan ansträngning...



14.00: På hopptävling med Sally och esteten och den gammalmodiga Birgitta har roligt åt barnens kreativitet på kläd och skofronten. Notera GULD-stövlarna!



Diggilo diggiley alla tittar på mig där jag går i mina gyllene skor.....Släng er i väggen Herreys...här snackar vi stövlar och inga skor!



Notera hur fint hjälmen matchar jackan...och även flickans hästs flugmössa...fast det fick jag inte med på bild...Ville inte skämma ut Sally för mycket genom att vara hur närgången som helst med kameran.....



Mitt älsklingsbarn och min älsklingshund. Lika pigga och glada båda två! Alltid!



16.00: Julshow i stallet och bild från ett av de första (spex)-nummerna.
En trevlig avslutning på ett fullspäckat dygn med de jag helst umgås med!