Idag har jag och 3 andra arbetskamrater tillbringat en hel eftermiddag i Ullared där vi tömde våra plånböcker.
Som vanligt fanns det massor att fynda och jag handlade allt möjligt till hela familjen dvs till mig själv, till maken, Soya och Archie.
Soya fick några paket med 10-pack grisöron, hennes älsklingsgodis och det enda hon i princip sliter ur händerna på en. Ett 10-pack kostar i Ullared 30:--, så billigt har jag inte hittat denna delikatess (hmm....) någon annanstans.
Sedan fick Soya även ett mörkblått termotäcke, i princip IDENTISKT med det täcke jag köpte till henne i en hundaffär i Staffanstorp i våras. Det enda som skilde täckena åt förutom färgen var PRISET för ni får väl hålla med om att det är en viss skillnad på 269:-- och 99:--!
Inspirerad av en god vän som jag i vintras såg använda PANNLAMPA när hon skulle ta in sina hästar på kvällen köpte jag en dito för 30:--. Kommer att prova den redan imorgon vid min utepromenad med Soya på morgonen då det är beckmörkt ute.
Archie, som redan har de täcken han behöver förärades trots detta ett jättefint fodrat regntäcke med halvhals för 450:-- helt enkelt därför att det hade just halvhals vilket det ofodrade regntäcket han brukar ha på sig saknar. Någon gång kan man gott unna sig något fint bara för att det är billigt och detta blev ett sådant köp. Dessutom går ju täcken åt förr eller senare.
Annars blev det faktisk inget mer till just guldgossen medan jag däremot köpte både vita och bruna ridhandskar till mig själv för 49:--/ paret.
Jag köpte även en hel drös med ridstrumpor för mellan 13:-- och 15:-- paret, även detta är något som går åt tämligen snabbt.
Sedan blev det mest "det gamla vanliga" dvs mängder med hygienartiklar, rengöringsprodukter, tights, underkläder och denna gången även 2 par "dra-på-lakan" (mycket fiffig produkt) och ett påslakanset till vår dubbelsäng.
Maken hade önskat sig oinspelade dvd-skivor, rakblad och en fleecetröja och när allt var betalat hamnade notan på ca 3.300:--.
Det trevliga med Ullaredsinköpen är att jag alltid upplever att slutsuman blir lägre än förväntat och det tycker jag annars inte att man är bortskämd med då man handlar "vanligt".
Efter all denna shoppning var det rätt så segt att packa ihop Archie och en del av hans grejer och flytta till det nya stallet; mer om detta i nästkommande inlägg!
onsdagen den 30:e september 2009
tisdagen den 29:e september 2009
Tillbakablickar: Birgitta åker till Landskrona på vinst och förlust!
För någon helg sedan var jag ju i Landskrona och tävlade med hästen och när jag körde hem kom jag ihåg en lite lustig händelse som utspelade sig för över 20 år sedan då jag skulle köpa en ny häst efter att ha slaktat Menelli.
Detta var långt innan GPS:ens tid och även Internets faktiskt så ENIRO och HITTA.se var ditills helt okända begrepp.
Skulle man ta sig till något ställe man inte visste var det låg fick man helt enkelt ta fram en papperskarta och navigera utifrån den.
Vid ett tillfälle skulle jag alltså åka och titta på en saluhäst i Landskrona, och jag som aldrig varit i Landskrona i allmänhet och framför allt inte på Landskrona ridklubb i synnerhet (där hästen alltså stod) fick av någon oförklarlig anledning den mycket märkliga idén att köra dit utan vägbeskrivning och hoppas på att hitta en ridskola någonstans i stadens utkant?!?!?
Nu är ju Landskrona förvisso inte någon världsmetropol på något vis men hur jag ändå kunde tro att det bara skulle vara att köra dit och "leta" det begriper jag inte än idag.
Hur som helst begav jag mig till Landskrona i min tämligen nyinköpta bil, en bajsbrun Opel Kadett som var ca 20 år gammal och som redan på den tiden hade inköpts till det otroligt låga priset 1.500:--. Inte ens för ca 20 år sedan fick man mycket mer än en CYKEL för dom pengarna så bilen var ju därefter, dvs gick inte att köra i över 90 kilometer i timmen utan att reservdelarna flög åt alla håll.
Väl i Landskrona hade det börjat skymma och jag körde så klart omkring helt i blindo.
Ingen ridskola så långt ögat kunde nå men så PLÖTSLIGT!!!!!
Vad ser jag?
Jo, en person som är ute och går med 2 greyhounds!!!!!!!
Hurra!!!
Jag hade nämligen själv en greyhound på den tiden och visste dessutom att det i Landskrona fanns en hundkapplöpningsbana GRANNE MED LANDSKRONA RIDKLUBB!!!!
Så jag stanande bilen, frågade vinthundsägaren var han tränade sina hundar och så var saken klar!
Jag hittade till ridskolan snabbt och lätt fast tyvärr var hästen i fråga helt ointressant.
En liten detalj i historien är att den som skulle visa saluhästen var/ är samma person som dömde mig i söndags. Så liten är hästvärlden än en gång!
Detta var långt innan GPS:ens tid och även Internets faktiskt så ENIRO och HITTA.se var ditills helt okända begrepp.
Skulle man ta sig till något ställe man inte visste var det låg fick man helt enkelt ta fram en papperskarta och navigera utifrån den.
Vid ett tillfälle skulle jag alltså åka och titta på en saluhäst i Landskrona, och jag som aldrig varit i Landskrona i allmänhet och framför allt inte på Landskrona ridklubb i synnerhet (där hästen alltså stod) fick av någon oförklarlig anledning den mycket märkliga idén att köra dit utan vägbeskrivning och hoppas på att hitta en ridskola någonstans i stadens utkant?!?!?
Nu är ju Landskrona förvisso inte någon världsmetropol på något vis men hur jag ändå kunde tro att det bara skulle vara att köra dit och "leta" det begriper jag inte än idag.
Hur som helst begav jag mig till Landskrona i min tämligen nyinköpta bil, en bajsbrun Opel Kadett som var ca 20 år gammal och som redan på den tiden hade inköpts till det otroligt låga priset 1.500:--. Inte ens för ca 20 år sedan fick man mycket mer än en CYKEL för dom pengarna så bilen var ju därefter, dvs gick inte att köra i över 90 kilometer i timmen utan att reservdelarna flög åt alla håll.
Väl i Landskrona hade det börjat skymma och jag körde så klart omkring helt i blindo.
Ingen ridskola så långt ögat kunde nå men så PLÖTSLIGT!!!!!
Vad ser jag?
Jo, en person som är ute och går med 2 greyhounds!!!!!!!
Hurra!!!
Jag hade nämligen själv en greyhound på den tiden och visste dessutom att det i Landskrona fanns en hundkapplöpningsbana GRANNE MED LANDSKRONA RIDKLUBB!!!!
Så jag stanande bilen, frågade vinthundsägaren var han tränade sina hundar och så var saken klar!
Jag hittade till ridskolan snabbt och lätt fast tyvärr var hästen i fråga helt ointressant.
En liten detalj i historien är att den som skulle visa saluhästen var/ är samma person som dömde mig i söndags. Så liten är hästvärlden än en gång!
Kanske fler sådana här HYPERINTRESSANTA filmer framöver?
Nu har jag beställt en iPhone och kanske kommer jag i framtiden att ta lite mer kort/ filma små filmsnuttar som jag kan delge er.
Nu tror jag förvisso att filmer som nedanstående (som Lina har tagit) mest är "intressanta" för "de närmast sörjande" men men....
http://www.youtube.com/watch?v=ob5ekj5H23E&feature=player_embedded
Nu tror jag förvisso att filmer som nedanstående (som Lina har tagit) mest är "intressanta" för "de närmast sörjande" men men....
http://www.youtube.com/watch?v=ob5ekj5H23E&feature=player_embedded
måndagen den 28:e september 2009
Som sagt: BEDÖMNINGSSPORT!
Ytterligare ett bevis på hur olika domare dömer eller snarare hur de använder sig av betygssskalan på olika sätt:
Kollade resultaten från söndagens tävlingar där jag själv vann på 71 % och där vinnaren i LB:1 hade 70 %.
I LC:2 hade VINNAREN 60 %, ett resultat som inte ens hade räckt till placering i de andra klasserna där sista-placerade hade 65 respektive 66 %.
Sista-placerade i LC:2 hade 58%, ett resultat som jag inte kan minnas när det senast gav en placering i lätt klass.
Jag tror inte alls att de som red LC:2 red så dåligt som procenten indikerar utan det är som sagt i stället så att denna domare har "legat lågt" i skalan. Detta är också anledningen till att jag själv inte fäster sååå stor vikt vid mina egna procent. Visst är det jättekul med höga poäng, ja, men samtidigt kan en likvärdig ritt ibland belönas med "på pappret" usla siffror vilket man ska vara medveten om och inte deppa ihop allt för mycket.
Kollade resultaten från söndagens tävlingar där jag själv vann på 71 % och där vinnaren i LB:1 hade 70 %.
I LC:2 hade VINNAREN 60 %, ett resultat som inte ens hade räckt till placering i de andra klasserna där sista-placerade hade 65 respektive 66 %.
Sista-placerade i LC:2 hade 58%, ett resultat som jag inte kan minnas när det senast gav en placering i lätt klass.
Jag tror inte alls att de som red LC:2 red så dåligt som procenten indikerar utan det är som sagt i stället så att denna domare har "legat lågt" i skalan. Detta är också anledningen till att jag själv inte fäster sååå stor vikt vid mina egna procent. Visst är det jättekul med höga poäng, ja, men samtidigt kan en likvärdig ritt ibland belönas med "på pappret" usla siffror vilket man ska vara medveten om och inte deppa ihop allt för mycket.
Veckan som gått
Under den gångna veckan har jag gått med Soya i beckmörker på morgnarna, så ser det nämligen ut hos oss numera klockan 05.15. Kvällspromenaderna tidigareläggs nästan dag för dag och vi går numera ut redan vid 19.00 för att säkert vara tillbaka innan mörkret sänker sig strax innan 20.00.
Eftersom jag ju har Soya lös är min fasa att hon springer bort i mörkret och inte hittar mig igen och själv är hon ju både kolsvart och knäpptyst så jag har ytterst svårt att tro att närsynta JAG skulle hitta henne....
Även på morgonen kan hon ju förvisso försvinna i mörkret men dels så är det inte precis så att hon går några längre sträckor från mig och dels så blir det ju faktiskt ljusare och ljusare på morgonen så i värsta fall fick man väl invänta dagsljuset om hon irrade bort sig.
Får väl plocka fram både hennes reflexväst och blinkande lilla lampa som man kan ha i halsbandet så att jag ser henne....
Många hästars pälsar växer nu med rekordfart och både Archie och Birk blev friserade i veckan. Birk var verkligen långhårig och även Archie trivs säkert bättre med kortare snagg eftersom han rids så pass ofta i ridhus så det känns mycket skönt att ha det gjort.
Flytten till nya stallet närmar sig nu med stormsteg (vi flyttar på onsdagkväll efter att jag kommit hem från min Ullaredsresa som vi tidigarelade en vecka) och man kan väl säga att jag ser fram emot den med försiktig förväntan.
Det ska bli underbart att både kunna rida tidigare på morgnarna för att slippa komma för sent till jobbet var och varannan dag och att kunna ha Archie ute fler timmar i hagen. På minuskontot är att han blir av med sin vän Birk och får gå ensam (i alla fall till en början) och att uteridningsmöjligheterna är sämre kring det nya stallet men dels kan man inte få allt någonstans tror jag och dels kan jag köra till ridskolan om jag vill rida ut lite mer "avancerat" (tar ca 15 minuter).
Jag hoppas att denna lösning ska bli till det bästa men känns det inte bra så flyttar jag tillbaka till ridskolan där jag fortfarande har kvar boxen och betalar kallhyra.
Någon kanske undrar vad som hänt med våra gårdsköparplaner och där kan jag väl rapportera att det inte hänt ett dugg, helt enkelt beroende på att det inte finns några intressanta objekt på marknaden.
Hade jag haft 5,5 miljoner vilket jag tyvärr inte har hade jag köpt en jättefin gård med eget ridhus vid Dagstorp (Löddeköpingetrakten- mycket nära Malmö) som är ett riktigt häst-Mecka med många ryttare och en superfin anläggning där jag tävlat många gånger. Men nu är det inte så som sagt och jag kan inte med bästa vilja flytta till de gårdar i Kristianstad-trakten som verkar vara de enda vettiga till salu just nu. Att köra bil till jobbet i ca 1 timme i ena riktningen är både för jobbigt och för dyrt anser jag även om säkert många Stockholmare och Norrläningar hade skrattat förvånat åt mitt resonemang :=).
Veckan avslutades med en trevlig whippetträff för Soyas del och en minst lika trevlig tävling för min och Archies del. Vi är inte bortskämda med segrar varken han eller jag även om det blivit några stycken (5) hans ringa ålder till trots så det var verkligen välkommet.
Eftersom jag ju har Soya lös är min fasa att hon springer bort i mörkret och inte hittar mig igen och själv är hon ju både kolsvart och knäpptyst så jag har ytterst svårt att tro att närsynta JAG skulle hitta henne....
Även på morgonen kan hon ju förvisso försvinna i mörkret men dels så är det inte precis så att hon går några längre sträckor från mig och dels så blir det ju faktiskt ljusare och ljusare på morgonen så i värsta fall fick man väl invänta dagsljuset om hon irrade bort sig.
Får väl plocka fram både hennes reflexväst och blinkande lilla lampa som man kan ha i halsbandet så att jag ser henne....
Många hästars pälsar växer nu med rekordfart och både Archie och Birk blev friserade i veckan. Birk var verkligen långhårig och även Archie trivs säkert bättre med kortare snagg eftersom han rids så pass ofta i ridhus så det känns mycket skönt att ha det gjort.
Flytten till nya stallet närmar sig nu med stormsteg (vi flyttar på onsdagkväll efter att jag kommit hem från min Ullaredsresa som vi tidigarelade en vecka) och man kan väl säga att jag ser fram emot den med försiktig förväntan.
Det ska bli underbart att både kunna rida tidigare på morgnarna för att slippa komma för sent till jobbet var och varannan dag och att kunna ha Archie ute fler timmar i hagen. På minuskontot är att han blir av med sin vän Birk och får gå ensam (i alla fall till en början) och att uteridningsmöjligheterna är sämre kring det nya stallet men dels kan man inte få allt någonstans tror jag och dels kan jag köra till ridskolan om jag vill rida ut lite mer "avancerat" (tar ca 15 minuter).
Jag hoppas att denna lösning ska bli till det bästa men känns det inte bra så flyttar jag tillbaka till ridskolan där jag fortfarande har kvar boxen och betalar kallhyra.
Någon kanske undrar vad som hänt med våra gårdsköparplaner och där kan jag väl rapportera att det inte hänt ett dugg, helt enkelt beroende på att det inte finns några intressanta objekt på marknaden.
Hade jag haft 5,5 miljoner vilket jag tyvärr inte har hade jag köpt en jättefin gård med eget ridhus vid Dagstorp (Löddeköpingetrakten- mycket nära Malmö) som är ett riktigt häst-Mecka med många ryttare och en superfin anläggning där jag tävlat många gånger. Men nu är det inte så som sagt och jag kan inte med bästa vilja flytta till de gårdar i Kristianstad-trakten som verkar vara de enda vettiga till salu just nu. Att köra bil till jobbet i ca 1 timme i ena riktningen är både för jobbigt och för dyrt anser jag även om säkert många Stockholmare och Norrläningar hade skrattat förvånat åt mitt resonemang :=).
Veckan avslutades med en trevlig whippetträff för Soyas del och en minst lika trevlig tävling för min och Archies del. Vi är inte bortskämda med segrar varken han eller jag även om det blivit några stycken (5) hans ringa ålder till trots så det var verkligen välkommet.
söndagen den 27:e september 2009
Worth waiting for :=)!
Igår fick jag en blå-gul rosett av min elev Sally och på baksidan stod det "till världens bästa dressyrtränare" (förstår ni varför jag älskar detta barn :=)???).
Jag vet inte huruvida Archie tycker att jag är världens bästa hästägare men han hade i alla fall godheten att även han ge mig en blå-gul rosett, detta efter en fin LA:1-ritt hos Södra Sallerups Ryttarförening.
Rosetten var precis som Carlsberg-reklamen "worth waiting for" för jag red inte förrän 19.11 och mörkret hann sänka sig rejält när jag red ut från banan som tack och lov var inomhus.
Framridningen var utomhus och jag red min vana trogen fram på den stenhårda lilla utebanan som klubben har en bit ifån den "ordinarie" utebanan som är gräsligt djup och ojämn och där alla andra red fram. Varje gång jag tävlar hos SSRF hoppas jag att ingen annan ska ha hittat till min "hemliga plats" och hittills har jag haft tur :=).
Segern på 71 % var så klart jätterolig och Archie fick sin första NIA (!!!) på ryggningen. Det var nog bra att jag på videon från förra helgens tävling fick se mig själv segdra i tyglarna för att få hästen att gå bakåt för nu red jag med kortare tyglar och finare hjälper och då blev betyget också därefter :=). Annars kan jag bara påminna mig om att ha fått betyget 9 vid två tidigare tillfällen, en gång på "fri skritt" och en gång på en bakdelsvändning!
Archie vann ett nästan exakt likadant täcke som han vann någon annanstans förra året (har faktiskt glömt var).
Men det gör absolut ingenting, jag har GÄRNA 20 exakt likadana segertäcken :=)!
Jag vet inte huruvida Archie tycker att jag är världens bästa hästägare men han hade i alla fall godheten att även han ge mig en blå-gul rosett, detta efter en fin LA:1-ritt hos Södra Sallerups Ryttarförening.
Rosetten var precis som Carlsberg-reklamen "worth waiting for" för jag red inte förrän 19.11 och mörkret hann sänka sig rejält när jag red ut från banan som tack och lov var inomhus.
Framridningen var utomhus och jag red min vana trogen fram på den stenhårda lilla utebanan som klubben har en bit ifån den "ordinarie" utebanan som är gräsligt djup och ojämn och där alla andra red fram. Varje gång jag tävlar hos SSRF hoppas jag att ingen annan ska ha hittat till min "hemliga plats" och hittills har jag haft tur :=).
Segern på 71 % var så klart jätterolig och Archie fick sin första NIA (!!!) på ryggningen. Det var nog bra att jag på videon från förra helgens tävling fick se mig själv segdra i tyglarna för att få hästen att gå bakåt för nu red jag med kortare tyglar och finare hjälper och då blev betyget också därefter :=). Annars kan jag bara påminna mig om att ha fått betyget 9 vid två tidigare tillfällen, en gång på "fri skritt" och en gång på en bakdelsvändning!
Archie vann ett nästan exakt likadant täcke som han vann någon annanstans förra året (har faktiskt glömt var).
Men det gör absolut ingenting, jag har GÄRNA 20 exakt likadana segertäcken :=)!
iPhone- kan de va´ nåt?
Om man som jag inte tycker om förändringar, är totalt ointresserad och framför allt okunnig vad gäller tekniska prylar samt dessutom sparsamt lagd så förstår ni att det kan gå mååånga år mellan bytena av mobiltelefon (läs: telefonen byts när den går sönder).
Läste i någon undersökning att telefoner dels inte är tänkta att hålla i mer än ett fåtal år och dels så VILL "folk" (ungdomar tänker jag fördomsfullt) byta till bättre och häftigare modeller hela tiden.
Själv har jag en gummiklädd Nokia (har slängt instruktionsboken så jag vet inte vad det är för modell) som jag har haft i minst 5 år. Jag är OTROLIGT nöjd med denna telefon som således tåler att tappas på hårda stallgolv utan problem och som jag dessutom nästan aldrig behöver ladda känns det som. Det sistnämnda kan förvisso bero på att jag nästan aldrig PRATAR i telefonen utan mest använder den till sms men ändå :=).
Efter så många års dagligt användande och efter resor till många olika länder runt om i Europa där telefonen fått ligga bredvid diverse solstolar och steka sig har den av förklarliga skäl blivit ganska repig och jag kan numera knappt läsa vad det står i displayen i visst ljus.
För någon vecka sedan råkade jag dessutom tvätta telefonen i tvättmaskinen i några minuter innan jag insåg mitt misstag så nu väntar jag mer eller mindre på att telefonen snart ska tröttna på det hårda livet hos undertecknad och tacka för sig.
Jag har dessutom blivit mer och mer på sugen på att ha en kamera i telefonen och att även kunna surfa så nu kommer min fråga till den samlade läsekretsen:
Finns det någon här som har en iPhone och vad är ert omdöme om denna tingest i så fall?
I vanliga fall är det ju JAG som ger er tips och råd och dåd kring olika saker så nu tänkte jag kräva en liten gentjänst och få hjälp av er att välja en ny telefon.
Vad rekommenderas således?
Läste i någon undersökning att telefoner dels inte är tänkta att hålla i mer än ett fåtal år och dels så VILL "folk" (ungdomar tänker jag fördomsfullt) byta till bättre och häftigare modeller hela tiden.
Själv har jag en gummiklädd Nokia (har slängt instruktionsboken så jag vet inte vad det är för modell) som jag har haft i minst 5 år. Jag är OTROLIGT nöjd med denna telefon som således tåler att tappas på hårda stallgolv utan problem och som jag dessutom nästan aldrig behöver ladda känns det som. Det sistnämnda kan förvisso bero på att jag nästan aldrig PRATAR i telefonen utan mest använder den till sms men ändå :=).
Efter så många års dagligt användande och efter resor till många olika länder runt om i Europa där telefonen fått ligga bredvid diverse solstolar och steka sig har den av förklarliga skäl blivit ganska repig och jag kan numera knappt läsa vad det står i displayen i visst ljus.
För någon vecka sedan råkade jag dessutom tvätta telefonen i tvättmaskinen i några minuter innan jag insåg mitt misstag så nu väntar jag mer eller mindre på att telefonen snart ska tröttna på det hårda livet hos undertecknad och tacka för sig.
Jag har dessutom blivit mer och mer på sugen på att ha en kamera i telefonen och att även kunna surfa så nu kommer min fråga till den samlade läsekretsen:
Finns det någon här som har en iPhone och vad är ert omdöme om denna tingest i så fall?
I vanliga fall är det ju JAG som ger er tips och råd och dåd kring olika saker så nu tänkte jag kräva en liten gentjänst och få hjälp av er att välja en ny telefon.
Vad rekommenderas således?
lördagen den 26:e september 2009
Klipp, klipp
Sådär ja, då var även Arch klippt.
Hade dessförinnan klippt gräsmattan hemma och egentligen är det ingen större skillnad mellan att klippa gräs och en häst; det är lika tråkigt men ibland nödvändigt om man vill ha något fint att titta på :=).
Archie stod som vanligt som en staty och klippningen gick på en knapp timme vilket är skönt eftersom jag brukar tröttna redan efter typ 10 minuter och tänka "är det inte klart snart".
Gossens svarta färg börjar komma tillbaka och den är välkommen. Gillar inte precis den konstigt bruna sommarhårremmen och är tacksam över att Soya har sin korpsvarta päls året runt.
De flesta hade nog tyckt att jag gott hade kunnat vänta tills pälsen hade vuxit ut ännu mer för nu syntes det knappt någon skillnad mellan det klippta och det oklippta men det tycker jag bara är bra. Gillar inte för stora färgskillnader och dessutom vill jag inte behöva tänka "kanske var han för varm...." när jag tävlar imorgon.
Hade dessförinnan klippt gräsmattan hemma och egentligen är det ingen större skillnad mellan att klippa gräs och en häst; det är lika tråkigt men ibland nödvändigt om man vill ha något fint att titta på :=).
Archie stod som vanligt som en staty och klippningen gick på en knapp timme vilket är skönt eftersom jag brukar tröttna redan efter typ 10 minuter och tänka "är det inte klart snart".
Gossens svarta färg börjar komma tillbaka och den är välkommen. Gillar inte precis den konstigt bruna sommarhårremmen och är tacksam över att Soya har sin korpsvarta päls året runt.
De flesta hade nog tyckt att jag gott hade kunnat vänta tills pälsen hade vuxit ut ännu mer för nu syntes det knappt någon skillnad mellan det klippta och det oklippta men det tycker jag bara är bra. Gillar inte för stora färgskillnader och dessutom vill jag inte behöva tänka "kanske var han för varm...." när jag tävlar imorgon.
torsdagen den 24:e september 2009
Dressyr i naturen
För någon vecka sedan fick jag hem både Ridsport och Hippson med bara någon dags mellanrum och det "lustiga" var att båda tidningarna hade vars ett reportage om nyttan av att använda sig av naturen (dvs uteritter) i sitt dressyrarbete.
Eftersom jag själv är oerhört förtjust i ridhusridning så blir det oftast minst 3 dressyrpass där per vecka och då kan jag tycka att mina uteridningar kan användas till lite kravlösare ridning.
Missförstå mig rätt; jag rider alltid hästen på tygeln och under kontrollerade former men jag kanske inte sitter och tränar rena dressyrrörelser utomhus.
Men härom dagen tänkte jag låta mig inspireras av artiklarna jag läst och satte igång med att rida både skolor, skänkelvikningar och galoppombyten på Jägersros träningsbanor.
Nu var ju inte detta något världsunikt ens för mig, ridhusharvaren, men jag kan inte med bästa vilja påstå att jag brukar rida på detta vis just när jag rider ut.
Hur som helst fick jag till ett trevligt ridpass och Soya fick bra motion av att springa bredvid.
Ridpasset avslutades med att Soya hittade en ny kompis, någon form av schäferkorsning i jätteformat som hon lekte så ihärdigt med att de till och med passade på att hoppa några terränghinder (stockar) i sin jakt på varandra. Det såg verkligen roligt ut!
Archie passade på att ta en liten paus och då den andra hunden efter leken tyckte att han skulle skälla ut Archie lite tittade han bara på honom à la "ehhh...talking to me???" och sedan red vi hemåt igen :=)!
Eftersom jag själv är oerhört förtjust i ridhusridning så blir det oftast minst 3 dressyrpass där per vecka och då kan jag tycka att mina uteridningar kan användas till lite kravlösare ridning.
Missförstå mig rätt; jag rider alltid hästen på tygeln och under kontrollerade former men jag kanske inte sitter och tränar rena dressyrrörelser utomhus.
Men härom dagen tänkte jag låta mig inspireras av artiklarna jag läst och satte igång med att rida både skolor, skänkelvikningar och galoppombyten på Jägersros träningsbanor.
Nu var ju inte detta något världsunikt ens för mig, ridhusharvaren, men jag kan inte med bästa vilja påstå att jag brukar rida på detta vis just när jag rider ut.
Hur som helst fick jag till ett trevligt ridpass och Soya fick bra motion av att springa bredvid.
Ridpasset avslutades med att Soya hittade en ny kompis, någon form av schäferkorsning i jätteformat som hon lekte så ihärdigt med att de till och med passade på att hoppa några terränghinder (stockar) i sin jakt på varandra. Det såg verkligen roligt ut!
Archie passade på att ta en liten paus och då den andra hunden efter leken tyckte att han skulle skälla ut Archie lite tittade han bara på honom à la "ehhh...talking to me???" och sedan red vi hemåt igen :=)!
Varför klär vi ut våra husdjur?
I takt med att de stallskåp som vi hästägare har till vårt förfogande på ridskolan bågnar samt att man som sagt på vissa håll redan börjat vira in hästarna i allehanda täcken trots utetemperaturer på uppemot 18 grader mitt på dagen hade vi en intressant diskussion i stallet igår och jämförde lite med hur det är nu och hur det var för säg 20 år sedan då jag själv var en relativt nybliven hästägare.
När jag köpte min första häst var det på vår ridskola (då (ö)känd för att vara lite "snobbig") framför allt välbärgare människor som hade egen häst. Det var folk med välbetalda arbeten, egna företagare eller folk som hade ärvt en hel del kosning.
Att som exempelvis student försörja en häst på sitt studiemedel förekom i princip inte.
Det fanns också hästägare som kanske inte hade sååå "fina" arbeten men som i gengäld var ensamstående utan barn och kunde lägga alla sina inkomster (och sin tid) på sin fyrfotade älskling.
Kan som en parentes nämna att stallhyran då jag köpte min första häst för lite mer än 20 år sedan uppgick till 1500:--, idag kostar det dubbelt så mycket, dvs 3000:--.
De som har häst hos oss idag är en helt annan kategori av människor än då.
Idag finns det en hel del ungdomar/ studenter som har egen häst och även familjer där mer än en medlem är involverad i "hästeriet" och då inte bara ekonomiskt. Hästen har således blivit mer av en familjeangelägenhet.
Och det är väl därför en del stallskåp bågnar nu för tiden :=)?
För 20 år sedan hade man den utrustning man BEHÖVDE mer eller mindre. Dels hade olika former av "häst/ ryttar-mode" inte alls slagit igenom som idag och dels FANNS det inte ett så stort utbud av varken hästtäcken, schabarak eller ridbyxor som det finns idag och framför allt inte till dagens priser.
Mitt första vintertäcke kostade omkring 500:-- och jag skulle med lätthet kunna köpa ett likvärdigt täcke idag TILL SAMMA KOSTNAD.
Det har således blivit både billigare att köpa hästsaker och framför allt är utbudet enormt varför det kanske inte är så konstigt att dagens hästägare "unnar sig" både det ena och det andra trots att det kanske verkligen inte behövs.
Jag kan se samma utveckling på hundsidan.
Åk till vilken hund/ djuraffär som helst och titta! Trettisjutusen olika sorters koppel, selar, halsband mm finns och det är allsköns kulörer, strass, pärlor och jag vet inte allt som pryder dessa. Mycket kan tyckas fullständigt onödigt (strasstenar på ett halsband tex) men inte desto mindre har sådana här assesoarer blivit väldigt populära och jag tror faktiskt inte bara att det är Paris Hiltons "fel" :=).
Många människor tycker helt enkelt att det är minst lika roligt att "klä ut" sina husdjur (= sin familjemedlem) som sig själva och idag när man kanske både har ekonomi och ett utbud som tillåter det så unnar man sig sådana köp.
Själv var jag länge rabiat motståndare till allt vad utklädda hundar heter och jag tycker fortfarande att det är vidrigt att se stora hundar med enorm hårrem som går omkring med täcken (framför allt på 5 minuterspromenader runt kvarteret) men även jag har fått krypa till korset och inse att vissa (observera VISSA) hundar faktiskt mår bättre av att inte stå/ ligga/ gå och huttra vid mycket kall väderlek. Och eftersom jag anser mig vara en estet så tycker jag så klart att det är jättebra att det finns fina/ snygga täcken till den lilla svartisen, gärna sådana som matchar hästens *SKRATT*
När jag köpte min första häst var det på vår ridskola (då (ö)känd för att vara lite "snobbig") framför allt välbärgare människor som hade egen häst. Det var folk med välbetalda arbeten, egna företagare eller folk som hade ärvt en hel del kosning.
Att som exempelvis student försörja en häst på sitt studiemedel förekom i princip inte.
Det fanns också hästägare som kanske inte hade sååå "fina" arbeten men som i gengäld var ensamstående utan barn och kunde lägga alla sina inkomster (och sin tid) på sin fyrfotade älskling.
Kan som en parentes nämna att stallhyran då jag köpte min första häst för lite mer än 20 år sedan uppgick till 1500:--, idag kostar det dubbelt så mycket, dvs 3000:--.
De som har häst hos oss idag är en helt annan kategori av människor än då.
Idag finns det en hel del ungdomar/ studenter som har egen häst och även familjer där mer än en medlem är involverad i "hästeriet" och då inte bara ekonomiskt. Hästen har således blivit mer av en familjeangelägenhet.
Och det är väl därför en del stallskåp bågnar nu för tiden :=)?
För 20 år sedan hade man den utrustning man BEHÖVDE mer eller mindre. Dels hade olika former av "häst/ ryttar-mode" inte alls slagit igenom som idag och dels FANNS det inte ett så stort utbud av varken hästtäcken, schabarak eller ridbyxor som det finns idag och framför allt inte till dagens priser.
Mitt första vintertäcke kostade omkring 500:-- och jag skulle med lätthet kunna köpa ett likvärdigt täcke idag TILL SAMMA KOSTNAD.
Det har således blivit både billigare att köpa hästsaker och framför allt är utbudet enormt varför det kanske inte är så konstigt att dagens hästägare "unnar sig" både det ena och det andra trots att det kanske verkligen inte behövs.
Jag kan se samma utveckling på hundsidan.
Åk till vilken hund/ djuraffär som helst och titta! Trettisjutusen olika sorters koppel, selar, halsband mm finns och det är allsköns kulörer, strass, pärlor och jag vet inte allt som pryder dessa. Mycket kan tyckas fullständigt onödigt (strasstenar på ett halsband tex) men inte desto mindre har sådana här assesoarer blivit väldigt populära och jag tror faktiskt inte bara att det är Paris Hiltons "fel" :=).
Många människor tycker helt enkelt att det är minst lika roligt att "klä ut" sina husdjur (= sin familjemedlem) som sig själva och idag när man kanske både har ekonomi och ett utbud som tillåter det så unnar man sig sådana köp.
Själv var jag länge rabiat motståndare till allt vad utklädda hundar heter och jag tycker fortfarande att det är vidrigt att se stora hundar med enorm hårrem som går omkring med täcken (framför allt på 5 minuterspromenader runt kvarteret) men även jag har fått krypa till korset och inse att vissa (observera VISSA) hundar faktiskt mår bättre av att inte stå/ ligga/ gå och huttra vid mycket kall väderlek. Och eftersom jag anser mig vara en estet så tycker jag så klart att det är jättebra att det finns fina/ snygga täcken till den lilla svartisen, gärna sådana som matchar hästens *SKRATT*
onsdagen den 23:e september 2009
Nu har jag ändrat min hästförsäkring IGEN!
I och med att jag ska flytta Archie från hans gamla invanda miljö till ett helt nytt stall bestämde jag mig faktiskt för att se över och höja hans försäkring.
I min värld är sannolikheten för AKUTA skador som störst just när hästen befinner sig i en ny miljö där den kanske inte riktigt vet hur den ska bete sig.
Jag tänker tex på hagvistelsen som ju kommer att se lite annorlunda ut i nya stallet där Archie, i alla fall initialt, kommer att gå ensam till skillnad från nu då han ju går med sin gamle vapendragare Birk.
Inte för att jag TROR att Archie kommer att segla över några hagstaket men samtidigt så var det ju precis det han gjorde i sin ungdom, som tämligen ny i stallet (trots hagsällskap) så det är ju bättre att vara "safe than sorry".
Så efter lite funderande höjde jag den delen av försäkringen som förr kallades A2 (livförsäkring som faller ut enbart om hästen måste slaktas pga akuta skador/ sjukdomar) och när jag fick hem de nya försäkringspapperna fick jag en oväntad och smått otrevlig överraskning.
Agria har självsvådligt (så klart) bestämt sig för att ge Archie reservationer på fång och andra liknande hovsjukdomar så till vida att jag om Archie skulle slaktas pga fång maximalt kan få ut 50.000:-- från hans livförsäkring. Nu ÄR Archie bara försäkrad för 40.000:-- i det som förr kallades A1 men ändå. Ja, ja....bolaget ser till att gardera sig så mycket de bara kan...föga förvånande och inget vi inte har märkt av förut.
Lite intressant att de valde att lämna denna reservation nu, nästan 1 år efter fången.
Samtidigt så orkar jag inte bry mig eftersom jag som sagt ändå inte tänker höja hans livförsäkring mer eftersom den kostar så mycket redan som det är.
Minns Ni förresten att Agria för ett tag sedan också sänkte maximala ersättningsnivån man kan få per år för hältor (frakturer exkluderade) till 12.000:--?
Nu kan man teckna en tilläggsförsäkring genom vilken man kan få ersatt veterinärvård för upp till 30.000:-- i stället och då till en kostnad av 1200:--/ år.
Med tanke på hur lätt det är att komma upp i summor över 12000:-- när hästen blir långvarigt halt så valde jag faktiskt att teckna denna försäkring (heter Agria Hältor/ rörelsestörningar) eftersom det "bara" handlar om en extra kostnad på 100:-- i månaden på den redan svindyra försäkringen.
I min värld är sannolikheten för AKUTA skador som störst just när hästen befinner sig i en ny miljö där den kanske inte riktigt vet hur den ska bete sig.
Jag tänker tex på hagvistelsen som ju kommer att se lite annorlunda ut i nya stallet där Archie, i alla fall initialt, kommer att gå ensam till skillnad från nu då han ju går med sin gamle vapendragare Birk.
Inte för att jag TROR att Archie kommer att segla över några hagstaket men samtidigt så var det ju precis det han gjorde i sin ungdom, som tämligen ny i stallet (trots hagsällskap) så det är ju bättre att vara "safe than sorry".
Så efter lite funderande höjde jag den delen av försäkringen som förr kallades A2 (livförsäkring som faller ut enbart om hästen måste slaktas pga akuta skador/ sjukdomar) och när jag fick hem de nya försäkringspapperna fick jag en oväntad och smått otrevlig överraskning.
Agria har självsvådligt (så klart) bestämt sig för att ge Archie reservationer på fång och andra liknande hovsjukdomar så till vida att jag om Archie skulle slaktas pga fång maximalt kan få ut 50.000:-- från hans livförsäkring. Nu ÄR Archie bara försäkrad för 40.000:-- i det som förr kallades A1 men ändå. Ja, ja....bolaget ser till att gardera sig så mycket de bara kan...föga förvånande och inget vi inte har märkt av förut.
Lite intressant att de valde att lämna denna reservation nu, nästan 1 år efter fången.
Samtidigt så orkar jag inte bry mig eftersom jag som sagt ändå inte tänker höja hans livförsäkring mer eftersom den kostar så mycket redan som det är.
Minns Ni förresten att Agria för ett tag sedan också sänkte maximala ersättningsnivån man kan få per år för hältor (frakturer exkluderade) till 12.000:--?
Nu kan man teckna en tilläggsförsäkring genom vilken man kan få ersatt veterinärvård för upp till 30.000:-- i stället och då till en kostnad av 1200:--/ år.
Med tanke på hur lätt det är att komma upp i summor över 12000:-- när hästen blir långvarigt halt så valde jag faktiskt att teckna denna försäkring (heter Agria Hältor/ rörelsestörningar) eftersom det "bara" handlar om en extra kostnad på 100:-- i månaden på den redan svindyra försäkringen.
Om ni undrar hur det ser ut när jag tävlar.....
...så blir ni inte mycket klokare av att titta på denna film som Lina tog i söndags :=).
Man ser i princip ingenting utom (desto tråkigare) att den ena skänkelvikningen är nästan obefintlig (betyg 5) och att det i varje fall ser ut som att jag SLITER Archie bakåt i ryggningen (betyg 7).
Om någon undrar varför Archie piskar argt med svansen i någon sekvens så var det för att det i ridhuset (!) fanns en del flugor medan framridningen var så insektsfri som man bara kunde önska. Mycket märkligt och det störde tyvärr en del.
http://www.youtube.com/watch?v=MgFogfAvnzE&feature=player_embedded
Man ser i princip ingenting utom (desto tråkigare) att den ena skänkelvikningen är nästan obefintlig (betyg 5) och att det i varje fall ser ut som att jag SLITER Archie bakåt i ryggningen (betyg 7).
Om någon undrar varför Archie piskar argt med svansen i någon sekvens så var det för att det i ridhuset (!) fanns en del flugor medan framridningen var så insektsfri som man bara kunde önska. Mycket märkligt och det störde tyvärr en del.
http://www.youtube.com/watch?v=MgFogfAvnzE&feature=player_embedded
tisdagen den 22:e september 2009
Det är inte lätt att inte upprepa sig :=)!
Kollade som hastigast igenom vad jag skrev på bloggen förra året vid den här tiden och om man läser inlägget från den 9 september 2008 så inser man att det mesta som jag skrivit om i veckans inlägg om klippning redan står där :=).
Fast det är kanske ändå bättre att vara TJATIG men KONSEKVENT än att helt plötsligt komma med åsikter och idéer som strider mot allt vad man tidigare förespråkat?
Fast å tredje sidan är väl ingen för gammal för att kunna ändra sig :=)?
Fast det är kanske ändå bättre att vara TJATIG men KONSEKVENT än att helt plötsligt komma med åsikter och idéer som strider mot allt vad man tidigare förespråkat?
Fast å tredje sidan är väl ingen för gammal för att kunna ändra sig :=)?
måndagen den 21:e september 2009
Nu är det klippt!
Höstens första klippning av en stycken jättehårboll (läs: Birk) avklarades igår.
Tack och lov är han nästan lika fostrad som den vid klippning fastcementerade Archie så hela proceduren tog bara ca 40 minuter exklusive huvud och ben.
Med stigande ålder och bättre ekonomi har jag blivit mer och mer ovillig att klippa andra hästar än just mina egna som är så fogliga medan jag som fattig student såg mig tvingad att ge mig i kast med vilka vansinnesprojekt som helst (läs: hästar som ingen annan ville, dvs VÅGADE klippa) för att få ihop pengar till träningar och tävlingar.
Idag är de pengar en klippning inbringar varken värda den ryggvärk jag kan få ibland (jag är tydligen inte 20 år längre....) och definitivt inte de enorma risker man utsätter sig för om man klipper en "dum" häst (fråga mig- jag har blivit sparkad mer än en gång). Inte ens de hästar som "bara" dansar omkring på stallgången och därmed tar dubbelt så lång tid att klippa som mina stenstoder ids jag befatta mig med; det överlåter jag åt andra.
För Archies del blir det nog klippning i nästa vecka, det kan vara skönt att ha detta avklarat innan flytten till det nya stallet och jag är dessutom allergisk mot allt vad vinterpäls heter.
Jag tycker så synd om dom som har hästar som verkligen får panik av klippmaskinen och antingen tvingas anlita veterinär för en kraftig sedering innan de vågar plocka fram klippmaskinen eller som helt enkelt "väljer" att rida på en häst med jättepäls som svettas och sedan står våt och med äcklig intorkad päls i timmar.
Vi har en häst i stallet som är mer eller mindre omöjlig att klippa och jag har redan aviserat att det inte finns DE pengar i världen som skulle förmå mig att ens försöka klippa den. Jag har sett hästen leka Spanska Ridskolan på stallgången i evigheter innan man ens har lyckats sätta saxen MOT hästens kropp och sist var den så hårt sederad att folk mer eller minder fick stå och stötta upp den så att den inte skulle rasa ihop på stallgången. Inte kul alls, särskilt som det är en tävlingshäst som dessutom får riktigt lång päls.
Annars ser man stora skillnader i "pälslängd" på våra hästar på riskolan, en del hästar har superkort hårrem och har aldrig behövt klippas medan andra hade kunnat klippas mer eller mindre året om.
Många påstår att täcken förhindrar att pälsen växer så mycket och börjar därför täcka hästarna redan mitt i sommaren mer eller mindre.
Ja, vad säger era samlade erfarenheter? Hjälper täcken?
Själv är jag väldigt tveksam till om man kan fördröja/ förhindra pälstillväxt hos hästar genom att täcka dom.
Dessutom tycker jag att det är på halsen och under magen håren blir som längst (dvs där täcket inte täcker)och gör hästen svettig så man behöver ÄNDÅ klippa om man vill hålla hästen torr och osvettig.
Tack och lov är han nästan lika fostrad som den vid klippning fastcementerade Archie så hela proceduren tog bara ca 40 minuter exklusive huvud och ben.
Med stigande ålder och bättre ekonomi har jag blivit mer och mer ovillig att klippa andra hästar än just mina egna som är så fogliga medan jag som fattig student såg mig tvingad att ge mig i kast med vilka vansinnesprojekt som helst (läs: hästar som ingen annan ville, dvs VÅGADE klippa) för att få ihop pengar till träningar och tävlingar.
Idag är de pengar en klippning inbringar varken värda den ryggvärk jag kan få ibland (jag är tydligen inte 20 år längre....) och definitivt inte de enorma risker man utsätter sig för om man klipper en "dum" häst (fråga mig- jag har blivit sparkad mer än en gång). Inte ens de hästar som "bara" dansar omkring på stallgången och därmed tar dubbelt så lång tid att klippa som mina stenstoder ids jag befatta mig med; det överlåter jag åt andra.
För Archies del blir det nog klippning i nästa vecka, det kan vara skönt att ha detta avklarat innan flytten till det nya stallet och jag är dessutom allergisk mot allt vad vinterpäls heter.
Jag tycker så synd om dom som har hästar som verkligen får panik av klippmaskinen och antingen tvingas anlita veterinär för en kraftig sedering innan de vågar plocka fram klippmaskinen eller som helt enkelt "väljer" att rida på en häst med jättepäls som svettas och sedan står våt och med äcklig intorkad päls i timmar.
Vi har en häst i stallet som är mer eller mindre omöjlig att klippa och jag har redan aviserat att det inte finns DE pengar i världen som skulle förmå mig att ens försöka klippa den. Jag har sett hästen leka Spanska Ridskolan på stallgången i evigheter innan man ens har lyckats sätta saxen MOT hästens kropp och sist var den så hårt sederad att folk mer eller minder fick stå och stötta upp den så att den inte skulle rasa ihop på stallgången. Inte kul alls, särskilt som det är en tävlingshäst som dessutom får riktigt lång päls.
Annars ser man stora skillnader i "pälslängd" på våra hästar på riskolan, en del hästar har superkort hårrem och har aldrig behövt klippas medan andra hade kunnat klippas mer eller mindre året om.
Många påstår att täcken förhindrar att pälsen växer så mycket och börjar därför täcka hästarna redan mitt i sommaren mer eller mindre.
Ja, vad säger era samlade erfarenheter? Hjälper täcken?
Själv är jag väldigt tveksam till om man kan fördröja/ förhindra pälstillväxt hos hästar genom att täcka dom.
Dessutom tycker jag att det är på halsen och under magen håren blir som längst (dvs där täcket inte täcker)och gör hästen svettig så man behöver ÄNDÅ klippa om man vill hålla hästen torr och osvettig.
söndagen den 20:e september 2009
Veckan som gått
En omskriven krabat! Ligger hon och lurar på någon katt månne? Eller kanske en kanin?
Under veckan som gått har det vissa morgnar varit långt under 10 grader men vädret har nästan hela tiden varit bokstavligen strålande med mycket sol och värme senare på dagen.
Soyas mystiska ögonskada som hon fick i onsdags läkte mirakulöst mer eller mindre över dagen och jag är än en gång tacksam över att mina djur brukar vara lättbehandlade, "icke-pjoskiga" och snabbt återhämta sig.
Jag tror ju stenhårt på att en god fysik, ett starkt psyke och ett allmänt positivt sätt att se på livet främjar hälsan och kan vara direkt avgörande OM man skulle drabbas av sjukdomar/ skador och detta gäller inte minst djur och inte bara människor. Jag tycker dessutom att just mina egna hundar och hästar har bevisat detta så många gånger att det för mig inte är någon tveksamhet kring att det jag tror på stämmer.
Flytten till det nya stallet närmar sig och jag ser mycket fram emot att prova något nytt. Vi (Soya och jag) har varit och hälsat på i stallet 2 gånger under veckan och har hunnit träffa de flesta som redan står i "mitt" stall (det finns 2 stall på anläggningen- ett större och ett mindre där Archie ska stå).
Vi har ju under veckan haft en extremt livlig debatt kring jakt i allmänhet och harar och kaniner i synnerhet (besöksrekord på bloggen om jag inte har fel- nästan 900 läsningar på en vecka mot vanligtvis ca 700) och jag har blivit jämförd med allt från en ELEFANT (!!!) av signaturen Kattägare till Hitler av Tova! Intressant!
Otroligt nog (eftersom jag inte sett det tidigare trots att vi bor här sedan mer än 6år tillbaka) så såg Soya och jag ett jaktlag just i lördags (då vi promenerade till nya stallet) där en hund jagade en hare i "tusen kilometer".
Själv blev jag livrädd att Soya skulle se spektaklet och bestämma sig för att hjälpa till så jag gick raskt en annan väg för att undkomma jaktlaget.
Det var ju inte så länge sedan jag läste i Ridsport om att en jägare hade skjutit en HÄST i tron att det var en ÄLG och inte nog med DET, han fick inte ens något STRAFF?!?!?
Jag hann i lördags tänka att jag inte ville att Soya i det skarpa solljuset skulle bli misstagen för en hare (eller att JAG skulle tas för gud vet vilket djur) så det var skönt att undkomma med hälsan i behåll och utan att någon av oss blev beskjuten :=). Fast det hade nog varit RÄTT ÅT OSS misstänker jag att vissa bloggläsare tänker *SKRATT*!
På hemmafronten hann jag i veckan plocka, skala, skiva ner och frysa in några av de MILJONER äpplen som vårt enda träd ger oss varje år.
När vi flyttade hit var det någon (o?)kunnig som påstod att äppelträd bara ger bra skördar vartannat år men det måste vårt träd ha missat för vi översköljs som sagt av frukt varje sommar och höst.
Eftersom äppelkaka med vaniljsås är en av mina absoluta favoriträtter som jag kan äta till frukost, middag och kvällsmat passar det bra med att ha just ett äppelträd (päronen får Archie äta) men det är liiite drygt att stå och skala och skala utan att se ett slut på det hela.
När jag ändå var så huslig passade jag på att göra typ 10 portioner köttfärssås åt mig själv (jag har oftast med mig lunch på jobbet) och en lika enorm levergryta åt Soya.
Helgen avslutades som så ofta med en liten tävling och vi fick den rosett vi så länge suktat över!
Förresten: veckans matematikpris ger jag till Sally som i Ullared i lördags, då hon hade med sig 800 kronor att handla för fick höra slutsumman 799 kronor och 50 öre i kassan! Och detta utan att ha haft en miniräknare med sig! Det ni!!!
Äntligen!
Jag frågade ju förra helgen när jag skulle få en rosett efter att ha haft sådant oflyt under lång tid och för några timmar sedan kom svaret: IDAG!!!!
Glädjande nog bröt Archie inte sin svit där han 3 år i rad, dvs som både 4, 5 och nu 6 åring placerade sig på Landskrona ridklubbs hösttävlingar där vi liksom förra året red LA:1.
Även om jag inte hade samma superfina känsla på varken framridningen eller inne på banan som förra helgen så räckte poängen och procenten (67%) till en 4:e placering (av totalt 5 placerade) och det var bara att tacka och ta emot.
På tal om våra diskussioner kring jakt, harar och kaniner i veckan så rusade plöstligt en kanin in på framridningen i full "sken" och sprang sedan omkring en bra stund innan den gav sig iväg och jag väntade mig nästan att se en hund komma rusande efter (Soya låg dock tryggt inlåst i bilen) men tydligen kan kaniner få "frispel" även utan MIN inblandning :=).
Glädjande nog bröt Archie inte sin svit där han 3 år i rad, dvs som både 4, 5 och nu 6 åring placerade sig på Landskrona ridklubbs hösttävlingar där vi liksom förra året red LA:1.
Även om jag inte hade samma superfina känsla på varken framridningen eller inne på banan som förra helgen så räckte poängen och procenten (67%) till en 4:e placering (av totalt 5 placerade) och det var bara att tacka och ta emot.
På tal om våra diskussioner kring jakt, harar och kaniner i veckan så rusade plöstligt en kanin in på framridningen i full "sken" och sprang sedan omkring en bra stund innan den gav sig iväg och jag väntade mig nästan att se en hund komma rusande efter (Soya låg dock tryggt inlåst i bilen) men tydligen kan kaniner få "frispel" även utan MIN inblandning :=).
fredagen den 18:e september 2009
Frågor kring Djurskyddslagen från lagbrytaren
I tidigare inlägg i veckan då jag erkände att jag (liksom tusentals andra hundägare i Sverige, I´m sure) ibland är en lagbrytare fick vi av en skribent veta vad Djurskyddslagen säger:
"Lagen om tillsyn över hund och katt säger även att under perioden 1 mars-20 augusti ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under resten av året ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt (undantag enbart i samband med jakt)."
Jag har funderat en hel del på detta och jag ska berätta varför. Jag förstår VERKLIGEN "andemeningen" med lagen och skulle tex aldrig gå med Soya lös i en skog eftersom jag vet att hon har en stark jaktinstinkt MEN:
Om man ska hårddra denna lag så skulle man (i alla fall JAG) inte kunna ha min hund lös i princip någonstans, knappast ens i min egen trädgård, eller har jag missförstått lagen (läs NOGA sista meningen i citatet ovan)?
För att ta ett exempel så vimlar det av kaniner kring vårt stall trots att vår ridskola alltså ligger i Malmö, Sveriges tredje största stad (alltså en STOR-stad). Kaninerna kan ibland i princip befinna sig näst intill utanför stallet eller i vart fall kanske 50 meter därifrån.
Då skulle man alltså alltid vara tvungen att ha hunden kopplad kring stallet för det kan ju faktiskt dyka upp "vilt" till vilket kaniner räknas.
Ett ännu tydligare exempel på att allt inte är "svart eller vitt" och som till viss del också kan förklara min "lagolydnad" är följande:
Vid ett tillfälle för ett tag sedan då jag gick med Soya på en HUNDRASTPLATS (där det rimligen borde vara tillåtet att ha hunden lös) försvann hon in i en buske och när jag såg henne igen (det hann inte gå ens några minuter) så stod hon bredvid en stendöd, oblodig kanin. Jag såg ingen jakt och kan således inte svära till att Soya var varken skyldig eller oskyldig till kaninens öde men ponera att det var hon som hade dödat den. Har jag då brutit mot Djurskyddslagen eller gäller inte den på hundrastplatser trots att det KAN finnas vilt på dessa?
Eller måste men i alla lägen se till att hunden inte springer in i något buskage där man inte kan se den, även på hundrastplatser?
Och gäller Djurskyddslagen inne i folks trädgårdar?
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg dödade Soya en hare inne i en grannes trädgård (knäckte nacken på den). Hur otroligt det än kan låta gick jag och en vän med våra hundar precis utanför trädgården och från ingenstans dök en hare upp och sprang MOT oss och Soya. Hon tog den på 5 sekunder (ingen jakt där inte) och jag hann inte ens blinka men frågan är alltså: var det ett brott mot Djurskyddslagen?
På tal om kaniner som springer MOT en så var jag med om en jätteotäck händelse när jag hade min schäfer för över 20 år sedan.
Då vi var ute och gick kom också en kanin springande mot oss; den rusade faktiskt mer eller mindre på hunden. Jag fick förklaringen då jag kom närmare och såg att kaninen saknade ögon (!!!), förmodligen drabbad av kaninpest som i alla fall då härjade i våra trakter (vet inte hur det är nu). Den stackars kaninen sprang hit och dit och såg helt "maläten" ut förutom att den då bara hade hålor där ögonen suttit.
Jag ville inget hellre än att min hund skulle döda den så att den slapp lida men hon bara nosade på den och fattade inte vad som förväntades av henne.
Själv hade jag inget tillhygge att avliva kaninen med (brukar inte gå omkring med varken bössa eller hammare :=)) och några stora stenar låg inte och väntade på att användas som mordvapen. Och ska jag vara ärlig så var jag aldeles för "blödig" på den tiden för att KUNNA döda en kanin ens om jag hade haft något att göra det med och jag tror inte jag hade klarat av det idag heller. Så vi fick lämna stackaren åt sitt öde.....hemskt men sant!
"Lagen om tillsyn över hund och katt säger även att under perioden 1 mars-20 augusti ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under resten av året ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt (undantag enbart i samband med jakt)."
Jag har funderat en hel del på detta och jag ska berätta varför. Jag förstår VERKLIGEN "andemeningen" med lagen och skulle tex aldrig gå med Soya lös i en skog eftersom jag vet att hon har en stark jaktinstinkt MEN:
Om man ska hårddra denna lag så skulle man (i alla fall JAG) inte kunna ha min hund lös i princip någonstans, knappast ens i min egen trädgård, eller har jag missförstått lagen (läs NOGA sista meningen i citatet ovan)?
För att ta ett exempel så vimlar det av kaniner kring vårt stall trots att vår ridskola alltså ligger i Malmö, Sveriges tredje största stad (alltså en STOR-stad). Kaninerna kan ibland i princip befinna sig näst intill utanför stallet eller i vart fall kanske 50 meter därifrån.
Då skulle man alltså alltid vara tvungen att ha hunden kopplad kring stallet för det kan ju faktiskt dyka upp "vilt" till vilket kaniner räknas.
Ett ännu tydligare exempel på att allt inte är "svart eller vitt" och som till viss del också kan förklara min "lagolydnad" är följande:
Vid ett tillfälle för ett tag sedan då jag gick med Soya på en HUNDRASTPLATS (där det rimligen borde vara tillåtet att ha hunden lös) försvann hon in i en buske och när jag såg henne igen (det hann inte gå ens några minuter) så stod hon bredvid en stendöd, oblodig kanin. Jag såg ingen jakt och kan således inte svära till att Soya var varken skyldig eller oskyldig till kaninens öde men ponera att det var hon som hade dödat den. Har jag då brutit mot Djurskyddslagen eller gäller inte den på hundrastplatser trots att det KAN finnas vilt på dessa?
Eller måste men i alla lägen se till att hunden inte springer in i något buskage där man inte kan se den, även på hundrastplatser?
Och gäller Djurskyddslagen inne i folks trädgårdar?
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg dödade Soya en hare inne i en grannes trädgård (knäckte nacken på den). Hur otroligt det än kan låta gick jag och en vän med våra hundar precis utanför trädgården och från ingenstans dök en hare upp och sprang MOT oss och Soya. Hon tog den på 5 sekunder (ingen jakt där inte) och jag hann inte ens blinka men frågan är alltså: var det ett brott mot Djurskyddslagen?
På tal om kaniner som springer MOT en så var jag med om en jätteotäck händelse när jag hade min schäfer för över 20 år sedan.
Då vi var ute och gick kom också en kanin springande mot oss; den rusade faktiskt mer eller mindre på hunden. Jag fick förklaringen då jag kom närmare och såg att kaninen saknade ögon (!!!), förmodligen drabbad av kaninpest som i alla fall då härjade i våra trakter (vet inte hur det är nu). Den stackars kaninen sprang hit och dit och såg helt "maläten" ut förutom att den då bara hade hålor där ögonen suttit.
Jag ville inget hellre än att min hund skulle döda den så att den slapp lida men hon bara nosade på den och fattade inte vad som förväntades av henne.
Själv hade jag inget tillhygge att avliva kaninen med (brukar inte gå omkring med varken bössa eller hammare :=)) och några stora stenar låg inte och väntade på att användas som mordvapen. Och ska jag vara ärlig så var jag aldeles för "blödig" på den tiden för att KUNNA döda en kanin ens om jag hade haft något att göra det med och jag tror inte jag hade klarat av det idag heller. Så vi fick lämna stackaren åt sitt öde.....hemskt men sant!
torsdagen den 17:e september 2009
Hund-Ipren = godis!
I samband med att Archie hade fång förra året ställde jag här på bloggen frågan varför man inte kan göra/ tillverka Fenylbutazon som smakar gott.
Det är nog inte bara jag som har haft ett "bry" med att tvångsmata hästen med detta pulver och det vore onekligen smidigare om hästen frivilligt ville äta det.
Nu när Soya fick sin ögonskada fick hon smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter (Rimadyl) som enligt apotekarien är "Ipren för hundar" och snacka om skillnad mot den otäcka "Buttan".
Soya äter Rimadylen ur min hand (luktar som hundgodis) och jag inser att det verkligen är av största vikt att förvara denna burk på ett säkert ställe.
Märkligt att man alltså kan göra en så himla god medicin för hundar (som är långt lättare att tvångsmata än en stor häst som kör upp skallen flera meter upp i luften) medan Fenylbutazonet som har funnits på marknaden så länge jag kan minnas inte har gått att göra mer tilltalande?
Det är nog inte bara jag som har haft ett "bry" med att tvångsmata hästen med detta pulver och det vore onekligen smidigare om hästen frivilligt ville äta det.
Nu när Soya fick sin ögonskada fick hon smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter (Rimadyl) som enligt apotekarien är "Ipren för hundar" och snacka om skillnad mot den otäcka "Buttan".
Soya äter Rimadylen ur min hand (luktar som hundgodis) och jag inser att det verkligen är av största vikt att förvara denna burk på ett säkert ställe.
Märkligt att man alltså kan göra en så himla god medicin för hundar (som är långt lättare att tvångsmata än en stor häst som kör upp skallen flera meter upp i luften) medan Fenylbutazonet som har funnits på marknaden så länge jag kan minnas inte har gått att göra mer tilltalande?
onsdagen den 16:e september 2009
Skillnaden mellan möss, råttor, kaniner, harar och för all del MYROR :=)
Bloggkommentarer som jag har fått efter dagens inlägg om Soyas ögonskada (som redan verkar vara läkt förresten) är sådant som jag verkligen uppskattar som skribent. JAG får input och verkligen en möjlighet att tänka till, kanske omvärdera vissa åsikter eller bara ta del av andras synpunkter och erfarenheter kring olika frågor.
Efter att ha läst kommentarerna idag insåg jag tex något som jag helt ovetenskapligt tror stämmer till 100% men som jag inte tidigare reflekterat över och det är, precis som jag svarade en skribent, att de flesta säkerligen inte tycker att det är det minsta hemskt om en katt dödar en mus eller en råtta (helst det sistnämnda) medan samma människor tycker att det är förfärligt, förkastligt osv om en hund dödar en kanin eller hare.
Hade jag skrivit att Soya var expert på att döda/ äta mördarsniglar hade jag säkert fått förfrågningar om jag inte kunde avla på henne för att få fram ÄNNU FLER snigelutrotare :=).
VARFÖR?
Samtliga dessa djur är ju en form av skadedjur!
JAG tror att det beror på att den "allmäna synen" på råttor och sniglar är att de är äckliga medan kaniner anses som "söta".
När Soya dödade en hare i en grannes trädgård (hans trädgård är inte inhängnad och gränsar till en allmänning där jag brukar gå med Soya) trodde jag att han, likt de flesta människor, skulle reagera mycket negativt på detta mord men han såg bara GLAD ut.
Då jag kommenterade hans muntra uppsyn sa han att kaniner och harar hade förstört så mycket i hans trädgård att han bara var glad att det fanns en mindre av dessa fördärvare.
Men så tror jag som sagt inte att gemene man tänker.
Och vad gäller katter så är det väl därför en del skaffar katter till sina lantbruk/gårdar/stall. För att de SKA hålla råttor och möss i schack= DÖDA?
Att 99 % av jordens befolkning "glatt" trampar ihjäl alla insekter, myror framför allt, utan att ens tänka på det beror väl på att man inte hade kunnat gå omkring och tänka på var man sätter förtterna HELA tiden samt att man kanske också anser att insekters liv är mindre värda än större djurs. Eller?
Efter att ha läst kommentarerna idag insåg jag tex något som jag helt ovetenskapligt tror stämmer till 100% men som jag inte tidigare reflekterat över och det är, precis som jag svarade en skribent, att de flesta säkerligen inte tycker att det är det minsta hemskt om en katt dödar en mus eller en råtta (helst det sistnämnda) medan samma människor tycker att det är förfärligt, förkastligt osv om en hund dödar en kanin eller hare.
Hade jag skrivit att Soya var expert på att döda/ äta mördarsniglar hade jag säkert fått förfrågningar om jag inte kunde avla på henne för att få fram ÄNNU FLER snigelutrotare :=).
VARFÖR?
Samtliga dessa djur är ju en form av skadedjur!
JAG tror att det beror på att den "allmäna synen" på råttor och sniglar är att de är äckliga medan kaniner anses som "söta".
När Soya dödade en hare i en grannes trädgård (hans trädgård är inte inhängnad och gränsar till en allmänning där jag brukar gå med Soya) trodde jag att han, likt de flesta människor, skulle reagera mycket negativt på detta mord men han såg bara GLAD ut.
Då jag kommenterade hans muntra uppsyn sa han att kaniner och harar hade förstört så mycket i hans trädgård att han bara var glad att det fanns en mindre av dessa fördärvare.
Men så tror jag som sagt inte att gemene man tänker.
Och vad gäller katter så är det väl därför en del skaffar katter till sina lantbruk/gårdar/stall. För att de SKA hålla råttor och möss i schack= DÖDA?
Att 99 % av jordens befolkning "glatt" trampar ihjäl alla insekter, myror framför allt, utan att ens tänka på det beror väl på att man inte hade kunnat gå omkring och tänka på var man sätter förtterna HELA tiden samt att man kanske också anser att insekters liv är mindre värda än större djurs. Eller?
Usch vilket trist sammanträffande!
Livet är verkligen fullt av mycket märkliga och ibland tråkiga sammanträffanden.....
I förrgår var jag och hälsade på i Archies nya stall och hade då som vanligt Soya med mig. Och Soya passade, som vanligt, på att jaga de katter hon såg. Hon springer efter dom tills de stannar, sedan viftar hon på svansen och vill leka vilket ingen katt hittills varit intresserad av :=).
Hur som helst...när jag kom hem och hade gått och lagt mig låg jag och tänkte på det nya stallet, katterna osv och slogs då av tanken hur hemskt det hade varit om någon katt klöste Soya i ögonen så att hon blev blind eller fick andra ögonskador.
Tänkte på min mammas hund, en pekingese som i många år levde utan ett öga pga någon ögonsjukdom han fick (pekingeser har väldigt utbuktande ögon) och funderade över hur trist det vore om Soya skulle gå samma öde till mötes.
Nästa dag, dvs igår morse, hade jag med mig Soya i stallet och vi hann inte vara där i många minuter förrän hon plötsligt stod bredvid mig med ena ögat helt ihopknipt.
Jag blev livrädd men tänkte ändå att hon kanske hade fått något i ögat (halm, hö, sand, whatever.....stallet kryllar ju av småpartiklar av olika slag) och att det nog snart skulle gå över.
Medan jag red kastade jag hela tiden oroliga blickar på Soya som låg i manegen men jag tyckte inte att hon öppnade ögat mer än lite då och då och då bara som en springa.
För att göra en lång historia kort blev jag så bekymrad att jag körde henne till djursjukhuset som tack och lov bara ligger kanske 500 meter från stallet och har jour dygnet runt.
Väl på sjukhuset och efter någon timmes väntan (tur att man har en förstående arbetsgivare....) fick vi träffa en veterinär som till skillnad från mig inte trodde att Soya hade fått in något i ögat (jag hade själv spolat det med koksalt redan i stallet utan resultat) utan att hon hade fått en smäll eller slagit emot något. Detta tyckte jag lät väldigt osannolikt för jag tycker att jag dels borde ha sett detta och framför allt hört Soya om hon hade slagit sig så pass men jag kommer ändå ingen vart med att spekulera i detta.
Soya fick i alla fall ögondroppar och smärtstillande tabletter och faktiskt var ögat nästan "så gott som nytt" redan på kvällen. I morse såg det också jättefint ut och det är bara att hoppas att det håller i sig. Man vet ju själv hur oerhört irriterande det är om man har något i ögat eller har ögonsmärtor, jag har vid två tillfällen råkat ut för ögonskador som varit pyttesmå men ändå gjort jätteont.
Ena gången skulle jag lyfta upp några reklamblad från hallgolvet (bodde då i lägenhet och reklamen hade singlat ner via brevinkastet) och när jag lyfte upp papperna föll det sig inte bättre än att jag råkade sticka en kant av ett papper rakt in i mitt eget öga?!?!?
Ofattbart hur man bara kan göra något så klumpigt och mitt öga rann i flera dagar av det hål jag måste ha gjort på hornhinnan.
En annan gång satt jag i soffan och läste tidningen när jag plötsligt kände att jag fick något i ögat och efter idogt gnuggande och sköjningar med vatten var jag till slut tvungen att köra till sjukhuset (!!!) för att de skulle spola ur ögat. Då hade jag också hunnit skada hornhinnan så där ser man hur lätt detta görs!
För att återgå till Soya lär jag som sagt inte få veta hur hon skadade sitt öga men det är bara att vara tacksam över att det inte var värre ändå. Fast nog var det ett konstigt sammanträffande att jag kvällen innan hade bekymrat mig för hennes ögon?
Och när jag kom till jobbet och berättade om hennes öga var det ingen som blev förvånad.
Vår arbetsplats verkar sedan knappa 3 veckor tillbaka vara drabbad av någon slags förbannelse och en arbetskamrat sa halvt på skämt att vi nog får fundera på att ta hit något "utdrivare av ondska" av något slag.
På en arbetsplats på ca 20 personer har vi alltså på ca 3 veckor råkat ut för följande:
Arbetskamrat A:s son (8 år) ramlade och fick en jättekraftig hjärnskakning.
Arbetskamrat B:s dotter (9 år) ramlade, svimmade och fick en stor bula i huvudet.
Arbetskamrat C:s son (5 år) fick plötsligt ont i sin fot och kunde knappt gå i flera dagar.
Arbetskamrat D råkade ut för en bilolycka då hela hennes bil blev demolerad men hon och barnen klarade sig.
Samma arbetskamrats (D) son, 6 år ramlade och fick ett djupt sår i huvudet.
Arbetskamrat E, 64 år fick en hjärtattack på gatan, ramlade ihop och dog några dagar senare!!!!!
Så i detta sammanhang är en liten ögonskada på en hund verkligen inget att höja på ögonbrynen åt!
I förrgår var jag och hälsade på i Archies nya stall och hade då som vanligt Soya med mig. Och Soya passade, som vanligt, på att jaga de katter hon såg. Hon springer efter dom tills de stannar, sedan viftar hon på svansen och vill leka vilket ingen katt hittills varit intresserad av :=).
Hur som helst...när jag kom hem och hade gått och lagt mig låg jag och tänkte på det nya stallet, katterna osv och slogs då av tanken hur hemskt det hade varit om någon katt klöste Soya i ögonen så att hon blev blind eller fick andra ögonskador.
Tänkte på min mammas hund, en pekingese som i många år levde utan ett öga pga någon ögonsjukdom han fick (pekingeser har väldigt utbuktande ögon) och funderade över hur trist det vore om Soya skulle gå samma öde till mötes.
Nästa dag, dvs igår morse, hade jag med mig Soya i stallet och vi hann inte vara där i många minuter förrän hon plötsligt stod bredvid mig med ena ögat helt ihopknipt.
Jag blev livrädd men tänkte ändå att hon kanske hade fått något i ögat (halm, hö, sand, whatever.....stallet kryllar ju av småpartiklar av olika slag) och att det nog snart skulle gå över.
Medan jag red kastade jag hela tiden oroliga blickar på Soya som låg i manegen men jag tyckte inte att hon öppnade ögat mer än lite då och då och då bara som en springa.
För att göra en lång historia kort blev jag så bekymrad att jag körde henne till djursjukhuset som tack och lov bara ligger kanske 500 meter från stallet och har jour dygnet runt.
Väl på sjukhuset och efter någon timmes väntan (tur att man har en förstående arbetsgivare....) fick vi träffa en veterinär som till skillnad från mig inte trodde att Soya hade fått in något i ögat (jag hade själv spolat det med koksalt redan i stallet utan resultat) utan att hon hade fått en smäll eller slagit emot något. Detta tyckte jag lät väldigt osannolikt för jag tycker att jag dels borde ha sett detta och framför allt hört Soya om hon hade slagit sig så pass men jag kommer ändå ingen vart med att spekulera i detta.
Soya fick i alla fall ögondroppar och smärtstillande tabletter och faktiskt var ögat nästan "så gott som nytt" redan på kvällen. I morse såg det också jättefint ut och det är bara att hoppas att det håller i sig. Man vet ju själv hur oerhört irriterande det är om man har något i ögat eller har ögonsmärtor, jag har vid två tillfällen råkat ut för ögonskador som varit pyttesmå men ändå gjort jätteont.
Ena gången skulle jag lyfta upp några reklamblad från hallgolvet (bodde då i lägenhet och reklamen hade singlat ner via brevinkastet) och när jag lyfte upp papperna föll det sig inte bättre än att jag råkade sticka en kant av ett papper rakt in i mitt eget öga?!?!?
Ofattbart hur man bara kan göra något så klumpigt och mitt öga rann i flera dagar av det hål jag måste ha gjort på hornhinnan.
En annan gång satt jag i soffan och läste tidningen när jag plötsligt kände att jag fick något i ögat och efter idogt gnuggande och sköjningar med vatten var jag till slut tvungen att köra till sjukhuset (!!!) för att de skulle spola ur ögat. Då hade jag också hunnit skada hornhinnan så där ser man hur lätt detta görs!
För att återgå till Soya lär jag som sagt inte få veta hur hon skadade sitt öga men det är bara att vara tacksam över att det inte var värre ändå. Fast nog var det ett konstigt sammanträffande att jag kvällen innan hade bekymrat mig för hennes ögon?
Och när jag kom till jobbet och berättade om hennes öga var det ingen som blev förvånad.
Vår arbetsplats verkar sedan knappa 3 veckor tillbaka vara drabbad av någon slags förbannelse och en arbetskamrat sa halvt på skämt att vi nog får fundera på att ta hit något "utdrivare av ondska" av något slag.
På en arbetsplats på ca 20 personer har vi alltså på ca 3 veckor råkat ut för följande:
Arbetskamrat A:s son (8 år) ramlade och fick en jättekraftig hjärnskakning.
Arbetskamrat B:s dotter (9 år) ramlade, svimmade och fick en stor bula i huvudet.
Arbetskamrat C:s son (5 år) fick plötsligt ont i sin fot och kunde knappt gå i flera dagar.
Arbetskamrat D råkade ut för en bilolycka då hela hennes bil blev demolerad men hon och barnen klarade sig.
Samma arbetskamrats (D) son, 6 år ramlade och fick ett djupt sår i huvudet.
Arbetskamrat E, 64 år fick en hjärtattack på gatan, ramlade ihop och dog några dagar senare!!!!!
Så i detta sammanhang är en liten ögonskada på en hund verkligen inget att höja på ögonbrynen åt!
måndagen den 14:e september 2009
Förra veckans "annonsmysterium" är löst :=)!
Minns ni de roliga annonserna i förra veckan (på Blocket) där någon dels ville sälja en hästtransport (för att hon hatade hästar och åsnor) och sedermera även ett varmblod?
Här på bloggen spekulerade vi ju hej vilt om det var ett skämt eller inte och det trodde väl de flesta att det var.
När jag slutligen tänkte ringa och kolla saken var annonserna borttagna och då trodde jag att vi skulle få leva i ovisshet för evigt.
Men ibland kommer hjälpen från det mest oväntade hållet, denna gången från maken Micke :=).
Även Micke läser bloggen ibland (säkert oftare än han vill kännas vid, ha ha) och han hade minsann svaret på vårt annonsmysterium!
Det visade sig nämligen att det var en av hans kunder (Agneta) som fyllde 40 år som hade utsatts för detta practical joke med annonserna, en ganska rolig födelsedagspresent kan man ju tycka, eller vad säger ni?
Fast få nu inga idéeer och annonsera ut varken ett vackert svart halvblod eller en lika vacker svart whippet den 7 oktober är ni snälla. Såååå roligt var det inte :=)!
Här på bloggen spekulerade vi ju hej vilt om det var ett skämt eller inte och det trodde väl de flesta att det var.
När jag slutligen tänkte ringa och kolla saken var annonserna borttagna och då trodde jag att vi skulle få leva i ovisshet för evigt.
Men ibland kommer hjälpen från det mest oväntade hållet, denna gången från maken Micke :=).
Även Micke läser bloggen ibland (säkert oftare än han vill kännas vid, ha ha) och han hade minsann svaret på vårt annonsmysterium!
Det visade sig nämligen att det var en av hans kunder (Agneta) som fyllde 40 år som hade utsatts för detta practical joke med annonserna, en ganska rolig födelsedagspresent kan man ju tycka, eller vad säger ni?
Fast få nu inga idéeer och annonsera ut varken ett vackert svart halvblod eller en lika vacker svart whippet den 7 oktober är ni snälla. Såååå roligt var det inte :=)!
söndagen den 13:e september 2009
Veckan som gått
Bloggen frodas verkligen just nu och under veckan har jag haft fler läsningar (777 stycken) än någonsin förr. Verkligen jättekul och jag hoppas att ni fortsätter att både läsa och kommentera!
Det mest spännande, roliga och omvälvande som hänt under den gångna veckan är att den extremt förändringsobenägna och därtill näst intill "über-kräsna" Birgitta har hittat en potentiellt lämplig stallplats åt sin guldklimp Archie.
Han ska från den 1 oktober få "prov-bo" i ett stall väldigt nära där jag själv bor och jag hoppas att jag genom detta arrangemang får en långt stressfriare hästtillvaro än vad jag haft de senaste åren.
Skulle jag av en eller annan anledning inte gilla det nya stallet efter 1 månad kommer jag att flytta tillbaka Archie till ridskolan där jag ju huserat i över 20 år och nästan betraktas som en inventarie men förhoppningsvis utfaller allt till både min och hästens belåtenhet.
Annars har det inte hänt något speciellt på hästfronten i veckan; jag har tränat för Ebba som vanligt och haft lektion med Sally som vanligt.
Tävlade på söndagen och var mycket nöjd med Archie i bägge klasserna även om vi inte fick med oss någon rosett hem.
Slutet av veckan förmörkades helt klart av att en nära kollega mycket hastigt avled av en hjärtattack vilket verkligen får en att fundera över hur fort livet kan förändras från den ena dagen till den andra. Och i det sammanhanget känns exempelvis rosetter tämligen futtiga faktiskt.
Det mest spännande, roliga och omvälvande som hänt under den gångna veckan är att den extremt förändringsobenägna och därtill näst intill "über-kräsna" Birgitta har hittat en potentiellt lämplig stallplats åt sin guldklimp Archie.
Han ska från den 1 oktober få "prov-bo" i ett stall väldigt nära där jag själv bor och jag hoppas att jag genom detta arrangemang får en långt stressfriare hästtillvaro än vad jag haft de senaste åren.
Skulle jag av en eller annan anledning inte gilla det nya stallet efter 1 månad kommer jag att flytta tillbaka Archie till ridskolan där jag ju huserat i över 20 år och nästan betraktas som en inventarie men förhoppningsvis utfaller allt till både min och hästens belåtenhet.
Annars har det inte hänt något speciellt på hästfronten i veckan; jag har tränat för Ebba som vanligt och haft lektion med Sally som vanligt.
Tävlade på söndagen och var mycket nöjd med Archie i bägge klasserna även om vi inte fick med oss någon rosett hem.
Slutet av veckan förmörkades helt klart av att en nära kollega mycket hastigt avled av en hjärtattack vilket verkligen får en att fundera över hur fort livet kan förändras från den ena dagen till den andra. Och i det sammanhanget känns exempelvis rosetter tämligen futtiga faktiskt.
NÄR får jag en rosett? (tävlingsrapport)
Idag gick det långt, långt bättre än då jag tävlade sist och då Archies ben kändes som att de kämpade i kvicksand.
Jag tyckte att jag "fick till" det mesta väldigt bra i både LA:1 och LA:3 och även på framridningarna flöt det på friktionsfritt.
I LA:1 fick vi 65, 5 % och var ÅTER första ekipage utanför placering, nerpetade av sista ekipaget i klassen. Hade jag fått en tusenlapp varje gång detta hade hänt mig hade jag varit miljonär vid det här laget, det kan jag lova.
Det känns väldigt försmädligt att vara så nära en placering men å andra sidan är det ju bättre än att komma bland de sista i klassen.
Som jag har berättat i något tidigare blogginlägg verkar det för min del ha gått troll i vissa tävlingsplatser och Skromberga är utan tvekan en av dom. Ändå fortsätter jag med en dåres envishet att åka dit och jag börjar undra varför? Kan egentligen inte ge något vettigt svar på detta då tävlingsplatsen inte ens ligger speciellt nära min klubb eller har någon annan fördel så det måste vara ren revanschlust som driver mig?
I LA:3 blev det 64% och här var jag i alla fall några ekipage från placering.
Hur som helst var jag mycket nöjd med Archies prestationer idag och jag både hoppas och tror att det lossnar på rosettfronten snart :=).
Jag tyckte att jag "fick till" det mesta väldigt bra i både LA:1 och LA:3 och även på framridningarna flöt det på friktionsfritt.
I LA:1 fick vi 65, 5 % och var ÅTER första ekipage utanför placering, nerpetade av sista ekipaget i klassen. Hade jag fått en tusenlapp varje gång detta hade hänt mig hade jag varit miljonär vid det här laget, det kan jag lova.
Det känns väldigt försmädligt att vara så nära en placering men å andra sidan är det ju bättre än att komma bland de sista i klassen.
Som jag har berättat i något tidigare blogginlägg verkar det för min del ha gått troll i vissa tävlingsplatser och Skromberga är utan tvekan en av dom. Ändå fortsätter jag med en dåres envishet att åka dit och jag börjar undra varför? Kan egentligen inte ge något vettigt svar på detta då tävlingsplatsen inte ens ligger speciellt nära min klubb eller har någon annan fördel så det måste vara ren revanschlust som driver mig?
I LA:3 blev det 64% och här var jag i alla fall några ekipage från placering.
Hur som helst var jag mycket nöjd med Archies prestationer idag och jag både hoppas och tror att det lossnar på rosettfronten snart :=).
lördagen den 12:e september 2009
Idag har Indian-Birgitta, 12 år, ridit ut!
Jag brukar med bestämdhet hävda att det finns ett skäl till att sadeln uppfanns, dvs det finns ingen som helst anledning att rida barbacka om man inte behöver.
Och jag har levt som jag har lärt i många, många år.
Kan inte minnas om jag någonsin red Heron barbacka under de 10 år jag ägde honom och Décimas och mina enstaka barbackaritter fick ett abrupt slut efter en uteritt då smarta Birgitta satt barbacka på ett halt termotäcke på hästen, utan hjälm (!!!!).
Efter att ett rådjur skuttat fram "från ingenstans" hoppade Décima till och tyvärr hoppade jag inte åt samma håll så det hela slutade med att jag landade hårt på baken i stället!
Förvisso var det rena turen att jag inte slog huvudet i stället men jag hade ändå ont så det räckte och minns att det var tämligen ansträngande att arbeta i stallet nästkommande dag saärskilt som jag skulle försöka gå så naturligt som möjligt för att inte avslöja mina skador. Ville inte ha en massa förmaningstal och särskilt inte de som handlade om hjälmanvändning så det var bara att bita ihop och se glad ut.
Sedan denna lilla incident har det alltså inte blivit fler barbackaritter och jag kan inte påstå att detta är något som jag har saknat det minsta. Som sagt så fyller sadeln en ypperlig funktion och jag har därför också alltid begagnat mig av den då jag ridit.
Idag drabbade dock latmasken mig när jag skulle skritta ut en sväng på eftermiddagen, mycket eftersom jag hade bytt till tävlingsschabraket som ska användas imorgon och jag inte ville riskera att smutsa ner det.
Så, i ren wild-and-crazy-anda lyckades jag stånka mig upp på Archie barbacka och skrittade sedan iväg med mitt ponnyhack som enda utrustning, denna gång med hjälm dock.
Både Soya och Archie skötte sig som vanligt galant vilket med min (icke)balans var tur då jag annars säkerligen hade fått ställa in morgondagens tävling.
Träffade Corre ute på ett av fälten där vi rider så jag har till och med vittne på min lilla ridtur som jag faktiskt avlutade med en viss lättnad efter en knapp timme.
Inte nog med att det inte känns speciellt säkert att rida utan sadel, jag tyckte dessutom att det var ganska obekvämt och fick lite ont i ryggen så detta får nog stanna vid ett engångsexperiment!
Och jag har levt som jag har lärt i många, många år.
Kan inte minnas om jag någonsin red Heron barbacka under de 10 år jag ägde honom och Décimas och mina enstaka barbackaritter fick ett abrupt slut efter en uteritt då smarta Birgitta satt barbacka på ett halt termotäcke på hästen, utan hjälm (!!!!).
Efter att ett rådjur skuttat fram "från ingenstans" hoppade Décima till och tyvärr hoppade jag inte åt samma håll så det hela slutade med att jag landade hårt på baken i stället!
Förvisso var det rena turen att jag inte slog huvudet i stället men jag hade ändå ont så det räckte och minns att det var tämligen ansträngande att arbeta i stallet nästkommande dag saärskilt som jag skulle försöka gå så naturligt som möjligt för att inte avslöja mina skador. Ville inte ha en massa förmaningstal och särskilt inte de som handlade om hjälmanvändning så det var bara att bita ihop och se glad ut.
Sedan denna lilla incident har det alltså inte blivit fler barbackaritter och jag kan inte påstå att detta är något som jag har saknat det minsta. Som sagt så fyller sadeln en ypperlig funktion och jag har därför också alltid begagnat mig av den då jag ridit.
Idag drabbade dock latmasken mig när jag skulle skritta ut en sväng på eftermiddagen, mycket eftersom jag hade bytt till tävlingsschabraket som ska användas imorgon och jag inte ville riskera att smutsa ner det.
Så, i ren wild-and-crazy-anda lyckades jag stånka mig upp på Archie barbacka och skrittade sedan iväg med mitt ponnyhack som enda utrustning, denna gång med hjälm dock.
Både Soya och Archie skötte sig som vanligt galant vilket med min (icke)balans var tur då jag annars säkerligen hade fått ställa in morgondagens tävling.
Träffade Corre ute på ett av fälten där vi rider så jag har till och med vittne på min lilla ridtur som jag faktiskt avlutade med en viss lättnad efter en knapp timme.
Inte nog med att det inte känns speciellt säkert att rida utan sadel, jag tyckte dessutom att det var ganska obekvämt och fick lite ont i ryggen så detta får nog stanna vid ett engångsexperiment!
fredagen den 11:e september 2009
Archie flyttar (tillfälligt eller permanent)
Som trogna bloggläsare kunnat läsa om i otaliga inlägg har jag länge letat efter ett nytt boende till Archie, antingen genom ett gårdsköp (och då får ju "övriga familjen" också ett nytt bo) eller genom byte av hästanläggning.
Jag har ju haft alla hästar jag ägt på ridskolan i Malmö och i det mesta varit mycket nöjd med detta arrangemang, annars hade jag ju inte stått kvar i över 20 år.
Men, ingenting är så bra att det inte kan göras eller finnas bättre och jag hoppas att jag nu kanske efter extremt idogt letande äntligen har funnit ett uppstallningsalternativ som kommer att passa mig ännu bättre än det i Malmö.
Stallet dit jag har planer på att flytta Archie har jag haft ett gott öga till länge eftersom det ligger på mer eller mindre promenadavstånd (!) från min bostad men olika omständigheter (framför allt på grund av att det var fullbelagt sist jag förhörde mig för snart 1 år sedan) har ändå gjort att jag inte flyttat dit.
Men så dök en annons upp på Blocket (var annars :=)) härom dagen och jag, som inte har tålamod som en dygd, kastade mig på telefonen och började operation "tusen frågor".
Efter att ha fått de svar jag velat höra :=) och efter ett personligt besök samma kväll har jag bestämt mig för att låta Archie provbo i detta stall i 1-2 månader under vilka jag kan ha kvar min box på ridskolan mot att jag betalar kallhyra för den.
Fördelen med detta stall är att jag här kan rida mycket tidigt på morgonen (06.00) och att jag därför också har möjlighet att både slippa stressa och (trots det) komma för sent till jobbet var och varannan dag.
Även hagtiderna är bättre och hästarna går här ute till 15.00 mot 11.00 på ridskolan.Att jag får sämre uteridningsmöjligheter är en "smäll" jag får ta; jag har ju aldrig varit någon friluftsfantast i vilket fall som helst. Huvudsaken är att man här kan rida ut och jag går ju själv dagligen med Soya på många av de grusvägar/ stigar där man kan rida.
Är jag riktigt ambitiös kan jag tämligen lätt till och med rida hem till vårt hus (!) även om det då innbär att jag måste korsa en ganska hårt trafikerad 90-väg. Men rent tidmässigt skulle det inte ta mig mer än kanske 30 minuter att skritta dit så det är ju inga avstånd att tala om.
Till det nya stallet hör ett 20x 60 ridhus med speglar (halleluja!!!!) på ena kortsidan och med bra ridhusbotten (halleluja igen) vilket verkligen inte är något man kan räkna med överallt. Eftersom detta med just en bra ridhusbotten är så otroligt viktig för mig har jag ratat flera andra uppstallningsalternativ där detta inte kunnat erbjudas.
Att jag kommer att spara ca 20.000 om året om jag byter till detta stall är för mig verkligen det minst viktiga i sammanhanget men dock ingen summa att förakta och man kan ju ha mycket roligt för dessa pengar.
Flytten är planerad till den 1 oktober och jag hoppas att allt blir till belåtenhet. Och blir det inte det så är det bara att återvända till ridskolan och leta vidare!
Jag har ju haft alla hästar jag ägt på ridskolan i Malmö och i det mesta varit mycket nöjd med detta arrangemang, annars hade jag ju inte stått kvar i över 20 år.
Men, ingenting är så bra att det inte kan göras eller finnas bättre och jag hoppas att jag nu kanske efter extremt idogt letande äntligen har funnit ett uppstallningsalternativ som kommer att passa mig ännu bättre än det i Malmö.
Stallet dit jag har planer på att flytta Archie har jag haft ett gott öga till länge eftersom det ligger på mer eller mindre promenadavstånd (!) från min bostad men olika omständigheter (framför allt på grund av att det var fullbelagt sist jag förhörde mig för snart 1 år sedan) har ändå gjort att jag inte flyttat dit.
Men så dök en annons upp på Blocket (var annars :=)) härom dagen och jag, som inte har tålamod som en dygd, kastade mig på telefonen och började operation "tusen frågor".
Efter att ha fått de svar jag velat höra :=) och efter ett personligt besök samma kväll har jag bestämt mig för att låta Archie provbo i detta stall i 1-2 månader under vilka jag kan ha kvar min box på ridskolan mot att jag betalar kallhyra för den.
Fördelen med detta stall är att jag här kan rida mycket tidigt på morgonen (06.00) och att jag därför också har möjlighet att både slippa stressa och (trots det) komma för sent till jobbet var och varannan dag.
Även hagtiderna är bättre och hästarna går här ute till 15.00 mot 11.00 på ridskolan.Att jag får sämre uteridningsmöjligheter är en "smäll" jag får ta; jag har ju aldrig varit någon friluftsfantast i vilket fall som helst. Huvudsaken är att man här kan rida ut och jag går ju själv dagligen med Soya på många av de grusvägar/ stigar där man kan rida.
Är jag riktigt ambitiös kan jag tämligen lätt till och med rida hem till vårt hus (!) även om det då innbär att jag måste korsa en ganska hårt trafikerad 90-väg. Men rent tidmässigt skulle det inte ta mig mer än kanske 30 minuter att skritta dit så det är ju inga avstånd att tala om.
Till det nya stallet hör ett 20x 60 ridhus med speglar (halleluja!!!!) på ena kortsidan och med bra ridhusbotten (halleluja igen) vilket verkligen inte är något man kan räkna med överallt. Eftersom detta med just en bra ridhusbotten är så otroligt viktig för mig har jag ratat flera andra uppstallningsalternativ där detta inte kunnat erbjudas.
Att jag kommer att spara ca 20.000 om året om jag byter till detta stall är för mig verkligen det minst viktiga i sammanhanget men dock ingen summa att förakta och man kan ju ha mycket roligt för dessa pengar.
Flytten är planerad till den 1 oktober och jag hoppas att allt blir till belåtenhet. Och blir det inte det så är det bara att återvända till ridskolan och leta vidare!
torsdagen den 10:e september 2009
Kolla så många whippets här då!
http://pm.webblogg.se/
Ännu en underbar bild från Soyas uppfödares blogg!
Hur många whippets kan ni räkna till :=)?
Ännu en underbar bild från Soyas uppfödares blogg!
Hur många whippets kan ni räkna till :=)?
Typiskt! (Om gårdagens annonser)
Fick en stund över och kunde inte längre tåla mig utan tänkte stilla min nyfikenhet och ringa upp den där tjejen som ville sälja både travare och släp på Blocket igår.
Men annonserna är borttagna så det mysteriet lär förbli olöst.
Förvisso är jag till 99,9 % säker på att annonserna var ett SKÄMT men var det allvar så vore det ju inte konstigt om både släp och häst hade fått nya ägare :=).
Men annonserna är borttagna så det mysteriet lär förbli olöst.
Förvisso är jag till 99,9 % säker på att annonserna var ett SKÄMT men var det allvar så vore det ju inte konstigt om både släp och häst hade fått nya ägare :=).
onsdagen den 9:e september 2009
En fördel med världens snabbaste hund- men hade det hjälpt?
För några dagar sedan var jag ute och red och hade som vanligt Soya med mig.
Plötsligt ser jag hur en gigantisk schäfer kommer rusande mot Soya och jag hinner tänka "kommer han att käka henne till kvällsmat" innan det visade sig att han snarare var intresserad av att leka än att äta :=).
Och tur var väl det :=)!
Förvisso är ju whippet en av världens snabbaste hundraser men jag har hittills (tack och lov) inte blivit varse hur Soya skulle reagera om en hund försökte attackera henne.
Kanske har ni också någon gång drömt att ni har blivit jagade och då velat springa men benen har bara klistrats fast i marken och ni har inte rubbats en milimeter?
Tänk om Soya i rena förskräckelsen hade drabbats av samma paralys?
Jag skulle nog snarare kunna tänka mig just det scenariot än att hon hade visat sin löpartalang och då blir det ju inte så muntert!
Mina greyhounds däremot undvek många slagsmål tack vare sin snabbhet. Så fort en hund ville bråka stack hundarna iväg för allt vad tygen höll och det var ju så klart ingen som hade en suck i jämförelse.
Hur som helst så ville i alla fall denna jätte-schäfer som mötte Soya leka och ägaren kom sent omsider framspringande och tog hunden. Han passade på att i översvallande ordalag berömma Archie (för att han är så snygg :=)) medan jag var lika entusiastisk över hans mycket vackra (fast mindre lydiga :=)) hund.
Ägaren ursäktade sig med att hans hund ibland "motionerade sig själv" men jag sa förlåtande att det ju inte var så konstigt när han nu hade sett en så snygg tjej (Soya- inte mig :=))!
Plötsligt ser jag hur en gigantisk schäfer kommer rusande mot Soya och jag hinner tänka "kommer han att käka henne till kvällsmat" innan det visade sig att han snarare var intresserad av att leka än att äta :=).
Och tur var väl det :=)!
Förvisso är ju whippet en av världens snabbaste hundraser men jag har hittills (tack och lov) inte blivit varse hur Soya skulle reagera om en hund försökte attackera henne.
Kanske har ni också någon gång drömt att ni har blivit jagade och då velat springa men benen har bara klistrats fast i marken och ni har inte rubbats en milimeter?
Tänk om Soya i rena förskräckelsen hade drabbats av samma paralys?
Jag skulle nog snarare kunna tänka mig just det scenariot än att hon hade visat sin löpartalang och då blir det ju inte så muntert!
Mina greyhounds däremot undvek många slagsmål tack vare sin snabbhet. Så fort en hund ville bråka stack hundarna iväg för allt vad tygen höll och det var ju så klart ingen som hade en suck i jämförelse.
Hur som helst så ville i alla fall denna jätte-schäfer som mötte Soya leka och ägaren kom sent omsider framspringande och tog hunden. Han passade på att i översvallande ordalag berömma Archie (för att han är så snygg :=)) medan jag var lika entusiastisk över hans mycket vackra (fast mindre lydiga :=)) hund.
Ägaren ursäktade sig med att hans hund ibland "motionerade sig själv" men jag sa förlåtande att det ju inte var så konstigt när han nu hade sett en så snygg tjej (Soya- inte mig :=))!
Fast nu börjar jag bli misstänksam........
Samma människa som ville sälja släpet nedan billigt då hon HATAR hästar ska även sälja ett varmblod. Ehhhh??????????
http://www.blocket.se/lund/Danskt_Varmblod_maste_saljas_omedelbart_23501307.htm?ca=23_11&w=1
http://www.blocket.se/lund/Danskt_Varmblod_maste_saljas_omedelbart_23501307.htm?ca=23_11&w=1
Någon som behöver ett släp snabbt och billigt :=)!
Vad sägs om denna annons?
http://www.blocket.se/lund/Hasttransport_maste_saljas_idag___onsdag_23501309.htm?ca=23_11&w=1
Gissar att släpet blir sålt inom en timme :=)!
http://www.blocket.se/lund/Hasttransport_maste_saljas_idag___onsdag_23501309.htm?ca=23_11&w=1
Gissar att släpet blir sålt inom en timme :=)!
tisdagen den 8:e september 2009
Suck....nu börjar täckeshysterin igen!
Noterade för någon dag sedan att täckeshysterin har börjat för i år, har redan sett ett par hästar med täcken på sig inomhus!
Då ska det sägas att det i Malmö/ Staffanstorp är mellan 13 och 16 grader varmt klockan 5 på morgonen så jag har svårt att tro att nätterna kunnat stoltsera med minusgrader och vårt stall är dessutom av den varmare sorten eftersom vi bara har fönster öppna på glänt.
Till och med jag, som verkligen tillhör kategorin frusna människor går i bara t-shirt i stallet och då är det varmt :=)!
Själv är jag glad så länge jag slipper dessa trista tyg-sjok och är övertygad om att hästarna själva tycker detsamma.
Är det så att skåningar är extra pjoskiga när det gäller att svepa in hästarna i värmande täcken?
Jag inbillar mig nästan det eftersom det verkligen inte är en ovanlig syn på dessa breddgrader men hela Sverige lider kanske av någon form av köld-skydds-hysteri?
Risken med att stå i ett stort stall där det finns täckes-hysteriker är att nya, oerfarna hästägare som kanske precis har köpt sin första häst förleds att tro att denna överdrivna täckesmani är "det rätta" och att de gör så som de ser att andra, mer erfarna hästägare gör.
Jag minns att jag själv blev påhoppad för några år sedan då en annan hästägare tyckte sååå synd om stackars Décima, denna fiiiina tävlingshäst som skulle tvingas stå utan täcke inomhus stackaren. Det var då 12 grader varmt utomhus och sol, för att inte tala om hur varmt det var i vårt stall!
Då ska det sägas att det i Malmö/ Staffanstorp är mellan 13 och 16 grader varmt klockan 5 på morgonen så jag har svårt att tro att nätterna kunnat stoltsera med minusgrader och vårt stall är dessutom av den varmare sorten eftersom vi bara har fönster öppna på glänt.
Till och med jag, som verkligen tillhör kategorin frusna människor går i bara t-shirt i stallet och då är det varmt :=)!
Själv är jag glad så länge jag slipper dessa trista tyg-sjok och är övertygad om att hästarna själva tycker detsamma.
Är det så att skåningar är extra pjoskiga när det gäller att svepa in hästarna i värmande täcken?
Jag inbillar mig nästan det eftersom det verkligen inte är en ovanlig syn på dessa breddgrader men hela Sverige lider kanske av någon form av köld-skydds-hysteri?
Risken med att stå i ett stort stall där det finns täckes-hysteriker är att nya, oerfarna hästägare som kanske precis har köpt sin första häst förleds att tro att denna överdrivna täckesmani är "det rätta" och att de gör så som de ser att andra, mer erfarna hästägare gör.
Jag minns att jag själv blev påhoppad för några år sedan då en annan hästägare tyckte sååå synd om stackars Décima, denna fiiiina tävlingshäst som skulle tvingas stå utan täcke inomhus stackaren. Det var då 12 grader varmt utomhus och sol, för att inte tala om hur varmt det var i vårt stall!
måndagen den 7:e september 2009
Här ligger jag verkligen i lä (om Ullared)
Ni som har följt bloggen länge har nog inte kunnat undvika att förstå min faiblesse för Ullared/ Gekås.
Och både bland vänner och arbetskamrater är detta lika känt och ibland en källa till lustifikationer på min bekostnad men det bjuder jag gärna på.
Härom dagen fick jag detta youtube-klipp från en spelevink till arbetskamrat, han hade tydligen haft väldigt roligt åt kvinnan i klippet.
Och efter att ha kollat på filmsnutten är det bara att inse att jag med råge mött min överman/ kvinna!
Själv är jag i Ullared kanske 3 gånger om året och stannar då på sin höjd i 4-5 timmar om ens det. Kolla och förundras!
http://www.youtube.com/watch?v=5kRH3J2jcaY
Förresten är nästa resa inplanerad till den 7 oktober, lämpligt nog på min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag :=)!
Då reser jag och 4 andra arbetskamrater iväg för att shoppa precis som vi gjorde förra året vid samma tid. Uppenbarligen lyckades jag "smitta" kollegorna med köp-sjukan så alla var lika pigga på en repris i år!
Och både bland vänner och arbetskamrater är detta lika känt och ibland en källa till lustifikationer på min bekostnad men det bjuder jag gärna på.
Härom dagen fick jag detta youtube-klipp från en spelevink till arbetskamrat, han hade tydligen haft väldigt roligt åt kvinnan i klippet.
Och efter att ha kollat på filmsnutten är det bara att inse att jag med råge mött min överman/ kvinna!
Själv är jag i Ullared kanske 3 gånger om året och stannar då på sin höjd i 4-5 timmar om ens det. Kolla och förundras!
http://www.youtube.com/watch?v=5kRH3J2jcaY
Förresten är nästa resa inplanerad till den 7 oktober, lämpligt nog på min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag :=)!
Då reser jag och 4 andra arbetskamrater iväg för att shoppa precis som vi gjorde förra året vid samma tid. Uppenbarligen lyckades jag "smitta" kollegorna med köp-sjukan så alla var lika pigga på en repris i år!
Veckan som gått (lååångt om hund och häst)
Måndag:
Eftersom jag oftast passar på att rida lite längre pass på helgerna då jag har mer tid brukar Archie ha sin vilodag på måndagarna. Det passar också bäst med mina arbetstider eftersom vi har möte redan 08.15 och jag inte skulle hinna rida innan dess.
Tisdag:
På tisdagarna rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset, så även denna vecka.
Onsdag:
Idag var det dags för skoning och jag bad "min" hovslagare (man kan väl nästan kalla honom för min efter ca 20 års samarbete :=)) att sko Archie med vanliga skor igen.
Archie fick ju en form av "New Balance"-skor efter sitt fånganfall och har haft dessa sedan januari men eftersom fångränderna i princip är borta (kommer att försvinna nästa skoning) och jag i övrigt inte tycker att Archie har fått bättre steg osv (en del upplever detta med dessa skor) så tyckte jag att vi skulle prova att byta tillbaka. Och det har vi alltså gjort utan att jag märker någon skillnad.
På kvällen var det träning för Ebba som själv tränade för Peter Markne precis innan jag kom. Jag hann tyvärr bara se de 10 sista minuternas galoppträning, tycker annars att det är både lärorikt och "allmänt kul" att se hur olika tränare lägger upp sina pass och vad de har för "idéer" och övningar.
Min egen träning gick, som den ofta gör, bra och jag åkte hem väldigt nöjd. Vi övade bla på skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och lite samlad galopp på volten. Ebba är oerhört noga med alla detaljer och går inte vidare till nästa övning förrän man verkligen gör det hon vill exakt så som hon vill :=).
Torsdag:
Idag reste maken iväg på en 4 dagar lång tjänsteresa vilket innebar att Soya fick följa med mig till stallet för hagutsläpp och allmänna stallbestyr innan det var dags för henne att tillbringa resten av dagen hos "morfar" och hans sambo (mormor som är ordinarie 1:e hundvakt är bortrest).
Min far tillhör den gamla generationen jugoslaver som anser att en hund gör sig bäst i en hundkoja på landsbygden, fastsatt i en kätting ungefär men med stigande ålder så har även han fallit till föga och eftersom hans sambo är en sådan extrem djurälskare att hon säkert hade kunnat bekosta sjukhusvård för en myra med brutet ben så vet jag att Soya är i goda händer hos dom.
Efter jobbet tog Soya och jag en lång ridtur på Archie, eller rättare sagt så red jag och hon spang bredvid :=).
Efter avslutad ritt begav jag mig till det köpcentrum som ligger bara några hundra meter från stallet för att inhandla lite nya höstkläder men otroligt nog hittade jag ingenting alls som lockade mig så jag fick åka tomhänt hem.
Fredag:
På fredagarna brukar jag hoppträna med Archie och denna gången fick jag assistans av Soya som ju skulle förpassas till morfar och hans sambo därefter.
Tyvärr verkar orden "AKTA DIG!!!!" inte betyda något alls för min lilla hund för hur mycket jag än skriker detta när hon står framför eller bakom hinderna när Archie ska hoppa så står hon bara kvar och ser ut som ett frågetecken.
Och nog för att Archie skulle kunna hoppa över henne om jag ville det men det känns ju ändå som att riskera hennes lilla liv helt i onödan :=).
Eftersom vi knappt har några hinder framme i ridhuset och jag verkligen inte har tid med någon mer avancerad banbyggnad får jag göra som Kajsa Warg: ta vad jag har!
Jag började med att travhoppa över ett kryss med en bom 2,2 meter framför och byggde därefter på med en oxer 5,5 meter efter travkrysset.
När detta hade hoppats galant några gånger och på olika höjder så tog jag bort travkrysset och hoppade oxern ensam. Därefter gjorde jag om oxern till ett räcke och när även detta hinder hade klarats av x antal gånger så avslutade jag dagens hopp-pass.
Efter jobbet och hämtling av Soya + en mängd portionsförpackningar med hemlagad hundmat (någon form av gryta med kokt kött som Soya gillar) som pappas sambo hade varit snäll och tillagat så begav vi oss åter till stallet för att skritta ut en sväng.
Denna gången fick vi sällskap av Searaching Shadows och Corre och trots att detta var första gången som Searching hade Soya springande runt benen så gick det hur bra som helst. Hon brydde sig inte det minsta och Corre och jag hade en trevlig pratstund medan hästarna och hunden fick lufta sig lite.
Hemma plockade jag både äpplen och päron som vi har en masse och som Archie äter några av varje dag och fick även skördat några av årets sista hallon som jag frös in för egen räkning.
Lördag:
De helger jag inte tävlar rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset på morgonen.
Efter dagens pass skrittade jag ut en kort sväng med Soya och stallchefens boxer Oliver som sällskap och sedan gick jag lös på Archies utrustning, något jag också alltid gör på helgen eftersom vardagarna är fyllda av så mycket annat.
Idag kände jag mig också tvungen att tvätta släpet både in och utvändigt och även om detta bara tog en timme så är det ett arbete jag försöker att skjuta på för att det är så tråkigt.
Men i alla fall en gång om året känner jag måste det göras och nu var det alltså dags.
Efter alla dessa projekt var jag ganska trött så Soya och jag åkte hem till soffan där jag låg och läste och sov och Soya bara nöjde sig med det sistnämnda, dvs att sova konstant.
På eftermiddagen begav vi oss åter till stallet, denna gången för en ny utmaning: lektion med både Sally och hennes mamma Maj som hade fått låna Lenas Birk.
Utmaningen för min del bestod i att lyckas hålla en vettig och för alla givande lektion med 2 så olika hästar som Mulle och Birk.
Om jag ska hårddra det lite och raljera skulle nog Mulle helst vilja ställa upp i ett montélopp där han fick trava så fort som han någonsin kan (och då går det fort!!!) medan Birk helst skulle lägga sig och vila med en jättehög ensilage framför näsan så jag undrade verkligen hur jag skulle anspassa träningen.
Men jag hade inte behövt oroa mig, både Sally och Maj red jättebra och lyckades dämpa respektive "gasa på" sina hästar och hela passet flöt på utan problem.
Efter denna trevliga lektion begav Soya och jag oss ut på en skrittrunda med Archie och trots att det hade regnat mer eller minre konstant hela dagen lyckades vi genomföra hela turen utan att få en droppe vatten på oss. Tack min gloria!
Söndag:
Idag red jag och Lena ut med våra små djur och detta var första gången som även Soya följde med. Hon är ju alltid med när jag rider ensam men då jag har ridit med Lena och Birk har hon fått stanna hemma tidigare.
Jag var lite fundersam kring hur Birk skulle acceptera Soya för det vore ju typiskt om han började "oja sig" bara för att jag alltid hävdar att han är "stensäker" men jag behövde inte oroa mig- hela ritten flöt på hur fint som helst.
Efter ridningen beslöt jag mig ånyo för att pröva lyckan på ett annat köpcentra och denna gången hade jag större tur och hittade 4 plagg inom loppet av en timme; 2 kjolar och 2 klänningar.
Åkte glad i hågen till den planerade whippetträffet där 6 andra whippets (samt 3 kungspudlar, en amstaff, en schäfer, en spets och några hundar till som jag inte minns) välkomnade Soya och det blev en hel del bus och lek.
När hundarna hade lekt färdigt hade klockan nästan hunnit bli 14.30 och jag promenerade bort till hästarnas hage (hundträffarna är passande nog förlagda till en hundrastplats väldigt nära stallet) för att ta in dom.
Efter intag och en snabb-borstning åkte jag hem för att vila ut och när jag hade fått sova ett tag fick jag nya krafter och hann både färga håret (det går ju inte att ha gråa hår om man inbillar sig att man fortfarande är 25) och laga en jättekastrull med köttfärssoppa. Pratade även med en vän som, till skillnad från undertecknad, suck, suck, har köpt sig en underbar hästgård. Så klart är jag jätteavundsjuk och har hotat med att flytta dit Archie om hon inte hjälper MIG att hitta MIN gård :=)!
Eftersom jag oftast passar på att rida lite längre pass på helgerna då jag har mer tid brukar Archie ha sin vilodag på måndagarna. Det passar också bäst med mina arbetstider eftersom vi har möte redan 08.15 och jag inte skulle hinna rida innan dess.
Tisdag:
På tisdagarna rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset, så även denna vecka.
Onsdag:
Idag var det dags för skoning och jag bad "min" hovslagare (man kan väl nästan kalla honom för min efter ca 20 års samarbete :=)) att sko Archie med vanliga skor igen.
Archie fick ju en form av "New Balance"-skor efter sitt fånganfall och har haft dessa sedan januari men eftersom fångränderna i princip är borta (kommer att försvinna nästa skoning) och jag i övrigt inte tycker att Archie har fått bättre steg osv (en del upplever detta med dessa skor) så tyckte jag att vi skulle prova att byta tillbaka. Och det har vi alltså gjort utan att jag märker någon skillnad.
På kvällen var det träning för Ebba som själv tränade för Peter Markne precis innan jag kom. Jag hann tyvärr bara se de 10 sista minuternas galoppträning, tycker annars att det är både lärorikt och "allmänt kul" att se hur olika tränare lägger upp sina pass och vad de har för "idéer" och övningar.
Min egen träning gick, som den ofta gör, bra och jag åkte hem väldigt nöjd. Vi övade bla på skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och lite samlad galopp på volten. Ebba är oerhört noga med alla detaljer och går inte vidare till nästa övning förrän man verkligen gör det hon vill exakt så som hon vill :=).
Torsdag:
Idag reste maken iväg på en 4 dagar lång tjänsteresa vilket innebar att Soya fick följa med mig till stallet för hagutsläpp och allmänna stallbestyr innan det var dags för henne att tillbringa resten av dagen hos "morfar" och hans sambo (mormor som är ordinarie 1:e hundvakt är bortrest).
Min far tillhör den gamla generationen jugoslaver som anser att en hund gör sig bäst i en hundkoja på landsbygden, fastsatt i en kätting ungefär men med stigande ålder så har även han fallit till föga och eftersom hans sambo är en sådan extrem djurälskare att hon säkert hade kunnat bekosta sjukhusvård för en myra med brutet ben så vet jag att Soya är i goda händer hos dom.
Efter jobbet tog Soya och jag en lång ridtur på Archie, eller rättare sagt så red jag och hon spang bredvid :=).
Efter avslutad ritt begav jag mig till det köpcentrum som ligger bara några hundra meter från stallet för att inhandla lite nya höstkläder men otroligt nog hittade jag ingenting alls som lockade mig så jag fick åka tomhänt hem.
Fredag:
På fredagarna brukar jag hoppträna med Archie och denna gången fick jag assistans av Soya som ju skulle förpassas till morfar och hans sambo därefter.
Tyvärr verkar orden "AKTA DIG!!!!" inte betyda något alls för min lilla hund för hur mycket jag än skriker detta när hon står framför eller bakom hinderna när Archie ska hoppa så står hon bara kvar och ser ut som ett frågetecken.
Och nog för att Archie skulle kunna hoppa över henne om jag ville det men det känns ju ändå som att riskera hennes lilla liv helt i onödan :=).
Eftersom vi knappt har några hinder framme i ridhuset och jag verkligen inte har tid med någon mer avancerad banbyggnad får jag göra som Kajsa Warg: ta vad jag har!
Jag började med att travhoppa över ett kryss med en bom 2,2 meter framför och byggde därefter på med en oxer 5,5 meter efter travkrysset.
När detta hade hoppats galant några gånger och på olika höjder så tog jag bort travkrysset och hoppade oxern ensam. Därefter gjorde jag om oxern till ett räcke och när även detta hinder hade klarats av x antal gånger så avslutade jag dagens hopp-pass.
Efter jobbet och hämtling av Soya + en mängd portionsförpackningar med hemlagad hundmat (någon form av gryta med kokt kött som Soya gillar) som pappas sambo hade varit snäll och tillagat så begav vi oss åter till stallet för att skritta ut en sväng.
Denna gången fick vi sällskap av Searaching Shadows och Corre och trots att detta var första gången som Searching hade Soya springande runt benen så gick det hur bra som helst. Hon brydde sig inte det minsta och Corre och jag hade en trevlig pratstund medan hästarna och hunden fick lufta sig lite.
Hemma plockade jag både äpplen och päron som vi har en masse och som Archie äter några av varje dag och fick även skördat några av årets sista hallon som jag frös in för egen räkning.
Lördag:
De helger jag inte tävlar rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset på morgonen.
Efter dagens pass skrittade jag ut en kort sväng med Soya och stallchefens boxer Oliver som sällskap och sedan gick jag lös på Archies utrustning, något jag också alltid gör på helgen eftersom vardagarna är fyllda av så mycket annat.
Idag kände jag mig också tvungen att tvätta släpet både in och utvändigt och även om detta bara tog en timme så är det ett arbete jag försöker att skjuta på för att det är så tråkigt.
Men i alla fall en gång om året känner jag måste det göras och nu var det alltså dags.
Efter alla dessa projekt var jag ganska trött så Soya och jag åkte hem till soffan där jag låg och läste och sov och Soya bara nöjde sig med det sistnämnda, dvs att sova konstant.
På eftermiddagen begav vi oss åter till stallet, denna gången för en ny utmaning: lektion med både Sally och hennes mamma Maj som hade fått låna Lenas Birk.
Utmaningen för min del bestod i att lyckas hålla en vettig och för alla givande lektion med 2 så olika hästar som Mulle och Birk.
Om jag ska hårddra det lite och raljera skulle nog Mulle helst vilja ställa upp i ett montélopp där han fick trava så fort som han någonsin kan (och då går det fort!!!) medan Birk helst skulle lägga sig och vila med en jättehög ensilage framför näsan så jag undrade verkligen hur jag skulle anspassa träningen.
Men jag hade inte behövt oroa mig, både Sally och Maj red jättebra och lyckades dämpa respektive "gasa på" sina hästar och hela passet flöt på utan problem.
Efter denna trevliga lektion begav Soya och jag oss ut på en skrittrunda med Archie och trots att det hade regnat mer eller minre konstant hela dagen lyckades vi genomföra hela turen utan att få en droppe vatten på oss. Tack min gloria!
Söndag:
Idag red jag och Lena ut med våra små djur och detta var första gången som även Soya följde med. Hon är ju alltid med när jag rider ensam men då jag har ridit med Lena och Birk har hon fått stanna hemma tidigare.
Jag var lite fundersam kring hur Birk skulle acceptera Soya för det vore ju typiskt om han började "oja sig" bara för att jag alltid hävdar att han är "stensäker" men jag behövde inte oroa mig- hela ritten flöt på hur fint som helst.
Efter ridningen beslöt jag mig ånyo för att pröva lyckan på ett annat köpcentra och denna gången hade jag större tur och hittade 4 plagg inom loppet av en timme; 2 kjolar och 2 klänningar.
Åkte glad i hågen till den planerade whippetträffet där 6 andra whippets (samt 3 kungspudlar, en amstaff, en schäfer, en spets och några hundar till som jag inte minns) välkomnade Soya och det blev en hel del bus och lek.
När hundarna hade lekt färdigt hade klockan nästan hunnit bli 14.30 och jag promenerade bort till hästarnas hage (hundträffarna är passande nog förlagda till en hundrastplats väldigt nära stallet) för att ta in dom.
Efter intag och en snabb-borstning åkte jag hem för att vila ut och när jag hade fått sova ett tag fick jag nya krafter och hann både färga håret (det går ju inte att ha gråa hår om man inbillar sig att man fortfarande är 25) och laga en jättekastrull med köttfärssoppa. Pratade även med en vän som, till skillnad från undertecknad, suck, suck, har köpt sig en underbar hästgård. Så klart är jag jätteavundsjuk och har hotat med att flytta dit Archie om hon inte hjälper MIG att hitta MIN gård :=)!
lördagen den 5:e september 2009
Gammal är äldst!
Att gammal verkligen är äldst tycker jag nog att en fd ridskoleponny (russ) som sedermera köptes av Corre och hennes syster Louise, Djingis Khan, bevisade igår.
Hästrackaren, nu 22 år gammal (!!!) vann nämligen Danska mästerskapen i ponnytrav samma dag!
I Sverige hade Djingis inte fått tävla pga sin höga ålder men i Danmark har man andra regler och Djingis är därför utlånad till en flicka där, med stor framgång som synes!
Verkligen jätteroligt!
Jag har skojat med Corre och sagt att jag gärna tar Djingis som sällskapshäst åt Arch om vi hittar en gård att flytta till fast med tanke på hur bra det går för honom i Danmark (gårdagens seger var inte den första) lär nog flickan som lånar/kör honom inte vara särskilt intresserad av att lämna tillbaka honom i brådarasket :=).
Och eftersom det är en av mina favorithistorier från stallet så måste jag dra den igen även om jag vet att jag redan skrivit om det på bloggen vid ett tidigare tillfälle:
En gång kom ett ridskolebarn och frågade var hästarna Djingis och Khan stod....visst är barn härliga!
Hästrackaren, nu 22 år gammal (!!!) vann nämligen Danska mästerskapen i ponnytrav samma dag!
I Sverige hade Djingis inte fått tävla pga sin höga ålder men i Danmark har man andra regler och Djingis är därför utlånad till en flicka där, med stor framgång som synes!
Verkligen jätteroligt!
Jag har skojat med Corre och sagt att jag gärna tar Djingis som sällskapshäst åt Arch om vi hittar en gård att flytta till fast med tanke på hur bra det går för honom i Danmark (gårdagens seger var inte den första) lär nog flickan som lånar/kör honom inte vara särskilt intresserad av att lämna tillbaka honom i brådarasket :=).
Och eftersom det är en av mina favorithistorier från stallet så måste jag dra den igen även om jag vet att jag redan skrivit om det på bloggen vid ett tidigare tillfälle:
En gång kom ett ridskolebarn och frågade var hästarna Djingis och Khan stod....visst är barn härliga!
onsdagen den 2:e september 2009
Annonser på Blocket!
Som jag nämnde härom dagen så är jag en flitig annons-läsare.
Jag har köpt massor av saker på annons, allt från vårt hus till hunden och hästen för att inte tala om alla bilar jag haft genom åren, häst och ryttarutrustning, möbler osv.
Jag är ofta inne och kollar på Blocket och fascineras just nu av den enorma mängd stallplatser som utannonseras.
Hade jag inte varit så bortskämd så hade jag drunknat i alla erbjudanden om diverse mycket förmånliga uppstallningsmöjligheter men för just min del faller 9 av 10 erbjudanden på att det saknas ridhus till själva stallplatsen.
Annars verkar det som sagt finnas hur många stall som helst där man kan hysa in hästen och jämfört med vad jag betalar nu (3000/ månad exklusive utsläpp/ intag och extra hö) så skulle jag i princip kunna halvera min stallhyra om jag "bara" kunde avstå från ridhus.
Såg förresten detta fina varmblod på annons:
http://www.blocket.se/lund/Varmblodsvalack_23010712.htm?ca=23_11&w=1
Visst är den snygg?
Och när vi ändå tittar på hästar på annons så kan jag passa på att visa Archies boxgranne:
http://www.blocket.se/malmo/Halvfodervard_ar_letas_till_B_ponny_23253643.htm?ca=23_11&w=1
Och hade jag nu fått den där jäkla gården som jag hade spetsan in mig på så kunde jag kanske ringt på denna annons :=)?
http://www.blocket.se/eslov/Asna_23374731.htm?ca=23_11&w=1
Lite lustigt för vi pratade faktiskt i stallet om att det nog inte hade varit lätt att hitta just en åsna som sällskap.
Annars trodde jag att det skulle vimla av gamla ponnys och "uttjänta" travare som man mer eller mindre kunde få gratis alternativt få låna som sällskap men det utbudet är i princip obefintligt.
Sedan förstår jag inte hur vissa annonsörer resonerar?
En person har annonserat ut sin gård till försäljning alternativt uthyrning.
Jag ringde själv och pratade med personen och det lät väldigt seriöst. Personen hade också fått många svar vad gällde just uthyrningen av gården.
Bara några dagar senare ser jag att samma person annonserar ut stallplatser i sitt stall (på sin gård)?!?!?
För mig är det inte det minsta logiskt att man vill ha nya inackorderingar samtidigt som man vill sälja/ hyra ut sin gård.
Vad är det som säger att de nya köparna är intresserade att behålla dessa inackorderingar? Och att behöva flytta sin häst från ett stall dit man precis har flyttat tror jag få är intesserade av. Märkligt....
Jag har köpt massor av saker på annons, allt från vårt hus till hunden och hästen för att inte tala om alla bilar jag haft genom åren, häst och ryttarutrustning, möbler osv.
Jag är ofta inne och kollar på Blocket och fascineras just nu av den enorma mängd stallplatser som utannonseras.
Hade jag inte varit så bortskämd så hade jag drunknat i alla erbjudanden om diverse mycket förmånliga uppstallningsmöjligheter men för just min del faller 9 av 10 erbjudanden på att det saknas ridhus till själva stallplatsen.
Annars verkar det som sagt finnas hur många stall som helst där man kan hysa in hästen och jämfört med vad jag betalar nu (3000/ månad exklusive utsläpp/ intag och extra hö) så skulle jag i princip kunna halvera min stallhyra om jag "bara" kunde avstå från ridhus.
Såg förresten detta fina varmblod på annons:
http://www.blocket.se/lund/Varmblodsvalack_23010712.htm?ca=23_11&w=1
Visst är den snygg?
Och när vi ändå tittar på hästar på annons så kan jag passa på att visa Archies boxgranne:
http://www.blocket.se/malmo/Halvfodervard_ar_letas_till_B_ponny_23253643.htm?ca=23_11&w=1
Och hade jag nu fått den där jäkla gården som jag hade spetsan in mig på så kunde jag kanske ringt på denna annons :=)?
http://www.blocket.se/eslov/Asna_23374731.htm?ca=23_11&w=1
Lite lustigt för vi pratade faktiskt i stallet om att det nog inte hade varit lätt att hitta just en åsna som sällskap.
Annars trodde jag att det skulle vimla av gamla ponnys och "uttjänta" travare som man mer eller mindre kunde få gratis alternativt få låna som sällskap men det utbudet är i princip obefintligt.
Sedan förstår jag inte hur vissa annonsörer resonerar?
En person har annonserat ut sin gård till försäljning alternativt uthyrning.
Jag ringde själv och pratade med personen och det lät väldigt seriöst. Personen hade också fått många svar vad gällde just uthyrningen av gården.
Bara några dagar senare ser jag att samma person annonserar ut stallplatser i sitt stall (på sin gård)?!?!?
För mig är det inte det minsta logiskt att man vill ha nya inackorderingar samtidigt som man vill sälja/ hyra ut sin gård.
Vad är det som säger att de nya köparna är intresserade att behålla dessa inackorderingar? Och att behöva flytta sin häst från ett stall dit man precis har flyttat tror jag få är intesserade av. Märkligt....
tisdagen den 1:e september 2009
Är jag en lögnare?
Innan jag startade min egen blogg för över 2 år sedan hade jag, som alltid är bland de "sista med det senaste" faktiskt inte läst en enda blogg vad jag kan komma ihåg.
Och så klart trodde jag då inte att jag skapade något världsunikt :=) men har sedan dess ändå blivit förvånad över hur otroligt vanligt det är att folk bloggar- "alla gör det" känns det ibland som.
Och eftersom det finns så många som bloggar så har man också valt lite olika "approach" på sitt bloggande.
Väldigt många skriver extremt detaljerat om sin vardag och mer eller mindre allt som händer dom och är också tämligen okritiska i sitt sätt att beskriva både händelser och personer som kan vara otroligt lätta att känna igen.
Bara i vårt stall och på jobbet finns och har det funnits flera bloggare och jag ska villigt erkänna att jag ibland har känt en viss oro för om och i så fall hur vissa situationer/ samtal/ incidenter osv som utspelat sig i stallet/ på arbetsplatsen skulle återges på nätet.
I och för sig tycker jag att man i både tal och skrift ska kunna stå för sina åsikter men det kan också vara så att den som sedan ska återge detta både överdriver, missuppfattar eller kanske inte ens har hört hela historien.
Och det är väl det som jag kan känna är bloggandets baksida; att folk kan skriva ganska mycket "vad som helst" om lätt identifierbara personer som kanske inte har den minsta lust att figurera på nätet.
Att man vill skriva om sig själv (bloggare borde kanske kallas blottare?) må ju vara hänt men när man skriver om andra personer bör man vara ganska försiktig anser jag.
Själv har jag valt att väldigt ofta "om-konstruera" en del av det jag skriver om just för att ingen ska känna sig utpekad eller säkert veta att det är just dom jag skriver om.
Om jag tex skriver att något hände "häromdagen" kan det lika gärna ha inträffat för 2 år sedan, någon som beskrivs som en "hon" kan i själva verket vara en "han" (men inte alltid) och jag döper ofta om människor eller ändrar något annat kring deras person.
Det som händer mig själv, maken, Soya och Arch återges faktiskt alltid 100% sanningsenligt och jag skulle aldrig drömma om att tex hitta på tränings eller tävlingsresultat (sådant är dessutom superlätt att kolla upp) men vad gäller andra personer eller djur så berättar jag bara sanningsenligt om dessa (dvs utan om-konstrueringar enligt ovan) om det jag skriver om är något positivt eller i vart fall helt neutralt.
Några få folk och fä har figurerat med sina rätta namn osv tämligen frekvent: hästskötar-Lina, Lena, Birks ägare, mitt ponnybarn Sally, Corre och deras respektive hästar Mulle och Searching tex men dessa personer vet jag regelbundet läser bloggen och kommenterar och jag brukar också fråga om jag får skriva vissa saker utan att göra några ändringar så att inget sker bakom deras ryggar.
Så...som svar på bloggrubriken så vill jag nog inte påstå att jag ljuger i bloggen men däremot ändrar jag ibland på detaljer som i sak inte påverkar "budskapet" men som ändå gör att ingen behöver känna sig "uthängd". Och det är så jag tycker att det ska vara.
Sedan är ingen felfri och har jag råkat trampa någon på tårna så har det inte skett avsiktligt och jag ber i så fall om ursäkt för det!
Och så klart trodde jag då inte att jag skapade något världsunikt :=) men har sedan dess ändå blivit förvånad över hur otroligt vanligt det är att folk bloggar- "alla gör det" känns det ibland som.
Och eftersom det finns så många som bloggar så har man också valt lite olika "approach" på sitt bloggande.
Väldigt många skriver extremt detaljerat om sin vardag och mer eller mindre allt som händer dom och är också tämligen okritiska i sitt sätt att beskriva både händelser och personer som kan vara otroligt lätta att känna igen.
Bara i vårt stall och på jobbet finns och har det funnits flera bloggare och jag ska villigt erkänna att jag ibland har känt en viss oro för om och i så fall hur vissa situationer/ samtal/ incidenter osv som utspelat sig i stallet/ på arbetsplatsen skulle återges på nätet.
I och för sig tycker jag att man i både tal och skrift ska kunna stå för sina åsikter men det kan också vara så att den som sedan ska återge detta både överdriver, missuppfattar eller kanske inte ens har hört hela historien.
Och det är väl det som jag kan känna är bloggandets baksida; att folk kan skriva ganska mycket "vad som helst" om lätt identifierbara personer som kanske inte har den minsta lust att figurera på nätet.
Att man vill skriva om sig själv (bloggare borde kanske kallas blottare?) må ju vara hänt men när man skriver om andra personer bör man vara ganska försiktig anser jag.
Själv har jag valt att väldigt ofta "om-konstruera" en del av det jag skriver om just för att ingen ska känna sig utpekad eller säkert veta att det är just dom jag skriver om.
Om jag tex skriver att något hände "häromdagen" kan det lika gärna ha inträffat för 2 år sedan, någon som beskrivs som en "hon" kan i själva verket vara en "han" (men inte alltid) och jag döper ofta om människor eller ändrar något annat kring deras person.
Det som händer mig själv, maken, Soya och Arch återges faktiskt alltid 100% sanningsenligt och jag skulle aldrig drömma om att tex hitta på tränings eller tävlingsresultat (sådant är dessutom superlätt att kolla upp) men vad gäller andra personer eller djur så berättar jag bara sanningsenligt om dessa (dvs utan om-konstrueringar enligt ovan) om det jag skriver om är något positivt eller i vart fall helt neutralt.
Några få folk och fä har figurerat med sina rätta namn osv tämligen frekvent: hästskötar-Lina, Lena, Birks ägare, mitt ponnybarn Sally, Corre och deras respektive hästar Mulle och Searching tex men dessa personer vet jag regelbundet läser bloggen och kommenterar och jag brukar också fråga om jag får skriva vissa saker utan att göra några ändringar så att inget sker bakom deras ryggar.
Så...som svar på bloggrubriken så vill jag nog inte påstå att jag ljuger i bloggen men däremot ändrar jag ibland på detaljer som i sak inte påverkar "budskapet" men som ändå gör att ingen behöver känna sig "uthängd". Och det är så jag tycker att det ska vara.
Sedan är ingen felfri och har jag råkat trampa någon på tårna så har det inte skett avsiktligt och jag ber i så fall om ursäkt för det!
En härlig whippetbild! (om fördomar mot vinthundar)
Måste bara visa denna underbara bild som motvikt till en del fördomar som jag hört vad gäller greyhounds och whippets:
- de darrar oavbrutet
- de är nervösa
- de är magra
- de tvingas att springa och jaga en "låtsashare" mot sin vilja
Själv har jag haft 2 greyhoundhanar och har nu en whippettik och ingen av dom darrade/ darrar någonsin mer än att Soya kan göra det om det är väldigt kallt. Och det är kanske inte så konstigt om man tittar på hur mycket, dvs otroligt lite, päls hon (rasen) har :=).
Några nervösa tendenser har jag heller aldrig märkt, tvärtom får man leta efter lugnare hundar inomhus där de bara vill mysa och sova. Ute är de livligare och pigga på det mesta!
Jag vet inte hur många människor jag stött på, en del till och med ganska hundrädda, som öst superlativ över mina lugna och snälla hundar. Det hade de nog knappast gjort om hundarna varit nervösa?
Fast det går säkert att hitta en nervös whippet liksom det kanske finns enstaka pittbulls som inte gör en fluga förnär (obs SKÄMT) men om man påstår att raserna whippet och greyhound är nervösa är man verkligen ute och reser!
Att greyhounds/ whippets skulle vara magra kan jag inte heller instämma i och kan på rak arm inte påminna mig att jag sett en enda hund som jag tyckt har varit för smal. Däremot har jag sett en hel del som varit lite väl "trivselviktiga" :=).
Många lekmän förstår inte att whippets ska se ut just som de gör och att detta inte beror på att de får för lite mat eller att de bantas. Det är som att säga att alla kallblod är feta och övergödda och borde se ut som fullblod!
Och påståendet att man tvingar en vinthund att springa är nog ett av de tokigaste av alla. Kanske tänker de som fäller detta yttrande på galopphästar som ju kan piskas/ jagas av sin jockey och därmed kanske inte kan anses springa helt frivilligt men hur i hela fridens namn skulle man tvinga en vinthund att springa?
90 % av alla vinthundar jag sett vill inget hellre än att ge sig av efter "haren" och till och med min lugna, timida Soya som annars inte gör mycket väsen av sig blir som en vildsint furie när hon är på träningarna. Att hon älskar det är en underdrift och något tvång är det verkligen inte tal om.
Titta på bilden ovan och njut! Har ni sett vilka muskler!?!?! Otroligt!!!! Inga magra rackare där inte som tvingas kuta runt :=)!
Dressyr ÄR verkligen en bedömningssport
För några veckor sedan skrev jag i ett blogginlägg att jag tyckte att det skulle vara roligt att bli bedömd av 3 domare för att se om/ hur deras bedömningar skilde sig åt. För jag VET att det kan skilja oerhört mycket från domare till domare ocb ibland har man som ryttare verkligen svårt att förstå sina poäng och /eller kommentarerna som ibland åtföljer dom.
Och det är inte bara när vi "amatörer" rider som domarna kan ha helt olika uppfattning om kvalitén på ritterna.
Såg idag resultaten från Ystad Ridklubbs regionala/ nationella tävlingar i helgen och där fanns en del resultat som verkligen visade på (för) stora skillnader mellan de olika domarna.
För att ta några exempel från Prix S:t Georges-klassen så ansåg en domare att ryttare A borde vinna klassen medan en av de andra domarna ansåg att ryttarens prestation borde utgöra en 16:e plats av 30 startande!
Samma domare som var så snål med poängen mot ryttare A ansåg i stället att ryttare B borde vinna medan de andra domarna placerade denna ryttare på 12:e respektive 13:e plats!
Sedan har vi ryttare C som enligt en av domarna borde blivit 3:a i klassen medan de två övriga placerade henne på 20:e plats.
Faktiskt var det bara kring de 3 sämsta ryttarna som domarna var mer eller mindre rörande överens.
I Intermédiaire II-klassen tyckte en domare att ryttare D borde vinna medan en annan ansåg att ekipaget borde hamna bland de sista i klassen, som 10:a av 12 startande!
Så nog är dressyr en bedömningssport alltid! Men det är ju inget nytt under solen....
Och det är inte bara när vi "amatörer" rider som domarna kan ha helt olika uppfattning om kvalitén på ritterna.
Såg idag resultaten från Ystad Ridklubbs regionala/ nationella tävlingar i helgen och där fanns en del resultat som verkligen visade på (för) stora skillnader mellan de olika domarna.
För att ta några exempel från Prix S:t Georges-klassen så ansåg en domare att ryttare A borde vinna klassen medan en av de andra domarna ansåg att ryttarens prestation borde utgöra en 16:e plats av 30 startande!
Samma domare som var så snål med poängen mot ryttare A ansåg i stället att ryttare B borde vinna medan de andra domarna placerade denna ryttare på 12:e respektive 13:e plats!
Sedan har vi ryttare C som enligt en av domarna borde blivit 3:a i klassen medan de två övriga placerade henne på 20:e plats.
Faktiskt var det bara kring de 3 sämsta ryttarna som domarna var mer eller mindre rörande överens.
I Intermédiaire II-klassen tyckte en domare att ryttare D borde vinna medan en annan ansåg att ekipaget borde hamna bland de sista i klassen, som 10:a av 12 startande!
Så nog är dressyr en bedömningssport alltid! Men det är ju inget nytt under solen....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
